När rosendrömmen blev sann! 

År efter år här på gården, ja nu är det ju inte hundra utan fyra, men ändå. Varje sommar har den där klätterrosen växt och varit stor, så stor.. för att sedan inte få ens en endaste knopp.

Sån blomsterbesvikelse alltså. I det mått jag tillåter mig deppa över en ros som vägrar blomma. Nej, inte så mycket depp. Mest en undran; ”vad äär det för knas?”.

Så i våras. När vi strösslade koskit över allt och lite till här på gården, så fick också rosen sig en skvätt. Och kan det vara den, älskade kodyngan, som ordnat mig den mest magnifika blomningen av vackra, vackra klätterrosen New Dawn?

Oavsett. Jag är så lycklig. Alltså saligt lycklig. Att få ha en klätterros som dignar av blommor. Den klättrar in i trappan och kring räcket härs och tvärs.

Juniflickan, i ”nattalinnet”, försöker norpa åt sig en.

En Sommarlovssyn jag sent vill glömma.

Sommarlovsungar alltså. I nattasärkar. Sommarkvällar eller alldeles nya dagar, sommarmorgnar. Så ljuvt.

Rosendrömmen blev sann!

Idag är det augustionsdag.

Morgonens springtur viskade om höst.

Vackerrosen blommar ännu.

Jag tar barnen med mig på en mysig dagstur till min Mamma och Pappa. Kära hjärtanes. Dom två människorna. Älskar dom så hjärtat värker.

Tänker mig mamma-och-pappa-prat, mys med ungar, en loppistur och hammockgungande likt när jag var liten… medan mannen riktar väggar på vår övervåning…

Det blir en bra dag. Hoppas att ni får en fin dag!

 

Lillafrun

Småfunderingar om ditt och datt!

Det är söndag och idag faller regnet.

Det känns så himmelens vilsamt.

En intensiv, god helg landar i kroppen. Småglimtar har ni kunnat se i stories. Men berättar med om det imorn, i Måndagshälsningen. 

Nej, det har nog inte undgått något av er att jag är salig i vår trädgård.

Luktärterna är en favorit. I år blommar dom som bäst där i zinkbaljan. Fint vid gårdshuset också, men som mest där vi södergaveln av boningshuset. Tidigare år har det varit tvärtom.

Den här synen får mig att (förutom att luktärtsnjuta) trappfundera.

Den här sommaren är renoveringsfokuset på övervåningen. Där finns att göra, i massor ju. Följer ni mannen på instagram? @housebym , där får ni ta del av renoveringen ur snickarmannnes perspektiv.

Ok, projekten för sommaren. Uteprojekten var trädgårdsfix, med rabatterna. Och matjordshögen ligger fortfarande och väntar på att skyfflas ut här och där, på den sedan-fibergrävningen-luggade gräsmattan. Men det sparar vi med tills det sommar-sprungits färdigt som mest. I övrigt, förutom trädgård och övervåning, hade vi tänkt bygga en trappa precis där ni ser ovan… meen, vi kan inte alls bestämma oss för vad vi vill ha där.. ?

..när vi kom hem från Gotland skulle vi plötsligt gjuta en trappa. Eller ha en i sten. Men det känns inte heller rätt, fint men passar inte till vårt hem. Det får nog bli en trätrapp, i kärnfura.. tills dess funkar hittepå-trappan finfint.

Var tror ni, trätrapp blir bra visst? En sån med steg åt sidorna och rakt fram.

Det doftar så gott när det regnat. En dofttur är ett måste. Och lite blomsterplock.

Bland det bästa med luktärter, är att ju mer man plockar desto mer blommar det.

Småfunderingar. Om hittepåtrappor och luktärter. Alltsammans med en söndag som får landa mjukt i kroppen. Just så.

Hoppas att ni haft goda helgdagar!

Vi hörs imorn igen!

(Fantastiska ni alltså. Som ni överöst mig med värme det senaste. Tack. <3)

Lillafrun

Helgblommorna!

Trädgårdslyckan bara stiger för var dag.

Det är så omåttligt festligt att tjava runt bland rabatterna och plocka sig en småstökig, alldeles underbar bukett.

Tänker också, förstås, ett varv till (som den tänkare jag är liksom)… på hur jag i våras, med till exempel ringblommorna… hur jag då fantiserade om hur det skulle komma att kännas där i sensommaren när jag äntligen skulle få skörda efter pysslet där på vårvintern och våren.. jag anade att det skulle vara mysigt att plocka persikofärgade ringblommor. Anandet stämde. Och mer därtill. Fröjdfullt, minst sagt!

 

Hoppas att ni får en god fredag! 

 

Lillafrun

Sensommaren!

Å. Den här tiden. Som en varm kram, tycker jag.

Jag står verkligen fast vid att jag tycker att var årstid har sin charm och fyller sin funktion, för kropp och själ.

Sommaren ser jag lite som i tre delar.

Försommaren, när det fullkomligt bubblar i mig och sömn är så himmelens överskattat. Behövs liksom inte. Juniljuset är magi. Allt är så vackert att det värker i mig.

Så kommer högsommaren och semestertider och efter familjekalasen som duggat tätt så är en stunds Husmorsvila gott. Varva ner på ett vis, men leva väldigt sommarintensivt på ett annat. Så har det varit nu i någon vecka. Absolut ljuvligt alltsammans.

 Men nu då. Sensommar. Att återigen på något vis få boa in sig i hemmet efter ivriga sommaren.

Jag är så pepp på att dona och greja här hemma. Plocka bär att fylla frysen med. Skriva listor inför hösten. Strukturera. Fundera. För att inte tala om att baka och sylta och safta. Rota bland gamla recept och prova nya. Och samtidigt börjar naturen lugna ner sig lite, lite och allt är så förgängligt vackert att jag går av lite. Japp, nu också.

Fast på ett kärt sätt, den där hjärtevärken. Det är en del av mig liksom. Och så länge det är som nu, ”åhåå så vackert!” och liksom inte slår över och blir tungsint, som det kan bli för mig när ljuset återvänder efter vintern. Ja, så länge det inte är så, så är det liksom bara hur underbart som helst. Att känna.

Det mysiga med denna tid också, är att barnen ju också tycker om såna där bestyr. Som att plocka bär, skörda i trädgården och få vara med i köket.

Det går finemang att parkera ettåringen vid rödvinbärsbusken, där står han och äter och äter. Och Storasyskonen varvar finfint samarbete med att få vinbären i hinken, förstås varvat med att jobba heeelt emot varandra och låta likt ett förbenat osmörjt tröskverk… nåväl.

Idag har vi haft en himla härlig dag.

Jag klev upp i morse och bakade bröd med barnen. Följt av städ-il deluxe, rejsa genom kylskåpet, rensa skafferiet från mögliga korvbröd från sommarens tidigare utflykter, vädrande så spetsgardiner vajar i vinden, linoljesåpadoft från skurvattnet och på toppen färska blommor i vaserna. Så, så himla kär känsla! Redo för helgen, mao!

 

Önskar er en god torsdagkväll!

 

Lillafrun

Stenrabatten mitt i juli!

Framme!

– vid Stenrabatten, alltså.

Jag tänkte att vi tar en liten kik, såhär mitt i juli, hur det ser ut i den ena nygrävda rabatten.

 

Från lilla grusvägen sett, ser det ut såhär. Baksidan av rabatten, liksom.

Närmast oss nu, en liten tuva som blivit stor tuva på bara några veckor. En marktäckande perenn, med söta små gula blommor. Jag tror att det är Penningblad. Oavsett. Passar så bra där i lilla skuggiga partiet. Gåva från Svärisarnas trädgård.Mellan stenarna, tipsade vännen C mig om att plantera Lewisia. Som får klättra lite…

Jag inhandlade en sån. Och oj, vad den trivs där. Blommar för andra eller tredje gången nu. Så söt, visst?

Jag fick frågan om hur jag tänkt under rabattmakeriet…

Och det enda jag egentligen hade fast bestämt när vi började den där söndagen i maj, när mina älskade föräldrar kom och var mina trädgårdsmästare. Det, var plats och form för rabatterna. Resten fick ske på känsla. Sån lycklig dag det var (HÄR,  ett inlägg när vi var precis i startgroparna)

Vilka blommor som hamnat i trädgården, det har fallit sig utefter vilka perenner jag fått ärva av mor och far, Svärmor och Storan. Och också förstås vad jag införskaffat själv. Alltsammans utefter vilka färger jag tycker om.

Ja, jag säger jag nu faktiskt. För här behövs ingen demokrati. Mannen tycker allt blir fint och kallar allt för pelargon och hjälper mig lika villigt som han är blomsterokunnig. Finaste M.

Rosen i bilden ovan, den är flera år gammal och har stått alldeles solo allena men är nu omringad av blomstervänner.

Jag kommer ihåg namnet på denna vacker-ros. Hjälp mig gärna om du vet. I början av sommaren var den full av lus. Så, argt argt sprutade jag med hård vattenslangsstråle följt av såpvatten. Dag efter dag. Och tänka sig. Lössen försvann.

Ovan ser ni ena änden. Med rosen. Omringad av ettårsplant. Rosenskäror jag försådde i vårvintras och tobaksblommor från mor och Storan. Sen en iris som ursprungligen är från min Farmors trädgård. Likaså den blå jätteblåklinten som också är där bredvid.

Ett löjtanshjärta inhandlades, som en ganska så liten planta. Men se så den brett ut sig fint.

Alldeles bredvid, en favoritblomma från mor;

Stjärnflocka. Så otroligt, otroligt vacker. Jag fick en tuva från mor och en från svärmor. Finns i olika nyanser av rosa. Från ljust, ljust rosa till riktigt vinröd. Vackra alla färgerna, tycker jag.

Efter stjärnflockan, en perenn jag absolut inte kan namnet på. Sorry. Därefter en näva, från Svärmor. Följt av vad jag hoppas ska bli vackra blommande praktvädd, som jag pysslat om sedan litet frö.

Och så slutligen i den andra änden. En herrans massa ettårsplant som omringar dom stackars små pinnar till bondros. Den ljustrosa bondrosen är från mor och fars trädgård och än om dom kom med vad som såg ut som tre pinnar, så är det en fantastiskt tålig skapelse som, titta här!

.. tänker blomma redan i sommar, minsann! Wow, alltså. Längtar så jag får dåndimpen.

 

Jag ska säga er att det där guldet från lagårn, koskiten, det har nog varit en god god heja-på-faktor till att det blommar så rikligt!

Så, det där var en titt i Stenrabatten i mitt av juli, det!

Allt gott!

 

Lillafrun

Min trädgård.

Jag strosar runt på gården.

Har precis sovit ner lillprinsen i vagnen och går ner mot lagårn för att dra fram vattenslangen. Katten Fransson följer med förstås och jag kan inte låta bli att fantisera om grejen att öppna lagårdsdörren, inte bara för att hämta någon pryl eller så, utan faktiskt för att säga hej till darlingar. Älskade djur, som skulle förgylla livet än mer, menar jag. Var sak har sin tid. Men både jag och M är peppade på att våga utveckla livet här på gården.

Så går jag runt till blomsterna. Vattnar och knipsar gamla blommor. Pysslar om. Doftar. Andas djupt. Känner blomsterlycka och inre frid.

Till sist går jag mot Gårdshuset. Schersminen, som vi grävde ner förra året. Blommar allt den orkar i år. Så liten men ändå så stark. Och den doftar himmel på jorden.

Smultronschersmin. Kan inte låta bli att fantisera om att den ska växa sig större och större för var år här.

Första luktärterna har börjat blomma. Jag nämns nu till en början bara ta in några stycken att sätta i vas på handfatet. Trots att luktärter ju bara blommar än mer, ju mer man plockar.

Men jag tänker; först njuta synen av dom där ute, sen plocka in.

 

Trots stöd så dignar det av pioner. Och jag har min Mormor i tankarna. Hon är rosa pion för mig. Jag knipsar av en, går in i hemmet och sätter i vas. Trädgårdsrundan i hjärtat.

Min trädgård, liksom.

Okej, min fyrklöver till darlingar rår också om den. Men mest. Min trädgård. Omåttligt lycklig över den som ni märker.

Hoppas att ni har goda julidagar!

Jag är flitig att bjuda på från-nuet-färska glimtar i foto och film, på instagram stories, så häng på där med vetja! (@lillafrunsdagbok)

Nu ska jag strax ta lilla barnaskaran och åka till sjön för att bada. Vi möter upp Storan och gänget där. M är hemma och gör ett ryck på övervåningen, plats behöver göras för dagens leverans av gips- och osbskivor förstår ni. Jamen alltså, förstår ni!? Det gör inte jag. Gips och sånt, liksom. Det betyder ju att väggar… och tapeter (!!!)… inte är så långt borta. Vi varvar husjobb, lugnt hemma-häng med att hitta på sommarlovsäventyr tillsammans. Bara vi, och tillsammans med Storfamiljen som är så till, näästan, max samlad här i norr just nu. Det är fantastiskt skönt att senaste två somrarnas brädfodringsarbete är gjort, det är inte samma ”måste-jobb”.. vi behöver inte tänka på väder osv. Så vi unnar oss väldigt lugnt renoveringstempo vissa dagar och det är så jädrans härligt!

 

Lillafrun