Ankor.. jag menar, Septemberdagar på rad.

Hemmaliv, skola, arbete. Omvartannat. Vardagsbestyr, fotbollsavslutningar och första hockeyträningarna. Kyliga morgnar, varma dagar. Dimma som drar in över åkern under kvällen. Gulnande löv så vackra att man dånar när solen skiner igenom. En bäbis som skulle fylla ett år… med en mycket känslosam mor tätt intill. Hemmet höststädades på idogt vis. Projekt takbyte, med vindskivor och sånt där jox, blev färdigt.. (typ, du fattar mer snart). Livet i övrigt, också, såklart…både lätta och svåra saker, men som inget utav det har en plats just här.

Septemberdagar på rad..

Ni fick förra veckan se och läsa om olika septemberbestyr jag har haft med minstingarna , men det var förstås bara en del av det hela. Livet med hela flocken samlad osv. det kommer det några, okej många, glimtar från nu!

Jag har storstädat, putsat fönster och såpskurat golv, rensat och röjt i olika vrår. Som med samma hybris som när man ska föda barn.. tror helt klart jag haft grejandet som terapi.. FÖR ATT ÖVERLEVA ATT MINA SISTA BÄBIS SKULLE FYLLA ETT ÅR!!

Fråga inte. Förstår du inte, så förstår du inte. Förstår du, så förstår du precis.

Älskad vardag. Morgnar med alla barnen hemma. Lillan står där mitt i röran och är beredd att vinka hejdå till gänget som cyklar mot skolan. Därefter några timmar mamman och minstingarna.

Och när skolan slutat är vi samlade igen och hemmet känns absolut som en alldeles egen barnverksamhet.. det pysslas och donas, bakas och byggs kojor, snickras och spelas spel.. allt i en salig röra. Ett säkert hösttecken är helt klart att köksbordet dagligen är belamrat av pyssel. Helt underbart tycker jag! Hela alltet!

Storheter gånger två. 1. Vi tog i från tårna i år och lejde för gödsling av vår lägda. 2. Jag tog första egna turerna med nya hästen. Inget sällskap med, bara han och jag.

Septemberbuketterna är favoriter. De gula kantarellerna likaså. Att skörda för middag ger sådan rikedomskänsla.

Kvällar som mörknar tidigare och tidigare. Kämpa på, äpplena skulle bli mos till vinterns alla havregrynsgröt-frukostar och de sista hängrännorna och stuprören behövde komma på plats och ställningen sedan äntligen rivas.. efter att ha byggts upp och rivits ner på husets alla sidor sedan i våras (well done älskade M<3).

Lilla boningshuset i höstskrud. Nåväl, sommarblommorna får blomma färdigt där i rabatten men på brotrappen har det blivit höst.

Duka för skördemiddag med kompisarna.

Naturen saktar in…lugnet från den smittar av sig.. och jag känner hur hela jag bara älskar hösten…

Lillpigan, 1 år. Älskade lilla människan, så himmelens lycklig för att hon kom till oss.

Och plötsligt, tjugosjunde septemberdagen, var gården delvis täckt av frost. Så vackert! Och köksträdgården klarade sig väl tack och lov… hoppas det dröjer lite innan den definitiva frosten tar alltihop.

Samma dag skyndade vi oss ut och slutskördade frilandstomaterna. Nu mognar de färdigt här inne och sen fryser vi in dom, hela. Inget knussel. Jag har hunnit koka en stöpa grön tomatmarmelad för det är tusan så ohyggligt gott. Hojta om ni önskar recept!

Om du vill läsa mer om våra frilandstomater och samtidigt få ett gott recept på tomatsoppa osv., då kan du kika det HÄR inlägget.

Den här veckan är det Mammans Födelsedagsvecka, förstår ni. En önskan var den lilla, lilla, lilla grejen.. -att börja skapa badrum två här hemma. Jag och Olof tog tag i saken själva häromdagen och nu är alla omåttligt peppade. Rummet är tomt. Baaara att sätta igång!! Tjoho!

Vi boorde sätta plåtarna klart på skorstenen först… det allra allra sista på takprojektet.. men vi vet alla hur morgondagen kommer se ut (tråkiga plåtar? eller börja greja i blivande badrummet?) Haha!

September blev oktober… och än fast månaden börjat mestadels blyertsgrått, så känner jag mig pirrig i magen. Dels har lillen vänt blad i kalendern och berömmer högt sig själv för att han har ”varit så duktig och väntat… på våran födelsedagsmånad, mamma!”. Lillhjärtat. Jag känner en otrolig lättnad över ATT HA ÖVERLEVT ATT MIN SISTA BÄBIS FYLLDE ETT ÅR..samt en lättnad över lite annat jox som hör livet till.

Ptjaa… nu känner jag bara ”Nu fångar vi oktober och gör den till en fin månad!” …eller hur!?

Trevlig första oktoberhelg!

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

Emmeli