Å.

När till och med det första riktigt vräkiga, grå vårregnet känns alldeles förtjusande och hänförande. Att det inte stör det minsta att komma hem skvättblöt efter promenaden, bara med tanken ”tjohoo! det är inte snöö som faller. Det är reeegn!!”. Leriga vägen bekommer en inte utan gör en bara lycklig över sin framtining. Då vet man, att man längtat dåndimpen ur sig, nästan. Efter precis det här som är, med början nu.

Våren! Du är tusan bättre än jag minns dig!

 

 

Lillafrun

G-VMBJT57ZE4