Det är måndag och dags för Veckans Drömgårdsrapport. En sådan trevlig marsvecka det där var, fylld med ditt och datt…
Vi tar en liten tillbakablick innan vi funderar över nya veckans önskeplaner!
Veckan som gick, fylldes med;
Måndag och påtande i köket. Påfyllning av Mammabröd och Raw chokladkaka. Frukost och mellisar säkrade, mao.
Tisdag i hönshuset. Och ja, jag har pyntat där. Enda stället som fått sig en liten dutt påskpynt här hemma. Fast den där bonaden ska minsann få hänga där året om!
Onsdagmorgon och en suuuur Emmeli… som trodde att den stinkande surdegen hade gått och dött. Men ni peppade mig och sa; ”Neeej, kör bara kör! mata på den! Den är hungrig, därför stinker den”. Såklart lyssnade jag.
Surdegen matades, katten snusade, timmarna gick…
Efter att ha stått varmt på tvättstugans golv, möttes jag till onsdagseftermiddagen av detta. Heliga makaroner, bara att sätta fart!
Jag snodde ihop livets första surdeg och degen fick jäsa och jag vek och vek och vek den där himla degen. Barnen bara skrattade åt sin mor, som rände mellan matande av barn, höns, hästar, katter… ammande.. och så fort jag försökte slå mig ner för en vila; ”NU RINGER SURDEGEN MAMMA!”. Ja, för var trettionde minut, skulle degen vikas. Men jag hade så kul! ÄNTLIGEN, vågade jag ta tag i att prova baka med surdeg. Lika hurtig i tonen var jag kanske inte när klockan var 01 och jag ännu inte gjort sista vikningen…
På torsdag morgon var jag ett vrak. Men ett lyckligt sådant. För vi kunde minsann äta vårt livs första egna surdegsbröd. Det var lite för salt, hade inte jäst så bra, surdegen är ju ännu så ung.. men alltså, det äär ju ett surdegsbröd!! Nu är det bara att fortsätta nöta på…. komma på något sätt så jag slipper stå och vika 01 på natten, till exempel..
Torsdag innebär ofta städdag här hemma, ni vet. Men det sket vi fullständigt i denna torsdag. Bara myste, vilade och lekte på köksgolvet. Inte hitta på några måsten som inte finns. Städningen kunde vi ta en annan dag, sådetså.
Det här gjorde mig alldeles nipprig. Sol och redigt takdroppande från lagårn… gjorde ett ryck och tog bort allt granris från bron, det fick hästarna nu i stället. Och efter lite sopande sedan så blev jag himla sugen att göra det lite påskfint.. men så långt kom jag inte, satte mig i gungstolen och småslumrade istället medan Lillminsting slumrade i vagnen bredvid. Surdegsbagerskan var redigt sliten.
Fredag och all kålsådd blev snövattnad där ute i lilla växthuset. Hemmet kammades till och sängkläder tvättades och nu var energin åter igen, ja! Kroppar tankade med massor av sömn och så redo för helg.
Medan pappan var och övade med barnkören, där dom tre storasyskonen är med, så var jag och Lillminsting hemma och gjorde alla djurbestyr tillsammans. Vi hade skittrevligt! Minus att vi fann en (visserligen förskräckligt söt) mus i ena fodersäcken och jag fullkomligt trodde att mitt hjärta skulle hoppa ur kroppen. Hujedamig! Lill-Olof var betydligt coolare än sin mor då.
Men ser ni! Lite barbacke har vi fått här i norr, till och med!!
Lördagmorgon och ännu en gång, nybakt Mammabröd till frukost. När sista plåten var gräddad, stoppade jag in dom tre minsta barnen i storbilen och drog iväg till grannbyn, där redan den skäggige och Storebror var.
Hockeylördag väntade. Så himla roligt! Heja älskade lilla målisen och hela goa laget! <3
Lördagsgodis och lugnan ro sedan, resten av kvällen. Eller? … Ja, eller var det så att päronen lät ungarna mysa själva inne i salen med filmmys, medan vi bara var tvuuugna att fortsätta skattjakten inne i köket? Ja, ja så var det nog. Fortsättning följer.
Söndag i syn! Sötaste barnkören jag vet, sjöng i det gulligaste bönhuset jag vet. Heja Pappa M som kompade och Farmor, som ledde hela alltet. Lilla O höll pappsen sällskap vid gitarren titt som tätt. Våfflor och korvgrillning, massa härligt surr, barnalek och skoteråkning därefter. ”Bräckedagen” är ett så härligt vårvinterhappening i vår by.
En löptur på både framtinad grusväg och fantastisk skare när vi kom hem, satte än mer guldkant på veckans sista dag.
Tacksamhet, över hela alltet!
…
Önskeplaner för vecka 12
-Njuta vårvinter! .. nu är norrlands femte årstid här med besked och det är helt, helt underbart. Minus halkan som uppstått, då. Men skaren, den bärande snön, är otrolig!
-Kallså spenat i lilla Pettsonväxthuset! .. det här får bli ett lagom tisdagspåhitt med småpojkarna.
-Fortsätta köksresan vi påbörjat…och ännu inte har något svar för hur den ska ”sluta”… så väldigt spännande, vi tar det varligt och låter ”processen tala”, och huuuset förstås berätta, hur vi ska fortsätta…
-Preppa för äventyr! går det enligt plan, blir helgen av väldigt annorlunda sort…
…
Å puh, fjärilarna i magen denna måndag… enormt svärmiga! Men alltså! ..ibland behöver man tacka ja till saker utanför bekvämlighetsbubblan, ni vet? Det är ju sånt vi växer utav, inifrån och ut. Och när det handlar om att få chansen att sprida ett budskap om något jag/vi verkligen brinner för, så fanns det bara ett svar på frågan… ”ja!”. Känslan just nu, inför, känns precis som innan man ska spela solo på en större konsert… lite skräckblandad förtjusning nu inför och under .., men känslan efteråt, att vi vågade, kommer betyda så mycket och förhoppningsvis har vi berört någon/några på vägen… och det är det viktigaste. Förlåt för min flummighet, jag kan snart berätta!
Ok. Nu kör vi, vecka 12! Önskar er en god vecka, så hörs vi snart igen!
I samma veva som snön börjat smälta och marsljuset stannar liite längre för varje dag.
I samma veva, sträcker Fru Björnmor och Herr Skäggig på sig efter en lång vinter med fokus på mycket vintervila.. och känner tydligt att ”nä nu, har vi vilat färdigt”.
Sitter båda på sofflocket med naturens uppvaknande intill och sörplar morgonkaffet… ”jag önskar mig verkligen lite färg här på väggen”, säger hon. Han svarar inget mer än ”då tycker jag att vi tar och kollar vad det är ovanför innertaket också?”.
Sen sätter dom bara igång. Fullt överens. Ingen behöver säga något mer. ”Så typiskt er!”, menar hjärtevännen.. ”Ni får feeling och så kör ni bara!”.
Ja. Så kanske det är?
För att grunda med ännu ett argument så säger jag ” å du.. det här är ju ett utav nedervåningens helaste rum.. meen, det är fel-helt ju? härligare med vacker-trasigt? visst?”. Varpå han flinar med det där finurliga, ”du är knasig men jag älskar dig så”-leendet, som absolut var början till hennes kärlek för honom… för 20 (!) år sedan. Och vad som fortfarande gör mig lika bubblig idag.
Vad vi fann där ovan innertaket?
Titta!!
Ett ljuvligt locktak. Med kroken kvar, där troligtvis en fotogenlampa har suttit. Och tänk en sådan har vi ju också hittat här hemma, så kanske är det just den som har hängt där? Svindlande!! Det äär så roligt att bo på en gammal gård som bär på så mycket historia.
Att leva med någon som är lika smågalen som en själv är också roligt, som när jag säger ”Martin? Det här ÄR kanske det knäppaste vi har gjort i renoveringsväg hittills, RIVA ett helt rum!?” och han svarar, ”Äsch, .. man ska göra det man får inspiration av”.
Och så fortsätter vi strunta i borden och hittepå-måsten och gör något vi tycker är bland det roligaste vi vet; vårda och återskapa vårt hem med försiktiga händer. Barnen virvlar i kring och är lika peppade som vi. Dom skrattar åt att kökssoffan nu står på tvärsen genom Salskammaren. Att man får leta sig fram som i en labyrint. Allt blir kojlek och hemmet får med ens, looken av ett fullständigt kreativt kaos.
Och nej, nej, nej .. det gröna köket ska inte rivas ut, nu. Tanken var bara att vi just som ovan nämnt; river fram det gamla vackra locktaket (kanske inte ens ids göra något mer åt det än att sopa det?) samt ordnar det lite mer färgglatt på väggarna. ”Ett litet mellanprojekt bara”. I en framtid drömmer vi om att återskapa köket såsom det såg ut en gång i tiden.. titta här;
.. jag vet att jag berättat om det förut, men nu drar jag den igen; hela köksdelen som ni ser nu, är en ”ny” tillbyggnad. Ni ser en dörr som skymtar längst vänster i bild? Den leder till vad som varit vårt tvätt- och duschrum framtill i höstas när vårt nybyggda Tvättstugebadrum blev klart. Denna ”Nybyggda” kub gjordes när moderniteter som dusch skulle komma in i hemmet.
Hej hej!
För längesedan var köket så stort att järnspisen stod i vad som nu är gammduschen, förstår ni? Vi önskar alltså riva denna kub, ”så småningom”.. mura upp och där i hörnet sätta tillbaka järnspisen, som till och med finns kvar här på gården.. tänk vilket stort bonnakök det skulle bli då.
Men, vi är inte färdiga med vårt ”sköna gröna” ännu. Mormorsköket ska få vara kvar, vi var bara så hejdlöst sugna på att gå skattjakt och är så lyckliga nu att vi funnit detta vackra locktak. Så det var det. Ett stycke impulsryck! Byggnadsvårdarnas iver tar fart. Ett säkert vårtecken.
Vi leever! Vi tog oss bara ett så himmelens härligt sportlov och checkade ut från allt omvärldsbrus och rådde om oss i vår egna lilla bubbla. Just precis vad vi alla behövde. Ladda om!
Här kommet ett gäng glimtar med vad vi donat med sedan sist vi hördes!
Sportlovsveckan 2024;
Började med ett redigt surväder, men med bra fart utför lobryggan!
Mamman njöt av att ha alla barnen hemma på heltid… blundade mot ponnyryggen och lyssnade till tjoade ungskock.
Jag försökte också starta livets första surdeg… å kära nån, vad jag har matat och donat och grejat med denna deg….. som efter 8 dagar inte är igång ännu.. hej och hå, fortsättning följer.. ”sådär kan du ju inte säga, tänk på vad du brukar säga till barnen!”, sa den skäggige när jag en dag vrålade ”Nä nu SKITER jag i den här himla surdegen, det är inget för mig!!”.. vilket ju av mig egentligen bara var ett försvar till att snabbt få ge upp och glömma alltihopa. Men jag just det, så var det det där med att kämpa på… inte ge sig… osv, vilket var vad M syftade på. Sååå, ännu har jag inte gett mig..förstås!
Tisdageftermiddagen ägnade vi i odlingsrummet. Så förbenat trevligt hade vi det! Sådde både tomater av olika slag.. och gurka!
Mitt i veckan mötte vi upp hjärtevänner och hade en riktig vårvinterdag tillsammans, där vi osade rök, hade äppelröda kinder och glada själar när vi kom hem igen.
Jag tjavade promenad dag för dag. Vårvinterhimmel i skymningstid… vad säger man?
Andra sportlovsaktiviteter. … chilla i Salskammaren och dona med diverse. Och kuta på loppis! Olof fann småprylar han ej fick köpa, medan jag fann en klassisk träsop med tillhörande skyffel som fick följa med hem, för några få kronor (kostar vääldigt mycket mer nytt och detta set såg helt oanvänt ut).
Ljuvlig dag hemma hos MammaMormor och PappaMorfar. Skidåkning, promenerande och korvgrillande. Mormor och Morfar drog ”lilla fyran”, i samma vagn som nu använts i prick tio år… för, ja..tänk;
.. vår älskade Sixten är nu 10 år!!
Så evigt tacksam för denna lilla människa med det stora hjärtat, han som gjorde mig och den skäggige till päron, för första gången. Så, så mäktigt!
Födelsedagsmorgon med sång och paket… sen fortsatte vi födelsedagsfrukosten nere i gammköket. Päronen skålade i kaffe, för liivet! Det var fredag och alla myste hemma dagen lång.
Lillungen var så otroligt glad över alla presenter.. bland annat några hundra pokemónkort, att sätta in i nya pärmen och plastfickorna.. och förstås, hade jag fyndat på tradera. 450 andrahandsfyndade pokémonkort för 248 kr. Tackarrr, säger mamman, plånboken, miljön och WOW, hojtade 10-åringen fullständigt överlycklig!
Småvänner som firade med kalasfika! Lycka, är att ha hjärtevänner. Vi umgicks både päron och småttingar, dagen lång. Helt underbart!
Det blev lördag…. och jag och M hade visst fått varsin idé. Båda gick med på varandras idéer. Vi började en liten skattjakt i köket, kan man säga. Drog av några förebilder. Bland annat den här.
Till två-kaffet såg hela hemmet ut som ett redigt kreativt kaos och vi NJÖT, hela högen. ”Härligt att dra på sig snickarbrallorna igen”, sa den skäggige. ”Äntligen lite riktigt stök!”, hörde jag mig själv säga. ”Vilken härlig stämning!”, sa ena lillungen. ”Idag är mamma och pappa verkligen byggsugna!”, skrattade en annan. Jo-jo, nu har vi haft några månaders paus på bygg- och renovering, det har varit alldeles på sin plats. Nu är vi himla ivriga att greja igen. Fint också, att våra renoverings-ungar inte är helt vaccinerade mot våra projekt.. dom är hejdlöst vana men verkar också tycka att det är trevligt på riktigt, vi grejar utefter livet, i den takt det passar.. vilket kanske är nyckeln?
Söndag! Och ännu mera kalas, denna gång för en älskad kusin. När vi kom hem till eftermiddagen, mötte vi Pelle-traktorn och proppfulla tippvagnen med spåren av lördagens påhitt. Känner mig så rysligt tacksam som får fylla dagarna med liv på denna gård, tillsammans med min flock.
Hela sportlovet ligger nu inkapslat varmt i Hjärteasken och det väntar en ny vecka på oss! Ja, nu har ju snart hela måndagen gått.. vi har haft fullt upp med djurbestyr, tavelmålande, vilande i gungstolen ute på bron i solen.. handlande, brödbakande och middagslagande. En springtur innan solen gick ner, likaså. Mycket fin måndagsstart, nu tutar vi vidare… en dag, i sänder..
Önskeplaner för vecka 11!
-Omfamna varendaste marsdag! .. nu har det börjat bubbla inombords av energi och vinterns björnhona håller på att segla ur bild. Men energibubbel, möts upp med vila, med jämna mellanrum. Förstås!
– ”Grejsa vid datorn”! ..Finula på några texter, trassla mig igenom en mail med oreda.. samt samla ett gäng bilder, ”som gestaltar drömgårdslivet”.. vilka ska användas snart, snart.
-Tuffa vidare med helgens impulspåhitt i köket! .. jag ska absolut berätta mer, kanske hinner jag redan under den här veckan.
-Möta upp för styrelsemöte inom Byns Föräldraförening!
-Ha marshelg med både hockey och gudstjänstsjungande!
…
Önskar er en fin marsvecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Det där var veckan när februari blev mars.. några glimtar kommer här!
En solig måndagmorgon. Vilken underbar start på veckan! Att få slå mig ner en stund i ro, efter att ha gett alla fyra småttingar frulle samt skolskjutsat.. ooh, en helig stund!
… förstås med sånt här i golvhöjd medan. Så himla lyxigt att få vara med om alla hans utvecklingssteg, vill inte missa en sekund. <3
Blanda foder till hönsen, gosa ponny..
Sällis hade vi i början av veckan av en småförkyld StoraLillasyster. Skidvecka på skolan kändes inte optimalt då så hon fick vila sig i form hemma. Vilka bonusdagar, tillsammans. Och jag tänkte mer än en gång ”fiiinns det VANLIGA sjukor fortfarande, alltså!?”. Sedan pandemin har det varit så otäcka varianter bara, febersjukor i tio dagar, magvirus som är utöver det vanliga osv. ”Äntligen”, en vanlig bonnaförkylning där kurerandet kunde bli mysigt till och med. Som här, där vi gjorde ett redigt klädröj i Gårdshuset. Diverse sommarleksaker hamnade också ute på backen…
Vi fick några helt fantastiska vårvinterdagar. Mellis ute i olika former…blåbärssmoothie till några, ”Pupp” till en litenliten.
Sen försvann solen och i samma veva drog ett high chaparrall-moln in över gården, sådär lite mer än vanligt. Onsdagen var en cirkusdag, från början till slut. Skolskjutsmunderingen nådde nog nya nivåer tror jag?
Började torsdagen med återhämtning. Piano spelar jag ”dagarna i ända”, så lätt att tvärsätta sig en stund när andan faller på.. fiolen får se sitt ljus desto mer sällan, men det är så gott när stunden ges. …. så plötsligt hörde jag hur det stampade på bron, halvkonstigt starkt liksom?
..”jaaahaaa, ja men ser man pååå, så ni kommer och hälsar på, nämen så trevligt, så trevligt”….. sa jag INTE!! — PANIK. ”VAAAD GÖR NII HÄR!?”, hör jag mig halvt vråla till detta gäng, som till svar började tjava uppför trappen (!) och sannerligen undra ”vaar är fikat?”. Nåväl. Nyfikne Fjödur, flockledaren, hade nu kommit på att hagen var utan ström och visat pojkarna ut genom öppningen så fint och sedan tagit den otroooligt busiga turen… ända till bron. Haha! Allt ordnade sig väl.
Tittade sedan på vår entré och kände bara att, det HÄR måste jag fota. Vilken OTROOOOLIG inspo!?
För en piffig vårvinterstil;
foderhinkar
spadar
skidor
jordsäckar
brädor
trasiga diskmaskinen syntes tyvärr inte från denna vinkel, men bara tänk dig in, känslan..
kuddar och mattor och annat på vädring
urlakade enar
barrande granris på räcket
..glöm ej morotsströssel alldeles intill brostegen, tuggade och slemmiga av rymmande hästar.
Tips, tips…
Den här däremot, Morotskakan du gör i långpanna, DEN är ett tips på riktigt. Och en del i vad som var vårt kalasbakande under veckan.
Februari blev mars. Otroligt färgglad och peppig start på mars. Fast tvärtom.
Efter en rivig vecka, med förstås långt fler bestyr än ovan nämnda, så var vi väldigt trötta när fredageftermiddagen kom. Så gott, att få ta helg tillsammans då.
Lördagen var en riktig hockeylördag, med matcher från morgon till eftermiddag. Lillebror hjälpte sin Stora Storebror av med alla gremeljer efteråt, för då var lilla målis trött, så trött. Så himla mysigt att få landa hemma hos sin Farmor och Farfar då, på ännu mera hockeyhäng och spontanmiddag tillsammans med kusinerna. Typisk rikedom!
Medan övriga gänget hängde hos Farfars och kikade hockey, donade jag på för fullt hemma och strök dukar, dukade, bakade..
..för veckan avslutades med en så kalasig söndag.
Tack livet, för en härligt rivig vecka.. sju dagar på rad, fyllda till bredden, med liv.
…
Önskeplaner för vecka 10!
-Sportlova oss,för hela hela slanten!
…
Önskar er alla en fin marsvecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
.. vad det ska bli härligt med sportlov nu. Precis hela hopen ser vi så mycket fram emot det. Litet rutinbryt och vila, med massa friskluftande.
Det är första mars idag, så hoppfullt. Eller hur? Sportlov, sådd och små äventyr.. ett utav dom små äventyren känns väldigt nervöst och otroligt ärofyllt, mer om det längre fram.
Snart kommer skolbarnen hem efter skola följt av söta byakörens övning, där även lilla B är med på det sistnämnda. Därefter kopplar vi på lovkänslan, till fullo. Ser fram emot ett pärlband av dagar tillsammans med barnen där vi både kan ta dagen som den kommer helt och hållet, och också hitta på små utflykter och mys med flocken vår, vänner och familj.
Den här skidturen i bild, för några helger sedan, var himla charmig. Det vore ju för fint om vi kunde få till en sån där tur, och med hela familjen, på riiktiga skidspår. Vi får se hur det går med den drömmen, brandisjour väntar också så vi får anpassa oss.
Drömmer också om att åka till barnens Mormor och Morfar någon dag, så tomater och gå på loppis med påskpynt-letar-ögonen på.
..Och tänk, i detta nu är det prick tio år sedan jag bar vår förstfödde i magen och det var sådär alldeles i slutet av graviditeten.. varje dag nu, var ett sånt pirrigt vänt. Minns spänningen så väl, hur älskade vännerna var mig ajour där uppe i Norrnorr, M jobbade nämligen för fullt med livesändande av tv ganska många mil hemifrån. Vi visste att ”sätter bebben fart och vill ut, nuu..då är det stor risk att pappan missar hela alltet”… bebben S var väldans lydig och lyssnade på sin fars önskan om att ”vänta några dagar till så pappa hunnit jobba färdigt med detta intensiva jobb-block”.. men förstår ni, 10 år sedan!? TIO år sedan!? … Sportlovet kommer alltså också att bjuda på en stor och efterlängtad födelsedag.
Livet, livet, livet. Så förbenat tacksam som får vara med om det, hela alltet.
Senaste kommentarer