av Emmeli | sep 30, 2015 | Emmeli funderar, Köket, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Mammalivet, Norra Drömgården
Efter en lite småroddig dag, livspussel-mässigt, var det skönt att rulla in med vagnen på gården. Check och pust, dagen löste sig.
Mannen lämnade Liten på Förskolan i morse innan han själv drog norrut. Jag var tvungen att låna en annan bil eftersom M drog iväg med våran. Efter jobbet lämnade jag lånebilen på sin plats och sen traskade jag iväg och hämtade Liten. Han blir så himla glad när man kommer in genom lilla grinden… springer fram till en och delar ut de sötaste, vänligaste av kramar. Såna där som har tillhörande klapp på axeln, ni vet. Sen rullade vi hemåt, med fullpackad vagn och var rätt nöjda när vi väl var hemma.
Köket badade i sol och vi satte igång och dukade och lagade middag på en gång. Hungriga två!
Jag älskar det här porslinskåpet… där står både fintallrikar och vardagstallrikar och olika finfat och skålar och så den där lilla udda-servisen jag loppade i somras.
Och några kannor. Den där rosa, den fick jag av mina älskade bästisar i Examenspresent. Finaste kannan på jorden. Och den näst finaste, det måste bara vara den här;
Den hittade mannen i lagårn. Inte klokt alltså. Vilket lagårdsfynd!
Och nu har vi kväll.
-Jag och min vilde Miniman. Han som klättrar upp på köksbordet och dansar och grejar så fort man vänder ryggen till.
Vi har ätit när-pappan-är-borta-middag. Sån som går fort, är vansinnigt god och som gör att vi inte tycker lika synd om oss själva som har vår pappa och man på vift långt bort; snordyr, färsk, fylld pasta. Sån med tryffel och karljohansvamp. Några kokande minuter i vatten och sen snor vi ihop en krämig sås, river över parmesan och strösslar körsbärstomater och lite persilja över. Omåttligt gott.
Och nu sitter vi i salen båda två. Med pasta-koma. Liten ser favoritprogram på stormacen och jag sörplar kaffe och konstaterar att det där som hände igår, är något som kommer hända om och om igen, något som ingår inom mitt yrke. Det är bara det att jag är så ny och grön och totalt ovan. Men, tack snälla ni för pepp igår. Det känns så fint att ha er som hejjaklack! Idag har det varit en bättre dag.
Jag och Liten ska vila en stund till, sen ska vi ge oss ut på promenad. Det är så himla fint väder!
Ha en skön kväll!
Lillafrun
av Emmeli | sep 30, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Litens Lekrum
Har ni sett vad Litens rosa blomma blommar? En streptocarpus jag fick av älskade vännen i våras. Då var det bara ett blad i en kruka med jord i. Men så mycket kärlek. Och nu, några månader senare ser den ut sådär. Det är häftigt. Och jag tänker på vännen varje gång jag tittar på blomman. <3
Onsdag!
För mig och lilla S:et är ju det här egentligen en ledig-dag. Men inte den här veckan! Och Världens Bästa M (kära nån vad jag älskar den mannen.) har också uppdrag idag. Så, vi som brukar onsdagshänga med varandra, alla tre, ska idag iväg på arbeten åt var våra håll. Jag ska vicka för en annan Musiklärare, M åker och sänder SHL och Liten drar iväg på sitt lilla Arbete.
Jag klev upp i morse och var ute och sprang i den ljuvliga morgonen. Från att ha varit pissregnigt hela förra veckan, så avslutas nu september på ett helt makalöst fint vis med så höstvackra dagar; sol och krispig luft.
Vi hoppas på en bra dag idag. Allt gott till er! <3
Lillafrun
av Emmeli | sep 29, 2015 | Dagens outfit, Emmeli funderar
Håhåjaja, vilken dag det här blev.
Till en början väldigt bra. Men sen hände något som bara pajjade min dag. Frökenskinnet på näsan, det har idag provats. Bigtime. Och fler prövningar kommer det garanterat att bli. En ny erfarenhet, helt enkelt. Jag kan inte skriva mer än A, såklart.
Ikväll vill jag mest krama M och hålla Liten i handen. Vi ska ut och gå lång kvällspromenad med en Miniman som gör natt i vagnen. Och så ska jag steg för steg, skaka av mig dagen och samtidigt fortsätta att förvånas (och lite, lite; hejja på mig själv) över att jag agerade så modigt idag, i den där jobbiga situationen.
Den halvbra dagen till ära har jag haft den där klänningen jag köpte i våras och tänkte åh, den ska jag ha i höst när jag Musikfröknar på riktigt! .
Nu-
ut i friska luften!
Ta hand om Er. <3
Lillafrun
av Emmeli | sep 29, 2015 | Emmeli funderar, Liten ett år, Mammalivet, Norra Drömgården, Sovrummet
Jag säger orden som Minimannen just nu går runt och tar om och om och om igen som en papegoja;
”Mäh, va ä dettA..?”
Och det är ju tisdag vi har, minsann! Men den där frasen funkar ju till allt och lite till, bara så att ni vet.
Liten drar den där frasen till allt just nu. Och det är mitt fel, vi brukar inte säga ”detta”…. men jag råkade göra det häromdagen och sen var det kört, eller vad jag ska säga. Han står där vid lilla latjolajbanlådan likt lill-Brasse. Stampar lite på stället, flinar brett och öppnar väskan med spänning, samtidigt som han drar av den där frasen med stoor entusiasm;
”Mäh, va ä dettA…?”
Väskan är ju tom. Men det spelar liksom Roland och ingenting… åh, älskade lillunge!
Nu kör vi tisdag.
Lillafrun
av Emmeli | sep 28, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Mammalivet, Norra Drömgården
Är det inte det dyrbaraste vi har, – tiden, alltså?
Jag kanske kommer banna mig själv…
-När jag är i gå-in-pensions-ålder och tycker att jag skulle ha jobbat lite till när jag var ung och egentligen orkade mera. Men just nu, i det liv jag lever nu; Livet-livet. Då, känns det helt rätt och helt underbart att bara jobba så mycket som jag gör. Jag vill inte bara orka att jobba, jag vill leva livet också. Och det både orkar och hinner jag nu, sån otroligt skön känsla. Något jag värderar så otroligt högt. Högst av allt i livet, faktiskt. Inga pengar i världen är mer värd än tiden tillsammans med mina fina pojkar.
Förra hösten var speciell och då fanns det inte alls så mycket tid att stanna upp, liksom. Men då hade vi ju också ett mål, som skulle göras under begränsad tid; att jag skulle skulle stå där på Examensdagen tillsammans med resten av klassen, med min Miniman i handen. Det är otroligt stor skillnad nu mot då, förra hösten, när mannen uppdragade i mer än massor, samtidigt som jag och Liten gick på Högskolan tillsammans och så det där andra som tillhör livet med en Liten som skulle hinnas med. Att bara ta hand om en lillvän, bara det är ju en heldagssyssla. Så jag känner att vi verkligen tar igen förra hösten nu, med mer tid att hinna andas mellan varven och leva på det där sättet vi älskar. Vi löste det så gott vi kunde förra hösten också, men det var tur att det bara var under några månader. För det var rätt tufft, helt klart.
Och nu?
Jag älskar att vara hemma på vår Drömgård. Jag har min lillvän, min man, bullar att baka i mitt stora kök, träningspass att träna, pyssel att göra, stora rum att städa, blommor att sköta om. Jag kan inte drömma om mer. Jag kanske inte är som så många andra 24åringar… för en vecka sedan fick jag till exempel höra orden ”du känns så gammal!” från en människa som kanske är 20 år äldre än jag. Av tonen i rösten att avläsa var det lite hån i orden. Vilket först gjorde mig lite paff och ställd men som jag sekund två mötte med; jasså det tycker du! Oavsett så trivs jag väldigt bra med det! ..
-Jag gör precis som jag vill och känner, och har så alltid gjort. Det bästa man kan göra, om du frågar mig.
Annars, måndagen?
Efter jobbet idag åkte jag raka spåret och hämtade min Miniman på Förskolan. Kära nån så glada vi är över att det nu går så bra att säga hejdå om morgnarna. Lösningen är att vi lämnar honom lite tidigare än vi gjorde i början.. det var så många ungar som kom precis den tiden och det var helt enkelt lite för rörigt för lilla ettåringen. Nu är det en lugnare start och han släpper pappan och vinkar till honom. M är omåttligt glad för det ska ni veta. När jag hämtade S idag så kramade han mig så vuxet på något vis; höll om mig och klappade mig på axeln. Jag fick hålla mig för skratt nästan… han ser saker, iakttar och så gör han det sedan.
När vi kom hem sedan, satte vi oss på bron och mellisfikade med den spåniga pappan. 
Otroligt lyxigt att komma hem i så god tid att det är så pass mycket kvar av dagen tillsammans med lilla familjen.
Nu är det kväll och det plockas i ordning från dagen, viks lite tvätt, nattas Minimänniska, läggs fram kläder till tisdags-Minimannen och så har den där svampen förvällts. Nu ska jag ta kväll och göra ingenting.
Lillafrun
Senaste kommentarer