Här kommer några frågor om Mammalivet som ni ställt senaste tiden,
som jag nu ska försöka svara på! Håll tillgodo, långläsning följer!
…
”Hur tidigt kom drömmen om att inte hoppa in i ekorrhjulet? Kom den samtidigt för er båda?”
-Så länge jag kan minnas har jag drömt om att få leva såsom vi gör nu.. minns när jag och min barndomsbästis-Ida satt inne i flickrummet och fantiserade om framtiden och vuxenlivet.. jag drömde om många barn och att få leva på en lagomstor gård med djur.. pengar var inte viktigt, alls. Den där blåögde typen jag kärat ner mig i, redan i sjunde klass, var också involverad i drömmarna. Så fint att få dela livet med just den människan nu, sedan snart 15 år. Från dag ett, har vi ”kört vårt race”. Följt vårt flöde. Så tacksam, att han vill precis lika. Vi utvecklar våra drömmar och mål hela tiden, hittills har vi bara velat åt samma håll… En ynnest i sig.
”Tyckte det var rätt jobbigt att vara hemma ensam med ett barn. Något tips inför mammaledighet med två?”
-Den här frågan är lite svår att svara på, då det inte riktigt framkommer VAD du tycker var det jobbiga. Jag försöker gå till mig själv i frågan, men det känns också lite svårt.. för dels hade vi ju det lite annorlunda med vår förstfödde.. kring halvåret började han på högskolan ju, med den snart-färdige-frökenmorsan, och när han inte var där, så var det mys hemma med mamma och/eller pappa som gällde.. då M jobbade mycket kvällar och helger så hade vi mycket tillsammanstid under veckorna.. vi hängde mycket med våra vänner, varav ett älskat par också blivit föräldrar i samma skede som vi. Det var himla gott att dela upplevelsen att vara förstagångs-föräldrar, med några vi tycker mycket om.
Undra om du kanske kan syfta på att det var ensamt? Det är alltid en god idé att söka upp goda människor att hänga med, lite lagom, tänker jag. Nymamma till två, minns jag som större utmaning än att vara Hemmamamma till fyra nu.. på riktigt. Det beror förstås på flera faktorer, min inre utveckling, bland annat… som jag inte tror hade gått att skynda på, vi lär oss ju saker om livet och om oss själva, hela tiden och av det vi upplever. Men det är såklart en sport, att lyckas hålla sin toddler (om det nu är det avståndet på syskon man får, sådär 1,5-3 år), samtidigt som det ska ammas, sytas och bytas. Det äär vad det är! Det äär inte skiitmysigt exakt hela tiden, det äär körigt stundvis att räcka till. Känn dig världsviktig och som en superhero, var snäll mot dig själv. Det är inte hela världen om du behöver slå på bolibompa mitt i dagen en stund, då din toddler vägrar påta med annat och mest kanske bara gör rackartyg, under amning/matning.. och det är mer än okej om det ser ut som ”hela havet stormar” hemma, det är livet som pågår. Återigen, att möta upp människor du får energi utav, i lagom dos, kunna utbyta lite liv och inhämta ny energi, är himla härligt. Glöm inte att strunta i tvättberg och dylikt, till fördel för en endorfin-god promenad eller gympastund, ok?
”Hur tankar du energi? Man älskar ju sina ungar men ibland behövs ju en andningspaus..”
-.. för precis så, med rörelse, tankar jag energi som effektivast. Små, högintensiva tabatapass, skrotlyftande, prommisar och löpturer. Bra mat och sömn också, lika viktiga parametrar för orken. Gå en prommis med en vän, prata med bästis/mor/syster i telefonen en sväng. Pratstunden med M om kvällen, när alla barnen sover, guldgod. Att bara gå ut till djuren och pusta, är fantastiskt det med. En ridtur, fullständigt själamagi. Är det sommar kan en kvällsstund ute i köksträdgården, med lite skördande och blomsterplock, göra mig totalt salig. Och som du säger, än hur mycket vi älskar våra barn, än hur mycket jag älskar att vara med dom och göra allt tillsammans med dom, så kan det kännas som ompyssling av mig själv när jag får påta för mig själv någon gång utimellan. Att vika tvätten i lugn och ro, städa eller baka.. allt det där som vi tycker om att göra tillsammans, men som kan vara skönt att göra själv, kanske mest för att få höra mina egna tankar på ett sätt som ju är omöjligt när småälsklingarna är i kring och fokuset är på dom. Det äär inte ego, att tänka på sig själv med jämna mellanrum, som mor. Det är faktiskt ompyssling av hela familjen. Mår mor bra, mår oftast hela flocken bra. Och tvärtom.
”Vad anser ni viktigt i er barnuppfostran?”
-Vi öser våra barn med kärlek. Och tid. Vi har skapat oss möjligheten att vara med våra barn, i massor, vilket känns så viktigt och hjälpsamt i försöket att forma trygga, varmhjärtade samhällsmedborgare. Att vi, deras livets största tryggheter, får vara med och visa dom livet… vikten av ”att vara snäll”, ”ta hand om varandra”, ”känna tacksamhet”.. osv.
”Barn gör inte som vi säger”, ni vet. ”Barn gör, som vi gör”. Jag och den skäggige försöker vara två goda förebilder, kärlek och respekt, i massor, oss emellan. Vi är också otroligt noga med att PRATA med våra barn. Om stort som smått. Inga frågor är för små eller för stora. Vi funderar och svarar, allt utefter förmåga.
Jag som är hemma själv med barnen, umgås allra mest med barnen, är också himla noga med att prata om hur det är att vara människa.. att det inte bara är glada, lätta dagar, med energin på topp. Jag vill inte att mina barn ska få föreställningen om att livet och att vara människa är så, tänk så jobbigt dom kommer att få det då? …jag tänk, så jobbigt det var, att vara ”en prestationsprinsessa”. Jag har tagit mig därifrån, tack vare barnen. Om inte jag vågar visa mig svag, säga orden ”mamma orkar inte det idag”, säga det otroooligt svåra ordet ”nej”, ibland.. hur ska barnen då veta, våga känna, våga säga nej, förstå att allt är ok, som stor?
… utöver detta har vi förstås en hoper regler här hemma. Barn älskar ramar och regler. Ta bara grejen skärmtid som är så himla på tapeten idag. Vi har våra regler, barnen vet vad som gäller, vi behöver varken diskutera eller tjatas ner. Eller som när vi päron säger, ”barnen, nu är det eran diskmaskin att tömma!”, mötas av ett ”okej!”, är också en viktig grej… för ”i en familj, hjälps man åt”. Utefter förmåga. Barnen är fullt införstådda i att om man hjälps åt, på alla sätt (med små sysslor men även hur vi är mot varandra) så finns det som mest energi till att göra roligheter tillsammans. Det vet dom, för att vi har pratat mycket om det.
Att alltid tacka för maten, ställa undan tallriken, tacka för sig när man får något, osv..också viktigheter.
Sen önskar vi skapa små, trygga individer med fullmatad Jag-kan-känsla. Vi låter barnen vara med och greja med oss, i stort som smått. Så fort barnen visar intresse på ”kan själv”, då hurrar vi. Dra fram pallen till diskbänken och hälla i vattnet i glaset, själv. Baka och laga. Fodra djur och odla. Som plutt, klä på sig själv. Som större barn, baka kakan själv. Jaa det sölas och har sig, men dels lär sig ungen, växer av att kunna och som superbonus underlättar varje litet ”kan själv”, till den totala ”hemma-servicen”, ju! Storasyskonet som stolt kan ge lillasyskonet ett vattenglas, ger inte bara var barn boost.. utan är alltså också en hjälp, till hela flocken. Smaart va!
Det här ämnet går att prata hur mycket som helst om, ju. Älska, älska, älska barnet/barnen.. kärlek, kärlek, kärlek.. så kommer vettet på köpet.. eller vad var det Astrid Lindgren sa?
”Hur ser era morgon- och kvällsrutiner ut med barnen?”
-Antar att det är vardagarna vi tänker på här… då är det jag och barnen om morgnarna. Vi vaknar tillsammans vid sju, eller strax innan. Äter frulle och gör skolbarnen redo för skolan. Det värms mammabröd, mixas smoothie, steks ägg, kläs på och grejas i salig blandning. Lugna ”morgonmusiken” sätter god känsla (vi har i alla hemma-år lyssnat på en lugn bossanova-cover-lista, som ni garanterat är många som hört under åren). Antingen skjutsar jag eller M sedan till skolan (under vintern hjälps vi åt mycket med det). Vi andra fortsätter sedan morgonmyset en stund, innan djuren tas om hand.
Kvällarna, hjälps vi oftast åt att göra barnen natta-redo.. om det inte tex. är brandövning, M håller på med något moment i renoveringen som inte går att stoppas just då… eller att det är vinterkvällarna där Storebror och M är på hockeyträningar, då är det jag och barnen som donar själva… rätt så ofta om jag tänker efter, haha! Kvällsfikar, liten tvagning, pyjamas och tandborstning. Läsa läsa läsa, prat om dagen, ”Gud som haver” och Godnatt. Jag nattar alla barnen, i de allra, allra flesta fall. Ligger alltid kvar i sovrummet tills alla barnen somnat. Har alltid nattat alla barnen samtidigt. I perioder kan något småsyskon ha nattats tidigare, men som det ser ut nu med 2,5-åringen som minstunge, så nattas han samtidigt men sover en låång lur i vagnen under dagen. Vissa kvällar nattar vi båda två, för att vi och barnen, tycker att det är himla mysigt att avsluta barnens dag tillsammans så.
”Hur har dina amningsslut sett ut?”
-Nummer ett och två slutade i princip vid samma tid, kring ett år. Ingen större separationsångest eller dylikt för någon av oss. Jag har en egen teori om att jag själv var så inne i att amma just ett år. Att både jag och barnen var färdiga då.. tvärslutade liksom. Var inte mer med det. Sen kom småbrollorna, och min inställning till amning har blommat ut, till fullo. ”Varför ska vi sluta då, vid ett år? Bara för att de flesta gör så?”.. vågat lyssna till min egen mammaröst och helt och hållet följa med ungens och min önskan. Nummer tre ammade till strax innan 2,5 år. Nånstans där började det kännas kämpigt, natt-ammandet tog för mycket energi till slut och vi fick smyga bort amningen.. minns det som några tuffa nätter, så svårt för lillmänniskan att förstå att det var slut nu.. men återigen, hade jag möjlighet att ösa barnet med tid = närhet i det här fallet. Vi hittade snabbt ett nytt sätt att gosa på, kramas och vara nära, nära.
Lillminsting är strax över 2,5 år.. och är inte alls på väg att sluta ännu. Jag kan gruva mig lite av tanken på att sluta amma Lillminsting, dels för att det högst troligt är vår sista bäbis.. men också just för att kanske behöva säga nej till det han tycker är det absolut gosigaste i livet. Men vi får väl se.. kanske känner han sig bara färdig en dag… då åker jag med på det beslutet…. innan konfirmationen någon gång, i alla fall….
”Vad har varit utmaningarna som hemmamamma?”
-Att räcka till för alla. Att orka, genom tider där livet både innanför och utanför vår egen bubbla, är skakig. Då jag är trött och skör, men ändå ska orka precis som vanligt, dagar som dessa när jag, om det goda humöret ändå orkar med, kan skratta och säga ”haaallååå, var är personalen!?”.
”Vad gör ni i regel en helt vanlig dag?”
-Myser, leker, pysslar. Är ute. Tar hand om djuren. Lagar mat och bakar. Handlar, lämnar och hämtar skolbarn. Kompisleker/ Träffar Morfars. Städar, tvättar. Denna tid på året, mycket fix med odling.
”Jag har följt dig sedan Sixten var liten och förundras över hur ni utvecklats som människor! Jag vet att du vid ett par tillfällen nämnt att du behövde dra åt handbromsen efter att Juni föddes. Att kraven på dig själv var för stora. Jag skulle så gärna vilja veta mer om hur och vilka förändringar du gjorde för att nå dit där du är idag? Jag tänker att vi är så otroligt många här ute som är där du var då, som skulle kunna inspireras och känna hopp av din erfarenhet”
-Ja kära hjärtanes, jag äär så ofantligt tacksam över den inre resa jag (M får tala för sig själv, nu pratar jag om mig) fått/får uppleva. Dels var vi väldigt orutti på livet när S föddes, så himla unga ju. Utvecklas gör vi fortfarande, hela tiden och det är en sådan häftig känsla. Jag är så otroligt tacksam och LYCKLIG i livet. Lever utefter de värderingar som står mig (oss) viktiga. ”Följer hjärtat och känslan hela tiden”, som M så fint sa i lilla Nyhetsmorgon-inslaget. Vågar lita till min magkänsla och inre röst. Litar på mig själv som mor.. med dom orden sagda, INTE sagt att jag är perfekt morsa på något sätt, men JAG DUGER. Jag gör mitt bästa och det är himla gott nog. Som sagt, är jag så noga med att visa barnen att morsan minsann inte är någon maskin utan en helt vanlig människa. För dom orkar jag alltid lite till, men nej, det är inte på något sätt farligt att visa sig svag ibland, tvärtom!
Min mor brukar alltid säga, när hennes dotter i perioder i livet varit/är väl ivrig; ”Emmeli… Rom byggdes inte på en dag”. Och det äär faktiskt samma sak här.. med min inre utveckling, Mammalivet. Grundtryggheten i det. OMÖJLIG, att byggas till fullo med första barnet. Kom liite smygande med andra. Men för varje barn, för alla livserfarenheter vi fått och får erfara, så får vi perspektiv som formar oss och vad som gjort att jag/ vi är där jag/vi är idag. ”Tant Pedant” till exempel, som höll på att fullständigt bränna ut mig som tvåbarns-småttingmor, alllllt skulle vara så perfekt åt alla håll och kanter… det var sååå viktigt….livet höll på att inte få rymmas, alls. Det är en, av alla delar. Jag älskar fortfarande nystädatkänsla, inte tu tal om det, som Farmor Gertrud skulle ha sagt. Men, vårt hus är hem.. och här levs det, för fullt. Fyra barn, många djur, två kreativa päron. Livet levs här, och det syns.
En annan del, är att jag lärt mig av att titta på ”dåliga exempel”, sett hur andra mödrar totalt slitit ut sig, utmattats.. egentligen helt i onödan. Lärt mig, vad jag vill ta avstånd från. Lärt mig, vad jag finner är viktigt. ”Duktiga flickan” i mig, är fortfarande ”duktig”, vill göra sitt bästa, älskar att dona och greja, finnas till för andra osv osv… men allt är på ett annat sätt, det duktiga (för det är inget fel att vilja ”vara duktig”, synonymer till duktig är ju till exempel; ”händig, stark, företagsam) kommer sig av vilja, känsla, styrka, kraft, tacksamhet till livet. Det handlar inte om att vara duktig, som i att ”vara perfekt, bara göra rätt, aldrig göra fel” osv. Det handlar om att jag vill saker. Känner mig stark. Mår bra av det jag gör.
Jag hittar heller inte på måsten som förut. Jag formar det jag gör, utefter livet, dag för dag, inte tvärtom. Jag till exempel bakar och fejar, tar hand om barn och djur, i så mycket högre grad nu, än för en hoper år sedan. Men det finns inga påhittade måsten, påhittade tvång bakom, mina Mamma-superkrafter används rätt…. jag kutar för att jag mår bra av det, bakar bröd för att jag älskar att barnen älskar det och för att det är en så god känsla att ge barnen ren mat. Och ni vet hur jag resonerar inför jul, till exempel? (LÄS HÄR).
Allt det här, är inget jag bara ”poff” hade kunnat lära mig… över en dag eller två. Livet, formar oss. Utvecklingen sker, när du vågar stanna upp, fundera, känna en riktning… självklart, kan vi inspireras och lära av varandra.
Tack livet, för att vi får leva, känna och växa. Så tänker jag. Tuffare utmaningar och erfarenheter har gjort oss än mer tacksamma till livet, mer jordade, starkare och hjälpt oss att våga strunta i såna där hitte-på-måsten.. det är en så häftig känsla, att följa sitt eget flöde. Livet är för dyrbart för annat..
… Tack för en hoper intressanta frågor. Hoppas att ni tyckte att denna långa svarande Mammalivet-novell var givande att läsa.
Kom direkt till tidigare Frågor & Svar, genom att klicka HÄR!
Morsan tankade superkrafter. Lyfte skrot, hoppade hejvilt, promenerade och sprang.
Vi tankade kattungegos också. Fortfarande så otroligt drömlikt att vi får uppleva det här tillsammans. För var dag blir misseongarna bara sötare och sötare. Snart smått ohanterbart.
Vi pysslade, som var dag, om gamla lillponnyn lite extra. Han får sitt, i ljummet vatten, uppblötta gräspellets.. utöver funktionsfodret och höet vi ger alla hästarna. Tänk att vi trodde att vi höll på att mista honom i höstas när han tvärt tappade hull.. hans tänder visade sig vara slut, längst in i munnen… och veterinären tyckte att vi lika gärna kunde ta bort honom, där och då, mitt på gräsmattan. Chocken.
Så glad att vi sansade oss, lyssnade till hjärtat och oss som faktiskt känner denna lillponny.. som är pigg och glad, men som behöver lite hjälp med att äta. Nu är han så fin, mår så gott. Lite tuffsig, precis som andra hästarna denna tid mitt i pälsfällande. Lilla B som är den som har största ”ansvaret” över lillponnyn, har nog sagt ja nästan varje dag, hela vinter, medan han tagit hand om ponnyn att; ”jag är så glad för att min ponny lever”. Lillvännen.
Middagsbestyr! Kikärtsvåfflor blev det här. Med nykokt blåbärssylt och vispgrädde. Typiskt gott en snögloppig aprildag.
Torsdagsstund. Skrållan och jag roade oss med att hitta på egna tallinjer, kasta morötter till hästarna som stod och glodde intill och sörpla eftermiddagskaffe…
Fredag! Den bloggade jag ju om HÄR .. mestadels. Och ja, det blev vårens första löptur med springvagnen. Så tungt i uppförsbackarna, men så härligt.
Så himla trevligt fredagsmys hade vi också, med Kusinfamiljen. Olof parkerade sig bredvid lilla halvåringen, sittandes på lillstolen, med snabbskorna på.. försökte passa upp lillbebben allt han kunde.
Lördagmorgon! Innan Lillebrors fotbollsträning och dessa tu sedan drog iväg på äventyr tillsammans med jämnårig kusin, långfrulle med schack.
Kvar hemma, blev Störst och Minst.
Och päronen! .. utehäng med korvgrillning, långprommis med pojkarna.. och en hel del spikande och målande fyllde lördagen. När jag var vimmelkantig av färgblandande, pep jag upp till odlingsrummet och skolade om tomatplantor.
Veckans sista dag!
Med påtande av olika slag. Lill-Olof hjälpte pappan att greja ute. Storebror lekte med kompis. Mellisungarna var fortfarande på äventyr.
Jag donade i timmar inne i köket. Bakade surdegsbröd och Mammabröd. Lagade lunch och preppade middag bland alla surdegsvik. Middag, i lergryta. Bland det godaste som finns.
Till kvällen var flocken samlad igen och den känslan är den bästa i hela livet. Tacksam för en så alltigenom vacker vecka, mitt i livet.
Tacksam, för hela alltet. <3
Önskeplaner för vecka 17
-Njuta av vårens energi och också komma ihåg att bara vara-vara mitt i allt! .. så ljuvligt att bara tvärvila mitt i ivern, känna doften av vår, lyssna på måsarna .. andas djupt. Värmen, den längtar vi till nu…
-Barnens önskning; Ta fram studsmattan!
-Smyga igång ”vårbruket”.. börja årets stormockning av hästarnas vinterhage…
-Träffa älskade människor! .. så tacksamma är vi över alla fina människor vi har i vårt liv. Guld värda.
-Susa till stan! … hujedamig. Men ett viktigt sjukhusärende väntar, så vi passar på att beta av andra ärenden också när vi liks är där.
-Försöka komma framåt i köket! … livet får utvisa om det finns någon renoveringstid (och ork) kvar denna vecka eller ej.
-Fira sista helgen i april!
…
Önskar er alla en fin vecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
Att få vakna till fredag med massor av energi! Så härligt!
Det är något så tryggt och vackert, med övervintrade pelargoner, tycker jag. Den här såg för risig ut för ett par månader sedan… men inte nu. Ny kraft är åter och nu kommer blommorna.
Att gå in i Tvättstugebadrummet och skölja ansiktet med kallvatten och se solkatterna i kring… God morgon!
Utanför! En riktigt kylig och isande blåsig fredag. Ut åkte täcken och kuddar och djupa andetag insöps. Utemöblerna som stått ute sedan vårvinterns kalas, är mer än beredda att börja använda på vårvis nu.
Barnen och jag trampade oss fram genom köket…. som delvis plötsligt är orange. Spännande. Och väldans långt ifrån den färg vi sedan tänkt. Men vi kör litet grundvarv av tager vad man haver-blandning.
Barnen åt frulle och morgonmyste framför lite barnprogram, men jag hade knappt ro med morgonkaffet idag. Så mycket bubblande energi inom mig så jag följde flödet… och var ungefär överallt på samma gång. Gjorde ett städryck igår och fortsatte idag.
Drog nu fram sängarna och dammsög under. Vädrade, dammade och bäddade in. Min och den skäggiges vintergarderob som plockats ut under veckan, bars ut till klädförrådet.
Såg i samma veva hur vansinnigt skitig pärlsponten i trappen var..
Såptorkade den och trappen och voilá, istället för brungrått blev det mjukt ljustgrått istället igen.
Överallt, både ute och inne, syns projekt, stora som små. Kreativt kaos. Milt sagt.
Under veckan har jag rensat och städat i barnrummen. Samt flyttat ”lillbibblan”, till övre hallen..
Det här lilla projektet får fortsättas någon annan dag.. men titta! Så urbota söta böcker barnen fick med ”Gun-posten” häromveckan. Sötaste jag sett! Familjevännen som sänder barnen post av olika slag titt som tätt. Så himmelens mysigt!
Odlingsrummet har redan börjat få ont om plats, så här har ett bar byttor av små rosenskära fått flytta. Det växer och gror så fint, dessa såddes ganska ”nyss” och det är ett utav mina senaste odlingshacks.. att inte börja förodla för tidigt.
Något annat som växer…. kära hjärtanes, så söta små misseongarna är nu, med ögon som orkar öppna sig småstunder. Men det är ju så himla ljuust här ute i vida världen, ju!
Nu började det ordna till sig… de flesta dammråttorna inskrämda i dammsugaren, det doftade såpa… och sista tvätten tvättad och hängd.
”Ordning och nystädat kring renoverinsröran”, så kan vi kalla det. Vi är ju ständigt igång med någon slags byggnadsvård av hemmet, att städa, hålla ordning och göra fint där det går, gör så otroligt mycket för känslan att inte vilja kolavippa, för att det blir för rörigt ÖVERALLT, liksom. Ett tips från en nu ganska så erfaren renoveringstyp!
Den i vanligaste fall fredagsledige pappsen var tvungen att jobba på kontoret idag, så nere i vänstra hörnet ser ni min ena ”hjälpreda” för allt donande denna förmiddag. Ett stjälpreda…. skitgullig, supertjurig och alldeles, alldeles underbar. 2,5 år idag. Vi är ju väldans vana att feja ihop, sjåigt men ändå så förbenat trevligt!
Han surrar dagarna i ända, så himla gulligt med en liten tvåårig pratkvarn.
”Olof ha snygga skoj, mamma!”, säger han. Det har han verkligen. Snabbskor ärvda av 10-årige storebror.
”Pappa söööj brrrandbil!”, också en fras som måste sägas till alla vi möter.
”Mamma! Sätte hä lumpan, Olof ha PUPP!”.Menar då att morsan ska sätta sig ”här”, på rumpan, så Olof kan få pupp/ammemysa. Ord, jag vet att jag en dag kommer att gråta en vemodets kärleksskvätt åt. Vi ammemyser med andra ord ännu och har precis ingen plan på att avsluta det kapitlet förrän vi, Lillminsting, vill.
Vi dukade fint inne i Salskammaren också.. eller Olof hade fullt sjå med att gömma besticken under finduken samt knövla ihop alla servetter och kasta iväg likt små pappersbollar…
En blåbärskaka snoddes ihop mitt i allt också.. med myycket hyvlat smör på toppen!
.. för nu, nu har Konstruktörspappan och Skolbarnen checkat ut för helg, tagit Lillebror B med sig och dragit mot veckans körövning nere i byns bönshus. Och när dom kommer hem igen, då ska vi laga god middag och ha fredagsmys tillsammans med Kusin E med familj.
Lillminsting sussar nu gott i vagnen och jag har haft en helknasig stund här hemma, där jag suttit och gjort det här inlägget till er, i ett aaalldeles tyst och tomt hem. Nu väntar utetid hos djuren men först en tur med snabbskorna på… får se om jag orkar springa med Olof i vagnen, vårens första löptur med vagn… mm, känner mig sugen, så jag ska i alla fall prova. Ett väldigt vårtecken när kroppen och knoppen vill börja byta ut promenerandet med vagnen, till att kuta med den… älskar det!
Våren hörreni, våren! Så mycket energi, särskilt vissa dagar, idag är en sådan för mig. Vintervilande Björnmor har klivit ur idet, totalis. Men, tro inget annat än att jag ändå, trots ivrigare tider, kan vara svintrött vissa dagar, också. Jag är bara, bara människa. Precis som DU! <3
Hoppas att ni har en fin fredag och får en god helg!
Det är måndag, ny vecka framför oss. Men först, en liten rapport från veckan som gick, innan nya veckans önskeplaner..
Den andra aprilveckan, fylldes med;
Kall och så vacker måndagmorgon. Dagen fortsatte så spännande, vi blev med fem små kattungar och pirret var totalt.
Veckans Mammabröd till barnen. Nygräddade och svalnade, stoppades dom ner i frysen. Till frukostarna plockas bröd för bröd fram och värms. Som nybakt varje dag.
Det blev tisdag och jag var med småbrorsorna på förskolan för att leka ute en stund med barnen där, för femåringens skull alltså, som ju börjar skolan till hösten. Efter uteleken drog vi hemåt, så nöjda över hela alltet.
Hem till bäbisbubblan! Där det faktiskt pågick ett kämp, för en utav småmissarna. Men med lite (eller ganska mycket) hjälp av kattmorskan, att ta sig fram bland sina starkare syskon och hitta maten, så klarade vi livet tillsammans. Puh. Vilken upplevelse det här är, för oss alla här hemma.
Och som det vårade sig, mer och mer för var dag!
Strålande sol, varvat med dimma och vårens första spöregn. Vi var ute i alla väder i vanlig ordning.
En höna värpte ett pytteägg… och vi undrade om det var nu som den fjärde unghönan äntligen skulle börja värpa?
.. mycket riktigt! Plötsligt låg där i redet fyra ägg. Wow! Vilken helt, helt magisk känsla att få fyra hemägg dagligen. RIKEDOM! Och ni må tro att det steks ägg och pannkaka i massor just nu! En solgul sockerkaka.. det ska vi fira med någon dag!
Inventerade vidare i klädförrådet. Stövlar fattades… det ordnade Röda korset nere på byn. Fantastiskt fina Tretorn, för 40 kronor… fantastiskt, är ordet! Och lillungen i fråga var så, så nöjd över sina ”nya” stövlar.
Sörpla morgon-, och/eller eftermiddagskaffet uppe hos katterna blev snabbt en ljuvlig stund, dag för dag.
.. också ljuvlig kaffestund. Med min älskade femåring. Spela spel och prata livet. Strax efter detta, kom pappan hem på lunch och fick bli näste motståndare i UNO. Så lyxigt att M jobbar här i byn och alltid är nära.
Nu skulle det bli helg och jag blev tvärless att kliva över tvättberget som uppenbarat sig i övre hallen… sa helt enkelt till tvätten på skarpen, se så bra det blev….
Firade fredag med ännu fler vårtecken! … som att säga ”tack för den här vintern”, till hockeytrunken. Lilla målvakten och tränarpappan suckade lite vemodigt. Susa förbi Morfars och fika, ute på altanen, också ett vårtecken. Samt att springa, på mjuka grusvägar.. med tunna tights och ljudbok i öronen som gjorde att jag omöjligt kunde låta bli att springa med ett fånflin.
Kulinarisk fredagmiddag. Norrländsk grillkorv med bröd. Förträffligt, tyckte samtliga!
Pirrig lördagmorgon i syn! Brandispappan var iväg på övningsförmiddag, här hemma förberedde vi oss för livets första fotbollsträning för fem-snart-sexåringen. Storasyskonen hjälpte honom så fint och lillungen fullkomligt älskade hela alltet. Så ofantligt tacksam över alla de eldsjälar som tar sig tid och energi att göra föreningslivet så rikt här i byarna i kring.
Brandispappan hann hem så att han också fick vara med på i alla fall andra halvan av fotbollsträningen. Sen drog vi hemåt och fortsatte lördagdagen.. lurade ner limfärg från kökstaket..
.. öppnade upp lekstugan…
… och hämtade in pärer från matkällaren och lagade en god middag. Samt bakade surdegsbröd, mitt i alltihop. Somnade ovaggade till kvällen.
Veckans sista dag! Ett av söndagens bestyr var att fodra hästarna. Så det gjorde vi alla tillsammans.
Alla dahlior hamnade i jord. Jag fick hjälp av Juni att så årets luktärter också. Min älsklingstjej i livet!!
Vill ni läsa min LUKTÄRTSGUIDE, finner ni den HÄR!
Lördagmiddagen blev till söndagsrester. Tsatsikin hade dragit väl och hamnade på det nygräddade surdegsbrödet … det var exakt så gott som det låter. Jag är helt, helt nykär i surdegsbakandet och tycker det är så himla kul! Det blir så gott!
Till eftermiddagen fikade vi ute på gula hus-trappen.. sen var det dags för Storebror att dra på fotbollsträning. Under tiden drog vi andra ut på cykel- och promenad/springtur.
Första små tussilago-solarna hittades i diket och precis ingen ville göra kväll till kvällen. ”Nej tack!”, svarade den viljestarke (stentjurige menar jag) lilla tvååringen så väldans artigt, när jag försökte locka med honom in för natten…. ”snäälla Olof, kan vi gå in nu?” …. -”nej tack..”.
Mm… Nu är våren här! –Hurra!
…
Önskeplaner för vecka 16
-Omfamna varendaste aprildag allt vi kan! Naturen, djuren, gårdsfolket.. allt och alla känner våren i sig. Ljuvlig energi! … och så lite pollentrötthet och snuva på toppen.
-Hemmalivshittepå! … som att rensa ut vinterkläderna, tvätta overaller, så zucchinin som är det allra sista att förså… hänga med hjärtevänner efter skolan, skola om tomater, gå ”tusen” gånger fram och tillbaka till Gårdhuset för att få alla ytterkläder på sina rätta platser…
-Ha LIVE på instagram!! .. kära hjärtanes, så spännande det ska bli! IMORN, TISDAG 16 APRIL, 18.00… kika in på @dromgardsliv då och häng med oss LIVE, där vi kommer att svara på alla frågor som rasat in i samband med inslaget i nyhetsmorgon. Ni är så otroligt många nya här inne och det regnar in frågor om vårt sätt att leva, hur vi tänker, gör, får allt att gå ihop. HemmaMammalivet, ekonomifrågor, pensionsfunderingar, våra livsdrömmar.. osv. osv. Det där, tänkte vi snicksnacka om, jag och den skäggige, i en LIVE.. Häng med oss då!
-Fortsätta i köket! … ikväll bär vi in pärlspont.. jaa, det är klart att det blir pärlspont i köket. Börja spika ikväll och försöker blanda till någon slags grundfärg av färgslattarna vi har här hemma. ”Den rätta väggfärgen” har ännu inte uppenbarat sig… men grunda kan vi göra med det vi har hemma.
-Njuta aprilhelg!
…
Önskar er alla en god, god aprilvecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Kvar är vi med en hoper härliga minnen från en fantastisk, lång och trogen vinter, som kom med första snön som aldrig försvann, redan i mitten av oktober. Jag minns nu bara att vi haft det hur bra som helst. Men nog är det alltid extra slitigt, kärvt och arbetsamt med vintertid, så är det. På samma gång också, så vilsamt. Vintervila. Nu möter ljuset upp med energi och det ska bli så gott med vår och sommar nu.
Allt har sin tid, var tid har sin charm, eller hur?
Ett minne, från vårvintern, är älskade Sixtens 10-årskalas.
Vi började först med utelunch tillsammans med Storfamiljen. Grillade järnmackor. Sen gick vi in och högg in på kalasfikat. Vi spridde ut oss bland kalasdukade borden.
För en chokladälskare som S, så kan ni ana temat på kalasfikat.
En klassisk chokladtårta (klassisk kladdkakebotten) med grädde och skogshallon på toppen.
Värm 350 gram jordnötssmör, 2 dl sirap, 1 dl strösocker, 1/4 salt på medelvärme i en kastrull, under omrörning för att inte smeten ska brännas
Häll jordnötsröran i bunken med cornflakes och blanda noga
Klä en ugnsfast form, cirka 30 x 40 cm, med bakplåtspapper och tryck ut smeten jämt (ett tips är att lägga ett bakplåtspapper över smeten också, för att lätt, utan kladd, kunna platta till smeten slätt. Skjuts in i kylen i cirka en timme sedan!
Smält 200 gram choklad (mjölkchoklad eller mörk choklad, välj efter tycke!) över ett vattenbad.. och häll sedan till sist chokladen över kakan, bred ut jämt. Skär upp i bitar när chokladen stelnat. Ät och njut på en gång eller frys in!
Okej, lite annat än bara chokladigt hade också fått smyga sig in.. för Morotskaka är också en favorit hos honom. Den här, som vi gör i långpanna, är helt suverän.
.. och den här solgula godingen gick åt som smör i solsken. Kära nån, så god den är… en klassisk mandeltårta. Urenkel att göra och så ofantligt god. Nog min favorittårta, faktiskt!
Så mycket kärlek vi berikats med senaste tio åren. Så mycket äventyr tillsammans, livet liksom.. dag för dag. Det finaste vi har.
Idag vaknar vi till solig aprillördag och det känns så gott med helg. Vårens allra första, faktiskt. Vädret har slagit om. Tack vintern, för allt. För den här gången. Något bakslag kommer säkert.. men våren är här nu, så är det bara.
Senaste kommentarer