av Emmeli | dec 27, 2018 | Emmeli funderar, Minsting 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
(Inlägget innehåller reklamlänkar)
Två tröttisar som myser på kökssoffan!
Sådär. I det där tempo, ungefär. Har jag spenderat dagen allra, allra mest. Med gårdagen i mitt hjärta, så varmt, så varmt.
Oj, vilken himla härlig kväll det blev.
Lovar dela med mig alldeles snart. Men ni vet, jag är supersupernoga med att alltid först ha frågat varendaste kotte som hamnar på bild i mina kanaler, innan jag postar något. Och det kan ju ta sin lilla tid ibland.
Förutom att ha softat med underbar efter-kalas-känsla, städat hemmet, donat bland tvätt. Så har vi också haft rara Kusinen L här på mysig lunch. Han är så bra på el, som Minimannen säger. Och det stämmer, väl. Idag har vi knåpat på ett el-schema för övervåningen. Såå spännande!
Är så kär i min lillprins.
Och tröjan… som jag redan hunnit få frågor om. Den kommer från märket Aclima. Förra året fick mannen en sån utav mig i julklapp. Jag har varit ”avis” sedan dess. Men inte längre. Nu har vi varsin. Oerhört skön. Finns till exempel HÄR.
…
Nu är det kvällen här på Drömgården. Två småttingar sover. Lillan är vaken… efter att ha sovit prick hur länge hon bara ville idag på sköna soffan. Och ni vet, det handlar om tiiimmar. Skönt kvällslugn råder, med pyjamasmys och Prick och Fläck-tittande (Junis senaste favvis-barnprogram). Jag pysslar om mig själv genom att kleta guldig smörja i ansiktet… jaa en ansiktsmask, alltså.
Just den ansiktsmasken jag använder har tydligen utgått, men HÄR finns en liknande och massa andra varianter.
God fortsättning önskar jag er!
Lillafrun
av Emmeli | dec 26, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
När Juldagsmorgon glimmar…
-med så innerligt grusiga ögon, morgonammade jag min lillprins och smög sedan ut från huset, alldeles ensam. Mötte upp Storan. Och sen njöt vi av Julotta tillsammans. Det har blivit tradition nu och är en så himla kär sådan.
Sagolikt vackert.
Svärfar som tänt ljus och marschaller i massor. Kantorn som spelar och gulliga kyrkokören som sjunger. Vår fina präst som predikar och församlingen som sjunger När Juldagsmorgon glimmar.. mer än mysig julestund i mitt hjärta!
Men den här mamman fick alldeles ont i hjärtat när hon kom hem, till gänget. För fyraången hade tydligen taggat för att följa med på ottan i år… dock inget han sagt ett ord om till sina päron, bara till andra familjedarlingar, som undrade var han var när jag kom själv. Nåväl. Vi löste det hela med att titta på bilder och filmer som jag tagit under ottan och sen läste vi julevangeliet till juldagsfrukosten. Det blev en helt ljuvlig stund.
Följt av den obligatoriska hiiiimmelska juldagsleken med nya julklapparna. Allllla föräldrar förstår vad jag pratar om när jag menar att juldagen är alldeles underbar i sin fridfullhet, visst? Julafton, absolut sagolik. Men juldagen, m-m-m!
Vi rådde om oss själva under Juldagen.
Långpromenad med den där skäggige i sällis. Och kidsen, förstås. Fast inte Storebroren, för han lekte med kusinen.
Jag spisade och grejade i köket en hel del och så lektes det i kring, mannen var dock liite besviken på att fyraåringen inte behövde hans hjälp knappt i stora legobygget som S fick i julklapp, hehe. Dunsade ner oss i finsoffan till kvällen och såg dom sista julkalenderavsnitten som vi inte lyckats hinna med innan. En Juldag, bara vi. I all sin enkelhet. På vår plats på jorden. Drömgården. Jag har den i mitt hjärta, Juldagen.
Idag är det Annandagen. Med full fart! Och ser ni Bertils ena juleklapp? …. en uuurgammal loppad ford. Någon ny lekig leksak har han också fått, förstås. Men den där får han ha som min-första-jul-minne.
Stora barnen var iväg med Farmor och Farfar och åkte pulka på förmiddagen, följt av att ungar sovit i timtals ute i vagnen efter en löptur med päronen. Så M och jag har teamat och grejat massor och känt det så lyxigt att få fixa för fest i liiite mer lugn än vad vi är vana vid. Ikväll fyller vi hemmet med älskade. Ser så fram emot det!
En nyvaken nisse.
De fem värdarna för kvällens julebjudning här på Drömgården, är laddade!
Nu ska jag hoppa i Husmorsförklädet igen och påta inför gästerna ankomst och den där känslan av att hela hemmet kokar av liv.
Juldagslugn följt av Annandagsståhej, med andra ord.
Jo,jo..
…-vi hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | dec 25, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Så blev det äntligen den 24e december. Självaste Julafton.
Ungar vaknade tripp, trapp, trull. Storasyskonen blev skyhögt begeistrade över att Nissen varit framme med paket under natten.
Det var en magisk känsla att få önska tre små darlingar God Jul. Och den skäggige, förstås. Min klippa!
Så dukades julefrukost fram. Nygriljerade skinkan och Lillafruns limpor (hehe) och så vidare. Barnen lekte med sina morgonjulklappar. Juni fick ett gäng pippi-figurer och Sixten fick kompletteringsgrejer till sin tågbana, som ett eldrivet lok som kan dra hela tågrasket framåt. Alltsammans så uppskattat. Bertil tittade storögt på!
Pappa och dotter. Typ väldigt, väldigt tighta.
Känner ni fridfullheten?
Tomtenissen sörplade mjölk och allt var frid och fröjd.
Iiiingen hade det minsta koll på klockan. Så jädrarrrr i min lilla låda. Vad det blev åka av! Det nästan obligatoriska julaftonsrallyt bröt ut. I år, med tre små darlingar. Puh.
Nån fullkomligt sladdade bort frukosten. En annan gjorde sig julefin alldeles på egen hand och knäppte vad som kändes som oändligt många skjortknappar. Någon fick sin juleklänning på sig. Bäbisen undrade vad i hela friden han gjorde mitt i tågstationen. Och så hon som dog kärleksdöden över alltihopa och bara var tvuuungen att föreviga hela alltet, där hon stod nyduschad och blöt som en hund med drippdroppande hår. Min familj, liksom. Hur fint kan det bli, liksom!
Men vi börjar ha snits på det här med att vara en kvintett nu, så plötsligt var vi ju klara med allt och alla. Julklapparna packade, blombuketten med och i Salen förevigades mamman och Lillebroren. 
ÄlsklingsBertil som firar livets första Jul.
Så knatade vi lilla vägen till Svärisarna. Minimannen tjöt rakt ut ”NUUU FIRAR VI JUUUL!!!!”. Som han längtat.
Hos barnens Farmor och Farfar blev det tomtegröt och kramar och..
…tomten kom! Ni förstår ju själva. Lyckan. En hel proppfull Clas Ohlson-påse med klappar, ju!
Juni stod tryggt bredvid sin pappas ena kusse. Vi päron och andra vuxna bara njöt synen av barnen och deras tindrande ögon.
När vi vinkat tomten hejdå, susade Kvintetten L vidare!
Julepuss!
Ja. Sån prioriteras, förstås. Innan vi slirade in genom dörren här hemma, hämtade klappar och ytterligare en blombukett och susade iväg och hamnade här…
Hemmahemma.
Hos mamma och pappa. Så varmt och gott. Och jag var så hjärtans glad över att få fira jul där, för det var sisådär hur många år sedan som helst.. som vi var just där alltså. Vi gjorde en liten ny konstellation av julafton i år med andra ord, och det blev så charmigt. Mammalagade julbordet var himmelskt.
Och ja, inte klokt.. men vet ni?
Tomten kom, igen.
Kramades som min pappa och kändes lika hjärtevarm. Mycket märkligt. Fyraåringen uttryckte på sitt farbroraktiga prosfessorvis att ”jag har rrräknat ut att det är morrrfar som är tomten!” och drog sedan ut till förrådet för att försöka luska fram några tomtedräktiga spår, men si, det hittades inte så återigen befästes han tomtetro.
Kakor och glass med varm hjortronsylt som toppen av allt.
Efter en så alltigenom god julafton, kramade vi älskade tack och hejdå och susade hemåt Drömgården.
Det var ett mycket trött och nöjt gäng som rullade in på gården och slog igen sina blå en efter en, med vackra månskenet skinandes in genom sovrumsfönstret.
Det var Julafton 2018, det. Bortskämd på livet, det är min känsla för hela alltet.
Jag hoppas innerligt att ni också hade en härlig julafton!
Lillafrun
av Emmeli | dec 23, 2018 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det tjugotredje paketet i barnens Adventskalender..
Ännu ett meddelande.
”Hej Sixten och Juni! Idag packar vi gott fika och går på utflykt till en vacker plats… puss! Mamma och Pappa.”
Ut det bar med hela konkarongen, vinterklädda och ytterst peppade! Vi gick till en utav dom vackraste platserna vi vet.
… och slog oss ner. Där vid lagården. På fårfällen.
Sörplade varm choklad och åt limpmackor som låg där i gamla glasslådan. 
Förstås lämnade vi inte kvar en endaste smula av wienernougaten i glasburkenen.
Lillebror tog sig en skön lur i vagnen.
…
När vi fikat färdigt… tyckte Husmor att det var en god idé att ta en tur runt lagården… jag hade nämligen sett små, små spår förstår ni. Som barnen förstås blev nyfikna på att följa.. kanske var det spår från tomten?
Det blev full fart. Och ser ni? Ser ni inte?
En tomteluva ju!!! Nä, en nisseluva, faktiskt. Sa barnen. Självklart, var det en nisseluva!
Så vände vi oss om och hela åken var ju fylld av små, små spår. Vi beslöt att följa ett. Vissa var heeelt övertygade om att det var spår som skulle leda oss till Tomtenissen och Nordpolen.. vi gick och gick..
…kikade vi upp mot gården hade vi själva bildat en girlang av våra fotsteg.
Himlen började färgas rosa.
Vi gick och gick. 
”Någon” mycket nöjd över Dan-före-dan-Utflykten. Ni vet. Man behöver inte åka någonstans eller betala dyra pengar. För att känna hjärteflärd och livetlycka…
Så plötsligt, tog dom små spåren slut. Vi bestämde oss för att ta hand om lilla luvan och knata hemåt igen med våra äppelkinder och småkalla tår och bara vänta. Till imorn. För då är det Julafton. 
Och har vi tur. Så kommer tomten då. Och barnen är så peppade. På att lämna tillbaka luvan till tomtens nissekompis. 
…när vi kom tillbaka till Drömgården igen, hade solen precis gått ner bakom berget och i lagårdsfönstret speglades midvinterhimlen sig så vackert.
En Dan före Dopparedan som blev så magisk. Det stora i det lilla. Det är livet!
Nu väntar nattastökartimmar, för Husmor och Husfar. Önskar er alla en god natt!
Lillafrun
av Emmeli | dec 21, 2018 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Minimannen, med sina bestämda pekfingrar, spelandes på pianot inne i Salen.
Både jag och M är två musikälskare. M är fantastisk på att både sjunga och spela. Gitarr. Och trummor. Och ja, lite av varje. Munspel. Blir alltid knäsvag när han spelar signaturmelodin till Alla vi barn i Bullerbyn. Så drömmigt, alltsammans. Jag. Älskar att både sjunga, spela fiol och piano. Musiken är viktig för oss. Och det är fantastiskt roligt att se hur barnen älskar när vi sjunger och spelar tillsammans…
Som jag sagt förut; Allt med barnen, känns så mycket i hjärtat… 
… som när hon, den där lilla tvååringen med jättelångt hår och det snällaste hjärtat jag kan tänka mig. Som pussas och kramas i massor, som kan vara huuur tjurig som helst (jag menar egentligen bestämd, viljestark och beundrar henne för det och vet att det är en bra drivkraft). Hon som säger ”mamma, jag älska dig!” minst hundra gånger om dagen och också säger ”Ta det lugnt! ..det är ingen faaaja mamma!” när hon, lik sin coola far, märker att mamman kanske blir rädd eller så.
Det känns så mycket. När hon, står där bredvid mig. Och idogt petar på, pumla efter pumla. Julgranskulor, alltså. 
Och den här synen. Storebror och Lillasyster. Som hjälps åt. Ååh, mitt hjärta går av. 
Och som pricken över allt, dom där två.
Min skäggige och vår Minsting. Som klär granen tillsammans. Lillebror för allra första gången i livet och med så stora ögon att man nästan tror att dom ska ploppa ut. 
Livet.
Och varför i hela friden kan inte alla bara få ha det såhär?
Ett varmt hem. Med stor trygghet. Mat i kylskåpet. En famn att krama. En skön säng att krypa ner i. Kärlek. I massor och lite till.
Jag går av när jag tänker på hur julehelgen närmar sig och alla små och stora människor, som inte aaaalls längtar till julen, på det nästan barnsliga sätt, som jag gör tillsammans med min familj. Det är så orättvist att det gör ont.
Allvarliga tankar.
Granen står så grön och grann i Salen.
Och nu är det Jullov här för oss på Drömgården.
17 oceaner av Jullovstid. Vi startade det hela med att gå på Storebrorens dansavslutning och bli sådär gråtfärdigt och föräldraaktigt stolta. Nu. Ska vi ta hand om varandra. Göra massa mysigt. Vara tillsammans. Träffa familj och vänner. Äta gott. Sova massor. Vila mitt på dagen bredvid gosebäbis. Motionera. Rulla snögubbar. Påta. Eller inte göra något alls. Och summera året som varit, förstås.. och drömma om vad som komma skall.
Ta hand om er! <3
Lillafrun
av Emmeli | dec 19, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det är onsdagen före jul.
Bara fem små dagar kvar, till den efterlängtade aftonen. Fast alltså, tiden nu innan. Den är bäst, tycker jag.. och nästan marinerar mig själv i julestökande.
Vardagslivet pågår. Den skäggige är på kontoret och konstruerar och räknar grunder till blivande hus. Här hemma har en mamma och tre små en så lugn morgon det bara är möjligt, med julenippriga ungar, liiite för sent uppstigna, trötta människor. Vi susar iväg allihopa, skjutsar fyraårige Storebror till kära timmar med småvännerna på Förskolan och vi andra åker till nyöppnade butiken i vår by. Sån lycka, att ha en affär igen efter höstens krånglande utan.
Väl hemma ställer vi till med Det Stora Julelimpabaket!
….ptjaa, efter att mamman sörplat kaffe för att skrämma gruset från ögonen. Och efter att Lillebror somnat i vagnen. Och Juniflickan ätit mellis…. kokta ägg.. och den där kexchokladen som hon prompt skulle ha på affären. Äsch. Några dagar innan jul. Ska man vara extra snäll… (med andra ord; jag orkade inte ta en fight med tvååringen där i kassan med händerna fulla, bäbisen småsvettig i babyskyddet och så vidare) En kexchoklad mitt i veckan,fick sitta på sin plats, helt enkelt.
Juni styr köksassistenten som en kung. Och till sist är där en hel drös av limpor under gamla kökshanddukarna.
Det sprider sig en doft i hela hemmet… 
En blandning av nejlikor i apelsin. 
Och nybakta Julelimpor!
Så ska det bara penslas lite vatten på toppen. Lillebror är med på en hemtam mammahöft.
Så tackar dagens ljus för sig.
Och vi susar iväg med Rymdskeppet igen. För att hämta den där storlilla älsklingen. Och svänga in på macken för att köpa dagens tidning.
Vi är så nära nu. Midvinter. Och känslan av att ljuset återvänder till oss, mer och mer för var dag.
Så dukas eftermiddagsfika fram. Någon sover på sofflocket. En sitter och gungar i babysittern. Och den tredje provsmakar limpan och utbrister att ”du är den bästa mamman man kan täänka sig!”. Vilka ord att få, va. Ibland är jag bara skrot, kan jag lova. När det trilskas för lilla miniminitonåringen, då är det mammas feel! …Så det är härligt när kärleksorden strösslas.
Och just idag kände jag mig så nostalgisk, mysigt Bull-mammig, och som om jag var i mina föräldras kök, som liten Emmeli. När mamma bakat precis dessa limpor innan jul, köket var varmt från ugnsvärmen, julmusiken nästan nötte sönder öronen, ljusen brann härs och tvärs..
Njutandet…
… och på första sidan i tidningen och ett så fint uppslag mitt i? -..Där var ju vi här på Drömgården!
Inte klokt, ju. Så fasligt ovant. Känns så märkvärdigt. Rosorna på kinderna är hos oss och tacksamheten över hela alltet, likaså. Ett så himla, himla hjärtefint reportage.
Det var alltså det häär som var så spännande förra måndagen. Att vi fotades och intervjuades i timtals, här hemma på Drömgården. Om vår resa hit till Drömgården, om återskapandet av detta 1800-talshus.. där vi inreder en våning där någon aldrig bott och om lillafrunsdagbok.. ni är många som skrivit så varma ord idag, tack.
Så började mörkret falla på riktigt. Limpor fulla köksbänken. Och kvällströttheten på intågande. Mannen undrade när han kom hem om jag tänkt starta bageri nu också? … – jo, minsann. Jag tycker att livet har alldeles för lite innehåll, faktiskt. Eller hur det nu var….
Till alla er som hittat hit för allra första gången idag; Välkomna hit! Hoppas att ni ska trivas. I vanlig ordning; tack alla ni andra trogna, det här vore så skittråkigt utan er!
..En alldeles vanlig, och smygsamt märkvärdig, HemmaMammadag här på Drömgården, alltså.
Nu tar vi kväll, i lugnan ro!
Lillafrun
Senaste kommentarer