Sommarens sista Sommarlovande Måndagshälsning!

Nystart.

Måndag!

-Vi tar en titt på veckan som gick.

Jag inhandlade några nya rosor som ska få hoppa ner någonstans i trädgården när ettårsplanten blommat färdigt.

Vi hade ljuvligt besök av vänner. Söta familjen K. Där vi fick träffa lilla E för allra första gången. Jag hade typ oooont i kroppen. Så gullig. Mannen bara flinade åt mig.

Så blev det måndagkväll och mannen skulle på brandövning. Jag tog barnen på nattningstur med bilen. Vi blev häpna av synen av tre stora älgar precis bredvid vägen. Ingen unge somnade som tänkt. Konstigt va..? Mäktiga djur, alltså.

Vi hade det där urmysiga dygnet hos Mammamormor och Pappamorfar. Jag plockade smultron på strå och kände barndomen bulta inom mig.

Så kom vi hem till gården igen

och jag hade mycket energi. Städade och fejade, bakade bröd och grejade.

… och jagade lilla Vilda Babyn.

Vi åt risotto och började smygfantisera om sånt som är mysigt med hösten. Alla goda maträtter att mumsa till exempel. Njuter nuet, och ser fram emot vad som väntar. God känsla.

Så fick vi finbesök från norrnorr. Vännen C anlände och fick hoppa in i trebarnslivet för ett slag.

När det blev fredag tog jag barnen och C på höga kusten-utflykt. Brandispappan fick stanna hemma, medan vi andra åkte till Gårdsbutiken i Nordingrå. Firade vännen i efterskott på hennes födelsedag med att bjuda på finlunch där. Så otroligt gott alltså!

Allt är så vällagat med så fina råvaror.

Så tog vi en loppisrunda och ett ställe, var nästan bara för mycket. Jag måste dit igen. En antikbod, väldans nära oss, som jag aldrig varit till tidigare..!

Jag ska i veckan sända er ett middagstips, som jag provade i fredags. Gudomligt gott blev det! Tänk er körsbärstomater, vitlök, basilika, potatis, sötpotatis, ännu mer örter, citron… så goda smaker tillsammans!

Jag fick lyxen att kuta solo, trots att mannen hade jour. Det hela tackar jag vännen C för!

Helgen fyllde vi med gott att äta och mysiga bestyr. Som att plocka två berg av rödvinbär.

Vi donade i köket. C introducerade oss i Krusbärspaj-livet och har vi tur, kanske jag får ge er det receptet!

Storasyskonen gjorde chokladbollar också. Väldans kladdigt, men det var det värt när lyckan är total. Ni ser ju själva.

Så tog vi söndag. Kramade vännen hejdå, skjutsade till tåget i norra staden, lyssnade på regnet, tränade ett litet pass på köksgolvet och somnade som en trasselhög i storsängen. Vilken vecka. Tacksam är bara förnamnet. <3

Ny vecka nu! Vi ska njuta det allra, allra sista av detta långa, långa Sommarlov. Skörda, vandra längs lillvägen och plocka sockerärtor från åkern. Kanske prova något nytt sensommargott recept. Det stora i det lilla, ni vet.

I övrigt har vi ett helt gäng lösa planer inför veckan. En önskan om väl vägd blandning mellan att göra och att bara-vara-vara.

Efter två renoveringslediga Gotlandsveckor har vi sedan dess haft mycket bra renoveringsenergi, så roligt då!

 Förra veckan hann vi ett stort renoveringsmål, att lägga färdigt golvet i hela stora hallen där uppe. Den här veckan hoppas vi hinna förbereda helt klart i själva trapprummet, så att trappan (som förhoppningsvis snart är färdigsnickrad) ska kunna komma på plats. Jag lovar er att det under hösten kommer dugga mer tätt på renoveringsinläggen, i perioder är det liksom inte så mycket roligt, synligt som görs där (som det varit ett tag nu med dragning av elslang och sånt, ni vet), men vänta ni (och vi) bara!

Både M och jag drömmer om en bastukväll. Vi får söta kusiner på besök och får prova på fembarnslivet för ett litet slag, kan tro det blir fräsigt! Så ska jag blomsternjuta, pyssla om mina småungar och så tänker jag att det är på sin plats med en härlig Höstlista! Hus och hem, livet-tankar, renovering och vad som kan tänkas hamna här inne. Jag älskar ju listor!

Skriv gärna här nedan i kommentarsfältet vad ni vill läsa och se, vetja. Så har jag ett hum, liksom!

 

Önskar er en god veckostart, ta hand om er!

 

Lillafrun

Sommarlovande Måndagshälsning!


Svensk sommar!

En ynnest att få kunna ta del utav. Välmående. Tillsammans. En tacksamhet så stor. Över hela alltet.

Vi njuter, allt vi kan. En dag i taget.

Ytterligare sju juli-sommarlovsdagar i våran hjärteask nu.

Innehållsrika, sommar-semester-intensiva sådana.

Vi tittar tillbaka lite innan status och framåtkik. Vi hängde hemma på älskade gården titt som tätt. Ute så mycket som möjligt men kring middagstid är det fiffigt med lite innepyssel.

Vi blev med grind och det var kanske årets bästa pengainvestering. Utöver Tillsammanstid, förstås.Vi har träffat familj och släkt i massor. En dag stegade vi uppför Skuleberget. Det var Surströmmingskalas. Och en kväll ordnade mamma och pappa superspontan kusinträff i barndomsbyn. Alltså, jag och kusiner till mig och mina storasystrar. Jag är en supersladdis och har alltid varit mer jämngammal med mina kusinbarn, men det var en fräsig kväll minst sagt. Bertilen hade klätt upp sig som ni ser. Med fluga och allt.En dag tog jag barnen med mig till älskade Mäjasjön. Mötte upp darlingar, morbror, moster och kusiner. Helt underbart.
En klassisk mamma-pack-åsna-syn. Addera en lillunge på höften också.Barnen njöt. Mor likaså.Också ganska så tröttsamt också, det här med sommar. Någon tupplurade. Många, långa sköna stunder. Jag försökte komma på vettig, snabblagad middagsmat… när jag egentligen kände ”men alltså, måste vi ens äta idag!?”.. dvs, ibland kan jag blir hutlöst less på att komma på och laga middag. Någon som känner igen sig?

Men lax, med lite philadelphia (vitlök och örter) och lite snabbklippt gräslök från pallkragen. Salt och peppar och skjuts in i ugnen. Kokt färskpotatis, frästa haricoverts och en enkel kall sås till. Det, var både enkelt och väldans gott tyckte alla. Bra så. Jag trädgårdsnjöt. I massor.

Rosor började slå ut och luktärter likaså. Den här pionen i bild är enormt vacker. Vit i mitten och rosa ut mot kanterna. Shirley temple vill jag minnas att den heter. Vi hängde hos Mamma och Pappa. I Mäjadalen. Och här på vår gård. Storfamiljen-mys i massor. Till sena nätterna…. nätterna som nu börjat få ett liitet, litet mörker över sig som ni ser ovan. En himla härlig motionsvecka också, så glad för den efter trevande veckor med krasslig mor. Förra veckan fylldes av nattnings-promenixande, tabata hemma på köksgolvet, skuleberget-vandrande och en hop morgontidiga löpturer med efterföljande mys med nyvakna ungar. Rörelseglädje på hög nivå!
Fredagbuketten gjorde mig mållös. Stjärnflockan i mitten är en favorit.Lillebroren tog längre och längre sovmorgnar. Vi åkte till havet.Och sen blev det veckans sista dag. Storasyskonen jublade över Farmor- och Farfardate och jag och mannen över springa-tillsammans-date. Dagen toppades med ännu en träff hos Mamma och Pappa. Storfamiljen samlades till kvällen för bastuhäng. Vi bastade i timtals. Sörplade melon och hemmaspa:ade. Huuur skönt som helst.

Sa jag att jag är tacksam och uppfylld av sommaren? Jo det sa jag. Men det tåls att sägas igen. Nyper mig i armen över hur bra vi får lov att ha det.

 

Idag är det en ny julimåndag! En liten gråmulen sådan. Passar perfekt att landa lite och skrota runt. Väldigt viktig den typen av sommaraktivitet, också.

Vissa leker med leksaker som inte hanns lekas med så mycket förra veckan, mor donar lite med tvätten och strax väntar en trädgårdsrunda. Den skäggige har som mål att slutföra ännu ett rums golv där uppe.

Men mest… är jag alldeles pirrig i magen. Den här veckan ska jag njuta allt jag bara kan av alla blommorna där ute i trädgården. Det gör mig pirrig. På riktigt. Och sen, väntar äventyr i slutet av veckan. Jag längtar som jagvetintevad. Längesedan jag kände en sådan längtan.

 

Så. Det är Sommarlov. Vi fyller dagarna med sommarliv och är också noga med att skrota runt lite däremellan. Och jag är pirrig i magen. Över blommor och efterlängtat äventyr.

 

Jag hoppas så, att ni också har det gott. Att ni får chans att fylla dagarna med sånt ni mår som allra bäst utav. Jag tänker att det nog är så himla lätt att såhär i sommartider titta runt på vad alla hiiiinner och göör osv. Men skit i det. Fyll din dag med liv. På det sätt du mår bra utav. Ok?

 

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

Lillafrun

Sommarnattande!

Oh, det är så himla många av er som undrar… hur gör ni när ni nattar barnen i vagnar? är barnen ombytta och klara? sover ungarna vidare när ni lyfter in dom? osv. osv. 

Och ja, det här är ett utav våra bästa Småttinglivs-lifehacks. Win-win-win-win- grej..

Det allra flesta av årets nattningar innebär kvällsfika följt av tvättande av småttingar och pyjamasar på och småtänder borstade och så dimper vi ner i storsängen och läser saga och funderar över dagen innan en och en slocknar för natten.

När ljuset kommer om våren och stannar längre och längre dag för dag, här uppe i norr är ju somrarna så enormt ljusa. Ja, veeem, vill dyka in i ett sovrum om vackerkvällarna då när solen fortfarande skiner?

Inte vi i alla fall.

Och ända sedan ungarna varit nykläckta, har dom varit vana vagnsrullare. Inget nytt vid det här laget att vi både springer och går och ibland cyklar, med vagn. Det är så himmelens härligt, tycker vi.

Att sommarnatta, alltså. Helt sonika prick samma ritual som alltid, fast istället för en saga i storsängen, får ungarna somna ute i det här;

Ja, den här typen av nattning kan vi även köra mitt i vintern, men då är det lite med hardcore så att säga… nu om ljusa, ljusa kvällarna är det liksom enbart magi. Ni ser ju själva.

Ofta hinner Juniflickan somna redan innan vi lämnat gården. Storebroren är vaken lite till och vi stannar nu och då och tittar på myror och blommorna som blommar i diket.. eller som på bilden, när vi såg en jättejättestor skalbagge.

Att bryta kära varadagsrutiner är en utav sakerna jag tycker hör sommarlov till. Det är lite det som skapar sommarlovsminnen. Böcker är mysigt om kvällen, men att ofta byta ut mot upptäcksfärd och nattningstur i ett, det uppskattar vi alla.

Ibland kan det också vara tokbusigt en stund där i vagnen, absolut. Det fnissas hejvilt hos storasyskonen. Men medan det skulle vara smått psykbrytsframkallande där inne i varma sovrummet, så är det liksom bara helt ljuvligt att lyssna på medan vi traskar fram och andas frisk sommarluft. Några minuter senare ser det ut såhär för samtliga;

Synen av barnaslummer. Bland det vackraste jag vet.

Njutbart!

Vi vandrar vidare. Och jag och mannen hinner prata om allt mellan himmel och jord. Vi löser världsproblem, pratar i kapp om dagen, hinner säga jag älskar dig och stanna för en puss eller två.

Det så vackert och vi säger att vi så hoppas att vi aldrig någonsin blir hemmablinda.

Vi går över ån och snart, snart är vi hemma igen..

Beroende på temperatur så sover barnen antingen vidare i vagnarna någon timme, eller så lyfter vi in dom på en gång. Klär av eventuella ytterkläder och bäddar om.

Kanske, kanske glipar någon på ett öga och upptäcker ”ah, hemma” och lägger igen dom blå på en gång, kanske sätter vi någon på en potta/toalett om klantiga småttingföräldrar glömt påminna om den detaljen och vet att det kan vara risk att vakna otorrt, liksom.. men det är det ingen som märker (haha), dom sover vidare under sånt också.. det vanliga är att det småsnarkas och sovs små björnar. Men det här är ju också något vi övat ungarna på.. så jag kaan inte lova att det funkar på en gång om smågullisar är helt ovana.. men alltså, proooova! 

Sommarnattande. Ett life-hack!

Sitter här i tysta köket nu. Med småttingarna just inburna från vagnar efter långprommisen. Mannen är uppe och jobbar på övervåningen och jag passar på att kika in här, jobba undan mailkorgen, svarar på kommentarer och söta meddelanden från er och nu väntar kvällsvattningen. Ok. Nu slamrade M så fasligt att det lät som om taket ramlade in.. B vaknade och bars ut i vagnen igen. Somnade om och sover vidare där medan radarparet sover vidare i slamret..

 

Hoppas att ni har en skön kväll, vi hörs imorn igen. Lova att kika in då… det kan vara så att jag har en så himmelens härlig tävling på gång åt er..!

 

Lillafrun

Livet är nu.

Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor..

Vid vägens kant blommar midsommarblomster och smörblommor.

Livet känns i hjärtat alldeles särskilt mycket i denna tid för mig. Det är så oändligt vackert. Precis överallt.

Synen av ungarna när dom springer över grönskande gården. När Minimannen kommer med en ljuvlig bukett hundkex och räcker kärleksfullt och stolt, med rak arm över den till mamman. Han vet att jag blir glad. ”Du älskar verkligen blommor, mamma”. Han har så rätt. Och jag vet inte till mig hur mycket jag ska tacka honom.

Känslan av hennes småarmar om min hals. ”Du är min bästa mamma”. Och du är min bästa Juni, säger jag. Lillprinsen tultar på och möter mig med blicken som är magi. ”Dä!”, säger han och pekar. Överallt.

 Dom är mina. Det största av allt.

Och på toppen, den skäggige. Som är min klippa genom allt.

Må det alltiiiiid få vara såhär. Varje dag är en gåva, här på vår alldeles egna plats på jorden. Gamla, gamla gården. För oss Drömgården.

Nya rabatterna har börjat ta sig så fint. Älskar det röda löjtnanshjärtat. Så fint, visst?

Lugna stunder i trägungan. På min Sommarlovsönskelista.

Förgängligheten gör sig påmind och det sköra kryper min in på skinnet än mer än vanligt, in i hjärtat och oron gör mig den här gången till bredden fylld. Fylld av rädsla. Och fylld av ångest.

Jag känner av hela mig. Alltid. Har alltid gjort.

Med ögonen fyllda av tårar. Tårar som trillar på kinderna. Och som i min tystnad gör att jag snyftar. Tänker jag. På den där mamman. Som bara blev 37 år.

Hon som sedan många, många år varit en förebild för mig.. hon som tränat med glädje, haft barnen med på äventyren och låtit det positiva, tacksamma tänket genomsyra allt. Jag minns när hon anordnade en tävling på hennes blogg. Det var när jag var gravid med Sixten. Man kunde vinna träningskläder, om man motiverade sig till varför man skulle vinna. Jag kom ihåg att jag skrev något om att jag har tränat för att vara stark och må bra, för min egen skull. Men nu växer ett liv inom mig och jag tränar för att bli en stark mamma till honom.

Jag vann. Och på posten kom träningskläder, från förebilden Terese. Terese Alvén. Även känd som ”Spark i baken”-Terese. Hon med träningsglädje upp över öronen. Som skänkt träningsSverige massor.

För en kort, kort tid sedan nåddes hon av det förskräckliga beskedet elakartad äggstockscancer. Och för några dagar sedan, var hon tvungen på grund av smärta och ångest, att tvingas säga hejdå till sin familj för att få sövas den sista tiden i livet. Natten mot igår tog hon sitt sista andetag.

Jag går av. Helt och hållet. Orden innanför bröstkorgen.

Jag tänker så mycket på henne och hennes familj och enligt hennes önskan fortsätter vi att springa. Springa för livet. #springförterese

Livet fortsätter här på jorden. Men jag känner mig än mer tacksam. Över att jag får hänga den där tvätten med småkläder och somriga sänglinnen. Bädda rent och stoppa om småttingarna om kvällen. Oändligt tacksam, där jag springer fram och känner mig stark, med barnen sovandes i vagnen. Och så känslan av Livets käftsmäll, för hur skört livet är.

Jag är alldeles slut idag efter att ha tagit hand om två små barn med nästan fyrtio graders feber, båda två. När man inte fyllt tre år ännu och just fyllt ett år, så vill man då också helst vara i mammans famn. Hela tiden. Förstås. Älsklingarna. Så jag har burit och burit. Och tröstat. Och ammat och serverat piggelin. Men inte en suck. För jag är ju här. Precis där jag vill vara. På jorden, tillsammans med människorna jag älskar mest av allt.

Akljejorna blommar så vackert och feberungarna är fria från feber idag. Lycka! Lite snor och hosta kan vi klara. I ett lugnt tempo tar vi onsdag.

Sommarlovets första dag. 

Minimannen susade till förskolan en sväng igår, bjöd kompisarna på glass och strösslade små blombuketter till fröknarna.

Efter några timmar hämtade vi, jag och sjuklingarna, hem honom och han var så glad och nööjd..

”Nu har jag Sommarlov, mamma!”. Lillhjärtat.

Å. Sommarlov. Ikväll ska vi skriva Sommarlovsönskelista tillsammans, hela familjen.

”Ingen brädfodring” är en önskan. ”Mysiga utflykter”, en annan.

Det här blev ett rörigt inlägg.

Men det är lite så det känns inom mig just nu. Rörigt. Vacklar mellan att känna mig livrädd för att någon ska bli sjuk eller att något ska hända. Är så otroligt påverkad av Tereses öde. Samtidigt, vill jag fortsätta att leva. Fullt ut. Precis som vi gör. Behandla varje ny dag som en gåva, som vi fyller med liv. 

Ta hand om er. Krama om varandra. Gå inte och tryck på ett enda ”jag älskar dig”. Säg det. Andas och lev, varje dag. Så tänker och gör jag.

Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor… 

Livet är nu.

 

Lillafrun

Minstings Ettårsdag!

Födelsedagsmorgon för en liten Ettåring.

Så pirrigt. Så älskvärt. Sån ynnest.

Ja må han leva..! och hipp hurra! och stora ballong-ettan och ivriga storasyskon och pluttig liten banantårta fylld med jordgubbar och paket och morgonruffsig Vackerpappa och en Mamma som kände sig alldeles gråtig av hela alltet.

Bertilens 1-årsdag.

… och någon har älskat hela sin födelsedag! Ballonger kan vara det snyggaste någon skapat, om ni frågar Lillebror.

Teamwork för att blåsa ut lilla ljuset ju!

.. och titta där då! Minsting var mest intresserad av att kladda men smakade i alla fall lite av morsans hittepå-tårta.

woooow!

Vi har firat från morgon till kväll, hela familjen tillsammans. I en så somrig och varm dag!

Födelsedagsspringtur, någon sov, någon satt och hejade på för fullt och någon flåsade sig svettig. Storasyskonen firade Lillebroren med en glass på Gårdshustrappan.

Och mitt i allt susade jag iväg på mysig tur med Svärmor för lite blomstershopping, innan jag anslöt till gänget här hemma igen och vi beslöt av fotbollsmatch var på sin plats. Bertilens ögon lyste där han jagade bollar härs och tvärs.

Lekstugelek också! Och fika där, på riktigt, alltså.

Så fick plutten ”hoppa” studsmatta och bubbelskrattade så gott innan en låång lur togs. Då gick vi ann som små myror kring gården. Plantering och gräsklipp och hej-och-hå. Som en skänk från ovan sa Svärmor när vi var där och hämtade rabarber, att ”kom tillbaka om en timme och ät middag här!”. Så S och J stannade på direkten och jag och M kunde gå hem och greja. Så otroligt roligt att göra gården Sommarfin och ordna för kalas. Middag hos Svärisarna i sköna kvällssolen innan vi tjavade hemåt..

..och lät den lyckliga lilla ungen hoppa i badbaljan. Det är fest!

Somnade gott sedan, i födelsedagspyjamasen,bredvid storasyskonen.

Jag tror att Lillebroren haft en himlagod 1-årsdag, det känns så.

Därefter har jag och barnens pappa, Livets Människa, pustat, non-stop-pratat, konstaterat att vi om en liten stund, typ, varit han och jag i tio år och är så lyckliga över dom åren att ord ej finns. En rad med olika kalasfix har vi förstås också teamworkat oss igenom. Så kära bestyr. Och nu har det hunnit bli ny dag och idag, blir det Ettårskalas här på Norra Drömgården. Så mysigt det ska bli!

Önskar er en härlig lördag! … och Bertilen tackar så varmt, så varmt för all uppvaktning i samband med den stora, stora högtidsdagen! .. (hehe)

Lillafrun

Nya snabba tights!

(Inlägget innehåller reklamlänkar!)

Inget nytt under solen, nej. Att jag gillar att frisklufta, motionera, röööra på mig. Blir så glad av det. Älskar det. Hemmagympa, varvat med sköna rundor. Med Thulen är det så lätt att få till både prommisar och springturer, fastän jag (oftast, oftast) alltid har småttingar i sällskap alltså.

Och nej, det där med kondis eller styrka sitter inte alls i hur fräsiga träningskläder man har.

Fast ibland, kaan det ju tusan vara roligt att unna sig något nytt, om det så är för att höja motivationen lite extra… eller helt sonika för att brallan inte satt uppe längre. ”Någon” kan sätta check på det sistnämnda.. men då ska ni veta att den favoritbrallan hängt med sedan norr-norr-tiden och kramat om mig, såväl som superpreggo som icke. Gång på gång.

Röhnisch är ett utav mina favoritmärken. Kvalité. Till ok priser. Och nu har jag alltså ett par nya, blå, fräsiga, darlingar i min ägo!

Mamma och ungar på språng!

Just den här färgen som jag har verkar ha gått åt som smör i solsken men finns i alla fall i någon storlek, till det gottigt reducerade priset, HÄR  

Fann nu också två par till så najsiga ”snabba tights”, HÄR och HÄR

Rhönisch alltså. Rekommenderar varmt, från hjärtat.

 

Ska prick nu ge mig ut på en tur i det helt sagolika majdagen. Är så springpepp nu så det inte är klokt! Förra våren var ju Minsting i magen och löpning låg på längtlistan.. det tar vi igen nu, med Minsting snusandes i vagnen istället!

I övrigt fyller vi nog dagen med lekstugehäng, cykling längs lillvägen och kaanske, kanske vågar jag mig på att plantera ut luktärterna…

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

Lillafrun