av Emmeli | aug 26, 2015 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet
Dagen startade sådär;
Med frukost och bokläsning och kaffekoppar att sörpla. Päronen kände sig helt pirriga och Minimannen? Helt ovetandes.
Så var tiden slagen och vi drog iväg.
Öppnade grinden till den Förskola mannen gick på när han var lill-liten. Vi öppnade dörren till Litens avdelning, där alla kidsen och fröknarna var. Och Liten? Han drog iväg på en gång. Sen såg vi knappt till S på hela tiden vi var där. Han äääälskade stället. Och vi med. Kan man göra annat? Med gulliga lapp på dörren; ”Idag Onsdag hälsar vi SIXTEN med familj VÄLKOMNA!”. Och så hade Minimannen redan egen hylla med Sixten-skylt och hela grejen. Liten hade en lite allvarlig min när vi klädde på oss för att kila ut i regnet och ta oss hemåt. Bra betyg, helt enkelt.
Så vansinnigt skönt för den här hönsMorsan, alltså. Med en bra start.
S var helt slut när vi kom hem. Åt lunch, myste med Morsan på sofflocket en stund och somnade sedan på momangen.
Då passade mannen på att köra snickringsrace och jag drog igång en dubbelsats tekakedeg (recept HÄR) samtidigt som jag hängde upp tavlor och Pom poms och grejs inne i Litens rum. Ett tag hängde det deg på tavlorna….typiskt mig. Men till slut var allt utrett. Jag är så glad över Litens rum, ska visa mer bilder någon dag.
Så bakades det klart och helt ogenomtänkt, men strålande timat, så var det mellistid och Liten vaknade.
Så jag gjorde fika och vi satte oss ute på bron och åt nybakta tekakor med rysligt mycket smör och ost på. Och så sörplade vi kall mjölk och konstaterade att bättre än sådär, det vette katten om det går att ha.
Nu väntar kväll. Det har öst ner regn idag, men nu är det minsann soligt och jag och Liten ska ta oss en kvällspromenad efter maten.
En onsdag att stoppa i hjärteasken. Förskolestart. Brödbak och Lekrumsfix. Fika ute på bron. Några solglimtar mellan regnskurarna. Inga världsdådiga grejer. Men ni vet ju, hur jag är vid det här laget; som en galning i att uppskatta det där Stora i det Lilla här i livet. Småsakerna som blir till Stora och vackra. I hjärtat.
Ha en fin kväll!
Lillafrun
av Emmeli | aug 26, 2015 | Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet
Min lilla, lilla bäbis. Med persikolena kinder, oförstörda fötter och fjunigt hår som killar i näsan vid varje snusning. Min lilla, lilla bäbis. Du som ligger i min famn, klunkar mjölk och tittar på mig som om jag är den allra, allra finaste du sett.
Älskade Liten.
Nu är du ingen bäbis längre. Nu är du istället den finaste, finaste stora, lilla Minimänniskan jag vet. Med det största lilla hjärtat. Med vinden i dina lockar, med blåmärken på bena och gräs mellan tårna, är det så underbart att se dig nyfiket, tryggt och glatt traska genom livet. Dagarna i ända frågar du va ’ä ’e hä?. Du vill bara veta mer och mer.
Jag älskar att få hålla din hand i min. Men på något sätt älskar jag också när du släpper, säger kan själv och tror på dig själv. Då blir jag varm i Mammahjärtat.
Liten blir Stor. Och idag tar vi ett nytt steg i livet tillsammans. Första inskolningsdagen på Förskolan är här.
Både jag och mannen vill vara med och har, i alla fall idag, båda möjligheten. Vi ska följa vår lilla pojke tillsammans. Åh.
Lillafrun
av Emmeli | aug 25, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Mammalivet, Norra Drömgården
Jag är av den typen att jag tycker förändringar är rätt jobbiga. Än om det kan bli hur bra som helst, kanske ännu bättre, det där nya…
Så nu är jag i funderardagar och kan konstatera att det ju inte är så konstigt att livet känns rätt mycket och omvälvande just nu. Det har ju hänt en del det senaste… och händer en massa nya saker just nu.
Det här var våren då mycket som stod på spel. Vi var ifrån varandra, men återförenades efter tre veckor, lyckliga som få. Vi packade ihop en hel lya. Någon tog sin Lärarexamen. Och så flyttades det. Och en massa hejdå:n sas, till älskade vänner och ett skolliv som varat huur länge som helst. Dags att ge sig ut i livet på riktigt!
Drömmen gick i uppfyllelse; Drömgården blev vår.
Så blev det då sommarlov, med stort S. Oceaner av tillsammanstid och otaligt många timmar av fix med hemmet. Inflytt, infartsgrävande, verandabygge, möbelfix. Två rum förvandlades och blev ett vackert Sovrum och ett lekigt Lekrum. Det var kalas och middagar och Sommarfest och ett par utflykter upp på fjället till vår Fäbostuga gjordes. Det här var sommaren då jag gjorde många, många fikabrickor till älskade mannen och svärfar, efter alla sena kvällar av snickrande. Det här var sommaren då vi inte hann klippa gräset så ofta men någon annan, min älskade pappa, ordnade vackert grönt i alla fall.
Den här sommaren glömmer jag aldrig, aldrig.
Sommaren då min älskade unge sprang på våran egen gräsmatta, i full fart. Plockade vinbär med sina småhänder, lekte i sin alldeles egna sandlåda. Traskade efter grusvägen om och om igen. Det var sommaren när vi levde varje sekund utav vartenda dygn. Ibland kanske lite väl mycket, men då tog vi också tag i bromsen någon gång…. som den där veckan när vi åkte till ön och bara njöt. Då vi badade och solade och åt och sov och tränade och åt glass och levde loppan.
Plötsligt blev det augusti och svisch var Sommarlovet med stort S, slut.
Morsan började Musikfrökna och fullkomligt älskade det. Men hon tyckte inte bara att det var lätt och roligt… det var förfärligt jobbigt att åka hemifrån och veta att timmar av Litens liv missas.
Plötsligt blev Liten stor.
Plötsligt springer han, bara fortare och fortare. Plötsligt säger han inte bara titta hää! som sin längsta mening. Utan; va’ ä’ e’ häÄ? (vad är det här?). Han har en egen pall att stå på när han borstar tänderna. Han slänger sig om mig och kramar mig, medvetet. Säger heeeeeej! med de ljusaste av toner…. som svar på att jag från han var pyttebäbis alltid sagt heeej älskling! med ljus röst. Plötsligt ska min lilla bäbis börja på Förskola…
Det händer så mycket nu.
Jag vill stoppa tiden. Jag hänger inte med.
Igårkväll hade jag och Liten världens finaste kväll, bara han och jag. Vi satt i sandlådan, tittade på när världens bästa farfar trimmade tistel på vår lägda. Liten och jag hjälptes åt med lite tvätt, han gillar ju att hjälpa till min Miniman. Och sen matade han mig med en herrans massa svartvinbär. Så snurrade vi, runt runt, på vår alldeles egna Kärleksbrunn. Till sist fick S ett bad, manikyr och välling innan han fick somna i vagnen. Kvällen hann bli alldeles för mörk för min smak, så den där kvällspromenaden vart på mitten tvärt enbart skitläskig… eller Liten tyckte den var mer än skön och somnade så gott. Och det var väl det viktigaste.
Han. Den viktigaste på jorden.
Håhå. Jag är så tacksam för allt vi får vara med om, vi lever verkligen vår dröm. Men ibland knyter det sig bara, livet blir för stort och svårt att greppa, liksom.
Lillafrun
av Emmeli | aug 23, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården, Träning
Åh, kära nån vilken skillnad på känsla i min kropp och knopp; igår och idag.
Igår när vi lämnade hemmet kände jag mig enbart stressad. Raketbränslet tog tvärslut och det mest snurrade i huvudet på mig. Veckan har varit, milt sagt, maxad. Vi lyckades ändå med konststycket att ta oss igenom den där snurriga dagen igår, som var kulmen liksom. Men sen när jag kunde pusta ut efter allt, så ville jag bara sova. Och det var precis vad jag gjorde.
Jag och Liten tog en liten sväng med skrindan efter vägen.
Sen bestämde vi oss för att gå hemåt och lägga oss. Jag la mig med Liten och där somnade vi. Tätt, tätt intill varandra som en varm, snarkande hög. Och i morse vaknade jag som en ny människa.
Söndagen har sedan bara varit en fylla-på-med-energi-dag som verkligen gjort susen.
Jag och Liten mötte dagen nere på bryggan. Bland mystisk morgondimma som sakta, sakta lättade. 
Det blev sedan en vacker och solig, varm sommardag. Vi har vandrat längs med grusvägen, hand i hand.
Plockat hallon och smultron och stoppat direkt i munnen.
Så anslöt älsklingsmannen också, så han har vi kramat på massor såklart.
Liten sov en långstund i vagnen och då passade jag också på att tvärslumra i solstolen innan jag sedan stack ut på en lång löptur.
Kom sedan hem svettig och lycklig efter en bra tur. 
Liten har också blivit serverad blåbärsris fullt i blåbär och varit så glad över dom där blåa små bären.
Sen har vi firat min älskade pappa som fyller år idag. Sjungit och hurrat och ätit tårta och så himla god middag. Han är den allra bästa pappan jag kan tänka mig. Min <3
Sen kramade vi alla hejdå där ute i Sommarstugan. Vi har haft en riktig generationshelg. Min familj, mina föräldrar och dessutom två utav mina mostrar och morbröder.
Och nu är vi hemma på Gården igen. Jag andas genom nosen på både in- och utandning. Går här hemma och bara njuter av lugnet. Jag bäddade rent i alla sängar nyss och riktigt längtar tills jag får krypa ner där. Liten sover såklart redan och det finns inget mer rofyllt att titta på, än ett sovande barn. Tvättmaskinen brummar på och helgens packning är omhändertagen. Nu är vi redo för en ny vecka.
Skillnad som natt och dag, alltså. Precis så.
Godnatt!
Lillafrun
av Emmeli | aug 21, 2015 | Emmeli funderar, Köket, Lilla familjen, Norra Drömgården
Vissa dagar är helt enkelt bara lite, lite bättre än andra.
På förmiddagen rejsade jag och Liten iväg med vagnen. En sväng på färgaffären, en sväng till Doktorn (mina ögon har trilskas en månad nu och så har det där ”disktrasesyndromet” på ena handen eskalerat. Så nu fick jag nog.) för att få en herrans massa olika salvor och ordination; ”var inte så mycket i vatten”…… OMÖJLIGT, säger jag. Nåväl. Sen traskade vi långrunda därefter, i vackervädret.
Mannen har kört Verandasnickrande hela dagen. Jag och Liten har även lekt i gräset (läs; han har klättrat på mig och jag har legat som ett slafat). Det där var några sketna minuter, för vi drog sedan in och målade en vägg, klädde om en fönsterbräda, putsade ännu ett fönster. Städade hela huset och sen slockande Liten. Det är ju jobbigt, sånt där. Själv drog jag till Storan och snodde ett gäng rosor och sen hem för att fylla det nystädade huset med färska blombuketter. Till sist; ett sjuhelsickes träningspass ute på gräsmattan.
Liten kör lång-långsovning, och kommer garanterat ha partykväll här hemma ikväll. Det är ju sommar och sol och då får det vara lite crazybananas. Dessutom rullar strax efterlängtade vänner in på gården. Vi väntar en mysig kväll tillsammans. Prata i kapp, spela (männen har gig imorn kväll!) och bara-vara-vara.
Ja. Vissa dagar är helt enkelt lite, lite bättre än andra. Det bara är så. Livet.
Trevlig helg!
Lillafrun
av Emmeli | aug 20, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år
Bland pappbeklätt golv, linoljedoft, vacker vy och en ihärdig och så välkomnad sol. Där sitter vi, på vår så-småningom-klara Veranda.
Äter en korv och makaron eller hundra.
Mannen vill ha med både ketchup och senap. Jag med bara ketchup. Liten? Han vet inte riktigt, tycker det mesta går bra men provar sig runt lite för att hitta favoriten, som ni ser. Häftigt att vara ett år och upptäcka nya saker precis hela tiden.
Så konstaterar vi att den där maträtten kan vara så förfärligt god ibland. Idag var en sån dag. Och vi samlas och äter, tillsammans. Det finns tusan inget mysigare.
Och något förbenat härligt?
– Att jag nu har avverkat en arbetsvecka, checkar ut för långhelg och känner att jag hittills trivs som fisken i vattnet.
Lillfredag som den här, alltså. Åh.
Lillafrun
Senaste kommentarer