av Emmeli | jul 16, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Middagsmat!, Recept, Träning
Idag är första dagen på jagvetintehurlänge som jag vaknade upp bredvid min älskade make. Varje morgon som jag och Liten har vaknat, har mannen varit ute och snickrat eller hållit på med infarten. Flitig som få. Nu är infarten i princip klar och ett delmål med verandabygget är snart, snart avcheckat. Så vi åt till och med frukost tillsammans och var ute och lång-gick med vagnen, hela familjen. Det, var längesedan! Jag och Liten visade allt vi upptäckt senaste tiden, till exempel den brusande ån. Minimannen visade sin pappa hur ån rör sig (viftar med armarna utav bara vettet.) och hur den låter (oklart. Jag försöker göra ett svischigt ljud, men S tycker mer att ån låter som en häst-katt-bil, typ).
Efter lunch åkte jag och Minimannen iväg på eget äventyr. PappaMorfar skulle spela med sitt spelgäng på After Beach. Stencoolt och något vi icke kunde missa. Och så himla bra dom spelade! Stolt Lillan, helt klart. När vi sedan rullade in på gården nu ikväll, hade mannen ordnat middag. Något som inte heller varit så vanligt senaste veckorna (vi teamar tillsammans; M snickrar och jag sköter markservicen och Miniman. Funkar så bra. <3 ), så jag njöt så.
Och huuur god var inte den där sommarsalladen han ordnat!? Så god att jag måste ge er receptet. Eller rätare sagt ingredienserna. Mängd är efter tycke, men på ett ungefär;
Sommarsallad;
Till ca 4 personer.
2 knippen färsk, hyvlad sparris
2 hackade avokado
2 lagomstora hyvlade morötter
1 hackad röd paprika
Bladspenat (typ en liten påse. Funkar nog jättebra med ruccola också!)
Kokt färskpotatis, hackad i bitar (typ en kastrull full… eller som mannen sa när jag frågade honom om potatismängden; ”en panna pärer!”)
Rostade pinjenötter (en liten påse)
Olika starka, köttiga, korvar. Penga-skivade och stekta. Mängd efter behag!
Olivolja
Salt & Peppar
Några skivor hyvlad präst- eller västerbottensost på toppen
Otroligt gott. Fräscht och somrigt!
Nu väntar julikväll här hemma på gården. Ett sista kvällsrace av lek och sen när Liten har somnat ska jag och M ta oss varsin löptur i kvällssolen. Idag är det sommar!
Lillafrun
av Emmeli | jul 15, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården, Träning
Vi hade riktig sommarlovsmorgon i morse. Sov länge, åt frukost långsamt och lommade ut på gräsmattan, tog stegen till Gårdshustrappen och sörplade kaffe.
I vanlig ordning blir halva koppen kvar då jag, eller någon annan, får nya planer mitt upp i sörplandet…
Denna unge, alltså. Den finaste, mest bestämda, bubbelskrattande lilla Minimänniska jag känner.
Köket har stått där inne i huset och varit fint för sig själv. Vi har varit ute hela, hela dagen.
När Liten sov drog jag och gjorde honom sällis där under äppelträdet. Fast jag sov inte, utan hoppade runt och svettades med dom där viktplattorna.
Ett gäng andra övningar också, som plyometriska utfall, täta armhävningar och slå-till-bromsen-flax… 
Mannen? Han lever på taket!
Liten drog till med en sån där jättelångsovning som han är specialist på. Så jag hann både träna, kila ner på byn för att köpa mer färg, handla mat och göra lite andra ärenden..
Och som pricken över i, blev jag precis klar med första färglagret när han vaknade. High five, på den! 
Mormor, Morfar och Torehunden svängde förbi och hade en drös av leksaker till Minimannen med sig. Bland annat den där vindsnurran. Så himla fin där i Litens egna sandlådeplantering.
Och till sist har vi ätit hemmahamburgare till middag. Ute på bron som inte riktigt är någon bro just nu men som har sånt vansinnigt bra kvällssolläge att vi liksom inte kan låta bli att vara där. 
Den här onsdagen;
Utomordentlig.
Lillafrun
av Emmeli | jul 14, 2015 | Emmeli funderar, Köket, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården
God morgon!
Efter att Liten somnat igårkväll bytte jag om till träningskläder och tog mig helt mirakulöst igenom ett sjuhelsickes träningspass. Hade ju känt mig så himla trött under dagen, så tänkte att det där med träning fick uteslutas. Så kom jag in i andra andningen på kvällen och var så nöjd över det där träningspasset. Sen fick jag vara som en sträng och bestämd mamma åt mig själv. Gå och lägg dig, unge! . Så gjorde jag det och vaknar idag med mindre dimma framför ögonen och min gå-och-lägga-sig-halvtvå-rutin är bruten. Det var på tiden!
Och idag vaknar vi till tisdag.
Han där;
Minimänniskan i nattskjorta. En nyvaken Liten, med ruffsigt hår, smågrusiga ögon och ett litet smågäspigt leende. Finns inget gulligare.
Nu har vi ätit frukost och läst lite inredningstidningar och klätt på oss och är nu redo för en ny dag. Lite, lite kaffesörplande till bara!
Och blir man mannensugen behöver man klättra på en hög, apläskig, stege och ta sig upp på verandataket (aldrig i livet!) om man vill träffa honom. Jag och Liten nöjer oss med att bara öppna ytterdörren och stå och imponerat säga wow, vad fint det blir! , medan pappan där uppe mumlar förnöjt om att han hoppas det! och samtidigt skickar en massa kärlek till hans gäng. Gänget, det är vi. Morsan och Liten.
Någon gång framöver, ska jag sitta precis här och blicka ut över min favoritlägda, sörpla kaffe och bara vara-vara.
Det är så häftigt, det här. Att göra sitt eget hem.
Lillafrun
av Emmeli | jul 13, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Trädgård & Odling, Verandan
Måndag, ja.
Började sådär. 
Fortsatte ute på Gårdshustrappen sådär. 
Och sådär. Liten fullkomligt flög fram med gräsklipparen. Tre eller fyra hjul på den där gräsmaskinen, Spelar Roland! säger Minimannen och susar vidare.. 
Hej var det går!
Till slut var heeela gräsmattan klippt (jo, det är säkert!) och då tog sig morsan och Gräsklipparmannen en utflykt med vagnen. Traskade långpromenad och drog en sväng förbi lekparken och gungade i stora gungan. Det är morsans favorit!
Efter lite annat donande under dagen var det vips middagstid och jag och min hjälpreda lagade middag.
… vissa använde heeela köksgolvet som spis.
Och nu är det kväll och middagen är undandiskad och vi ska gå ut på gården och leka och bara njuta av att det är en lugn måndagkväll och solen skiner. Och så ska vi kika på snickarna… för det går undan här!
Sådär har ju vår lilla ingång och bro sett ut fram tills nu. Jag har tyckt om alltihopet, men något vidare stabilt eller praktiskt är det inte. Jag ogillar egentligen ordet praktiskt och tycker inte att det behöver gå före i alla lägen. Vackert kan till exempel gå före, för mig. Ibland, alltså. Och om det gäller såna saker där det inte spelar så stor roll. Men en entré, är ju ganska bra att ha funktionell och praktisk. Denna gång, kommer det förhoppnigsvis både bli oerhört praktiskt, som stor yta att styra ut barnvagnen på till exempel, och vackert. Just nu är det förstås lite kaosigt, men ni får se ändå!
Tada!
Bygget är påbörjat! Och fortsättning följer!
Livet just nu är så otroligt roligt att vi knappt vill gå och lägga oss om kvällarna. Det finns ju liksom någonting att göra hela, hela tiden. Och just nu, i nyhetens behag-känslan, känns det som om vi skulle kunna hålla på dygnet runt och allt är bara så himla roligt. Men man måste faktiskt sova lite också… eller bara-vara-vara. Och idag har jag känt mig mer eller mindre som ett lulligt, smådimmigt spöke. Så ikväll blir det tidig kväll. Och där med basta, Emmeli!
Det var lite av vår måndag, det.
Ha en skön kväll!
Lillafrun
av Emmeli | jul 13, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Norra Drömgården, Träning
Jo, jo.
…med stort H, dessutom!
I lördags,
lämnade vi snickarPappan och världens bästa Farfar (och svärfar) hemma på gården där entrén skulle börja ta form.
Och så drog vi hit;
Till Smultronstället ute vid havet, som både jag och Liten är storförtjusta i.
Liten hann knappt säga hej till alla, förrän han började att greja med allt möjligt. Så drog vi iväg på en liten utflyktssväng. Det var det årliga cykelloppet och loppismarknaden, så vi åkte och kollade på cykelfolket och loppis-strosade.
Eller, jag hann inte kolla så mycket, Liten var ständigt på rymmen. Gick och sökte upp kompisar, ställde sig bredvid folket han hittat och stod där med armarna bakom ryggen och såg sådär urgulligt ska-vi-leka-tillsammans-frågande ut. Gullunge!!
Vi drog hemåt, Storan med familj kom och sommaren med dom. Shorts och sandaler åkte på och efter dagar av regn och regn uppskattades det där vädret, massor.
Så stack Storan och jag ut på en löptur. Först sprang vi ett gäng kilometer på den där vid-vattnet-grusvägen vi vet precis vart den leder oss. Sen fick vi (Storan…) en idé om att ta en annan väg hem. Jag med noll lokalsinne tyckte det lät mer än spännande och var lite skeptisk. Men jädrans vilken tur vi fick! Vi tog vägen över berget hem… jag hade en sån där bra spring-dag och märkte först inte ens märkte att det gick tokuppför. En sån där gång där det kändes som om jag hade kunnat springa hur långt och länge som helst. Såna gånger är så häftiga!
Adrenalinet sprutade. Dels av ovisstheten, vi visste inte var vi var. Sen fullkomligt öppnade himlen sig och jag har aldrig någonsin blivit så regnblöt. Inte nog med det, så när vi är där nästan mitt uppe på berget, så kommer åskan. Och jag är liiiiivrädd för åska. Så jag tar Storan i handen och lägger benen på ryggen. Vi peppade varandra och till slut var vi hemma. Väldigt nöjda!!
…. in på baraste kroppen-blöta, bytte vi om och tvärdrog på ännu en loppis. Och när vi kom hem, hade pappa fixat eld i bastun nere på bryggan och det var helt himmelskt att få basta just då. Och! Jag tog årets första dopp också.
Bikin hängdes på tork och vi taggade för middag.
Åt grillat så det stod ut genom öronen.
Och till efterrätt hade Storan med sig hjortronparfait som ju är typ min favoritefterrätt. Jag åt som om det inte fanns någon morgondag och blev så proppen att jag knappt visste var jag skulle ta vägen.
Nattrötta och varma i hjärtana efter dagen, packade vi ihop dagens pinaler och åkte hemåt, jag och Liten.
Jag känner mig alltid så nöjd när jag sätter iväg någonstans själv med Minimannen och Pärlan (bilen). Det är ju ett litet före med att packa vagn och Miniman och alla pinaler som oavsett om man bara är borta en endaste dag, ska kommas ihåg. På vägen hem åkte vi såklart förbi ett stort as till älg också, och det är ju min mardröm. Men denna gång stod den på rätt sida viltstängslet. Min åkrädsla kommer aldrig gå ur efter krocken, det bara är så.
Det blev söndag och jag vaknade och beskådade lördagens loppisfynd;
Bland annat det där, vilket kan vara den sötaste servis jag någonsin skådat! Den är inte dussin-hel, alls. Men några koppar, fat, en mjölkkanna, sockerskål och kaffekanna är i min ägo.
Nog på loppis verkade jag ändå inte ha fått, för efter frukost blev det en loppisrunda till. Sen hem och grejsa lite med tvätt och pussa på Liten och förbereda middag och sen drog vi ut på långpromenad. När vi kom hem dukade vi och gjorde fint och så bjöd vi Farfars och mannen på middag.
Kvällen avslutades med utelek, 
..Minimannenbad och nattning av densamme. Innan jag drog av en söndagsstädning, hängde nån tvätt till, drog ut i möbelverkstaden och målade ett sista-varv och sedan satte en deg innan jag kröp till sängs. Mer än nöjd över helgen. God för kropp och knopp, hjärta och själ.
Denna sommarlovsmåndag startar med halvsol och nybakt bröd och nykokt jordgubbssylt från alla jordgubbar vi shoppat och bunkrat med i helgen. Hå, hå. Sommarlov, alltså!
Lillafrun
av Emmeli | jul 11, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Norra Drömgården
Jag har inte visat er bilder från den där kvällen när vi för andra gången åkte upp på fjället med stora matsäcken och våra älskade nära. Till vår lilla fäbostuga där vi njöt middag och kvällssol och sommar. Det var den där söndagen när jag och M på förmiddagen sprang uppför skuleberget. Det var en varm söndag och den kunde omöjligt sluta på ett bättre sätt. Jag och M hade bjudit med våra älskade Päron på tack-för-flytthjälp-och-tack-för-allt-middag och då dessutom Sväggan med familj var hemma, så kunde ju dom också följa med, mysigt!!
Först var det välkomstskål med iskall jordgubbe i hallonlemonad. Sen dukades middagen upp på lilla bron; 
Kycklingsallad med bröd och goda ostar och dryck och sånt. 
Liten dukade upp sitt eget hak som den sköning han är…
Sen låg vi på filtar, lekte med småbarnen, klappade Torehunden, suckade med dom mätta magarna och bara njöt.
Sen sörplade vi kaffe och åt den där kardemummakakan jag snott ihop innan vi drog iväg. Kanske den snabbaste kakan jag någonsin bakat!
Med vispad grädde och jordgubbar blev det som en tårtbakelse.
Så njöt vi tystnad och lugn en stund till. Liten var ute på sin egna färd, i linnet han ärvt av älskade storkusinen… det som den där dagen passade så vansinnigt bra. Ett grönt litet linne med granar, fäbostugor, gärdesgårdar och allt möjligt gulligt..
Så åkte vi hemåt, varma i hjärtana efter en så fin kväll i det höga gräset, utanför den där lilla stugan som bor på ett litet fjäll och som nu är våran.
Och det slog oss, både mig och mannen igår. Att vi kanske, kanske börjat landa lite nu. Vi båda fick nämligen nästan en liten sån där shit-vad-stort-det-här-är-!, har-lilla-Vi-köpt-på-oss-en-sån-här-stor-gård-kära-nån-vad-läskigt-känsla…. Men vi vill det här. Mer än mest av allt.
Det är skönt att börja landa. Det senaste året som på ett sätt sagt svisch och gått hur bra som helst, och på ett annat varit oerhört krävande och mycket på många vis. Året kommer i kapp oss helt enkelt och ser vi tillbaka så kan vi konstatera att där vi är idag, är för att vi verkligen kämpat och gjort allt vi kunnat för att ta oss hit. Tillsammans.
Och, nu är vi här. Planen med allt från preggotet i samband med högskolestudier, mannens företagande till barnafödande, Examen för mig och till att kunna köpa vår drömgård. Allt det där, med största fokus på att göra vårt yttersta för att vara dom bästa föräldrarna till vår älskade Liten… allt det där, har liksom gått så himla bra och vi är så, så tacksamma. Men det är faktiskt så; saker och ting har inte bara blivit av sig själva…Det är tack vare det team vi är, Lilla familjen.
Så igår kom den där pusten…
vi är här. vi ska stanna här. vi är hemma. vi kan andas ut.
Otroligt skönt.
Den där mannen, alltså. Finast på jord.
Åh.
Och idag börjar det snickras här på gården. Jag och Liten kommer nog garanterat mest känna oss i vägen, så vi drar till havet och Sommarstugan istället! Känner på mig att det kommer bli en strålande lördag.
Lillafrun
Senaste kommentarer