En alldeles vanlig torsdagmorgon här på gamla gården.

Bestämt var; idag börjar vi dansa ut julen tillsammans.

Ni ser ju, att det började vara mer än dags.

-När stjärnan hänger på snedden och det ligger ett litet täcke av barr under granen. Ni vet, älskade julegranen barrade så mycket att den hade börjat klä av sig själv. Häromkvällen när jag var ensam hemma med barnen medan mannen jobbade sent, så fick jag nästan hybris när jag hörde hur pumlorna började studsa där inne i Salen. Fick min förklaring, puh.

Julpinaler samlades och lillhjärtat Juni hjälpte mamma så idogt. Bäddade ner tomtar varsamt och sa ”godnatt tomtajna!”

Efter några timmar ifrån Storebror som ju var iväg på älskade föristimmar, så längtade vi så mycket att vi knatade iväg fastän det var lite för tidigt… mötte en glad Miniman som jag lovade skulle få gå direkt på loppis för att leta sig en plåtburk till allt nytt smålego han fick i julklapp.

Min storlilla pojke är precis lika galen i loppis som hans mor. Där inne fann vi massa fina ramar, ett sött örngott. Minimannen shoppade en blockflöjt och lyckades på charm bli erbjuden vilken bil han ville. Men någon plåtburk fick vi inte med oss men ingen misströstade. Den härliga jakten fortsätter ju! Så knatade vi hemåt. Genom något slags piskande snöregn.

Småsyskonen sov och nån fördel ska man ha när man är fyra år och Storebror gånger två.

Vi smygplundrade julegranen, bara han och jag. Satt där i finsoffan och prasslade med smällkarameller och ni kan bara ana njutningen hos han ni ser har chokladig mustasch. Jo, jag njöt. Något förskräckligt, jag med. Inte av chokladen, den delade jag så gärna med mig utav. Men av känslan. Att få vara med om, precis det där…. stunden med honom. Där både han och jag tyckte att det kändes så förfärligt vemodigt att bädda ner julepryttlarna och börja plocka ner glittret i samma takt som barret rasade… men att lyckan ändå fanns där, för vilken fin jul det varit.

Syskonskarans små nissar. Faktiskt tre utav inte alls så många fler tomtiga inslag i vår jul. Men några få är mysigt. Som dessa som barnens Mormoster Storan kom med till jul. I övrigt var hemmet fyllt av juleröda textilier, en massa skogsfynd som formats till kransar och stoppats i kannor och vaser härs och tvärs. Julblommor och sånt, ni vet. När det blev kvällen hade vi hela familjen samlad, och vi dansade ut granen tillsammans… genom hela huset, med varendaste strumpa fylld av barr. Liksom, som för att försäkra oss om att vi verkligen skulle ha det vi gjorde sedan för att få hemmet barr-fritt..

Det blev nattskift för päronen.

Tillsammans med älskade Tripp-Trapp-Trull-gänget har hemmet även idag steg för steg gått från barrigt och julekaramellskladdigt… till ni vet, nytvättade tyger, ja hela soffan faktiskt, stormattorna som varit ute i stormen och vänt. Fast vi har inte bara fejat. Timmar vid köksbordet också med så himla roligt pyssel;

… där man av återvinningspryttlar gjorde rytminstrument. Vilken grej, va!

..

Men oh. Vi landar i den ljuvligaste fredagskänslan.. skinande rent och såpskurade golv med nytvättade trasmattor härs och tvärs. Framförallt, alla är samlade för lång helg.

Hela familjen firade vi in helgen med att susa och inhandla Fredagsmys och med en peppad Miniman i min hand, fick jag sällskap till blomsteraffären. En så himmelens underbart söt begonia fick det bli. Så mycket Mamma över den. Älskar både blomman och mamma.

Nu sover tre av tre barn efter så mysig kväll.. och jag och mannen pustar nu ut. För första gången på hela veckan, nästan. Oohlala vad dagarna varit fyllda till bredden för dessa två småttingpäron. Med HemmaMammalivet, jobb och uppdragande för M, renovering dom små stunder som funnits över… och så en himla massa undanstökande av julen till sist. Stjärnorna lyser ännu och peppishuset är kvar ännu en tag till. Alla nöjda så. Och än hur jag i eftermiddags kände mig lite som en trasselsudd som småmuttrade över Jan… den förfärliga stormen som är här alltså,… så är liksom trötthet aldrig något jag muttrar över.. det är ynnest för mig, att få fylla dagarna med livet på det här sättet. Det är ren lyx att få trötta ut sig på det som betyder mest av allt i hela livet. Men kudden kommer vara så, så skön ikväll. Måtte bara mitt älskade äppelträd stå kvar när vi vaknar i morgon…

Önskar er en skön, god och energitankande helg!

Lillafrun