Mandelkaka med vinbär!

Mandelkaka med vinbär!

Med sommaren kvar i både själ, skog och mark och samtidigt med känslan av djupare andetag, högre luft och lugnet i naturens skiftande. Från sommariver till höstlugn. Augusti blev september. Det här är en god tid, tycker jag.

Med vinbärsbuskarna dignande blir jag alltid så inspirerad. Har provat ett nytt recept och denna kaka var fantastiskt god. Välj vilka vinbär du vill och njut sedan av något sensommar-och-ny-höst-gott!

Mandelkaka med vinbär!

 

Du behöver: 

5 ägg

3 dl strösocker

150 gram riven mandelmassa

4 dl vetemjöl

2 tsk färdigmalen/nystött kardemumma

1 tsk bakpulver

4 dl vinbär , jag valde svarta vinbär

ca 50 gram smör

 

Gör såhär:

  1. Sätt ugnen på 200 grader
  2. Vispa ägg och socker vitt och pösigt
  3. Vänd ner den rivna mandelmassan i smeten
  4. Blanda mjöl, bakpulver och kardemumma
  5. Vänd ner mjölblandningen i smeten
  6. Häll smeten i en bakplåtspapperklädd form, ca 24 cm i diameter.
  7. Strö vinbären över smeten och tryck ner dom lätt med en sked
  8. Hyvla över smöret så att det täcker kakan
  9. Grädda kakan i 200 grader mitt i ugnen i cira 45 minuter
  10. Känn med sticka om kakan är klar. Täck med folie om det ser ut att behövas!
  11. Låt kakan svalna innan du försiktigt tar den ur formen. Pudra med lite florsocker innan servering, vetja! En klick grädde skadar ej heller…! Mums!

 

God septembersöndag önskas er härifrån Drömgården!

 

Lillafrun

En rysligt snabb, småfuskig och världsgod Fiskgratäng!

En rysligt snabb, småfuskig och världsgod Fiskgratäng!

Todiloo!

Igår visade jag en bild på stories, i farten från när jag precis skulle säga ”nu är det maaat!” här hemma.

Och ni var så oerhört många som önskade receptet på denna smått småfuskigt lätta fiskgratäng. Såå, nu har jag försökt tänka vad jag gjorde och här kommer på-ett-ungefär-receptet!

En rysligt snabb, småfuskig och världsgod Fiskgratäng!

Du behöver:

600 gram torskfilé

En klick smör

Kräftost (ni vet en sån på burk, 330 gram)

En skvätt grädde

En dutt creme fraische

Riven ost (gärna prästost eller parmesan, en smakrik ost, mao!)

Dill

Salt och Peppar

Citron

Ej nödvändigt, men för att lyxa till gratängen; en burk kräftstjärtar

Gör så här:

  1. Lägg torsken i en smörad ugnsform, salta och peppra fisken. Skjutsa in i ugnen, i 200 grader, ca 7-10 minuter
  2. Under tiden fisken förgräddas snor du ihop den mumsiga såsen; Rör ihop kräftost, creme frasiche, grädde (och eventuellt ytterligare kräftstjärtar om du valt att ha det!). Salta, peppra och dra i en skvätt citron.
  3. Ta ut fisken och häll över såsen. Strössla den rivna osten och finhackad dill på toppen av allt.
  4. Låt gratängen gräddas, omkring 15 minuter till, tills fisken ha en innertemp på 48 grader… (ni får hålla lite koll, jag tog ingen tid på något som ni märker, men kan jag så kan ni, ok!?)
  5. Servera gratängen till koktpotatis och frästa ”Harrisar”.. haricoverts, alltså!

. . .

 

En rysligt snabb, smått småfuskig och världsgod Fiskgratäng!

Här hemma blir det alldeles tyst vid matbordet när denna serveras. Han som ju bara är ett år men som ändå just nu BARA ska äta SJÄLV med en STOR gaffel (som storasyskonen, ni vet)… han, går till och med med på att bli matad i ett huj! Det mina damer och herrar, vill inte säga lite!

Hoppas ni också tycker om.

 

Må så gott så hörs vi nog imorn igen!

 

Lillafrun

Hösten bjuder på Storasysterledig Juniflicka!

Hösten bjuder på Storasysterledig Juniflicka!

En vacker, blåsig, solstrålande höstdag. Storasysterlediga Juniflickan med sin Lillebror i vagnen.

Nä. Jag har nog inte nämt det, va? Men Juniflickan tog Storasysterledigt istället för att börja på Förskolan för typ en månad sedan. Ja, det blev så ändå…

..Ni vet ju hur jag är; tycker tiden med barnen är det viktigaste jag har och faktiskt det viktigaste jag kan ge till mina barn. Kärlek och tid i överflöd. Och första tiden i livet kan jag inte tänka mig något drömmigare än en lugn vardag, med sin alldeles egna grusväg att traska på, leka i lugnan ro i sin trygga vrå, baka en kaka med mamman, sova i tid och otid, se Pippi Långstrump-film och bygga pussel utan hejd. Tillsammans med en mamma och Lillebror. Några timmar av sånt, tre dagar i veckan. I övrigt är det både fler människor här hemma och fullfartig lek med Världens Bästa Storebror och små darlingar i Storfamiljen. Allt man kan tänkas behöva som liten minimänniska. Tänker jag.

S började förskolan för att jag behövde, var tvungen att åka och jobba. 50 % bara visserligen. Med lite pusslande var han på vift 17 timmar i veckan. Sen blev han Storebror, jag HemmaMamma, och när hans första Storebrorshöst kom var han 2,5 år… och med sin redan sedan-ett-år-lekta plats på förskolan, var han ”redan inne i Förskolesvängen”… men jag tyckte ändå att det kändes förfärligt konstigt att lämna från mig lillungen när jag ändå var hemma med bäbis. Så, han har susat iväg alldeles lagom mycket, allt utefter hans behov. I perioder har S inte varit på Förskolan alls, många veckor bara pyttelite, men sedan, som 3-4 åring och storliten, så är han såå pepp på det där med lek med jämbördiga och jag tycker också att det i denna lite ”större” ålder, är viktigt att stöta och blöta, träffa andra vuxna och barn än bara dom vi har i Storfamiljen. 

Men Juniflickan. Som inte alls ens varit innanför väggarna på grund av päronjobb ett endaste dugg. Då har jag bara känt att ”nä men hon får  vara hemma i en evighet eller så, ingen brådska alls med nånting…” och bara tanken på att hon skulle knata iväg har gjort att hjärtat svidit på mig. Men. Ungen visade tydligt i våras att hon var mer än nyfiken på ”Fökola” hon också… så vi ordnade henne en plats, började inskolning, som gick som hejsan.. men totalt hade vi (=jag klarat) varit ifrån henne någon timme, ingen sovning där, ingen hellång dag (5 h). J tyckte allt var spännande och bara kul.. därför kändes det ganska bra för mamman ändå också. Sen skulle det där bli lite av vardag… och plötsligt var varken hon eller jag pepp, det minsta lilla. Barnen går alltid först. Så det var med andra ord hon som redan tyckte att hon utforskat stället nog och ville fortsätta livet med mysiga hemmadagar istället. Och som ni förstår hade jag ingen plan på att krångla med någon övertygelse när ingen anledning fanns. Man kan säga att inskolningen var god på flera sätt.. S fick härlig start och vi andra fick ett tydligt kvitto på att det grundliga tänket var det rätta, för oss.

Tjopp tjopp sas platsen upp. Med stora utropstecken till fina fröknarna att det absoluuut inte hade något med deras arbete att göra och dom förstod mig helt. Dom gör det så förbenat bra. Jag som nu hängt där en del.. och sett hur dom hjälper, lyfter, klär på lager-på-lager, snyter näsor, torkar små rumpor, lär och helt sonika gör dagarna det bästa dom kan för alla småttingarna som spenderar sin tid där.

Säger INGET om att det här är en universallösning. Alla gör olika. Alla gör (förhoppningsvis) precis som man själva vill… och behöver, på olika sätt. Det här är vår lösning. Och jag njuter till fullo av den.

”Men tänk vad sköönt, då kan du vila när hon är på förskolan”, säger den ena. ”Hon BEHÖVER förskola!”,säger den andra. 

Äh. Säger jag. 

 Nej, jag kan aldrig lägga mig och bara vila med lilla bäbisen som jag skulle ha kunnat om båda storasyskonen var på förskolan…men det kan jag i såna fall göra andra tider, för sooom livet är annorlunda för oss nu, jämfört med när Juniflickan var nyfödd och jag levde själv med två barn typ 3-4 dygn varje vecka. Pappan reste massor i jobbet och det, det var tufft på riktigt.

Är jag trött nu, vet jag att det kan finnas andhämtning, närmare än om tre dygn fram.

När liten bäbis sover, uppskattar jag så att jag kan ge min fulla tid till Juniflickan, precis som hennes Storebror fått i massor och fortfarande får. Tid där bara hon och jag kan få bygga pussel tillsammans, tid där jag svarar på precis alla hennes små frågor, då vi babbelpratar, pussas, bakar och busar…

I jämförelse med barn nummer ett, som inte hade någon att rejsa med hemma.. utan fick lekchans på Förskolan. Så är det istället så att dessa små timmar är enda lilla stunden det INTE leks i full fart.. vilket kan vara ganska så skönt för ”Lilla Juni”.

Alla nöjda. Hela familjen.

Höstens bästa beslut. En Storasysterledig Juniflicka!

 

Nu väntar torsdagkvällen! Önskar er en fin sådan. <3

 

 

/Lillafrun

Att stilla en längtan (Recept; Morotskaka!).

Att stilla en längtan (Recept; Morotskaka!).

IMG_7135 IMG_7137

Det blev söndag och första dagen av oktober..

…så fort dagen var igång, var några mer än peppade på att skörda den sista delen morötter som är kvar. Det är dom, morötterna, och en liten tuss sallad som växt till ett miniträd, som är kvar att skörda. Ett rejält knippe fick det bli.

IMG_7145IMG_7148

Äntligen, skulle vi kanske få till det som faktiskt gjorde att mor och Miniman sådde morotsfrön på försommaren; Att Baka Morotskaka Av Alldeles Egna Morötter.

IMG_7149

En stund senare så stod den där! Drömmigt!  (Receptet finner ni HÄR)

IMG_7152
Och plötsligt var vi på väg till en vacker plats. IMG_7159IMG_7198IMG_7161Skogen, lilla sjön, tystnaden, lugnet. IMG_7153Fikakorgen med nybakt morotskaka var med, såklart.

IMG_7204-2Höstbarn förevigades.
IMG_7218-5Storebror och Lillasyster.

Mitt och mannens päronhjärta liksom smalt. Det är ju så häftigt. Två stycken minimänniskor. Två uppsättningar halva-halva mannen och mig.

IMG_7218-6…och det här med fotografering. Det är verkligen bland det roligaste jag vet.

Det var så vackert där vid lilla sjön.

IMG_7182

Och alldeles lagom till att vi tagit oss en liten skogstur, tittat på lugna vattnet och inte hittat en enda kantarell. Då, bestämde sig regnet för att komma. Vi gömde oss under tak. Sörplade kaffe, åt morotskaka och bara hade det så förträffligt. IMG_7232”Vilken tur, att vi har oss..”

…Utbrister den absolut vackraste lilla pojken jag vet. Hur kan det få plats så mycket människa i en så liten kropp? Oavsett. En ynnest att få vara med på färden, med en liten Juniflicka och Miniman. Alltsammans med den där skäggige som är min klippa genom allt.

IMG_7196

Så återvände vi sedan hemåt.

Men en stillad längtan.. efter Morotkaka och skogen. Dessutom, med hjärtat fyllt av en Riktig Guldstund.

En innerligt fin oktoberbörjan.

Ta hand om er <3

 

Lillafrun