Alltså, vilken himla dag.
Jag har känt mig helt upp-och-ner hela dagen. Det märktes säkert redan i morse, när jag råkat säga fel dag till Liten och han visst skrivit ’ha en bra tisdag!’ och allt möjligt konstigt i morgondagbokandet. Dagarna har inte direkt haft någon ordning den här veckan. När jag dessutom inte lyckades något bättre i natt med att lägga mig i tid, och skulle kliva upp kring 06-snåret i morse, så var det ju som gjort för en yr dag. Det blir oftast lite mer skratt såna dagar. Och skratt kan man ju inte få för mycket av.
Mellan alla lektioner med kidsen har jag kommit på mig själv med att för fullt sjunga på den svängiga biten ’Jag önskar mig en riktig jul’, som för att riktigt högljutt poängtera att hos henne, där står det inte rätt till idag…
Efter en dag fullsmockad av lektioner med kidsen tog jag sedan apostlahästarna för en promenad till högskolan. Kryddade denna dag med en pianolektion á la vansinnigt rolig och helt galen-style. Återvände sedan hem, helt mör i huvudet, till mina pojkar. Lyan såg helt upp-och-ner ut, men ungen var glad och pappan likaså. Resten spelar ju Roland, tänker jag. Ha, ha.
Nu är det tänkt att det ska göras ett städrace här, men det vette katten, alltså. Jag har precis hamnat i klassiskt efter-en-fullspäckad-dag-koma och ingen annan här i hemmet verkar särskilt på g med städning heller. Bredvid mig sitter en man som börjar gå till överstyr med det där eko-tänket och beställer hem tandborstar i trä med typ kvaststrån på, och som i detta nu sitter och kollar på plånböcker gjorda i återvunnen brandslang. Inget konstigt alls. Liten sitter och trycker på sitt piano och byter låt ungefär varannan sekund. Inte alls hjärntvättande.
Jo,jo.
Ha en god kväll!
Senaste kommentarer