av Emmeli | aug 25, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården
Det är fredag och jag och barnen vaknar här hemma.
Igår hällde regnet ner mest hela dagen, så vi ägnade dagen åt att städa, packa och fixa. Det spisades discomusik, ungarna badade och så luftade vi oss med en tur ner på byn för handling. Till kvällen blev himlen blå och solen smög fram. Vi rusade ut på stuberten. Det doftade så gott. Luften var hög. 
Vi tog en cykeltur längs lillvägen. Storebror cyklade och mamma och Juni traskade bakom, alltså. Kurragömma och leka jaga var också fasligt skrattroligt, både för stora och små. Jag vet inte om ”man blir som man umgås” eller om det där barnasinnet helt enkelt aldrig kommer att släppa taget om mig. Praktiskt när man har småbarn i alla fall.
Och idag är det alltså fredag och vi vaknar i ett tokstädat hem och helgpackningen är äntligen på sin plats ute i Rymdskeppet och det är med omåttlig pepp som vi tar helg. Morsan har kutat fram och tillbaka efter en treåring och ettåring med spring i benen, varav den ena ju har full koll och den andre inte alls utan bara springer efter utan någon som helst överlevnadsinstinkt. Som det ska vara, mao! Sjåigt att både hinna efter darlingar och få alla pinaler på plats i bilen. Verandatrappan har varit min svettning denna förmiddag, men vi klarade det. Drömmer om en grind där (mannen, my love!?!).
Det är bara få, få dagar kvar av Sommarlovet nu. Jag och kidsen ska ha en helg jag tror kan bli hur fin som helst. Vi hoppas så. <3
Önskar er en god helg också!
Lillafrun
av Emmeli | aug 24, 2017 | Emmeli funderar, I samarbete med.
Samarbete tillsammans med personligalmanacka.se
Jag vet inte..
…om det beror på att jag är född på hösten.. eller att det är så där skön och hög luft och att det känns som om naturen andas lugnare och människan med den? Att det är andäktigt vackert när träden skiftar i klara färger, att det är ljuvligt att gå i skog och mark. Plocka svamp och bär och fylla frysen med. Leta fram något lite murrigare kuddfodral i linneskåpet till finsoffan, och gräva fram en tjockare filt att svepa om sig. Och tända ljus i massor. Jag blir alltid sugen på minst en ny tjocktröja. Och så tror jag att jag ska bli te-drickare och har alltid en påse Kärleks-te med mig hem, från Gotland. Ja, oavsett. Så tycker jag verkligen om hösten.
Jag älskar alla årstider. Var tid har sitt goda. Fast jag kan tycka att det är drygt just i förändringens skede. Sån är jag, liksom. Fast just nu kan jag knappast tänka mig en bättre känsla än en känsla av nystart, vilket det precis känns som att hösten ger.
Något som alltid, alltid är en god start för mig just precis denna tid på året. När man bara ska säga Välkommen Höst! . Det är att ordna mig en ny, oftast sommarminnesfylld, almanacka.
Om ni bara visste vad den där bilden betyder mycket. Det var på morsdag, för ganska prick tre månader sedan.
…
På köksbordet ligger alltså en alldeles nyhemkommen, av-mig-själv-designad, nästan-helt-blank almanacka. Från Personlig Alamanacka.
Fram- och baksidan gör mig så varm i hjärtat..
Den gör mig längtig på höst.
Jag älskar att anteckna och skriva listor. Jag som fortsätter det älskade HemmaMammalivet även i höst, ser fram emot mysiga hemma-dagar att fylla med älskvärda bestyr… dom flesta går av bara farten såklart. Men ibland, ganska så ofta faktiskt, skriver jag listor för dagen, och blir nipprig av att få pricka av där efter. Så är det såklart fasligt fiffigt att skriva upp när M är ute och uppdragar och BVC väntar på barnen och så vidare. 
En ny Almanacka, alltså. För mig, ett tecken på höst!
Och ni, för att peppa igång tillsammans, så kommer jag i vanlig ordning att hålla en trevlig höst-tävling här om några dagar. I potten något peppigt! Håll utkik!
Lillafrun
av Emmeli | aug 23, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården
Där pysslas det födelsedagskort som det stod ” Kära, kära Morfar.. ” på och så vidare.
-Jaa… eller också stod det en herrans massa L och H där på, precis som i sin morfars initialer. Någon liten önskar att han kunde skriva, typ nu. Lillvännen, alltså. Som pysslade till morgonen och var redo med kalaskläderna på en gång. Flickorna blev redo till slut dom också.
Så gick vi ut, till vår lilla odlingstäppa. Åt sockerärtor och plockade luktärtor. 
Det är mer än fint att packa med en i-klänning-prickig liten flicka, en i-rutig-skjorta-lycklig pojke. En liten bunt luktärtor. En flaska saft. Och det där kortet från älskade Liten.
Och sedan åka till Lilla byn tillsammans.
Minimannen kläcker kommentarer som ”det är mycket trafik idag, mamma”, och frågar frågor som ”hur ser det ut i himlen?”. Väl framme så sjunger vi ja må han leva! och hurrar, för han vi älskar så. 
Min pappa. Barnens Morfar. Den skäggiges Svärfar. Han med det ständigt positiva tänket, den hurtiga andan och varma, varma Pappahjärtat.
Kramar, god lunch, kusinlek och ljuvlig Morotskaka till födelsedagsfika. 
Vi firade ju med pompa och ståt i helgen som var. Då var vi sådär många som man kan vara när det är helg och alla är lediga. Men kan man träffas ännu en gång, som idag, så gör man det. Om än i liten trupp. Det är så mysigt, att kunna ses såhär. Något som jag tycker är en livets lyx och som jag uppskattar så. Något vi drömde om när vi bodde i Norrnorr och som nu är vår verklighet. Tacksamt, ja.
Och det är så förbenat lyckosamt, det där. Att ha en Pappa. För det första. Och för det andra, dessutom, en sån som Han. <3
…
Barnen har fått somna genom långpromenad ikväll igen. Inte för att jag hade behövt gå långrunda för deras skull… Juni somnade innan vi var utanför gården och S några minuter in på rundan. Kalasdag, mao! Jag är också trött, men tänkte samla ihop några små krafter till att bädda rent allas sängar. Så det liksom kommer bli mer än skönt att krypa ner i Storsängen sedan. Jag har varit så otroligt trött i dag. Idag också… (// småbarnsmorsan..)
Hoppas att ni har det gott. Och tack igen för alla era värmande ord. Jag tänker En dag i taget.
<3
Lillafrun
av Emmeli | aug 22, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Trädgård & Odling
Det är Skördetider nu.
Trivsamt, minst sagt. Som terapi, faktiskt. Jag och barnen har nu checkat av två grejer på våran Sensommar- & Höstlista. Att plocka svarta och röda vinbär. Och koka saft.
Mitt i allt det där trivs jag så bra. Med barnen med på sitt lilla hörn. Spisen som gör att det kokar så gemytligt och doften av vinbär och hallon som sprider sig i hela hemmet. Samtidigt surrar tvättmaskinen och alla ljud och all rörelse i kring ger mig en skön må-bra-känsla. Jag är en göra-människa. Inget nytt under solen, nej. 
Pet-flaskorna fryser jag in. Glasflaskorna ställs i kylen. Så fina som ge-bort-present också!
Det var en produktiv dag igår. Väldigt, väldigt mysig. Till kvällen var vi trötta, sådär skönt trötta. Barnen drogs runt en långpromenad och fick somna i vagnen medan mamman njöt av att gå promenad, vilket var ovanligt längesedan nu. Hemma på gården spikades det för fullt. M och obeskrivligt snälla Svärfar jobbade med brädfodringen… 2.0, kan man säga. Vi är på sluttampen och det känns så skönt.
Förra veckan var jag mest ett spöke och orkade eller ville ingenting. Mer än att ta hand om barnen så gott det gick. Så glad att jag börjar återvända till livet igen. Med småttingar och naturens fantastiska skördetid som en ständig styrkekram.
Lillafrun
av Emmeli | aug 20, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Ja, ibland piskar motvinden i ansiktet och hjärtat kan plötsligt kännas precis hur ledset som helst.
Att ha nära och kära. Två små barn och en man. Storfamiljen runtomkring. Och vänner som bryr sig till bredden. Det finns liksom inget så fint och räddande, som precis just det. Jag är evinnerligt tacksam. Skulle vilja krama alla i en hop.
Den här veckan har varit en tårfylld dimma,
..men mitt i allt så har det glimtat så många fina stunder.
Jag tittade i kameran och hittade en drös sensommarminnen.. dom vill jag spara här i ett dagboksinlägg. Och genom dom, minnas tillbaka på den här tiden som ledsen, men vacker mitt i allt. En tid som också måste få sin plats här i livet. Tiden där jag tänkte på mig själv så mycket som aldrig någonsin. Klappade ömt. Den där Sensommarveckan när livet tryckte på paus. Åt mig.
Jag är inte vanliga Emmeli. Inte än. Men allt är ändå många steg bättre än för en vecka sedan, när det kändes som om livets alla pusselbitar bara låg huller om buller och ingenting var i sin ordning. Nu faller bit för bit på plats och jag har dom finaste människorna med mig. Tacksamheten och ödmjukheten inför livet kanske aldrig har varit större.
Att få vara liten. Bara dotter. Ligga raklång i hammock, äta mamma-lagad mat och bli serverad pappas nyplockade hallon och äta smultronglass. Fastän inget smakat det minsta gott, så var det just det, precis där och då. 
En Storebror som på det allra drömmigaste sätt har avslutat sin Sommar; genom att plötsligt känna sig så sugen på att ”flytta utåt i två dagar”. Och liksom bara packa väskan, bli gladeligen hämtad av Morfar och sedan åka för mys i dag+natt+dag… så stort när man är tre. Och mamman fick både svälja gråten att släppa iväg, och sedan vara hur stolt som helst över den där storlilla människan med sånt mod och varmt tryggt hjärta. Han slog till på en natt hos Farmor och Farfar också, när han ändå var igång. Härnäst tänker han ”flytta utåt” till Mäjadalen och kusinen, säger han.
Två gånger har jag varit till skogen tillsammans med Storan. En gång tillsammans med en massa barn. Och idag bara hon och jag. Som hon stöttat mig igenom dessa dagar. <3
Jag och M har satt oss själva högt på priolistan. En kväll låg vi i gräset på filten, tuggade choklad och bara var. Barnen sov gott i vagnen bredvid. Vi har också gått fot-om-fot-promenad, åkt på vackervägar med bilen medan ungarna gjort natt i baksätet och gett oss tid att prata och prata. Och så har vi målat. Tillsammans. Där ser ni utsikten vi hade en kväll. 
Vardagen har smygit igång. M har börjat jobba och när Storebror dragit på egna sommarloviga äventyr, har jag och Lillan varit alldeles ensamma och myst mycket på kökssoffan. Ett så gott botemedel mot motvindssvackor. 
Att plocka luktärtor… 
…och titta på regnet. Det är också vilsamt. 
Servera någon man älskar till månen och tillbaka, varm choklad och nybakt limpa. Det kändes gott i mammahjärtat, det med.
En dag var vi också på ett så fint 70-årskalas. Kalasklänning på som ni ser. Funkar finfint att köra traktor i om ni frågar Juniflickan… även nu kallad Skrollan samt Vilda Babyn…. 
Nattafika med den skäggige. Vad vore jag utan honom?
Många, många ligga-raklång-stunder har det blivit. Med katt i sällskap. Och han går all in för det där med raklång. En gång också sällskap med min älskade ”Norge-Bestemor” A sittandes på sängkanten.. Mannens gulliga Norge-Morfars A. Hon är helt underbar och har med åren blivit som en farmor-mormor för mig. Så himla, himla värdefullt. Vi har både skrattat och gråtit tillsammans den här veckan.
Småttingar framför barnprogram. Så gosiga med varandra. En underbar syn för två päron. 
En älskad PappaMorfar har firats. Med ett hejdundrande kalas. Kräftskiva och Födelsedagskalas, i ett. Det var en jättefin kväll, sannerligen.
Och jag är barnsligt förtjust i köpes-Prinsesstårta. Det vet mor, och där stod prick en sån. 
Alldeles nyss gick jag en liten sväng över gården. Knipsade in några blommor. Mest luktärtor såklart, men också några rosenkära. Sitter och tänker. Och känner. Att det här varit en förfärligt jobbig vecka… men som på samma gång, innehållit så mycket gott. Det finns så mycket att vara tacksam för.
Lillafrun
Senaste kommentarer