Måndagshälsningen!

God morgon måndag!

Vi kickar igång veckan med en liten tillbakablick, i vanlig ordning.

Sensommarnjuteri. Luktärtsplock en masse. Det var bland annat vad jag fyllde den näst sista augustiveckan med.

Vardagen drog igång, Vackerpappan på arbete och jag och småttingar hemma. Vi knatade iväg på utflykt till skogen. Uppskattat av samtliga.Vi parkerade en ”Målarverkstad” ute på verandan. Sådär så att vattenfärgerna inte togs undan på hela veckan, så att man som liten kan gå och sätta sig lite nu och då. Sånt mys.

Jag fyllde små och stora vaser med blomster. Sån lycka, alltså!

Så var jag plötsligt hemma två svängar, med bara två småttingar. Fullt ös, det med.

Storebroren susade iväg och lekte med småvännerna på Förskolan. Jag drog iväg med småsyskonen på bvc, bland annat. Och ja, Juniflickan var fuuullt Pippi-munderad när vi drog iväg på byn!

En dag bjöd jag på väldans soft, med goood middag. Kantarellmackor.

Under en utav nattningspromenaderna, konstaterade jag och M att vi fick Gotlands-feeling båda två. Det var någonting med den platta vyn, stubbåkern.. och en kyrktopp där borta. Det är förfärligt trångt i barnens Lekrum nu och leken får bredas ut hit och dit. Lego- och pusselbygge går utmärkt på salsgolvet, med melliset nära till hands. Stökigt och alldeles underbart!

Så blev det helg och vi firade att första vardagsveckan var avklarad och åkte mot kalas och världens mysigaste kväll hos mamma och pappa.

Sensommar i våra hjärtan!

Utflykten till Rotsidan på lördagen. Och söndagens tidiga, så vackra, springtur med bland annat denna vy. Följt av skogstur med Storan. Tre älsklingsstunder som helgen bjöd på.

..och allt gos med såna där. Gullhjärtan!

Nu är det måndag igen och det känns redan att vardagen liksom börjat landa lite i kroppar och knoppar. Så gott. Fast vi mjukstartar förstås. Med hela familjens favorit; Allatillsammansmåndag!
En dag som vi fyller med lite av varje. Sån lyx!

Jag och barnen är åter på väg mot skogen för liten utflykt, medan M stannar hemma och renoverar. Så ser förmiddagen ut.

I övrigt planerar jag att fylla veckan med fortsatt skördande. Ett dyk ner i pallkragarna är på vänt!

Jag har som mål att insupa sensommaren allt som bjuds. Plocka små blombuketter i trädgården och jordgubbar med barnen. Gå barfota i gräset och helt sonika omfamna augustis allra sista dagar.

Jag har nyprovade recept som väntar på att få postas till er.

Och inlägg om livets ditt och datt, förstås!  …. alltsammans med Livet som vägvisare. Allt i sin ordning, mao.

Lova att ta hand om er allt ni kan. Önskar er en god veckostart. Så hörs vi snart igen! Ok?

Lillafrun

Måndagshälsningen!

Den Sista Sommarlovsveckan.

Fyllde vi med sockerärtsmumsande ute på åkern.

Barnen fick drömmig snickeritid med pappan. Dom snickrade ett litet hus. Som ingen vet vad det ska vara till men som kom av ivrig kreativitet och det, är ju himla fint.

En kväll spårade sommarnattningen och blev till en enda lång blomsterplockar-prommis där femåringen inte satte sig i vagnen förrän alldeles i slutet. Med sötaste blombuketten, varm från handen som hållit stjälkarna hårt, hårt, somnade han till sist.

Två dagar på raken kom söta småkusinerna och jag låtsades att jag styrde dagmammeverksamhet. Och diskbänken där? Ptjaa.. så ser den ofta ut när vi är mitt uppe i någonting. Som att göra en massa trolldeg i olika färger. Synen av nöjda ungar som påtar, ja då tar jag hur mycket disk och kladd som helst! ..tänker att jag egentligen inte behöver bevisa det, stöket, men att det ändå kan ha sin funktion att visa. Disk och stök förekommer här med, liksom! En dag myste vi hos barnens Mormor och Morfar och jag och Bertilen gick på loppis.. och fann ett skåp. Som jag tokigt nog inte köpte då, fastän det var prick ett sånt jag sökt (!?). Nä, jag avvaktade till dagen efter och lät spänningen stiga.. men som ni ser, på bilden är Minimannen ny ägare till ett skåp som blir hans garderob så småningom. 380 kronor. Säger då det. Loppis i mitt hjärta.

Det närmade sig helg och jag fyllde hemmet med färska blommor från trädgården. Är så lycklig över praktvädden som nu också blommar för fullt. Och dubbla rosenskärorna är otroligt söta, dom fick jag några plantor av från Storan, men såna får det bli i massor till nästa år!

Fredagsfeeling! Med önskelunch (pannkakor om ni frågar Storebror) följt av utflykt för mig och barnen. Vi hade så mysig fredagseftermiddag hos vännerna i byn.

Sen tog vi helg. Med fredagsmys och bus. Och det är ju alltid lika härligt!

Medan jag ”rastade små valparna” med tur till Gårdsbutiken för karamellshoppande, liten mellanlandning hemma för lunch,

 ..följt av lekparkshäng och en tur till Storskolan för att bara för kul ett år för tidigt börja bekanta ”oss” med skolgården. Ja, medan vi hade lek-kul..

..så matade darlingen den skäggige på timme efter timme på övervåningen. Förutom att vara med oss som var på vift, så äär det det roligaste han vet just nu i livet; Att få renovera vårt hem, och forma det precis som han vill. Vi skulle för allt i världen inte ha råd att leja någon byggnadsvårdssnickare som gjorde allt med den noggrannhet som M gör, för som han inte lämnar något åt ödet. Arbetet kostar i pengar noll kronor och det blir sådär drömfint… om jag får säga så och för den skull inte skryta ihjäl mig över den där M. Fast fasiken. Han är ju bäst. Sådetså.

Vi blev bortskämda fasligt också. På lördagkvällen åkte vi till Lilla byn igen. Fick världsgott fika följt av varm, varm bastu. Sån lyx!  Veckans sista dag sprang jag veckans sista tur, mötte upp Storan för svampletande (ohyggligt lyckat sådant) och på toppen av allt, blev vi i storlilla familjen bjudna på middag hos barnens Farmor och Farfar.

.. och sa jag att mina dahlior på toppen av toppen av allt, började blomma?

Så mycket att glädjas åt. Så tacksam.

Nu är det måndag, nystartsmåndag!

Vardagen är åter här. Älskar den. Vi har jobbat oss fram till ett levnadssätt där det självklart också är skönt med semesterliv ibland, men ett liv där vi inte bara längtar till helgen utan tycker om alla veckans dagar, liksom.

Känner mig så pepp på den här hösten. Först njuta sensommar. Skörda och påta med barnen. Sen höstmys.

Förutom lugnan-ro-häng här hemma, ska jag och mitt lilla småttinggäng i veckan försöka lära oss att kliva upp om morgonen då och då, passa små tider igen, efter långa Sommarlovet. Bvc-tider gånger två och så tänker Storebroren susa iväg mot Förskolan om några dagar. Jag ska beställa hem ny almanacka, pronto…!

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

Lillafrun

Det är Sommarlovets allra sista dag!

En ömsom småregnig, ömsom smygsolig dag.

Luften är sådär kvav som den kan vara i augusti. Och varm. Det är skönt, alltsammans.

Jag vaknar och hör små liven prata med sin pappa, Bertilen kommer och lyfter på mitt täcke och roffar åt sig det godaste och mysigaste han vet, Mammamjölken. Tänk, jag fick sovmorgon och det var hur skönt som helst.

Det är frukoststök och pyssel vid pysselbänken. Barnprogram på teven, syskonkiv och syskongulligt. Kaffesörplande och smyggäspar. Jag möter M´s blick för första gången på dagen och han är lika fin som alltid. Jag tänker; Tänk att just jag, fick honom och allt det här, barnen, vår livets skatt.

Livet pågår.

-Det är Sommarlovets allra sista dag.

Jag funderar, sammanfattar, rundar av…

Tänker med värme tillbaka på Sommaren. Med älskade småongar i åldrarna 1 år, 3 år och 5 år.

Inte sommaren jag nuddade min supertjusiga vilstol som stått beredd där ute i trädgården dag efter dag. Nej, mannen har förstås inte nuddat den heller.

Men! Det här var Sommaren vi verkligen landat i att vara en 3-barnsfamilj. Alla har fått må bra och för det mesta har energin varit väldans god, en ynnest att få leva sånt sommarliv för både stora och små.

 Förra sommaren var allt så nytt. Så ljuvligt redan då, men jag minns att jag också vissa dagar i början av trebarnsmammalivet, tänkte;”nähäpp.. vi kommer aaaldrig komma ut på gården ens, med alla samlade”… ni förstår vad jag menar.. det tar sin tid att komma in i ett nytt liv liksom.

Poff så var vi på rull med det nya livet då, men nu ett år senare är vi ett så himmelens sammansvetsat gäng. Och som vi har njutit av guldstunder i massor. Allesammans. Hela ”Familjefemman”, som Minimannen säger.

Jag-och-barnen-Sommarlov här hemma på Drömgården. Jag minns småturerna till sjön, där jag sjåade fram med badpuffar och festis och njutarsynen där alla barn hade det så gott. Ganska så ruschasamt också, som ni anar. Följt av många på ett sätt intensiva (högsommar-farten liksom!), på ett sätt lugnare (hej! två päron hemma, betyder lugnare tider ju!) alla-tillsammans-semesterveckor. Ljuvliga sommarveckor som pågått ända till nu.

Tid tillsammans. Att göra. Och att bara vara. Trädgårdslyckan. Känslan av att vi har tids-råd att göra saker tillsammans om dagarna och inte behöver spika på hemmet utsida som ska bli tätt innan hösten, som vi ju också haft det två somrar i rad. Många renoveringstimmar har det blivit men inget som känts jobbigt eller pressat, bara kul. Så ljuvligt att se lilla bäbisen förvandlas till en liten tjavande lillprins som är nyfiken på precis allt. Älskade dagen där vi vandrade/klättrade uppför Skuleberget. Sommarkalasen här hemma. Höra klokskap från vår femåring, han som sammanfattar sommarlovets bästa med orden ”Gotland, Kneippbyn och att vi fått vara tillsammans”.

All familj, släkt och vänner vi träffat. Gotlandsresan, säger vi alla. Familjedaten i Visby. Och tänk att Juni fick träffa Pippi Långstrump. Sommarkvällarna med ”sommarnattandet”, där jag och M haft ljuvlig prat-tid och barnen snusat gott. Morgonrundorna där jag sprungit alldeles själv och hunnit tänka egna tankar och andas i min egen takt.

Nu börjar en hel hop alla-tillsammans-veckor lida mot sitt slut. Det känns lite vemodigt förstås, men ändå inte särskilt sorgligt..  än om vi ju gärna skulle fortsätta att ha Vackerpappan hemma såhär mycket, precis alla veckans dagar.. men annars, inga drastiska förändringar. Vi återgår till Den Älskade Vardagen tillsammans. Jag ser så fram emot ännu en höst som HemmaMamma med våra småttingar.

Så evigt tacksam över den här Sommaren och så innerligt tacksam att få fortsätta leva vidare på det sätt som vi i vår familj, mår allra bäst utav.

Hoppas så, att ni också känner att ni haft en god sommar och får/fått landa lagom mjukt i vardagen.. 

 

Lillafrun

Här-och-nu:a, Husglimtar och Höstens mål!

Det är lätt, att bara tuffa på. Visst? Vad än det gäller, liksom.

Absolut bra och härligt med mål och drömmar och känna sig pepp på nya utmaningar. Små för dagen eller stora på längre sikt.

Men också väldigt gott och viktigt, att stanna upp, bara vara, här-och-nu:a.. och också titta lite i backspegeln och låta sig förnöjsamt bli påmind om olika saker, som tidigare var dom där stora drömmarna och målen men som nu är uppnådda och var dags lycka.

Jag pratar förstås till mig själv nu. Men kanske träffar orden någon fler av er?

Jag är en målmedveten skapelse (min make likaså), drivs av målbilder och tycker på riktigt att det kan vara peppande trots att det på vägen mot ett mål, kan vara tufft. Inte tufft som i att någon far illa på riktigt. Men jag är liksom inte rädd för att kämpa, svettas, ta i. När det tar emot, pressar vi på ännu lite till. Så kan man inte hålla på med prick allt man tar sig för, prestera överallt liksom. I perioder får fokus ligga på olika saker. För att kunna hålla balansen mellan att göra, målinriktat och att energitanka och bara-vara-vara. Hänger ni med?

 Några morgonfunderingar som bara landade och blev till ord här. Jag skulle ju egentligen bara visa er några husglimtar!

… och det var väl kanske där tankarna började. För ooh, vad vi målinriktat jobbat för att få huset att se ut som det gör nu. 

Jag får ofta frågor om fasaden, kulörer, verandan, verandaräcket osv.. HÄR finns ett inlägg som svara på dessa frågor!

Tycker så om dom handgjorda träfönstren, kommer från Allmogesnickerier och gör sig som smycken. Kan absolut fortfarande frysrysa av tanken att M har handmålat allesammans. Hujedamig vilket arbete det var. Jag gjorde inte många penseldrag i det stora hela, ”tog bara hand om barnen och hemmet”, ni vet.

Varje fönster, med sina fyra bågar plus karm. Alltsammans målade med tre lager av linoljefärg. Smått psykande arbete alltså, hah. Men nu är det gjort. Så vackert!!

Kultrulglasen är så vackra, både från insidan med sin sommarstugekänsla och utifrån med tavlan som blir med speglingen från omgivningen. Och, vi älskar att se penseldragen och ångrar inte beslutet att penselmåla för hand, än om det var ett väldans göra.

Om vi nu i dessa rader fortsätter att inrikta oss på mål gällande gården och renoveringen, så väntar i höst en rad önskningar och uppfyllda mål.

Kan vi flytta upp till jul? Är det ett rimligt mål..?

Med tre småttingar som vi vill ge allt och lite till. Och framförallt, är det rimligt med tanke på att Snickaren, både är trebarnsfar, jobbar näst intill heltid som huskonstruktör, är deltidsbrandman och ror eget företag.. där han heller inte har en outtröttlig fru som kanske behöver andas egna andetag stundvis och som ju har sina egna små uppdrag också?

Mmm.. vi får se. Vi är otroligt peppade och konstaterade nyss att trebarnslivs- och renoveringskondis nog aldrig varit bättre.

Vi gör prick allt själva (med undantag för någon, (ovärderligt tacksam förstås!) punktinsats av någon älskad ibland, som i vintras när vi isolerade övervåningen på en dag).. och det tar förstås längre tid än om vi hade fler händer som jobbade med oss, men teamkänslan mig och den skäggige, är på topp.

Vi tittar bakåt, på vad vi klarat av hittills och peppar framåt. Och så är vi så himla överens om att det här med renovering är en lyxgrej att få göra, att det är så jädrans oviktigt egentligen, men väldigt roligt. Men inget som får ta plats om inte livet vill, liksom. Livet är vår vägvisare!

Jag längtar massor tills det börjar handla om moment där jag känner att jag kan hjälpa oss framåt. Som att susa upp och måla (kanske tapetsera!?) när barnen somnat om kvällen.

Ok. Vilket fasligt spretigt inlägg. Om ”Här-och-nu:a, Husglimtar och Höstens mål!”.. typ så. Helt enkelt, svaret på en mycket vanlig fråga; ”när tänker ni vara klara? har ni någon tidsplan?”.. så svarar vi bara; Liiivet får utvisa, det här är en renoveringssaga med kärlek.. både när det gäller att ta hand om hus och familjemedlemmarna som ingår i drömgårdsteamet. Häng på!

 

Ta hand om er!

 

 

Lillafrun

Pippi-Långstrumpigt sommarlovsminne!

Så äntligen blev det den där dagen, som barnen lääängtat i massor efter.

Dag tre på Gotland. En småmulen, varm dag. Ypperligt att förverkliga stora små drömmar på!

På tå stod dom, gullisarna, tidigt på morgonen. Och vi anlände dagsmålet, vid öppning. Kartor plockades och Radarparet glodde hejvilt.

Där började En Hejdundrande Kneippbydag!

Minimannen som varit där en gång tidigare, ja förresten Juni också men som pluttis, för honom var det självklart var han skulle susa på direkten.

…tanka bilen..

.. och susa iväg. Sooom han längtat efter dessa ”eeel-bilar”.

Så åktes det gullig karusell.

.. fräsig vattenbjörn..

.. och lillebroren hittade en grävmaskin han nog gärna sett hade följt med honom hem därifrån.

Någonstans här hängde tungorna på främst Mamman och Pappan och en lunchpaus togs. Så himla skrattroligt… vi och en miljard andra småbarnsfamiljer. Som liksom gått igenom grindarna kring 10.00, dom också. Rusat in på nöjesfältet och gett järnet för sina barn. Sen ser alla ut som ugglor med tunnelseende kring 12 och alllla ska äta lunch samtidigt. Ett svettigt moment med tre leksugna pluttar och bara två vuxna (trötta,hungriga) föräldrar. Men med mat i magarna, steg vi som törstiga blommor som blivit nyvattnade..lika så resten av barnfamiljerna och plötsligt var fart och energi på topp igen!

Mot radiobilarna!

Vem är egentligen lyckligast? Haha!

Kan meddela att pappan tveklöst åkte gång efter gång med både sin förstfödde och sin Skrålla!

Jag hittade en så söt ros som jag gärna skulle vilja veta namnet på.

Och så åt vi glass förstås. Men det var så varmt så den hann inte ens hamna på bild.

Så till vad som var Juniflickans allra, allra största höjpunkt på dagen.Kan ni ana hennes känsla, hon som går Pippi-klädd dagarna i ända och sjunger pippisången och säger att hon är ”väääärdens stajkaste tjej”, när hon fick stega in i självaste Villavillekulla?

Där låg Pippi och sov med fötterna på huvudkudden. Juni skrek. ”Pippi, vakna!!!!”

Men fossingarna rörde sig inte ur fläcken och jag fick försöka förklara att Pippi vaknar om en stund..

Storebror var modig och satt upp på Lilla Gubben.

Astrid satt och läste och läste så hemtamt och härligt.

Jag beundrade Pippis trädgård.

Så äntligen slog klockan 15.00 och Pippi vaknade (läs; Pippi-teatern började). ”Miljarden” barnfamiljer samlas och börjar nu se lite små-gröna ut igen efter ytterligare ett efter-lunch-race och alla föräldrar vill att sina barn ska få De Bästa Platserna. Jag och M är sämst i världen på vassa armbågar men det löste sig fint till sist i alla fall och när Pippi entrade gastade vår Juniflicka rakt ut, så det liksom tystnade bland folket; ”HEEJ PIPPII!!!!”. Gullhjärtat.

”Mamma!? Är det här på riktigt!?”

Och det var det ju. Typ. Helt obetalbart härligt att få uppleva när Pippitokige flickan, fick träffa sin största idol.

KRAM

Tripp Trapp Trull, mamma och pappas små hjärtegull.

Lagom till stängning, sådär sju, åtta timmar av nöjesfält i kropparna, halvt vinglade vi oss ut genom grindarna. Vinkade hejdå till Villavillekulla och elbilarna och jag och M tittade lyckligt på varandra. I tystnad, omåttligt nöjda över. Över att liksom ha fått ihop hela alltet.

Julklappen vi fick av barnens Farmor och Farfar förra julen. Blev ett Pippi-Långstrumpigt sommarlovsminne! Så himla fräsigt!

 

Lillafrun