av Emmeli | okt 3, 2017 | Emmeli funderar, Köket, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning


Där;
Små köksglimtar från denna höstruskiga tisdag i början av oktober!
Idag har jag piffat med lite höstigt i köket. En hel del tråkgöra, som att städa skafferi och ugn, torka ur skåp, ordna i tokstökig pyssellåda och sånt, är gjort sedan förra veckan redan. Så nu idag, äntligen sånt där som är det allra roligaste; piffet.
Vi hann faktiskt till och med, att börja i köket i helgen. Två smygar är gjorda och har grundats. Ligger i målarverkstaden och torkar på linoljefärgsvis (långsamt). Men vilken dag som helst borde två av tre fönster ge i alla fall en lite mer hel känsla och jag längtar så vansinnigt mycket efter det. Då, kan dom där vackra fönsterna få bli kvitt skit och liksom göra hela köket helt.

Från sommarens ljusrosa och ärtigt gröna, till lite lugnare färger och nyanser.
Jag var helt svettig efter allt klamrande och dragande av sofftyget, som nog dragit ihop sig lite efter tvätten. Dessutom hade jag såklart två darlingar som tyckte att sofflocket plötsligt, när det låg på köksgolvet, var så vansinnigt roligt att gå på…. åhå, jo det var en ren och skär vinstkänsla när tyget var på plats!

Just leker Vackerpappan och barnen där inne på köksgolvet.
Där dom tömt ut precis hela byttan med tåg-grejer. Nog för att jag älskar när var sak är på sin plats och golven är skinande och så vidare.. vilket det precis nyss var. Så kan jag liksom inte tänka mig något mysigare än en älskad trio som leker, har det gott tillsammans och utgör den finaste röran jag kan tänka mig.
…
Jag sitter här och tänker att; jahapp, det här var sista dagen som 26, alltså. Började med att göra av med ett sex-pack ägg tillsammans med ungarna, till frukost. Dom älskar ägg. Kokta som stekta. Och så åt vi passionsfrukt så att det drog bakom öronen. Fyllde dagen med livet. Att få göra det tillsammans, är det finaste jag vet. Och nu, sitter jag här och gäspar. Undrar lite om jag och M kommer orka köra det där styrkepasset tillsammans, efter att barnen somnat… ja, det tror jag. Jag peppar mig med känslan, hur det kommer kännas efteråt. Och att dessutom få lägga sig i den där Storsängen med alldeles nyinbäddade lakan. Det kan vara bland det bästa som finns.
Kökspiff och små funderingar från en mamma i Norr. Precis så.
Ta hand om er <3
Lillafrun
av Emmeli | okt 2, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Köket, Mammalivet, Norra Drömgården

Så var det måndag och första oktoberveckan är igång!
Som första tanke hos mig när vi slog upp ögonen i morse, var; nämen, nån måste skämta med oss!? Det är liksom ännu gråare än det varit tidigare. Och så mörkt att man skulle kunna tro att nån står och jäklas med en utifrån med typ svarta sopsäckar för fönsterna. Typ. En gullig dam på byn, som för väder-dagbok, sa att solen sken senast 29 augusti… Men hepp!
Nu försöker vi dra igång den här veckan, oavsett näst intill obefintligt dagsljus..

Att DISKA, är ju en bra aktivitet att ägna sig åt, i alla fall om man frågar Juni.
Hon som för övrigt, så fort att hon tycker att hon själv eller någon annat gjort något smashing (vilket är väldigt ofta), så klappar hon händerna. Åt sig själv eller annan. Det, är väldigt peppigt!
Annars?
Ptja..
Tvättmaskinen snurrar. Mamman sörplar kaffe idogt. En liten pojkes favoritbrallor har nu fått hål på knäna, men jag ska försöka rädda dom som en extrabralla, genom att nu klicka hem några roliga patches, tänkte jag. Barnen pendlar mellan lek, olika bestyr och att drösa ner sig framför lite barnprogram… helt förståeligt en dag som denna att även dom blir lite mosigare. På tal om mos, så går min ordningshjärna av lite, av att titta ut precis nu. Det är grävs överallt (typ).. och till detta grå väder ser det bara för förfärligt ut.. nu kom stormen också, verkar det som. Löven ser ut som att ”nu draaaar vi!”, i nån slags vild panik.
Vad jag längtar till?
Att det till helgen ska bli kalas här hemma. Det finns både det ena och andra som ska firas, någon fyller vis 27 (!) snart och brädor på älskat hus är på och så vidare. Längtar efter att fylla hemmet med Stora familjen. Bara med oss allra närmaste så är vi ju alltid kring 20 personer, så det krävs lite planering och fix. Sånt jag tycker är löjligt roligt. Och som ni kanske förstått så har det redan börjats baka och greja.
Ok.
-Happy pappy monday, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | okt 1, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Recept, Söta kakor, bullar och pajer!, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling

Det blev söndag och första dagen av oktober..
…så fort dagen var igång, var några mer än peppade på att skörda den sista delen morötter som är kvar. Det är dom, morötterna, och en liten tuss sallad som växt till ett miniträd, som är kvar att skörda. Ett rejält knippe fick det bli.


Äntligen, skulle vi kanske få till det som faktiskt gjorde att mor och Miniman sådde morotsfrön på försommaren; Att Baka Morotskaka Av Alldeles Egna Morötter.

En stund senare så stod den där! Drömmigt! (Receptet finner ni HÄR)

Och plötsligt var vi på väg till en vacker plats. 

Skogen, lilla sjön, tystnaden, lugnet.
Fikakorgen med nybakt morotskaka var med, såklart.
Höstbarn förevigades.
Storebror och Lillasyster.
Mitt och mannens päronhjärta liksom smalt. Det är ju så häftigt. Två stycken minimänniskor. Två uppsättningar halva-halva mannen och mig.
…och det här med fotografering. Det är verkligen bland det roligaste jag vet.
Det var så vackert där vid lilla sjön.

Och alldeles lagom till att vi tagit oss en liten skogstur, tittat på lugna vattnet och inte hittat en enda kantarell. Då, bestämde sig regnet för att komma. Vi gömde oss under tak. Sörplade kaffe, åt morotskaka och bara hade det så förträffligt.
”Vilken tur, att vi har oss..”
…Utbrister den absolut vackraste lilla pojken jag vet. Hur kan det få plats så mycket människa i en så liten kropp? Oavsett. En ynnest att få vara med på färden, med en liten Juniflicka och Miniman. Alltsammans med den där skäggige som är min klippa genom allt.

Så återvände vi sedan hemåt.
Men en stillad längtan.. efter Morotkaka och skogen. Dessutom, med hjärtat fyllt av en Riktig Guldstund.
En innerligt fin oktoberbörjan.
Ta hand om er <3
Lillafrun
av Emmeli | sep 29, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen





Yes, freedag!
Lite extraskönt idag, då den här veckan känts lite haltande från start. Jag har känt och känner mig ganska extra funderig och blir ganska trött av allt tänk. Men idag vaknade vi till peppig fredag och jag ger mig själv ledigt och tar det där sedan.
Så vi har skurat ett hem för helg. Ordnade sedan till oss lite och kvistade till kompisar i byn. S och lilla vännen är inte nya för varandra, men morsorna, vi träffades i våras på Bebbegruppen. Mys att ses en fredag och låta barnen leka och fika tillsammans. Nu i eftermiddag en lugn tur efter vår grusväg. Storebror på cykel medan Lillan slumrade i vagnen, helt slut efter att ha hängt med Storebror och hans kompis på massa lek.
M flexade ut som han brukar försöka göra på fredagarna, och har redan hunnit måla. Det har varit förbenat dåligt torkväder senaste veckorna och nu hotas det om nya apregniga dagar, så vi hurrar för att vi är så löjligt nära nu. Vill bara riva den där himla ställningen och njuta sedan.
Nu har vi just kört fredagsfys. Samma pass som gjorde att vi inte gick normalt på hela förra helgen. Precis ett sånt pass längtade jag efter…. och nu känns det liksom sådär topp. Nu väntar en lugn fredagkväll. Det blir en bra helgstart.
Helgens planer? ..eller önskningar rättare sagt;
Baka något gott. Måla färdigt. En tur till skogen vore också så himla mysigt. Kanske hinner vi börja inne i köket också. Längtar efter att laga gulaschgryta. Och bara mysa tillsammans. Typ så. Inga stordåd i vanlig ordning. För mig låter det perfekt.
Vad har ni för planer?
Ha en god fredagkväll!
Lillafrun
av Emmeli | sep 28, 2017 | Emmeli funderar, Mammalivet
Precis just nu, har jag en stund. Alldeles för mig själv.
Jag tog barnen i vagnen efter morgonbestyren. Vi gick ut i vackra hösten. En långtur. Efter vägen mötte Minimannen sin Bundis, och ville jobba med honom, idag igen. Och det föll sig så precis, att det funkade alldeles utmärkt, fram till lunch. Så jag och liten Juniflicka traskade vidare. J somnade och jag gick bland höstlöven, färgerna, den lite molokna känslan i Mammahjärtat och den så himla vackra naturen. 
Jag kikar mest in. För att säga Tack. För att ni, precis som jag gjorde och gör för er, öppnar hjärtat. Delar med er, skickar styrka och är så fina att jag blev alldeles gråtig av era ord som bara trillade igår. Tack, tack, tack.
Och ha en fin torsdag, alla ni.
Jag går, för tredje veckan i rad typ, och väntar på en längre stund av sol än tre minuter. Tror liksom att det skulle pigga upp och göra dessa sista dagar av september, ännu, ännu vackrare. Och på något vis ge lite hopp och lycklig känsla över hela alltet. Annars kanske det går lika bra att städa ett skafferi, eller så… tills barnen är vakna/hemma igen och solen lyser i sinnet på en gång. Älskade Solstrålar.
Lillafrun
av Emmeli | sep 27, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det var en gång, en onsdag i slutet av kanske livets regnigaste och grådassigaste September….
Dagen började med kattkräka precis utanför sovrumsdörren och på köksmattan. Småttingar serverades frukost och jag kunde nästan känna nervositeten i magen över fortsättningen av morgonen. Ändå också peppen, för att stämningen var mycket god och en helt annan än igår morse. Det svischades iväg till Förskolan. För att se hur en liten cooling till Juniflicka, bara ville stanna och leka med barnen som ser så stora ut runtomkring henne. Och samtidigt konstaterades att någon liten älskad för tredje hösten, har en liten dipp och tycker att ett hejdå till mamman är otänkbart.
Första året, inskolningsåret, då jobbade ju jag, och M som kunde styra tiderna mer, fick ta inskolningen. Det var någon morgon, efter första veckorna ( som gått som en dans), som S tyckte det var jobbigt att säga hejdå. Sen gick det för det mesta bra. Såklart kan även barn ha en dålig dag någon gång ibland. Så tänker jag. Förra hösten, velade jag såå om jag skulle ha honom hemma hela tiden, eller låta honom gå och leka dom där tre små tillfällena. Jag älskar ju att vara hemma med småttingarna, men det finns massa positivt med Föris också och det är ju faktiskt inte så många timmar jag missar av min ena darling. S var pepp, och det fick avgöra. Men så kom en liten dipp och jag minns även då, prick samma tid som nu, att jag återvände hem med honom en höstmorgon.
Jag klarar liksom inte grejen, nu när jag inte behöver åka på jobb till exempel. Att lämna en ledsen Miniman. Det finns inte på världskartan. Så nu kör vi lite såhär. Tar en drös Hemmadagar och vilar upp oss, som han säger. Mysigaste som finns.
Men fy, alltså. Jag går av lite. Tycker att det är så jobbigt och känner mig som världens vekling, samtidigt som jag älskar att jag följer mitt hjärta. Men Mammasjälvförtroendet har blivit si och så efter igår och idag.
Nog om det just nu, så får vi se hur det hela artar sig.

Vi åkte hemåt.
Drog igång ett bakrace i köket. Hej, vad det gick!
När vi skulle välta ut degen på köksbänken så riktigt stack det i näsan av Trolldegsstank. Helskotta. Jag hade dubblat receptet, men fått fnatt i huvudet med saltet… så det hade blivit fyrdubbelt kom jag på. Vaaaaad i.….äsch.
In med ungarna i bilen. Minimannen i full fräs med egen vagn, strulsnurrade vi oss genom affären. Hem igen, och dundrade ihop ännu en dubbelsats deg (UTAN salt). Som vi sedan bökade ihop med den första…
Så efter en stund hade vi en fyrdubbelsats baguettdeg som låg och jäste. Puh.

Diskberg och söl till fördärvat. Tack och lov kom M hem och åt lunch och kunde kramas med ungar och jag kunde snabbt baka ut all deg. Har nog aldrig bakat ut så fort. Baguetter blandat med typ limpor. Hah.. Sen hade vi gräddningsrace när den skäggige pussat oss hejdå igen.
Det som kunde trilskas. Gjorde det. Pensel ständigt geggig, mjöl överallt, brandvarnaren som tjöt livet ur oss för att det var något fastbränt i ugnen som typ höll på att börja brinna. Jag brände mig på plåtarna eftersom grytlapparna hade blivit blöta.. och så vidare.

Vissa tog det hela med ro.

Ni må tro att det där mellisfikat när precis allt var klart, var gott. Himmelskt, faktiskt.
Därefter gav vi oss ut för friskluft. Och bjöd dom där gulliga arbetarkarlarna på kaffe och nybakt baguette. Barnen tycker såklart att det är helfestligt med traktorer och grävare precis på gården.
Just nu ser den här mamman typ stjärnor av trötthet. Så skönt med kväll. Alla hemma. Barnen leker på rummet och M håller precis på att servera mig en efterlängtad kaffekopp. Är det lov att gå och lägga sig före barnen, tro?
Ha en fin kväll!
Lillafrun
Senaste kommentarer