Åh, vilken otroligt fin vecka det där var!

Maj blev juni.. och vi fick massor gjort här hemma, i trädgården, bland odlingarna, hos hästarna.. till och med en skvätt av hemmet blev lite sommarfint. Så härligt! Veckan fick också ett hejdlöst otippat, smådrygt (nej, apdrygt faktiskt) slut.. nåväl.. vi tar det från början..

Veckan som gick;

Hemmagänget bakade bullar tillsammans. Passade ypperligt när regnet hängde i luften till morgonen. Ljuvligt så det förslog, blev det när solen sedan kom fram lagom till att allt var färdiggräddat.. om vi lämnade disken och drog ut med ens? Jamen sjäälvklart!

Hovis kom och gjorde hästarnas fötter sommarfina. Obligatorisk ”hovslagarfika” med nybakta bullar sedan! För drömmigt. Om ni frågar mig.

Jag myste med dessa tu medan storasyrran drog på några kottetimmar och storebroren var på skolan. Förutom olika hemmapåhitt, så sov Gullbjossorna gott medan morsan sprang och flåsade fram med vagnen.

Oändligt, nästan (!), med energi just nu. Sova? Känns nästan slösigt.. men så är det ju inte förstås. Energin hjälpte mig att bestiga senaste veckornas viktvättberg i ett hujj, skura här och skura där. Göra sommarfint på bron. Och självaste Juniflickan, var först ut med nyputsade fönster, tvättade textilier och såpskurat golv (Olof var med då också… och välte i kul en 10 liter skurhink över hela detta lilla golv.. pippi långstrump-style på skurningen kan ni tänka er! Haha). Vi hade så mysigt när vi påtade där inne tillsammans, syrran och minstbrollan och jag. Möblerade om gjorde vi också. Nu ska bara en liten gardin hängas upp där också. Så drömmigt hon har som har blommande äppelträdet alldeles utanför, eller hur?

Regnet föll och jag var skitnöjd över födelsedagspresenten jag fick av maken i höstas. Regnrocken! Göra morgonturen till hästarna, ta några djupa andetag, knipsa en nyblommande syrén.. medan Lill-Olof slumrade i vagnen. Att jag får kallas alltsammans för min vardag.. gör mig alldeles spagetti, av tacksamhet.

Regnet var ihärdigt den där dagen, så vi packade fikakorgen och packade in oss i bilen och åkte till efterlängtad gammal tant på ålderdomshemmet. Förgyllde både hennes och vår förmiddag.

En tur till stan tog vi oss en soligare dag. Rejsade runt på jag vet inte hur många ärenden. Det blir så, när vi alltid drar oss för att åka till stan….

Väl hemma tog vi tag i årets gårdshusstäd. Ut med allt som samlats där i hallen under vintern. Nu bara VILL man vara där inne. Vissa tog det hela med ro, som ni ser.

Den första junihelgen tog vid. Och som småkusinerna taggat.. för nu skulle det bli kusinövernattning. Skrållan drog till jämngamla kusinen, och Storebror fick sin jämngamla kusin som sovgäst här hemma. Vi ”bytte barn”, mao. Hur lyxigt som helst! Vi gjorde oss för förstås och drog till med extragod lördagsfrukost efter spännande natten.

Helgen fylldes sedan med ditt och datt. Som att koppla på slaghacken på traktorn, slå ner det längsta gräset och tillsammans med hjälpsamme gullgrannen, kratta ihop alltsammans så vi kunde lägga det på bäddarna i köksträdgården. Storbarnen? Kutade mellan hemma och andra hjärtevarma granngårn. Så värdefullt på alla sätt.

Till kvällen var vi sådär trötta som man bara blir av att jobba fysiskt timme, efter timme. Suckade nöjt till kvällen när jag stod på balkongen, synen och känslan av att alla luktärter var utplanterade, att det är färdigplanterat i rabatterna.. vi hann för sjutton till och med att klippa, i alla fall halva, gräsmattan och trimma. Sicket lyxbestyr!

Äppelträdet blommade i ett enda fluff och söndagen ägnades till återhämtning. Tjava bland bäddarna som nu är planteringsredo. Bara strosa runt och njuta. Dofta äppelblom. Springa en tur.. plocka liljekonvaljer… kuta hemåt igen..

.. pysslade lite, och gav till gullgrannar…

Sen tyckte jag bara att jag mådde så himmelens konstigt? Fick bara ondare och ondare i vänster hand, det hade pyrt under hela dagen men jag tänkte att jag var överansträngd av allt trädgårdsarbete. Men det gav sig inte på rimlig nivå, gjorde bara ondare och ondare. Handen svullnade. Jag blev illamående. Lite stickig i munnen. Kände mig kallsvettig.. började kolla närmre,… och fann två små väldigt cymetriska prickar. Blev jag huggormsbiten i liljekonvaljsskogen utan att ha registrerat det? … jag tänkte att det var myrorna som kryllade på marken som bet till mig där.. men tydligen. Och inte ens ovanligt, att ormbett kan ske på detta sätt, utan att man faktiskt märker av själva bettet.

Ringde 1177 som sa ”åk in, nu”. Meeen.. det hade jag inte tid med, tyckte jag. Ringde giftinformationscentralen; ”du måste åka in, nu samtliga ormbett bör kollas upp av läkare och har du minsta symptom, absolut”. Så ja, min trogne livet- och sjukhus vän Lill-Olof och jag fick lämna pappan hemma med tre sovande storbarnen och åka ambulansfärd tillsammans mitt i söndagnatten. Och tur vad väl det, så kunde jag få behandling direkt i ambulansen.. för jag blev rätt risig till sist och kunde liksom inte köra själv. Så vi har försökt trassla oss fram under natten, bland alla möjliga prover, sladdar och för ljusa lampor. Amningen var en utmaning (Lill-Olof helammas fortfarande) men Lilla O är en hjälte. ”Vi” har observerats och fått bra grejer för ormbett i kroppen. Mår mycket bättre redan.

Ahapp. Nu är vi hemma igen, lite trötta, men så tacksamma för världsfin vård… vi börjar veckan så piano det bara är möjligt, mao.. Svenska flaggans dag och allt. Hoppas att ni mår gott och haft en härlig vecka och långhelg!

Önskeplaner för vecka 23:

-Ta en dag i sänder. Njuta junivackert, naturen är som en saga nu ju! Jag ska ta mig småvilor.. ja, minst en gång om dagen är målet. Bara pausa, än fast det finns både måstefix och drömmiga vill-göra-fix. Några minuter i trähammocken, en stund i vilostolen, klappa hästmular, dofta liljekonvaljer och syrén.. eller bland det mysigaste jag kan tänka mig just nu; tjava långsamt fram, med bäbisen i vagnen, storasyskonen som cyklar intill, prata ditten och datten och plocka oss en dikesbukett innan vi är hemma igen.

-Sätta potatis tillsammans med mamma och pappa!

-Så morötter i slutet av potatislandet! Japp. I år blir det ”bara” en massa potatis och morötter.. vi hoppar över mer rotsaker än så. Förra årets rotsaksland hanns verkligen inte med och än om det blev mat i landet ändå, så kändes det inte kul.. bara stressigt och som att vi inte hann med det. Så vi provar annorlunda i år.

-Fira en älskad älskad Lillebror som fyller år! Lillhjärtat. Och ännu mer kalas väntar också! Vi har haft och har en rekordkalasig vår och försommar i vår familj i år.

-Plantera ut dahliorna!

-… ja, förresten, kanske är det här veckan precis alla plant åker ner i bäddarna. Vi får se vad vi hinner!

-Fira skolavslutning i kyrkan!! Hurra, himmel vad jag längtar efter det då första skolåret för Minimannen var pandemi-kantat. Stora näsdukspaketet bör nog göras redo!

-Ta SOMMARLOV! .. med en första sommarlovshelg som kommer fyllas med lite av varje.

Ska bli så enormt mysigt med sommarlov tillsammans. <3 Än om jag är HemmaMamma och är med barnen jämt och jämt, så är sommarlov något annat.. vi har ju ändå små skoltimmarna att förhålla oss till annars, att få ta dagarna helt som vi vill… strula om lite lagom bland rutiner, åka till lillsjön och ta sommarens första dopp, lekdejta härs och tvärs, äta glass i stora lass, vila upp oss alla..(haha, vem försöker jag lura här? mig själv. funkar fint. för nog om det är arbetsamt att sommarlova med en hop småungar, så är det LJUVLIGT) och sen ta höst, med älskad vardag och rutiner. Det känns gott. Hoppas att det blir så.

…

Önskar er alla en fin junivecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan!

Emmeli