Compact living i ett väldigt stort hus!

Nu står vi alldeles mitt emellan vad vi har som vårt Sovrum nu. Och vad som är och kommer att förbli, den tjusiga Salen.

Timmerväggen är redig, som ni ser. Hela huset är ett endaste imponerande hantverk. Jag får ofta frågan hur stort vårt hus är och det är ungefär 10 x 12 meter, och 9 meter högt. Ett väldigt, väldigt stort hus. Där vi just nu compact-living-bor på endaste en våning.

Eftersom övervåningen enbart var/är en ”skrytvåning” och ej inredd ett endaste dugg (för er nya, kika in i renoveringskategorierna för att se övervåningen. HÄR till exempel) så huserar vi på endast den nedre våningen. Som är kring 110 kvadrat, så nej inte det minsta compact-living-levernet.. men ändå. I bilden ovan ser ni vad som är vårat sovrum. Hela ”Familjefemmans” (som femåringen säger) sovrum.

Nu är alla barnen så små och vill helst sova med oss och vi med dom, och så gör förstås. Så än så länge går det tipptopp.

Sovrummet är piffat med loppade prylar och finaste sortens konst. Där sover vi gott.

Den maffiga 2,30 m höga pardörren är god att öppna för ljumma sommarvindar eller frisk höftluft.

Det här blir vårt matrum sedan. I fil med Salen. Vi går in dit istället, vetja..

Allt är lite på härsan tvärsan där nu. Men hyfsat rent och med färska blommor så känns det härligt i alla fall. Fastän det är sågat kring fönstren (gömt bakom en gardin på ett ställe i alla fall..). Här kurar vi mer och mer nu, under en stund om smyghöstiga kvällen. Om dagarna får barnen ha det där rummet som sitt just nu, då det är mer än kaos i deras Lekrum. Det byggs lego och tågbanor hejvilt i Salen.

Och spelas. Och sjungs. Dom stunderna är fantastiska tycker jag. Musikfrökenhjärtat jublar när vi sjunger tillsammans.

Och nog är kakelugnen vacker?

Den gör att jag glömmer att taket är snett och vint och fönstren saknar smygar och så vidare.

Men alltså… kära kära nån (!), vad jag längtar tills om några månader. För det är vad det nog kommer att ta innan vi börjar bo där på övervåningen. Så (nästan) oändligt mycket arbete och så många arbetstimmar att det är svårt att förklara. En häftig resa att få göra. Nu börjar det ”likna något” där uppe.. och jag ska visa er, alldeles snart.

Så länge. Under tiden vi längtar. Lever vi Compact living i ett väldigt stort hus!

Hoppas att er söndag bli fin!

Emmeli

Åt skogen, så härligt!

Vi tar en gammal goding som orden ”i det enkla bor det vackra” som Ernst säger. Eller klyschan och stora sanningen (!) att njuta av ”det stora i det lilla”. Kan ja, tyckas låta sådär fånigt, tramsigt nästan.

Men icke!

Jag tror starkt på att mata själen med gott. Tanka energi, inifrån och ut. För att kunna vara den bästa versionen av mig själv och må så gott jag bara kan.

Energi flödar ut. Energi behöver fyllas på.

-Skogen. Är magi för kropp och knopp….det är sen gammalt!

Idag är det torsdag. Och för prick en vecka sedan. Tog jag barnen på en liten eftermiddagsutflykt, när septembersolen sken och hösten kändes på intågande…(betydligt mer än senaste varma dagarna, faktiskt!)

Storebror hade varit och lekt sina timmar på förskolan med jämngamla småvännerna och vi här hemma hade snott till hemmet inför helgen och toppat det hela med att baka en sockerkaka. Vad kunde passa bättre, när jag hade lilla gänget samlat igen, än att packa ryggsäcken med några festisar, ljumma kakan, röda äpplen och bara susa till en favoritplats här vid vår favoritkust?

Behöver liksom inte vara krångligare än så.

Juniflickans hand i min.

Hörde mig själv utbrista; ”Kääänner ni liivet i er!?” när vi drog första andetagen av skog.

-”Jaa…?” svarade småbarnen…, småskeptiskt tittande på sin (helknasige) mor.

Dom är vana.

Men titta!

Sämre mellisfikaplats kunde vi ha haft.

Ett omåttligt nöjt skogsfikagäng!

Det är så gott (och lättsamt) för alla att vara i skogen. Den där ettårige Vilda Babyn tjavar på, stuper på näsan och känner sig fri. Mamman andas djupa andetag.

Fantasilekarna har ingen hejd och samarbetet är på topp. I bild försöker ”Radarparet” lyfta en tung sten till sin stensamling.

Alltsammans med lilla nyfikne Lillebroren hack i häl.

Åt skogen, så härligt!

Nästan beordrar er att göra något liknande så snart ni kan. Kanske en helgutflykt?

På återseende!


Emmeli

Ett pressmeddelande, typ… -Det är dags att susa vidare!

Nu är det dags att susa vidare!

-Neej… Jag, (Vi!), ska precis ingenstans. Och inte ni heller hoppas jag!

Men ni vet, ”Lillafrunsdagbok”. Har växt ur kostymen. På alla sätt och vis.

Från och med imorn hittar ni oss på drömgårdsliv.se

(drömgårdsliv.se / dromgardsliv.se)

Vi ses där!

Emmeli

Dagarna flätas samman av Drömgårdsliv!

Luften är hög och himlen blå. Min egen suck dras i samma takt som naturen.

För var dag, blir det mer och mer höstligt.

Dagarna flätas samman av Drömgårdsliv.

Från morgon till kväll. Plötsligt är det fredag!

Hemmet doftar lavendel från linoljesåpan. Färska blombuketter står strösslade i hemmet. Kattpojkarna tassar in med sina leriga tassar. Jag går in i tvättrummet och känner att det fasiken är lyx med tvättmaskin, trots att tvättstugan här hos oss nästan är obefintlig och hejdlöst trång. Kikar in genom den där fula byggdörren i plast i hallen, undrar hur det gått för mannen där uppe den här veckan. Det är inte lätt alltid. Att hinna och mäkta med den där renoveringen. Men små steg är också steg framåt..

Häller upp kaffet, skvätter i lite mjölk som gått ut för ett par dagar sedan men som nog inte är sur. Tror jag. Sörplar bland dom gulligaste ungarna jag vet om. Beundrar dom maffiga dahliorna, från vår alldeles egna trädgård.

Tittar på klockan. Gläds av tanken på att han jag älskar mest snart kommer hem, och tre och en halv dag av tillsammanstid tar vid. Som vi alltid har det. Vad som vi unnar oss. Inte det som ger oss mest pengar, nej. Men tid. Tillsammans. Det viktigaste för oss.

Det är en mäktig känsla. Att göra dom val vi kan, utifrån våra behov. Som man bör egentligen, visst? Men oj så många gånger jag hör hur mycket stress och obehag som vilar över mångas vardag… där svaret egentligen inte finns varför, utan alltsammans är i en ekorres hjul, bara för att man ska göra så. Det är normen.

Jag säger inte att vi lever det optimala livet för alla. Men för oss.

Rönnen är röd och grönskan har börjat blekna. Tvätt hänger kvar där ute på strecket sedan dagar tillbaka, kanske hinner den torka den här gången då? innan nästa störtskur kommer..,eller så kanske inte. Vilken tur att barnvagnarna, som glömdes ute i ösregnet en natt, är torra nu i alla fall. Äsch. Världsliga ting. Liven lever och mår gott. Det är vad som räknas.

Jag tänker tillbaka på ännu en handfull dagar av HemmaMammaliv och blir lite gråtig. Jag är fredagstrött och kanske lite extra lättrörd därför, jag vet. Men näpp. Tiden i livet just nu. Den är magi. 

Medan Lillebror sover, river jag av ett gympapass på köksgolvet. Sen går vi ut, hela konkarongen. Pappan kommer hem. Vi får mysigaste spontanbesöket av människor som har bo i mitt hjärta. Jag och Juniflickan ”gungar spindel”, medan Storebror ger fart till Lillebror. Storasyskonen springer iväg och leker med småvännerna och återvänder hem rödblommiga och lyckliga. Sen sitter vi där vid gamla slagbordet, hela familjen samlad, middagen står på bordet, när femåringen utbrister ”nu tillsammansskålar vi hörni!”. –För livet. 

Det vi lever här och nu. En dag i sänder. Vårt ”Drömgårdsliv”. 

Inte perfekt på något vis. Men här lever vi. Vår Dröm.

Och jag önskar att fler med oss, helst alla, kan och gör sina val som skapar det liv som fyller själen med gott för just dig. Gör vad du mår gott av. Omringas med dom som älskar dig. Skapa ditt liv allt vad du bara kan. 

Inte bara susa på ”bara för att”. Utan lyssna inåt och göra val som fyller hjärtat med gott. För hur det är. Så har vi bara ett endaste var, av det häftigaste som finns…

Ta hand om er. Hoppas att er helg blir fin. Fyll den med själagott. Så hörs vi snart igen!

 

Emmeli

Trädgårdens ståtlighet just nu!

Det är septemberdagar och vi tar en morgontur i trädgården, tycker jag.

Så gott att gå ut på gården om morgonen, när solen stiger och sirlar genom äppelträdet.

Det blommar för fullt ännu, som ni ser. Sån lycka alltså!

Samtidigt blir äpplena rödare för varje dag.

Det är många guldstunder i naturen nu. Nu också. Var tid har sin charm.

Men ser ni?

Där mitt ibland all praktvädd, rosenskära och tobaksblom? Längst till vänster liksom..

En dahlia.

Och titta där; några till!

Och där!

Jag är alldeles mjuk i hjärtat av förälskelse. Och farmorlängt.

Tänk att det lyckades.

Dom där bruna till synes döda knölarna. Som petades ner i jorden i våras. Och som jag ju råkade glömma ute på bron en frostnatt också, och grät en halv skvätt över. Tänk att dom står där ute i trädgården nu och är så tjusiga att jag kolavippar..

Tänk att jag har dahlior. Precis som farmor hade. År efter år.

En upplevelse. Så mäktiga.

Jag kan inte se mig mätt, nej.

Dahliorna. Trädgårdens ståtlighet just nu. Och en ny blomsterfavorit hos mig. Solklart värd all sin väntan.

Så fort frosten nyper till, är jag den snabbaste ut i trädgården för att hämta in dahliaknölarna. Tanken är förstås att försöka spara dom till nästa år.

Har jag fler dahliaförälskade här inne?

 

Lillafrun

Den lilla skördestunden!

En bunt luktärter. Några salladsblad. Lite timjan. En näve persilja och några sockerärter.

Den lilla skördestunden!

-Alla älskar den…

 

Kikar in och önskar er en god onsdag!

Solen skiner här och det har varit två riktigt smyghöstiga morgnar. Otroligt vackra med hög luft!

Jag ska alldeles strax packa springvagnen full och dra ut för att kuta en sväng. Under gårdagens springtur trodde jag för en sekund att jag höll på att bli krasslig. Tills jag kom på att jag inte bara sprang (och att det ju är jobbigt.. hehe), ej heller bara med en unge, utan två, och det var uppför (!) just då. Men nej, sticker ej under stol med att det är skitjobbigt att springa med vagnen men känslan av att kunna ta sig ut, förena slumrande småttingar med flåsande mor och powerkänslan efteråt, är magi. Det blir min present till mig själv idag!

 

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

Lillafrun