av Emmeli | nov 20, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Liten 7-9 månader, Lyan
…det där med att vänta, alltså.
Vänta, på vad?
Okej. Ibland måste man. Men faktiskt, inte alltid.
Jag är till exempel fast beslutsam om att det är nu och precis nu som jag behöver det där extramysiga, ombonadet , kaneldoften, tindrandet från dom små söta ljusslingorna som allra, allra mest. Ja. Jag tänker inte vänta med det. Det är nu jag tycker det är asmörkt, längtar som mest till julen och just nu är november på god väg att få mig att tro att jag lever i en värld med tusen nyanser av grått, så jo, det behövs lite extra piff. Helt enkelt. Den där lilla rödrosiga krabaten, han jag kallar Liten, gör mig påmind om att vi inte alls lever i någon grå värld och han är också fast beslutsam, om att här inte ska väntas på saker och ting i onödan!
Livet är nu, för tusan.Och vad är det värsta som kan hända? Att man råkat mysa en lite för lång stund? Nä. Just det.
Så idag, efter att jag och kompanjonen jobbat färdigt, så lyckades jag till sluuut att övertala M, precis innan han drog på jobbet, om att gå ner i källaren, leta bland travarna av kartonger och hämta den där efterlängtade kartongen. Jag och Liten började veva med armarna och flaxa febrilt. Jag, helt överlycklig över att ha hittat ett paket med såna där doftljus som doftar äpple och kanel, från ikea. Det är liksom 18 mil till Haparanda härifrån… där ikea finns. Så mannen har bara kollat konstigt på mig när jag försökt säga att jag behöver åka på ikea, för att köpa ljus. Så det var lycka på hög nivå, det där ljusfyndet! Liten fastnade mest för den där burken som han tyckte var så silvrig och fin.
Bort med allt blekrosa och fram med vintermyset. Nejdå, jag tänker inte ösa på med en massa rött och så, än. Jag vill bara bona lite extra, flytta fram några fler ljuslyktor, låta det dofta kanel och glimma från ljusslingorna, som jag hängt både över spegelfönstret i vardagsrummet och en över den gamla spegeldörren vi har som sängkarm.
Ja. Precis så.
När jag och Liten var ute på en långpromenad längsmed vattnet här i eftermiddags, så lade vi upp strategin för resten av dagen. Liten sa: Jag sover aslänge, mamma. Så kan du grejsa på bäst du vill. Städa och slingra slingor och tända kaneldoftande ljus och skura golven och sånt. Sen när jag vaknar så hjälper jag dig bara med det sista, och sen! har vi torsdagsmys, bara du och jag.
Jag gick så långt så när vi väl kom hem så sov han ju inte så länge till. Men vi har grejsat tillsammans. Han har kravlat sig efter mig i världens fart, som en liten hundvalp flåsandes och med lilla tungan nästan utanför. Nu gäller det att hänga med, alltså, han har fått kläm på det där med att ta sig framåt nu! Och dammsugaren, den har han jagat som en galning.
Det må ta lite längre tid med såna här små projekt när man gör dom tillsammans med bäbis. Men, han är så vansinnigt trevlig och det bästa sällskapet man kan tänka sig. Rätt som det är har vi pausat och dansat vals på vardagsrumsgolvet. Vi har virvlat mellan rummen med ivern i ögonen och jag har mumlat tyst för mig själv om att, hur vore det inte att ha ett helt hus att gå lös på såhär!? och så har jag städat och gjort mysigt inför helgen och nu är det bara, bara bäbismys som gäller. Vi har också varit ner i källaren och härjat lite. Pappan hade glömt att ta upp den där filten som liksom är den mysigaste på jorden. Och.. han kommer knappt märka att vi varit där nere och letat….. knappt. Ha, ha!
Vänta?
Nej, nej. Här ska mysas så det står ut genom öronen på oss! Det doftar äpple och kanel, såpskurade golv och hela lyan är skinande ren. Åh.
Och imorn är det fredag. Håhå, så fint!
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 19, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 7-9 månader, Träning
Idag var och är det en sån där dag som jag, redan när jag vaknade i morse, hade bestämt mig för att ta tillvara på till max och lite till.
Frukosten i morgonsoffan blev asstressig till slut…. typiskt. Men vi hann i alla fall till optikern och jag kom dit och babblade på med glasögonsnubben på direkten, ungefär som om jag kände honom och kunde hela utbudet på glas och bågar och hela faderitten. Han såg lite chockad ut först, men det tog sig! Alltså. Att jag aldrig lär mig. Att jag aldrig kan vara lite lagom. Prata lite mindre. Fråga lite mindre.
I alla fall.
Testet gick bra. Jag ratade samtliga fyra bågar som jag älskade i fredags men nu inte kände för en endaste en. Och så frågade jag istället glasögonsnubben om det inte fanns någon liknande den han hade, och det fanns det. Ha,ha, så roligt. Jag fick den gladeligen framplockad till mig och kände på direkten att den här blir det!. Det är så det ska kännas. Ska bara vela några dagar till, först.
Och årets första julklapp är köpt. Puh. Jag tycker att det är svinjobbigt att gå i affärerna nu, skulle lätt kunna ruinera mig själv. Tack och lov har jag någon slags form av självbehärskning. Men jag förstår verkligen att köpsifforrna går upp som dom gör under denna tiden på året. Det är inte bara julklapparna som gör att konsumtionen drar iväg… allt pynt och krafs och hej-och-hå som liksom bara kastar sig över en så fort man kommer in i vilken affär som helst. Det liksom skriker KÖÖÖÖP! KÖÖP FÖR HELSKOTTA!
Nåväl.
Vi var så jädrans nöjda efter att ha hittat den första klappen för året, att vi liksom slutade julklappsletandet i ren eufori, som om vi var färdiga liksom. Vi drog till Stor-ica för mathandling istället och sen hemåt.
Vi lagade god lunch. Färsk pasta, sån där med kräftskjärtar och massor av olivolja som smaksats med ett gäng vitlöksklyftor, persilja och färsk chili. Jordens enklaste. Och så, så himla gott. Lägger sig som ett varmt täcke i magen.
Vi klädde sedan på oss varma kläder och gick ut. Det har varit vansinnigt vackert väder hela dagen. Sol! Och gnistrande snö och en drös minusgrader.
Här hade solen precis gått ner och himmelen var svagt, svagt rosa. Vackert, visst?
När vi kom hem passade jag och M på att träna ett styrkepass tillsammans. Det var såklart jobbigt, men så himla roligt med sällis. Det var längesedan nu! Och nu har jag tänt en massa ljus och det doftar så gott! Liten sover fortfarande ute i vagnen. Friskluft och varm voksi… likamed långsovning. Jag och mannen ska börja laga middag, en så oooerhört efterlängtad sådan; julkorv och rotmos. Ett gäng vänner kommer över på middag också. Såna som är lika taggade som vi på det där med julkorv… det är ju inte alla som är storförtjusta i det där. Men vi älskar det!
Japp. Det här är en onsdag som vi tar tillvara på till max och lite till. Älskart!
Hoppas ni har en fin onsdag, ni med!
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 18, 2014 | Emmeli funderar, Liten 7-9 månader, Träning
Tisdag.
Bara lilla Minimannen och jag. Från tidig morgon, till sena natten. Vi har roat oss så gott vi bara kunnat. En dag som idag, grådassig och novembermörk, så hade vi gärna sett att vi bott närmre. Närmre våra familjer alltså. Idag hade vi då kunnat hälsat på Litens mormor och morfar. Mormorn som i förmiddags stod och bakade pepparkakor och sa att nu skulle vi ha haft doft-telefon!, mäkta nöjd över årets premiärbak. Åh. Mammas pepparkakor och iskall mjölk. Tänk dig.
Men, nä.
Det där med depp och att tycka synd om sig själva, sånt är bara förgäves. Så den här dagen, den som aldrig riktigt blev ljus utan strax efter lunch vände om och lät mörkret falla på nytt, har varit en mystisdag.
På förmiddagen gick vi promenad med vagnen. Liten sov läänge, länge och jag hann göra det där hjärntvättande görat, transkriberingen, färdig när vi kom hem igen. Och tvätta och hänga tvätt, såklart. Och så har vi läst Prästens lilla kråka, dansat på vardagsrumsgolvet och haft heta diskussioner om diverse saker. Som att morsan tycker att hon måste få ha några stackars hårstrån kvar på huvudet, medan Liten är fast besluten om att hon inte alls behöver det utan gladeligen tvångskysser sin mor samtidigt som han kramar om henne och drar i hennes hår, med båda händerna. Allt vad han har.
Jag fick även till att träna ett core-pass på hallgolvet, här i eftermiddags. Liten hängde på, blev bara en liten bonus-extra-vikt, ha ha. Men nä. Träningen hoppar inte på en precis, man måste skapa sig alla tillfällen själv. Och jag vet. Nu är det tungt att känna sån überstor träningspepp inför passen. Särskilt när det hunnit bli kväll och är kolsvart utanför. Jag tycker i alla fall att den här perioden på året, varken barmark eller snö, är den allra tyngsta tiden träningsmässigt. Helst av allt vill man väl bara slänga sig i soffan så fort det bara går. Men jag tänker att det är nu, när det är så mörkt och fattigt på sol och så, som jag behöver det allra mest. Det är ju bara den där tröskeln man ska komma över…. och det bästa är att man bestämmer själv hur hög den ska vara. All träning och rörelse är bättre än ingen. Att gå en promenad på en kilometer, gå ett varv runt huset, få friskluft, riva av ett sjuhelsickes tabatapass med tunga övningar, traska en långpromenad eller köra ett 20 minuter långt corepass. Allt är bra.
Här har ni min PT. Han är sträng och säger VAH!? som svar om jag råkar pusta och stånka lite för högt.
Vi har precis kommit upp från badkaret där S som vanligt, var helt galen. Och nu njuter vi eftermiddagsvila. Sagolikt skönt. Bäbisen sover i min famn och jag kör pekfingervalsen här i dagboken.
Mystisdag, alltså. Bara lilla Minimannen och jag.
Har du haft en bra tisdag? Hoppas det!
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 17, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 7-9 månader, Musik
I morse såg det ut så här.
Minimannen sov och sov, tog måndagssovmorgon, och jag var helt enkelt tvungen att väcka honom för att han skulle hinna slurpa frukost innan jag stack iväg. Alltså.. Kan någon säga mig om det nån gång kommer att kännas liiite, lite bättre att lämna honom? Trots att jag vet att jag ser honom igen inom bara en liten, liten stund…Det måste väl nästan vara så att det är som ”allra värst” nu när jag fortfarande ammar honom? … nåväl.
Jag halkade mig i väg upp till högskolan och mötte skrivarkompanjonen. Vi mötte upp vår skypedate och gjorde vår lååånga djupintervju. Spelade in orden, så vi koncentrerade oss inte på att anteckna utan istället på att bara lyssna. Efteråt fick vi världens bästa amme-besök av bäbis, och med det lite extra energi att fortsätta lite till. Luddiga i huvudena drog vi sedan hem till lyan för lunch och vidare jobb; transkribering. Paniken uppstår när vi inte hittar ljudfilen. Inte någonstans (!). Till och med mannen ger upp och konstaterar att något verkar ha gått fel. Och om han säger att det är kört, då är det kört, tänkte jag. Jag var nära till gråten där alltså.
Så helt plötsligt, poppade den upp, ljudfilen, och jag blev lika lycklig som om jag skulle ha vunnit på triss, typ. Håhå, kan inte denna mastodontuppsats bara vara klar snart? Men vi ser ljuset, det gör vi.
Efter timmar av hjärntvättande transkribering, avslutade vi den långa skrivardagen. Vi, pojkarna och jag, klädde på oss vintermunderingen och drog ut. Och har nu precis kommit hem efter en skön långpromenad. I mörker och världens slaskväder. Men det var så skönt med friskluft och jag känner mig piggare än jag gjort på hela dagen. Med det inte sagt att jag är pigg. Nä. Kära nån, så ovan jag är att ta mig upp om morgonen nu, har visst blivit en riktig nattuggla på mammadagar. Så det kan bli! Men jag är en lite periodare på det där med morgonpiggis eller nattuggla…
Sixten blev överöst av mammapussar och bus, innan vi gav oss ut för prom och hans eftermiddagssovning. Och nu längtar jag tills att han vaknar. Jag ska tända ljus och duka, ikväll blir det köttgryta till middag. Min hemmaman slamrar med kastruller och grejsar på där ute i köket. Han jobbar på bra, det må jag säga!
Åh. Det är så skönt med kväll. Och hallelujah, att orden blev återfunna!
Hoppas din vecka börjat fint.
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 16, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 7-9 månader, Lyan
Söndag!
Det känns längesedan, på något vis. Med söndag här hemma, alltså.
Det är så mycket söndag det bara kan bli. Utanför är det fortfarande tyst, tyst och vi har lugn morgon här hemma i lyan. Grötfrukost, tända ljus och varm kaffekopp. Efter frukosten var jag och Liten helt enkelt bara tvärtvugna att hoppa ner i ett bad, så vi har minsann hunnit göra oss rena och fräscha också. Nu leker bebben och pappan tittuuuut! och håller samtidigt på att klä sig för en tur ute i snön. Vi ska på söndagspromenad. Sen är jag är sugen på att baka idag, något extragott. Vi får se vad det blir. Jag behöver i alla fall en herrans massa choklad. Så en tur förbi affären får det också bli. I övrigt ska dagen innehålla så lite tempo som möjligt, planen är att bara ta det lugnt och ranta runt i långkalsong, typ så.
Näpp. Nu väntar mina pojkar på mig. Det blir en söndag i norrnorr, så skönt det ska bli!
Vill bara önska Dig en- God söndag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 15, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 7-9 månader
Åhå.
Vilken fantastisk fin kväll vi hade ute igår. Maten var himmelsk och vänner-sällskapet likaså. Skratt och samtal om nuet och framtiden. Spännande. Och Minimannen skötte sig alldeles strålande. Sov medan päronen åt och satt sedan satt sin medhavda matsäck och petade i sig diverse småbitar av sånt som han tycker är gott. En så, så god kväll! När kvällen började bli sen för en bebbefamilj, traskade vi från restaurangen genom snön som föll från himlen. När vi kom hem, kröp Minimannen ner i den där pyjamasen som är den stora favoriten just nu. Tvättas och används mest varje natt. Och sen..
..bestämde dom där två sig för att minsann vara smakråden nummer 1 och 1, när det gäller mina nya ögon. Åh. Jag skrattade, om man säger så. Och blev varm i hjärtat. Dom där två tillsammans. Det finns inget bättre.
Och efter den där glasögonprovningen som gett mig skrattkramp i magen, så somnade vi. Idag vaknar vi till lördag, efter en galet lång sovmorgon, vilket gör dagen lite upp-och-ner-vänd i känslan. Men det ska nog reda till sig, tänker jag. Så skönt med god sömn. M ska iväg på jobbuppdrag och jag och Liten ska ha lördag tillsammans. Snön faller fortfarande och det är så vitt, ljust och fint. Nu är den mer än välkommen, den där vackervita!
Lördag alltså. Planerna är ännu lite oklara. Precis som en lördag bör vara.
Allt gott!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer