Drömgårdsrapporten!

Psst!

Vi leever! Vi tog oss bara ett så himmelens härligt sportlov och checkade ut från allt omvärldsbrus och rådde om oss i vår egna lilla bubbla. Just precis vad vi alla behövde. Ladda om!

Här kommet ett gäng glimtar med vad vi donat med sedan sist vi hördes!

Sportlovsveckan 2024;

Började med ett redigt surväder, men med bra fart utför lobryggan!

Mamman njöt av att ha alla barnen hemma på heltid… blundade mot ponnyryggen och lyssnade till tjoade ungskock.

Jag försökte också starta livets första surdeg… å kära nån, vad jag har matat och donat och grejat med denna deg….. som efter 8 dagar inte är igång ännu.. hej och hå, fortsättning följer.. ”sådär kan du ju inte säga, tänk på vad du brukar säga till barnen!”, sa den skäggige när jag en dag vrålade ”Nä nu SKITER jag i den här himla surdegen, det är inget för mig!!”.. vilket ju av mig egentligen bara var ett försvar till att snabbt få ge upp och glömma alltihopa. Men jag just det, så var det det där med att kämpa på… inte ge sig… osv, vilket var vad M syftade på. Sååå, ännu har jag inte gett mig..förstås!

Tisdageftermiddagen ägnade vi i odlingsrummet. Så förbenat trevligt hade vi det! Sådde både tomater av olika slag.. och gurka!

Mitt i veckan mötte vi upp hjärtevänner och hade en riktig vårvinterdag tillsammans, där vi osade rök, hade äppelröda kinder och glada själar när vi kom hem igen.

Jag tjavade promenad dag för dag. Vårvinterhimmel i skymningstid… vad säger man?

Andra sportlovsaktiviteter. … chilla i Salskammaren och dona med diverse. Och kuta på loppis! Olof fann småprylar han ej fick köpa, medan jag fann en klassisk träsop med tillhörande skyffel som fick följa med hem, för några få kronor (kostar vääldigt mycket mer nytt och detta set såg helt oanvänt ut).

Ljuvlig dag hemma hos MammaMormor och PappaMorfar. Skidåkning, promenerande och korvgrillande. Mormor och Morfar drog ”lilla fyran”, i samma vagn som nu använts i prick tio år… för, ja..tänk;

.. vår älskade Sixten är nu 10 år!!

Så evigt tacksam för denna lilla människa med det stora hjärtat, han som gjorde mig och den skäggige till päron, för första gången. Så, så mäktigt!

Födelsedagsmorgon med sång och paket… sen fortsatte vi födelsedagsfrukosten nere i gammköket. Päronen skålade i kaffe, för liivet! Det var fredag och alla myste hemma dagen lång.

Lillungen var så otroligt glad över alla presenter.. bland annat några hundra pokemónkort, att sätta in i nya pärmen och plastfickorna.. och förstås, hade jag fyndat på tradera. 450 andrahandsfyndade pokémonkort för 248 kr. Tackarrr, säger mamman, plånboken, miljön och WOW, hojtade 10-åringen fullständigt överlycklig!

Småvänner som firade med kalasfika! Lycka, är att ha hjärtevänner. Vi umgicks både päron och småttingar, dagen lång. Helt underbart!

Det blev lördag…. och jag och M hade visst fått varsin idé. Båda gick med på varandras idéer. Vi började en liten skattjakt i köket, kan man säga. Drog av några förebilder. Bland annat den här.

Till två-kaffet såg hela hemmet ut som ett redigt kreativt kaos och vi NJÖT, hela högen. ”Härligt att dra på sig snickarbrallorna igen”, sa den skäggige. ”Äntligen lite riktigt stök!”, hörde jag mig själv säga. ”Vilken härlig stämning!”, sa ena lillungen. ”Idag är mamma och pappa verkligen byggsugna!”, skrattade en annan. Jo-jo, nu har vi haft några månaders paus på bygg- och renovering, det har varit alldeles på sin plats. Nu är vi himla ivriga att greja igen. Fint också, att våra renoverings-ungar inte är helt vaccinerade mot våra projekt.. dom är hejdlöst vana men verkar också tycka att det är trevligt på riktigt, vi grejar utefter livet, i den takt det passar.. vilket kanske är nyckeln?

Söndag! Och ännu mera kalas, denna gång för en älskad kusin. När vi kom hem till eftermiddagen, mötte vi Pelle-traktorn och proppfulla tippvagnen med spåren av lördagens påhitt. Känner mig så rysligt tacksam som får fylla dagarna med liv på denna gård, tillsammans med min flock.

Hela sportlovet ligger nu inkapslat varmt i Hjärteasken och det väntar en ny vecka på oss! Ja, nu har ju snart hela måndagen gått.. vi har haft fullt upp med djurbestyr, tavelmålande, vilande i gungstolen ute på bron i solen.. handlande, brödbakande och middagslagande. En springtur innan solen gick ner, likaså. Mycket fin måndagsstart, nu tutar vi vidare… en dag, i sänder..

Önskeplaner för vecka 11!

-Omfamna varendaste marsdag! .. nu har det börjat bubbla inombords av energi och vinterns björnhona håller på att segla ur bild. Men energibubbel, möts upp med vila, med jämna mellanrum. Förstås!

– ”Grejsa vid datorn”! ..Finula på några texter, trassla mig igenom en mail med oreda.. samt samla ett gäng bilder, ”som gestaltar drömgårdslivet”.. vilka ska användas snart, snart.

-Tuffa vidare med helgens impulspåhitt i köket! .. jag ska absolut berätta mer, kanske hinner jag redan under den här veckan.

-Möta upp för styrelsemöte inom Byns Föräldraförening!

-Ha marshelg med både hockey och gudstjänstsjungande!

Önskar er en fin marsvecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!

Emmeli

drömgårdsrapporten!

Det där var veckan när februari blev mars.. några glimtar kommer här!

En solig måndagmorgon. Vilken underbar start på veckan! Att få slå mig ner en stund i ro, efter att ha gett alla fyra småttingar frulle samt skolskjutsat.. ooh, en helig stund!

… förstås med sånt här i golvhöjd medan. Så himla lyxigt att få vara med om alla hans utvecklingssteg, vill inte missa en sekund. <3

Blanda foder till hönsen, gosa ponny..

Sällis hade vi i början av veckan av en småförkyld StoraLillasyster. Skidvecka på skolan kändes inte optimalt då så hon fick vila sig i form hemma. Vilka bonusdagar, tillsammans. Och jag tänkte mer än en gång ”fiiinns det VANLIGA sjukor fortfarande, alltså!?”. Sedan pandemin har det varit så otäcka varianter bara, febersjukor i tio dagar, magvirus som är utöver det vanliga osv. ”Äntligen”, en vanlig bonnaförkylning där kurerandet kunde bli mysigt till och med. Som här, där vi gjorde ett redigt klädröj i Gårdshuset. Diverse sommarleksaker hamnade också ute på backen…

Vi fick några helt fantastiska vårvinterdagar. Mellis ute i olika former…blåbärssmoothie till några, ”Pupp” till en litenliten.

Sen försvann solen och i samma veva drog ett high chaparrall-moln in över gården, sådär lite mer än vanligt. Onsdagen var en cirkusdag, från början till slut. Skolskjutsmunderingen nådde nog nya nivåer tror jag?

Började torsdagen med återhämtning. Piano spelar jag ”dagarna i ända”, så lätt att tvärsätta sig en stund när andan faller på.. fiolen får se sitt ljus desto mer sällan, men det är så gott när stunden ges. …. så plötsligt hörde jag hur det stampade på bron, halvkonstigt starkt liksom?

..”jaaahaaa, ja men ser man pååå, så ni kommer och hälsar på, nämen så trevligt, så trevligt”….. sa jag INTE!! — PANIK. ”VAAAD GÖR NII HÄR!?”, hör jag mig halvt vråla till detta gäng, som till svar började tjava uppför trappen (!) och sannerligen undra ”vaar är fikat?”. Nåväl. Nyfikne Fjödur, flockledaren, hade nu kommit på att hagen var utan ström och visat pojkarna ut genom öppningen så fint och sedan tagit den otroooligt busiga turen… ända till bron. Haha! Allt ordnade sig väl.

Tittade sedan på vår entré och kände bara att, det HÄR måste jag fota. Vilken OTROOOOLIG inspo!?

För en piffig vårvinterstil;

foderhinkar

spadar

skidor

jordsäckar

brädor

trasiga diskmaskinen syntes tyvärr inte från denna vinkel, men bara tänk dig in, känslan..

kuddar och mattor och annat på vädring

urlakade enar

barrande granris på räcket

..glöm ej morotsströssel alldeles intill brostegen, tuggade och slemmiga av rymmande hästar.

Tips, tips…

Den här däremot, Morotskakan du gör i långpanna, DEN är ett tips på riktigt. Och en del i vad som var vårt kalasbakande under veckan.

Receptet finner ni HÄR. Oooemotståndlig.

Februari blev mars. Otroligt färgglad och peppig start på mars. Fast tvärtom.

Efter en rivig vecka, med förstås långt fler bestyr än ovan nämnda, så var vi väldigt trötta när fredageftermiddagen kom. Så gott, att få ta helg tillsammans då.

Lördagen var en riktig hockeylördag, med matcher från morgon till eftermiddag. Lillebror hjälpte sin Stora Storebror av med alla gremeljer efteråt, för då var lilla målis trött, så trött. Så himla mysigt att få landa hemma hos sin Farmor och Farfar då, på ännu mera hockeyhäng och spontanmiddag tillsammans med kusinerna. Typisk rikedom!

Medan övriga gänget hängde hos Farfars och kikade hockey, donade jag på för fullt hemma och strök dukar, dukade, bakade..

..för veckan avslutades med en så kalasig söndag.

Tack livet, för en härligt rivig vecka.. sju dagar på rad, fyllda till bredden, med liv.

Önskeplaner för vecka 10!

-Sportlova oss, för hela hela slanten!

Önskar er alla en fin marsvecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!



Emmeli

Sportlovsdrömmar och pirriga minnen!

Å du milde,

.. vad det ska bli härligt med sportlov nu. Precis hela hopen ser vi så mycket fram emot det. Litet rutinbryt och vila, med massa friskluftande.

Det är första mars idag, så hoppfullt. Eller hur? Sportlov, sådd och små äventyr.. ett utav dom små äventyren känns väldigt nervöst och otroligt ärofyllt, mer om det längre fram.

Snart kommer skolbarnen hem efter skola följt av söta byakörens övning, där även lilla B är med på det sistnämnda. Därefter kopplar vi på lovkänslan, till fullo. Ser fram emot ett pärlband av dagar tillsammans med barnen där vi både kan ta dagen som den kommer helt och hållet, och också hitta på små utflykter och mys med flocken vår, vänner och familj.

Den här skidturen i bild, för några helger sedan, var himla charmig. Det vore ju för fint om vi kunde få till en sån där tur, och med hela familjen, på riiktiga skidspår. Vi får se hur det går med den drömmen, brandisjour väntar också så vi får anpassa oss.

Drömmer också om att åka till barnens Mormor och Morfar någon dag, så tomater och gå på loppis med påskpynt-letar-ögonen på.

..Och tänk, i detta nu är det prick tio år sedan jag bar vår förstfödde i magen och det var sådär alldeles i slutet av graviditeten.. varje dag nu, var ett sånt pirrigt vänt. Minns spänningen så väl, hur älskade vännerna var mig ajour där uppe i Norrnorr, M jobbade nämligen för fullt med livesändande av tv ganska många mil hemifrån. Vi visste att ”sätter bebben fart och vill ut, nuu..då är det stor risk att pappan missar hela alltet”… bebben S var väldans lydig och lyssnade på sin fars önskan om att ”vänta några dagar till så pappa hunnit jobba färdigt med detta intensiva jobb-block”.. men förstår ni, 10 år sedan!? TIO år sedan!? … Sportlovet kommer alltså också att bjuda på en stor och efterlängtad födelsedag.

Livet, livet, livet. Så förbenat tacksam som får vara med om det, hela alltet.


Ta hand om er!

Emmeli

Var äär personalen?

Februari avslutas med en sådan färdig-känsla.

Så redo för framåt, mars! Nu.

Och för att riktigt vrida ur februaritrasan avslutar vi månaden med ”var är dolda kameran?”-dagar.

Jag och barnen liksom slirar oss fram. Några småstunder från senaste dagarna;

Ponnyn, som ju alltid får gå lös med oss om dagarna och alltid så snällt följer med in i hagen igen, bestämmer sig nu för att bränna av i galopp, från oss, med världens busigaste kroppsspråk. En ponny på rymmen, mao. Tillsammans med barnen och gott i hinken lyckas vi vissla hem honom.

Jag finner mig i köket, tänker att jag ska kalasbaka med barnen… men behöver först stå och tarva mig fram i något slags diskberg som tycks öka i volym, trots att jag vevar i rykande fart fram med diskborsten.

Känner av en tystnad jag inte känner igen… och blir varse några sekunder senare, om att Lillminstingen funnit burken med ringblommesalva. Ni vet, den som endast är gjord av fett, fett bivax, olja och ringblomma? …Han har kletat salvan överallt, på golv, möbler och ej att förglömma; hela sig. Hela håret står på ända. Ner med honom i badbaljan och fyra schamponeringar senare, så ser håret förstås likadant ut.. milda schampon hjälpte inte mot det där ett jota. Men han doftar väldans gott och är nöjd så vi fortsätter bakandet.

Inne i badrummet sitter nästa badnymf. Den ena som varit hemma från skolan ett par dagar med en mildare variant av förkylning (hurra, finns det såna, vanliga sjukor nuförtiden!? Hallelujah). Kaka efter kaka är igång att påbörjas… men nånstans in i framplockandet av ingredienser inser vi tre, fyra gånger att ”nähäpp, den DÄR ingrediensen har vi inte hemma”, eller ”den DÄR ingrediensen har vi liite för lite utav”… till sist finner vi en sketen kaksort vi kan göra… medan jag sköljer ur håret på nu den tredje badande ungen, …hinner ena plåten (av endast två) med kakor, brännas i ugnen. Nåväl, en hoper kakor blev fina och goda, det räcker så.

Nånstans i försöken av lugna, djuuupa andetagen är två småttingar i full färd ut på skidtur och behöver hjälp med skidorna, NU. Det har blivit isgata ute på gården och det liksom flyger fram ungar. Trots att dom både skrattar och stundvis gråter på grund av rumpfall mot hård, ptja vi kan säga puckelpistliknande backe, så skrattar jag så att jag tror att jag ska kissa på mig (braa mamma), där skidåkarna vevar sig fram med stavar och skidor i ett enda romul.

Samtidigt gal tuppen och undrar var dagens portion av matrester är.. jag stannar upp och drar några djupa och småskrattar åt spektaklen. På rad står hästarna i hagen och agerar publik med ansiktsuttryck som säger ”vad i hela friden håller ni på med!?”.

Dagar som denna, (som ju på ett sätt är ”alldeles vanliga dagar i hemmalivet”,) .. kan HemmaMamman stundvis undra; Var äär personalen?

Och nånstans, så tänker jag att vi kommer att minnas dessa dagar med sådan värme. Hur vi grejade på. Tillsammans. Samarbetade. Gav oss den på att inte ge oss. För livet är inte otjorvigt, inte alls. Och än om det stundvis känns som att både skratt och gråt är lika nära, så väljer vi det förstnämnda, så länge vi kan. Hör ena scoutlagen ljuda inom mig; ”En scout möter svårigheter med gott humör”. Går det bara lätt som en plätt ständigt, lär vi ju oss inte att kämpa när motståndet är ett faktum. Motstånd på vår ovan beskrivna ändå väldigt trevliga nivå och också på betydligt jobbigare sätt.

Och just det, kämparglöden, är något jag så vill ge barnen. Att kunna koppla på en ”nä nu, tusan!”-känsla. Få dom att förstå, att nå drömmar och mål, i stort som smått, inte handlar om att ”bli serverad alltsammans på silverfat”. Det är oftast hårt, hårt arbete och enträgenhet bakom. Jag vill lära dom, att kämpa och ge sig den på saker dom tror på och vill. Inte ge upp i första taget. Inte i femtionde, heller.

Emmeli

Drömgårdsrapporten!

Å, öppnar datorn och möts av så mycket värme. –TACK. <3

Ni vet, efter alla dessa år i lilla mediabruset så har jag absolut vant mig vid att (än om jag är otroooligt förskonad) få känna på småstormar av tråk. För det mesta, oavsett om människor tycker si eller så, positivt eller negativt, om våra val osv.. så ”bryr jag mig inte ”. ”Missförstå mig rätt”. Jag menar; vi gör som vi vill. Oavsett vad någon tycker eller tänker. Men ibland, är det svårt att värja sig. Den här gången var uppenbarligen en sån gång för mig..

Veckan som gick, var delvis tung, men oj som det bjöds på guldstunder mitt i februaritröttheten och smådeppet… och helgen sedan, …

Äsch, vi tar det från början. Senaste veckans liv här på gården;

Måndagmorgon. Med nybakt bröd till frukosten. För varje gång jag bakar bröd, känner jag sådan yeah-känsla. Det äär ju så gott. Himla trevligt. Och underbart att slippa lägga kronor på köpesbröd, som vi absolut köper ibland, men som sällan blir uppätet.. och då är det verkligen slös på kronor.

Att få hänga med detta gäng, är det bästa jag vet. Vi hade en väldans teamworkig måndag. Djurfix och ärenden på byn, som att sopsortera och handla. Samt panta! Som vanligt; pantpengen delar barnen på, sparar eller funderar ut vad dom kan handla för den. Det samarbetas, räknas och grejas. Trevlig och lärorik grej. Och nytta får vi gjort till på köpet!

Glimtar från en alldeles vanlig tisdag mitt i hemmalivet.

När känslan var lite låg, opepp och skör för ett slag.. så var det så hejdlöst gott, med synen av samlad ungskock efter skolhämt och att till kvällen få tjava ner till Pinglan-grannen och bli bortskämd. Guldstunder.

Ett ratigt ”odlingsrum”… som vi ordnade lite reda i och framförallt fick äntligen alla pelargoner och övriga krukväxter, gott omhändertagande. Vi hade absolut jord i vad som kändes som hela hemmet innan vi var klara, jag och mina hjälpredor.. men till sist var vi tusan i mål. Himla skönt. Tråkgörat gjort!

Gofika tillsammans med barnen och deras Mormor och Morfar. Det är så värdefullt att kunna ses såhär och så värdefullt att kunna få en snutt hjälp mitt i vardagen.. som här, där vi efter fikat drog iväg på utvecklingssamtal med ena barnet, vi hade förstås inte behövt vara med båda två men tycker att det är himla trevligt, om det är möjligt liksom. Så värdefullt, att ha både Morfars och Farfars nära.

Förresten, rulltårta gjord på skrädmjöl.. var ett experiment vi behövde göra när allt vetemjöl vad slut. Lite svårt att få rullen att hålla ihop men det blev himla gott!

Skitig morsa i städartagen. Det var torsdag, mao. Och till lunch, ”lite allt möjligt”.. men nånstans där i högen av mat, var det stekt vitkål. Kära vänner, steeeek vitkål!! I en liten klick smör och strö lite salt på. Ät till.. jamen, typ allt? Det. Är. Så. Gott. Min stora craving just nu.

Fredag och extremt suddiga bestyr. Nåväl. Skotta tö-vatten ur ligghallen pågick medan februariregnet öste ner… att få ta fredag och helg var extra gott den där dagen.

Och helgen sedan… kära hjärtanes, vilket härligt väder. Efter den gråaste veckan i mannaminne, solade det upp och vi fick en helt fantastisk lördag. Vi gjorde allt möjligt, tog hand om djuren i lugnan ro, sörplade kaffe sittandes på varsin spark i solgasset, tjavade promenad, serverade ett gäng småkompisar bullfika mellan deras lekar och till kvällen drog vi till familjen B på lördagsmys, hockey och bastukväll. Va, va, va.. vilken höjdardag alltså! Så mycket energin in.

Veckans sista dag, söndag och gulligaste Lilla Vasaloppet nere på byn. Så fint arrangemang, som barnen var med på ännu ett år. I år, även lilla B. Gullbarn som stod pirriga på startlinjen och sedan kämpade järnet. Högra bilden, PappaMorfar som stod med Storebror innan start och peppade inför hans lite längre strecka, såsom han gjorde med mig när jag var liten. Så himla fint att se. Hela alltet! Jag och M tittade på varandra och bara; ”vilka är dom där tre små skidåkarna!? är dom VÅRA!?”. Så stort. Så stort.

Vi avrundande veckan med ännu fler utetimmar, korvgrillning och fika.

… och så gjorde vi ett litet mini-röj inne i Gårdshus-hallen som exakt alla vintrar, denna inget undantag, har blivit någon slags smärre soptipp och det näst intill är omöjligt att komma in där till sist. Det brukar bli ett utav dom första vårvintertecknena, när vi ids ta tag i stöket. Det blev igår. Och jag känner precis så, hopp om vår! På flera vis.

Nu blickar vi framåt tycker jag! Här i Höga kusten har alltså vårvintern nu kommit till fullo, vår femte årstid där det finns så mycket att njuta utav… i eftermiddags ammade jag lille toddlern i gungstolen, ute på bron.. det droppade för fullt från taket och solen värmde otroligt gott. Ja, hopp om vår! Jag vet att alla inte har lätt att vara ute långa stunder om dagen, men om det så bara handlar om tio minuter under eftermiddagsrasten… ta chansen, till dagsljus och frisk luft <3

Ny vecka nu. Önskeplanerna?

Önskeplaner för vecka 9

-Omfamna sista februaridagarna.. och välkomna marsmånaden! Vi har startat veckan med en dutt vabruari, två stjärnor med småvarma pannor. Otroligt förskonade har vi varit hittills, knäpper händerna för en mild liten förkylning nu.

-Träna! Springa och promenera med i alla fall en del av turen, på skoterleden… det är helt fantastiskt härligt denna tid.

-Förbereda ett roligt jobbuppdrag inför våren!

-Ooom jag hinner; börja ett större kläd-rens ute i gula huset! .. Barnkläder. Men främst bäääbiskläder.. hu, hu, hu… troligt hinner jag inte alls börja med det här.. men har det som långsiktigt under-våren-göra.

-Baka sötbröd!.. vi har mycket att stå i på bagerifronten. Kalasbakande ock hockey-kiosk-bakande. Tur att jag har många små hjälpredor.

-Möta SPORTLOV! ..hurra!!

-Kalasa för familjens Stora Storebror!

Önskar er alla en fin avslutning på februarimånaden och en god start på årets tredje månad. Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi i vanlig ordning här inne och på instagram under veckan! Hur mycket, ja det får livet utvisa! Så glad för varje en av er, som hänger här med oss!


Emmeli

G-VMBJT57ZE4