av Emmeli | jan 27, 2017 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
”Ett, två, trre, fyra, fem….
….”nu kommer jag, mamma!” … ”men vaaat kan hon vaara”… ”mamma?…mamma??? …. M-A-M-M-A!?!?!?!”.
(Mamman hittades och det var istället hennes tur att räkna och leta. ”Ett, två, tre..osv”…)
”Men vaaar är Sixten nu då, tro?, gick jag i min tur och mumlade varpå jag sekunden senare fick ett klart och tydligt och inte det minsta tveksamt;
-HÄÄÄR ÄR JAG, MAMMA!
Ärliga lilla Miniman.
Och i vagnen, en Lillasyster som fått prova sitta upp en stund och varit med på så vis, men som liksom inte orkade mer än en liten stund av utelek innan det blev så fasligt tröttsamt.
Ja. Det där var sannerligen en helt ljuvlig stund idag. Vi pausade innestökandet med att gå ut i det helknasiga januarivädret. Vädret som inte alls stämmer med en riktig vintermånad, men som liksom omöjligt kan låtas bli att älskas i alla fall. Det var helt underbart. Typ vårkänslor i luften!
Med den goda friskluften och rosiga kinderna fick vi sedan raketfart här inne (läs; Lillan sov, Minimannen var trött och vilade i Finfotöljen framför TV-n och mamman snodde på med städningen). Jag firade toknystädat med ett skönt fredagsfyspass. Innan det lagades middag och så. Och ni må tro att det var glada tre som stod i dörröppningen när våran M rullade in på gården här ikväll.
Hela familjen samlad. Bästa som finns!
Vi har haft skitmysig kväll tillsammans. Innan sedan nybadade barn nattades framför Pettsonläsning i renbäddade Storsängen (som jag bara läängtar att få krypa ner i). Nu sover barnen och jag och mannen ska slå oss ner i finsoffan. Har ju inte sett veckans Mandelmanns! Det, och den (förmodligen) goda chokladen M hade med sig, blir hur nice som helst nu.
Åh. Den här fredagen, alltså. Kan inte önska mig något mer.
Trevlig helg till er!
Lillafrun
av Emmeli | jan 27, 2017 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Salen, Stora Lilla Familjen
Där sitter han, min Miniman.
I ett mycket efterlängtat solsken. I den självvalda fredagströjan. Såklart, den där. Och så klipper han. Klistrar. Har fredag. Och ”slår in paket” till sin mamma. Samtidigt som han nynnar någon liten melodi, med enbart texten ”mamma, mamma-mamma-mmaaammma-mamma….”
Så himla trivsamt att sitta där tillsammans med den där lilla människan. Snicksnacka och titta på bilder och klistra in i album. Vi höll på igår och satte oss en stund nu också. Här inne i salen är det så vackert och ljust nu i förmiddagssolen. Fast jag borde verkligen ta tag i det här hemmet nu, så det kan bli lite helgfint till sist. Förutom just det här rummet, ser det inte bra ut alltså. Med den där Storsängen utan sängkläder, alla golv som är crazyskräpiga, överfulla blöjhinken, äckliga kattlådan och så vidare..
Men titta där. Jag smäller av, av varendaste bild. Så jag måste ta mig mina pauser, annars svämmar jag över lite väl, liksom. Där är Juniflickan på prick en vecka gammal. 
”Men titta, vad gulliga….” , sa han.
Och jag höll med till 200 % såklart.
Den där Minimannen alltså. Som nu snart är tre år och så himla mycket människa att det inte är klokt.
Pratar på in- och utandning och lite till, fastän man knappt tror att det är möjligt. Jag svarar på typ 400 frågor om dagen och kan ibland ha gravt ”mamma-mamma-mamma”-skavsår i öronen. Då kanske jag råkar svara ”jag vet inte” på någon fråga, och tänker att han ska vara nöjd så.
Men det är helt otänkbart. Då får jag bara till svar; ”men MAMMA! Du FÅR INTE SÄGA JAG VET INTE!!”. Så vi matar på och lär oss om allt och lite till.
Försöker svara på saker som var snön kommer ifrån, till vad svett är (ha ha) och tack och lov vissa ja-och-nej-frågor också. Som om jag vill åka stooora brrrrandbilen med honom när han är ”lång och brandman”, det vill säga när han har blivit stor.
Älskade unge. Såklart, jag vill, säger jag.
Så, det råder liten frenesi här hemma, mao. Pyssel- och frågefrenesi, skulle man kunna säga. Och en stor fredagspepp!
Vansinnigt skönt med fredag, faktiskt. Den här veckan har varit lite galen. Känns som att jag knappt sett till den där skäggige överhuvudtaget. Så vi är längtiga på att Vackerpappan ska komma hem ikväll och ta helg med oss här hemma. Dags att sätta fart på den här dagen på riktigt!
Ha en god fredag, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | jan 26, 2017 | Emmeli funderar, Mammalivet, Norra Drömgården, Salen, Träning
Prick det där;
-30 rosor i min absoluta favoritfärg. Prick det, var jag så himla värd just idag. Bestämde jag mig för i morse när jag och Lillan var på affären efter att ha lämnat Storebror på Föris.
Så från mig själv, till mig själv. 30 rosa rosor. Alltså, tack Emmeli!!
Alla är vi ju var våra chefer, visst? Över oss själva, menar jag. Och jag vet att jag är en ganska sträng chef, mot mig själv. Driver på mig själv, som mot ingen annan. Och så det jag pratade om förra veckan, ni vet. Att det är så lätt att hela tiden bara, bara tänka på andra och vilja att dom ska ha det bra och sen smått skiter man i sig själv. Jag tror i och för sig att det är supersupervanligt att leva lite så, särskilt mitt i småbarnslivet. Och jag kan inte påstå, att jag lider. Inte det minsta, faktiskt. Men nog är det lätt att glömma sig själv, kära nån ja.
Men jag brukar nypa åt mig dom där småstunderna som är som guld värda och bara för mig; Den där snabba men varma och sköna duschen, svettiga träningspasset, lilla stunden alldeles själv på kökssoffan. Och idag klappade jag mig själv på axeln och sa att du gör det bra, hörredu morsan! och tog det där fånget med rosor under armen, matkassen i andra och lilla bäbisflickan i nån för-stunden-uppfunnen-arm. Ni vet; Bläsckfiskarmarna. Dom som liksom bara poppar upp, för att dom måste.
Njöt så av pysslet att fylla vaser med rosorna och strössla ut här och där.
Där är inne i Salen, ja. 
Lillan sov och jag trippade upp till målarrummet och målade ännu ett varv på stokken. Och sen fick den här mammakroppen äntligen ett träningspass igen, efter några dagar av bara promenerande, för att riktigt få bort den där nedrans Basiluskan. Det blev för övrigt ett roligt och svettigt pass, kanske skulle jag ha delat med mig av det om någon är sugen? 
Mera lim är inköpt också, så idag skiter vi i torsdagsstädningen här hemma. Jag och Bjossan ska pyssla tillsammans i eftermiddag istället. Klippa och klistra, stöka och slira ner lite till. Så tar vi snyggatillandet av hemmet imorn istället. Vilken bra plan, va!
Näpp. Nu ska jag och Lillan ta ”Mammas Räserbil” och dra mot Föris och hämta hem en Storebror som checkar ut för helg! –Uuunebaat!
Och du! Klappa dig själv på axeln vettja, du med! Gör något gott. Bara från dig själv. Till dig själv. Det är du värd. Liksom. <3
Lillafrun
av Emmeli | jan 25, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
Det där var i morse, när Brandispappan och Lillan höll på att leta fram dagens småkläder.
Förresten. På tal om Brandisen.
Vi blev lite smått skrattiga igår kväll, han den där skäggige och jag. När vi slog oss ner i finsoffan och skulle pusta ut efter dagen och vila ögonen på ett program på play. Jo, det händer faktiskt nu i dessa kvällsmörka tider att vi gör sånt. Tar vi oss tiden så ser vi nu gärna Stjärnorna på Slottet. Eller, helst, helst; Mandelmanns. Alltså. Vilket otroligt vackert program. Jag grät såklart både under första och andra programmet. Har du inte sett. Måste du se!
Men, åter till saken!
Varför skrattiga igår? Jo. För att vi tittade på Bygglov, där det handlade om en småbarnsfamilj. Igenkänning på den. En familj, där pappan utöver sitt vanliga jobb, jobbade som Deltidsbrandman och ryckte ut mitt från ingenstans och hemmet lämnades med typ ett säg åt mamma, att nu drar jag!. Igenkänning på den också. Och, som pricken över i:et så hade dom dessutom ett mastodontprojekt till övervåning. Där inte ens Bygglovsteamet lyckades. Utan gick bet. För första gången på hela programserien.
Alltså.
Jag satt och ville typ börja storgråta som den hormonbombiga känslomänniska jag är. Blev plötsligt smått livrädd och tänkte, åh, nej, hur ska det gå för oss? ….Medan mannen satt coolt och väldigt rutinerat (då han ju själv jobbar med TV) och sa; Emmeli. Det är tv. Ta det lugnt.
Och återigen tänkte jag; vad vore jag utan honom?
Onsdag, ja.
Där dagens höjdare bland annat var den där überspontana lilla stunden när älskade pappsen kom förbi för att leverera sin släpvagn som vi ska få låna. Stunden där han satt bredvid mig på kökssoffan och sörplade lite kaffe. Och så den där lyxiga onsdagskramen när vi sa hejdå. En höjdare, som du förstår.
En annan var, när jag och min sovande bäbis i vagnen, mötte upp Storan för vad som på grund av ihärdig Basiluska fick bli, istället för det sedvanliga OnsdagsGympapasset; en lång och pratig, rask promenad. En höjdare det med, oh ja!
Förutom allt det vanliga som pysslats med här hemma, så fick jag mig en mysig stund med lite fotoalbumspyssel också. Då Lillan är så förbaskat förkyld så har hon liksom sovit extramycket. Fortsatte med fotona efter att vi hämtat hem Storebror från Föris också. Skitmysigt att sitta och titta på bilderna tillsammans med honom. Han satt sedan med egen sax och klippte och grejade, medan jag limmade och skrev och hade kärleksfullt hjärteont. Det, var också en höjdarstund idag.
Nu sover båda barnen sedan en stund tillbaka och jag har det alldeles lugnt och skönt här i knäpptysta gamla bondköket, som jag älskar så.
Hoppas ni har haft en god onsdag!
-Bara två dagar till helg, ju!
(hälsningar hon som ännu inte alls vant sig vid att ha tillsammanshelger med hela familjen hemma)
Lillafrun
av Emmeli | jan 24, 2017 | Emmeli funderar, Mammalivet, Norra Drömgården
Dagens utsikt från vår Målarverkstad. Mitt och M´s blivande sovrum, mao.
Jag är idag typ. Typ, sa jag. Nästan, betyder det. Beredd, att hålla med honom menar jag. Över att vårat älskade äppelträd är liite, lite väl stort och växer lite, lite för nära huset och så vidare.
Idag har det nog varit Historiens Mest Gråtrista Dag.
Jag och Juniflickan tyckte hemmet kändes så himla tomt när pojkarna drog iväg på var sina håll i morse. Efter en fin helg och en sån där älskad lyxig och fartig hemma-tillsammans-måndag. Ja, och så har ju S varit Storebrorsledig typ sedan innan jul, med mig och J. Med undantag för bara några dagar för ett par veckor sedan, på föris.
För övrigt; det där motorsågandet genom timmerstommen igår, lät förresten så högt att jag och barnen hörde allt, fastän vi var allra längst bort på vår promenad.
Men idag har det alltså varit en vanlig vardagstisdag.
Med jobb för en, lek med små vänner för en annan. Och där jag och Lillan har myst här hemma själva några timmar, bara hon och jag. Vilket ju också varit prick hur mysigt som helst, såklart. Vi tog oss en långtur på förmiddagen; favoritrunda och sedan in på färgaffären för lite färg- och penselköp till Bjossans stokke-stol.
Lillan snusade som vanligt en drös timmar, så jag hann både hem, skrota runt och leta fram grundfärg. Skruva isär stolen. Minus på ett ställe, där det bara satt tvärfast. Men skit samma tänkte jag. Och grundmålade hejvilt.
Där ser ni också halva vår balkongdörr som ska hamna på plats inom kort.
…
Efter målningen gjorde jag mig fri från allt färgkladd, åt lunch i lugnan ro (helt crazy grej) och fick till sist sån där men-nu-bara-måste-ju-bäbisen-vakna-snart-längt. Och det gjorde hon. Lillhjärtat.
Vips, skulle efterlängtade Storebror hämtas hem och nu är det skönt eftermiddagshäng som gäller här hemma. Lillasyster sover gott igen efter idogt kryptränande. Och Minimannen, har just bytt om till sina snickarbyxor och är så söt så jag får dåndimpen.
Näpp.
Nu ska här slutas dagbokstramsas. Och tas tag i den tvätthögen som behöver vikas, som nu bara ligger där och fån-glor åt mig. Innan middagslagningen och kvällen och allt det där, menar jag. När vardagsdagen knyts ihop ni vet, med trött trasselhög på kökssoffan, hej-älskling-puss i dörröppningen när mannen kommer hem, kvällsbadande barn.
Och tacksamhetshjärta. Över att bara få vara med om det här.
Livet. Liksom.
Ta hand om er!
Lillafrun
Senaste kommentarer