av Emmeli | dec 31, 2014 | Årsresumé
Det blev juli och augusti.
Och sommar på riktigt. Från att ha varit snorkallt i nästan hela juni, så vände det plötsligt. Och det blev så varmt, så varmt att vi till slut inte visste om vi var i Sverige eller i något annat varmt land.
Mannen fyllde år.
Vi åt frukost under äppelträdet, firade mannens 24-årsdag med storkalas i huset. Vi badade, hängde på Rotsidan och träffade hjärtevänner för skrattfest..
Firade livets andra bröllopsdag.
Hängde med hela stora taikonsklanen.
Och såklart åkte vi till vårt paradis på jorden. Efter en resa ner till Nynäshamn i sällskapsresan-style, med mysig omväg förbi Storasyster, så hamnade vi till slut på vår kära ö; Gotland.
Lillis, Lillsvågge och Syrran kom och gästade under ett gäng dagar.
Vi tränade som galningar, Storan, mannen och jag och ofta hade vi andra familjemedlemmar med också. Inte allra minst för att rulla vagn och snusa bäbis. Det var smått overkligt att vara hel-lediga båda två, med en bäbis som mest åt och sov. Sommarlov!
Plötsligt var det Augusti.
Tiden spelade ingen roll, dagarna flöt ihop. Vi bara njöt och njöt, allt vad vi orkade.
Liten döptes i slutet av augusti. Vi plockade mängder av hallon och kantareller och bunkrade billiga jordgubbar, på livet. Sen packade ihop, i sorg. Men fick glädjebesked om att inte behöva packa med oss precis allt utan istället få komma tillbaka till vårt Sommarhemma.
September stod för dörren.
Drog tillbaka till lyan. Plockade blåbär på livet, var på utflykt
Äppelmosade, bakade tunnbröd,
Och sen drog det igång rätt snabbt. Det där vardagståget som gick fortare än vi tänkt. I en fart jag mår illa av att tänka på nu.
Ganska snabbt åkte vi söderut för några dagars återhämtning.
Gick långsamt genom frostigt gräs och sprang rundor i höstsol.
Liten fick en hejdundrade bula och mitt mammahjärta stannade för en sekund.
Allt gick tack och lov bra med lilla Bulan och vips, var det Oktober.
Morsan fyllde 24 år och hade brak-kalas för vännerna. Full lya och trerätters middag. Hurra!
Så jobbade vi åt anticimex ett tag, jag och Liten. Just den veckan pappan var bortrest för jobb.
Prasslade i löven gjorde vi också. Och åt! löv.
Morsan försökte plugga till en fet tenta samtidigt som hon hängde med den här världsgulliga Minimannen. Gick finemang! Blev kanske lite väl sena pluggnätter. Men skam den som ger sig.. tentan gick ju bra, tack och lov. Det firade vi med att hoppa på tåget, bara jag och Liten. Livets första tågresa, till mormor och morfar. där hängde vi en hel vecka, blev omhändertagna som en prins och prinsessa. Sen kom pappan och anslöt efter att ha jobbat färdigt. Precis som i Lotta på Bråkmakargatan.
Sen återvände vi norrnorr, för November och slutspurt.
Vad som drev oss?
Att vi hade vårt mål klart. Att vi är dom tre musketörerna som gör allt för varandra.
Men det var tröttsamt, det var det.
Jag och M sprang om varandra denna höst, det kan vi konstatera. Men Liten- och morsanmys har det funnits i mängder. Och dom timmar jag har skrivit så har Liten och pappan hängt med varandra, kommit på högskolan för amme-paus och stillat ett värkande mamma-hjärta. Liten? Han har inte tagit någon skada, enbart njutit sig genom livet som den livsnjutande Miniman han är.
Det har pusslats och pusslats. Både lagårdspussel och livspussel. M har haft så galet med uppdrag. Hurra för det, jobb är bra!
Ja, så var vi på sagolik julmarknad och jag blev kär i Lukas.
Så myste hela familjen i ett lussebullsbak.
Och äntligen, äntligen, äntligen. Blev det December.
Det handlades julklappar, arbetades undan, skrevs färdigt uppsats. Liten förvandlades i ett knyck till en liten virvelvind.
Hans Gudmor skickade hjärtegulligt brev och gosseskjorta och strut. Jag fick mitt livs sötaste luciatåg.
Liten? Plötsligt kröp han, drog upp sig, vandrade efter möblerna, höll i sig med en hand och vinkade med den andra. Ropade Ma-ma oh Maaa!!! (Martin!).
Det vintersprangs. Gjordes polkagrisar och åts julbord med klassen. Gräts över att tiden på högskolan inom kort är över. Men pirrades i magen för att framtiden med nya äventyr, är vår!
Och! Vi tog oss i mål med höstens crazy-bananas-påhitt. Jublade högt.
Vi skickade julkort.
Packade monsterpackningen och drog söderut.
Landade i huset vi älskar, nära familjen vi är så lyckigt lottade med. Levde julebubbla,
Så kom snön, lagom till julafton.
Vi hängde med familjen, Liten fick sin tredje gadd
och tränade såklart massor och vilade. I massor. Inga måsten.
Spelade julkonsert.
Vi avslutade året på absoluta toppen!
Med pirr och förväntningar i magen, en oändlig tacksamhet över att ”få vara med”, i livet, vill jag önska er alla ett riktigt gott slut på år 2014 och ett…
Gott Nytt År!
– tack för i år, allesammans!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 31, 2014 | Årsresumé
Årets sista dag, och vad kan passa bättre än en resumé av det gångna året?
År 2014. Ett makalöst år, på så många sätt. Jag har blivit mamma. Bästa! Såklart det allra, allra mäktigaste. Men om vi tar det från början..
Januari, Februari. Jag hade min slutspurt på både dubbelfart i studier och preggotet. Det var rätt tufft, för precis under denna tid hade jag den där jädra foglossningen som gjorde det ännu lite drygare att vara hemma själv, utan hjälp och bil. M fick ett grymt jobbuppdrag under en lång tid på SVT, som han helt enkelt inte kunde tacka nej till. Men tack och lov gav sig dom bråkiga fogarna ändå rätt snabbt, tack vare att bebben fixerade sig i god tid.
För att få denna tid av väntan att liksom bara säga svisch! så hade jag mina knep. Varje dag satte jag ett kryss i mitt ett-kryss-betyder-en-dag-närmare-mål-schema.
Så tjurade jag på och knatade mina rundor dagligen. Liten växte och växte, men den vanliga vinterjackan höll ut.
Var överlycklig över att det gick så bra att träna, fortfarande! Så tränade gjorde jag också, såklart. Bakade som en galning gjorde jag också. Kakor och bröd och gudvetvad. Samlade på mig så frysen var mer än full.
Så förberedde vi för Liten. Mannen sydde spjälsängsskydd och vi bäddade och tvättade minikläder och packade BB-väskan och längtade till att M skulle vara färdig och snart hemma…. så att jag kunde få föda nån himla gång… (för sånt kan man ju bestämma över….) Till slut blev han ju färdig. Hurra!
Det blev mars.
Det bara pirrar i kroppen när jag skriver det.
(Foto: Cecilia Lundmark) Magen förevigades!
M hade några få uppdrag kvar innan det skulle vara perfekt för Liten att komma. Liten! låt pappa jobba torsdagen färdig, så vilar vi på fredag och sen kör vi på lördag, okej? Det var ju helt galet, det där. Liten lyssnade ju…
Det blev den där torsdagen, 6 mars. Jag var så taggad att jag hade kunnat gå upp i limningen. Tränade, skurade golv och gjorde lyan tokpiffad (det vill säga; gjorde allt för att kanske kunna sätta igång något…). Och! Väntade hem mannen efter hans sista uppdrag inom hans galet intensiva jobbperiod. Han kom hem. Det blev fredag. Vi var till barnmorskan som konstaterade att Emmeli, du kommer att föda inom en snar, snar framtid. Några timmar eller så. Du behöver kanske inte träna idag, va? sa hon sådär med glimten i ögat. Jag älskar min barnmorska. Och mycket riktigt. Vi hann bara ta oss till ica efter barnmorskebesöket, så satte det igång med förvärkar, kraftigare och kraftigare. Vi taktiksnackade hemma, jag ville absoluut inte åka in för tidigt och kanske behöva bli hemskickad igen. Men så blev det fredagnatt och sådär ont att MARTIN RING FÖR HELSKOTTA!!! JAG HÅLLER JU PÅ ATT FÖDA! V i drar till BB. Jag frustar nästan och är så, så redo.
VI kommer till Sunderbyn, tar en nervös-innan-vi-snart-ska-bli-päron-selfie i hissen på väg upp på förlossningen (prioriteringar, vänner. prioriteringar. ). Möts av den skönaste människan jag mött. Barnmorska B. Gör mitt livs marathon, tillsammans med den man jag älskar så starkt, med känslan av att vara starkast på jorden.
Liten föds. 8 mars. 06.36. 3980 gram. 53 centimeter. En varm, ljuvligt doftande Miniman. Älskad från första sekund.
Han är så vacker. Söker sig till maten på en gång. Doftar så, så gott. Är så lik sin pappa att det är skrattretande. Han är så fin. Känslorna är över-överallt. Och det bästa och mäktigaste av allt, att han är vår. HÄR kan du läsa om hans födelsedag. HÄR kan du läsa om förlossningen. Det absolut häftigaste jag varit med om!
Ny-morsan.
Vi levde sedan i en helt magisk bäbisbubbla. Helt omöjlig att beskriva. Bubbla, helt enkelt. Dagarna tuffade på med amning, sytande, bytande, mysande. snusande, lära-kännande. Klocka? åh-nej. Den där första veckan i Litens liv. Oförglömlig.
Här var Liten 4 dagar gammal och vi var ute på premiärturen med barnvagnen. Alltså, vilken grej!!! Vi gick på moln, jag och mannen.
Älskade Liten.
Vi fick besök av Litens farmor och farfar. Av hans mormor och morfar. Av Storan! Och av alla vännerna. Så mysigt. Men det allra, allra bästa. Var att vara bara vi. Lilla familjen.
Första fredagmyset. Jag minns det så. Pastellkungen och fina pappan.
Så blev det april.
Vi gjorde den första långa bilresan. Ner till hemmahemma för att träffa familjen. 
Fira påsk.
Plocka vitsippor.
Möta våren och träna dom första gräsmattepassen för året.
Hängde i ett äppelträd som inom kort skulle komma att betyda så mycket.
Och det blev maj.
Liten gymmade. Jag sprang min första löprunda sedan jag blev morsa. Maj. Månaden vi bara skulle slutfixa, för att sedan få dra iväg på sommaräventyr. Till exempel skulle jag ha mina dagar av examinationer. Sånt som inte gått att göra i förväg. Liten langades in genom föreläsningssalens ena fönster, för mat-leverans. Så kunde jag sedan, med betydligt klarare hjärna, fortsätta ända in i mål. I mål med år fyra på musikhögskolan. Jag var så omåttligt nöjd, med bäbisen i famnen och allt. Vi hade klassens vi-firar-in-sommarlovet-fest. Lycka!
Efter att ha gått i sommarlovsmål, packade vi storpackning och drog söderut.
Det var trångt i bilen. Om jag säger så. Men vi kom fram, till hemmahemma. Mötte en tre månader lång tillsammans-ledighet. Hela Lilla familjen. Snacka om lyx!
Firade livets första morsdag och åt jordgubbstårta, dagen till ära.
Plockade förgät mig ej.
Och hamnade till sist i det där huset vi snabbt började kalla för vårt Sommarhemma.
Juni .
Vi gjorde oss hemmastadda i vårt Sommarhemma. Gick och nöp oss själva i armarna, trodde inte att det var sant. Ett helt hus, för oss själva. Med vidder och vyer att kola av. Njöt av juni-ljuset. Plockade mängder av liljekonvaljer. Började köra Storan-Lillan-träning; jag som PT och Storan som PT-klient. Ha, ha! Sånt påhitt, så roligt, så lyckat!
Syrran hjälpte mig att plantera fint vid bron. Samtidigt njöt vi av syrener, lupiner och äppelblom.
Jag sprang på loppis och var som galen. Vi gick långa promenader med vagnen,
njöt av att kunna hämta gudsonen efter skolan.
Och Jag och M gjorde något jag hade haft som mål med hela vårens träning.
…Vi sprang uppför slalombacken i Skule. Hela branta asjobbiga backen, utan att gå och på rekordtid. Nästan på pricken samma dag som året innan. Och nu hade jag visst hunnit varit gravid, föda barn och komma tillbaka till Skule-backen-form igen. Ibland undrar jag vad som driver mig. Jo. Vi klarade det, Storan var barnvakt till den sovande bäbisen och jag sprang så fort jag kunde för att på så vis komma fram till Liten så snabbt som möjligt.
Vi bakade otaligt många minipizzor till midsommarfirandet, som vi firade enligt tradition i sommarstugan. Vackraste smultronstället på jorden. I år, med en Miniman iklädd midsommarkrans.
Och jordgubbar?
Det levde vi på.
Januari till Juni. Första halvan av året. Fortsättning följer….
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 30, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Shopping
Ni undrar vad jag fick i julklapp.
Åh, en massa fina saker. Som en mysdress och det där grymma understället. Ett länge-önskat fotoredigeringsprogram som jag snart ska sätta mig in i. En vacker ljusslinga. Två så fina ljuslyktor och en söt att-göra-lista-hängare (snacka om passande julklapp till en list-tokig). Och mannen gav mig dom där vinter-spring-skorna. Vilken lycka! Han skämde bort sin fru med andra vackra saker också, som jag måste visa på bild senare. Syrran? Hon överöste sin lillasyster med ännu ett Rosemunde-linne och den här
Alltså det är rena, rama mirakeloljan.
För håret, alltså! Under preggoteten, då tappade jag inte ett hårstrå. Hade som en tjock matta på huvudet. Sen i somras, nånstans där mitt i smällvärmen, då började strå för strå att segla från huvudet. Rätt läskig känsla. Från att inte ha tappat ett hårstrå, till att liksom tappa ikapp nio månader plus en dos till. Så jag har haft ännu lite högre vikar än vanligt, med konstig stubb dessutom. Inget som har bekommit mig, det har bara varit så, liksom. Men nu har det vuxit ut hyffsat bra men har tett sig rätt frissigt. Så fick jag den här. Av syrran.
Rena, rama mirakelojlan! Håret blir så glansigt, lent och helt liksom. En så, så för-ytan-lyxig juleklapp. Något jag inte skulle unnat mig själv, men som syrran tyckte jag var värd. Jag känner mig så bortskämd. Familj och vänner, tack. <3
Annars då?
Dagen har varit en riktig Liten- och morsandag, här hemma i lilla byn. Vi har varit ute, gått långt och traskat i snön. Så har vi suttit inne, i stora vita soffan och fascinerats av elden. Klappat Tore-hunden, läst bok och spelat piano. Liten har försökt rycka ner alla julgranens pumlor och morsan har städat och gjort mysigt till mormorn och morfarn kom hem efter att ha inför-nyår-handlat. Nu har vi kväll. En kaffekopp i handen, en pyjamasbäbis i sikte. Fina tider.
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 30, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 7-9 månader
Det var sån mysig kväll hos svärisarna igår. Och när klockan började närma sig natt så traskade vi hemåt genom det lite småförsiktiga snöfallet. A och J, ”Lillasyster och Lillsvågge”, anlände och vi påbörjade nattens projekt; göra efterrätten till nyårsafton. Vi alla var såklart trötta och det hela pågick i ett endaste asflabb. Så himla roligt. Att skratta alltså! Ha, ha.
Till slut var vi färdiga och klockan var en bra bit efter midnatt. Men då hade vi hunnit nattfika tillsammans också och smitt planer inför nyårsafton.
I morse, när väckaren ringde strax efter 06, så var det stora grushögar i ögonen. Jag och Liten tog vår packning och hoppade i bilen för en tidig,tidig morgontur. M skjutsade oss till Litens mormor och morfar och själv tog han kosan och åkte norrnorrut för ett utav julens få undantag från ledighet. Medan pappan är på uppdrag så ska jag och Liten mysa här hemma i lilla byn. Det första vi gjorde när vi kom hit, var att dyka ner i soffan under ett stort duntäcke och somnade bums. Nu har vi ätit god, god frukost och myst lite till under täcket, framför en sprakande brasa.
Idag är det årets näst sista dag.
Vilket år det har varit, alltså. Makalöst, på många sätt. Jag ska nog ta mig en tillbakablick. Blicka bakåt för att minnas, begrunda och filosofera. Och sen blicka framåt. Pepp, på den!
Jag har skön träningsvärk efter gårdagens pass och ser idag fram emot en skön promenad runt tommelmon med Minimannen i vagnen. Som du ser på bilden är Liten också en träningsälskare! Han ska vara med på allt och tycker det är oerhört festligt när mamman och pappan står och hoppar och ser tokiga ut, där mitt på golvet. Åh, nu fick jag en sån där jag-älskar-att-vara-mamma-dusch över mig. Det är så jädrans roligt!
Ha en god nästa-sista-dagen-på-året-dag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 29, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 7-9 månader, Sommarhemma, Träning
Det här har varit en så skön dag.
Välbehövlig efter en gårdag med nio superkoncentrerade timmar. Så skönt att bara få landa och vara på hemmaplan. På förmiddagen höll M på och grejade med bilen, bytte olja och sånt. Gjorde den redo för ännu en massa mil på vägarna. Jag och Liten påtade på här hemma tillsammans. Vi hjälptes åt att såpskura golven bland annat… Den ena iklädd pyjamas och den andra tokrandigt underställ.
Småtårna blev alldeles blöta.
Eftermiddagen spenderade vi ute i smällkalla vintern. En långpromenad med rödrosiga kinder och halvförfrusna tår. Friskt, kan man säga! Och nu har vi precis kört var sitt träningspass, jag och M. Fullt av äckelpäckeljobbiga tabataintervaller. Väldigt skönt. Nu efteråt!
Och det är så skönt att vi har en hel vecka kvar av det här; livet i vår Sommarhemma-julebubbla. Om ett par dagar är det ju nyårsafton, så vi har också ägnat dagen åt spånande av nyårsmeny. Jag längtar, för det kommer bli gott, gott, gott. Något annat som kommer bli gott, det är middagen som väntar en sisådär hundra steg bort; hos mina fina svärisar.
Kära nån, vilken lyxmåndag, alltså!
Fräsch med nystädat, säger Liten. Morsan håller med!
Önskar Er en skön kväll!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer