av Emmeli | aug 30, 2014 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Musik, Recept, Träning
Puh.
Har precis slängt mig på storsängen, med benen högt. Hoppat ur finkjolen, blusen och klackeskorna. Snörat ihop håret i en knut. Och bara pustar ut. Så, så skönt.

Du kanske inte kommer tro mig när jag säger det. Men, vi har, för tredje lördagen i rad, varit på barndop. Vår lilla hjärtevän till familjen har döpts och det var så gulligt och fint och lilla O skötte sig exemplariskt. Tyckte att psalmboken var väldigt god och bandet på klänningen också, precis som våran lilla son tyckte förra lördagen.
Men alltså. Vi tar det från början.
Vilken kaka vi bakade, han som sov i vagnen och jag, igår alltså?

Den HÄR. Gör den. Jag säger det bara. Falsk ostkaka, squashkaka, eller vad du nu vill kalla den. Den är himmelsk, i alla fall!

Jag snodde ihop den igår eftermiddags, kokade jordgubbssylt på sommarens jordgubbar. Med äkta vanilj i. Sen, drog vi i väg, hela lilla familjen. Med kakan och sylten och ovispad grädde i högsta hugg. Mot hjärtevänner. Där vispades det grädde och sedan njöt vi av kakan tillsammans och laddade upp för lördagen som var på intåg. Hjärtevännernas lilla O skulle ju döpas. Så med magarna fulla av squashkaka, åkte vi hemåt. Och med oss hem fick vi massor av ägg från glada, glada höns. Och en syrra. Japp! Vi har besök, litens moster är här i stan. Vilken grej!
Och idag. Då är det lördag.
Efter frukost startade jag dagen med ett egenpåhittat eldprov. Drog ut på grisan, och tryckte på det där passupplägget som jag hatälskar. Jag har inte kört det här passet på ett helt år; 1-minuters-intervaller. Jag använder appen ’ultra timer’, där jag programmerar in 1-minutersintervaller, 30 stycken! Kutar allt vad jag har 1 minut, nästa minut är lugnare, som vanligt springa-långt-tempo, 3e minuten är återigen toksnabb. Och sedan fortsätter man sådär, tills den tänkta sträckan är sprungen. Fruktansvärt jobbigt, faktiskt. Jag var både euforisk och grinfärdig, på samma gång, när jag kom i mål på bättre tid än för ett år sedan.
Världshärligt sätt att starta en lördag på!

Sen gjorde vi i ordning oss. Dom där två svajsade runt i underlinnena så länge dom kunde. Aaaallt för att inte skita ner sina välstrukna skjortor. Och jag och syrran finslipade på sångerna. För precis, sedan drog vi iväg. Mot kyrkan och det där gulliga dopet vi fick äran att vara med på. Och dessutom sjunga och spela på! Så himla mysigt. Och förutom förra lördagen när jag sjöng på Minimannens dop, så var det här det första giget sedan han föddes.
Jag spelade idag på en svart, sviiiiinbra flygel, som spelade magiskt, av sig själv, typ. Och syrran sjöng så vackert att folk häpnade.
Sen vandrade vi över kyrkogården till församlingshemmet. Bjöds på gott att äta och dricka och Liten lämnade ett lite paket, som han slagit in med papperet som hans morsa shoppade på lagerhaus häromdagen. Hjärtan och rosa snöre. Jag säger ju det, han har stil, den där Minimannen. Han, som hittade en världsrolig leksak på församlingshemmet…

Mamma, titta vad jag har hittat! En häst, faktiskt! Kan jag få en sån, en egen? En riktig?
Självklart älskling, sa jag.

Och ja. Nu är vi alltså precis nyss hemkomna. Jag är så otroligt trött och känner hur jag precis i denna stund, slappnar av efter att ha gått ann som bara den, i mååånga dagar i streck. Med piff inför vårt dop, tokstädning och packande i sommarhemmet, resa upp hit och sedan vi kom hit till norrnorr, då har jag inte gjort annat än att grejsa med allt och lite till. Och så en anspänning idag, med dopgiget. Och just det ja.. träningspasset i morse, ja. Det var ju ingen lek det heller. Så…Ja, det vore ju nästan konstigt om jag inte var trött nu.
En stunds vila och dagbokande var himmelskt. Men nu ska jag kliva upp och masa mig till köket, där mannen står och har börjat med middagen. Ryggbiff, ugnsrostade primörer och kantarellstuvning står på menyn, för oss och syrran. Det blir gott. Och kvällen som följer, den kommer bli luuuugn.
Tjingeling!
-och må så gott ikväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 28, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen
En skogspromenad med ett litet kanske.
Ett kanske finns det blåbär, så då plockar vi väl lite då-kanske. Och OM det fanns!?
Sanslöst med blåbär. Blått, blått, blått. Klasar av stora, fina blåbär. Älskade M tog paus han också och följde med mig och S ut i skogen, och det var jag så glad för. Då kunde jag rejsa på som en galning där med bärplockaren, medan han och minimannen myste tillsammans. Men så fort S somnat igen, så plockade vi båda två. Sa äsch, vi kör sen middag! Det här gååår ju bara inte att lämna! Så vi plockade och jag tjöt minst 25 gånger att Det här är det värsta jag sett!! ´Värsta´, som i bästa, alltså!

Och det finns ju knappast något så underbart, som att gå ut i skogen, knata på, plocka hinkar fulla av bär. Så gott. Och gratis. Helt och hållet underbart! Efter typ tre timmar, drygt fem kilometer gång och 10 liter blåbär. Då var vi rätt möra och himlarns nöjda.

Och den här typen, hon hade fått sitt lystmäte. Hon fullkomligt älskar att plocka bär, och måste nog säga att hon är i mål nu. Frysarna är fulla… av kantareller och hallon och blåbär och jordgubbar och ja, bara en massa gott!
Idag har jag i flera omgångar tänkt på mina päron. Tänk, vad dom har lärt mig mycket! Jag är uppvuxen på mammatrillade köttbullar, hemkokt saft och mammas kanelbullar. Och pappa har alltid alltid varit ute i skogen om sensomrarna och plockat bär i alla dess former. Allt det där, som dom har pysslat med. Det har gått i arv, i rakt nedåtstigande led. Och ingen, ingen kunde varit gladare för det, än jag.
Nu har jag för en liten stund sedan nattat den lilla prinsen. Efter det laddat upp med en varm dusch och krupit in i morgonrocken. Nu ska här rensas och frysas in blåbär!
Häpp häpp!
Och. Godnatt!
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 28, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Lyan
Idag jobbar vi på. 
Besöket hos bvc gick ju jättebra, det var bara mamman som tyckte det var läskigt. Och såklart tyckte S att själva sticken, ja det var två, var jobbiga. Men sen har han varit som vanligt, skönt. 9120 gram och 70 centimeter lång. Jora såatte, det är en stadig kis vi har. Och inom kort ska vi börja ge honom någonting annat än bara mammamat också. Jag längtar, bara för att han verkar vara en sån matglad typ och gilla det mesta och lite till. Han har småsmakat på en massa saker redan, är väldigt nyfiken när vi äter och har hittills inte tyckt någonting varit spotta-ut-äckligt. Alltså, det känns ju som om han skulle gapa och tyckte det var gott, än om det var en gammfluga vi stoppade i munnen på honom. Så sa mannen häromdagen… hihi.
Annars då? 
Jo. Vi har jobbat på. Någon har sovit, någon har jobbat och förberett för den där verkligheten, vardagståget som börjar inom kort. Och den tredje, hon har putsat fönster, vädrat, skakat plädar och mattor och städat i varje vrå och förvandlat lyan. Från vårig, till mysigt höstig. Jag boar in oss, helt enkelt. I köket är det som vanligt mest vitt, men nu också lantligt blå-röda kökshanddukar, röda pelargoner, färska örter och en alldeles för tom vas på köksbordet. Den står där och väntar på påfyllning….. mannen? läs det här.

Men ser du vad det blänker?


Jag har ett nästan sjukligt beteende och vill ha ordning precis öööverallt. Har en galen checklista och bara gör och prickar av och matar på och skriver dit en punkt till och en punkt till. Men nu är det minsann färdigstädat, rensat här och var, fönsterna blänker, tvätten tvättas och hängs om vartannat. Härliga tider!
Och den där söta diskmedelspumpen, den fann jag på Åhléns idag. Så mycket snyggare än yes-flaskan. Yes!

Det är fortfarande gråmulet ute. Men det ser ju lite småmysigt ut ändå. Jag tror minsann att jag ska pausa från innelivet en stund och rasta benen lite. En långpromenad i skogen får det bli. Liten hänger på och för säkerhets skull, åker även bärhinken med.
En alldeles urmysig torsdag är det här. Att få må bra, inte behöva ha ont någonstans, knäskura med bäbis fram på magen (fick flashbacks från i vintras!) och bara ha det gott, i lyan som vi älskar.
Vad mer kan man önska?
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 28, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen
Det är torsdag.
Och himlen är låg och molnen tjocka. Mannen spelar svårjazz och fixar extragott kaffe. Tomaterna ligger på silverbrickor framför köksfönstret.
Och väntar. På sol, skulle jag tro.
Och jag går med lite nervösmagknip i magen. Vi är på väg till BVC och det väntar en sån där äckelpäckelspruta, igen. Blä.
Bara den grejen är gjord, sprutan alltså, så kan den här dagen få ta fart. Men nu gruvar jag mig och tycker synd om min bäbis. Han som sover, helt ovetandes, i vagnen just nu, med bruna och vita ärvda polarnränder, över hela sig. Det är inte klokt vad det är lyxigt med så mycket ärvda, superfina, kläder, från alla Litens kusiner.
Näpp. Kaffekoppen ska slurpas, sen drar vi!
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 27, 2014 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Träning
Och nästan helt utan att jag hunnit blinka.
Så är det helt plötsligt natt, igen.
Men dagen har ändå varit lång och det har hunnits med massor.
Allt från att rensa i högar av papper, öppna en massa post, skrivit in nya recept i receptboken, städat Litens skötväska från sommarens äventyr; Gotlandssand och sånt. Jag har också rensat ur mina garderober, en gång till. Trots att det var det sista jag gjorde innan vi åkte. Så nu åker ytterligare kassar med kläder till bättre behövande. Och sen har jag sorterat bort det mesta av sommarkläderna och bäddat om dom och slängt in dom nere i källaren. Så skönt!
Efter lunch fick vi nog och piffade till oss lite. Jag kände mig lite fancy i långkjol (från Indiska) och virade den mjukaste tjocktröjan jag äger (från Vero moda) runt axlarna. Sen drog vi iväg.
Mot norr och Luleå. För att uträtta en rad ärenden. Som att köpa present och gå på polarn och hamna på Lagerhaus och gå ut därifrån med en herrans massa rullar paketpapper, som jag köpte och sa till mannen att han ju jääättegärna får använda snart… eftersom det är någon, någon, som fyller år. Ja, ganska snart i alla fall. (Vissa är mer taggade än andra på att fylla år….)
När vi gick där på stan och det närmade sig middagstid, så slängde jag ur migÅh, idag är verkligen en dag jag hade kunnat tänka mig att bara gå ut och äta.
Varpå M svarar Japp! Då gör vi det, jag bjuder!
Tackarrr! Så vi crusade in på första bästa restaurang och hamnade på ”Friends”, bland mjukt skinande ljuslyktor, ett härligt gäng damer som satt och hade ”Vinjunta”, en massa god mat och så vi då, han med ränderna, jag och mannen. Så otroligt mysigt och vardagslyxigt.
Att den där svängen på ica maxi blev tusen gånger bättre, än om vi tjurat på där inne hungriga, ja det råder det ingen tvekan på. S var helförtjust över att sitta i vagnen och ha full koll på världen. Storhandling, bilfärd hemåt, uppackning, hängning av tvätt, ett sent träningspass (första gången inomhus på hela sommaren)… Ja… nu är jag trött.
Som bara den! Kudden ropar på mig och jag tackar gladeligen ja till inbjudan.

Godnatt!
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 27, 2014 | Familj och Vänner, Hem och Inredning, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Lyan, Träning
God onsdag från lyan!
Mitt i den där känslan av tråkighet att lämna ett kära hemmahemma och ett Sommarhemma som blivit något så mycket mer än vi kunde ana, så är det fantastiskt att komma hit. Vi är ju hemma här. Och vi älskar ju inte våra lya mindre, bara för att hjärtat vidgats och blivit förtjust i ännu ett ställe.
Vi har sovit som tre stockar i natt.
Igår när vi kom hem, så började vi packa upp från alla håll och kanter. Slet upp det där stora, stora paketet som Liten fick i doppresent, monterade ihop och sa wow, det är den finaste jag har sett!!!
och vi grejade på, packade upp, pustade lite över att det kändes som om väggarna anföll, jämfört med i Sommarhemmet där man kan dansa vals i varje rum, om man så vill. Sen upptäckte jag att den där handlingen vi snabbt gjorde, precis innan vi var hemma här, den som bara skulle räcka till middag och frukost. Den hade visst misslyckats lite.. smöret. Smöret, till frukostmackan, för tusan.
Så jag slog två flugor i en smäll; snörade på mig löpardojjorna och stack ut och sprang. På mitten stannade jag på ica, kutade igenom kassen, glad i hågen. Sen sprang jag resten av rundan och hem. Med ett smörpaket i handen.
Det såg nog lite småkonstigt ut. Men det kunde inte brytt mig mindre. Jag sprang för glatta livet och det gick så lätt, trots trötta ben från passet kvällen innan.
Precis när jag kommit hem, så plingade det på dörren. Där stod gullvännerna. Med dom största leendena, stora kramarna och fina paketen till lilla prinsen. Ett mysigt och kärt återseende. Alldeles perfekt, för jag och M var så less på att packa upp att vi behövde några som stoppade oss. Så vi satt där i soffan bland stök och grejs, och njöt av att träffa varandra. 
Idag är det en ny dag, vi håller på att finna oss till rätta. Det finns massor att göra. Och jag älskar´t!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer