av Emmeli | sep 12, 2015 | Familj och Vänner, Liten ett år, Mammalivet
Och vips var vi i den där Lilla byn som jag alltid, alltid kommer att kalla för mitt Hemmahemma.
Vi hänger hos MammaMormor och PappaMorfar och Torehunden. Har det hur bra som helst. Det känns så himla lyxigt att få komma hit. Vi blir ju liksom lite, lite sällskapssjuka när mannen är iväg precis hela helgen. Strandade är vi ju också eftersom M har Pärlan. Sen är det helt sonika tvärmysigt att vara här. Och tänk! Förra året vid såna här helger, då var vi strandade i och kring lilla Lyan uppe i Norrnorr. Vi hade det alltid väldigt fint där också. Men det är hur härligt som helst att bo så här nära familjen. Att min älskade Papps bara kan komma och hämta oss, mig och Liten, och så får vi en världsmysig helg i älskad by.
Det är lördag och vi har startat den med en Tommelmorunda, hela gänget.
Morsan med snor på halva glajjan.
Innan vi var hemma ville någon gå själv… trots att skorna inte var medpackade.
Han är min stolthet, den där ungen.
Nu väntar hotellfrukost á la mama och den går inte av för hackor!
Vi har en lite finare sortens lördag, helt enkelt.
Hoppas ni får en god lördag!
Lillafrun
av Emmeli | sep 11, 2015 | Emmeli funderar, Köket, Lilla familjen, Liten ett år, Litens Lekrum, Mammalivet, Norra Drömgården, Sovrummet, Trädgård & Odling
Fredag, ja.
Vi fick såklart hur bråttom som helst i morse. Jag lät Liten bada alldeles för länge, han älskar det ju liksom.. Men sen fick vi tokskynda oss till Förskolan och lekstunden.
Och nä, Vår Lille Miniman är inte dum. Dom är ju inte det, dom här små Minimänniskorna. Från att bara ha vinkat hejdå och kutat in och inte brytt sig om var varken jag eller M har varit…. så är han nu som ett frimärke på oss vid lämning. Därför var vi där idag och bara lekte tillsammans. Han vill inte säga hejdå. Det är det senaste. Och det var precis, precis det här jag varit så orolig över. Det är M som råkat ut för tårar och måsta gå ändå… jag skulle fasiken inte klara det. Än fast vi till och med fått gulligt filmbevis visat för oss på Paddan (Världens bästa Personal som gör allt för kidsen och päronen! <3) där filmen visar att S, typ 1 minut efter lämning leker på och är sitt vanliga go- och glá-kexchoklad-jag, så gör det ju så oooont att behöva lämna den där lilla, lilla människan med tårar trillandes. När farvälet väl är taget, så går det hur bra som helst. Han leker, både äter bra och sover bra. Och är, som vi fått berättat för oss, så självständig och trygg. Men avskedet är drygt. Mitt och mannens, var vårt Päronhjärta kämpar. Vi vill inte att han ska vara ledsen ett endaste dugg. Än om det bara är en fisminut och allt sedan är bra. Det vore ju egentligen konstigt om lillvännen ville säga hejdå till oss.
Efter lekstund drog vi vidare, fortsatte vår runda och hamnade sedan hemma på Gården.
Morsan svettig och Liten ännu mera lekstugen.
Efter lek började vi städa tillsammans. Men jädrar vilken dålig kombo vi var då. Jag ville plocka bort och dammsuga, torka och göra fräscht. S stängde av dammsugaren, slet fram allt han kunde komma åt i lådor och skåp, hämtade hårdbröd ur skafferiet och knaprade för fullt (och smulade). Så klättrades det här och där, drogs på ugnen på 300 grader och som pricken över i ”skurades” golvet med toaborsten. Jo, jo.
Där bröt vi. Om jag säger så. Så åt vi lunch istället och sen hoppade S i vagnen och sov i tre och en halv, nästan fyra timmar. Inte klokt vad länge. Han drar till med såna där megasovningar rätt ofta och idag var det väldigt passande. Då kunde jag greja i hemmet.
Förvandla hemmet från ett kladdigt och skräpigt hak, till en skinande rent, linsåpeskurat hem. Liten rejsar så med sin bil att det blir svarta streck på golven… så jag har krupit på knä och gnuggat med en liten, liten svamp och sen knäskurat som vanligt. Men nu är det fint, alltså. Bäddat rent, tvättat, vikit tvätt och hängt tvätt har jag också gjort. Känns så skönt när sånt där är gjort.
Nu är vi båda vakna igen. Omåttligt nöjda. Det är ju värsta bästa sensommarvädret trots att vi är en bra bit in i September! Hur härligt som helst! Och jag har pratat förnuftigt med mig själv och konstaterat att det här med lämningarna nog borde bli bättre och att jag ändå känner mig lugn eftersom att resten av Förskoledagen flyter på så himla bra. Vi säger så. Och så har jag träningsvärk deluxe, det är nystädat och ungen är kvittrig och glad. Nu kör vi helg för hela slanten!
Ha en fin helg allesammans!
Lillafrun
av Emmeli | sep 11, 2015 | Emmeli funderar, Liten ett år, Sovrummet
Fredag!
Här hemma vaknar jag och Liten i storsängen tillsammans. Vi fick lyfta över honom i natt då han vaknade och skrek som en stucken gris. Vi förstod direkt vad det var; krusbärspartyt som knappt hade något slut igårkväll. Han älskar ju sånt där; frukt och bär. Men det kan bli för mycket för lillmagen, det har vi fått klart för oss nu. Liten verkar ha en liten stenmage och har kanske haft ont i magen typ fem gånger i sitt liv. Jag känner ändå igen på skriket att det är magont för honom. Tänk vad man lär sig att läsa av sitt barn som mamma och pappa. Det är häftigt!
Idag är allt precis som vanligt igen och det tackar vi för. Aptråkigt att ha ont i magen och dessutom åkte mannen iväg tidigt, tidigt i morse och kommer hem på söndagkväll. Jag tycker såklart att det är skönare att vara båda två om Liten inte mår bra, liksom.
Och där är han ja, Minimannen! Iklädd nattskjorta och i full färd med att jaga flugorna. Hans vänner här hemma. Och så säger han Men titta! Men titta! åt precis allting. Gullunge.
Nu är frukosten äten och alla mattor är utslängda. Vi går här och skrapar skräp från fötterna, både Liten och jag, och konstaterar att det kommer rassla fint i dammsugaren under dagen städrace. Men innan vi tar tag i det så ska vi ut på långpromenad med vagnen och stanna till på mitten för att leka en stund med kompisarna på Förskolan.
Så himla skönt med fredag. Som alltid.
Ha en fin fredag!
Lillafrun
av Emmeli | sep 10, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Shopping, Tips på träningspass, Träning
Det där var igår;
Onsdag. Först lite sånt där fix som på bilden och sen drog vi iväg mot stan.
Provkörde en bil som var mer som ett rymdskepp än något annat. Mannen såg ut sådär efteråt…
Så åt vi god lunch innan vi drog en shoppingrunda på stan.
Både Morsan och Liten fick sig lite nytt. Så fort vi kom in i klädbutiken hörde Minimannen musiken som spelades och började digga. Sen drog han till en avdelning han verkade gilla skarpt. Klämde och kände och var så, så koncentrerad….
Nånstans kring mellistid stod vi i en lång kö, sista ärendet ut på stan. Och där, ruttnade någon liten Minimänniska ur. Svettning på päronen- check! Händerna fulla, lång kö och så en unge som sparkar bakut på det.. puh. Mellis löste saken lite senare.
Så då drog pappan iväg på viktiga-grejer-möte och jag och Liten körde till med en storhandling. Vi gjorde det ohyggligt bra tillsammans, må jag säga.
Både jag och S somnade på vägen hem i bilen. Det tar ju på krafterna sånt där.
När vi kom hem fyllde vi kalla trappan upp på övervåningen med alla rotsaker vi shoppat för lite och ingenting.
Minimanen körde med sin traktor han fått av morsan under dagen.
Och jag kikade på det höstfina plaggen som shoppats. Coola brallor och tröja till S, va? Morsans kläder får ni väl se på, här framöver.
Och äntligen fick Liten sin sista bokstav till sitt namn. Förra året, då namnet var tänkt till dopet, var jag visst så snurrig att jag stavat hans namn fel. Hade glömt T:et. Men igår, drygt ett år senare, fick han bokstaven. Bättre sent än aldrig…
Och titta här!
Min vän Clas Ohlsson hade fina lampor som jag inte kunde låta bli. En till sovrummet och en, med fyrkantig fot, till köket. Halvbilliga och väldigt fina!
Efter ännu lite mer hemmafix drog jag och Liten iväg på motionsrunda och när vi kom hem, hade vi finbesök;
Av älskade människor och älskad hund.
Torehunden åkte ju hem på måndagnatt, då hans päron kom hem från varma landet, semesterfräscha så det förslog! Och igår fick vi återbesök av vår fyrbente vän och även världens bästa Päron. Vi hade en mysig stund tillsammans och Liten njöt till fullo.
Det var onsdagen,det. Ledig men med full fart!
Och idag har vi torsdag och vi har jobbat och varit på Förskolan. Jag åkte hemåt byn i räserfart men hämtade inte S på direkten….Han sov fortfarande. Vi vill att han ska vakna där så att det inte blir så snurrigt för honom. Så Föris skulle ringa mig när han vaknat.
Jag hann starta ett träningspass. Två, nästan tre, tabatablock innan telefonen ringde och jag gladeligen skrotade passet och drog iväg. Älsklingsungen hämtades och kvittrade som en fågel när han kom hem på gården.
Det är lyxigt att ha ett eget äppelträd säger S. Då kan man gå och tjuväta äpplen mest hela tiden. Särskilt såna här dagar som är som sommar fastän det är September och solen är varm och vi njuter så att det står ut genom öronen på oss.
Och på försök två så blev det ett fulländat träningspass. Dom första blocken fick bli min uppvärmning, sen gasade jag på med 7 block till som ”det riktiga passet”. Vedervärdigt jobbigt med icke nådiga övningar.
Block 1 Höga knän + Armhävningar
Block 2 Utfallshopp + Axelpressar
Det var ”uppvärmningen” som ju inte var menad som uppvärmning så jag var liksom redan början till slut där.
Hämtning av Liten-break.
Nytt pass;
Block 1 M-hopp + Tricepspressar
Block 2 Upphopp med vikt + Russian twist
Block 3 Upphopp + Rygglyft
Block 4 Burpess + Bicepscurl
Finaler;
Block 5 , Block 6 ,Block 7. Ett halvt varv av alla övningar. Totalt 9 block alltså. Ja, nästan 10 om man räknar med det som jag inte hann färdigt innan hämtning.
Alltså. Jag älskar det här livet! Småbarnsliv och jobb och gård och hej och hå.
Nu blir det gott med middag hos Svärisarna. Mannen ska bara komma hem från sin löptur först.
Ha en fin kväll!
Jädrar vilket långt inlägg det här blev.
Lillafrun
av Emmeli | sep 9, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet
Min nybadade lilla prins.
Som ju har en alldeles egen pall att stå på vid tandborstningen nu för tiden. Sånt är stort. Och fasligt roligt! Särskilt i en ettårings liv.
Det är desto värre när man ska där ifrån… det är rent fruktansvärt faktiskt…
Men åh, det gick ju bra igår, på Litens Första Riktiga Förskoledag.
Så nu ska jag sluta surra om det där. Men jag är en sån som oroar mig för saker, det bara är så. Och nu har jag oroat mig för det där. Att äta där, det har han ju gjort redan, och det där med äta det är aldrig något känsligt för S. Vi har haft tur med det, han har ätande som hobby. Leka är inte heller svårt. Men sovning, borta. Det kan ju vara lite krångligare, tänker jag. Han har ju inte sovit borta knappt. Men, Tack och lov verkade Minimannen inte alls tycka det utan hade sovit i sin vagn dom timmar han ville. Vilken lyx, va! Att när man älskar sova i sin vagn, få fortsätta med det även på Förskolan.
Igårkväll kramades vi mest. Och badade. Och borstade tänderna i en halv evighet. Jag nattade Liten och dukade sedan fram kvällsfika till M och Svärfar (och mig, såklart. Jag åt nog mest. Mackfika är bland det bästa jag vet!) som hållit på och snickrat en stund under kvällen. Mysigt! Somnade med en så mycket skönare känsla än jag hade vaknat med.
Och idag är det onsdag, minsann.
Jag har ledig-dag, tjoho! Än hur roligt jobbet är, så är det ren och skär lycka när jag får vara hemma med min familj. Idag är vi hemma alla tre, dessutom. Tar en liten minisovmorgon, äter grahamsgrynsgröt och rejsar med lillbilen genom huset. Jag har skön träningsvärk efter gårdagens svintidiga ”morgongympa-pass”. Älskar ordet morgongympa. Och så skriver vi lång handlings- och att-göra-lista inför dagens stadstur. Allt från att köpa mat, till fotoalbum, till långa ljus, till några höstiga klädplagg till Morsan. Till att provköra bil. Spännande!!
Ha en fin Septemberonsdag allesammans!
Lillafrun
av Emmeli | sep 8, 2015 | Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet
Åh.
Dom ganska-få, små, korta dagarna av inskolning är sedan förra veckan över. Jag hade önskat hålla på med småsnuttsdagar i en evighet. Men S har som sagt tyckt att det har varit hur bra som helst på Förskolan, från dag ett. Förra veckan, vid en lämning, undrade han under ett par minuter varför i hela friden pappan skulle gå ifrån honom. Men det är liksom det enda. Så helt sonika en väldigt lyckad inskolning där den enda som inte är redo för på-riktigt-start, är morsan. Men nu ska vår lille Miniman börja Förskolan På Riktigt. Idag faktiskt. På självaste 1,5-årsdagen.
Vår fina lilla pojke.
Nyss var du en pluttig, varm-mjölks-doftande, brunfjunhårig liten bäbis som bara åt och sov. Och nu, helt plötsligt, springer du i världens fart, pratar gallemattias så det står härliga till varvat med riktiga ord. Har fullt upp om dagarna; gasar fram med bilen här inne, klipper gräset, gräver och sparkar boll där ute. En stund framför Pippi Långstrump är också nice. Du är viljestark, oftast skitglad, älskar att göra sånt som Morsan säger nej, nej höörredu! om. Du sover som en prins om natten och tar gärna en lååångsovning om dagen. Du härmar morsan när hon sjunger, älskar snyggpappans verktyg och så delar du ut pussar med smack, åt höger och vänster. Du är en trygg kille, fascinerande bestämd och vandrar gärna din egen väg men lägger såväl också din lillhand i mammas eller pappas, för ännu lite trygghet.
Du är vår allra, allra dyrbaraste ägodel. Den vi älskar mest på jord och beundrar så mycket att kärlekssucken knappt har ett slut.
Älskade Liten. Mamma och pappa älskar Dig. Ha världens bästa dag på Förskolan, så ses vi sedan. <3
(Maj gadd. Vad jobbigt det är idag).
Mamma aka Lillafrun.
Senaste kommentarer