Så blev det söndagmorgon och finalen av Slåtterveckan väntade… som utlovat, en dag med växlande molnighet.. där regnet, skulle dra in till kvällen..
..rejäl frulle intogs följt av lite sista-fix med Pelle-traktorn, sen var vi redo..
Vänner och familj vällde in och snabbt syntes inga strängar på övre delen av lägdan. Ni ser också, uppgraderingen detta år; TVÅ traktorer. Och TVÅ vagnar. Tack vare att vi fått låna en traktor och vagn av Snäll-Micke!
Åhåhå, vilken fart det var på årets höbärgande. Dubbeltempo!
Alla hjälpte till på sina vis. Barnen lekte och lekte. Farmor var med Virvelvinden, just där, spatserandes ute på lillvägen.
Bondmoran grejade för fullt i köket.
Och ni mår tro, att jag av flera anledningar längtat till denna hö-dag… jag fick nämligen den här klänningen av min mor för ett litet tag sedan.. ”den kan du ha på slåttanna”, sa hon.. den finaste klänning jag sett. Den bar min mor som ung småttingmor. Jag kände mig så himla fin.
Storstöpa potatissallad till lunch…
Ni vet en sån med, ja färskpotatis förstås men med en massa gott i som salladslök, grönt från landet, tärnat äpple, oliver, fetaost.. och en vinägrett med vitvinsvinäger, olja, salt, peppar och en dutt senap. Till norrländska korvar och en örtkräm. Enkelt och gott!
Allt gick som på räls!
Småttingar utfodrades först, då det sedan mitt i allt väntades fotbollsmatch-spelande under ett par timmar. Som sagt, veckan där logistiken pikade. ”Vem kan åka på fotbollen med dom fem fotbollsspelande barnen?”. Jo, Svåggen! Han kunde ta våran Storbil med många platser och dra iväg med hela fotbollsgänget, så tacksamt!
Lunchpaus ute på gräsmattan i alldeles lagomvarma augustissolen för oss andra sedan.
Sen fortsatte det hårda arbetet.
Och ni ser ju, vi var fullkomligt omringade av superhjältar. Grannen Per-Inge, från Sörgården, kastade höbalar i rasande fart.
På högolvet jobbade bästa Svärfar och Världens Starkaste Fru B.
Ute på lägdan pressade Den skäggige och BästisJonas höbalar i samma fart. Inte kan man tro på denna min att han lyft sisådär tusen balar.
Ja, ni hör ju, drömmens teamwork!!
Nu, snart paus igen!
Jag hade förberett det allra, allra mesta i mat- och fikaväg. Inte så mycket som behövdes nylagas just under dagen, menar jag. Det är ganska så nog att hinna med snurret av framplock, bortplock, disk och så vidare.. och så några småttingar i kring, förstås. En som ska ammas osv. En endaste sväng hann jag ut på högolvet och fick lyfta några balar… hade velat lyfta så, så många fler… jag älskar ju att ta i med kroppen ni vet, men det hanns inte med mer än så för mig. Husmorsklänningen åkte på igen och nu var det dags för fika!
Svärmor och jag teamade väl. Guld värt! Och blåbärskakan jag undrade vad i hela friden jag gjort för något, jag hade nämligen inte dom ingredienser hemma som stod i receptet… jag tog andra… men vet ni?
-Det blev livets saftigaste blåbärskaka, med smul på toppen.
Till vaniljvisp. Hujedamig, den ska ni få recept på, jag lovar!
… ska bara försöka minnas vad jag gjorde…
Barnen lekte och lekte.. det osade Bullerbykänsla när det skrattades inifrån höet.. stundvis var himlen för spännande molnig… skulle regnet komma redan nu?
Där kom Lill-Olof puttrandes fram i traktor med sin älskade Farfar.
.. .samtidigt som dessa tu rullade in på gården, med ett gäng Mammalagade lasagner att värma till middagen.
Jag vet inte om ni känner i orden, hur tacksamma vi är över kärleken vi strösslas..
Det började närma sig… dom allra sista balarna lades på vagnen och nu, tredje året, vet barnen vad som gäller.. och kutade allt vad dom kunde, utför lägdan.
Åka hölass upp till gården… där Skördefesten väntade!
Mat och dryck i massor. Nu skulle det firas!
Mammalagade lasagnerna..
.. och så det där nya receptet jag lagat efter… rotsakslasagne. Den var så enkel att göra och så smakrik och god. Recept kommer på den med!
Till sallad från landet och tunnbröd från tunnbrödsbageriet, Mjälloms, nere i byn.
Vi skålade i bubblor och kalasade till sena kvällen.
Smått obeskrivlig känsla.. att vi fått hjälp att ta in det hö vi till sist denna sommar hade kunnat ägna så efterlängtade dagar åt. Inte trodde vi väl att vi redan var så inbitna på det här… att vi nu, ”känner oss som människor igen”.. när höet är där det ska. Inne, i torra lagårn..
Så det var Slåttanna 2023, det!
En riktig rysare, faktiskt, tycker vi! Men nu har vi vårt hö till älskade hästarna…. och ni mår tro, att det var en ganska så magisk känsla när vi till kvällen sagt ”tack och godnatt”… och det just då, började smattra mot fönsterrutorna… och regnet kom.
…
Ja, fy vad det hade känts både drygt, tråkigt och dyrt.. om vi inte hade lyckats med det här utan måstat köööpa hö, av någon annan(!?). Nä, vi chansade lite, lät en regnskur falla och slapp lyckligt den andra utlovade åskskuren. Vi jobbade järnet, jag och den skäggige, och sedan ynnesten att vi har denna kärleksfulla fallskärm av människor i kring, som finns för oss på olika vis. Gällande slåttern så rår vi upp allt på Team Drömgården.. framtill själva balandet, då bara måste vi vara fler, det handlar om många, många balar som ska lyftas under en dag.. vi skulle aldrig klara det, utan våra hjältar. Tack tack tack TACK våra fina människor för årets hö-hjälp!
Åhåå, det där var ”upp som en sol, ner som en pannkaka.. och sen upp igen”– veckan…
Vänta ska jag berätta!
Vi började veckan på det allra, allra härligaste sättet vi kan tänka oss. Med bästisar. Barn som leker, päron som språkar, lunchande, fikande. Älskar, älskar, äääälskar när Emil, Carolin och barnen kommer.. det blev dock bara en kortis denna gång, men vi maxade tiden, hann prata i kapp sedan sist.. och planera in nästa gång vi ska ses. Med en sån plan känns det överkomligt att säga hejdå till varandra redan efter några timmar, liksom. 40 mil fick gärna vara bara 4 mil…. kan vi önska.
Till kvällen var vi bjudna till Familjen B. Ja, ni hör. Drömdag. Bästishäng, från morgon till kväll. Det här var en så god kväll, för både hjärtan och magar. Vi rumlade hem nån gång när himlen var mörk och augustinatten tropiskt varm.
Vidare, en såå regnig vecka. Sommarlovsbarnen påtade med lite av varje. Kortspelande, korthusbyggande, kojbyggande, pysslande, pusslande, tv-gluttande..
… och släppas ut som kor på grönbete till kvällen när det solade upp. Älskar att kuta med min Lill-Olof. Vi är ett sånt bra team.
En dag drog vi till stan med kusinerna och ääntligen klaffade det så den där upplevelse-julklappen, skoj på leklandet Bazinga, blev av. Å himmel, vilken drömdag för alla barnen!
När vi ändå var i stan, passade vi på att dra till favoritaffären, ni vet. Granngården förstås. Jag köpte bland annat denna, SnigelNIX. SÅÅÅ GALET BRA!!! Jag har knappt sett en endaste snigel sedan jag strösslade ut det här.. och det, vill jag lovar er, är en helomvändning. Jag har plockat NÄVEVIS med småsniglar, varje kväll innan dess….tips, tips alltså!
När vi kom hem från stan var det kväll och vi skulle sno ihop lite snabb middag bara. Ääsch då… iinget märkvärdigt.. bara svingoda kantarelltoasts med kantareller jag fått från Pinglangrannen 😉 Älskade mamma och pappa dök upp också så kvällen blev väldans festlig.
En annan dag. När det ändå var så mycket inneväder, drog jag till med storstädning på sina håll. Den här dagen hade jag känt mig som ett gnälligt gångjärn. Suuur och vresig. TRÖTT, alltså. Lite redig såpskurning gjorde susen, åtminstone lindrade.
En stund hos hästarna, eller blunda och slumra ett slag, var också himla gott. Trötta mammor ska man vårda ömt, så är det!
Torsdagslunchen var inte äcklig den heller. Tog helt sonika kantarellstuvningen som var över och gjorde en enkel pastarätt utav den. Mums, tyckte till och med Lillminsting! Storasyskonen? Dom var hos vännerna och lunchade och lekte…
Därefter mötte vi upp både Fru B och alla barnen, för en redig loppistur när regnet öste ner. Lite glass nere på Glassbaronen i byn. Sen drog vi avslutningsvis hem till oss och lät barnen leka järnet medan mammorna fick påtår i lugnan ro. Spontan sommarlovsdag av ljuvlig kvalisort.
Vaknade till fredag och jag kände mig exakt så trött som Lilla Svea också verkade vara, där hon låg och kurrade bredvid sin Salle. Sådär trött att alla ljud kändes jobbiga, allt älskat barnatempo gjorde mig krypig i kroppen…. så vi gjorde något vi aldrig gör; bad om en stunds barnvakt, fastän vi inte hade något egentligt att be om barnvakt för… men vi önskade ge oss ut på en springtur, bara vi. Svärisarna bor nära, nära och säger aldrig nej…vi styrde över snusande Olof och tre peppade storasyskon. Sen gav vi oss ut. Den löpturen blev ett gott sommarminne för småttingpäronen. Vi höll fullkomligt på att knäcken på varandra, men det var härligt… få tänka tankar färdiga, prata mellan flåsandet, vara bara vi.
Till kvällen vankades det säktkalas här i gamla gården! Regnet föll och vi fixade och donade.
Att duka med färska blommor i karamelliga färger… det är inte ett dugg tråkigt, faktiskt.
Och vilken himla mysig kväll det blev tillsammans med Svärisarna, Sväggan med familj och makens ena farbror med familj.. till efterrätt åt vi pajen jag tipsade er om i våras.. med det där omåttligt goda knäcktäcket som passar till alllla frukt- och bärpajer du kan tänka dig. Äpple som fyllning, var en hit!
Vaknade till lördag. Jag gav mig ut på långtur med min fina Kolaböna.. vi har lagt all tid vi kunnat på Badrumstvättstugebygget att jag har knappt tagit mig tid att rida senaste tiden, men jag törs våga tro, att det kan se annorlunda ut om ett kort tag. För dessa stunder, är själmagi, från början till slut.
Sen gjorde vi oss så fina vi bara kunde, jag och den skäggige. Jag hade slagit på stort och shoppat nytt för en gångs skull. Ja, inte nytt som i nyttnytt.. klänningen hade jag köpt på tradera. Skorna och väskan, nere på byns lilla loppis. En outfit för totalt några få, få hundringar. Och jag kände mig så fiin, bredvid min allra finaste smycke i livet.
Kära hjärtanes, vilken sagodag sedan! Livets ja mellan L & L fick vi bevittna. Så vackert brudpar, eller hur!? … och festen därefter… så hejdlöst trevlig! Vi rullade in på gården mitt i natten, läängtandes efter våra småälsklingar som Mormorn och Morfarn hade tagit hand om på det mysigaste vis. Så gott att en lite längre stund vara bara jag och den skäggige, få längta efter dom livliga små liven. Helt, helt underbart!
Söndagen var en väldans gäspig variant. Spöregn, en snabb skogstur för att reka hallonläget. Dystert. Vidare hem, sur över att hallonen nog nu totalt regnat bort drevs jag plötsligt till att städa ur det där äckliga kylskåpet. Innan jag tog två stora barnen med mig och åkte till grannbyn för timmar av fotbollsmatcher i spöregn. Hem igen, klassikern till gryta (den HÄR) serverades till middag sen blev det en tidig kväll.
Sannerligen var det där ”upp som en sol, ner som en pannkaka.. och sen upp igen”– veckan…
Och så blev det den där måndagen.. när Pappan är tillbaka på kontoret efter ett långt tillsammans-sommarlov med oss övriga…vi, som inte alls är färdiga med sommarlov ännu. Vi mjukstartar vardagen, mao. Fast jag ska säga er, att den här veckan känns ganska rivstartig. Jobb och uppdrag för både mig och M, Brandisjour, Det Där Byggprojektet Som MÅSTE Bli Klart, SNART… och så hoppa, hoppas, hoppas vi… ännu en gång denna sommar, att vädret är med oss och att vi får in vårt hö till helgen… hoppas med oss!!
Det är många, många stunder på en hel vecka.. tänker mig att det blir en hop stunder med kameran, riggande av samarbetsjobb och skrivande här vid datorn, men mestadels bara mysiga sommarlovspåhitt med barnen.
Ser fram emot veckan! Fick så underbar energi från helgen! <3
Hur känns din veckostart? Något särskilt du ser fram emot denna vecka?
Önskar er alla en finfin augustivecka. Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
Vi hade här halvt kidnappat ena syrran, Stockholmsbönan, som fyllt jämt förstår ni. Dragit iväg för att ge henne, familjens danspingla, en eftermiddag med såhåå proffsige dansläraren Christina. Vi hade SÅ KUUUL!! Lärde oss en koreografi till Michael Jacksons ’Beat it’. Förskräckligt roligt. Se så fräsiga vi var!
Det här var alltså årets sommarvecka då hela taikonsfamiljen var samlad här i norr. Vi passade förstås på att fira med storkalas också, för födelsedagssyrran som fyllde tidigare i våras. Första rediga buketten från blomsterbäddarna plockades också, lagom till kalaset.
Vi hängde allihopa i barndomsbyn, hemma hos mamma och pappa. Kära nån, så maffig trädgård älskade föräldrarna har nu. Titta dahliorna!
God mat, tårta, skålande och hipp hurra. Jaa må hon leeva och så litet syskontal på toppen. Lillhunden undrade vad vi pysslade med. Mamma hade gjort en helt otrolig marängtårta till efterrätt, med vaniljkräm ovan. Slurp!
Här hade jag så hurtigt tagit med mig alla fyra barnen ut på tur. En längre sådan. M hemma och snickrade för fullt. Här var vi halvvägs och festisen smakade gott. Sen blev det mest pannkaka av fortsättningen. Ena lillungen ramlade och slog sig blodig och hade såå ont. Någon blev kissnödig på halv-omöjlig plats. Någon vart tvärhungrig och tänkte nog inte cykla en meter till. Jag kånkade cykel på taket av vagnen med fullt lass. Han som skulle somna? Somnade absoluut inte. Och nånstans där, en lite småtrött mamma som skulle hålla humöret uppe för alla. Låt säga att vi var väldans nöjda när vi kom hem igen.
”Nöjda” som i ”okej nu går mamma (SJÄLV) och pustar lite nere vid hallonen, nedanför hästarna”.. plockade någon liter och kokade sedan hallonsylt med äkta vanilj i.
Ännu en julikväll med taikonshäng!
Denna gång med början nere vid älven.. hemma i barndomsbyn..
Vi diggade till fräsiga ”Nylands Järn”-gänget som spelar och sjunger från ”Rockbåten” som åker från hamn till hamn här i kring. Så väldigt roligt påhitt!
Någon väldigt liten människa var i centrum.
Jag plockade blommor och snurrade buketter en efter en. Bland det bästa jag vet. Och så skördade vi första lilla broccolin, helt sagolikt god!!
Sen tog det tvärnit i dom tänkta planerna. Sjusktugan vi trodde var över, ”överraskade” med fortsättning hos ännu en familjemedlem. Bara att hålla oss på vår kant, mao. Jag passade på att grundligt städa ur barnrummen. Putsa fönster, damma i alla vrår och sådär.
Teamade med tvättmaskinen sådär frenetiskt. Och var kanske lite trött.. men mitt där jag stod och tog ner den nu torra tvätten från strecket, sköljdes tacksamhetskänslan över mig; ”tänk att jag får bära in ännu en korg med tvätt, som tyder på att jag har en hel skara med småbarn att ta hand om”. Bästa som finns!
Medan Syrran och Bertilen satt nere i köket och pärlade…
…så tjuvlekte Olof lite i syrrans rum. Att göra ett ”småbrorserum” av det stora ogjorda rummet vi har där på övervåningen, är högt upp på min projekt-önskelista framöver..
Snickarpappan har verkligen jobbat på senaste veckorna. Nu byggs dom sista möblerna. Här hamnar handfatet. En sittbänk är på väg att bli färdig nu också. Ett par överskåp bara.. sen tusan, river vi av pappen!
Medan pappan snickrat, har mamman pysslat om ungar och tagit hand om ”markservicen”. Och jag kolavippar av det här.. en sån drömsyn för mig. Barn och djur huller om buller på vår plats på jorden.
Chippen bar tre av fyra barn på tur. Det fjärde barnet låg inne och huttrade i febertopp. Det minsta barnet i skaran? Piggelin och så morsk som han är, tog han sin livets premiärtur på hästryggen.
Lördag. Äntligen kry barnaskara. Ösregn och monopol inne i salskammaren.
Och ”Gun-post” i postlådan, till barnen. Lördagsgodis till alla fyra. Det är en sån lyx att ha en Gun i vårat liv.
Det blev söndag och en tur till Lillsjön var precis vad vi alla i familjen behövde.
Det blev en fin vecka, mitt i allt… för ja, veckan blev inte alls som den först var tänkt, knappt ett endaste dugg. På grund av Sjukstuga blev det mindre Storfamiljehäng än tänkt, otroooligt efterlängtat vännerhäng uteblev.. och det ostadiga vädret fortsatte och höskörden som också var inplanerad, fick fortsätta att skjutas på framtiden..
Nåväl.
I veckan väntas det en hop regndagar. Vi vaknade i morse till ösregn och åskmuller. Himla mysigt faktiskt! Vi har massor vi behöver greja med här hemma. Eftersom vi förra veckan blev hemmavid och bara vi familjen mer än tänkt, har Snickarpappan formligen bott inne i Tvättstugebadrummet och det var just precis vad det rummet behövde. I månader har det nu stått stilla, igen.. sådär som det gör för oss och våra renoveringsprojekt titt som tätt. För periodvis under året räcker inte tiden till, till innerenovering, då är det så mycket ute. Men nu tusan, vad himla nära vi är att vara heelt klara nu med även dom allra sista små pusselbitarna. Längtar efter att få visa er! … dock kan det vara så att vi har en liten deadline för en annan grej vi behöver bygga, ganska pronto… så Tvättstugan kanske får pausas igen… åhåhåhå, kan ni gissa vad vi ska bygga!?
Nu hoppas vi att sjukstugan släppt sitt sista tag så vi både kan jobba på med allt möjligt och sommarlova oss med full familjestyrka denna vecka.
Tack juli, för den här gången. Och snart, snart; välkommen augusti! Jag önskar er alla goda första augustidagar, ta hand om er allt vad ni bara kan! Så hörs vi snart igen!
-årets Gotlandstur fick precis samma ljuvliga ingrediens som förra året; fjärde morgonen, var det minsann liv även i Lyan plötsligt och våra fina vänner, Familjen B, ni vet.. hade anlänt till ön!
Ljuva syn. En lång rad av Sommarbarn!
Två älskade 9-åringar i badkarsvarmt hav. Sagolikt vackert. Hela alltet.
Umgås på solsemestervis, kånka miljarder saker med oss och breda ut oss likt ett helt läger på stranden. Bada och glassa, bada och glassa!
Busa med sin Lillebror under en halvblöt baddrock.
Efter stranden-trötta, handla på byns lilla affär och laga storkok som räcker till både middag och minst ett par luncher.
Tänk så drömmigt, att vi fick dela på Gotlandslyckan ännu en gång. Tacksamheten över fina vänner, där både vuxna och barn går så omåttligt bra ihop och allt bara liksom flyter på sådär som man bara drömmer om.
Middagskö!
Jag och Fru B var ute precis varendaste morgon tillsammans, älskar att motionera på denna ö…. kul med lite ombyte.. och sen känner jag mig alltid skitstark då det inte finns någon backe (nästan) som är i klass med Höga Kusten-backarna, hehe.. så oooerhört kaxigt det lät. (Men det är ju så…).
Nyvakna småvänner som samlas för frulle,
..sen in i Huset, för Sommarlovsmorgon inne på tv:n…
Medan vi vuxna njöt långfrukost, såna med tretår, ni vet.
Nathalie och Jonas är såna där människor, som det aaaaldrig ”sitter fast” för. Plötsligt var Snickarpapporna igång och bidrog till byggandet av nybygget på gården, som vilken naturlig grej som helst, såklart skulle det arbetas lite, liksom.
(Ni vet väl att ni kan följa detta Team B på ig också? HÄR kommer ni direkt till kontot.. fyllt med Livet, i det ljuvliga Drömtorpet.
Medan papporna jobbade på ett par arbetspass, gjorde mammor och barn annat..
.. som att dra på drömmig tur runt byarna i kring och förstås till favvisstället; Landa, mitt i Klintehamn.
Vi besökte också Kuriåsa i Hemse, wow och puh, där var det många villlllhöver-prylar.
Sen fortsatte vi norrut, nu med hela gänget med. In mot Visby… och Lekland för Byggnadsvårdsnördarna!
Vi drog till Österby Brädgård…
Här är det så otroligt bra utbud!
Så skönt att kunna se färgerna i verkligheten och inte bara på skärm. En byggnadsvårdsbutik i våra hemtrakter, det vore något..
Man vet att det varit mycket sol, när några timmar av mulet och regn i luften bara känns så skönt. Vi strosade genom Almedalen..
Visbystros!
Hitta oss en restaurang som obokat, mitt i middagstid, har plats för lilla gänget… ”vi är fyra vuxna och sju barn”… puh, det fanns.
Mätta och nöjda och trötta, tjava bland rosor och över kullerstenarna…
Sova gott om natten, vakna till en ny dag, tillsammans.
Vispa ihop en storstöpa med kikärtsvåfflor och ordna alla tillbehör som vi bara kunde komma på.
En mäkta uppskattad buslunch. Om mamman fick välja, tog hon vaniljglass, vispgrädde, salmbärssylt och jordgubbar på sin våffla. Fy farao, så gott det var!
Spela nummerkubb och vara vakna till lite för sent på kvällen. Känna hur sommaren är i sitt esse.
Dåna över Gotlands fantastiska natur, alla dikeskanter som är som rabatter, fälten med vallmo.. vyerna, som den här, vid maffiga Högklint.
Tjava strandpromenaden.
Strosa genom Botaniska…
Inte få nog av gulliga gränd och klasar av rosor.
Njuta av ett rejält långt pärlband av lata dagar. Vi hann nästan glömma var vi egentligen bor och lever, att vi hade djur, stor odling och trädgård. Det, skulle vi inte kunnat göra, om det inte vore för det sanslöst hjälpsamma teamet där hemma som Vickade för Drömgårdslivet när vi var borta. Så otroligt värdefullt för dessa tu och deras fyra små.
Vi fick det bästa av båda världar, först några hel-lugna dagar bara vi ”lilla familjen” och sen avsluta med dessa fartiga, intensiva, kollektivleverne-dagar tillsammans med älskade familjen B. Så många minnen för livet vi skapat tillsammans. Så många guldstunder i hjärteaskarna. Att vi bland vila, omladdning och semesterförlustande, även hann med en liten skvätt sjukstuga också, pjta.. det nämner jag mest för att ni ska veta, kanske bli påminda bland alla glassiga sommarbilder på sociala medier? -att heela livet ryms, för oss alla. Jämt å jämt.
-Tack livet för en helt sagolikt fin tur till vår älskade favorit-ö.
Ni är kanske några, några som följt med sedan begynnelsen av detta lilla hörn av internet?
Och då vet du kanske, att vi levde ett gäng år uppe i Norra norr, när vi studerade på högskolan?
Det gjorde vi alla fall, med en hoper människor som tillsammans byggde ett alldeles särskilt bo i våra hjärtan. För evigt. Två utav dessa människor, är Emil och Eleonor. Vi inte bara pluggade, trapphängde, fredagsmyste, sjöng och tränade tillsammans. Vi åkte också till Gambia i tre veckor och bodde i hyddor och lärde oss massor om livet, födde våra första barn samtidigt med bara några veckors mellanrum.. och E och E var förstås med, dagen när jag och den skäggige gifte oss… dom var inte ”bara” där som hjärtevänner, utan satte även guldkant på vigseln, med briljant sång och spel.
Nu har vi precis firat 11-årig bröllopsdag (TACK finaste ni, all familj, vänner och fina följare, för alla grattis!! Wow, som vi är överösta med kärlek från er! <3 )…
Nu, så skulle det äntligen klaffa; Drömscenariot. Att vi, som sedan vi flyttade hem till Höga Kusten och dom ner till södra söder, inte setts på SJU år.. nu ääntligen skulle vi träffas igen!!
Efter en dag fylld av trädgårdsbestyr, kammade vi till oss lite, förberedde middag… och väntade in gänget. Och så äntligen rullade dom in på gården.
Och vet ni? Det var så himla häftigt. Det var verkligen, som om vi sågs igår. Vi bara fortsatte där vi avslutade. Nog för att vi hållit kontakten via telefon, men det är något annat att ses på riktigt.
Fem utav familjernas barn, har aldrig träffats. Men se, det märktes inte. Det var den kortaste av startsträckor, sen var leken igång!
En hop glassätande ungar med sommarfötter. Fy farao, så fint!
…
”Vi behöver inte hitta på något extra, vi önskar leva i er vardag under några dagar”, sa fina vännerna. Så vi släppte loss Drömgårdslivet och bjöd in till det, i sin enkelhet och med allt vad det också innebär.
Det var så mysigt att vakna tillsammans. Som ”på den gamla goda tiden”. Trapphänget hade nu bara förflyttats, till vår bro, bland en massa gullbarn.
Eleonor förevigade hon som njutit svettig morgonrunda medan alla sov och degen jäste fint och som nu var mer än pepp att få bjuda på go’-frukost, med nybakt Mammabröd såklart.
Att få njuta långfrukost tillsammans, i luugn och ro, ute, en varm sommarmorgon… smått oslagbart.
Vi avhandlade livet, pratade i kapp, uppdaterade varandra, pratade drömmar.. och bara njöt, av nuet.
Barnen lekte konstant. Utan ett (!) endaste kiv.
Sommarlovsmorgon i Salen.
En massa lek och busiga påhitt. Vi har en bild i ett av familjealbumen, när dessa tu var ett år gamla och just lärt sig gå.. då drog dom varandra i lära gå-vagnen… nu rejsade dom fram längs vår lillväg.
Vi tog förstås en tur till Lillsjön också.
Badade och badade.
Och gofikade! Självklart. Vad vore livet utan gofika?
Svea-katten svassade runt bland middagsätande små.
Och förstås skulle vi också bjuppa på lite arbete (hehe)… papporna slog till och gjorde en ny hästhage, en riktig Sommarbeteshage..
Tråden trasslade sig i vanlig ordning.
Men till sist…
… så släpptes hästpojkarna ut på det gröna, till ett tjoande av oss andra.
Och medan hästpojkarna fick beta, tog vi tillvara på varje minut tillsammans.. för morgonen därpå, åkte fina familjen H vidare.
Dom där dagarna tillsammans. Blev ett så gudomligt fint Första Sommarlovsminne för denna sommar, för oss alla. Nu hoppas vi att det inte dröjer sju år till nästa gång vi ses.. puh, alltså… så himla fint, med Hjärtevänner.
-Ja-a-då! Kalastätt är det här denna tid om året, med familjens alla sommarbarn. Nu var det pappans tur att fylla år och vi andra i familjen var såklart überpepp på att göra ett härligt kalas för honom, än om han tyckte att ”Emmeli du behöööver inte göra kalas för mig nu efter barnens kalas och allt”.. men det känns som att det är flera år sedan det blev kalas på något värdigt vis för honom och nu fanns både ork och lust, såå nu skulle det bli kalas, sådetså!
Vi hade dukat så det gick att slå sig ner lite här och var. Som i gammköket.
Eller i Salskammarn! Ja, eller i Salen intill, förstås!
”Uuuääh, vad äckligt, nu pussas dom igen, hörni!!”, utbrister barnen till varandra. Samtidigt som dom ska låtsas tycka att det är så himla drygt, så syns det på dom, hur dom älskar, att vi älskar varandra så. Och jag hoppas så, så, såå..att det ska få vara såhär, länge, länge, länge till.
Det dukades upp med allt gott som vi bakat senaste dagarna.
Tårtor och somriga kakor! Den ena tårtan hade en botten med valnötter, medan den andra hade en botten av mandel.
Tårtan närmast i bild, den med valnötter i sin botten och med en fluffig vaniljgrädde som också har en dutt gräddfil i sig… den, är så hejdlöst god och har liksom blivit ”Martins tårta”, då den faller honom så väl i smaken.
Valnötstårta, men vaniljfluff och bär på toppen! HÄR har ni receptet till den, förresten!
Den andra tårtan får jag ge er recept på en annan dag.
Gästerna började trilla in och här har ni två utav kalaskvällens stjärnor! Ett stycke Enhörning och en Pytte-Zorro!
En så extrafin gäst för kvällen också, min fina, fina Moster Marianne! Å, som vi har längtat efter att få ses, det var så längesedan nu. Och prick hur härligt som helst! Det känns förstår ni, som att en liten skvätt av min Mormor Syrena plötsligt kom in i vårt gamla hem för ett slag. Och det var så, så såå gott i hjärtat! Ni kan inte tro att den där donnan bredvid mig, snart snart fyller 85 år, va!?
Det sjöngs och skålades för jubilaren och strax efter, ringlade en kalas-kö sig genom köket.. Sixten kände sig trygg mellan kusse och Mormoster.
Och i Salen skapades en liten ”ungdomshörna”, Lillminsting tyckte det var helnajs att hänga där, med stoorbarnen.
Väck med fikat och fram med kex och ostar och iskall äppelmust och frukt och allt annat gott vi kunde hitta åt.
Jag är Team Digestive med Kvibille gräddädel eller brie på. Det bästa med att vara Kalasfixaren alltid, är ju att man får bestämma eeexakt man önskar bjuda på…det jag tycker är godast, alltså. Hehe..
Sommarnatten var ljus trots det efterlängtade regnet som fallit i timmar… och den här kvällen stoppar vi varmt om i hjärteasken. Plötsligt började det ju närma sig mitt i natten och precis ingen lillunge var ens nära att vilja gå i säng.. men efter många hejdå-kramar så small vi av allihopa, en efter en.. vilken kväll det blev!
…
Så så gick det till, när vi firade Livets Människa! Japp, det är just precis det han är för mig. Älskade M, alltså. Evigt tacksam för honom.
Senaste kommentarer