av Emmeli | nov 14, 2014 | Lilla familjen, Liten 7-9 månader
hej, det är jag.
Vaaaansinnigt vad tidigt jag var tvungen att kliva upp idag!?
Förstår ingenting. Pappa kämpade som en galning för att väcka morsan och mig. Vi brukar nämligen inte kliva upp sådär tupptidigt, så himla ofta. Men idag hade vi en tid att passa. BVC. Håhå, jag både växer på längden och bredden, följer min kurva, liksom. Och ja, jag veet, jag var en stor bäbis redan när jag föddes. Och ja, jag har gått upp och växt så det knakat,hela tiden. Och ja, morsan haar grädde i sina boobisar. Och ja, jag är typ alltid glad. Dom där sakerna får jag höra varje, varje gång. Börjar bli tjatigt. Men! Angenämt, förstås! Mamma och pappa står där som två vrålnöjda och lyckliga stollar. Tror jag, det!
Sen kan jag ryta i på skarpen också, om det är något jag anser fel. Som att klä på mig den där asvarma overallen….
Nåväl.
idag är det fredag, minsann!
Görskönt, om jag får säga det själv. Både mamma och pappa är lediga, plötsligt händer det… äsch, det är mest för att pappsens TV-uppdrag har uppehåll några dagar, vilket resulterar i någon mer dags ledigt. Och sånt uppsakttas. Massor. 
Jag önskar jag var hos mormor och morfar. Och kunde spela piano. Precis som på bilderna. Mammas elpiano här hemma, det är liksom inte samma sak. Jag får inte samma feeling, det bara är så. Skjortan? Ja den, den är så snygg att jag får dåndimpen. Eller jag menar; JAG är så snygg att jag får dåndimpen. Finskjortan har jag fått av mammas ena syster, ”Syrran”. Min ena moster. Hon älskar mig som en galning. Massor, alltså. Skjortan är från Zara.
Och nu börjar jag minsann att bli alldeels nipprig inför det där som morsan surrar om mest hela tiden nu; julen. Jag vet inte vad det är, men verkar mysigt. Och ute på baltanen, där jag strax ska ta mig en långvila i vagnen. Där ligger det en hel hög med lummer. Och igår var pappa och köpte grön vad-det-nu-hette-tråd… sån där lite hårdare variant, men ändå mjuk och grön. Det ska pysslas, tydligen.
Så ja, här har vi fredag. Varit uppe med tuppen, delat ut pussar till BVC-sköterskan och nu ska jag sova. Päronen är mycket nöjda och belåtna över att dom samlade krafter och nattstädade och bäddade rent och tvättade allt klart, så dagen idag bara kan ägnas åt mys och fredagsäventyr. Smarta, alltså. Dom där två.
Fredag. Inte mig emot!
Ha en fin dag!
KRAM/ Liten, 75 meter lång,inte illa, faktiskt! …..Eller vad hon nu sa?
-centimeter, kanske.
av Emmeli | nov 13, 2014 | Emmeli funderar, Liten 7-9 månader, Shopping
Idag känner jag mig ohyggligt bortskämd.
Med god nattsömn i kroppen. Sovmorgon. En älskad mamma som ringer och frågar hur jag mår. Med en urgullig bäbis som gör mig lycklig varje dag. Med sms från Syrran, där det står ord jag blir röd om kinderna och peppad utav.
På toppen av det där, så har jag en man som skämmer bort mig, både med kärlek och bra saker att ha på fötterna. Paketet kom på posten igår. M var ner på stan och hämtade ut det igår när mörkret lagt sig, så på förmiddagens promenad idag, vad det givet vad jag tog på fötterna.
Alltså. Bortskämd, ja. Så, så himla fina kängor. Ett par Haglöfs blev det, jag fick välja själv… därför det tagit lite tid. Jag är ju en velpotta. Men valet ångrar jag inte en sekund och dom här kommer hålla länge, länge. Det känns.
Bortskämd. På flera olika vis. Och jag är så tacksam. Tro mig.
Och nu är den nog på väg, den där vintern.
Idag; 8 kalla grader, små snöflingor i luften och en iskall is på vattnet. Liten hade klätt sig väl, med både underställ och pippitröja och sen kröp han ner i sin Voksi. Hujedamej, det är inte lika lätt att bära bäbisen i den nu, som för 7 månader sedan. Nerför trappor och ut genom stora porten, runt huset och upp på baksidan, för att möta vagnen som jag puttat ut genom baltandörren. Jag vill inte lämna Liten i vagnen själv, innan han somnat, ifall att han blir ledsen. Det känns så onödigt. Baltandörren är en säkerhetsdörr som inte går att öppna utifrån, så det där är enda lösningen jag kommit på, att bära honom. Och ja, det börjar bli tungt nu, med full vintermundering på. Ännu en anledning att jag längtar till hus. Att bara kunna gå ut, utan större svettningar. Men en ska inte klaga, lyan jobbar på och är den finaste lya jag vet.
Torsdag, alltså. Bortskämd på många vis. Och med en vinter på intåg.
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 13, 2014 | Emmeli funderar, Liten 7-9 månader
Ooooh aaaah, trallalaa! /Egenkomponerad låt av Liten, tillägnad nappen.
Ja! Vad skönt, med sovmorgon!
En väldans lång sådan. Hoppsan, då! Den här nattens sömn var många välbehövliga timmar lång. Jag har varit lite slarvig senaste veckan, gått och lagt mig aaaalldeles, alldeles för sent. Idag är jag som en ny människa igen. Hallelujah.
Bland täcken och kuddar och en sovande mamma, så ska en torsdagmorgon starta, anser Minimannen. Det finns inget mysigare än att sova bredvid bäbis. Jag fullkomligt älskar när jag får hämta honom i spjälsängen, där i ottan när han vill ha frulle. Och sen, somna om tillsammans igen.
Livet på en pinne. Och idag tog vi visst tvärlång sovmorogn. Hoho, den satt fint!
God morgon!
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 12, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 7-9 månader, Lyan, Recept
Idag är det mysmorgon deluxe som gäller. Vi vaknar hysteriskt grusiga i ögonen. Men det gör ingenting, vi kan vara hur trötta vi vill idag, för idag har vi helledig onsdag! Hooho!
Solen håller på att kika in genom sovrumsfönstret och det, är ju bara det en väldigt god start på en dag.
Dessutom!
…Satte jag en deg i natt innan vi gick och la oss. Det där brödet jag allllltid tycker vinner och är det allra godaste. Nu vågar jag mig dessutom på att ha i större mängder grova mjöler, än i början när receptet var nytt för mig. Så massa grovt mjöl, minst en 3-4 morötter och en skvätt god olivolja. Det är mina nya knep till detta recept. Och använder du assistent; kör läääänge. HÄR har du resten av receptet.
Så, det är med andra ord en god start på dagen, på flera vis. Nybakt bröd… med smör och ost. Jag med min smör och ost, jag vet. Men vad vore livet utan god frukostmacka, helst nybakt, med smör och ost!
Favoritjuicen. Ägget. Och favvogrötten (grahamsgrynsgröt). Och kaffet (!!!). Nomnom!
Så det är onsdag, alltså. Med lyxen att ha en helledig dag, alla tre tillsammans. Vi ska njuta!
Lilla Mumintrollet, han grejar och grejar och mumlar något om att han håller på med yyyytterst viktiga saker! Det är därför han småflåsar med munnen och säger, ”lite” omedvetet, men ändå väldigt träffande; VA!? Va!?
En onsdag med familjen. Önskar inget mer.
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 11, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 7-9 månader, Lyan, Middagsmat!, Recept
Vi har novembertisdagkväll.
Det är skönt och lugnt. Och det gick ju bra, det där skrivandet med bäbis, menar jag. Och så mysigt det är, den där grejen snart kommer pappa hem från jobbet-grejen, nu när Sixten börjar förstå mer och mer. Han blir överlycklig när han ser sin pappa och när jag pratar om pappa med honom, så skiner han som solen.
Det är en höjdare att få höga torn byggda till sig, som man sedan bara kan drämma ner i ett nafs. Tjoff och pang!, säger Minimannen och skrattar åt raset.
Ikväll blev det jordens enklaste och godaste fisksoppa till middag. Den åt vi för första gången för snart fem år sedan. Det var när jag och mannen var och gjorde alla intagningsprov till musikhögskolan. Jag kommer så väl ihåg, min första Piteåvistelse. Det var 28 minus, svinkallt, snö upp över öronen och vi fick bo hos älskade hjärtevännerna under dessa sökningsdagar. Då, fick vi även bli bjudna på den här soppan. Ett recept jag glömt bort ett tag, men som jag idag kom på och blev så himla sugen på.
Världens godaste fisksoppa
Vad behöver jag, till typ 4 portioner?
- En rejäl bit purjolök
- Ett par matskedar tomatpuré
- 500 gram krossade tomater
- Några deciliter grädde
- Curry, massor av curry
- Ett par fiskbuljongtärningar
- Och vad Du nu vill ha i; torsk, räkor, lax, crabsticks… torsk och räkor körde jag idag, lyckat!
- Salt, peppar och någon tesked dill
Och sen då?
- Strimla purjon och fräs i en kastrull
- Strössla på riikligt med curry. Det kommer inte smaka så mycket curry som man kan tro. Så dra på! Samt en rejäl klick tomatpuré.
3. Häll på krossade tomater och lika mycket vatten.
4. I med buljongtärningarna
5. Låt koka upp! Smaka av och salta efter tycke och smak. Samt strössla i lite, lite dill.
6. Häll på grädde, så mycket du vill ha. Men i alla fall ett par deciliter.
7.Idag hade jag torsk i, och lät den koka med bara på slutet, så att den inte blir tråktorr. Och precis, precis innan jag sa NU ÄR DET MAAAT!! , då puttade jag ner räkorna, samma gäller om jag har i crabsticks.
Soppa, en mörk novemberkväll. Det kan nog inte bli mer klockrent!
En klick créme fraiche och en bit surdegsknäcke med massa smör och ost på. Oooh..
Nu är det sådär kolsvart igen. Men det gör absolut ingenting. För här inne är det varmt, vi har ätit god fisksoppa till middag och den typiska jag-smyger-fram-julen-i-form-av-en-stjärnljuslykta-lyktan står och lyser i fönstret. Eftermatenkaffet är färdigbryggt och väntar på att sörplas och i soffan sitter dom två männen jag älskar till månen och tillbaka, tusen gånger om. Minimannen och M.
En novemberkväll i lyan.
Må så gott!
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 10, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 7-9 månader
Åh.
Det är så mycket måndag det bara kan bli idag. Lite trögstartat, tycker jag nog allt. Men jag njöt så av förmiddagen med bäbis. Vi hade en sån där förmiddag på vårt vis, du vet. Men alltså… Jag har fått mersmak på det där med Liten-ledighet på hundra procent. Ja, i 6 månader levde jag ju så också, (Tack vare att jag under preggoteten läste nästan 200 %). Deluxe, till och med, eftersom mannen beslöt att investera i livet under sommarens tre månader och vi liksom levde livets lyxigaste, gladaste dagar tillsammans. I vårt älskade Sommarhemma. Sen hände det ju något, kan man säga. Vi bytte helledighet mot tvärtomigheten. Dom senaste 2 månaderna har varit smått annorlunda….helt klart. Vi ju såklart fortfarande lyckliga. Äsch. Du förstår nog.
Under holidayvistelsens 11 dagar har jag lyckats skapa ett lugn jag inte känt på 2 månader. Och planen är att jag ska försöka behålla det här lugnet, men det är tusan lättare sagt än gjort. Efter min Liten-ledighetsförmiddag tog pappan direkt vid stafettpinnen och jag travade upp på musikhögskolan för skrivande. Det funkar ju väldigt bra, pusslandet, helt klart. Och det är stor skillnad nu när jag inte har någon tenta att plugga till. Så, vi boostar oss med att det ändå går väldigt bra och att bäbisen har det på allra bästa vis, för det är ju det viktigaste.
Men mitt mammahjärta hade också hunnit vänja sig vid att inte vara ifrån Liten en endaste sekund, som det varit det senaste, så idag var det jobbigt att gå iväg. Det värkte liksom. Liten märkte dock knappt att jag drog iväg och var borta i tre timmar. Han hade sovit i 2 timmar och 20 minuter. Det är svårt att beskriva. Men jag var överlycklig när jag kom hem och inte hade ”missat” mer än 40 fjärtiga minuter av hans älskade liv, fick möta honom där i vagnen när han vaknade och direkt servera honom det bästa han vet, mamma-mat.
Håhå. Det är obesrklivligt, det där. Att vara mamma. Livsomvälvande, känslostormande, ett ständigt värkande mammahjärta. Värk av lycka, av oro, av tacksamhet, av kärlek.
Nu tar vi måndagkväll. Mannen lagar spagetti och köttfärssås, ljusen brinner härs och tvärs och jag clownar mig på köksgolvet tillsammans med han jag lätt som en plätt, skulle kunna gå över eld för.
Önskar Dig en skön kväll!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer