av Emmeli | apr 30, 2014 | Tips på träningspass, Träning
Yes!
Nu tränar jag mer och mer utomhus. Så roligt, man tänker inte på samma vis, på hur jobbigt det är. Och luften utomhus är så mycket godare än inomhus. Idag hängde Liten med på en pw runt grisan, hans första grisantur. Och han verkade gilla det… det hörde jag på snusandet.
På mitten stannade vi och körde ett traditionellt styrkepass- med bestämda repetitioner för varje övning. Oftast tränar jag i intervaller; bestämmer en tid och matar repetitioner, så många jag orkar och hinner. Men idag satte jag ihop två och två övningar, och med ett bestämt antal repetitioner (superset, två övningar som körs efter varandra, utan vila emellan).
- Bröstpress + Marklyft
- Axelpress + Knäböj
- Latsdrag + Russian twist
- Step up, upp på stubbe (bild här, lite preggo och höst. Flashbacks!!) + rygglyft
Varje superset kördes tre omgångar, innan jag vilade lite och gick vidare till nästa block. När hela varvet var klart hade jag ont i hela kroppen. Men körde såklart ett varv till. Hjärngympa! Ja, och kroppsgympa också, såklart.
Finalen… lite armgång.
Aj.
Lunchen smakade gott, gott sedan. Och nu är Liten vaken och kör sitt träningspass för dagen. Sådan mor/far, sådan son.
Nu ska vi ladda för att fira valborg. Grillmiddag står på menyn. Snön har singlat lite hånande ifrån himmelen. Det känns som typiskt sista april-väder. På med mössan, grilla middag och sedan kanske vi tar oss iväg på majbrase-jakt. Eller också stannar vi bara inne och myser i soffan. Oavsett, så vet jag att det kommer bli en höjdarkväll!
Hejja!
Trevlig valborg!
Kram/lillafrun
av Emmeli | apr 30, 2014 | Lilla familjen
Idag är det onsdag och sista april.
Jag startar morgonen på det allra, allra bästa viset. Med en litens hand i min. Han sover. Och jag, jag ser på.
Ser på. Beskådar. Beundrar.
Han är min. Och det är fortfarande knappt så att jag kan förstå det. Att när han vill till sin mamma för tröst och närhet, då är det till mig han vill. Att det är lilla jag som fött honom; det vackraste jag och mannen har. Att det är vi, som är Litens trygghet. Det är stort. Och vi är tacksamma.
Onsdag alltså. Sista april. Vi får se vad dagen erbjuder. Den har börjat på bästa vis, det är ett som är säkert.
Kram/lillafrun
av Emmeli | apr 29, 2014 | Emmeli funderar, Musik, Träning
Jag må älska när det är ordning och reda. Men, kreativt kaos. Det gillar jag också. Skarpt. (Och bara en stund!)
Idag har det varit precis det; kreativt kaos. Jag har farit runt som en lycklig musikgalning. Det jag var iväg och gjorde i förmiddags var att ha sånglektion. Så roligt att jag nästan höll på att fråga min braiga lärare om en dubbellektion, men abstinensen efter Liten var för stor. Det har inte blivit mycket musicerande sedan lilla prinsen kom till världen, vi har helt enkelt haft annat för oss. Men idag brakade jag lös både med fiol, piano och på toppen av det, gastade jag (sjöng jag?) av hjärtats fröjd.
Liten? Jaa… han älskar sång. Och han älskar piano. Men när jag spelar fiol, då gallskriker han. Och gallskriker…. det gör han bara om han verkligen mår pyton. Så, antingen spelar jag så det låter som om ett kattskrälle har ont, eller också tycker han helt enkelt att det är väldigt höga toner. Nåja.
Vi avbröt efter en stund. Pepprade på det musiska med att dansa lite zumba på vardagsrumsgolvet. Jag blev tvärsugen att instruktöra igen… men, det får bli i ett annat liv. Man kan ju inte hinna allt, ju! Dansen blev uppvärmning inför dagens träningspass; mycket ben, rumpa, axlar och core. Dom delar av kroppen jag fokuserar mest på att bli stark i, just nu.
Ursäkta lökarna.
Och nu har dammsugaren dragits ett varv, mannen lagar middag och Liten sitter i babysittern och viftar på sina tår, som är ombäddade av dom sötaste sockarna. Rosa. Såklart.
Det där kaoset är bortplockat och en kväll av lugn och ro väntar.
Fridens, vänner!
Kram/lillafrun
av Emmeli | apr 29, 2014 | Lilla familjen
Idag har morsan varit på vift.
Alldeles ensam.
Det märktes på pappan att han tyckte att det skulle bli mysigt. Ska vi ha MFF, Sixten? (Mamma-Fru-Fritt).
Om än bara en timme, så var det ändå en timme. Bara dom. Dom där två blåögda, som tittar på varandra med blickar som är omöjliga att missförstå.
Innan jag drog iväg så såg det ut såhär. Dom skulle ut på promenad.
Morsan på vift, alltså. För första gången, utan Liten. Det krävdes ett litet bit-ihop för att klara det. En timme visste jag att jag skulle vara iväg. Redan sisådär 500 meter hemifrån började tänka åh, undra hur han mår? och några minuter senare var jag tvungen att ringa och fråga går det bra? sover han?
Allt hade såklart gått bra. När jag kom hem, in genom dörren, så fullkomligt flög jag på den där sovande prinsen. Tryckte näsan mot hans kinder och kramade om det där knytet som gör mig till en skör, och samtidigt lika stark, människa.
Kram/lillafrun
av Emmeli | apr 29, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen
Vilken dag det var igår, alltså.
Man måste ha varit med oss , snurriga Lilla familjen, för att förstå. Men du vet, en sån där dag när man, heeela tiden, stöter på småsaker som strular och trilskas. Jag och mannen var som två yra hönor under hela dagen.
Jag började dagen med att bli väckt med en puss på kinden och ett godmorgon älskling, frukosten är klar! . Mysigt. Men sen vette katten. Det brakade lös. Jag åkte helt plötsligt berg och dal-bana och blev så galet sentimental. Ville inte släppa Liten en centimeter ifrån mig. Så vi kröp ner under täcket igen, han och jag, näranära varandra. Han somnade och från mina kinder trillade tårar som viskade Jag älskar Dig så. Och samtidigt skrek jag till mannen Maartiiiin!!! Vi måste köpa gips. NU. Vi vandrade iväg. Hamnade bland lego, gosedjur, barnvagnar och en stackars, liten påse gips. Ja, så långt gick ju allt finemang…
Vad vi skulle ha gipspåsen till?
Förerviga Litens små, gulliga fötter. Att göra avtryck av små händer och fötter, i den där himla trolldegen som mannen stått lääänge och försökt få till någon slags användbar konsistens… Det, var tusan inte så lätt. Liten som dessutom äääälskar att spreta på tårna. Både i sovande och vaket läge…
Åååh vad fiint!
…ett utav dom kanske 20 försöken… (för varje misslyckad gång var man tvungen att dega till trolldegen, så att den blev platt igen. Till och med mannens tålamod fick sig en prövning igår, tror jag!
Nåja. Det där var bara en microdel utav dagen. En akuttvätt av kritvit soffa, tusen tvättmaskiner till, en laxmiddag som blev en havregrynsgrötsmiddag eftersom fiskapan var sur….ja, typ sådär höll hela dagen på. Som tur var hade min berg och dal-bana stannat och det kom skratt istället för gråt. Det var nog räddningen, att vi kunde skratta åt spektaklet.
Herr Kotte. Årets första kotte. Han gömde huvudet och somnade. Precis vad vi, yra Lilla familjen också till slut gjorde; gömde huvudena och somnade.
Den där dagen, alltså; ett endaste spektakel.
Så idag vaknar vi med stora förhoppningar om en lite mindre spektaklig dag…. det är inte så svåruppnått, om jag säger så. Jag hör redan hur fåglarna kvittrar ute och solen strålar in genom sovrumsfönstret. Liten ligger på mitt bröst och snusar. Den här morgonstunden, så underbar. Åh, han är så fin att jag får ont i kroppen. En stund av mys, en frukost och sedan ska vi kicka igång den här tisdagen.
Hejja, hejja!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer