Tack för allt, 2022!

av Emmeli | dec 31, 2022 | Årsresumé

År 2022 lider mot sitt slut..

Och det är dags att blicka tillbaka lite, innan vi blickar framåt.. mot det där nya, orörda som vi inte har en aning om vad det ska innehålla, innebära.. var det skall ta oss. Känslan av nystart, den känns god. Jag tänker tro på ett så gott 2023 det bara är möjligt.

Året som gått…

Januari.

Årets första månad, började som en levande mardröm.

Lill-Olof, 11 veckor gammal, blev så sjuk i konstaterad RS. Han föll livlös i vår famn här hemma i köket den allra första januaridagen och dom sekundrarna, när vi inte visste om vi höll på att mista honom, gick något sönder inom mig. En oro jag aldrig tidigare upplevt. Den lilla människan, repade sig sådär sagolikt väl efter några dagar med finaste sortens sjukhusvård. Tacksamhet enorm. När vi väl började slappna av, visade det sig hur mammans superkrafter, som redan hade börjat sina pga en höst med energisugande omständigheter, var på botten..ordentligt.

Yrseln kom.. huvudvärken.. det höga blodtrycket.. NÖDBROMS, skrev den ena storasystern.. och så fick det bli. Med fyra barn förstår ni att det inte var så lätt, att jonglera en ”smått utmattad hemmamor”.. men det gick. Vi tog ringklockorna på allvar. Plötsligt började jag orka lyfta blicken igen, blev fortfarande väldigt lätt stressad/rädd om det var något.. Men ljuset kom sakta åter, vi åkte skridskor nere på byn, gräddade våfflor ute på gården, hästarna visade vägen och fåglarna började kvittra igen.. 

…

Februari.

Solen börjar värma och vi tankar all februarienergi vi kan få.

-Vi får alla covid. Igen. Men det klarar vi väl. Känns som en baggis i jämförelse med RS:helvetet. Vi får njuta magisk vårvinter, jag tankar kraft hos hästarna och blundar så ofta jag kan mot februarisolen. Den skäggige jobbar febrilt med första tagen mot den nya värmesystemet och nya badrummet. Världen? Den känns oviss och eländig..

…

mars.

Kanske livets mest ångestfyllda månad.

-Det fruktansvärda kriget. Skyller allt på det. Men mitt i allt, sa jag åt mig själv på skarpen.. att VI faktiskt inte är i krig. Det är inte synd om oss ett endaste dugg. Det är synd om och oroligt för människorna som är mitt ibland eländet. Men här, ska inte en massa onödig energi sippras ut på att känna sig alldeles lamslagen av oro. Sådetså. Gör vettiga saker istället, Emmeli. Så det fortsattes att skicka slantar till behövande.. och efterskick gjordes av för många fröpåsar. Det dundrades ner tomatfrön och första blomsterfröerna. Vi firade födelsedag och hade barnkalas med skoteråkning och ponnyridning där vi dukade upp med höbalar som sittplatser. Motionerade hästar och mötte älskade vårtecken… som barbacke och doft av lera.

…

april.

April kom med känslan av hopp,

– Odlingsbestyr.Så firades det påsk, för oss själva då magsjukan härjade i kring. Den lilla påskharen blir 6 månader och fullkomligt älskar det där nya påfundet i smygvåriga livet; att få gunga! .. mamman, hon njöt av att vara igång med löpningen igen efter fjärde barnafödseln.

…

maj.

En utav årets mest hektiska månader, maj..

-Så energisk. Så innehållsrik. Med vårbruk. Lite föör mycket jobb. Lite föör mycket plant. Lite föör mycket skit i hästhagen. Vi hade dop för Lillminsting också och sjöng hans alldeles egna låt för honom. En stund jag aldrig glömmer. Och under fredagseftermiddagarna var på bönhuset och kompade byns lilla barnkör, jag och den skäggige. Det bakades bullar, vi blev plötsligt med Pettson-och-Findus-växthus… och plötsligt var det sista söndagen i månaden och med hela barnaskaran nära, nära, kunde jag inte få en vackrare morsdagspresent. Kanske var det nånstans här vi började landa på riktigt, i att vara en familj om sex personer.

…

juni.

Vi möter årets första sommarmånad.

Och energin fortsatte att bara spruta ut. Mycket av sig självt. Men långt ifrån alltid. Jag minns med värme dom ljuvliga små stunderna med barnen när vi sådde i landen. När vi fick sommarlov. Junibarnens födelsedagar. Dagen vi satte pärer tillsammans med mamma och pappa… än fast jag hade, tillsammans med bäbisen, spenderat natten på akuten efter ett ormbett (orkar knappt minnas detta.. ”kunde vi inte bara få det lite lugnt från sjukdomar och krångel nu!?”, tänkte vi då).. Midsommarafton var så vacker och vi tog med oss gräddtårtan upp till fjället och fäbovallen… junimånaden avslutades med årets första slåtter…. samtidigt som 4-åringen insjuknade i den elakaste varianten av magvirus som vi någonsin mött.

…

juli.

Julimånaden..

-önskar att jag kunde säga, ”och efter att 4-åringen blivit frisk från sin 8 (!!!) dagar långa magsjuka, som innebar dygnet-runt-passning med vätska, två sjukhusbesök osv… såå fick vi vara friska hela månaden…”. Men icke! Dock fick vi en liten paus att hämta andan.. Som stunden där på trappen.. bredvid han jag älskar mest på jorden.. dom där nu riktigt slitna småttingföräldrarna som firade tioårig bröllopsdag mitt i allt. Och så åkte vi till Gotland. Tillsammans med vänner och familj. Mellanlandade i huvudstaden och syster-mostrar på väg hem. Och den resan, var själamagi. Fest var det också, dagen vi tog in hö tillsammans med vänner och familj och gården kokade av liv. Månaden avslutades tyvärr med det HÄR. …. tårarna rinner längs kinderna på denna mor när jag tänker på det..

…

augusti.

Och nu blir jag tårögd, av lycka istället!

-Hela augusti var som enda lång kram till oss hela familjen. Vi fokuserade allt på att ”ta igen oss”. Bokade av både måsten och roligheter. Och ägnade oss åt ”Projekt komma på fötter igen”. Alla var nu friska. Vi återhämtade oss i hallonskogen där vi plockade mängder av både hallon och blåbär, bara vi och också tillsammans med vännerna. Vi hade hemma-spa. Storebrorsorna målade staketet till köksträdgården och det blev så himla fint. Jag började känna igen mig själv igen, orkade åka och bada själv med hela ligan, gång efter annan. Njöt ofantligt av alla blommor, styrde ut buketter till vägen när andan föll på och ni ”grabbade och swishade”. Njöt av Augustiljuset. När Fjödur barn mig på tur. … sommarlovet var långt och skolan drog inte igång förrän alldeles i slutet av månaden. Vi fick verkligen njuta i kapp av sommaren. Hemmabarnet J lämnade hemmalivet och började förskoleklass. Aj mitt mammahjärta.

…

september.

Nu var det september,

– frosten nöp tidigt. Men inte så hårt, så vi kunde skörda i massor, vecka efter vecka, vecka efter vecka. Vi landade i nya vardagslivet, äppelmustade och äppelmosade i massor. Och förenade nytta med nöje, ljuvliga skogsutflykten som också blev till bilder för Naturkompaniet.. ett utav alla årets samarbeten. Jag låtsades ta en dusch i nya badrummet också.. men än om vi jobbat där så mycket vi kunnat, så har det gått i snigelfart. Renoveringstiden åts istället upp av min arbetstid, vilket är en lycka i sig förstås. Att få ha mitt egna lilla hörn av internet där ni hänger med oss, skriva och bilda och jobba tillsammans med noga utvalda samarbetspartners, så tacksam för det. Övrig tid, har vi ägnat dom viktigaste små människorna vi vet, dom är vår prio ett i alla lägen.

…

oktober.

Kort och gott sagt om oktober,

-vi var bara så omåttligt tacksamma över att känna hur vi, efter ett år av ”släcka bränder”-känsla, fick slappna av. Hösten var varm och vi ammemyste mot husväggen, jag och lillminsting, på min födelsedag. Vi dansade vals över badrumsgolvet som den skäggige och jag flytspacklade tillsammans en utav lediga fredagarna. Vi gjorde vintertidstjusigt i matrummet. Firade vår älskade Lillminsting på hans ettårsdag. Beundrade den sagolika dimman och höstens första norrsken.

…

november.

Nu var årets näst sista månad här,

Vi jobbade på, på många fronter, samtidigt. Klappande på varandras kinder ömt och teamade ihop oss. Det är ”inte bara” att få hela Drömgårdslivet att rulla. Energin kändes som en skör balansgång och vi tog det hela på allvar.

Guldstunder. Som när vi fyllde hemmet med älskade för paltfest på höstlovet. Tankade kraft ute bland hästpojkarna.. som ena veckan stod i gul höstsol.. men dagarna senare, fick hemmet förvandlat till ett vinterhem, då snön kom. Vi bestämde oss också för att möta adventstiden mjukt. Att vägra stressa för oviktigheter och bara bara satsa på mys, enkla medel för adventsstämning och låta livet styra helt och hållet. Vinnande koncept.

…

december.

Årets allra sista månad, december, är här!

-Ett enda virrvarr av julpyssel, hästande och grävande kring gården för att ”Projekt byta värmesystem och bygga badrum” skulle kunna fortgå. Adventstiden, på det sätt vi bara kunnat drömma om. Där fokus varit på att må gott tillsammans, passa på att passa av så mycket vi kan, fylla själarna med saffransdoftande lekdejter, ta med fika till ålderdomshemmet och gamla familjevännen där. Baka och sjunga julsånger på bönhuset med barnen. Slå in framkallade foton i julklappar. Baka pepparkakor och leka ute i snön med barnen. Och på toppen av allt få njuta jul och jullov tillsammans… där all snö och dom kalla graderna sannerligen bidragit till den gemytliga jullovs-känslan.

Året började milt sagt trevande.. månad efter månad fick vi ge oss den på att hålla fokus på det positiva.. livet kändes många gånger övermäktigt. Så evinnerligt lyxig känsla nu, att få avsluta året på detta vis. Med gott hopp och mod, inför det nya året. <3

Bring it on, 2023! Vi är redo!

…

Och till alla er som följer oss… den här småflummiga, hjärtat-följande skaran människor som är helt vanliga homo sapiens sapiens, levande på en gammal gård i norr, med övertygelsen om att varje dag, är en gåva. Ni! TACK för att ni följer, peppar, hjärtar. Vi önskar Er ett gott slut på 2022 och ett….

GOTT NYTT ÅR!

Emmeli

En sammanfattning av året 2021!

av Emmeli | dec 30, 2021 | Årsresumé

Snart, snart är det här året slut.

Och kanske har jag aldrig känt mig så redo och så otroligt pepp, på ett nytt år. Känslan av nystart. Jag behöver den. Nu.

Men först, en liten tillbakablick på året som gått..

…

Januari.

Fylldes med snö och många kallgrader. Klass tre-varning, snösmocka på plötslig ingång, och paniksträvandet av gamla lagården ett faktum. Vi röjde ur och gjorde lagårdsstall-delen ”bebolig” för hästarna. Försökte, men lyckades ej fullfölja det där sista slutvarvet färg på övervåningens golvlister.. ett tydligt tecken på att vi slappnat av efter otroligt intensiv renoveringstid. Vi åkte skridskor på sjön och umgicks med matlagsvännerna. Och känslan av avsky för corona var större än någonsin. 

…

Februari.

Vi åkte spark i bästa månskenstid. Jag hade väldans mycket tankar i huvudet. Drömde om större trädgård. Beställde hem alldeles för mycket fröer. Tankade energi tillsammans med Fjödur. Och dukade upp ännu ett ute-fika, nu med semlor och mor och far på besök. Ett tu tre, började jag må illa, så illa. Och mycket riktigt.. vi väntade på ännu en liten vän..  

…

Mars.

Så. Hejdlöst. Illamående. Och. Trött.

Att ro HemmaMammalivet dessa dagar, var en pärs. Men med ”en dag i taget”-strategi, powervilor här och där, som i hästhagen och gott teamwork med den skäggige, så gick det. Att bara drösa oss ner i en södriva och skratta åt ”eländet”, var gott. Vi var också igång med Projekt Matrum. Jag och barnen bakade en massa bullar också, och njöt ute på bron med fika och smygvärmande sol mot kind.

…

April.

Vi firade påsk. I covid-bubbla. Tack och lov lindriga varianter för oss alla. Tre av fem som testats positivt. Dom andra två, minstingarna, kunde vi ej testa men ändå nästan anta att dom var smittade, dom också. Odlingspeppen var trots allt enorm, i lilla stökrummet vi tvärt röjde ur där uppe och döpte till ”Odlingsrummet”. Medan smak och lukt höll sig borta, vecka efter vecka, men orken sakta kom åter mer och mer, började vi skapa vår ”Blomster- & Köksträdgård” där ute på gården. Han och Hon, stod och kramades på en klippa. Alltid en bra idé. En kram.

Maj.

Graviditetsillamåendet drog sin kos. Efter fem veckor HELT (!) utan lukt och smak, kom dessa sinnen sakta åter. Aldrig i mitt liv har jag njutit så av tussilagodoft. Ej heller av den i vanliga fall så självklara synen av MammaMormor och Liten, kramandes. Men denna gång, var det lääängesedan. Vilken lycka nu! Det var en kall, sen vår.. men mycket vacker ändå. Vi varvade vårbruk, vardag, arbete med att dra på utflykt bara vi själva och med vännerna. I slutet av månaden, berättade vi bäbis-nyheten här för er, njöt årets första rabarberkaka, häggblom och försommarvärme.

Juni.

…

Åh, juni.. min favoritmånad på året. Så mycket vackert att det stundsvis gör ont. I år var inget undantag. Vi jobbade på med odlingarna, för fullt. Mamma och Pappa var här och hjälpte oss att sätta potatis för första gången i våra liv. En utav årets höjdardagar när jag minns tillbaka på året. Vi fyllde också trädgården med en massa älskade människor, för storkalas. Det första storkalaset på vad som kändes som ”en evighet”. Så firade vi in sommarlovet, tog första doppen i sjön, firade midsommaren.. och Livets första slåtter drogs igång…!

…

Juli.

Livet och sommaren i sitt esse. ”Tack för idag, slut även idag”, löd orden när vi i sena sommarnatten stupade i säng efter ännu en idog, arbetsam, alldeles UNDERBAR dag. Vi mådde väl. Bad i hav och sjö, en början till skördande, pannkakslunch under äppelträdet, trädgårdsarbete, en bäbismage som växte och växte, en minisemester med Farfars husbil, häng med våra storfamiljer och väldigt, väldigt många timmars arbete med höskörden. Men ”hästbönderna” hade inte kunnat få ett bättre nybörjar-år. Skörden blev helt enormt fin! Kommer aldrig glömma den hjälp vi fick av vänner och familj under ”bal-party-dagarna”. Månadens sorgligaste; att älskade lilla Stickan, lill-katten blev påkörd. Månadens absolut ljuvaste; natten vi sov uppe på fjället, nakenbadade i sjön hela familjen, värmde oss vid elden till kvällen och somnade med absolut tystnad och bara skogens sus i kring.

…

Augusti.

Nu var Blomster- och köksträdgården i sitt allra, allra vackraste och mest skörderika jag. Som. Vi. Njöt. Allihopa! Det åts färska grönsaker varje dag. Att bara gå bland dom prunkade bäddarna, var så härligt. I skogen tankade vi energi och plockade blåbär. Och jag band buketter för glatta livet, medan ni var världens finaste och stannade vid vägkanten och ”grab & swish”:ade. I slutet av månaden började min ländrygg strejka ganska rejält och sommarens och graviditetens ”över-energi”, att sina. Skolstart för vår förstfödde, aj mitt hjärta. Men så lyckligt på samma gång, förstås! Nu började preggoveckorna mellan 30-40..

…

September.

Migrän, migrän och åter; migrän. Jag hade oräkneligt många migränanfall och det var så förfärligt jobbigt, faktiskt. Ett anfall så kraftigt att det slutade med ambulansfärd till sist, då ”man” (den sjukvård vi var i kontakt med) inte vågade utesluta en stroke och med tanke på lilla livet i magen, var det ingen ”chans-mån”. Men, det var bara ännu ett väldigt kraftigt, strokeliknande, anfall. Mellan dipparna, var jag ändå pigg. Vi skördade i massor. Kokade äppelmos och mustade. Fick drömskörd av potatis. Frosten nöp, solrosorna sköt i höjden och nu började en spännande tid av väntan inför bäbis, samtidigt hejdlöst oro inför en stor operation inom storfamiljen.

…

Oktober.

…

November.

Lyckans besked på ultraljudet av Lillminstings höft, ”inte tillstymmelse till klick” fanns kvar och ingen skena behövde den lilla bäbisen läggas i. Nu kunde den oroliga mamman pusta ut. Och med ens kändes livet härligare. Bottenlöst förälskade, hela familjen, i den nya lilla människan vi välsignats med till vår flock. Vardagen var ny, vi tog det varsamt framåt. Att fodra både barn och djur, se till så att alla mådde bra, var hela och (hyfsat)rena, att det fanns mat i kylen, att bilen fungerade… alltsammans kändes nog och vi lät det vara så. Småungarnas småttingsjukor avlöste varandra och energin var en balansgång. Den skäggige och jag klappade varandra ömt och teamkänslan var starkare än någonsin.

…

December.

.. och så blev det årets allra sista månad. Livet har pågått. Vi har adventsmyst, pysslat och påtat i den mån det funnits energi och på kuppen har vi uppskattat och njutit av det lilla vi mäktat med, så otroligt mycket. Jag minns små friska luften-äventyren alla tillsammans, HemmaMammans decembermorgnar tillsammans med barnen, pepparkaksbaket med ungarna, stunden när jag skrev alla adresser till älskade vi skickade julkort till. När vi tänt adventsljusen, små klokskaperna som ”Nissen skickat” till barnen. När vi bakat och lagat för att sedan ge bort till älskade. Kvällen när vi klädde granen. Jag minns också själatrötthet, oron över komplikationerna för älskad. Den helt kaosartade fredagkvällen när mannen var på julbord och jag var hemma med barnen, inställd på fredagsmys men möttes av magsjuka, istället.. ammade liten jättehungrig bäbis samtidigt som jag fångade treåringens nivetvad i hinken med andra handen. Så mötte vi julhelgen. Så glad för julaftonen som blev så fin och mysig. För sedan har vi haft sjukstuga… igen. Denna höst går för oss till historien som den mest småttingbacilltäta, någonsin. Och jag vet att vi inte är ensamma (kämpa, kämpa alla ni andra småttingföräldrar!).

Med dom orden sagda, konstaterar jag att 2021 varit både högt och lågt. Så är ju livet. Men, vissa perioder känns smått extrema, ni vet.. När det är väldigt högt och väldigt lågt, som ska försöka samsas på ett näst intill omöjligt vis. Det går förstås, på något vis, ändå.. men att hjärtat ömmar lätt och själen hostar lite.. det är inte så konstigt.

Mycket huvudbry, oro och värk i hjärtat. Som samsats med den största tacksamheten, glädjen, lyckan och kärleken. Varje dag, är en gåva. Alltid, oavsett. Dagarna som går, det är livet.

Och vi tänker i alla fall fortsätta att ta vara på dom, allt vi bara kan. En dag i sänder.

Tack för dig, 2021, du lärde mig mycket.

Bring it on, 2022!

Och TACK, alla våra fina följare. För att ni hänger här med oss, ”drömgårdslivare”. Tack för er aldrig sinande pepp, hjärtan och värmande ord. Vi ses nästa år!

Gott nytt år, från oss till er!

Emmeli

Nyårsresumé. Det var en gång, år 2019!

av Emmeli | dec 31, 2019 | Årsresumé

År 2019 lider mot sitt slut. Inte kloooookt vad fort det har gått!? Vi tar en liten titt, tycker jag!

…

Januari;

-Vi landar i det nya året. Börjar renoveringen på övervåningen, tänker tankar om livet, så glad att vara ”just här. och nu” …ibland tröttsamt, men för det mesta bara härligt med hemmamammalivet med tre små. Vi säger hejdå till julen, traskar på loppis, förlänger jullovskänslan tillsammans med barnen. Rullar sockerfria chokladbollar efter julens sött.. och taket hamnar på plats på övervåningen. Jag bestämmer mig för att Våga, är ett ledord 2019. Våga följa drömmar. Våga vara snäll mot mig själv. Våga, på alla möjliga fronter. Så bra ord. Jag gör en idog tillbakablick från -09 och tio år framåt.. det fick bli ett gott januariavslut. (Här kan ni läsa den 10-åriga tillbakablicken.. jag läste den nyss själv och blev alldeles gråtig).

…

Februari; 

-Vi når ett historiskt steg i renoveringen och huset isoleras i övervåningens nya tak och får ännu en våning som är varm. Vi börjar suga spån ur golven på övervåningen och hittar allt från tvärgamla barnskor till tidningar från 1800-talet. Ljuset återvänder, både ljuvt och jobbigt. Jag är skör (HÄR finns några ord som förklarar mer). Vabruari fångar oss. En liten kattunge kommer till familjen. Bertilen lär sig krypa, ..alllla gör utvecklingssprång och vi älskar all tillsammanstid. Vi avslutar månaden med att börja kalasbaka inför Storebrors födelsedag.

…

Mars;

-Tack mars! Du var fin. Vi hade Semmelbageri och bjöd in till både semmelfika och så fick vi en femåring i hemmet och hade stort kalas med Storfamiljen. Mötte vårvintern med varma solen mot kinden på lilla utflykten, till det där garaget nere vid lagården… som ju faktiskt skulle kunna bli ett ypperligt ställe för hästar…

Sprang längs mjuka grusvägar. Tillbringade mååånga timmar bland renovering. Vi kramades massor. Kände tryggheten.. trots den svåraste känslan någonsin av Skoskav i själen. Jag berättade om alltsammans för er och det var i sig en upplevelse. Jag spenderade prick hela dagarna med människor jag älskar så hjärtat värker. En evig tacksamhet. Alltsammans. 🙏🏻❤️

…

April;

”Sommartid och april; bring it on”, skrev jag i min dagbok.

-Snön försvann i ett nafs och våren kom, sommaren typ!? Vi levde ljuvligt hemmaliv jag och barnen, och påtade i massor. Pysslade eget påskpyt av trollerideg gjorde vi också. På övervåningen jobbades det med golvreglande och trappförberedelser. Vi firade Livets Påsk. Påsklov med försommarkänsla. Bertilens allra första. Odlingarna var igång. Vi firade Valborg vid byns stora Majbrasa. Hela familjen tid- dyrbar. 

…

Maj;

-Jag minns Ljuset. Värmen som kom åter. Grönskan. Trådgårdspåtandets start. Moderns själ började spira igen. Det var gott för alla.

Cyklande småungar. En Minsting som tog sina första steg. Älskade bästisar på besök. Dofterna. Springturerna. Dom allra första blommande blommorna. Blåsippor, hägg, pingstliljor, vitsippor och äppelblom. Trädgårdsdrömmar blev sanna (HÄR kan ni läsa om dessa!). Morsdagsfirande, med det vackraste av gåvor. Försommarsemester, med hela familjen.. som fylldes av sånt vi älskar. Hemmatid och påtande på vår gård.  

…

Juni;

Liljekonvaljer och syren. En trädgård som tog fart. Bertil som lärde sig gå och som fyllde ett år. En Juniflicka som fyllde tre år. Midsommar som firades här på vår Drömgård. Kalas, kalas, kalas. Sommarnattandet var igång! Jag åkte till lilla sjön och sommarlovsbadade med barnen. Barnen fick också sommarlovsönska.. och storasyskonen önskade att få åka på äventyr till mormor och morfar, med övernattning. Önskan slog in! Jag hade också en tid där tacksamheten svämmade över och jag kände mig så rädd om allt vi har. Vill bara leva, skrev jag i dagboken. Ibland sköljer det liksom över en hur otroligt skört livet är.❤️

…

Juli;

-Ett enormt segt projekt på övervåningen, att tömma alla golv på spån, var över och mannen reglade golv efter golv och även nytt, massivt trägolv hamnade på sina platser. Vi firade Snickaren, den där älskade älskade 29-årige trebarnspappan, på hans födelsedag. Likaså vår bröllopsdag, den sjunde. Sommaren var skön. Trädgården så vacker. Storfamiljen vandringsklättrade uppför Skuleberget och så hade vi Paltkalas här på Drömgården. Vi avslutade månaden med en långtur.. först till Storasyster i Huvudstaden och sedan vidare för magisk resa till älsklings-ön, Gotland.

…

Augusti;

Drömmen om en blommande klätterros blev sann och hela trädgården var fantastisk. Vi plockade hallon, hela familjen. Jag och barnen hade världsmysigt dygn i lilla byn. Vännen C kom på besök. Inför hösten skrev jag ett inlägg om att ”här-och-nu:a”.. och delade med mig av hur jag och M gör när vi renoverar och får allt att snurra kring det. Ett uppskattat inlägg HÄR. Jag lekte dagmamma ett par dagar på raken och köket såg ut som stryk men det bekom precis iiingen, för vi hade så himla roligt tillsammans jag och alla barnen. Bertilen plockade äpplen för första gången i livet. Så stort!

…

September;

Dahlia-njuteri i trädgården samsades med älskade skördetider. Vi saftar och syltar, plockar äpplen och kokar äppelmos. Jag tar med mig barnen till skogen och vi njuter av fika och höga kusten-vyer. Jag gör hemmet redo för höst och bakar äpplekaka. Tidningen Hemtrevligt besöker oss här på Drömgården och reportaget blir så fint. Lillafrunsdagbok blir Drömgårdsliv och så himla bra det blev, tycker vi! .. mitt i högt renoveringstempo kom jag och M på att; ”näpp, dom där hästarna vill vi ha…!” och la renovering på hyllan och började ordna för ett hästliv här på gården. Alldeles i slutet av månaden, nöp frosten tag!

…

Oktober;

Det blir höst på riktigt och verandan byter från somrigt till höstigt. Jag höstpysslar med småttingarna. Vi åker på familjeutflykt och mor ammar Minsting på prick samma skogsplats som för ett år sedan. Päron och Minsting åker till Skellefteå och träffar två hästar. Som vi några dagar senare beslöt skulle bli våra. Jag var så nervös över hela grejen att jag fick magkatarr på kuppen… men livets lyckligaste magkatarr, helt klart! .. fast i det magontet, låg också en oro över en älskad som hade det vansinnigt tufft. Ni vet hur det är, oftast samsas så mycket när det gäller livet.

…

November;

Vi blir med ny trappa och ordnar egenföretagande HemmaMamman en arbetsplats. Vi glömmer allt vad renovering heter och hästfixar för fullt. Träffar älskade hjärtevänner och börjar smyga in adventsmyset. Bakar lussebullar hemma och pepparkakor hos MammaMormor och PappaMorfar. Vattkoppsracet pågår hos alla tre barnen och i samma veva blev vi hästägare, till två pållar.

…

December;

Å, årets sista månad.

Kära hjärtanes, vad vi har myst. Lilla NisseNissan flyttade in och hittade på bus och äventyr varje dag. Ibland var frukostmjölken grön (då hade NisseNissan pluttat i grön karamellfärg och busat med oss) och en dag stod pepparkakspyssel på agendan. Vi firade första advent och bjöd in till Det Årliga Kyrkkaffet här på Drömgården.

Att tända änglaspelet om morgonen har barnen uppskattat lika mycket som jag. Det stora i det lilla är vår, hela familjens, favorit. Vi har julbestyrat tillsammans i lugnan ro. Firat jul och njutit (njuter) jullov. Och samtidigt lärt känna våra hästpojkar, mer och mer för varje dag. Stora hästen skrämde slag på mig en dag, som ni vet, men därefter påbörjades bland det häftigaste jag varit med om. För varje dag blir människor och hästar tightare här hemma och vi avslutar året med att fira Nyårsafton här hemma, tillsammans med älskad familj och med hästpojkar utanför sovrumsfönstret…

Vilket år du var, 2019. Både ner och upp och ner och upp, igen. Fyllt av Livet, med andra ord. Är så innerligt tacksam som får uppleva det.

Nu väntar ett alldeles nytt år bakom knuten.. och jag önskar er alla ett gott, gott slut på 2019 …och ett Gott Nytt År!

… så hörs vi, när det nya decenniet är här. Wiiho!!

Emmeli

Det var en gång, År 2018. Årsresumé, Del 4.

av Emmeli | dec 31, 2018 | Årsresumé

Oktober,

-och mammans födelsedag alldeles i början av månaden! Vi var så nära, så nära att nå drömmålet. Vägg tre av fyra var helt klar och bara lite, lite kvar av vägg fyra.. skulle vädret vara med oss mån tro?
Vi hade ännu ett storkalas, för hon som precis fyllt 28 år.  Det var dukat med vackerhöstigt på bordet och ljuvliga födelsedagsbuketten från mannen.
Vi samlade kraft i skogen. Och jobbade idogt på här hemma. Brittsommaren kom och det gick att måla det allra sista!! Och ser ni? Han är glad, för vår skull. Snäll-pappa som hjälpt oss massor med målning. Där, hade vi precis målat det allra sista av det vita.  Juni levde soft hemmaliv, med armbanden på armen och precis ingen som ifrågasatte det. Den där mannens leende då! Ljuvligt. Det var kvällen när vi rivit ställningen och hela huset var klaaart! VI klarade det!!”, high-fivade vi där, han och jag, på sena kvällen…
Höstlycklig mor med lövräfsan i händerna.
Jag bakade en ljuvlig söndagskaka. Mandelkaka med lingon! och vi hade Höstlov också, förstås.

Och så njöt vi fortsatt av alla pappalediga måndagar.

Allt i sin allra, allra dyrbaraste enkelhet. Som vi gillar det.

November är här..

… och trollska morgondimmorna, likaså.  Lilla jag blir nominerad till Årets Babyblogg och kommer på plats 7 av 109. Så smygstolt över det. Att bara bli nominerad var ju en hjärtevinst i sig! Vi firade Farsdag!Bertil gungade för första gången i livet, medan mamman njöt av det lilla novemberljuset som bjöds samt samlade sina ”Mammatankar som Trebarnsmor!” ..ord om livet, men också om det där att bli snällare mot sig själv.

En ganska så tung och trött novemertid för ett slag. Men också god. Och nyttig. Med utrymme för broms, vila, återhämtning efter blommande sommaren med allt vad den inneburit och tid för eftertänksamhet, förstås.

Sen drog ju drömtiden igång för en pysseltoka som jag. Adventstiden närmade sig. Vi drog på loppis och började genast baka, påta och piffa här hemma. Saffranskaka.Pepparkaksdagen hos Mammamormor och PappaMorfar.  Samtliga njöt!

Och så årets allra, allra sista månad.

December.

Med ordet ”mys” så många gånger sagda och skrivna att är man allergisk för sånt, så har nog en och tre doser inte räckt av allergimeducin här inne hos mig.

Men så är det; vilken myyysig månad det här har varit!!

Jag är saligt förtjust i att pyssla, baka, påta, pynta och alltsammans med barnen (och helst den skäggige också) i sällis, gör det hela så himmelens varmt i hjärtat. Magiskt, faktiskt.

Varma decemberminnen finns i massor..

Ungarnas glädje den där morgonen när plötsligt hela den kvällen-innan-tomma adventskalender, var helt full av spännande paket. Fyllda med allt från små leksaker, till hemliga meddelanden.

Första Advent. Magi, ju!

Kyrkkaffe här hemma på Drömgården!

Ord samlades för vad som kändes som ett mastodont projekt i början av året.

-”Ska vi verkligen våga oss på att riva två väggar.. som nyblivna trebarnsföräldrar med två småbarn och en färskisbebbe, och inte den möjlighet till hjälp som vi hade förra året?”. Vi chansade lite. Och HÄR kan man läsa om hela alltet.

Vi har fyllt juliga vintermånaden med att vara ute hela familjen och leka i snön.. Bertil tycker om snö, trots att hans första tid i livet levdes i 30 varma grader…. Jag har sänt er mängder av pyssel och recept.Och en dag var vi med i tidningen. Väldigt fräsigt.Det blev Jullov. Mannen överraskade med en ljuvlig julebukett till sin fru.

Lillebroren, sin allra första Julafton!Jullov. Med massor av familjetid. Chans att träffa älskade vänner. Familj. Ha årets allra sista bjudning här på Drömgården, Julebaluns fick det bli.

Årets sista springtur!

…

Tack älskade 2018-året för allt du gav. Det var sorgligt och kämpigt bitvis, men mestadels bara helt och hållet smått överväldigande underbart. Jag är evinnerligt tacksam.

. ..

Önskar er alla ett gott slut på det här året,

-tack för att ni följer med mig på resan här!

Vi hörs nästa år…!

Lillafrun