Måndagshälsningen!

God morgon, hoppas att ni har sovit gott och känner er vid gott mod inför en ny vecka!

Om inte, så finns det tusen chanser och knep, till att ordna upp vad som ordnas kan! Jag säger, som må-bra-recept; sömn, god mat, friskluft, motion och några goda möten med människor man blir glad av. Lagom mängd av allt och där mår jag så gott. Hur DU mår som bäst vet inte jag, men det gör nog du. Så lova mig att ta hand om dig, allt du bara kan, på ditt sätt! <3

Nu ska vi ta måndag här! Men först en liten återblick på veckan som gick. Den fylldes med..

VI hade vardag och åt stekt torsk och potatis med spenatstuvning till. Så himla fräscht och gott!

Älsklingar började på Förskolan och mammahjärtat gick av för ett slag men kom väl tillbaka. Det är ju så himmelens gott att jag är där jag är, än om storasyskonen susar iväg någon timme, så finns jag här med kärlek och mammabröd, tid för småstora samtal och pusselbyggen.

Tillsammans med Lillebroren var jag på biblioteket och andra små äventyr. Och så postade vi paket till Moster M och skickade till Huvudstaden.

Vädret var ”Isgata och väldigt upp och ner i temperatur”. Så knasigt vinterväder med mycket regn!? Därför så extrahärligt med januarisol plötsligt. Småttingarna och morsan njöt friskluft varje dag.

Lillebroren fick en feberdutt och låg nerbäddad för ett slag i storsängen, med händerna på varandra och Babblarna framför nosen.

Det blev fredag. Och Hemmamamman njöt av att vi då inte skulle ut genom dörren hela hopen på morgonen, utan kunde svassa runt i hemmet, sörpla kaffe och njuta synen av gullungar.

Vi gjorde en helgkaka! Som var tänkt att synas i reportaget som skulle fotas hos oss i lördags. Men det fick skjutas på framtiden. Kakan, den blev prick hur god som helst i alla fall och är något ni kommer få recept på!

Jag och M var iväg på ett så spännande och inspirerande möte. Barnen var under tiden hos Mammamormor och Pappamorfar. När vi kom från mötet hade mamma gjort sig så himla för och lagat otroligt god mat till oss. Oj så bortskämda vi kände oss! Toscapäronen till efterrätt.. mmm!

I helgen har vi varvat renovering och lördagsgodis med memoryspelande och hästgos. Lite träning på toppen också, förstås. Det har varit en vilsam och så god, energipåfyllande helg. Wow. <3

Nu sparkar (!) vi igång denna januarivecka!

Kanske blir den lite såhär;

Veckans planer:

-Tillsammansmåndag med tre generationer här på gården! Vi ska elda, grilla korv och umgås tillsammans med mina föräldrar idag! Mannen är dock på vift sedan 03 i natt.. släcker brinnande hus och är en riktig hjälte, ni vet.

-Pyssla om småttingar… samt ge mig den på att vinna i memory någon himla gång… (veet ni hur roligt det är att spela memory? prova! skit i den där förbenade skärmen och spela ett spel eller lägg ett pussel, vetja!… eller gör något annat istället för skärmtid!)

-Måla sovrumstak!

-Sända er hälsningar. Ett litet pysseltips och smarrigt recept bland annat! Och så är ni en hop som önskat info om det nybyggda Foderbordet till pållarna!

– Springa och gympa!

– Jobba med utkast inför kommande samarbeten på Drömgårdsliv i vår. Ni kommer tycka om, det är jag säker på!

-Fira en älskad systerson, Gudson och kusin <3

… det känns på förhand som en väldigt god vecka. Ser mycket fram emot den. Knäpper händerna för friska barn. <3

Har ni några trevliga planer inför veckan? Eller kanske något ni bävar inför?.. i såna fall skickar jag styrka och pepp till dig! Det gör jag förstås alltid, oavsett.

Ta hand om er så hörs vi snart igen!


Emmeli

Måndagshälsningen!

God måndag!
Hoppas att ni har haft en god helg!
Dags för en liten sedvanlig Måndagshälsning, visst?

Veckan som gick…

Vi startade veckan så snällt det gick, myste kvar i Julebubblan in i det längsta.

På tisdagen startade Vardagen igen efter långa Jullovet. Medan pappan drog på Konstruktörsarbetet, drog jag och ungarna på Förskolan för ett slag. Väldans roligt! Vi firade lyckad första dag med utelek och räserkjälkeåkning efter Arbetshästen Mamma.

Veckans alla dagar har jag hjälp med hästsysslorna. Det är helt sagolikt att få umgås med småbarnen och vackra djuren.

Det var mörk och hal onsdageftermiddag, men med spikar fast på skorna och reflexväst på, gick springturen som hejsan. Månen var min enda lampa!

Sen förstår ni, så började min utfasning av julen, den jag skulle ”fasa ut långsamt så att jag knappt märker det själv och slipper bli julen-är-slut-deppig”. Pyttsan! INGEN kunde ta miste på Juleutstökandet, för plötsligt var hela hemmet upp och ner. Besparar er fler bilder, men.. julens tyger, tingeltangel och gudvetallt, var överallt!

Jag tvättade så mycket att det kändes ovant om inte ljudet av tvättmaskin hördes. Förutom en herrans massa kläder, så tvättades mattor och soffplymåer och kökssoffetyg och hemmet gnoddes så rent, rum för rum. Tvättbergen veks och hamnade på sina platser och det kändes så härligt hela alltet!

På köksbänken samsades gamla julblommor med kantskavd snutte, jag menar kaffekopp. Och en dutt renoveringsspår, förstås, i form av pensel i linolja.

Ungarna var mina älskade hjälp- och stjälpredor i allt Julestök. Plundra pepparkakshus gjorde dom med bravur!

Någon grejade på med vad han tycker är roligt just nu; att stava! Fräsiga Minimannen.

.. och Juniflickan bäddade ner småtomtarna i sina lådor och prasselpapper. Första var hon så peppad så, sen bröt hon ihop över att julen var över… ”meen, det var ju såå myysigt!”, sa hon. Och jag höll förstås med henne, lillhjärtat.

Men snabbt återvände peppen när hemmet började likna en vinterfin version och små loppisting satte pricken över det hela. Jag ska visa er mina små fynd!

Det blev helg efter vardagar, den första för året, och vi var alla så trötta. Bertilen snusade i vagnen med sin snutte… hammaren. Vilken renoveringunge alltså. Lilla vännen.

Under lördagen rymde jag och barnen några timmar till mina älskade päron. Kramades och fikade gott. Och jag lånade pappas hardcoregym och körde skiten ur mina ben. Det var hur skönt som helst. Innan passet kände jag mig tvärslut i kropp och själ. Och efter passet, var jag ny igen. Den här tiden på året är endorfinerna extra viktiga för mig.

När vi kom hem till Drömgården igen, hade pappan lagt det sista golvet färdigt. Dom två rum som är kvar utan golv, är dels det rum som ska bli badrum och sen ett stort rum vi inte riktigt vet vad vi ska ha till ännu. Så dom två rummen ingår inte i den här renoveringssvängen. Vi är alltså ”klara” med golven nu överallt och medan jag jobbar på med takfix, jobbar M vidare med väggreglande. Tapeter i sikte, mao!

Veckans sista dag dansade vi ut det sista av julen, myste med hästarna och åkte spark på vår åker som mer liknar en jättejättestor skridskobana än något annat.

Människorna, djuren och den här platsen som vi får kalla för Vår plats på jorden. Alltsammans gör mig enormt lycklig. Varje, varje dag. Jag behöver inga dyra smycken, tjusiga kläder eller resor långt bort. Får jag gå en sväng till lagårdsstallet och ta hand om hästar och pussa mule, höra barnens små funderingar och alltid finnas med en famn för dom. Då, är jag så innerligt nöjd och lycklig.

Veckans planer:

-Nu är hemmet storstädat, men behöver piffas med lite nya blommor. En tur till blomsterhak är nödvändigt. Så himla ”tråkig” att-göra-syssla, va….! (superskojar, äälskar ju blommor!)

-Fortsätta inskolning av StoraLillasyster!

-Det kan vara så att det återigen är reportagedags för lilla Drömgården. Jo, så är det. Till helgen kommer en ganska så stor tidning hit och det känns jätteroligt och lite för spännande. Lite roddande inför det behövs.

-Jag ska fylla på frysen med matbröd!

– Sända er hälsningar! .. jag funderar på om det är dags för en frågestund snart, skulle det vara roligt tro?

– Tillsammans med den skäggige ska jag iväg på ett möte som kan mynna ut i ett roligt samarbete!

-Framförallt! Njuta HemmaMammaliv allt jag bara kan och pussla, pyssla och kramas med gullungar och vackerhästar!

Önskar er en hjärtevarm och god januarivecka! Tänk på, att varje människa du möter, bär på något som skaver. Möt varje människa med snälla ögon och den säkra vetskapen om att ”vi är alla bara människor”. Ok? Yes, high five på den!

Emmeli

Måndagshälsningen på en tisdag! -med jullovsglimtar och veckoplaner!

Hej där!

Hoppas att ni mår bra allihopa! Idag har vardagen dragit igång här för oss på gamla Drömgården efter ett långt, långt Jullov. Pappan åter på arbetet och barn och mor som lever Hemmaliv och så möts vi till kvällen. Vardagen är god, den med. Men nu tar vi en titt på jullovet, vetja!

Vårt Jullov var så gott. Efter Julhelgen väntade en lång rad av pärlbandsdagar. Det vilade en sån ro över dagarna och vi tog varje dag som den kom…

Byggde lego och andra lekiga bestyr. Titt som tätt drog också jourande Brandispappan iväg och var någons Räddare i Nöden, men återvände snabbt in i Jullovsbubblan.

Vi träffade älskade Storfamiljen, titt som tätt. Som här, där det var disco i Salen med småkusinerna. Bland det gulligaste jag skådat!

Vi lekte ute i snön, innan snön blev isgata vill säga. Åkte räserkälke med arbetshästen Mamma som draghjälp. Mellan löpturerna var det också en rolig motion. Snölek är roligt för både stora och små!

Vi har ”hästat” i massor. Här var vi efter ett pass på en liten prommis över till Tand G. En gång hästtjej, alltid hästtjej. Gamla, gamla tanten blev så lycklig över att få träffa hästarna.

Samtliga i familjen blir lyckliga av hästarna. Barnen ääälskar sin ponny.

Den här stunden var nog en utav Bertilens allra lyckligaste i livet hittills. Vilken syn alltså. Prinskorven skrek som en stucken liten minigris när turen var över. Älskade lilla djurvännen. Han är så kär i både katterna och hästarna.

Vi har blivit ompysslade både i mitt och mannens barndomshem. Våra föräldrar, barnens Mor- och Farföräldrar. Fyra obeskrivligt viktiga människor i våra liv.

En eftermiddag hade Lillebror och Pappa tumistid hemma, medan jag fick äran att susa till stan och gå på bio med dom två Storasyskonen.

Och från att ha lagt projekttid på hästfix senaste månaderna, så blev det färdigt, nytt år är här med ny energi och vi kan åter igen dra vidare med vår övervåning. Vi är så himmelens peppade! Har haft vår första renoveringspaus sedan vi flyttade hit och det har varit såhåå skönt! Att påbörja takmåleri kändes superpeppigt tyckte jag och har senaste dagarna målat taket i bild, tre varv och Junihjärtat har plötsligt ett färdigt tak.

Mannen har lagt golv i trapprummet. Det rummet har tagit massssor av tid då väggarna var som ett vågigt hav.. oj som M slitit med att yxa väggar hyfsat raka och därefter regla. Nu har M i ett nafs lagt färdigt golvet där i trapprummet efter att riktandet är färdigt, och väggarna är alltså redo för pärlspont… målarfrugan måste lägga in högväxel!

Golven som var fyllda med spån och allt möjligt, tömdes ju och i det nya mellanbjälklaget ligger nu istället fräsch Cellulosaisolering.. och förstås har vi lagt ner en hälsning från oss till framtiden. Ett reportage från Drömgården, några skrivna rader och alla upphittade skor som ska bringa lycka, fick förstås också läggas tillbaka på sin plats.

Så märkvärdigt att kunna GÅ där uppe! Så märkvärdigt, överlyxigt, att få skapa vårt Hem tillsammans.

Ja, åh.. vilket Jullov.. som vi fyllt med allt möjligt gott. Lycklig är jag över att barnen varit friska och att vi har kunnat fylla dagarna med så mycket mys. Nu väntar Vardagslivet och Känslomänniskan Den Stora (undertecknad) är förstås lite vemodig i hjärtat. Ääälskar ju Juletiden och hade gäärna kunnat tänka mig ännu fler långa, julloviga dagar, alla tillsammans. Men Vardagen är igång nu och den älskar jag ju, också. Allt blir bra, bara vi är igång med kära rutiner.

Just nu är vi till exempel skittrötta när klockan är 09 på morgonen och precis iingen busunge är på väg till kudden den tid dom egentligen brukar. Vi har haft Jullov, med andra ord. Så fint så.

Veckans Planer:

Vända tillbaka dygnet och försöka hoppa in i vardagen på ett snällt sätt för oss alla..

Ta hand om småungar och nypa mig själv i armen över att få gå mot ännu en vår som HemmaMamma

Följa Storasyskonen till Förskolan!! ..har inte landat i det här ännu…kanske återkommer med inombordsbubbel…

Så sakteligen försöka påta undan Julen så att jag knappt märker det själv och hinner tycka att det är sorgligt…

Samtidigt som jag klättrar i ett berg av tvätt, försöka beta av mail och andra viktigheter..

Sända er hälsningar, förstås! Nu är Jullovsbloggandet förbi och här kommer trilla hälsningar som vanligt igen. Ni har massor av frågor om golvet vi lägger på övervåningen, återkommer med bland annat svar om det!

Landa! I ett nytt år. och månaden Januari. Det blir nog fint.

Önskar er alla en mjuk och fin start på den allra första hela Januariveckan så hörs vi snart igen!

Emmeli

Måndagshälsningen!

Hej på er!

En utav årets allra sista måndagar är här och här kommer årets allra sista Måndagshälsning, en gedigen sådan (hah!). Vi tittar tillbaka på veckan som gick, den fylldes med högt och lågt. Och därefter, planer för veckan och vad längtan är så stor efter..

Jag fick börja veckan på mycket älskat vis; med en springtur i snön med smygande sol och bara mig själv som sällskap.

Tisdagen var som en drömdag. Såg ut sådär. Jag och Tripp, Trapp och Trull höll oss utomhus en god del.

Tjavade ner på byn och sedan hem igen, små ben kämpade tappert och mysigt var det att komma hem till hästarna sedan.

Så drog vi till med Det Stora Julelimpabaket. Vansiinnigt mysigt. Och gott!

…. så, till kvällen skedde något jag var noll procent beredd på; Storhästen Ikran provade plötsligt rejält vem som skulle vara den nya flockledaren, egentligen.. han eller jag? En mörk decemberstund jag förmodligen aldrig kommer att glömma, följt av en sen kväll och natt som var mer eller mindre kaos. Drömmen kändes som en mardröm. Både jag och M kände oss otroligt ledsna.. och villrådiga. Samtidigt, som vi hela tiden sa att ”han är en häst. hästar är flyktdjur. han är inte trygg ännu. han testar oss”.

Dagen efter, kände jag mig som mitt vanliga häst-Emmeli igen.. Fullt påhejad av familj och älskade vänner. Från mitt räddaste jag, plockades uppenbarligen det där häst-modet fram igen, det som ju var jag för en hop år sedan men som nu känts ovant och dammigt för ett slag. Jag beslöt mig för att VÅGA, som vanligt. In jag stegade i hagen, och berättade för Ikran att ”det här är min hage också. Framförallt min mat också, flytta på dig”. Varpå hästen backade, frustade, sänkte huvudet och förstod. Sen dess har vi inte tjafsat mer. Ni förstår; högst i rang, kommer först fram till maten.

Jag skulle aldrig kunna sova om natten om min teori gick ut på att bestraffa hästen och ta i med hårda tag, för att få honom att lyda mig. Jag vill inte kuva min häst, jag vill skapa mig ett språk med min häst. Och vi är på god väg. Fler testande bakslag kommer garanterat komma, men tillit håller på att skapas, det är tydligt. Hästkillen har stor kostym, men behöver min (och M´s) tydliga hand… precis som alla nordisar. -Fortsättning följer, resan har bara börjat..!

En dag kom mina älskade föräldrar och kramade om småslut dotter och tre små glada barnbarn. Vi fikade julefika och hade det gott.

Storebroren susade till förskolan två svängar och en dag var det lusse-firande. .. småsyskonen hakade på, dom också. Tre små nissar satt och åt frulle tillsammans och det är ungefär den gulligaste synen jag vet; dom där tre tillsammans, snicksnackandes om ditt och datt.

Jag knatade långprommis med snusande sällskap.

Och bjöds på alldeles underbart fint luciafirande i kyrkan. I bild, min vackra Musikfröken-Storan.

Det blev fredag, lugn luciamorgon hemma, följt av att vi stillade oss för avsked av en gammal, gammal människa som lämnat jordelivet. Sorgligt och så vackert, på samma gång.

Det blev helg och i hallen, en hel hög av nya hästgrejer.

Barbacka-pad, nytt repträns till liten ponny och långa rep till träning med Ikran. Lördagen gick åt till att försöka få hästpojkarna till ligghallen för att torka lite i det otroligt blötkalla vädret. Vi lockade in dom genom att flytta maten dit in.. egentligen inte som vi vill ha det, men i kallblöta nöden, så kändes det gott. Vi vill ha långt mellan mat och vatten och så, för att hästarna ska ha det så naturligt som möjligt och söka sig emellan allt, och däremellan få vardagsmotion.

Till kvällen; mys och bastu hos mina föräldrar. Maj gadd, så skönt. Julepyssel vid köksbordet också!

Så blev det veckans sista dag och Tredje Advent. Vi var ute i skogen hela familjen och letade (och hittade, hurra!) en julgran. Dyngsura kom vi hem och svirade om för att sedan gå till gullegrannen på mysfika. Till kvällen skrev jag och Bertilen julkort.

En adventsvecka så omtumlande, orolig, sorglig, lycklig, mysig…. och alltid, trygg. Tacksam, är ett fjuttigt ord.

Och nu då? Juleveckan, med bara (tyyp) en vecka kvar till jul. Ska vi kika på vad jag har i görningen?

Veckans planer

-Tillsammnsmåndag. Ni förstår Nissenissan gav barnen en badpuff i adventspaketet igår.. som en ledtråd till denna dag. Där NisseNissan i samråd med föräldrar, hade gjort upp om att göra drömmåndag för ungarna, med besök på Äventyrsbadet! Och ni kan bara ana hur roligt vi haft, hela familjen tillsammans. Rutschkaneåkande, lunch på Restaurang och ännu mer vattenbus. Ungar och päron är omåttligt glada över dagen.. och sådär efter-bad-i-flera-timmar-trötta-nu. En lugn måndagkväll väntar!

-Hade som mål förra veckan att bli klar med julklapparna. Det sket sig totalis. Men jag tror nog att det ska ordna sig inom kort! Eller jag HOPPAS det, haha!

– Skicka julkort!

-Bvc med Lillebroren B.

-Hjälpa Minimannen att ordna små frökenpresenter.

-Beta av lite pappersjobb i mitt älskade lilla företag. Är så enormt tacksam över den här platsen, där jag får orda och bilda och dela med mig av livets höga och låga, till er.

-Skapa små äventyr för barnen.. älskar det!

– Sända er hälsningar, förstås!

-Fira julllllooooov!!! Och jag längtar så att det värker i hela mig när jag tänker på det. Ska bli så ofantligt gott.

Tack, igen och igen för att ni alltid finns som ett bollplank ,precis alltid. Förra veckan var kruxig, bitvis. Jag uttryckte hur jobbigt det kändes med hästkrångel… och som ni högg in och hjälpte till på alla vis ni kunde. Tack. <3
Ta hand om er och ha en så luuugn, mjuk och snäll veckan-innan-jul ni bara kan ha. Det kommer liksom bli jul än om du prickar bort någon av dom där alla punkterna du ”villhöver” göra. Jag försöker träna på det, redan från start som småttingmor i juletider.. jag vill liksom inte bli den där utarbetade som inte orkar hålla humöret uppe. Förstås måste man alltid få bli trött och tappa modet, tiden nu är tuff med så mycket mörket och minimalt med solljus. Men ni förstår nog hur jag menar…

Allt gott!

Emmeli

Måndagshälsningen!

Hej i måndagen bästa ni!

Tänk att just jag får ha er som min följarskara. Det är lyx.

Hoppas att ni hade en god andra advents-helg!

På sin plats med en Måndagshälsning, tillbakablick och liten veckoplan, visst?

Vi kör.

-Veckan som gick..

-Började mjukt. Tillsammansmåndag. Bertilen i pappas famn.

.. Lillebroren, som där var på väg att få vad som senare visade sig vara Tredagarsfeber. På toppen av Vattkoppshärvan liksom. Jag grät en skvätt. För att mammaoron tog över, ”varför har han feber, inget snor och krax, bara feber!?”. Men efter prick tre dagar kom små prickar på magen och sen var lilla pojken som vanligt igen.

Jag mockade mig lycklig och orosfri och fick grav träningsvärk till på köpet. Hade glömt hur tungt det är med frusen hästskit.

Barnen mötte post i NisseNissans postlåda varje dag och ”det är det bästa jag vet” uttryckte en utav ungarna. Så uppskattat med den lilla inneboende, mao. En dag bad han barnen skriva önskelistor.

En annan dag hade NisseNissan skickat en liten slant var till barnen, att loppis-shoppa preciiis vad man ville för. Det var lycka så det förslog! (morsan, mäkta nöjd över att ha fostrat ungarna till riktiga loppistokar!)

Vi lekte ute i snön och hängde hos hästarna.

Plötsligt försvann vintern och kvar blev hösten… inte så kul, alls. Nu har jag ett Hästmammahjärta, ju. Och blött och kallt är ingen favorit, alls. Men vacker solnedgång, det var det i alla fall!

Jag visade er Lekrummet på instagram stories, som det ser ut allra mest (till vänster) och ni överöste med tack, för att ni inte längre kände er ensamma med era stökiga lekrum där hemma.

Men alltså, kan vi bara en gång för alla mota den där grejen, att tro att ”alla andra har det så tipp topp, i liv och hem, jämt”?.. alla lever ett liv, tänker jag. Och ett sånt, har nyanser. Alla sorters.

Nåväl. Vi gjorde ett ryck och tvärstädade Lekrummet och det höll sig i ungefär tre och en halv minut… precis som det ska vara i ett Lekrum, tänker jag!

Jag njöt av Hemmaliv tillsammans med alla barnen. Vattenfärgsmålningen var poppis. Det tyckte även Bertilen.. fast han målade mest på möblerna och sig själv.. det hann jag inte få någon bild på, av någon anledning…..

Det blev fredag och vi fick trevlig julklapp skickad till oss från Akademibokhandeln. Nissenissan hade passande nog utmanat oss i pusselbygge den dagen, och vi beslöt att bygga det där nya 300-bitarspusslet, hela familjen tillsammans… vilket fredagsmys! Ett utav livets mysigaste. Inte för att vi fick ihop pusslet, det var så rackarns svårt.. men såna där tillsammansbestyr är det bästa jag vet.

Det blev helg för hela slanten och Svärmor tog hand om våra barn en stund, tre dagar i rad, för att jag och M skulle få bekanta oss med hästarna i lugn och ro. Det var enormt härligt. Och det är svårt att beskriva hur det känns att leva häst igen…

Fina stora hästpojken. Svettig och nöjd efter lördagens tur i skogen.

.. meen igår, söndag, var vi för ivriga och provade att ge oss iväg utan lilla hästkompisen. Jag och M till fots, tillsammans med storhäst. Det gick bra, en bit. Tills Ikran kom på att han var tvungen att springa hem och skydda sin lilla flock. Ikran är inte van att bo hos oss, han är inte van att vara flockledare, han är inte van att gå själv… som ni förstår, har vi en del att jobba på.

Vi hade inget att säga till om när den där 550-kilosälsklingen stegade hemåt. Vi blev i alla fall varse om att han nu vet vart hem är….. puh. Vilken puls vi hade jag och M där ett tag, innan vi visste det.. det var bara att gå hemåt och backa i svårighetsgrad. Hämta liten ponnyvän och gå iväg igen, mao. Fortsättningen följer… jag och mannen är lika pepp båda två på att vinna I´s förtroende. Det får ta sin tid. Ännu har vi inte haft två veckor tillsammans.

Vi avslutade helgen sådär.. -med början till foderbordsbygge.

-Pepparkakshusbygge… med alldeles ohyggligt många ”chokladpluttar” att tillgå till pynt… och för att äta. På toppen av veckan var vi på mysig Julskyltning nere på byn, i snön som precis börjat falla. Varm i hjärtat stöp jag i säng en bra bit efter midnatt och mitt kvällsjobb vid datorn.

Är så förbenat tacksam över att få skapa dagarna, precis som vi önskar, här och nu i livet.

Och här är vi precis just nu, med en alldeles ny decembervecka framför oss.

Veckans planer:

-Mysa vidare i decemberbubblan tillsammans med småttingarna. Att tända änglaspelet om morgnarna är en kär tradition.

-Skapa Julkort

-Försöka göra klart inköpen av lilla hopen julklappar

-Springa!

-Ta farväl av en gammal, gammal människa som lämnat jordelivet

-Fira lucia

-Sända er inlägg, Årets Julekrans, något smarrigt recept och som vanligt så är livet min vägvisare, så vi får se vart vi landar!

Ta hand om er! Och var extra snäll mot dig själv nu inför jul. Det kommer bli jul, i år igen…

-Gör juletiden kravlös, och på köpet så ljuv. Fokusera på det som är viktigt för dig.

Det är fantastiskt med sociala medier.. där det kan insupas inspiration i massor. Men det är också en farlig fälla att lätt gå i; både gällande det jag tog upp ovan, att ”alla andra har det så perfekt i hemmen” och särskilt som nu i juletider..”alla andra hinner så rackarns mycket”… och så vidare. Men alltså, det funkar inte så.

Hos oss här hemma på gamla gården i norr, finns det en människa som älskar att pyssla och greja (undertecknad erkänner sig) och därför är det bara roligt för mig, liksom. Men! ..jag får också hejda mig, för att inte sätta orimliga krav och istället känna stress… än fast det är så mycket som ”bara är roligt”. Jag håller hårt i vad jag tycker är viktigast; att barnen får ha juletid med tindrande ögon och en mamma och pappa som är närvarande med på tåget, utan stress och press i korsryggarna. Vi upplever julen tillsammans. Bland stökiga lekrum, vattenpölar i hallen från snön som smält från vinterskorna efter snöleken, ordning är varvat med kreativt kaos…mest överallt,… ljusen brinner, musiken är mjuk och det känns varmt i magen… på oss alla. -Tacksamt.

Vi hörs snart igen!


Emmeli

Måndagshälsningen!

Todilooo i stugorna!

Neejdå, jag har inte gått i ide eller så. Har bara tagit mig en dag av pustande. Oooj så trött jag varit. Ni vet, när man jobbat hårt för något och går i mål och känslan efteråt bara är så NÖJD. Men tröttheten lika stor.. så.

Barnen snusar så gott bredvid varandra i Storsängen nu, kvällslugnet är. Så glad att jag hann kika in här innan natten väntar. Bara älskar ju det. Fortfarande, efter mer än sju år som ord- och bildströsslare här. Tack för att ni finns här inne med mig!

Nu tar vi en sen liten Måndagshälsning.. med en tillbakablick på veckan som gick och den här veckans planer!

Veckan som gick…

Vi vaknade till måndag, bakade bröd och hade M´s faster och farbror på mysig frullestund här hos oss.

Det blev tisdag och jag vet knappt om jag varit så nervös någon gång, som då. Jag sysselsatte mig prick hela dagen. Promenerade i novemberregnet, plockade mossa och så. Det var dagen när hästarna kom.

Hästlycka, absolut..

… men på plats ett i livet; barnen. Och den där veckan var inte lätt alltså. Fy tusan så elak vattkoppsomgång Juniflickan fick. Febern var skyhög, tog om igen, det exploderade med koppor.. som sedan blev infekterade.. som vi kämpade på tillsammans. Att äta piggelin funkade föga.

Men så blev det äntligen en vändning i sjukstugan och vi firade med att feja, finstäda och pynta loss inför Advent. Barnen gick bananas och ställde tomtar på långa rader fastän mamma kanske inte tänkt gasa på så hårt.. meeen vad tusan, såklart vi ska ha tomtar i långa rader om barnen vill det. Älsklingarna! Det tindrar i deras ögon och det är en ynnest att få vara med.

Vi kokade karameller och bakade. Adventsivern visste ingen hejd, liksom. Det här äär en så njutbar tid tycker jag!

När barnen slumrar för natten vaknar Pysseltokige Husmodern till liv. Dom där stunderna är bland det mysigaste jag kan tänka mig.

Den första söndagen i advent ligger mig så varmt och hjärtat och jag älskar startskottskänslan; Juletiden är här! Mysa, pyssla, baka, påta, vara tillsammans. Bland det bästa bästa jag vet ju.

NisseNissan flyttade in och sprider bus och påhitt för barnen. I Adventskalendern hängdes småpaketen upp, i sena, sena natten.

Och det blev Första Advent. Och det där var en utav dagens guldstunder. Gudstjänsten tillsammans med min förstfödde son. Min älskade Liten.

Nu är det Måndag och vi har en hel decembermånad framför oss.

Under senaste tiden har vi grejat massor inför hästarnas ankomst, alla tre barnen har haft varsin vattkoppshärva, mannen har haft Brandisjour, nervositet har bubblat, hästarna landat och så har det har bakats och stökats, fixats och grejats inför Advent. Dagarna har fyllts till bredden om jag säger så. Lyx alltihop enligt mig. Men nu väntar lite balans i energiflödet…

Den här veckan ser planerna ut såhär:

VECKANS PLANER

-Bromsa och landa i december och det nya livet… ja, det känns lite så. Vi har två pållar utanför sovrumsfönstret, hur häftigt och omvälvande?!

-Decembermysa tillsammans med mina tre älskade barn. Storebror har sin förskoleplats sedan mitt jobb-år (15/16) ni vet.. men det är sån lyx att bara använda den precis som S/jag känner. Den här veckan är vi pepp på hemmamys 100%.

-Vi ska fortsätta lära känna hästarna. Små steg framåt. Inte skynda (lättare sagt än gjort när man är av ivrigt slag…)

-Julklappsfundera.. det blir några få klappar, främst till barnen.

– Sända er hälsningar.. med bland annat tema pyssel och också något jag unnat mig själv i julklapp samt något som gör en alldeles pirrig i magen.. och så bara lovar jag er att visa hur det blev med nya trappan. Har helt sonika glömt det!

– Till helgen är det både Julmarknad och Julskyltning. Om inte båda, så i alla fall något av det, fyller vi nog hjärteaskarna med.

Jag ser så fram emot den här veckan. Den känns snäll och mjuk.

… nu ska jag hjälpa NisseNissan att skriva en liten hälsning som barnen hittar i morgon bitti i lilla brevlådan.

Sov gott alla ni! Och hoppas er första decembervecka startat gott.


Emmeli