Det här är dagar vi kommer minnas. Alltid, alltid.

Än fast vi ju var här alla tre förra sommaren också, så känns det så mycket mer i år. Liten är inte en pyttebäbis nu liksom, som bara äter och sover. Nog för att det var så mysigt att jag får dåndimpen av bara tanken. Nu är han en Minimänniska som springer över stranden, med armarna utsträckta och vinden i lockarna. Han njuter där han badar, det syns. Det är fantastiskt att få uppleva dessa dagar tillsammans med honom. Vår stora, lilla pojke. Som kan se lika fundersam ut och som är lika klok som sin far. Lika gapskrattig, kramig och älskande till livet som sin mor.

Det är så häftigt;

en halva-halva utav mannen och mig.

Tillsammanstid på älskad ö.

Vi äter och sover och jag och mannen springer på väg till stranden och längsmed vår Röda Runda i skogen. Vi bygger sandslott, äter köttbullemackor på stranden, badar och lapar sol så mycket vi bara orkar. Och så igår fick jag och mannen chans att bara vara E och M för en kväll. Vandra på kullerstenarna, längs smågatorna i den där lilla, lilla staden. Med händerna flätade och bara ögonen för varandra.

Det här är dagar vi kommer minnas. Alltid, alltid.

Lillafrun