En sån där som innehåller mysmorgon med barnen, några skoltimmar för storasyskonen, hemmapysslande för minstingarna tillsammans med mamman. Mötas mitt i dagen igen. Morfars hämtade från skolan den här måndagen så det var extra lyxigt, gofika på det och veckostarten kändes som en fest!
Vårvinterlek!
Tänker så ofta på, hur rikt det är för barnen, att dom har varandra. Har vi inte kompisdejt efter skolan, så är det på ett sätt alltid kompislek här hemma. Bandyspelande och efterlängtat grävande här i syn.
Jag var löjligt nöjd..
.. över att äntligen ha kommit på, att en gammal trasig handduk kunde förvandlas till ett gäng tvättlappar. Aldrig mera ”å nej, tvättlapparna är slut!”. Det tog bara fyra blöjbarn… nåväl, små tvättlapparna är tusan bra till allt möjligt har jag märkt nu, som små städtrasor, snytnäsdukar etc.
Här satt lilla B bredvid sin ponny..
..lillponnyn som ju alltid går lös med oss, fick nu sitta fast i grimskaftet. Ni ser, en fläck barmark.. men fullständig isgata i kring. Där, mitt på isen, hade lillponnyn hamnat dagen innan, i ett litet utförslut dessutom och vi trodde att vår älskade ponnyns sista stund var kommen. Benen höll på att ge vika.. åt alla håll. Mardrömslik syn. Puh och tack, för att allt gick bra. ”Jag gör allt för min häst, för jag älskar hästarna”, sa femåringen.
(svar ja, ponnyn går barfota).
Någon annan rev ut trehjulingen från lagårn och tog cykelpremiär på lillvägen, det gick som hejsan!
Att vara viljestark (tjurig som en liten getabock) kan vara så väldans bra!
Och vet ni!
Vi stekte småplättar på bara våra egna ägg. Vilken känsla!! Första våren med höns och vi älskar det. Småplättarna packades ner i vagnen sedan, bredvid lillebror och så knatade vi ner på byn och hämtade hem skolbarnen. Plättmellis intogs vid lekparken. Uppskattat litet äventyr.
Återigen; ofta är det vi vuxna som krånglar till det, tänker att barnen behöver mer/större/värre, för att vara nöjda. Tänk tvärtom!
Efter skolan, olika hemmabestyr. Som att baka…
… inför skolans friluftsdag.
Här, på väg mot en fartig och fikarik dag tillsammans med kompisarna. En sån här stund kan jag njuta så otroligt av.. att kunna stanna upp, titta på mina barn, i lugn och ro.. vara i stunden. Slippa känslan av att måsta hasta vidare..
Ammemys-stund. Nu började det dra ihop sig mot helg, och fjärilarna i magen började leva rövare på en ny nivå.. ”äsch”, sa vi. ”Vi vet inte alls hur intervjun kommer att utformas.. allt kommer att vara orepeterat och ämnet, vårt liv senaste 12 åren, är oooomöjliga att få med på några få minuter. Vi sätter oss där och gör vårt bästa bara, svarar från hjärtat och är dom vi är. Bra så”.
Ja, så tänkte vi.
Och så blev det fredag. Nu var vi på väg. Hejdå höga kusten!
Vi åkte via Gysinge och det var så otroligt roligt!
..vi som handlat så mycket härifrån genom våra bygg- och renoveringsår, som på inga sätt är slut. Vilken himla tur, för såå mycket fint där finns. Vi fann bland annat en ny linoljefärgskulör vi lurar på om köksväggarna ska få prydas med….
Byggnadsvårdarnas typ av lekland… mm, jag och M kanske råkade glömma att vi har en kreativ toddler som förstås utforskade lerpölarna, i minsta detalj medan vi stod försjunkna.
Efter att ha haft fredagsmys på finfint hotell och slumrat natten.. ja, då var det dags. Vi mötte upp ”Mostes Mia”, som tog hand om barnen.
Det här var en häftig, otroligt pirrig och himla fin upplevelse, jag aldrig någonsin kunnat föreställa mig tidigare. Så fint att få göra alltsammans med han som är minst lika delaktig i hemmalivet, som jag. Vi är ett team i det, till 100 %.
Jenny var fantastisk! Precis alla människor som vi träffade på tv4-huset denna morgon, var så otroligt gulliga och proffsiga. Och ja, det vaar helt omöjligt att hinna sammanfatta liiivet på 12 minuter.. men vår andemening verkar ha gått fram, det var det viktigaste, att våga sakta ner… våga, om man så önskar och har möjlighet, att välja bort vissa saker, för att välja tiden tillsammans med småbarnen, som ju bara är just små, en endaste gång i livet.
Vi är otroooligt tacksamma för all den varma respons vi fått, ni har öst oss med så mycket kärlek.
Tack familjen, älskade vännerna, hela ”stora tjocka släkten”. Alla gamla trogna följare, alla nya. Tack, tack, tack!!
Här hade vi precis anlänt till min syster med familj. Blivit ompysslade med lunch och nu väntade en skön vila med ammemys tillsammans med Lillminsting.
Det är inte ofta vi kan ses så här, som ni förstår. Vi och familj i söder (tack och lov är dom duktigare på att förflytta sig hemåt norr). Det är inte bara att lämna gården för oss. Tack vare älskade gårdsvakter, så kunde vi. Umgås, prata livet, avnjuta makalöst god pizza som svåggen bakade i pizzaugnen.. vi hade det så bra, helt enkelt.
När det blev söndag rullade vi hemåt norr igen. Ni som vet vilka lantisar vi är… kan ju bara ana vår lyckokänsla när vi kom hem till gården igen. Borta bra, men hemma bäst! Ja, kära hjärtanes.. en oförglömlig vecka!
…
Nu är påskveckan här!
Det känns så fint, har haft den här veckan i målbildssikte senaste veckorna. Vi har en hoper önskeplaner, utöver allt som tuffar på i ett liv med fyra barn och djur, menar jag;
Önskeplaner för vecka 13, påskveckan!
-Landa! .. ni mår tro att det känns smått omvälvande för en hoper drömgårdslivare som dyrkar lugn och byaliv, att resa iväg, spendera helgen i storstan, hoppa in i tv-rutan och möta ett himla svärmande därefter. Nu ska vi landa hemma, förstå vad som faktiskt hände.. VARMT välkomna hit, alla nya följare! Hoppas att ni ska trivas!
-Mumsa våfflor! .. våffeldagen, ja. Men under våren är det också en så mysig helglunch eller mellis. Käkärtsvåfflorna vi gör är så otroligt goda och mättande. Recept finns HÄR!
-Påskfixa! .. lite påskigt ska vi ordna det här hemma, lite lagom.. baka någon god kaka också.
-Baka! .. brödförrådet behöver fyllas på, i vanlig ordning.
-SÅ! .. jag har sparat med med största delarna av försådden, så det inte skulle vara allt för mycket att ta hand om för helgens gårdsvakter.. men nu, nu tusan ska det petas ner frön i jorden! ..
-Möta påskhelg och påsklov!
….
Önskar er alla en god, god påskvecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi, i vanlig ordning både här och inne på instagram, under veckan!
Det kan vara så att vi just nu upplever ett riktigt minnen-för-livet-äventyr, hela stora lilla familjen. Vi är i Norge, möter grönskan och andas äventyr och vila, hos den skäggiges Morfar. Alltsammans tillsammans med älskade Svärföräldrar och min Svägerska med familj. En skock ungar. Ja sju stycken faktiskt. Alla i åldrarna ett till nio år. Det är full fart. Vi har kul. Skrattar massor. Sover gott om natten.
För precis elva år sedan satt jag på precis samma plats, här utanför lilla hytten.
Dessa dagar här, då. Ja då planerade vi bordsplaceringen för fullt inför kommande sommarens bröllop. Ja, dagen då han och jag blev Vi, alltså. Tänk att vi är här nu igen, elva årig bröllopsdag på intåg.. och en fyrklöver ungar som virvlar i kring. Livet är häftigt. Vi åker med. Njuter allt vi kan.
Och ni anar att vi har tagit i från tårna för att ta oss hit, förberett i månader för att kunna lämna Drömgården några dagar mitt i ivrigaste våren. Utan vårt obetalbart snälla gårdsvaktargäng, hade det här inte varit möjligt. Vi är så tacksamma. <3
Morgonkaffet smakar så sagolikt gott till denna vy. Vyn som inte ryms ens fotad i vidvinkel. Så vidunderligt vackert här!
Jag väcktes av ett väldans morgontrött litet gäng,
..som sjöng för allt vad dom kunde, i tidiga morgonen. Bjöds kramar och paket. Och vidare ner till dukat frukostbord.
Lill-Olof var pigg och lekte tittut med pappas sticketröja.
Redan här, var min drömfödelsedag uppfylld.
Pappan skjutsasde barnen till skola och den ruffsige morsan kunde ta påtår i lugnan ro. Fyllde sedan förmiddagen med att kuta med barnvagnen, unna mig en varm dusch mitt i dagen och inte sådär tvärsent och svinfort som oftast.
Och så glodde jag på födelsedagsbuketten, från mig själv, till mig själv. Tänk så trädgården levererar fortfarande, otroligt!
.. och småpratade med det där gänget.
Nu var Lillminsting vaken igen och ville också titta ut på hösten just precis där igenom dörren.
Hela han känns som en födelsedagspresent också. Minns så väl, förra året precis samma tid.. ooh så jättegravid jag var då.. såna väntansdagar att det var inte klokt. Och nu är han här. Omåttligt lyckosamt!
Äntligen, äntligen har här framkallats den bild som är tänkt att hänga där ovanför finsoffan i matrummet.
Också något jag tagit tag i, som en present till mig själv. Jojo, det gäller att fira sig själv också ju!
Bildern. Fotad, just precis där, i finsoffan i matrummet. Just på Lillminstings 1 vecka gammal-dag. Älskar den där bilden. Men jag vet att jag var helt trasig av oro inombords. Älskade mamma genomgick en otroligt stor och svår operation bara dagen innan, när Lillminsting bara var 6 dagar gammal alltså.. men nu var vi ja, helt slut.. men också lättade. Den känslan lever i denna bild. Livet.
Jag fick blomsterbud. Kära hjärtanes så överraskad jag blev!
Och när truppen var samlad, så kom älskade mor och far på lite födelsedagsfika. Morotskaketårta serverades, förstås. Liten (som inte är så liten längre), var mer än taggad. Kalasigt brofika ute i solen det blev!
Den där lilla 8-åringen förevigade sina päron också.
Och hur fint, att M till och med lagt om sitt schema på jobbet för att kunna hänga med oss andra någon extratimme.. bäst bäst bäst är han.
När vi kramat mamma och pappa hejdå så satt jag en egen stund där på gårdshuset bro.. sörplade ännu en kaffekopp och förundrades över luktärternas tappra blomning.
Sen vaknade O från sin lur nummer två för dagen. Högg direkt in på det slurpande han tycker är livets godaste och menar att man inte alls behöver äta något annat fastän 1-årsdagen närmar sig med stormsteg..
Lilla pyttemänniska.
Makalöst vacker höstdag. Och telefonen plingade och sms strösslades och telefonsamtal från älskade likaså. Och många grattisar från er. Och kort i brevlådan. Söta täckningar från barnen. Och en känsla av att vara så himmelens firad. TACK <3
Efter middagen dukade vi upp fika, igen. Ännu en morotskaketårta… födelsedagsbarnet fick bestämma ju.. och hon skulle ha kunnat äta tårtan till lunch och middag också. Min lilla ballerina till dotter däremot, hon kan inte tänka sig något lyxigare än när morsan köper ett paket ballerina.. så självklart fanns det på lilla kalset också. Svärisarna kom och fikade med oss.
Så med morotskaka i fulla magarna fullkomligt small vi av i storsängen hela gänget sedan. Ja, förutom M då.. som var ute och fodrade hästarna i kolsvarta mörkret.
Är så tacksam, så tacksam. Det känns så himla härligt att ha fyllt år nu, börjat på ännu en ny livskula.. här, ja just här och nu, prick där vi är. Där, här, vill jag vara. Tittade på minstungen där jag höll honom i famnen i en köksgolvsdans.. utbrast ”å Olof det är så härligt att du är HÄR”. Samlad trupp. Nu kör vi. Livet!
Det var förstås hit vi anlände dagen efter vår bröllopsdag, till vårt älskade paradis på jorden. Till Gotland och älskade släktgården.
Precis som för 10 år sedan alltså, när vi var alldeles nygifta. Nu hade vi en hel skock med småungar med oss.. och redan på nedresan, hade vi bubbelskrattat i massor.. så skönt att bara få släppa allt älskat där hemma och dra iväg. Det här var just vad vi behövde! .. tre år sedan sist vi lämnade gården på detta vis.
Inte nog med att vi var där.. i lyan hade vi stuvat in familjen B också, våra älskade vänner!!
Tänk att få vakna där, tillsammans med sina bästisar. Tänk att vi småttingfamiljer, fick dela sommarlivet tillsammans under några dagar.
Lill-Olof storgäspade och mamman eftersvettades nöjt.. för jo det blev många härliga turer i skogen om morgnarna. Mammorna först, papporna sedan.
Vi var till ”vår” favvis-strand.
Mumsade våfflor på Våffelmagasinet i ljugarn.
Lillminsting sussade sött medan jag plockade honom några livets allra första strandfynd.
Juniflickan kunde inte få nog av strandfynd.
Darling M, som är uppväxt med hela livets somrar här på ön.. där rauk-klättrandet tillhör.. han tog oss till Folhammars raukfält och klättrade med sina kids precis som han själv gjorde som liten. Undertecknad höll sig på marken med bäbis nära, så nöjd så nöjd.
Nu hade också mannens älskade Storasyster med familj anlänt och vi maxade småttingslivssemestern tillsammans.
Himmel så mycket skratt. Sånt tempo. Så många ungar. Så många semestertörstiga päron.
Vi var till favvisstället Leva kungslador, bland annat. Alla ställen vi skulle äta på, så liksom VÄLLDE vi in. ”vi är tre par… och tio barn”.. haha
Vi strosade i Visby bland stockrosor och rosor i mängder.
.. pussades i kärlekstunneln.
En svängom genom botaniska trädgården också.
Flera utav rosorna i vår egen trädgård, har jag tagit inspo härifrån. Så makalöst många vackra sorter!
Någon tog livet med ro medan mamman flaxade runt och kollade rosennamn. Fyrbarnspappan försökte hålla ögonen på övriga busongar..
Så gulligt när lillebror B stod bredvid sin bästis H och beställde guteglass..
Glassen som äts med denna utsikt.. över raraste staden jag vet.
Mysiga turer och hittepå, javisst. Men det här kommer jag minnas med varmt hjärta. Hur vi lagade storkok och åt hela gänget tillsammans. Kvällarna när barnen satt i ett enda trassel i storsoffan och såg på film och åt kvällsmackor.. ruschen, när alla småungar lyckligt önskade olika pålägg.. sommarlovsbarn, lyckliga, trygga. En sån ynnest!!
Förstås kunde inte småttingsjukorna hålla sig undan helt.. en dag var vi hemma och kurerade oss tillsammans med Lillminsting. Trots febertopp, höll han humöret väl, lilla stjärnan.. puh så många sjukor han ska behöva checka av sitt första år. Märkts så tydligt på äldre syskonen som levt år där sjukorna varit ”normalmånga”.. efter pandemin har det liksom exploderat och har man inget upparbetat immunförsvar, är det tufft..
Intill gulliga gården, betade en hel hop med får.
Lill-Olof skrämde bort febern fort och till kvällen var det gott att sitta på pappsens axel och spana på alla dom där vita lurvbollarna i hagen.
Vi gick upp på lilla berget… därifrån ser man kyrktoppen som Pippi Långstrump fastnar i, vet ni?
Gullgänget!!
Vi plockade blommor och smultron vid vägens kant. Salmbären var ännu inte mogna..
Att få säga godnatt till älskade och krypa till sängs om kvällen i huset… mm..
Njuta av stökigt strandhäng. Servera mat åt alla håll och kanter….
Lillvännens första tur till ön… och han älskade det!
Hela fyrklövern har njutit så.
Lagom till att Lill-Olof kände sig som hemma…
.. så var det dags att säga hejdå.
Hade det inte varit för att vi är omringade av hjärtans hjälpsamma, kärleksfulla människor, så hade vi inte kunnat åka. Hela gården är fylld med liv som behöver sitt, varje varje dag. Tacksamheten är som ni förstår, så stor, så stor.
Hela resan, fyllde oss alla med sommarminnen för livet. Hjärtat, så varmt.
Älskade Mormors-tagetes som korar in som favoriter för i år. Och himla mysigt att ha en hink fylld med örter såhär nära köket, liksom. Citrontimjan används flitigt. Och den skäggige älskar att göra marinad till grillmiddagarna, av rosmarinen..
Tänk..
…att vi varit gifta i 10 år idag. Livets vackraste årtionde. Det är så otroligt tacksamt att få dela livet med M. I livets med- och motvind. Är det med honom jag vill vara. Alltid.
Och oj så mycket vi fått vara med om dessa tio år.
Gemensamt kliv ut i ”vuxenvärlden”. Högskoleutbildningar tu. Hemmanet som blev vårt och som vi har kallat drömgården från dag ett och gör så ännu. Att vi får skapa livet här, bland djuren, höskördandet, odlingarna, gårdsbestyren, bygg- och renoveringsprojekten..
Framförallt;
…Att vi fått fyra skatter och får dela livet tillsammans med det häftigaste lilla småttinggänget vi vet. Vår älskade Fyrklöver!!
Nu kör vi, mot många många år till tillsammans.
Men vi fortsätter att ta en dag i sänder.
Varje dag. Är en gåva.
Sådetså.
Ps. Vill du se bröllopsbilder så finns det under bröllops-kategorin! 😉 Ds.
Tjejerna i familjen var vakna först och smög nerför trappan för att fixa och dona tillsammans. Ännu en sommardag och så varmt redan från morgonen. Helt underbart.
Den ene av oss pysslade armband och födelsedagskort och pratade samtidigt konstant om hur mycket hon älskar sin pappa. ”Jag gillar verkligen honom, på riktigt”. Och ingen kunde hålla med, mer än den hon berättade det för. Han är ju helt fantastisk den där skäggige mannen och pappan, Brandismannen och Byggmästaren, musikern och ljudteknikern, Hästpappan och… ja jag veet, vilket skryt. Men han är en tusenkonstnär, med hjärtat på rätta stället. Och vi här hemma, får lov att kalla honom för våran.
Vi dukade upp födelsedagsfrukosten ute på verandan.
”Mammabröd”. Nybryggt kaffe. Bullar och sommar-pepparkakorna. Rädisor, sallad och basilika från eget land. Och förstås, fruktsallad för att det är det godaste han vet. Paketen också. Sen var vi klara. Gick och väckte småkillarna som slumrade tätt intill sin pappa.. men snabbt var dom uppe. Den ene surnade dock ihop på treåringsvis över att mamman inte hade burit med sig alla ”spenter” (presenter).. meen det glömde han snabbt och vi sjöng och hurrade och kramade den där yrvakne 31-åringen..
Sen bjöd vi ner honom till varma skuggan och födelsedagsfrukosten. Lillebror var nu überpepp på att öppna ”spenterna” med pappan..
Täckning och finaste sortens smycke man kan få, omsorgsfullt pysslat av små barnhänder. Och NYA KALLINGAR! Wow!, tyckte Bertan.
.. och ett kubbspel som hela familjen hurrade över. Och det här ni ser, som bara gjorde att jag inte iddes bära upp paketen… ett tungt, tungt regält ”Gourmetstål.. orginalet från Norrland” (kaan ju bara bli bra, va!?). En riktig M-present, hopppade jag på. Och oh så glad han blev. ”Det här var verkligen en rolig present!”.. M älskar att både laga och äta god mat och det är något vi älskar att göra tillsammans. Nu ska vi baka hemmapizzor som smakar som stenugnsbakade (vi får väl se! det låter väldans lovande!).. både ute på grillen och i ugnen, stålet går att ha på båda ställena.
Så högg vi in!
Hurra för vår alla-dagar-året-om-hjälte! Vi älskar dig. <3
Senaste kommentarer