av Emmeli | sep 17, 2015 | Liten ett år, Litens Lekrum, Mammalivet, Minimannen & Juniflickans kläder och ting.
Idag får lillbilen vila sig. Annars har den ett tufft liv, den där bilen. Gasar på mest hela, hela dagarna.
Herr Sjuka för Liten och livets första VAB för Morsan, alltså;
Inget vi såklart önskat. Men det här är också livet, liksom.
Jag kände det redan igår kväll, att Liten var småvarm. Vi la honom direkt i våran säng för att kunna ha bättre koll och nu på morgonen är febern här. Vi har klarat oss så bra från olika sjukor hittills i Litens liv, det är vi tacksamma för. Men nu är det så tydligt med alla småbaciller som umgås på Förskolan. Det är helt sonika bara att checka av sjukorna och bygga upp det lilla immunförsvaret.
Så vi tar en hemmadag, jag och Minimannen.
Just så. Nu ska jag ta hand om liten Miniman med feberrosiga kinder och hoppas på att läget håller sig vid några streck feber och inte blir värre än så.
Ta hand om er. <3
Lillafrun
av Emmeli | sep 16, 2015 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten ett år
Efter morgonbestyr så gick pojkarna ut och lekte och grejade på gården, medan jag och Storan åkte iväg till skogs. Det var så vackert där. Solen bestämde sig plötsligt för att trotsa regnmolnen och det doftade så gott. Rofyllt. Sen hade jag världens bästa sällskap som jag inte träffat så mycket senaste tiden, därför njöt jag extraextra. Storan-tid är guld värd.
Vi gick typ sju mil och trodde hela tiden att DÄR, nämen NU hittar vi det där gyllene havet… men nja, några mängder fann vi inte.
Glad efter häng med syster återvände jag hem, med en kasse med finfina kantareller. Liten är alltid extra-kär i sin mamma när vi varit ifrån varandra, så jag överöstes med kramar från min älskade Minimänniska.
Sen efter lunch bäddades lillvännen ner i vagnen ute i friska luften. Jag dök in i min målarverkstad. FJÄRDE VARVET är nu målat på det där himla skåpet.
Och sen drog vi iväg på 1,5-årskontroll på BVC. Vilket hemskt besök för Liten, Pappa- och Mammahjärtat. S var livrädd. Det som brukar vara så mysigt att gå på BVC,..men nu har det minsann hänt saker sedan vi var där senast (vid ettårsdagen) och S kände direkt att det var något på lur. Han förstår så mycket nu. Men vi tog oss igenom besöket i ett gallskrik, fick stick i lillarmen, godkäntstämpel och kunde sedan gå vidare i livet.
Vi passade på att ta en långpromenad hela familjen.
Sen landade vi hemma. Någon satt och tittade på älskad vy (skämtar bara. han sökte nappen som han slängt iväg, tror jag).
Och nu är det kväll och vi har ätit världsgod middag;
Till förrätt; dagsfärska, smörstekta kantareller på surdegsknäcke.
Och en himmelsk morotssoppa med kräftstjärtar i, till varmrätt. 
En höstig onsdag i september. Mysig!
Lillafrun
av Emmeli | sep 16, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år
Jo, jo.
Idag är det en sån där lyxig onsdag igen. När vi är hemma alla tre och får en heldag av vad det nu är vi vill göra. Att bara vara kram-nära, liksom- finaste som finns. En typ av kompensation för att vi istället inte är tillsammans så många lördagar till exempel. Vi tog en liten sovmorgon, har ätit god frukost och sörplat kaffe i lugn och ro. Väldigt skönt. Och nu jobbar tvättmaskinen på dagens första tvätt, jag ska hoppa ur morgonrocken och Carpa skiten ur den här onsdagen!
På återseende!
Lillafrun
av Emmeli | sep 14, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården
Åh, min boll!
… spark iväg!
Ojsan då…. Pappa?
Och medan dom går iväg och letar bollen. Mannen och Liten. Så sitter jag kvar. Tittar mig omkring sådär drömskt. Det doftar höst och vinden är smygvarm och smygkall på samma gång. Färgerna är dova men sprakande i alla fall. Och så funderar jag. 
Plötsligt hör jag ljud från två älskade. 
Bollen är hittad och Liten sparkar den hemåt. Snickarpappan går bredvid som ett tryggt skyddsnät. 
Sådärja, säger Minimannen.
Mot nya äventyr!
Det är så att jag får nypa mig i armen;
Orden sätter sig i bröstkorgen som en varm tystnad. Det där varma, det som är orden som jag egentligen vill skriva i ord men som gömmer sig. Det, betyder att jag är så förbenat tacksam och lycklig. Över att få ha det så här bra.
Åka från arbetsdagen, hämta hem en glad-som-en-skinande-sol-unge som haft en strålande Förskoledag från början till slut (åh, lättnad. bara yttepytte förtvivlan i morse när pappan lämnade!<3) och sedan rulla hem till gården. Gården där löven faller från träden och lägger sig i ett orange täcke. Gården där min unge kan springa fritt och sparka bollen härs och tvärs. Gården som är Drömgården, för oss.
Nä. Det har tusan inte landat ännu, det där. Det verkar ta tid. Och det är både lite småjobbigt och charmigt, på samma gång.
Lillafrun
av Emmeli | sep 13, 2015 | Familj och Vänner, Liten ett år, Mammalivet, Träning
Och så var vi hemma på gården igen;
Jag och min älskade unge. Just nu sitter vi i finsoffan och har det gott. Liten ser på sitt favoritprogram på svtplay (Bondgården. Massor av traktorer och djur. Sånt är toppen!) och jag sörplar lite kaffe och dagbokar. Och så konstaterar vi saker, som att vi ägnar alldeles för lite tid här inne i salen. Det måste det bli ändring på.
Vi blev hemskjutsade av världens bästa tidigare idag. Precis i sovtid för S. Så när Minimannen sov i vagnen kunde jag passa på att dona lite här inne och sedan måla ännu ett varv på det där skåpet som är mitt evighetsprojekt.
Och nu sitter vi alltså här, i finsoffan och myser. Vi har haft en så himla mysig helg.
Så förbenat lyxig. På alla sätt.
Sköna stunder i Finsoffan.
Spelande på älskat piano, efter noter från min gamla Farmor. 
Morgonpromenader runt vackra Tommelmon. Pappagrillad lunch. Goda mammalagade middagar. 
Lek och friskluft i mängder. Massa tid med lillvännen.
Träning i Pappas Hardcoregym.
Årets första smuliga äppelpaj.
Liten har matat Torehunden med godis och myst med sin Mormor och Morfar.
Helt enkelt en så himlafin helg.
Tack älskade Päron. <3
Lillafrun
av Emmeli | sep 12, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet
Att ha en Morfar.
En sån som leker med en, springer full-fart-framåt med en. Skjutsar i skrindan tur på tur. Har oceaner av tålamod och som låter en vara med på alla möjliga påhitt. Det, är lycka om något.
Liten har inte ”bara” oss; mig och M. Utan en hel Storfamilj, på både min och mannens sida. En Storfamilj som liksom omsvärmar Liten med så mycket kärlek att det inte finns någon hejd. Det är en sån trygghet och hjärtefin känsla för oss Päron. Att vara älskad och omringad av kärlek och trygghet, det är ju bästa som finns.
Mitt hjärta går av på mitten när jag tänker på hur otroligt tvärtemot det är för många andra barn. Precis just nu. Ute på svarta havet med blixt-snabbt-tickande småhjärtan. Tickandet beror inte på att dom har sprungit och jagat sin Morfar. Tickande beror på en oerhörd rädsla.
Världen är inte rättvis. Och det gör ont.
Jag är så förbenat tacksam att min unge får ha det så här, som han har det. Med en Morfar och en massa andra runtomkring sig. Trygghet och kärlek i överflöd.
Det, är lycka om något.
Lillafrun
Senaste kommentarer