Kommer ni ihåg för ett par hösthelger sedan när jag sa att jag donat med god packning och hade pirr i magen inför dagen?
Vänta ska ni få höra om resten nu!
Det var nämligen så, att jag åkte och mötte upp två människor, som på håll liksom byggt bo i mitt hjärta, under nästan tio års tid.. tack vare sociala medier, har vi funnit varandra. Nu ÄNTLIGEN, hade vi gjort slag i saken. Nu skulle vi ses. På riktigt!
En lagom liten tur i Höga Kusten, det skulle jag förstås bjuda på.
Så vi möttes upp, som första anhalt, vid Fäberget. Och precis, som jag ändå anat, så var det helt ofantligt roligt att ses… och kändes också, som att vi träffats så, så många gånger förr. Med ens, började babblet, mellan tre småttingmorsor med kreativa skaparsjälar.
Snabbt tog vi oss till toppen av Fäberget och dukade fram allt gott.. såklart skulle vi ha rödrutig duk till lunchen och krasse på matiga salladen, mammabrödet var nygräddat när jag drog hemifrån gården.
Lunchen var en enkel matvetesallad med allt gott jag kunde komma på. Matvete, strimlad salami, bönor, persilja, paprika, morot, kålrabbi, sallad, fetaost.. ringlad olivolja, salt, peppar.. och så krasse och ringblomma på toppen, förstås! Fotovänligt och bra, kluckade kreatörenra nöjt! Dressing med citrontimjan i. Gott så.
Det var så ofantligt härligt, att kunna prata ostört på toppen av ett berg, i den varmaste av höstdagar.
Timmarna flög fram…
där vi avhandlade Livet. Högt och lågt.
Och en hel del jobbsnack blev det förstås också. Hejdlöst peppigt och inspirerande. För ja, alla tre jobbar vi ju med våra sociala medier-kanaler. Ibland kan det kännas så himla ensamt, ingen kollega att stöta och blöta med i personal-, eller fikarummet. Men vi har varandra på håll, i skrift eller ett telefonsamtal bort. Dock oslagbart, att ses. Egentligen var vi en stjärna kort, men vi är övertygade om att det blir fler träffar.
Nu firade vi med något vi bara fantiserat om; Livets Första Tillsammanskopp, Kaffe. Och zucchinikaka med hallonsylt och vispgrädde, givetvis.. det där som jag tutar i alla i min väg denna tid på året.
En hel hop timmar på ett berg. -POFF! sa det bara.
Vi började tjafa utför. Drog oss hemåt gården. Hälsade på älsklingar, både två och fyrbenta, med vingar och puffiga luggar.
Åt middag i Salskammaren, i ett tomt hem då M och barnen tjavat lillbiten hem till Farmor och Farfar, ”så att mamma ska få vara i fred med sina vänninor”. För gulligt.
Samtalsämnena tog aldrig slut. Rösterna höll på att ge upp. Solen gå ner..
Vaniljpannacotta med blåbär och ännu en kopp kaffe.. innan vi, till känslan av ”huuuur kan klockan redan vara så mycket!?”, sa hejdå. Storkramades och beslöt av vi ses snart igen. Tjejerna rullade från gården och dom många milen norrut.
Wow, alltså! Vilken dag… smått overklig. Och helt, helt underbar! En så god start och energiboost för denna höst!
(Inlägget är i betalt samarbete med Naturkompaniet)
Ni vet att vi tycker om att ge oss ut i skog och mark för familjeutflykt. Den här gången bar det av mor Själandsklinten!
Vi parkerade vid gårdsbutiken i Nordingrå, Själand och sen började vi vårt tjavande. 1,1 km bara… men denna stigning är märkt som ”krävande”. Vi tog det som en utmaning, alla fem var vi väldigt taggade!
Bra kläder för ändamålet, som rejäla vandringskängor som både är stabila för fötterna och vattentäta. Och förstås en riktigt bra ryggsäck fylld med förnödenheter. Det är ett par punkter som är viktiga på utrustningslistan när man ska ge sig ut på vandring, kort som lång. Ett gott, tappert humör också, förstås!
Det vaar väldigt brant bitvis. Småbenen gjorde det hutlöst bra, alltså.
Den branta stigen är en del av Världsarvsleden här i vårt vackra Höga kusten. På vägen upp finns en kallkälla med dricksvatten. Fräsigt är också, att tidigt på våren så blommar purpurbräckan, som endast är känd, förutom i fjällen, på Själadsklinten och Ringkallen i Nordingrå.
Till sist var vi famme vid den söta, otroligt välskötta toppstugan på klinten. Ni må tro att den grillade korven, chokladbiten och drycken smakade gott, så gott. När en hagelskur blåste in över oss gick vi inte i lilla stugan och skrev i gästboken och åt upp det sista av matsäcken.. sen försvann ovädret och solen kikade fram!
Själandsklinten sticker upp ur ett skogsklätt bergsmassiv och wow vilka svindlande vyer. Där uppe finns stigar till flera olika utsiktsplatser. Hisnande! Så himmelens väl värt ett besök, hälsar vi alla.
Ett vandringsminne vi spar i Familjehjärtat. Själandsklinten!
Och ni! ALLT ni kan tänkas behöva inför ert frilutsliv och vandringar, korta som långa, det finner ni hos Naturkompaniet. Kom direkt till deras hemsida HÄR!
En eftermiddag i början av maj. Vi bestämmer oss för att ta matlagsmiddagen på vift. Åker till Entré syd, vi pratar förstås om Skuleskogen här hos oss nu, mitt i Höga Kusten. Parkerar och packar oss iväg med trehjuliga vagnar fyllda med slumrande Bertan, storasystrar, middag, fikakorgar och så vidare.
Den här lilla pyttevandringen är ypperlig för er med småttingar eller för dig som vill gå en bred och fin stig utan ojämnheter som stenar och nivåskillnader. Vägen är fint iordninggjord med stabila spångar att gå/rulla över.1 km att tjava, om ni parkerar vid Entré syd och går raka spåret ner mot viken.
Det var magiskt vackert att gå genom skogen, fågelsång och blåsippor överallt.
Väl framme möts man av en så vacker vik, med skön sandstrand och delar med hård packad sand, perfekt att tälta på. Fina grillplatser finns, mulltoa likaså.
Vill man göra en mer avancerad vandring, kan man gå från Entré Syd och direkt mot Slottedalsberget istället, vidare till Slottedalsskrevan (magisk plats! Ni vet, skrevan ni ser i Ronja Rövardotter-filmerna? Det är den.) och till sist ner mot Kälsviken .. för att avsluta vandringen med 1 km gång till Entré Syd.. det här är en vandring på cirka 8 kilometer, och den dröjer det innan vi kan ta med vårat lilla gäng här hemma.. men det blir fräsigt den dagen vi kan!
Vi gjorde det enkelt för oss med korvgrillningmiddag. Mums säger alla! Och påhittige Nathalie bjöd på nybakta kanelbullar.. gjorda av smördeg och liksom stekta på gjutjärnslaggen. Så läckert och så gott! Till kok-kaffe… M-m-m!
Vi hade det sådär urtrevligt som alltid. Timmarna flög iväg utan att vi hade minsta koll på det. Vi bara levde lajvet. Barnen lekte i skogen och nere på stranden. Päronen pratade livet. Och finare matlagsmiddag i maj, kunde vi knappast få.
Små storebröderna byggde sig en bänk i skogen. Söner av två snickarpappor. Och just i den där dungen, sov den rödkläddes föräldrar under bar himmel, som två pirriga fjortonåringar. Kommer ej glömma den klasstrippen… var såå nöjd över att få vara där med han jag kallar min make nuförtiden.. men oj som vi förkylde oss, haha!
Efter sex timmar på vift, när ungarna började bli trötta och visa busar hade provbadat med kläderna på…. tja, då packade vi ihop oss och tjavade ”hemåt”. Så fantastiskt hela alltet!
Tjava till Kälsviken ni med, vetja!
…
Tycker ni att det är kul med små Höga kusten-tips förresten? Jag får faktiskt en hel del frågor om det, så jag ska försöka tipsa lite mer om det.
Småungarna vaknade en efter en och hittade snabbt åt den där strumpan… som visst inte rymde Morgonjulklappen. I det stora paketet, låg en liten lapp. Och ”bäbiskattmat”. På lappen stod det, att det om några veckor anländer en liten lurvtuss hit till oss, barnens alldeles egna kissekatt. Jubel!
Vi gick ner (så märklig känsla hela tiden.. nymodigt minst sagt!) och dukade fram Julefrukosten. Sallekatt fick sin julklapp. Rysligt illaluktande geggig kattmat.. som han älskade!
Så åt vi julefrukost med tomtegröt, skinkmackor och våra pepparkakor i former av traktorer, granar och hästar. Alla var smått vimmelkantiga efter en väldigt knackig nattsömn.. alla fem var vi så pirriga över första natten uppe. Så trötta kände vi oss, men så glada!
Så klädde vi oss varmt, lager på lager och gav oss ut på gården. Matade småfåglar och fodrade hästar och sa God Jul till dessa älskade djur.
Så tog vi med oss ett gäng små julklappar och annat smått och gott och drog iväg till Huset Vid Havet och älskad familj.
En ynnest att kunna ses. Här, dessutom. I ett decemberväder som var det vackraste vi kunde tänka oss. Ute i friska luften. Så vackert och väl ordnat och inbjudet, Storan och Storsvågge.
Nytvättade händer, handsprit, servering och goda avstånd. Det gick så bra. Och ändå fick vi känna oss nära varandra. Underbart.
Vi facetimade. Och hade det roligt… kan man nästan ana!
Och Mamma och Pappa var mina kärleksförebilder som alltid och det fångade jag nu minsann för evigt, genom ett knips med kameran. Den där synen, är imponerande på riktigt. Snart, snart gifta i 50 år och innan dess, kärlekspar sedan flera år. Så vackra! Svar ja, jag älskar dom så det värker i bröstet och är så evigt tacksam över att få dela livet så nära, nära med dom… än om jag nu inte fick krama dom själv, så fick jag ju i alla fall njuta av detta.
Lagom till att solen sjönk, åkte vi hemåt Drömgården igen. Susade förbi den ena vackra synen efter den andra. Höga kusten har en så magisk natur. Må vi aldrig bli hemmablinda!
Tröttsamt att fira jul också, ju. En liten lur satt gott.
Innan vi landade hos Farmor och Farfar för Kalle och en Julafton som var mycket annorlunda jämfört med andra jular när vi brukar vara många, många och sitta trångt, trångt.
Allt har sin charm. I det lilla sällskapet uppstod en helt fantastisk Afton. Julevangeliet lästes, Svärmor och Svärfar bjöd på så gott julbord och vi blev omåttligt bortskämda med julklappar.
Saffranskakan landade gott innan vi knatade lilla biten hemåt.
… en stund av lek med nya julklappar och lite juligt pianoplinkande avslutade aftonen.
Innan alla tassade en trappa upp. Och nu, natt nummer två här uppe, var barnen längtande efter att provsova i sina egna rum. Så Storebror kröp ner i sin säng och Minstingarna i StoraLillasysters säng. Päronen i sitt rum. Och till skillnad från natt nummer ett, somnade nu alla i ett knyck och sov som grisar, hela natten. Denna Julafton glömmer vi aldrig, av flera anledningar.
”Ho ho ho! Idag är det bara 4 dagar kvar till julafton. Ge er ut på Nissespårning, vetja! Ett tips! Ta er till Äsjaberget, därifrån kan ni se mycket och långt. Ha en fin 4:e advent. KRAM NisseNissan. Psst! Glöm inte att ta med fika!!”
… så vi gav oss iväg, med fika och hela truppen inpackade i bilen. Och troor ni inte, att Familjen B´s Nisse, hade bett dom att göra precis samma?
.. Jojo! Och ni anar lyckan hos alla ungar va? När dom överraskades av varandra, där mitt uppe i skogen.. på samma plats, samma tid.. allesammans med Nissespårning som uppdrag!
(svar JA. Föräldrar, mycket mycket nöjda över detta på hitt. Redan här, var lyckan gjord liksom).
Vi gick i väg!
Päron och ungar huller om buller, till fots, på axlar och i bärsele.
Vi spanade och spanade..
Kämpade tappert..
.. och se! Vi fann äntligen vårt första spår. Nissen måste ha tappat brallorna…. extrabrallorna förstås, annars skulle han ju har frusit och det gick inte för sig, ju.
Och plötsligt trillade spåren tätt.. i en liten rödvit säck fann barnen skumtomtar. I en annan, som Pappa J hjälpte barnen att öppna, fanns tomtegrötris… och en nyckel.. spänningen var oliiidlig.
.. ett tu tre, var vi uppe på Äsjaberget. Och mycket riktigt. Så långt och mycket vi såg! Nääästan hem till Drömgården… fast den gömdes ”där borta” av lite skog i kring..
.. så dukade vi upp fikat. Varm choklad, limpmackor, peppisar och karameller..
Vi hade det gott, alldeles oerhört.
.. och titta här nu, vad vi såg, som kändes alldeles ohyggligt nymodigt…
Solen.
Mjuk, låg, försiktig, mycket välkommen decembersolglimt.
… Bertilen, även kallad ”Putte i Blåbärsskogen” ..och hans vänner, tjavade efter en stund av fika och lek, nerför berget igen. Än mer nyfikna på var i hela friden den där NisseNissan håller hus.. och framförallt, fyllda med ett litet äventyr, som kändes stort, i hjärtat. Hos både små. Och stora.
Det var i fredags. När solen äntligen sken på oss igen. Jag och M hade beslutat att överraska gullungarna. Med en fredagsutflykt helt i deras smak!
Efter lunch drog vi iväg norrut. Mot Sidensjö! (nära Örnsköldsvik). Hamnade på vacker plats… där ”plöötsligt” också kusinerna, Faster och Farbror dök upp. Välplanerat och himla roligt att få överraska barnen… inte mycket som behövs för att det ska bli fest. Att få träffa älskade människor… och checka in i Sagoskogen! Det var fräsigt!
Källarbackens Saga!
Vi välkomnades in i sagoskogen. Vandrade stigen med den ena kända sagan efter den andra. Vi stötte på Bockarna Bruse, såg Tre små björnarnas nersuttna fotöljer, mötte Putte i Blåbärsskogen, Rödluvan och många fler.
..ett tips om ni åker hit, är att ha läst några utav sagorna som utspelas där i skogen. Det hade vi gjort och det var roligt för barnen att känna igen vilka dom mötte.
När det blev för spännande är det gott att ha en stor och trygg Gudfarshand att krypa in i, sa Bertilen.
Jomen ni seer väl att det här är Hans och Greta?
.. och här en busråtta i elaka häxans pepparkakshus? …
När vi gått sagostigen kom vi fram till en liten oas. Med liten loppis, en hel hop olika djur och ett sött litet kafé. Vi fikade och bekantade oss med smådjuren..
.. konstaterade för hundrade gången att vi så gärna vill ha höns. Och vad i hela friden väntar vi på?
Vi fick ta lille B gråtandes från lilla lammet han hann blev kompis med… så vad sägs om några får också när vi ändå håller på? Haha!
… ett mysigt utflyktsmål för ett sällskap med småttingar! HÄR kommer ni till Källarbackens Saga och dess hemsida!
När vi var solvarma och tröötta susade vi hemåt byn igen. Drog på lilla coop och handlade middagsmat att äta tillsammans med hela Svärfamiljen, nu också Farfars/Morfars, menar jag! Som toppen av den middagen, njöt vi också godsaker vi inhandlat från nya, fina fina delikatessbutiken som Mjälloms tunnbröd öppnat i sommar. Wow, alltså! Så otroligt fräscht och så mycket gott där. Kika in hemsidan och lova göra er ett besök där om ni passerar Ullånger! HÄR kommer ni till 1923 Tunnbröd och Deli!
Ett par Höga kusten-tips, ja!
Nu ska vi njuta solig onsdag här på Drömgården, jag och kidsen! Troligtvis gör vi oss en liten utflykt mot kompisar mitt i dagen också! Älskar att få skapa dagar med dessa små. <3
Senaste kommentarer