Så glad. Ni hittar ju hit! <3

Vi gör ett litet augustisvep också då.

Ännu så mycket sommar kvar! Små bara fötter och dopp i sjön.

Vi har försökt att ”vara duktiga” i sommar och inte starta några nya projekt på feeling, som vi såå lätt gör… utan faktiskt betat av en del tråk som är väldiga viktigheter och gudomligt sköna att ha gjorda i efterhand. Som att taket på boningshuset nu är bytt, tätt och klart (!!).

Vindskivor bytta och målade. Låter så lätt, men är en hel del jobb. Bara att själv (M alltså) ställa ställning på tre sidor av huset. Tungt och tidsödande. Och ni känner M vid det här laget, förstås har han tagit fram precis den profil som var på vindskivan sedan innan.. sånt där som tar lite extra tid, men är detaljer vi älskar. Att återställa och vårda ömt. Nya hängrännor och stuprör är på plats också… på ena sidan huset. Hinner vi andra innan vintern? Det är planen illa fall. Ställningen ska upp på fjärde och sista sidan.

Och nocken på lon, är numera tät. Det var en hemskt nervös dag när papporna M och J satt där uppe på nocken. Mammor och barn nervöspratade och umgicks gott på sitt håll, för att slippa se. Det var en fin så fin arbetsdag men jag ryser av att bara titta på den där bilden.

Augusti. Skördetider. Köksbänken ständigt fylld. Ömsom syner som dessa, ömsom ett otroligt rörigt kaos.

Dessa bilder är tagna när det var väldigt rent och bortdiskat, vill påminna om det. Alla som tex. kokat saft vet hur det såg ut innan saftflaskebilden togs… vet knappt något söligare än att göra saft, men så gott det blir och vad mysigt det är att ha ”Mor Emmelis blandsaft” att bjuda barnen på till gofika!

Laga gott och få finbesök hittan dittan. Känna sensommaren i oss. Här var Idan och gulliga lillan på middag just samma kväll som det var solförmörkelse.. vilket speciellt ljus det blev där ett tag!

Sommarens hästfokus har varit att lära känna nya hästen bättre och bättre. Ett litet gäng längre turer har jag och M hunnit med. Och också; ett känslosamt, väldigt fint besök hos vår älskade Ikran i hans nya hem. Hela familjen var med och det var så fint. Han har det så bra. Det är mer än fint att vi har honom så nära, samt har så bra kontakt med hans nya ägare. Men förstås, var det inte bara lätt att träffa honom. Lilla B tycker fortfarande att mamma och pappa tog ett dumt beslut och bara svamlar när dom säger ”Ikran är ljuv, men en liite för stor häst att hålla med med en massa barn i kring..”.

Augusti blev också månaden vi storstädade hönshuset inför vintern.

Jag hade fantastisk hjälp. Som hon slet på, min stora tjej. Njutbart, att få se hur underbart hönsen tyckte att det var där inne sedan, samt välkomna de nya småhönorna som vi införskaffat. Nu är alltså Kvack och Kackelgänget fulltaligt igen. Underbart!

Allra sista dagarna på sommarlovet, fylldes med utflyktande.

Det är lyx att bo i höga kusten med vackra vyer åt alla håll, nära. Middag på en bergstopp. Det var fint.

Fika Junis nybakat rulltårta fylld med hallonsylt hon kokat själv på bär hon plockat själv. Ja, mamman är stolt. Men strunt i det, HUR underbart med kapabla småungarna!? Helt underbart. Vi alla mumsade så. LillSigne fick dock nöja sig med amning, majskrokar..

.. och blåbär! Lilla, lilla bäbisen.. det är så ofantligt gossigt att uppleva alla Första Gången med ännu en liten människa. Som att sitta i blåbärsriset och få smaka blåbär. Titta ut på det stora havet.

Gott att återgå till älskad vardag sedan, men också en del vemod över att sommarlovet nu var slut. Men mest tacksamhet, över ett så himla fint sommarlov tillsammans.

Vardagen drog igång. Tre barn i skolan. Två barn hemmavid. En pappa på kontoret/i brandbilen/hemma. En HemmaMamma, med ömsom två ömsom fem älsklingar att pyssla om.

Hemmaliv, skola, arbete, massor av fotboll, små och stora projekt, pyssla om odlingen, skörda, ta hand om djuren. Mitt i allt, på med finklänning och plocka blombukett att ge till älskad pappa. Eller älskad granne. En vän. Att gå där i köksträdgården och hämta in mat eller plocka en blombukett, det är så enormt själagott för mig så jag brukar gladeligen strössla buketter omkring mig.

Barnen tycker också så mycket om denna plats. Enormt sött när Lillan ska gå och lukta på blommorna med sin hoprynkade lillnäsa.

Minns så väl, hur jag sådde en massa astrar när hon låg ny i magen, i hopp om att allt skulle gå vägen och att vi skulle få uppleva en liten femma, en liten Aster-unge .. tänk att hon sitter där nu, bland astrar och ringblommor.. och snart fyller 1 år. Aj mitt mammahjärtat. Aj mitt mammahjärta. Tacksamhet, kärlek, lycka och vemod. Allt samsas.

…

Och så blev augusti september. Alla sommardagar i hjärteasken. Lite vemod, tänk så fort ”hundra sommardar” kan gå… nu väntar hösten. Min favoritårstid! Men i år värker det också en del i mig, faktiskt…. Lillan, Lilla femman.. fyller ett år i slutet av den månad som just tagit vid. Så drömmigt alltihopa. Också så känslosamt. Behöver inte säga mer än så, tänker jag. Ni som fattar, ni fattar.

Hörs vi snart igen, eller? Hoppas ni mår gott, alla ni. Ta hand om er och njut av er helg!

Emmeli