Valborgsmässoafton! …(med några suckar…)

Sista aprildagen.

Med vad som kändes som största vinsten i morse; att lilla Juniflickan vaknade utan den minsta feber. Mycket och tjurig feber som följt hela helgen. Usch. Sån lättnad när den var puts veck…

Fantastiskt väder. Så vi har njutit. Långhelg, så bra påfund!

Hela tiden  försökt hålla J så lugn det bara gått, såklart. Gunga lite. Det funkade ju. Jag har njutit av att kratta och göra fint på gården. När Juniflickan sov jobbade jag vidare, och firade också med en stunds klappa-bebbemagen-vila på min blivande lastpallstrapp.

Ett utegympapass hann jag också. Helt ljuvligt alltihop!

Och pojkarna har jobbat med ditt och datt tillsammans. Så söta att jag får dåndimpen.

Mammas älsklingspojke som kutar efter sin pappa!

 

… och ungefär där tog det härliga slut.

För efter Lillasysters slumrande timmar vaknade sedan lillhjärtat… med samma jädra höga feber, igen.

Suck.

Mest för hennes skull, såklart. Men också suck för päronens skull. Mamma- och pappahjärtat har jobbat i helgen också, om man säger så. Och så typiskt det kändes alltsammans, för jag pratade med vårdcentralen i morse för säkerhetsskull, liksom… men då lät ju läget stabilt och som att J nästlat sig förbi den elaka Basiluskan… men, nu var läget plötsligt annorlunda igen och lilla flickan var inte alls pigg. Efter samtal med 1177 blev rådet ”åk in”.

Morsan inlagd på sjukan ena dagen, Monstermigrän, febriga barn nästa, kaskad-ni-vet-vad i bilar, skrik över öron och så en liten prick över i:et med att avsluta april på sjukan också.

Håhå…

..att det behövdes åkas ända till sjukan, var ju för att vc hunnit stänga och det sedan är ”söndag” imorn mitt i veckan och vi inte ville vänta i två dagar till ifall nu dumma Basiluskan tänkt fortsätta vara elak. Så det var lika bra att åka. Kändes återigen som lycklig vinst när vi snabbt fick åka hemåt ”bara” med penicillin mot öron- eller halsbasiluska… troligtvis öron känns det ju som? ..eftersom det är vad som svassar omkring bland småttingar här i byn och just precis vad Storebror ju tagit sig igenom… dock med så mycket starkare motståndskraft än lilla Skrållan.

Tacksam är jag för att S fick gå på majbrasan med Farmor och Farfar istället, träffa morbror och kusiner medan vi var iväg. Och vi hann ju se rekordmånga brasor under bilfärden, vintern har rasat ut och vi är hemma på Drömgården igen, med en liten flicka som tacknämligt ”bara” är sjuk av vanlig basiluska.

Sista aprildagen. Som innehållit Livet… med sina goda och mindre charmiga sidor.

 

Hoppas ni haft en god Valborgsmässoafton!

 

Lillafrun

Du är tusan bättre än jag minns dig!

Å.

När till och med det första riktigt vräkiga, grå vårregnet känns alldeles förtjusande och hänförande. Att det inte stör det minsta att komma hem skvättblöt efter promenaden, bara med tanken ”tjohoo! det är inte snöö som faller. Det är reeegn!!”. Leriga vägen bekommer en inte utan gör en bara lycklig över sin framtining. Då vet man, att man längtat dåndimpen ur sig, nästan. Efter precis det här som är, med början nu.

Våren! Du är tusan bättre än jag minns dig!

 

 

Lillafrun

Guldstunder. Och pussar på rad…

När det varit kaosigt, så uppskattar man det där alldeles vanliga så himmelens.

Som en vanlig lördag som börjar lite som man är beredd på. Dessutom starten på långhelg, håhå så härligt!

Efter monstermigrän, är jag så urbota less att ligga ner och idag var inget undandag. Det är minsta lillhjärtat som det idag varit allra mest synd om. Hoppas så på att hon får bli kvitt feber och hosta-svängen så smidigt som S… och helst inte då med något efterskalv av öronont, om man får önska.

Med (såklart) lite mindre energi än önskat, men lika mycket tjurighet som vanligt, så fick preggot sitt lystmäte när dubbelsatsen bulldeg sattes tillsammans med barnen och en sjuhelsickes bullbak tog vid.

Teamwork på den högsta nivån!

Och efter x antal timmar var köksbänken fylld med vårigt- och perfekt-att-ha-i-frysen-fika.

En del alldeles vanliga kanelsnurror (efter älskad mans önskan) men dom allra flesta med hemgjord vaniljkräm i. Receptet på dessa drömmiga Mormorsbullar har ni HÄR. 

Vi firade med att bjuda barnens Mormor och Moster på lördagsfika. Himla gott!

Förutom bullbak; Vårens första utegympapass. Lite mera krattande. Rutschkaneåkande. Bilstädande. Och den första grillmiddagen. Fönstermålande (i denna skrivande stund.. jag inne med småttingar och M, idog, i Målarverkstaden). Det, har också dagen bjudit på.

Så många Guldstunder på en och samma dag att det inte är klokt.

Som godast skrattade jag nog när barnen busade i köket efter middagen och jag och M unnade oss inte bara en snabbpuss vid disken utan några på rad sådär, ni vet.. S utbrister lite förbryllat ”Juuni!? Fattar du vad som händer nuu..!?..?”  varpå hans lilla trogna följeslagare snabbt svarar; ”Nääee? ” lite smått uppgivet.

 

Livet.

Hoppas att ni har en härlig Varlborgshelg!

-och tack fina ni, för alla era gulliga ord och hjärtan och krya på, både till småttingarna och deras mor. <3

 

Lillafrun

 

 

En vändning från härligt, till är-det-någon-som-skämtar-med-oss-drygt.

Det var en fin aprildag.

Förutom liten Skrålla med feber. En dammsugare som totalt ramlat sönder. Och en katt som grävt upp en drös av mina tulpanlökar (morr!!!).

S hade haft en så bra dag bland småvännerna. Så fint. Tjuriga hostan som jag var lite orolig över skulle störa i snabb lek, hade inte gjort det ett endaste dugg. Lillan yrvaken i vagnen, pojken till fots bredvid. Premiär i livet att gå hela vägen hem från Förskolan. Som önskat av honom.

Över forsande ån, genom kära byn. Plockande av tussilago i dikena till mamman. Varmt och så skönt. Ljuvliga utetimmar. Gungande och första små krattningsdragen på torra gårdsfläckar. Jag var lyrisk. Till kvällen var det så gemytligt att det inte var klokt.

Första riktigt vårvarma kvällen kändes det som.

Medan jag skulle städa det sista, bäddade mannen ner småttingarna i Springvagnen och drog på löptur. Tränade och sövde barn på samma gång. Så möttes vi hemma sedan, småttingar sov gott och vi tyckte att det nästan var en föör behaglig kväll för att vara sant. 

PANG

Fars!

Småttinglivskaos

Från ingenstans vaknar S i gallskrik. Klagar på ont öra. Vi har aldrig varit med om det tidigare och försökte läsa oss till vad vi skulle göra. Gråt, gråt, och till sist så vaknade såklart även den andra tungsovande lilla människan. Så då hade vi två som gallskrek. J med hennes feber och S med ont, ont öra. Vi försökte locka i S alvedon tillsammans med favoriten crush. Så äckligt, och så en slemdryg hosta som satte igång, så plötsligt var alvedonen uppe igen…! Åh. Efter lång stund av skrik fick vi lugna barn framför en pettsonfilm.

Men bara en stund, sen fortsatte ledsamheterna.

Vi bestämde oss för att packa oss ut i bilen i sena kvällen, så Miniman kunde somna upprätt, vilket skulle vara skönare än liggande. Med varsin glass i barnens händer, klockan 22 på kvällen, åkte vi iväg. Vad gör man inte liksom…

Men inte ens glass hjälpte. Så vi återvände hemåt för att göra ett alvedonförsök till för smärtstillande. Efter många om och men har stackars Liten lyckats truga i sig äckelalvedonen när vi åker iväg på småvägar i byn. S somnar gott…men några få minuter senare händer mardrömmen i bilen.. alvedonen stannar inte den gången heller, om man säger så.

Kaos. 

Sanering av bil och barn och ännu mera gråt i vad som nu blivit natt.

Jag och M tittar på varandra och undrar ”har han fått Äckelsjuka nu plötsligt eller vad!?”…S har inte varit på föris på en vecka, vi har bara träffat familj, inte varit bland äckelsjuka ett endaste dugg, men vacklandet började. Får råd från andra päron att precis det här kan hända med brusig alvedon i liten kropp… det verkade sannolikt.

Hemma i natten bäddar vi ner småttingar i storsängen. Från ingenstans sover dom båda lugnt. Jag och M röjer hem, pustar och hamnar på kudden alldeles för sent. Ber för en lugn natt. Vaknar svintidigt i morse och tittar på varandra… barnen sover, i typ samma position dom somnade.. tacksamt. 

M åker på jobbet. Jag somnar om. Någon timmar senare vaknar vi. Och mamman känner direkt att ”nu får jag h-vetesmigrän”. Hinner peta i mig två alvedon, ringa M och sen är talet nästan putsveck.”Jag förstår inte vad du säger, mamma” sa lillvännen. Jag försökte behålla lugnet så gott jag kunde tills M var hemma. Men den här typen av migrän är så fruktansvärt obehaglig. Syn, känsel- och talbortfall även idag alltså. 8 timmar plåga. Och därefter nu ”bara” migränbakis…

Håhå, vilket dygn, alltså. Jag sa redan när vi la oss så sent igår att det här bäddar nog för ett migränanfall, eftersom sömn verkar vara något som stör. Samma visa var det ju förra veckan när jag drömt och sovit dåligt. Då kom h-vetesmigränen.

 

Jaa… så, så kan livet vända från härligt till är-det-någon-som-skämtar-med-oss-drygt, i en grisblink.

Tacksam är jag över att vi ändå är så förskonade från sånt här tråk. Att M kunde komma hem fort idag. Att S inte klagat det minsta på varken öra eller annat idag utan mått tipptopp (hur är det ens möjligt?). Att J´s allmäntillstånd är så bra trots feber dag två. Och så är jag lycklig över att vara igenom den här svängen av ont. Hoppas på en lugn kväll och god natt så det kan få bli en härlig valborgshelg här hemma på gården för hela familjen!

Ta hand om er alla ni så hörs vi snart igen!

Lillafrun

Barnbokstips, preggomagar i kläm och så vidare.

(inlägget innehåller en reklamlänk)

Skrållan.

Hon som älskar att plocka, påta och greja. Lägga tillbaka. Sitta bland en bokhög och bläddra. I lugnan ro. En för-att-vara-småtting-lång-stund. Och mitt i allt är så gullig att jag får dåndimpen. Ej partisk mor. Oh, nej.

Där sitter hon och försöker ”läsa på” om det här med att bli Storasyster, tror jag.

”Snart har vi en Baby!” heter boken.

Himla mysig och har lästs otaligt många gånger här hemma. Både när lilla Pyret (hon på bilden, mao) låg i magen och nu med Minsting i magen.

Finns att köpa HÄR

Lilla Juniflickan som varit litet febervarmt knyte i natt. Verkar sådär småttingaktigt ej påtagligt sjuk av sin feber nu idag, men vi försöker hålla tempot lite lägre såklart.

Storerbror som hade feber i helgen som var, fick sedan hosta och vi har har tillsammansdagar hela veckan här hemma. Men idag var han leka-med-vännerna-pigg, dock tvekade han och kände det nog som att det var nymodigt och längesedan det var Förskoledag nu, så lite lirkande i hallen fick det bli. Men jag (eftersom jag är en sån morsa som ringer vid minsta tvek) vet att lillvän började leka på en gång när han kom in till vännerna. Puh. Så Liten leker och Lillan, utan att hon själv vet om det, försöker hålla ett lite lägre tempo för att säga schaaas! till Basiluskan!

Förutom att bära runt på liten Skrålla som vill vara nära, pyssla om och sånt. Så kastas tvätt i tvättmaskinen, hemmet vädras och städmanin är på topp…

För några veckor sedan vårstädades ju hemmet, men köksfönsterna putsades inte eftersom dom behöver skrapas med rakblad från lite färgskvätt och det kände jag var mer en M-grej… men idag blev jag less på att vänta och började själv.

Men äsch. Den obotliga Kansjälvaren får så lov att erkänna sin begränsning. Inte tålamodet som tryter… Jag är bara alldeles för preggo. Härligt ju!! Men just i detta skede så känns det som att jag ska ramla ut och klämmas fast på samma gång när jag står där i fönstersmygen och försöker putsa emellan och utsidan. Darling har ju lovat hjälpa, bara inte fått tillfälle (läs: någon här hemma är väldigt pepp på städ. någon inte. så det är nog bland annat därför det inte blivit av än också. men i helgen, då tusan. preggot måste få sina vill-ha-alla-fönster-färdigputsade-nerver lugnade. haha!)

 

 

Barnbokstips och Städmanibabbel. Typ så. Torsdag, ju. Ha en fin sådan!

 

 

Lillafrun