Nygräddat ”Mammabröd”!

Det är en favoritsyssla vi har här hemma. -Att påta i köket tillsammans. Jag och M tycker om att laga mat tillsammans. Och barnen älskar att baka.

Nygräddat ”Mammabröd” är poppis.

Och jag smäller av förstås, över att ha en trio att få älska, pyssla om och som liksom älskar tillbaka så mycket att jag ibland måste gråta en skvätt mitt i alla du är min bästa mamma. Att spendera all tid tillsammans med dom just nu i livet, känns 100 % rätt. Att få ge dom en mjuk, trygg och stressfri uppväxt.

Mammabröd på gång!

Tjopp tjopp säger det, så är degen gjord. Det här brödet med några få ingredienser, behöver bara röras ihop och jäsas en endaste gång. Faktiskt så rysligt mysigt att kliva upp en helgmorgon och sno ihop till frukosten.

HÄR finns receptet till detta Fantastiska bröd.

Ja, det heter faktiskt så i kokboken. Ett fantastiskt bröd. Och ni kommer förstå varför!

… bilderna är inte dagsfärska, men samma visa pågår just nu. Ska alldeles strax skjutsa in vårt frukostbröd i ugnen. Dahliorna ser ut att frysa där ute i kyliga regnet. Vi tänder ljus här inne. Små nyvakna småskruttar lommar runt. Och vi tar lördag.

Önskar er alla er härlig septemberlördag!

Emmeli

Åt skogen, så härligt!

Vi tar en gammal goding som orden ”i det enkla bor det vackra” som Ernst säger. Eller klyschan och stora sanningen (!) att njuta av ”det stora i det lilla”. Kan ja, tyckas låta sådär fånigt, tramsigt nästan.

Men icke!

Jag tror starkt på att mata själen med gott. Tanka energi, inifrån och ut. För att kunna vara den bästa versionen av mig själv och må så gott jag bara kan.

Energi flödar ut. Energi behöver fyllas på.

-Skogen. Är magi för kropp och knopp….det är sen gammalt!

Idag är det torsdag. Och för prick en vecka sedan. Tog jag barnen på en liten eftermiddagsutflykt, när septembersolen sken och hösten kändes på intågande…(betydligt mer än senaste varma dagarna, faktiskt!)

Storebror hade varit och lekt sina timmar på förskolan med jämngamla småvännerna och vi här hemma hade snott till hemmet inför helgen och toppat det hela med att baka en sockerkaka. Vad kunde passa bättre, när jag hade lilla gänget samlat igen, än att packa ryggsäcken med några festisar, ljumma kakan, röda äpplen och bara susa till en favoritplats här vid vår favoritkust?

Behöver liksom inte vara krångligare än så.

Juniflickans hand i min.

Hörde mig själv utbrista; ”Kääänner ni liivet i er!?” när vi drog första andetagen av skog.

-”Jaa…?” svarade småbarnen…, småskeptiskt tittande på sin (helknasige) mor.

Dom är vana.

Men titta!

Sämre mellisfikaplats kunde vi ha haft.

Ett omåttligt nöjt skogsfikagäng!

Det är så gott (och lättsamt) för alla att vara i skogen. Den där ettårige Vilda Babyn tjavar på, stuper på näsan och känner sig fri. Mamman andas djupa andetag.

Fantasilekarna har ingen hejd och samarbetet är på topp. I bild försöker ”Radarparet” lyfta en tung sten till sin stensamling.

Alltsammans med lilla nyfikne Lillebroren hack i häl.

Åt skogen, så härligt!

Nästan beordrar er att göra något liknande så snart ni kan. Kanske en helgutflykt?

På återseende!


Emmeli

Dagarna flätas samman av Drömgårdsliv!

Luften är hög och himlen blå. Min egen suck dras i samma takt som naturen.

För var dag, blir det mer och mer höstligt.

Dagarna flätas samman av Drömgårdsliv.

Från morgon till kväll. Plötsligt är det fredag!

Hemmet doftar lavendel från linoljesåpan. Färska blombuketter står strösslade i hemmet. Kattpojkarna tassar in med sina leriga tassar. Jag går in i tvättrummet och känner att det fasiken är lyx med tvättmaskin, trots att tvättstugan här hos oss nästan är obefintlig och hejdlöst trång. Kikar in genom den där fula byggdörren i plast i hallen, undrar hur det gått för mannen där uppe den här veckan. Det är inte lätt alltid. Att hinna och mäkta med den där renoveringen. Men små steg är också steg framåt..

Häller upp kaffet, skvätter i lite mjölk som gått ut för ett par dagar sedan men som nog inte är sur. Tror jag. Sörplar bland dom gulligaste ungarna jag vet om. Beundrar dom maffiga dahliorna, från vår alldeles egna trädgård.

Tittar på klockan. Gläds av tanken på att han jag älskar mest snart kommer hem, och tre och en halv dag av tillsammanstid tar vid. Som vi alltid har det. Vad som vi unnar oss. Inte det som ger oss mest pengar, nej. Men tid. Tillsammans. Det viktigaste för oss.

Det är en mäktig känsla. Att göra dom val vi kan, utifrån våra behov. Som man bör egentligen, visst? Men oj så många gånger jag hör hur mycket stress och obehag som vilar över mångas vardag… där svaret egentligen inte finns varför, utan alltsammans är i en ekorres hjul, bara för att man ska göra så. Det är normen.

Jag säger inte att vi lever det optimala livet för alla. Men för oss.

Rönnen är röd och grönskan har börjat blekna. Tvätt hänger kvar där ute på strecket sedan dagar tillbaka, kanske hinner den torka den här gången då? innan nästa störtskur kommer..,eller så kanske inte. Vilken tur att barnvagnarna, som glömdes ute i ösregnet en natt, är torra nu i alla fall. Äsch. Världsliga ting. Liven lever och mår gott. Det är vad som räknas.

Jag tänker tillbaka på ännu en handfull dagar av HemmaMammaliv och blir lite gråtig. Jag är fredagstrött och kanske lite extra lättrörd därför, jag vet. Men näpp. Tiden i livet just nu. Den är magi. 

Medan Lillebror sover, river jag av ett gympapass på köksgolvet. Sen går vi ut, hela konkarongen. Pappan kommer hem. Vi får mysigaste spontanbesöket av människor som har bo i mitt hjärta. Jag och Juniflickan ”gungar spindel”, medan Storebror ger fart till Lillebror. Storasyskonen springer iväg och leker med småvännerna och återvänder hem rödblommiga och lyckliga. Sen sitter vi där vid gamla slagbordet, hela familjen samlad, middagen står på bordet, när femåringen utbrister ”nu tillsammansskålar vi hörni!”. –För livet. 

Det vi lever här och nu. En dag i sänder. Vårt ”Drömgårdsliv”. 

Inte perfekt på något vis. Men här lever vi. Vår Dröm.

Och jag önskar att fler med oss, helst alla, kan och gör sina val som skapar det liv som fyller själen med gott för just dig. Gör vad du mår gott av. Omringas med dom som älskar dig. Skapa ditt liv allt vad du bara kan. 

Inte bara susa på ”bara för att”. Utan lyssna inåt och göra val som fyller hjärtat med gott. För hur det är. Så har vi bara ett endaste var, av det häftigaste som finns…

Ta hand om er. Hoppas att er helg blir fin. Fyll den med själagott. Så hörs vi snart igen!

 

Emmeli

Ett sensomrigt, redo-för-höst-kök!

(Inlägget innehåller en reklamlänk!)

Hej från gamla, gamla köket!

Med morgmorsgolv. Väldans många urgamla möbler. Loppade prylar. En del nytt. Blandning, gör det hela så härligt, tycker jag. 

Så var köket redo för sensommarens sista dagar och hösten, som väntar runt knuten..

Och bland det bästa jag vet. Är att påta i hemmet. Dona och greja. Sköta om. Och skylta om.

När årstiderna skiftar, kanske allra särskilt från sommar till höst, så vill jag boa om oss. Göra det hemtrevligt, piffa med vad naturen erbjuder och rota fram något kuddfodral ur linneskåpet som inte använts på ett tag. Småsaker, som gör susen för gemytligheten!

Gullisar på språng, är nog ändå den trevligaste attiraljen. Kära hjärtanes, alltså. Vilka lyckopiller dom är, Lillebroren och hans storasyskon.

Igår morse när vi steg upp i det tooookstädade hemmet. Så utrryckte dom så sött hur fint dom tyckte att det var. La märke till ”nya” Mormorvävda trasmattan på golvet. Rönnbärskvistarna i kockumskannan. Och så vidare. Gullnosar.

Så jädrans härligt när det är tvärrent och var sak på sin plats för ett slag.. men efter en stund händer det ju något. Det är Liiivet som susar genom hemmet och saker hamnar lite på sniskan och småbilar rullar fram och pysslebänken är i sitt esse. Men det, är liksom bara det vackraste jag kan tänka mig.

Nu är det fredag och vi myser runt här hemma.

Har inte bråttom alls. Bara är. Tar igen oss lite. Vi har haft en härligt fartig vecka med många intryck för både stora och små.

Någon sörplar kaffe, någon äter sin frukostmacka (med gaffel, förstås…) medan andra leker. Barnen är inne i en riktig kreativ period nu. Precis som jag själv känner, efter sommarens många många utetimmar, så börjar det kännas så härligt att krypa inåt och greja. För barnen gäller rita-, måla- och bygga-period.

Vattenfärger eller olika tuschkonstverk. Annars är det favoriterna (dom HÄR) som formas till massa spännande saker och matbordet i salen är proppat med lego. Fantasilekarna vet inget hejd.

Storebroren byggde en raket en dag, som kunde spruta kärlek och göra fred på jorden. Hur bra?

Tänk att jag får spendera dagarna med dom där tre. Det bästa, mysigaste, roligaste, mest kärleksfulla, utmanande och sjåiga syssla jag vet om. HemmaMammalivet. Älskar det.

 

Önskar er alla en god fredag så hörs vi snart igen!

 

Lillafrun

Det är Sommarlovets allra sista dag!

En ömsom småregnig, ömsom smygsolig dag.

Luften är sådär kvav som den kan vara i augusti. Och varm. Det är skönt, alltsammans.

Jag vaknar och hör små liven prata med sin pappa, Bertilen kommer och lyfter på mitt täcke och roffar åt sig det godaste och mysigaste han vet, Mammamjölken. Tänk, jag fick sovmorgon och det var hur skönt som helst.

Det är frukoststök och pyssel vid pysselbänken. Barnprogram på teven, syskonkiv och syskongulligt. Kaffesörplande och smyggäspar. Jag möter M´s blick för första gången på dagen och han är lika fin som alltid. Jag tänker; Tänk att just jag, fick honom och allt det här, barnen, vår livets skatt.

Livet pågår.

-Det är Sommarlovets allra sista dag.

Jag funderar, sammanfattar, rundar av…

Tänker med värme tillbaka på Sommaren. Med älskade småongar i åldrarna 1 år, 3 år och 5 år.

Inte sommaren jag nuddade min supertjusiga vilstol som stått beredd där ute i trädgården dag efter dag. Nej, mannen har förstås inte nuddat den heller.

Men! Det här var Sommaren vi verkligen landat i att vara en 3-barnsfamilj. Alla har fått må bra och för det mesta har energin varit väldans god, en ynnest att få leva sånt sommarliv för både stora och små.

 Förra sommaren var allt så nytt. Så ljuvligt redan då, men jag minns att jag också vissa dagar i början av trebarnsmammalivet, tänkte;”nähäpp.. vi kommer aaaldrig komma ut på gården ens, med alla samlade”… ni förstår vad jag menar.. det tar sin tid att komma in i ett nytt liv liksom.

Poff så var vi på rull med det nya livet då, men nu ett år senare är vi ett så himmelens sammansvetsat gäng. Och som vi har njutit av guldstunder i massor. Allesammans. Hela ”Familjefemman”, som Minimannen säger.

Jag-och-barnen-Sommarlov här hemma på Drömgården. Jag minns småturerna till sjön, där jag sjåade fram med badpuffar och festis och njutarsynen där alla barn hade det så gott. Ganska så ruschasamt också, som ni anar. Följt av många på ett sätt intensiva (högsommar-farten liksom!), på ett sätt lugnare (hej! två päron hemma, betyder lugnare tider ju!) alla-tillsammans-semesterveckor. Ljuvliga sommarveckor som pågått ända till nu.

Tid tillsammans. Att göra. Och att bara vara. Trädgårdslyckan. Känslan av att vi har tids-råd att göra saker tillsammans om dagarna och inte behöver spika på hemmet utsida som ska bli tätt innan hösten, som vi ju också haft det två somrar i rad. Många renoveringstimmar har det blivit men inget som känts jobbigt eller pressat, bara kul. Så ljuvligt att se lilla bäbisen förvandlas till en liten tjavande lillprins som är nyfiken på precis allt. Älskade dagen där vi vandrade/klättrade uppför Skuleberget. Sommarkalasen här hemma. Höra klokskap från vår femåring, han som sammanfattar sommarlovets bästa med orden ”Gotland, Kneippbyn och att vi fått vara tillsammans”.

All familj, släkt och vänner vi träffat. Gotlandsresan, säger vi alla. Familjedaten i Visby. Och tänk att Juni fick träffa Pippi Långstrump. Sommarkvällarna med ”sommarnattandet”, där jag och M haft ljuvlig prat-tid och barnen snusat gott. Morgonrundorna där jag sprungit alldeles själv och hunnit tänka egna tankar och andas i min egen takt.

Nu börjar en hel hop alla-tillsammans-veckor lida mot sitt slut. Det känns lite vemodigt förstås, men ändå inte särskilt sorgligt..  än om vi ju gärna skulle fortsätta att ha Vackerpappan hemma såhär mycket, precis alla veckans dagar.. men annars, inga drastiska förändringar. Vi återgår till Den Älskade Vardagen tillsammans. Jag ser så fram emot ännu en höst som HemmaMamma med våra småttingar.

Så evigt tacksam över den här Sommaren och så innerligt tacksam att få fortsätta leva vidare på det sätt som vi i vår familj, mår allra bäst utav.

Hoppas så, att ni också känner att ni haft en god sommar och får/fått landa lagom mjukt i vardagen.. 

 

Lillafrun

Sommarlovande Måndagshälsning!

Det är måndag och i vanlig ordning tar vi en titt på veckan som gick och vad som väntar oss nu…

Med sovrumsfönstret öppet på övervåningen (se bilden ovan, älskar synen av liv där uppe), har M varit idog och jobbat på med renoveringen under gråmulna timmar. 

Själv myste jag med småttingarna!

Precis; ibland är det lyxigt att få vara den som kan gå upp och jobba i lugnan ro, medan det i andra fall kan vara världslyx att umgås med samsande småttingar som är på bra humör och ens egen energi är god. Ibland kan det vara tröttsamt, oavsett Snickarpappa eller Husmor. Men för det mesta; ljuvligt alltsammans! Vi peppar och teamworkar, så tacksamt alltihop.  En dag arbetade vi tillsammans ute på gården.

Eldade gammal brädfodring och grillade korv.  Mannen och Bertilen snickrade tillsammans.Vi motionerade förstås. Sprang och gympade. Och sommarnattade i vackert juliljus. Under ljusa sommartiden njuter jag enormt av rundorna ute i naturen, flyttar gärna gympapasset ut till trädgården också.

Lillebroren var nästan för söt för att kunna stå ut med. I sin nya Farmorstickade kofta.Vi trädgårdsnjöt. I massor. Och det intresset liksom bara växer och växer. Blir hejdlöst nipprig när mannen är pepp på växthusbygge också. I odlingstäppan växer det så det knakar och små sockerärtor hänger och sprider lycka.. och smakar himmelskt. Fast vi väntar lite, lite till så dom får växa på sig lite.

Jag packade, marathon-tvättade, städade hem och bilar och barnvagnar och prickade av långa listor i massor. Alltsammans som om det gällde livet, hah..Vi häpnade över vår hembygd. Jag tittade på rosenknopparna så att ögonen nästan gick i kors.

Till sist, en mycket spännande dag. Med som-om-det-gällde-livet-packningen minutiöst packad, som för att hejda någon slags galen resfeber.

Och det här;Tre smågalningar som både jag och mannen undrade om vi ens skulle våga stänga bildörrarna om och susa iväg..för ooo som dom levde rörare innan avfärd. Men vi andades djupt, tackade gårdsvakt stort och drog iväg.

Hamnade i Huvudstaden. Med Moster M och fina familjen. Blev ompysslade till max. Badade pool och njöt i varma grader. Levde lajvet.

Innan vi efter ett dygns Storstadsäventyr, susade vidare..

Mot älsklings-ö!

I mål, på efterlängtad älsklings-ö!

Med en helt enormt lyckad resa i bagaget. Jag och M vågade knappt, under resans gång, uttala oss om hur larvigt enkelt allt gick, hur nöjda ungarna var och hur trevliga all mil i bil och timmar på båt var. I tystnad hade vi förstås njutit till max. Och nu i efterhand, pustar vi massor.

Har hunnit ha en dag här och ö-livet börjar landa i kropparna. Jag har susat runt i skogen och sprungit ”min” skogsrunda. Som jag längtat efter den. Och så avslutade vi gårdkvällen uppe på berget, till utsikten ni ser ovan. Magnifikt!

Och nu är det Sommarlovsmåndag, på ett så himmelens ljuvt vis. Vi är på vår älsklings-ö. Oändligt efterlängtad då det är hela två år sedan vi var här på gulliga gården. För två år sedan, pågick också en oviss känsla i min kropp under dagarna här… oklara känslan, som ju slutade i att vi miste lilla bäbisen jag då bar. Så otroligt sorgligt. (För den som undrar, läs mer HÄR).

Att nu få återvända hit, med tre ljuvliga ungar och fylla Gotlandsdagar med liv. Det känns inget annat än helt och hållet ljuvligt. Tacksamheten är evig.

 

Hoppas att ni mår gott. Så hörs vi snart igen!

Lillafrun