av Emmeli | feb 26, 2016 | Lilla familjen, Mammalivet, Pyret i magen
Något prickigt till en älskad sommarBäbis. Så litet och såå förbenat gulligt!
Och vet ni! Idag ska vi få träffa Pyret igen, jag och mannen!
Senast när vi var på Ultraljud, så var bäbisen pyttepytte. Lite för yttepytte tydligen för att man skulle kunna se allt man ville se i lilla hjärtat just då. Det handlade om några dagar så skulle man kunna få se, men så fanns ingen tid så nära inpå. Vi hade fått en så-tidigt-som-möjligt-tid, och det var jag glad för… fast lite jobbigt kändes det när det blev sådär, att allt inte kunde ses där och då. Men det var inget som gjorde oss rädda eller så. Det var bara så det var. Bäbisen var lite för pytte, tiden tickade på och det fanns inte mer av den varan där och då så vi fick en ny tid. Men då det inte kryllade av UL-tider, så fick vi en tid hundra år senare. Eller ja, en månad senare. Kändes som en evighet. Men nu har det alltså helt plötsligt gått en hel månad och vi är på väg tillbaka, för att återigen få träffa lilla livet, Pyret i Magen.
Och som vi längtar! Lilla Hjärtat. <3
Och det är fredag !
Pojkarna sover fortfarande. Sisse har nyss i halvsömn ropat mamma?, pappa? som för att kolla att mina ord Både mamma och pappa är hemma när du vaknar imorn! faktiskt var sanna. Efter checkande av det, har här snusats vidare bredvid mig. Jag tycker det är så mysigt att ligga vaken en stund bara jag. Men efter några minuter, så känner den här hungriga morsan frukostlängtan. Så nu ska här dukas fram frukost; kokas russingröt och ägg och laddas kaffebryggare. Sen ska vi packa in oss i Rymdskeppet och åka till ett efterlängtat gäng; Mormor&Morfar och Torehunden. Jag och mannen ska träna varsitt pass i hardcoregymmet innan vi drar mot stan och Pyret. Och Liten?Han ska ha finfredag i lilla byn, hela dagen lång.
Jag tror på en höjdarfredag!
Hoppas på detsamma för dig. <3
Lillafrun
av Emmeli | feb 25, 2016 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Liten ett år, Mammalivet, Norra Drömgården
Idag när jag kom hem från jobbet, promenerade jag till Förskolan och hämtade hem min lillvän som varit på Föris för första gången den här veckan. Han ville inte hem, om jag säger så. Leka med kompisarna var ju himla, himla roligt. Men det var rätt mysigt att följa med Mamma också, kom han på. Sitta i vagnen och somna medan snön föll från himlen. Jag rullade in på gården efter en drös kilometrar. Idag var det betydligt tyngre att gå, än igår.
Jag passade på och la mig på Storsängen en stund medan Liten sov vidare i vagnen. Hade tänkt städa under tiden men iddes verkligen inte.
Mysig hjälp fick jag sedan istället.
Här har sorterats i tidningarhögar. 
Och ritats täckning och skrivits brev, för att skicka till någon vi tänker på, massor, massor.
Och så slog vi till med pannkaksmiddag efter det.
Grahamspannkisar, gott!
Och nu är det kväll och vi har haft det så vansinnigt trevligt jag om min Miniman. 
Det är så häftigt, det här Minimänniskolivet.
Vi pratar och skrattar, tillsammans. Så har vi städat huset och dansat till Zwampen (Litens absoluta favvolåt!) och ska nu dyka ner under täcket och läsa Alfons och göra kväll. Det är inte alls ovanligt att Morsan somnar före Liten…jag somnar på minuten, liksom. Som tur är så rymmer han inte utan ligger och klappar på sin mamma och trycker sin trasa mot min kind och tycker att mamma ska få ha Oppa Ossa (napp och trasa). Hans dyrbaraste ting, liksom. Det är kärlek, det.
Imorn är det fredag. <3
Natti!
Lillafrun
av Emmeli | feb 25, 2016 | Emmeli funderar, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården, Pyret i magen, Träning
Vilken himla härlig dag det var igår!
Frukost i solbadande kök. Takdropp och fågelkvitter och en värmande sol där ute. Ja, det kan inte bli mycket annat än himla härligt en sån dag.
Jag och Liten var ute under förmiddagen. Det var längesedan han var vaken under en vagnspromenad, men igår tog vi en sån långrunda. Morsan fick motion i massor och Liten var överlycklig så fort han såg en lastbil eller traktor och så babblade vi på konstant. Liten gillar att babbla, lika mycket som sin mamma. På vägen hem handlade vi och när vi gick genom byn mötte vi en efterlängtad i Rymdskepp- pappa h-mma! (pappa hemma!).
Efter lek och lunch inne bäddades Liten ner i vagnen, slumrade direkt och jag och M satte oss på var sitt fårskinn i solen. Med en kaffekopp i handen. Precis som det låter.. fantastiskt.
Sen drog den skäggige iväg ut i skogen och jobbade och jag gick in och satte en stor bulldeg. Dom två som är fullt medvetna om hur otroligt stereotypiska dom kan vara, fast trivs med det… det är vi, det!
När Liten vaknade bakade vi bullar till hans 2-årskalas tillsammans.
”Uurtråkigt med jäsning, mamma….jag vilar en stund”
.. till slut kunde vi börja baka. Och det bakades som i en bullfabrik.
När mörkret började falla kom M hem, trött i kroppen och helt lyrisk efter att ha varit ute i sin alldeles egna skog och huggit ved. Ja, den är ju såklart lika mycket min den där skogen, men.. äh, nä det där är M´s dröm som jag är så glad att han fått uppfylla. 
Älskar att se den där mannen lycklig!
Jag och Sisse var inte färdiga på långa vägar… men till slut så, låg där närmare 100 snurrbullar med chokladfyllning gräddade och klara. Och då tog vi kväll. Åt Karl-Alfred-mat (panerad torsk och spenatstuvning!). Lekte kurragömma så liten tjöt av skratt och så tränade jag ett överkroppspass medan pojkarna var över till Farmor&Farfar med några nygräddade bullar.
En bulle i ugnen genom gammal knappt spegelbar spegel. Pyret i Magen i randig klädsel. Älskade Bäbis. <3
Så låtsades vi sedan att vi minsann hade världens största badrum och klämde in oss alla tre för att duscha och bada balja, samtidigt. Finns det hjärterum… väldigt mycket så. Sen skulle jag och M absoluuuut inte somna när Liten nattades… vilket vi såklart gjorde i alla fall.
Fast vi vaknade i ganska-god tid och klev upp och nattafikade; provsmakade bulle och sörplade kall mjölk innan vi kröp ner bredvid vackerungen igen.
En sån där dag, är mer än guld värd.
Lillafrun
av Emmeli | feb 24, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Norra Drömgården, Sovrummet
Nånstans där bland alla täcken och kuddar ligger en sovande Liten.
Jag vaknade före min lilla skatt och låg och bara tittade på honom. Han är den vackraste Minimänniska jag vet. Med sötaste tårna, lenaste kinderna och det varmaste hjärtat. 
Denna beundran över sin unge, alltså. Något helt magiskt. En beundran som bara bara växer. Från Störst av Allt, till ännu större. Och så vidare..
Pappan känner precis likadant.
Nu skiner solen in i huset och vi är vakna båda två. Liten har ringt sin pappa och snicksnackat.
”Heeij! Pappa koka ääi! (hej! pappa koka ägg!)”
Ja, det tyckte han att pappan skulle komma hem och göra. Mamman föreslog att hon skulle koka samma gröt som igår, då jag ju tyckte den var übergod (russingröt. havregrynsgröt som kokats med russin. och så äppelmos till)… fast då fick jag till svar; ”nej mamma, de var ju blä!”
Jo, jo.
Sisse och papps pratar i högtalartelefonen. Schysst, så får mamman också vara med på ett hörn…
Pappan är på väg hem så om ett par timmar eller så, så börjar tillsammans-onsdag. Bästa. Tills dess fortsätter vi mysigt Mamma-och-Liten-mys här; kokar ägg och slevar jordgubbar i filen, väcker oss i den takt vi känner för och bara har det lugnt och skönt.
Åh. Jag är så himla tacksam över all tid tillsammans med Liten. Pappan jobbar en del uppdrag långt hemifrån, med en natt eller två borta. Men kompenserar alltid med mycket hemmatid också. Älskade liv!
Nu ringer äggklockan.
Mamma, ääi kjlar! ropar lillvän.
God morgon, onsdag! säger vi här hemifrån Drömgården.
Lillafrun
-och Liten.
av Emmeli | feb 23, 2016 | Emmeli funderar, Köket, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Norra Drömgården, Träning
Hej på er i havet av köksbilder denna tisdag!
Jag är så himla lycklig över vårt gammkök med mormormönstrigt golv och sköna kökssoffan och just nu, mest av allt, det ljuvliga ljuset som köket bara badar i.
Vad vi har för oss i veckan?
Ptjaa… Igår var pojkarna hemma och kurerade, tvättade, tvättade lite till, vädrade, myste framför film och sånt. Jag jobbade och var uppenbarligen mycket, mycket slut när jag kom hem. 18.15 checkade jag ut (!?). Helt galet. Flyttade mig från kökssoffan till stora, renbäddade sängen när Liten skulle göra natt, och så sov jag runt liksom. Det var inga problem att kliva upp kring 06 i morse, om jag säger så.
Jag åkte i väg i morse och undervisade ett par timmar, för att sen checka ut från jobbet och åka hemåt för att ta vid Sjukstugestafettpinnen. Väldigt passande med Sjukstugedag idag då mina elever, som jag skulle haft efter morgontimmarna, hade skiddag. Jag hade liksom redan tänkt kompa ut den här dagen. Hurra för sånt klaffande säger den här Musikfröken!
Innan mannen drog iväg på uppdrag hann vi träna ett tabata-pass tillsammans. Roligt och trevligt med sällskap. Och jobbigt. Sen vinkade vi pappan hejdå och gick ut för att åka Snowracer. Sisse är liksom inte sjuk längre, så att det behövs baddas panna på ynklig minimänniska. Men det har ännu inte riktigt gått 48 timmar sedan Herr Äckelsjuka började (och slutade? Det blev liksom inget mer än i söndags..) härja. Så, det är klart vi är hemma. Idag har vi alltså kunnat vara ute tillsammans och njutit av finvädret. Nästan som en smygstart av Sportlovet som är inom ganska-kort. Vi åkte Snowracer tillsammans utför lillbacken och både stora Morsan och lilla Liten tyckte det var fasligt roligt.
Nu sover Liten ute i vagnen. Jag sitter och pustar ut och har skön stund efter att ha varit ute och dragit honom på långrunda, samt ställt huset till rätta igen; städat lite till, matat på ännu mer i tvättstugan och så. Så nu doftar det Ajax och tvättmedel i en salig blandning. Åh så fräscht det känns!
Jag och mannen har inte ropat hej ännu, men det vore ju för himla härligt att slippa…
Nu ska jag slå i kull mig på sängen en stund, njuta av Pyret-sparkar och läsa Mama innan Minimannen vaknar!
Hoppas att ni har det fint, alla ni!
Lillafrun
Senaste kommentarer