drömgårdsrapporten!
Det där var veckan när februari blev mars.. några glimtar kommer här!
En solig måndagmorgon. Vilken underbar start på veckan! Att få slå mig ner en stund i ro, efter att ha gett alla fyra småttingar frulle samt skolskjutsat.. ooh, en helig stund!
… förstås med sånt här i golvhöjd medan. Så himla lyxigt att få vara med om alla hans utvecklingssteg, vill inte missa en sekund. <3
Blanda foder till hönsen, gosa ponny..
Sällis hade vi i början av veckan av en småförkyld StoraLillasyster. Skidvecka på skolan kändes inte optimalt då så hon fick vila sig i form hemma. Vilka bonusdagar, tillsammans. Och jag tänkte mer än en gång ”fiiinns det VANLIGA sjukor fortfarande, alltså!?”. Sedan pandemin har det varit så otäcka varianter bara, febersjukor i tio dagar, magvirus som är utöver det vanliga osv. ”Äntligen”, en vanlig bonnaförkylning där kurerandet kunde bli mysigt till och med. Som här, där vi gjorde ett redigt klädröj i Gårdshuset. Diverse sommarleksaker hamnade också ute på backen…
Vi fick några helt fantastiska vårvinterdagar. Mellis ute i olika former…blåbärssmoothie till några, ”Pupp” till en litenliten.
Sen försvann solen och i samma veva drog ett high chaparrall-moln in över gården, sådär lite mer än vanligt. Onsdagen var en cirkusdag, från början till slut. Skolskjutsmunderingen nådde nog nya nivåer tror jag?
Började torsdagen med återhämtning. Piano spelar jag ”dagarna i ända”, så lätt att tvärsätta sig en stund när andan faller på.. fiolen får se sitt ljus desto mer sällan, men det är så gott när stunden ges. …. så plötsligt hörde jag hur det stampade på bron, halvkonstigt starkt liksom?
..”jaaahaaa, ja men ser man pååå, så ni kommer och hälsar på, nämen så trevligt, så trevligt”….. sa jag INTE!! — PANIK. ”VAAAD GÖR NII HÄR!?”, hör jag mig halvt vråla till detta gäng, som till svar började tjava uppför trappen (!) och sannerligen undra ”vaar är fikat?”. Nåväl. Nyfikne Fjödur, flockledaren, hade nu kommit på att hagen var utan ström och visat pojkarna ut genom öppningen så fint och sedan tagit den otroooligt busiga turen… ända till bron. Haha! Allt ordnade sig väl.
Tittade sedan på vår entré och kände bara att, det HÄR måste jag fota. Vilken OTROOOOLIG inspo!?
För en piffig vårvinterstil;
foderhinkar
spadar
skidor
jordsäckar
brädor
trasiga diskmaskinen syntes tyvärr inte från denna vinkel, men bara tänk dig in, känslan..
kuddar och mattor och annat på vädring
urlakade enar
barrande granris på räcket
..glöm ej morotsströssel alldeles intill brostegen, tuggade och slemmiga av rymmande hästar.
Tips, tips…
Den här däremot, Morotskakan du gör i långpanna, DEN är ett tips på riktigt. Och en del i vad som var vårt kalasbakande under veckan.
Receptet finner ni HÄR. Oooemotståndlig.
Februari blev mars. Otroligt färgglad och peppig start på mars. Fast tvärtom.
Efter en rivig vecka, med förstås långt fler bestyr än ovan nämnda, så var vi väldigt trötta när fredageftermiddagen kom. Så gott, att få ta helg tillsammans då.
Lördagen var en riktig hockeylördag, med matcher från morgon till eftermiddag. Lillebror hjälpte sin Stora Storebror av med alla gremeljer efteråt, för då var lilla målis trött, så trött. Så himla mysigt att få landa hemma hos sin Farmor och Farfar då, på ännu mera hockeyhäng och spontanmiddag tillsammans med kusinerna. Typisk rikedom!
Medan övriga gänget hängde hos Farfars och kikade hockey, donade jag på för fullt hemma och strök dukar, dukade, bakade..
..för veckan avslutades med en så kalasig söndag.
Tack livet, för en härligt rivig vecka.. sju dagar på rad, fyllda till bredden, med liv.
…
Önskeplaner för vecka 10!
-Sportlova oss, för hela hela slanten!
…
Önskar er alla en fin marsvecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Emmeli
Sportlovsdrömmar och pirriga minnen!
Å du milde,
.. vad det ska bli härligt med sportlov nu. Precis hela hopen ser vi så mycket fram emot det. Litet rutinbryt och vila, med massa friskluftande.
Det är första mars idag, så hoppfullt. Eller hur? Sportlov, sådd och små äventyr.. ett utav dom små äventyren känns väldigt nervöst och otroligt ärofyllt, mer om det längre fram.
Snart kommer skolbarnen hem efter skola följt av söta byakörens övning, där även lilla B är med på det sistnämnda. Därefter kopplar vi på lovkänslan, till fullo. Ser fram emot ett pärlband av dagar tillsammans med barnen där vi både kan ta dagen som den kommer helt och hållet, och också hitta på små utflykter och mys med flocken vår, vänner och familj.
Den här skidturen i bild, för några helger sedan, var himla charmig. Det vore ju för fint om vi kunde få till en sån där tur, och med hela familjen, på riiktiga skidspår. Vi får se hur det går med den drömmen, brandisjour väntar också så vi får anpassa oss.
Drömmer också om att åka till barnens Mormor och Morfar någon dag, så tomater och gå på loppis med påskpynt-letar-ögonen på.
..Och tänk, i detta nu är det prick tio år sedan jag bar vår förstfödde i magen och det var sådär alldeles i slutet av graviditeten.. varje dag nu, var ett sånt pirrigt vänt. Minns spänningen så väl, hur älskade vännerna var mig ajour där uppe i Norrnorr, M jobbade nämligen för fullt med livesändande av tv ganska många mil hemifrån. Vi visste att ”sätter bebben fart och vill ut, nuu..då är det stor risk att pappan missar hela alltet”… bebben S var väldans lydig och lyssnade på sin fars önskan om att ”vänta några dagar till så pappa hunnit jobba färdigt med detta intensiva jobb-block”.. men förstår ni, 10 år sedan!? TIO år sedan!? … Sportlovet kommer alltså också att bjuda på en stor och efterlängtad födelsedag.
Livet, livet, livet. Så förbenat tacksam som får vara med om det, hela alltet.
Ta hand om er!
Emmeli
Var äär personalen?
Februari avslutas med en sådan färdig-känsla.
Så redo för framåt, mars! Nu.
Och för att riktigt vrida ur februaritrasan avslutar vi månaden med ”var är dolda kameran?”-dagar.
Jag och barnen liksom slirar oss fram. Några småstunder från senaste dagarna;
Ponnyn, som ju alltid får gå lös med oss om dagarna och alltid så snällt följer med in i hagen igen, bestämmer sig nu för att bränna av i galopp, från oss, med världens busigaste kroppsspråk. En ponny på rymmen, mao. Tillsammans med barnen och gott i hinken lyckas vi vissla hem honom.
Jag finner mig i köket, tänker att jag ska kalasbaka med barnen… men behöver först stå och tarva mig fram i något slags diskberg som tycks öka i volym, trots att jag vevar i rykande fart fram med diskborsten.
Känner av en tystnad jag inte känner igen… och blir varse några sekunder senare, om att Lillminstingen funnit burken med ringblommesalva. Ni vet, den som endast är gjord av fett, fett bivax, olja och ringblomma? …Han har kletat salvan överallt, på golv, möbler och ej att förglömma; hela sig. Hela håret står på ända. Ner med honom i badbaljan och fyra schamponeringar senare, så ser håret förstås likadant ut.. milda schampon hjälpte inte mot det där ett jota. Men han doftar väldans gott och är nöjd så vi fortsätter bakandet.
Inne i badrummet sitter nästa badnymf. Den ena som varit hemma från skolan ett par dagar med en mildare variant av förkylning (hurra, finns det såna, vanliga sjukor nuförtiden!? Hallelujah). Kaka efter kaka är igång att påbörjas… men nånstans in i framplockandet av ingredienser inser vi tre, fyra gånger att ”nähäpp, den DÄR ingrediensen har vi inte hemma”, eller ”den DÄR ingrediensen har vi liite för lite utav”… till sist finner vi en sketen kaksort vi kan göra… medan jag sköljer ur håret på nu den tredje badande ungen, …hinner ena plåten (av endast två) med kakor, brännas i ugnen. Nåväl, en hoper kakor blev fina och goda, det räcker så.
Nånstans i försöken av lugna, djuuupa andetagen är två småttingar i full färd ut på skidtur och behöver hjälp med skidorna, NU. Det har blivit isgata ute på gården och det liksom flyger fram ungar. Trots att dom både skrattar och stundvis gråter på grund av rumpfall mot hård, ptja vi kan säga puckelpistliknande backe, så skrattar jag så att jag tror att jag ska kissa på mig (braa mamma), där skidåkarna vevar sig fram med stavar och skidor i ett enda romul.
Samtidigt gal tuppen och undrar var dagens portion av matrester är.. jag stannar upp och drar några djupa och småskrattar åt spektaklen. På rad står hästarna i hagen och agerar publik med ansiktsuttryck som säger ”vad i hela friden håller ni på med!?”.
Dagar som denna, (som ju på ett sätt är ”alldeles vanliga dagar i hemmalivet”,) .. kan HemmaMamman stundvis undra; Var äär personalen?
Och nånstans, så tänker jag att vi kommer att minnas dessa dagar med sådan värme. Hur vi grejade på. Tillsammans. Samarbetade. Gav oss den på att inte ge oss. För livet är inte otjorvigt, inte alls. Och än om det stundvis känns som att både skratt och gråt är lika nära, så väljer vi det förstnämnda, så länge vi kan. Hör ena scoutlagen ljuda inom mig; ”En scout möter svårigheter med gott humör”. Går det bara lätt som en plätt ständigt, lär vi ju oss inte att kämpa när motståndet är ett faktum. Motstånd på vår ovan beskrivna ändå väldigt trevliga nivå och också på betydligt jobbigare sätt.
Och just det, kämparglöden, är något jag så vill ge barnen. Att kunna koppla på en ”nä nu, tusan!”-känsla. Få dom att förstå, att nå drömmar och mål, i stort som smått, inte handlar om att ”bli serverad alltsammans på silverfat”. Det är oftast hårt, hårt arbete och enträgenhet bakom. Jag vill lära dom, att kämpa och ge sig den på saker dom tror på och vill. Inte ge upp i första taget. Inte i femtionde, heller.
Emmeli
Drömgårdsrapporten!
Å, öppnar datorn och möts av så mycket värme. –TACK. <3
Ni vet, efter alla dessa år i lilla mediabruset så har jag absolut vant mig vid att (än om jag är otroooligt förskonad) få känna på småstormar av tråk. För det mesta, oavsett om människor tycker si eller så, positivt eller negativt, om våra val osv.. så ”bryr jag mig inte ”. ”Missförstå mig rätt”. Jag menar; vi gör som vi vill. Oavsett vad någon tycker eller tänker. Men ibland, är det svårt att värja sig. Den här gången var uppenbarligen en sån gång för mig..
Veckan som gick, var delvis tung, men oj som det bjöds på guldstunder mitt i februaritröttheten och smådeppet… och helgen sedan, …
Äsch, vi tar det från början. Senaste veckans liv här på gården;
Måndagmorgon. Med nybakt bröd till frukosten. För varje gång jag bakar bröd, känner jag sådan yeah-känsla. Det äär ju så gott. Himla trevligt. Och underbart att slippa lägga kronor på köpesbröd, som vi absolut köper ibland, men som sällan blir uppätet.. och då är det verkligen slös på kronor.
Att få hänga med detta gäng, är det bästa jag vet. Vi hade en väldans teamworkig måndag. Djurfix och ärenden på byn, som att sopsortera och handla. Samt panta! Som vanligt; pantpengen delar barnen på, sparar eller funderar ut vad dom kan handla för den. Det samarbetas, räknas och grejas. Trevlig och lärorik grej. Och nytta får vi gjort till på köpet!
Glimtar från en alldeles vanlig tisdag mitt i hemmalivet.
När känslan var lite låg, opepp och skör för ett slag.. så var det så hejdlöst gott, med synen av samlad ungskock efter skolhämt och att till kvällen få tjava ner till Pinglan-grannen och bli bortskämd. Guldstunder.
Ett ratigt ”odlingsrum”… som vi ordnade lite reda i och framförallt fick äntligen alla pelargoner och övriga krukväxter, gott omhändertagande. Vi hade absolut jord i vad som kändes som hela hemmet innan vi var klara, jag och mina hjälpredor.. men till sist var vi tusan i mål. Himla skönt. Tråkgörat gjort!
Gofika tillsammans med barnen och deras Mormor och Morfar. Det är så värdefullt att kunna ses såhär och så värdefullt att kunna få en snutt hjälp mitt i vardagen.. som här, där vi efter fikat drog iväg på utvecklingssamtal med ena barnet, vi hade förstås inte behövt vara med båda två men tycker att det är himla trevligt, om det är möjligt liksom. Så värdefullt, att ha både Morfars och Farfars nära.
Förresten, rulltårta gjord på skrädmjöl.. var ett experiment vi behövde göra när allt vetemjöl vad slut. Lite svårt att få rullen att hålla ihop men det blev himla gott!
Skitig morsa i städartagen. Det var torsdag, mao. Och till lunch, ”lite allt möjligt”.. men nånstans där i högen av mat, var det stekt vitkål. Kära vänner, steeeek vitkål!! I en liten klick smör och strö lite salt på. Ät till.. jamen, typ allt? Det. Är. Så. Gott. Min stora craving just nu.
Fredag och extremt suddiga bestyr. Nåväl. Skotta tö-vatten ur ligghallen pågick medan februariregnet öste ner… att få ta fredag och helg var extra gott den där dagen.
Och helgen sedan… kära hjärtanes, vilket härligt väder. Efter den gråaste veckan i mannaminne, solade det upp och vi fick en helt fantastisk lördag. Vi gjorde allt möjligt, tog hand om djuren i lugnan ro, sörplade kaffe sittandes på varsin spark i solgasset, tjavade promenad, serverade ett gäng småkompisar bullfika mellan deras lekar och till kvällen drog vi till familjen B på lördagsmys, hockey och bastukväll. Va, va, va.. vilken höjdardag alltså! Så mycket energin in.
Veckans sista dag, söndag och gulligaste Lilla Vasaloppet nere på byn. Så fint arrangemang, som barnen var med på ännu ett år. I år, även lilla B. Gullbarn som stod pirriga på startlinjen och sedan kämpade järnet. Högra bilden, PappaMorfar som stod med Storebror innan start och peppade inför hans lite längre strecka, såsom han gjorde med mig när jag var liten. Så himla fint att se. Hela alltet! Jag och M tittade på varandra och bara; ”vilka är dom där tre små skidåkarna!? är dom VÅRA!?”. Så stort. Så stort.
Vi avrundande veckan med ännu fler utetimmar, korvgrillning och fika.
… och så gjorde vi ett litet mini-röj inne i Gårdshus-hallen som exakt alla vintrar, denna inget undantag, har blivit någon slags smärre soptipp och det näst intill är omöjligt att komma in där till sist. Det brukar bli ett utav dom första vårvintertecknena, när vi ids ta tag i stöket. Det blev igår. Och jag känner precis så, hopp om vår! På flera vis.
Nu blickar vi framåt tycker jag! Här i Höga kusten har alltså vårvintern nu kommit till fullo, vår femte årstid där det finns så mycket att njuta utav… i eftermiddags ammade jag lille toddlern i gungstolen, ute på bron.. det droppade för fullt från taket och solen värmde otroligt gott. Ja, hopp om vår! Jag vet att alla inte har lätt att vara ute långa stunder om dagen, men om det så bara handlar om tio minuter under eftermiddagsrasten… ta chansen, till dagsljus och frisk luft <3
Ny vecka nu. Önskeplanerna?
Önskeplaner för vecka 9
-Omfamna sista februaridagarna.. och välkomna marsmånaden! Vi har startat veckan med en dutt vabruari, två stjärnor med småvarma pannor. Otroligt förskonade har vi varit hittills, knäpper händerna för en mild liten förkylning nu.
-Träna! Springa och promenera med i alla fall en del av turen, på skoterleden… det är helt fantastiskt härligt denna tid.
-Förbereda ett roligt jobbuppdrag inför våren!
-Ooom jag hinner; börja ett större kläd-rens ute i gula huset! .. Barnkläder. Men främst bäääbiskläder.. hu, hu, hu… troligt hinner jag inte alls börja med det här.. men har det som långsiktigt under-våren-göra.
-Baka sötbröd!.. vi har mycket att stå i på bagerifronten. Kalasbakande ock hockey-kiosk-bakande. Tur att jag har många små hjälpredor.
-Möta SPORTLOV! ..hurra!!
-Kalasa för familjens Stora Storebror!
…
Önskar er alla en fin avslutning på februarimånaden och en god start på årets tredje månad. Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi i vanlig ordning här inne och på instagram under veckan! Hur mycket, ja det får livet utvisa! Så glad för varje en av er, som hänger här med oss!
Emmeli
Soliga bilder med blyertsgrå verklighet.
Kaan det här ha varit den trögaste februariveckan i mannaminne?
Tror så.
Energitanken har puttrat på med vad som känts som nära soppatorsk. Himlen har varit blyertsgrå. Och nu öser iskalla februariregnet ner. Nej, icke har inspirationen varit på topp och icke har orden flödat ur mig, tvärtom. Inget konstigt alls.
Men jag vet också, att det hela spätts på en aning … en storm av negativ energi blåser i kring mig just nu, en storm av missunnsamhet och skitsnack… sån obehaglig grej tycker jag. Så fattigt också. Onödigt och energislösande, likaså. Kära människor, gör något vettigt av er dyrbara energi, sluta skitsnacka och fortsätt kämpa för era drömmar och mål, istället.
Jag andas djupt. Fortsätter framåt. Stamp, stamp. Ner med fötterna i marken…
…Och idag är det fredag och det känns så otroligt gott!
Jag fann ett gäng soliga bilder i kamerakortet som jag tog för någon vecka sedan… medan solen fullkomligt vräkte in (ja tänk, den kaan det nu igen, efter mörkaste månadernas skugga!).. som jag tycker att vi gottar oss lite extra, medan det grådassiga pågår utanför.
Jag ska visa er en sak! Eller ni ser den ju redan!
Har ni sett?
En helt fantastisk bonad, som jag förstås fyndat i andrahand… för en liten hundring. Inte klokt, va!? Tänk sådant hantverk. Troligt är bonaden sisådär hundra år gammal.
Så vacker, visst?
Det blev så tomt där på väggen när julbonaden togs ner så då började skattjakten.. tradera är ett fantastiskt bonadstips.
Ett hem om det är gott, är livets högsta lott.
Ord som passar hemmakatterna mer än väl.
…
Rätt så februaritrötta är vi hela högen, så här ska fokuseras på återhämtning i helgen. Efter hemmasysslor med djuren, skola och jobb, så blir det ”Fredagsfys före Fredagsmys”. Håkan Bråkan till filmmyset ikväll. Håkan bråkan 2 är på önskan om att se på bio så förstås ”måste” vi se ettan först. En redig chipsskål har vi beställt oss också!
…
Vi önskar er alla en hjärtegod helg!
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
