Drömgårdsrapporten!

En utav livets absolut mest nervösa veckor?

.. ja, det var det nog, det där..

Veckan som gick, fylldes med..

En vanlig, älskad måndag.

En sån där som innehåller mysmorgon med barnen, några skoltimmar för storasyskonen, hemmapysslande för minstingarna tillsammans med mamman. Mötas mitt i dagen igen. Morfars hämtade från skolan den här måndagen så det var extra lyxigt, gofika på det och veckostarten kändes som en fest!

Vårvinterlek!

Tänker så ofta på, hur rikt det är för barnen, att dom har varandra. Har vi inte kompisdejt efter skolan, så är det på ett sätt alltid kompislek här hemma. Bandyspelande och efterlängtat grävande här i syn.

Jag var löjligt nöjd..

.. över att äntligen ha kommit på, att en gammal trasig handduk kunde förvandlas till ett gäng tvättlappar. Aldrig mera ”å nej, tvättlapparna är slut!”. Det tog bara fyra blöjbarn… nåväl, små tvättlapparna är tusan bra till allt möjligt har jag märkt nu, som små städtrasor, snytnäsdukar etc.

Här satt lilla B bredvid sin ponny..

..lillponnyn som ju alltid går lös med oss, fick nu sitta fast i grimskaftet. Ni ser, en fläck barmark.. men fullständig isgata i kring. Där, mitt på isen, hade lillponnyn hamnat dagen innan, i ett litet utförslut dessutom och vi trodde att vår älskade ponnyns sista stund var kommen. Benen höll på att ge vika.. åt alla håll. Mardrömslik syn. Puh och tack, för att allt gick bra. ”Jag gör allt för min häst, för jag älskar hästarna”, sa femåringen.

(svar ja, ponnyn går barfota).

Någon annan rev ut trehjulingen från lagårn och tog cykelpremiär på lillvägen, det gick som hejsan!

Att vara viljestark (tjurig som en liten getabock) kan vara så väldans bra!

Och vet ni!

Vi stekte småplättar på bara våra egna ägg. Vilken känsla!! Första våren med höns och vi älskar det. Småplättarna packades ner i vagnen sedan, bredvid lillebror och så knatade vi ner på byn och hämtade hem skolbarnen. Plättmellis intogs vid lekparken. Uppskattat litet äventyr.

Återigen; ofta är det vi vuxna som krånglar till det, tänker att barnen behöver mer/större/värre, för att vara nöjda. Tänk tvärtom!

Efter skolan, olika hemmabestyr. Som att baka…

… inför skolans friluftsdag.

Här, på väg mot en fartig och fikarik dag tillsammans med kompisarna. En sån här stund kan jag njuta så otroligt av.. att kunna stanna upp, titta på mina barn, i lugn och ro.. vara i stunden. Slippa känslan av att måsta hasta vidare..

Ammemys-stund. Nu började det dra ihop sig mot helg, och fjärilarna i magen började leva rövare på en ny nivå.. ”äsch”, sa vi. ”Vi vet inte alls hur intervjun kommer att utformas.. allt kommer att vara orepeterat och ämnet, vårt liv senaste 12 åren, är oooomöjliga att få med på några få minuter. Vi sätter oss där och gör vårt bästa bara, svarar från hjärtat och är dom vi är. Bra så”.

Ja, så tänkte vi.

Och så blev det fredag. Nu var vi på väg. Hejdå höga kusten!

Vi åkte via Gysinge och det var så otroligt roligt!

..vi som handlat så mycket härifrån genom våra bygg- och renoveringsår, som på inga sätt är slut. Vilken himla tur, för såå mycket fint där finns. Vi fann bland annat en ny linoljefärgskulör vi lurar på om köksväggarna ska få prydas med….

Byggnadsvårdarnas typ av lekland… mm, jag och M kanske råkade glömma att vi har en kreativ toddler som förstås utforskade lerpölarna, i minsta detalj medan vi stod försjunkna.

Efter att ha haft fredagsmys på finfint hotell och slumrat natten.. ja, då var det dags. Vi mötte upp ”Mostes Mia”, som tog hand om barnen.

Det här var en häftig, otroligt pirrig och himla fin upplevelse, jag aldrig någonsin kunnat föreställa mig tidigare. Så fint att få göra alltsammans med han som är minst lika delaktig i hemmalivet, som jag. Vi är ett team i det, till 100 %.

Jenny var fantastisk! Precis alla människor som vi träffade på tv4-huset denna morgon, var så otroligt gulliga och proffsiga. Och ja, det vaar helt omöjligt att hinna sammanfatta liiivet på 12 minuter.. men vår andemening verkar ha gått fram, det var det viktigaste, att våga sakta ner… våga, om man så önskar och har möjlighet, att välja bort vissa saker, för att välja tiden tillsammans med småbarnen, som ju bara är just små, en endaste gång i livet.

Vi är otroooligt tacksamma för all den varma respons vi fått, ni har öst oss med så mycket kärlek.

Tack familjen, älskade vännerna, hela ”stora tjocka släkten”. Alla gamla trogna följare, alla nya. Tack, tack, tack!!

Här hade vi precis anlänt till min syster med familj. Blivit ompysslade med lunch och nu väntade en skön vila med ammemys tillsammans med Lillminsting.

Det är inte ofta vi kan ses så här, som ni förstår. Vi och familj i söder (tack och lov är dom duktigare på att förflytta sig hemåt norr). Det är inte bara att lämna gården för oss. Tack vare älskade gårdsvakter, så kunde vi. Umgås, prata livet, avnjuta makalöst god pizza som svåggen bakade i pizzaugnen.. vi hade det så bra, helt enkelt.

När det blev söndag rullade vi hemåt norr igen. Ni som vet vilka lantisar vi är… kan ju bara ana vår lyckokänsla när vi kom hem till gården igen. Borta bra, men hemma bäst! Ja, kära hjärtanes.. en oförglömlig vecka!

Nu är påskveckan här!

Det känns så fint, har haft den här veckan i målbildssikte senaste veckorna. Vi har en hoper önskeplaner, utöver allt som tuffar på i ett liv med fyra barn och djur, menar jag;

Önskeplaner för vecka 13, påskveckan!

-Landa! .. ni mår tro att det känns smått omvälvande för en hoper drömgårdslivare som dyrkar lugn och byaliv, att resa iväg, spendera helgen i storstan, hoppa in i tv-rutan och möta ett himla svärmande därefter. Nu ska vi landa hemma, förstå vad som faktiskt hände.. VARMT välkomna hit, alla nya följare! Hoppas att ni ska trivas!

-Mumsa våfflor! .. våffeldagen, ja. Men under våren är det också en så mysig helglunch eller mellis. Käkärtsvåfflorna vi gör är så otroligt goda och mättande. Recept finns HÄR!

-Påskfixa! .. lite påskigt ska vi ordna det här hemma, lite lagom.. baka någon god kaka också.

-Baka! .. brödförrådet behöver fyllas på, i vanlig ordning.

-SÅ! .. jag har sparat med med största delarna av försådden, så det inte skulle vara allt för mycket att ta hand om för helgens gårdsvakter.. men nu, nu tusan ska det petas ner frön i jorden! ..

-Möta påskhelg och påsklov!

….

Önskar er alla en god, god påskvecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi, i vanlig ordning både här och inne på instagram, under veckan!

Emmeli

Ögonblicket, som betyder allt.

Det är vårdagjämning. En alldeles ny vår, är på intåg. Vilken ynnest!

Just idag, är det ganska så blyertsgrått här i norr och vi är rätt så trötta, efter en energisk gårdag med odling och bakning. Imorn väntas solsken och flera plusgrader igen, så idag tar vi en varlig mars-onsdag, tillsammans. Vilar upp oss lite extra. Pysslar om djuren i lugnan ro. Gosar in oss i tjock ponnypäls och kämpar ut småcyklarna för att njuta av den sträcka av grusvägen som precis tinat fram. Tvååringen trampar så lyckligt fram bredvid sin storebror. Tänka sig, nu har ännu en lillunge lärt sig cykla… i lagården, medan vinterns djurbestyr gjorts i kring. Vi stannar till vid granngården och småpratar med snälla Lasse som donar med veden. ”Lasse köj tjaktoj”, säger Olof imponerat.

Efter lunchen hämtar vi hem skolbarnen. Lyckliga är småfolket som på egen hand kan ordna sig melliset helt själva nu. ”Ni äär så händiga, barnen! Ni kan så mycket!”, hojtar morsan stolt. Jag-kan-känslan, frihetskänslan hos barnen, är på topp.

Toddlern, som just blivit två år och fem månader, har precis somnat ammandes vid mitt bröst. Jag ligger kvar bredvid honom i finsoffan inne i Salen. Runtomkring oss råder absolut kaos, tänk er renoveringsröra, möbler står härs och tvärs och så alla leksaker som lekts med, genom varje rum, samtidigt. Men det där struntar jag i, röran kan jag ta sedan. Nu råder vilostund, jag lyssnar till Lillminstings snusande och hur trion storasyskon påtar i köket och hur dom med den där kreativa ivern, ni vet? .. plötsligt kommer på, att dom minsann ska gå upp till sina rum och tillsammans starta en pokémonklubb. Jag hör hur dom rusar till pysselskåpet och hämtar fram papper och pennor, en skylt till klubben ska pysslas. Det är magiskt att få uppleva deras tighta syskonrelation, ett gäng bästisar.

Nånstans mitt i allt, är jag. Omsvärmad av ett ögonblick mitt i livet. Som betyder, allt.

Det blir bara häftigare och häftigare, för var dag. Hemmalivet. Tryggheten i att våga lita på min egen mamma-intuition, växer sig bara starkare och starkare. Vettet att njuta, små guldstunder som strösslas, dag för dag, blir större och större. HemmaMammalivet sköljer över mig… det här är så rätt. För oss. Tacksamheten är stor, över att vi vågat tänka långt, långt utanför samhällets ekorrhjulsmodell. Att vi lyckas skapa oss förutsättningarna, för vårt alldeles egna livspussel. Det vi med viss glimt, kallar för Drömgårdslivet. Något som inte skulle vara möjligt, om jag och den skäggige inte var så överens. Om några minuter kommer även han hem, sådär onsdagstidigt. Vi samlar inte på gullpengar, vi samlar på tid, tillsammans.

Ni är otroligt många nya här inne hos oss nu, hoppas så innerligt att ni ska trivas! Med nya följare och läsare, kommer också frågorna… jag uppdaterade just texten om ”Hur vårt Drömgårdsliv fungerar”.

HÄR, kan ni läsa om vårt Tidstrolleri och Livsinvesterande.

Emmeli

Sportlovsdrömmar och pirriga minnen!

Å du milde,

.. vad det ska bli härligt med sportlov nu. Precis hela hopen ser vi så mycket fram emot det. Litet rutinbryt och vila, med massa friskluftande.

Det är första mars idag, så hoppfullt. Eller hur? Sportlov, sådd och små äventyr.. ett utav dom små äventyren känns väldigt nervöst och otroligt ärofyllt, mer om det längre fram.

Snart kommer skolbarnen hem efter skola följt av söta byakörens övning, där även lilla B är med på det sistnämnda. Därefter kopplar vi på lovkänslan, till fullo. Ser fram emot ett pärlband av dagar tillsammans med barnen där vi både kan ta dagen som den kommer helt och hållet, och också hitta på små utflykter och mys med flocken vår, vänner och familj.

Den här skidturen i bild, för några helger sedan, var himla charmig. Det vore ju för fint om vi kunde få till en sån där tur, och med hela familjen, på riiktiga skidspår. Vi får se hur det går med den drömmen, brandisjour väntar också så vi får anpassa oss.

Drömmer också om att åka till barnens Mormor och Morfar någon dag, så tomater och gå på loppis med påskpynt-letar-ögonen på.

..Och tänk, i detta nu är det prick tio år sedan jag bar vår förstfödde i magen och det var sådär alldeles i slutet av graviditeten.. varje dag nu, var ett sånt pirrigt vänt. Minns spänningen så väl, hur älskade vännerna var mig ajour där uppe i Norrnorr, M jobbade nämligen för fullt med livesändande av tv ganska många mil hemifrån. Vi visste att ”sätter bebben fart och vill ut, nuu..då är det stor risk att pappan missar hela alltet”… bebben S var väldans lydig och lyssnade på sin fars önskan om att ”vänta några dagar till så pappa hunnit jobba färdigt med detta intensiva jobb-block”.. men förstår ni, 10 år sedan!? TIO år sedan!? … Sportlovet kommer alltså också att bjuda på en stor och efterlängtad födelsedag.

Livet, livet, livet. Så förbenat tacksam som får vara med om det, hela alltet.


Ta hand om er!

Emmeli

Var äär personalen?

Februari avslutas med en sådan färdig-känsla.

Så redo för framåt, mars! Nu.

Och för att riktigt vrida ur februaritrasan avslutar vi månaden med ”var är dolda kameran?”-dagar.

Jag och barnen liksom slirar oss fram. Några småstunder från senaste dagarna;

Ponnyn, som ju alltid får gå lös med oss om dagarna och alltid så snällt följer med in i hagen igen, bestämmer sig nu för att bränna av i galopp, från oss, med världens busigaste kroppsspråk. En ponny på rymmen, mao. Tillsammans med barnen och gott i hinken lyckas vi vissla hem honom.

Jag finner mig i köket, tänker att jag ska kalasbaka med barnen… men behöver först stå och tarva mig fram i något slags diskberg som tycks öka i volym, trots att jag vevar i rykande fart fram med diskborsten.

Känner av en tystnad jag inte känner igen… och blir varse några sekunder senare, om att Lillminstingen funnit burken med ringblommesalva. Ni vet, den som endast är gjord av fett, fett bivax, olja och ringblomma? …Han har kletat salvan överallt, på golv, möbler och ej att förglömma; hela sig. Hela håret står på ända. Ner med honom i badbaljan och fyra schamponeringar senare, så ser håret förstås likadant ut.. milda schampon hjälpte inte mot det där ett jota. Men han doftar väldans gott och är nöjd så vi fortsätter bakandet.

Inne i badrummet sitter nästa badnymf. Den ena som varit hemma från skolan ett par dagar med en mildare variant av förkylning (hurra, finns det såna, vanliga sjukor nuförtiden!? Hallelujah). Kaka efter kaka är igång att påbörjas… men nånstans in i framplockandet av ingredienser inser vi tre, fyra gånger att ”nähäpp, den DÄR ingrediensen har vi inte hemma”, eller ”den DÄR ingrediensen har vi liite för lite utav”… till sist finner vi en sketen kaksort vi kan göra… medan jag sköljer ur håret på nu den tredje badande ungen, …hinner ena plåten (av endast två) med kakor, brännas i ugnen. Nåväl, en hoper kakor blev fina och goda, det räcker så.

Nånstans i försöken av lugna, djuuupa andetagen är två småttingar i full färd ut på skidtur och behöver hjälp med skidorna, NU. Det har blivit isgata ute på gården och det liksom flyger fram ungar. Trots att dom både skrattar och stundvis gråter på grund av rumpfall mot hård, ptja vi kan säga puckelpistliknande backe, så skrattar jag så att jag tror att jag ska kissa på mig (braa mamma), där skidåkarna vevar sig fram med stavar och skidor i ett enda romul.

Samtidigt gal tuppen och undrar var dagens portion av matrester är.. jag stannar upp och drar några djupa och småskrattar åt spektaklen. På rad står hästarna i hagen och agerar publik med ansiktsuttryck som säger ”vad i hela friden håller ni på med!?”.

Dagar som denna, (som ju på ett sätt är ”alldeles vanliga dagar i hemmalivet”,) .. kan HemmaMamman stundvis undra; Var äär personalen?

Och nånstans, så tänker jag att vi kommer att minnas dessa dagar med sådan värme. Hur vi grejade på. Tillsammans. Samarbetade. Gav oss den på att inte ge oss. För livet är inte otjorvigt, inte alls. Och än om det stundvis känns som att både skratt och gråt är lika nära, så väljer vi det förstnämnda, så länge vi kan. Hör ena scoutlagen ljuda inom mig; ”En scout möter svårigheter med gott humör”. Går det bara lätt som en plätt ständigt, lär vi ju oss inte att kämpa när motståndet är ett faktum. Motstånd på vår ovan beskrivna ändå väldigt trevliga nivå och också på betydligt jobbigare sätt.

Och just det, kämparglöden, är något jag så vill ge barnen. Att kunna koppla på en ”nä nu, tusan!”-känsla. Få dom att förstå, att nå drömmar och mål, i stort som smått, inte handlar om att ”bli serverad alltsammans på silverfat”. Det är oftast hårt, hårt arbete och enträgenhet bakom. Jag vill lära dom, att kämpa och ge sig den på saker dom tror på och vill. Inte ge upp i första taget. Inte i femtionde, heller.

Emmeli

Drömgårdsrapporten!

Käraste, käraste bloggen och ni som läser, god måndag!

… å hej och hå, så knapert det blev på uppdateringar här inne senaste veckan. Inne på instagram har ni fått hänga med desto mer. Anledningen till få ord här inne? Jo, veckan som gick;

Måndagmorgon. I hemmets trygga, lugna vrå. Morgon med alla barnen, följt av skolskjuts och vidare mys med dom två minsta, ni vet.. men kikade jag i telefonen så var det allt annat än lugnt..

.. näst världsnyhet, denna rubrik. Lika delar stolt, blyg och tacksam, över att ha fått möjlighet att sprida ordet. På Expressen.se och Mama.se hade nämligen en artikel angående drömgårdslivet postats och sedan dess har det varit sånt sus och brus i kring.. ni är så många nya som har hittat till oss (Välkomna!) , det är så otroooligt många meddelanden som skickats, med (allra, allra mest) värmande (och en del otrooligt upprörda) ord och många, många frågor som jag har försökt svara på. SÅ otrooligt roligt att ni är så engagerade! Men se nej, mer skrivtid än så hade jag inte över, därför blev det skralt med post här inne.

Alldeles i slutet av januari. Vi strösslades med vackra morgnar.

Onsdagseftermiddag, med hela flocken fulltalig. Det byggdes tågbana.

.. och jag och Skrållan gjorde ett ryck och sorterade in pyssel och teckningar i allas sparlådor/mappar. ”Stora stökrummet”.. som ska få bli ett barnrum så småningom. Agerar förråd i detta nu.

Februari inleddes otrooooligt stormigt. Vi donade i köket i flera timmar under torsdagen. Det spisades ärtsoppa på Mamma-Birgit-vis.

.. och kokades hallonsylt och gräddades kikärtsvåfflor (Recept HÄR). Makalöst gott!!

Fredagmorgon. I ett nystädat kök. Med en redig kaffekopp följt av ammemys med han som tagit en lång sovmorgon.

Sen tog vi tag i resten av hemmet, gjorde det rent och såpadoftande inför helgen. Medan pappan sedan tog med barnen på skotertur, kutade jag en skön tur. Och sen blev det helg för hela slanten. Så skönt.

Lördagen var otroligt väderskön, så vi hängde ute allt vi kunde. Skidade, hästade..

.. och något så vansinnigt trevligt som det här, hände! – vi tog oss in i Pettson-växthuset och kollade läget. Sen sådde vi fyra sorters kål, årets allra första stund i odlingsrummet (mmm, helt underbart!!) och ställde ut i lilla glashuset. Kallsådd, mao!

.. söndagspromenad med sovande småbrollor i vagnen. Haha, sooom han sliter på där bakom, den skäggige! Jag vet precis hur gott det svider i benen för honom.

Vi avslutade veckan hemma hos barnens Mormor och Morfar, livets lyx. Att vi har varandra så nära. För några dagar sedan möttes vi hos oss, mitt i vardagslivet. Nu sågs vi för en lugn söndag. Att få tjava ut till den vedeldade bastun, efter att ha fikat mammas otroliga semlor.. oj, oj, oj… tacksamhetssuckarna var ett faktum. Så himla skön söndag, av det slag vi precis behövde. Så tacksam. <3

Nu väntar en ny vecka…

Önskeplaner för veckan 6

Omfamna februari, en dag i sänder! Jag börjar varje morgon med att sticka ut näsan genom dörren och andas in den goda, goda luften.

-Bjuda hem vännerna på lek och fika! Längtar.

-Baka! .. en redig vetedeg ska sättas. ”varför börjar jag inte baka surdegsbröd?”, funderar jag också..

-Fixa och dona! .. med lite av varje, utöver mammande alltså. Behöver beställa mer funktionsfoder till hästarna, rensa ut och dra iväg med alla sopsortering som svämmat över, kika till pelargongänget uppe i vinterförvaringen och kanske börja väcka till liv, susa på möte för föräldraföreningen osv.

-Blogga! .. ni ska bland annat få receptet på ”Pappabröd”, som barnen nu döpt brödet till som M bakat ett par gånger. Så gott! Har små tips och funderingar på lut till er också..

-Fira februarihelg!

Önskar er alla en god februarivecka! Vi hörs imorn igen, det lovar jag! Är så tacksam för det här lilla hörnet av internet, så glad att ni kikar in och läser. Ta hand om er, så hörs vi! Och tack igen å igen för all respons angående artikeln i stortidningen.

Har du inte läst den men vill läsa, följ länken HÄR!


Emmeli

Det högt älskade pysselskåpet och dess innehåll!

Det högt älskade pysselskåpet och dess innehåll!

Ser ni dörren där i gammköket? Ljusgröna dörren som oftast står lite på glänt sådär.. för att det alltid är någon eller några utav småfolket som är igång med något där ifrån.. ja allra särskilt denna tid på året och vintern igenom.

Det är ”Pysselskåpet” vi pratar om nu, förstås.. tänkte att vi kunde ta oss en liten repa, kanske är det någon av er som får tips om något till ditt hjärta/dina hjärtan där hemma..

Här ser ni något som både 5-åring, 7-åring och 9-åring ÄLSKAR.

Pixelhobby!

Otroligt pillrigt. Otroligt roligt. Och så OTROLIGT fina alster det blir.

Nyckelringar, kylskåpsmagneter eller små minitavlor.

För det första vill jag bara säga att jag alldeles just, eller till höstterminen drog igång, har städat det här skåpet. Det har annars en tendens, efter ett pysselår, att rasa ihop i ordningen. Men nu så, redo för hösten!

Pyssla, pyssla, måla, leklera och dona… finns det något trevligare när höstrusket busar utanför?

Här i skåpet är pussel i rader, sådär uppställda att man lätt ser hur många bitar det är. Nära att nå, finns spel som vi spelar ofta. Ni vet, ”Se vad jag kan!”, ”Vem där?”, alla de möjliga memory, lotto, kortspel osv.

Det ryms alla möjliga olika pennor och kritor i burkar, sorterade för sig. En burk för bara saxar av olika slag. Bredvid hålslagaren, häftapparaten och tejpen på sin plats också, ja. Limmen likaså. Suddarna och pennvässarna.

Pärlplattor i massor. Och pyssel som små kartong att göra kort utav, paljetter, pyssel-ögon och klistermärken.

Pärlor, pärlor, pärlor…

Och så hyllan med leklera– i en hel coop-kasse, en massa formar och degburkar. Klassiska ”Spika mönster” och ”Fiskspelet” som kan roa såå.. likaså böckerna ”magisk vattenmålning”?.. böcker som lillungen får ”färglägga”, enbart med vatten och pensel, ni vet?.. sen ”Målar bilden sig själv”, tips tips.. googla ”magisk vattenmålning”.

Loom-bands skymtas där nere på golvet också (väldigt uppskattat det med)..

Att slå sig ner vid köksbordet eller alldeles precis utanför Pysselskåpet, där vid ”Pysselbänken”.. så trevligt. Senaste grejen är också att ta sitt pussel eller påt och slå sig ner i Salskammaren.. plus-plus, också en klassiker som uppskattas så här hemma.

Vi har som ni vet, pö om pö, skapat detta välfyllda Kreativa Skåp.. en hel del ärvda spel och pussel, samt från när jag var liten. Det här är ju också sånt som finns i massor på loppis, svinbilligt ofta! … vi har svårt att låta bli och köpa ett helt och fint pussel som säljs för några få kronor.. det är ju så himla mysigt att pussla. Pyssel och mycket annat jag tipsat om, pärlor osv.. brukar jag för det mesta köpa på Adlibris eller pysselbutiken i stan.

Kanske fick ni någon liten inspiration av detta till era små. Jag hoppas det!

Är ni också sugna att få tips på exakt vad ni kan pyssla, så finns ju en hel kategori för det här inne, ”Emmeli pysslar”, heter den (fastän det är lika mycket ”barnen pysslar”).. kategorin finner du HÄR med massor av mysigt pyssel!

Önskar er alla en god pysselmysig och kreativt påtande höst och vinter!

Emmeli

G-VMBJT57ZE4