av Emmeli | feb 24, 2019 | Norra Drömgården, Övervåningens Renovering, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
(Inlägget innehåller reklam för iCell)
Så blev det lördag. I slutet av februari. Året är 2019.
Hela Storlilla Familjen, Team Drömgården. Hela gänget, beredda för dagen! Obeskrivligt tacksamt, väl förstärkta, av båda Svärisarna. Alla, beredda att klä huset, byggt tidigt 1800-tal, med den skönaste mössan.
Vi befinner oss i bilderna på tredje våningen, allra högst upp i huset.
Där mannen har hängt senaste veckorna, förberett för elen som ni ser och byggt landgångar ovanför det väl reglade taket (taket av våning två, mao).
…
Farmor hängde med stora barnen här hemma, Lillebroren sov och Svärfar, Mannen och jag drog igång Monstermaskinen som i ett nafs började spruta ut fint tuggad lösull. Det var så rooligt! Gick så himla bra.
Svärfar skötte maskinen exemplariskt.
Matade i, bal för bal.. som susade in..
… genom långa slangen. Upp på övervåningen och slutligen..
.. landade i det som blir vårat tak på våning två.
Minimannen, han susade mellan uteluft och tredje våningen…! Älskat teamwork!
Lillebroren sov så pass länge att morsan kunde vara med och isolera sisådär en halv våning, innan jag susade ner och ammade och lagade lunch åt arbetslaget. Bygglunch kan vara bland det trevligaste som finns!
Teamet jobbade vidare sedan, tills mörkret föll och lite till. Vi stöp i … precis ingenting.
Vågade knappt tro på hur smidigt det gick.
Lösullen la sig lite som en blandning mellan vispad maräng och vispad grädde. Kikar ni in på min instagram (klicka på min profilbild där och kika storisarna!) kan ni se i film hur det såg ut! .. min och mannens date, haha!
Vi firade till kvällen. Svärmorsrullade köttbullar och mannens favoritefterrätt; fruktsallad. Såå gott! Vilken himmelens tacksam lördag. Februarilördagen vi nådde ett stycke stort delmål i vår renovering av övervåningen.
Säger som barnen; ”oooh myy gaaard!” .. så härligt!
Denna bild tog jag alldeles nyss. Frestande att kasta sig där i..
…
Miljövänlig cellulosaisolering. Ord från iCell och deras hemsida (som hittas HÄR);
”Ett materials isoleringsförmåga beror på främst tre faktorer: lufttäthet, värmekapacitet och konvektion. iCell Lösull med sin höga densitet i kombination med hög tröghet isolerar bättre än mineralull. Den höga densiteten och lufttätheten medför också en utmärkt ljudisolerande förmåga med bästa värmekapacitet. Tack vare tätheten och en tyngd på cirka 50 kg per m³ för exempelvis väggar och snedtak förhindras luftströmmar (konvektion) inom isoleringen. Med cellulosalösull går det att bygga diffusionsöppet, tack vare cellulosaullens hygroskopiska egenskaper”.
Att just kunna bygga diffusionsöppet känns så himla fint, med tanke på att vårt hus är flera hundra år gammalt. Vi vill inte täppa igen det med en massa helttätt, som gör att inte huset, timret, kan andas som det vill. Med denna typ av isolering, ger vi huset andningsmöjlighet av bästa kvalisort. Det känns förträffligt!
En vän med stor renoveringsrutin skrev och frågade nyss ”Hur gick isoleringshärvan? Är ni helt slut idag?” och med massa hjärtan i kring. Hon vet hur det är att vara helt slut efter bygg- och renoveringsdagar. Jag svarade; ” Vi somnade 20.30 hela familjen. Sov tolv timmar. Vaknar idag. Till tio plusgrader på övervåningen. Det gick suveränt!”.
Å, sicken lycka.
Idag ska vi göra så lite som möjligt. Den omtalade klass-två-stormen verkar vara på ingång redan nu. Bertilen marathonsover. Storebror och pappsen bygger med favvis-brio-grejerna. Lillan pysslar. Och jag njuter av att ha allesammans nära.. och passar på att kika in här.
Önskar er en god söndag!
Lillafrun
av Emmeli | feb 23, 2019 | Övervåningens Renovering, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat
(Inlägget innehåller reklam för iCell)
Ser ni?
För nästan prick ett år sedan. Knipsade jag bilder på en vintersöndags bestyr… att flytta hem ungefär hur mycket isolering som helst, till vår gamla gård. Sisådär 1680 kilo, närmare bestämt.
Mannen arbetsledde och kånkade. Farfar och Sixten satt i traktorn tillsammans. Jag och Juni och Minsting i magen hejade på.
Den allra finaste sortens isolering.
I både lösull och skivor, beroende på var den ska användas. Skivor i golven. Och lösull i taket. Och det är just det, taket, på vår andra våning, som idag.. iiih!!!… idag, ska fyllas fullt av denna miljövänliga vän.
Idag skapas historia här på Norra Drömgården!
Vår gamla 1800-talsgård är som tusen gånger tidigare nämt, ett så kallat skrytbygge. Med enbart en våning beboelig. Men idag gör vi (förhoppningsvis, om allt går som vi önskar med monstermaskinen osv) ett stort steg i vår renoveringsresa… alla steg är steg närmre att kunna börja leva i precis hela vårat stora hem.
Är ni intresserade att läsa mer om denna drömmiga isolering, kika HÄR.
Ok. Håll tummarna för oss att dagen flyter väl! Här ska isoleras ett stycke våning två (och därmed hela huset!)
Önskar er en god lördag!
Lillafrun
av Emmeli | feb 22, 2019 | Emmeli funderar
Nu tar vi helg.
…ända i från tårna, faktiskt…!
Hoppas att ni får härliga helgdagar. Vill skicka en kram till er alla som sänder hjärtan och ord härs och tvärs, till mig. Tack <3
Lillafrun
av Emmeli | feb 21, 2019 | Emmeli funderar
Ljuset återvänder.
Stannar längre och längre, för varje dag.
Det känns alldeles pirrigt. Och, det gör samtidigt lite ont.
Det känns lite jobbigt i kroppen. På motsträvigt outgrundligt, alldeles solklart vis.
Det är ju så underbart? Också, lite kämpigt.
I mig, samsas både lycka och litet inre minikrig.
Sån här är jag. Jag har lärt mig det nu. Starksköra, känslojag.
Jag lutar mig tillbaka. Lyssnar inåt, lite mer noggrant än vanligt. Försöker slappna av. Stanna upp. Även om det skaver. Även om jag känner mig orolig inombords men inte kan säga varför. Inget är konstigt. Allt är okej.
Jag försöker andas. Lyssnar noga, noga till fåglarnas sång. Känner efter, hur doftar ungens fjuniga hår och hur känns solens värme mot min kind?
Jag sätter händerna i jorden, spelar stycken vid pianot. Försöker vara snäll mot mig själv. Än om jag inte riktigt tycker att jag är värd att pysslas om så, så ger jag mig det. Det är bäst för oss alla och det känns gott i precis hela mig.
Som från att ha varit en sovande knopp i vinterdvala. Till att vakna. Räta på sig. Kisa mot ljuset. Och brista ut i blom.
Precis så.
…
Ljuset återvänder. Och det gör lite ont.
Det får vara så.
En morgon vaknar jag. Och fridsamheten och sinneslugnet har segrat. Ännu en gång.
…
Allt gott till er!
Lillafrun
av Emmeli | feb 21, 2019 | Emmeli funderar
Ni engagerade er något enormt förra veckan i vår kaattttastrof här hemma.. Bästa ni!
Och vi är häpna.
Vår minst sagt lite egne Storkatt, som (egentligen helt och hållet väntat) inte var så snäll med sin lillebror efter den drömmiga starten dom tillsammans (det gick bra i första anblick, kaatttastrof där efter.. jag var uppe 02.30 om natten och försökte lösa kattbråk på köksgolvet).. utan sedan gav sig på honom som han kan göra med oss, mig och M.
Men vad har hänt? Är Sallekatten omvändbar? Har han helt accepterat den där busiga jamen som ääälskar sin storebror, försöker mucka med honom ständigt och dessutom på kuppen , helt glömt bort att han brukar jaga oss efter benen titt som tätt? Är han helt slut av allt busande som sker? Haaar han funnit ro och lycka i livet? Va va va va?
Jag kan inte läsa katter. Tyvärr.
Det enda vi vet är att Sallekatten är mycket egen, så att säga. Vilket inte vi, utan duktig veterinär uttalat sig om, för längesedan. Att han är speciell och nej, kanske iiinte bästa familjekatten. Men ändå, Vår katt. Alla är vi olika, eller hur? Och vi tänker att det får vara så. Vi känner den där egna kattpersonligheten väl. Tänkte låta honom få ett ännu fredligare liv här hemma, om vi ordnade familjen ännu en kattvän, som förhoppningsvis kunde ordna lite kattgos till oss andra familjemedlemmar och kanske bli roligt sällskap också, till Storkatten.
För cirka 11 dagar sedan var det katastrof.. Och nu?
Titta! Kattpojkarna.
Som leker lagom busigt. Tvättar varandra. Delar matskålar. Hänger ute tillsammans. Sover tätt intill. Sallekatten har inte suttit fast mordiskt om varken min eller mannens arm eller ben, på ja, alla dagar Fransson varit hos oss!? Magi, ju. Storkatten har aldrig varit trevligare än nu. Alla kelar med honom som aldrig förr.
-Frans Frasse Fransson. Vilken liten pärla du är!
Så nu vet ni statusen. Som vi inte riktigt kan pusta ut med ännu. Verkar så osannolikt på ett sätt. Men vad tusan, njutas det som njutas kan och här njuter vi lyckan över två kattpojkar som gör alla här hemma glada!
Tror ni att det kommer hålla i sig?
Lillafrun
Senaste kommentarer