Sitta med kaffekoppen på sofflocket och bara drömma. Finula. Bläddra i frökatalogen..
Senaste dagarna har jag fått en hel del funderingar över snittblomsodlingen, vilka sorter jag odlade förra året? hur vi anlade blomsterodlingens bäddar? vad vi ska odla i år? vilka blomstersorter som är enkla att driva upp och håller sig gott i vas? vilka dahliasorter jag köpt i år?
KUL! Jag älskar att ni är en så engagerad skara som hänger här med oss!
Vill ni veta hur jag gör, ”Mitt odlingsår”, från frö till skörd, finns ett väldigt informativt, guidande inlägg HÄR!
HÄR kan ni läsa om hur vi anlade vår Blomster- & Köksträdgård, vilka mått, vad vi fyllt bäddarna med osv!
HÄR kan ni läsa om vad vi odlade förra året! Blommor och ätbart.
Matigt trädgårdsinlägg där jag delar många favoritiga blomstersorter! Klicka HÄR!
HÄR har ni en hel katergori för Trädgård & Odling! Där kan ni botanisera i massor.
I år satsar jag på ännu flera zinniasorter, det är en otrolig blomma att ha i bukett. Står så himla bra och är så vacker.
I kombination med dahlior. M-a-g-n-i-f-i-k!
Jag är en obotlig ”på feeling-trädgårdsodlare” och kommer förmodligen aldrig bli särskilt bra på ordning och reda vad gäller namn och sorter.. jo, nog kan jag många blomsternamn, men jag menar, det där med att hålla reda på vad jag satt exakt var, vilken dahliasort som hamnade var osv..dit verkar jag ha långt kvar och inga ambitioner att ta mig dit. Jag sår och planterar hittan dittan. Så det tråkiga svaret gällande dahliasorterna jag odlade förra året är; jag vet inte. Namnlapparna strulades ihop alldeles, vid utplanteringen hade jag inte den blekaste om vad som hamnade var.. men det blev bra ändå. Praktiskt är det förstås att ha lite koll på just dahliorna, då dom är så olika i höjd… men praktiskt, är inte heller ett ord jag praktiserar så väl…
Förhoppningsvis har jag i år i alla fall lyckats ta hand om knölarna under vintern (förra vintern glömde jag dom ute i kylan och det sved i odlingskassan när så många nya knölar behövde införskaffas). Men i år, hoppas jag knölarna mått gott, ombäddade i spån och aldrig nära frost, så att dom går att njuta av ännu en sommar. Men! Jag har också för säkerhets (och kul) skull kompletterat med några dahliasorter och tack vare orderbekräftelsen ska ni få höra;
Natalie G.
Sweet Nathalie
Sam Hopkins
Brown Sugar
Sneeuwstorm
… googla på dessa namn, följt av ”dahlia”, och se vilka tjusigheter!
…
Låt höra nu, blir det något odlat hemma hos er i år? Blomster och/eller ätbart? Jag känner mig som en nybörjare varje år, trots att jag odlat i typ sex år nu.. det är ju det som är så roligt, att få lära sig, hela tiden. Och kom ihåg! –alla gör tusan på olika sätt, och tänk det blommar ändå! Låt dig följa med, putta ner frön på feeling och bara njuut! Tiden vi har framför oss nu är helt och hållet magisk, för både hjärta, kropp, knopp och själ! Lite mer vintervila och drömmande.. sen drar vi igång!
Vänta ska ni får se en sak! Vi ska bara ta oss uppför trappen först..
Förbi tjusiga ”30-årspresenterna” till lampor. Tjava försiktigt steg för steg… någon ledstång har vi inte, ännu. Och någon list fattas.. det syns på första bilden för dig som är superuppmärksam.
Fortfarande känns det så vansinnigt lyxigt och så skönt (!) att det bara är att gå uppför en trappa för att komma till våning två. Ingen stege och barn på ryggen… så att gå utan ledstång är ingen match för en Drömgårdslivare.
Ni undrar över det här med att ha en liten Fyrklöver.. som är födda rätt så tätt. Ni undrar över våra barns namn. Tanken bakom? Är det släktnamn? Osv. Vänta ska ni få höra..
Nu är vi uppe i trapprummet!
Där jag sitter och skriver på den sammetsgröna stolen. Och där dörren till vänster går till vad vi tänker ska bli ett stort Lillebrorsrum för två småbrorsor. Rakt fram ser ni dörren till odlingsrummet.. det som ska bli badrum en dag.
Men nu till saken. Ser ni tavlan där?
Den betyder mer än ni kan ana för mig. Det är min Morfar Kjell Sixten som har målat den. Just det, som i Sixten. Vår förstfödde. Förstås döpt efter min Morfar.
Morfar och jag var tighta, så tighta tills den dagen han somnade in, nästan 92 år gammal. Han var snickare, målade tavlor, skvätte kinderna med rakvatten efter morgonrakningen, åt äpple med kniv sådär bit för bit.. gärna rött, mjöligt. Hans knä rymde den lilla Emmeli flera gånger om. Han sjöng för mig och jag knövlade på med hans stora, tjocka örsnibbar. När benen inte längre bar honom, gjorde jag allt jag kunde för att hjälpa min gamla Mormor Syrena när hon behövde hjälp där hemma i det stora gula huset bara metrar ifrån mitt barndomshem. Jag var inte stor då, må ni tro. Men lika tjurig då som nu. Att ha gamla människor i kring sig under uppväxten, jag fick så goda år med alla fyra mor- och farföräldrar, det tror jag är så oerhört värdefullt. Eller för mig, har det i alla fall varit det.
Jag är en riktig super-super-sladdis i min syskonskara. Vi är fyra systrar i skaran och jag är den fjärde i ordningen, nitton år efter nummer ett, tio år efter nummer tre. Jag har alltid, alltid älskat att vara ”Lillan”, ni vet. Oj, så överöst med kärlek. Men visst fick jag till exempel mina mor- och farföräldrar mindre än mina andra syskon och visst tror jag absolut att önskningen om en egen skara täta småungar, som kan vara varandra fysiskt nära och leka tillsammans (stöta, blöta och bråka också, förstås!), har något med min egen syskonskara att göra. Alla konstellationer har sin charm och o-charm, tror jag. Men min Mamma och Pappa har lovat att leva tills dom är minst 130, så det är lugnt. Och mina äldre storasystrar är mina bodyguards, mina ”småmammor”, tre utav mina bästa vänner, som alltid gör allt och lite till för mig.
Det är prick hur intensivt som helst för föräldrarna med många täta små, men himmel vad det är värt det. Barnen har kompisar varje dag! Förresten, tror jag säkert att det är intensivt oavsett spann. För stundvis är det till exempel så himla soft här hemma, bara för mig att snusa bäbis på sofflocket medan storasyskonen leker tillsammans. Men vilsammare än så blir det sällan dagtid, förstås. Att ha fyra små barn, är 400%, av ALLT.
På blanka tisdagen idag, utbrast 5,5-årige hemmabarnet ”jag ÄLSKAR min familj!, jag skulle inte klara mig utan den!”. Och festen blev ännu större när Storebror kom hem från skolan och leken kunde bli ännu större.
Så vår förstfödde är döpt efter min Morfar. Mellannamnen kommer från min pappa respektive Sixtens egen pappa. Juni Syrena, ”Vår sanna sommardröm”, är döpt efter årets ljusaste dag, då hon föddes. Och efter min Mormor Syrena, förstås. Hennes sista mellannamn kommer från mig och Junis Mormor.
Bertilen.. ett släktnamn från både min och pappa M´s sida. Följt av två släktnamn till.
Lill-Olof, är döpt efter sin egen pappa, som heter så. Lill-Olofs mellannamn kommer från mannens farfar respektive min Farfar.
Så det enkla svaret. Ja! Det är en herrans massa släktnamn hit och dit och för mig är det som den vackraste blombuketten framför mig när jag tänker på lilla fyrklövern och alla namnen.
Hur många barn har du, vilka åldrar och vad heter dom? Så roligt att höra!
Vi startar igång med en liten glimt på dagarna som gått, checkar dagsläget och blickar framåt…
Drömgårdsrapporten kommer här!
Veckan som gick, fylldes med;
En allra sista jullovsdag. Och den var mysig och pysslig. Såsom vi tycker om. Att vardagen tog vid dagen efter och skillnaden inte är så markant för barnen utan kan fortsätta mjukt och gott, det är värt allt och lite till.
Vi passade på att hästa medan snön ännu var djup och fin.. som utlovat, kom sedan regnet och blåisen var ett faktum.
Lillminsting blev 12 veckor! Världens bästa Lill-Olof. En liten viljestart cooling, som älskar att gosa nära-nära och växer så det känns som att jag måste sitta och titta på honom konstant för att inte missa att han visst växt i ännu en ny storlek. Lillhjärtat vårat som alla är precis hur nerkärade i som helst.
Vi vågade äntligen bjuda hem för kompisdejt igen. Men försiktigt, försiktigt. Utelek bredvid hästarna var kuligt!
Mamman och Pappan tankade kraft med hjälp av gympapass och tjavande långturer. Liten pytte-PT bredvid eller i vagnen!
Bland det mysigaste just nu. Att 3-åringen är i pusselmode och om kvällarna är det fullt ös med Bonden Blom-böckerna innan natten.
Det blev tjugondag knut och enligt tradition ringdansades julen ut. Små pepparkakshus kraschades och små pumlor och annat julgranspynt plockades varsamt ner i lådorna igen..
Granen sköt söta små gröna skott och det kändes i vanlig ordning lite vemodigt.. men julen kommer åter, för det har han lovat!
Inledde helgen med ledig tillsammansfredag. En tidig morgonsväng till sjukhuset i norr. Återkontroll efter Lillminstings Stafylokockhärvor alldeles i början av hans liv. Sen landade vi i fredagsmyset till kvällen, i ett såpdoftande hem, med tom tvättkorg och renbäddade sängar. Som gjort för en skön helg, menade HemmaMamman. Vi åt en favorit, med rostad potatis, kyckling och sååhåå god coleslaw (vi hade vitkål, rödkål och morot i.. såå gott!).. receptet är ursprungligen ett gammalt Ica- recept. HÄR hittar ni det, rekommenderas!
Helgen har sedan innehållit lite av varje. Barnen önskade skridskor och lördagsgodis. Så så fick det bli.
Själv har jag försökt att inte göra så mycket alls. Tanka energi. Bunkra sömn. Än om våra fyra barn sover som minigrisar, har jag inte vågat (pga RS-helvetet) sova sådär avslappnat som jag brukar. Den här stunden var en utav helgens mysigaste. Alla barnen avslutade veckan med lekdejt med kusinerna med Farmor. Så vi tog vara på allt lugn som gavs, helt sonika. Så tacksamt och passande hela alltet. Hela hösten har vi bara bett om barnvakt för ”vi måste åka in med Olof, han har blåsor på kroppen”, ”Emmeli och Olof måste läggas in, kan vi få hjälp med stora barnen några timmar?”, ”Vi ska till Umeå och göra ultraljud på Olofs höft”, ”Olof är slö, andas inte, kan ni hjälpa oss?”. Bara sånt. Det här var som ni förstår så himla lyckliga små timmar. Barnen fick mysa och omhändertas en stund av någon annan. Bara för mysigt. Och mamman fick snusa bredvid bäbis.
Idag känner jag igen mig själv, på något vis. Den här RS-härvan tog hårdare på mig än jag själv förstod. Helgen har för mig, till mångt och mycket, gått till vila och återhämtning. Än fast jag älskar att göra, göra, göra… så var det bästa jag nu kunde göra… att inte göra så mycket alls. Och hej, idag känner jag att krafterna inte är helt slut. Lyckan i det!
Önskningar och planer inför veckan!
Önskeplaner för vecka 3:
-Njuta av HemmaMammalivet! .. det är min tröttaste och allra lyckligaste tid i livet. Just nu.
-Skriva och fota. Och jag älskar det!
–Baka tillsammans med barnen!
-Förbereda temavecka här på bloggen! … det blev så många frågor om att vara HemmaMamma och vårt ”Drömgårdsliv”, att det kommer bli en hel rad med inlägg om det. Hoppas ni ska tycka om!v Trädgårdsinlägg kommer också, det är det också många önskningar på. KUL!
–Beställa gardinstänger. Och gå ut i Gårdshuset på ”loppis”…
–Jobba ihop några utkast!
–Passa på, att vila när tillfälle ges. Mammasuperkrafterna. Jag har dom i fokus nu. Hålla igång med friskluftturer och små gympapass här hemma är också ett sätt att tanka mammakraft.
…
Önskar er alla en god vecka, så hörs vi både här och på instagram. Ta hand om er. Allt vad ni bara kan!
Nu är det lite, lite mer än ett år sedan vi blev klara med rummen på övervåningen och vi äntligen kunde flytta upp.
Vi var då bara så enormt lyckliga och lättade över att ha klarat mastodontprojektet ”skapa övervåning”, tillsammans med tre småungar. Att hänga upp saker på väggarna, bära in den där möbeln vi tänkt addera i sovrummet, ordna gardiner… ja, det har bara inte blivit..
..förrän nu. Nu har lusten att boa och dona i rummen vaknat till liv. Vi fick så fina linnegardiner i julklapp och dom ska få hamna här i sovrummet. Ska bara hitta en tjusig gardinstång först. Den här i bild, husets enda, lånade vi för provandets skull nerifrån matrummet. Jag tycker så mycket om våra fönster och i vissa rum vill vi inte alls ha gardiner. Men som i sovrummet, så himla mysigt och ombonat det kommer bli!
Fotogenlampa ännu ej upphängd. Spegeln… bara på lut. Äsch. Vi har inte bråttom.. vi tar det pö om pö.
Idag är vi skitnöjda över att ha hängt upp både en tavla och grejat med gardiner. Lägg till; fixat ett fel på vår Bil nr2 som vi haft avställd i evighet men nu vill brumma igång igen för att det behövs till vardagspusslet. Ptja, såna vuxengrejer, alltså.
… vi får se vad nästa lilla boa-grej blir. Men nu väntar söndagkvällen! En stunds vila innan natten och ny vecka.
…
Jo just det. En sak till! I början av veckan frågade jag er inne på instagram om det är något särskilt ni vill att jag tar upp här på bloggen kommande veckor. Många, många frågor kom det om att vara HemmaMamma och om Drömgårdslivet. Trädgård, också! Så roligt det ska bli att skriva om, alltihopa. Jag frågar er här med så jag inte missar någon önskning. Så, säg gärna till om du önskar något särskilt jag ska blogga om framöver.. skriv här eller i ett meddelande på ig.
..Solen och ljuset som återvänder lite lite för var dag.
Ja; tack för ett starkt januaritecken. När solstrålarna plötsligt orkar sig in, genom hela köket, hallen och till trappen..
Tack för nystädat hem och ett plötsligt infall att knipsa några pellisar och sätta i blött tills andan faller på att plantera dom till nya små pellisar.
Tack för mindre oro i kroppen och en känsla av att våga pusta ut lite, lyfta blicken och förstås här och nu:a, men också längta lite framåt. Några fröpåsar har redan anlänt. Ett nytt gäng beställde jag till blomsterodlingen idag. Dahliaknölarna är också beställda. Nipprig. Det är ordet.
Framförallt;
Tack för fyra barn vi kan kalla piggelina, som tillsammans med sin pappa gett mig årets första fång med tullisar. Tack för att vi har sötaste grannen som är så fantastisk med oss hela familjen, som idag bett att få låna barnen ett par timmar ”för lite fika och pyssel”.. förstår ni? Vilken lyx för två trötta småttingföräldrar. Vi gav oss ut på en långpromenad tillsammans i ljuset. Bäbisen i vagnen förstås. Så fantastiskt skönt och själagott.
Nu väntar en oplanerad helg. Att försöka fylla med så mycket återhämtning och energitankande som det bara går. För vad det är nödvändigt just nu. Det skriker både kropp och själ. I lägen där man bara måste ta sig igenom saker, då biter man ihop.. det bara är ju så. Jag var rejält trött redan när jullovet tog vid. Så öste RS-vågen över oss och jag tror det brände mina reservsuperkrafter, alltså. Jag skulle orka ännu mer om något skedde här och nu, så är det ju. Allt för ens små älskade liv, ni vet. Men nu ser tack och lov livsläget ”lugnt” ut och som jag brukar säga.. det är inte farligt att ”jobba hårt”.. det är bristen på återhämtning som blir farlig. Så, hej januarihelgen som bara väntar på att fyllas med må-gott. Knäpper händer hårt för att det blir så.
Ta hand om er ni med. Önskar er en helg av det slag ni önskar!
Senaste kommentarer