När han snickrar något av kärlek, till mig. Och vad som väntar nu…

Den finaste trähammocken jag någonsin sett.

Och han har gjort den till mig, enbart av kärlek. Fina, fina M alltså.

Jag fick den där gungan i bröllopspresent, ritad på den sötaste lappen, för snart snart tre år sedan. Vi var precis inflyttade på gården och M´s iver över att bygga och snickra brakade lös på en gång… något som pyrt inom honom under några år innan dess. Så, han skulle snickra mig en trägunga. En sån jag fantiserat om att sitta i och sommaramma bäbis, till exempel. Men jag sa ändå då; du behöver inte göra den nuu, det finns viktigare saker före.

 Ja, så har snart tre år gått… men i maj, under typ en veckas kvällar och sena nätter, bestämde sig mannen för att ”nä nu, punkt slut” och snickrade ihop den där som om det inte vore något.

En dag i våras stod den klar. M målade den med vackra linoljefärgen och sedan en drös veckor står den nu där ute på gården och är så himmelens vacker.

Återigen. Mäkta imponerad över Den Där Händige Mannen.

(Om ni undrar hur han burit sig åt, så finns i alla fall några glimtar på mannens renoveringsfokuserade instagram; @housebym)

Hela familjen tycker om att sätta sig där för ett slag. Gunga långsamt. Vila liten stund. Och känna vinden i håret.

Precis vad vi gjort idag.

Annars inte så mycket annat. Skönt med en lugn dag, när alla är trötta och vinden viner.

Så skönt att vakna till fredag och nystädat hem. Jag gnodde på till sent i natt. Älskar, älskar, älskar att dona under ljusa sommarnätter. Barnen snusade gott och jag skurade i lugnan ro. Vi lever sommarliv och jag njuter så av synen hur härligt småttingarna tycker det är att bara kunna springa in och ut, barfota, till sandlådan, in igen, sörpla melon i farten och så vidare. Det blir förstås skräpigare och kladdigare, men det är det värt. Nog för att jag är städig av mig, så ska det levas i hemmet, sådetså.

Inga planer för dagen. Vi myser under filten med gosig bäbis. Går ut. Plockar liten trädgårdsbukett och sätter i vas i nystädade sommarhemmet.

 

Nu ska vi fortsätta sköna fredagen här. M har preciis kommit hem från arbetet, jag och barnen checkar av testet; Mamma-och-tre-barn-hemmaliv… och vad som väntar oss nu, känns nästan orimligt lyxigt. TillsammansSommarlov. I ett långt pärlband av veckor. Åh.

Önskar er en god helg! .. kanske är ni fler som hoppar på semerlivet nu?

Lillafrun

Marängtårta med jordgubbs- och rabarberkompott!

Himmel.

Vilken god tårta Juni hade på sitt 2årskalas!

I ej ovanlig ordning, var det ett nytt recept som provades så det fanns ingen aning om hur alltsammans skulle smaka. Men vilken smakasensation. Söt och syrlig på samma gång. Och så somrig, förstås!
Här nedan kommer receptet.

Marängtårta med jordgubbs- och rabarberkompott!

Du behöver till en tårta :

  •  äggvitor
  •  2 dl strösocker
  •  2 krm ättiksprit (12 %) 
  •  1 msk potatismjöl
Jordgubbs- och rabarberkompott:
  •  500 g späda rabarber
  •  1 dl strösocker
  •  2 tsk vatten
  •  500 g färska jordgubbar
Vaniljkrämen
  •  2 dl vispgrädde
  •  2 dl crème fraiche (34 %)
  •  1 tsk vaniljsocker

Gör såhär:

  1. Sätt ugnen på 125°. Vispa äggvitan till ett skum med elvisp. Tillsätt sockret lite i taget och vispa till ett fast skum. Tillsätt potatismjöl och ättiksprit och vispa lite till
  2. Bred ut marängen på en plåt klädd med bakplåtspapper. Bred smeten över halva plåten. Grädda mitt i ugnen 1 timme.

Kompott:

  1. Skär rabarbern i 2 cm stora bitar. Lägg rabarber, socker och vatten i en kastrull. Låt koka på svag värme 2–4 min, rabarbern ska inte koka sönder. Låt kallna. Dela jordgubbarna och vänd ner i kastrullen.
  2. Vispa grädde och crème fraiche till en tjock kräm. Skeda upp hälften av kompotten på marängen (utan så mycket vätska) och täck sedan med krämen. Toppa med resten av kompotten och servera direkt.

Lillafrun

Nagellacksbonaza och halvt kolavippad morsa!

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Enligt önskan från er kommer här nagellacken ni såg på Liten häromdagen….Favoriterna från Essie kommer här i följd, uppifrån och ner…

 

Ljust persikofärgat, HÄR

Dimmigt ljustrosa, HÄR

Bubbelgumsrosa, HÄR

Vattenmelonigt, HÄR

Perfekta korallfärgen, HÄR

Piggt rött, HÄR

Tjusigt mörkrött, HÄR

 

Och som ni ser, om ni klickat er in på någon länk; 3 för 2 på dessa lack nu. Perfa, ju! 

Torsdag!

Håhå, I morse vaknade jag mer död än levande. Juni hade nog jobbat på ett tag alltså, för att få liv i mig. ”Maaaamma, MAAAMAAA!!! GAAACKA!! nuuu!”. Hon ville ha macka. Nu. Och inte sen. Det var tydligt vill jag lova. Och Minimannendarlingen han väckte mig med nypysslade kort (han hade alltså tagit höga pallen, fiskat ner pyssellådan där uppifrån skåpet och ordnat för sig själv… det är så han jobbar den där storlilla pojken). Själv vaknade jag med rosa limglitter i håret, visste knappt var jag var men blev lugnet själv när jag insåg att alla verkade hela och bäbisen låg bredvid mig och snusade. En trött morgon, mao. Men nu är dagen igång sedan länge. Vår lille prinskorv fyller tre veckor idag. Åh. Älskade Lillprins.

Näpp. Nu ska den här frun fortsätta fundera på hur kommande födelsedagsmannen ska firas, egentligen. Hans grej är ju allt annat än tårta och kakor.. på tal om tårta, tänkte sända er receptet på Junis 2årstårta senare. Den var såå god! … tror faktiskt till och med den skäggige tyckte det..

 

Må så gott idag så hörs vi senare!

 

Lillafrun

Det här är livet jag alltid drömt om. 

Det är junidagar.

Och jag vill aldrig att dom ska ta slut.

Mannen jobbar halvdagar och vi här hemma ”skolas in” sådär på lyxigt mjukstartvis. Testar på det där Riktiga Vardagslivet med tre små.. innan vi om ett par dagar checkar in för Drömmigt Sommarliv igen.

Jag var nervös på söndagkväll över att få ihop alltsammans med tre små själv. Men det har gått nybörjartursaktigt bra. Så kommer ju darling M hem mitt i dagen och det har varit/är så lyxigt att det inte är klokt. För alla.

Då har vi mest hunnit ha sommarlovsmorgon här hemma, frukoststökat, slängt in en tvätt, ammat, myst, cyklat och hoppat första svängen studsmatta tillsammans… Storasyskonen och mamman härjar och Minsting…

Ja. Precis så.

Jag har redan fått frågan några gånger… ”är det stor skillnad från 2 till 3?”..och som jag sa till mannen senaste veckorna av preggoteten, när jag liksom blev högpreggotrött och ospringig av mig, och barnen tvärtom..att  ”det kommer nog tusan kännas enklare att ha tre att hjärta och ta hand om, än att vara höggravid med två småbusar i kring”.

Och precis så känner jag, efter dom små, så stora, 20 dagarna som trebarnsmor. Likt efter dom andra två förlossningarna, så är jag liksom mer än hög på livet. Bubblar av energi och är så lycklig och tacksam att det nästan går på rus allting. Jag njuter så. Och ja, det är fantastiskt tacksamt med ännu en så välmående liten småtting. Man kan ju sväva på moln för mindre, menar jag. Sen kommer det giiiivetvis komma dagar som inte är så rosenskimrande som det är just nu. Men, det tar vi då.

Nu har vi dom allra sista junidagarna för året.

Tack och lov har vi vårt alldeles egna juniljus och den där Sanna Sommardrömmen J, som gör mig Junilycklig alla dagar om året. Så, jag behöver inte ha lika grav vill-inte-säga-hejdå-till-juni-ångest nu, som förut.

På eftermiddagarna gör vi små, alldeles lagom stora äventyr, hela familjen.

Som att traska lilla promenaden och hälsa på nyhitflyttade kusinfamiljen från söder (hurra för hela den grejen!!). Äta glass och leka i lekparken nere på byn. Eller susa till lilla Mäjasjön för årets allra första dopp för småttingarna… Juni var salig och den som badade allra mest. Lite sånt pysslar vi med.

Och kvällarna är bara så fantastiskt vackra. Vi går gärna en vacker promenad. Barnen nattas så gott i vagnen och jag och mannen hinner prata massor och insupa vackra naturen. Så kommer vi hem med sovande små. M börjar sitt kvälls/nattskift med husjobb. Jag donar i hemmet, går trädgårdsrundan, njuter alla olika pioner som blommar nu, vattnar och mer än gärna bär jag med mig lilla B i sjalen, nära nära. Så möts vi mitt i natten och nattafikar, jag och M. Innan vi kryper ner i småttingtäta Storsängen och somnar som en hel björnfamilj.
Ute är det ljust och alldeles hänförande vackert.

Och jag tänker, med hjärtat varmt av tacksamhet, att.. Det här är livet jag alltid drömt om. 

Lillafrun

När det var kalasig 2årsdag här på Drömgården!

Efter söta Födelsedagsmorgonen fortsatte 2årsdagen.

(HÄR finns inlägget med födelsedagsmorgonen)

Någon provade jordens sötaste trullor, kramades med pappan och så önskades födelsedagsmanikyr.

Storebror körde festligt värre!

…medan Lillebror tog det luuugnt, lugnt.

Det lektes med nya pinaler, mamman kokade jordgubbs- och rabarberkompott till tårtan. Storebror ledde sin Lillasyster på presentjakt ute på gården..

… stora paketet med söta lilla utemöbeln med parasoll fanns där i.

Blommor plockades in och hemmet gjordes så kalasigt så.

Efter middagen var det dags att hoppa i kalasklänningen igen efter att ha räddat den från middagssöl.

Pysslet trycktes in i ett skåp för att ge plats åt stora melonfatet, som melonälskaren sedan gick och åt och åt från. Melooom! det är en favorit. Såklart fanns det i massor på Skrållans alldeles egna dag!

… Det sågs till så att precis alla var mätta, belåtna och kalasklädda (puh).

… och sen var det bara att vänta. På att det där efterlängtade familjekalaset för älsklingsSkrållan skulle dra igång.

… och det gjorde det ju när kalastiden var slagen och darlingarna trillade in. Juni öppnade paket i väldig fart och iver.

Födelsedagssång sedan, för storögd Lilla, som blåste ut ljusen på tårtan och satte sig vid fikabordet och åt chokladbollar som om det inte fanns någon morgondag. Alldeles saligt lycklig rantade hon runt i sin prickiga snurrklänning och såg ut att må så himmelens gott mitt i bland allt uppvaktande. Ständigt uppassad av massa söta kusiner.

(Occcch om ni undrar… så ja, det är ett piano ni ser skymta höger i bild. Dagen innan jag födde Bertil var jag möjligt liiite skör (hah) och råkade dra på oss ytterligare ett piano, bara sådär. Ångrade mig sedan.. så är det någon som önskar ett akustiskt lagomstort piano, så finns det ett här! …vi har ju redan ett…och mannen har påpekat otaligt många gånger sedan dess, att det ju inte var en så lätt ”liten möbel” jag drog hem….. )

Det var Årets Ljusaste Natt och det spisade Astrid Lindgren-visor till sent, sent.

När solen höll på att gå ner satt hon där i ännu en kär famn och mådde som den lilla prinsessa hon är. När kramarna var kramade och vi vinkat alla hjärtenära hejdå, satt vi där i köket hon och jag, med fikarond två, kexen och ostarna, på småsmältning i bakgrunden. Ljusen som fladdrade och hela hemmet som viskade om härlig kväll..

.. vi pussades. Och degade lite till. Konstaterade att dagen varit så fin. Lillan höll med.

Junihjärtat ville aaaldrig sluta fylla år men somnade till sist med mammans hår flätat om sina små fingrar, och hela lilla kroppen fylld av kärlek från dagen. Att fylla 2 år. Hur stort kan det bli, liksom? Och att få ha en alldeles ljuvlig Juniflicka, det är så tacksamt att orden tar slut. Underbara Minimänniska.

 

Så, det var orden och glimtarna. Från den där dagen, när det var kalasig 2årsdag här på Drömgården.

 

 

Lillafrun