Compact living i ett väldigt stort hus!

Nu står vi alldeles mitt emellan vad vi har som vårt Sovrum nu. Och vad som är och kommer att förbli, den tjusiga Salen.

Timmerväggen är redig, som ni ser. Hela huset är ett endaste imponerande hantverk. Jag får ofta frågan hur stort vårt hus är och det är ungefär 10 x 12 meter, och 9 meter högt. Ett väldigt, väldigt stort hus. Där vi just nu compact-living-bor på endaste en våning.

Eftersom övervåningen enbart var/är en ”skrytvåning” och ej inredd ett endaste dugg (för er nya, kika in i renoveringskategorierna för att se övervåningen. HÄR till exempel) så huserar vi på endast den nedre våningen. Som är kring 110 kvadrat, så nej inte det minsta compact-living-levernet.. men ändå. I bilden ovan ser ni vad som är vårat sovrum. Hela ”Familjefemmans” (som femåringen säger) sovrum.

Nu är alla barnen så små och vill helst sova med oss och vi med dom, och så gör förstås. Så än så länge går det tipptopp.

Sovrummet är piffat med loppade prylar och finaste sortens konst. Där sover vi gott.

Den maffiga 2,30 m höga pardörren är god att öppna för ljumma sommarvindar eller frisk höftluft.

Det här blir vårt matrum sedan. I fil med Salen. Vi går in dit istället, vetja..

Allt är lite på härsan tvärsan där nu. Men hyfsat rent och med färska blommor så känns det härligt i alla fall. Fastän det är sågat kring fönstren (gömt bakom en gardin på ett ställe i alla fall..). Här kurar vi mer och mer nu, under en stund om smyghöstiga kvällen. Om dagarna får barnen ha det där rummet som sitt just nu, då det är mer än kaos i deras Lekrum. Det byggs lego och tågbanor hejvilt i Salen.

Och spelas. Och sjungs. Dom stunderna är fantastiska tycker jag. Musikfrökenhjärtat jublar när vi sjunger tillsammans.

Och nog är kakelugnen vacker?

Den gör att jag glömmer att taket är snett och vint och fönstren saknar smygar och så vidare.

Men alltså… kära kära nån (!), vad jag längtar tills om några månader. För det är vad det nog kommer att ta innan vi börjar bo där på övervåningen. Så (nästan) oändligt mycket arbete och så många arbetstimmar att det är svårt att förklara. En häftig resa att få göra. Nu börjar det ”likna något” där uppe.. och jag ska visa er, alldeles snart.

Så länge. Under tiden vi längtar. Lever vi Compact living i ett väldigt stort hus!

Hoppas att er söndag bli fin!

Emmeli

Skördetider med hösten kring knuten.

Det är september och skördetider. Pallkragar, rabatter, fruktträd och skog ger mig känslan av att vara alldeles rik.

Det bästa i livet är gratis. Visst? Som kärlek. Blåbär i skogen. Och rödvinbär utifrån gården…

Idag har det varit riktig Skördedag här hemma.

Jag och barnen har saftat och syltat.

Och ja, det såg ut som ett bombnedslag där i köket ett tag. Med bärstänk nästan prick överallt. Men vi hade trevligt, ryckte på axlarna åt att det visst kokade över ännu en gång från saftkitteln och till sist stod en massa härligt där på köksbordet.

Jag gör på Mamma-Mormor-vis när jag kokar saft; fyller kitteln med olika bär. Den här gången blev det svarta och röda vinbär och hallon.

Jag vet inte alls hur mycket av varje eller totalt, men paltkitteln var fylld med bär till tre fjärdedelar ungefär och så hällde jag på vatten så att det täckte nästan alla bär.

Sen fick det koka och puttra och koka över och puttra lite till, medan vi oooh-ade över goda doften, byggde lego, hade amme-mys och kom springandes till spisen lite, lite för sent flera gånger så att bombnedslaget inte skulle vara gjort med måtta så att säga.

När bären kokat, jag skummat av skum så mycket jag haft tålamod till, då silar vi saften genom en silduk. Klämmer ur all saft som bara går. Och av gojset som blir över kan man förstås göra en paj eller så av, på äkta Mandelmanns-vis.

När saften är färdigsilad låter jag den koka upp igen, med cirka 5 dl socker per liter saft. Tappar upp i ett par glasflaskor och har kylt i kylskåpet medan resten tappas upp i petflaskor som får bo i frysen.

Drottningsylt, då. Hallon och blåbär. Koka bären, med en liten skvätt vatten, omringas av Lotta på Bråkmakargatan-Mormors-känslan. Ta bort skummet. Och sockra med syltsocker efter tycke smak.

Ja, det är plättlätt att göra sylt. Och ingen konstiga tillsatser hivas i. Glasburk i kylen och resten i fryspåsar som stoppas i frysen och plockas fram till första bästa pannkaksplättfest.

Nykokt saft och sylt. Blomster-, persilja-, morot,- och lite äppelplock på toppen. Alltsammans en lisa för själen. Skördetider med hösten kring knuten.

Ja, nu omfamnar vi den nya stundande årstiden, tycker jag!


Ta hand om er!


Emmeli

Måndagshälsningen! – den allra första här på Drömgårdsliv!

Hej måndag och hjärtligt välkomna, till vår nya plats! Ja, jag säger vår. Vi gör ju den här nätplattformen tillsammans, ni och jag.

Klicka er runt bland allt nytt. En liten pryl kommer att tillkomma, så fort min älskade It-tekniker (ni anar vem, va!) och jag har grejat det. En kategori ni kommer tycka mycket om. För ja, den här förvandligen är inte bara för min skull utan också för er skull, så att ni bland annat lätt ska kunna hitta tillbaka till inlägg, recept och så vidare på ett smidigt och bra sätt.

Jag känner mig pirrig i magen. Men tänkte starta tryggt och lugnt med en Måndagshälsning, i vanlig ordning. Veckan som gick…


Fylldes med livet. Som en mamma som försökte gympa bland en massa klossar, busråttor och spretiga tår. Gick som hejsan!

Vissa slumrade gott ute i friska septemberluften, som blev klarare och högre för varje dag.

Någon ”satt på kontoret” och var ivrig. Räknade och skrev siffror. Lilla storpojken.

En dag bakade vi matbröd, jag och Juni. Melliset var extragott den dagen.

En annan dag stod bakning åter på schemat. En favoritsyssla här hemma hos stora och små. Kakan fick följa med på utflykten. Var, berättar jag en annan dag.

Och så helgen då?

På lördagen satt jag där på sofflocket bredvid den skäggige. Vi hade liksom bett om barnvakt för att kunna parkera oss för ombyggnation och fix inför nya hemsidan. Storasyskonen pep till snälla Farmor och Farfar redan på förmiddagen. Lillebroren anslöt efter långsovning. Första gången några timmar på vift hos Farmor och Farfar, utan både mamman och pappan. Hade gått hur bra som helst.

Frans Frasse Fransson sov och sov, medan jag och M knåpade och funderade och trixade och kodade och skapade. Det sista var det allra roligaste förstås. Jag hade fått låna fin-Sväggans ritplatta för att kunna skapa exempelvis Drömgårdslivsloggan. Kul!

Det blev söndag. Jag bjöd på nybakt bröd till frullen. Älsklingar gosade.

September visade sig från sin vackraste sida. Så passande, för ”Sörgården” i vår lilla Bullerby hade ordnat Byafika ute på sin gård. Så vi knatade iväg och mumsade gott och träffade goa bybor. Plockade en trädgårdsbukett och kände mig lycklig.. titta här liksom..

Såna blomster, va! Jag kan ha blivit trädgårdsgalen denna sommar.

Och nu då, en alldeles ny septembermåndag!

-Drömgårdslivet pågår med alla-hemma-måndag. Femåringen har sin första lösa tand och är upp över öronen lycklig, tvättkorgen svämmar över, matlistan för veckan är skriven och strax drar vi ut för kurragömma-lek hela familjen.

Ser fram emot veckan som väntar. Det känns mer än skönt att allt börjar vara klart med detta ”ombyggnationspyssel”. Hoppas så att ni ska trivas!

Vi planerar fylla veckan med så mycket renovering vi mäktar med. Till helgen kommer Bästa Elektriker-kusinen.

Jag har en del foto- och skrivjobb. Fotar under dagen när det passar och skriver när lugnet lagt sig för kvällen.

Tänkte också gräva och greja lite ute i trädgården. Ettårsplant som blommat över ska dras upp och två rosor ska planteras… hoppas det ska gå vägen.. och så är jag så sugen på att prova spara fröer..

Sänder er två recept som ni bara inte får missa!

Och så ser jag fram emot att fylla lungorna med friskluft. Långa prommisar och svettiga springturer.

Främst hoppas jag att både ni och vi ska få en må-gott-vecka, vi kan väl göra vad vi kan, liksom.. för att det ska bli så?

Ta hand om er så hörs vi snart igen!


Emmeli