Måndagshälsningen!

Todilooo i stugorna!

Neejdå, jag har inte gått i ide eller så. Har bara tagit mig en dag av pustande. Oooj så trött jag varit. Ni vet, när man jobbat hårt för något och går i mål och känslan efteråt bara är så NÖJD. Men tröttheten lika stor.. så.

Barnen snusar så gott bredvid varandra i Storsängen nu, kvällslugnet är. Så glad att jag hann kika in här innan natten väntar. Bara älskar ju det. Fortfarande, efter mer än sju år som ord- och bildströsslare här. Tack för att ni finns här inne med mig!

Nu tar vi en sen liten Måndagshälsning.. med en tillbakablick på veckan som gick och den här veckans planer!

Veckan som gick…

Vi vaknade till måndag, bakade bröd och hade M´s faster och farbror på mysig frullestund här hos oss.

Det blev tisdag och jag vet knappt om jag varit så nervös någon gång, som då. Jag sysselsatte mig prick hela dagen. Promenerade i novemberregnet, plockade mossa och så. Det var dagen när hästarna kom.

Hästlycka, absolut..

… men på plats ett i livet; barnen. Och den där veckan var inte lätt alltså. Fy tusan så elak vattkoppsomgång Juniflickan fick. Febern var skyhög, tog om igen, det exploderade med koppor.. som sedan blev infekterade.. som vi kämpade på tillsammans. Att äta piggelin funkade föga.

Men så blev det äntligen en vändning i sjukstugan och vi firade med att feja, finstäda och pynta loss inför Advent. Barnen gick bananas och ställde tomtar på långa rader fastän mamma kanske inte tänkt gasa på så hårt.. meeen vad tusan, såklart vi ska ha tomtar i långa rader om barnen vill det. Älsklingarna! Det tindrar i deras ögon och det är en ynnest att få vara med.

Vi kokade karameller och bakade. Adventsivern visste ingen hejd, liksom. Det här äär en så njutbar tid tycker jag!

När barnen slumrar för natten vaknar Pysseltokige Husmodern till liv. Dom där stunderna är bland det mysigaste jag kan tänka mig.

Den första söndagen i advent ligger mig så varmt och hjärtat och jag älskar startskottskänslan; Juletiden är här! Mysa, pyssla, baka, påta, vara tillsammans. Bland det bästa bästa jag vet ju.

NisseNissan flyttade in och sprider bus och påhitt för barnen. I Adventskalendern hängdes småpaketen upp, i sena, sena natten.

Och det blev Första Advent. Och det där var en utav dagens guldstunder. Gudstjänsten tillsammans med min förstfödde son. Min älskade Liten.

Nu är det Måndag och vi har en hel decembermånad framför oss.

Under senaste tiden har vi grejat massor inför hästarnas ankomst, alla tre barnen har haft varsin vattkoppshärva, mannen har haft Brandisjour, nervositet har bubblat, hästarna landat och så har det har bakats och stökats, fixats och grejats inför Advent. Dagarna har fyllts till bredden om jag säger så. Lyx alltihop enligt mig. Men nu väntar lite balans i energiflödet…

Den här veckan ser planerna ut såhär:

VECKANS PLANER

-Bromsa och landa i december och det nya livet… ja, det känns lite så. Vi har två pållar utanför sovrumsfönstret, hur häftigt och omvälvande?!

-Decembermysa tillsammans med mina tre älskade barn. Storebror har sin förskoleplats sedan mitt jobb-år (15/16) ni vet.. men det är sån lyx att bara använda den precis som S/jag känner. Den här veckan är vi pepp på hemmamys 100%.

-Vi ska fortsätta lära känna hästarna. Små steg framåt. Inte skynda (lättare sagt än gjort när man är av ivrigt slag…)

-Julklappsfundera.. det blir några få klappar, främst till barnen.

– Sända er hälsningar.. med bland annat tema pyssel och också något jag unnat mig själv i julklapp samt något som gör en alldeles pirrig i magen.. och så bara lovar jag er att visa hur det blev med nya trappan. Har helt sonika glömt det!

– Till helgen är det både Julmarknad och Julskyltning. Om inte båda, så i alla fall något av det, fyller vi nog hjärteaskarna med.

Jag ser så fram emot den här veckan. Den känns snäll och mjuk.

… nu ska jag hjälpa NisseNissan att skriva en liten hälsning som barnen hittar i morgon bitti i lilla brevlådan.

Sov gott alla ni! Och hoppas er första decembervecka startat gott.


Emmeli

Måndagshälsningen!

God måndag alla ni!

Ny vecka. Och vi startar som vanligt med en Måndagshälsning!

Veckan som gick, fylldes av..

Vinterns första snögubbar.. Tripp Trapp Trull, i snögubbeformat, förstås!

..Innan Vattkoppsfesten var ett faktum och dagarna präglades av den där sjukan man som mor (och far <3) både bävat för men ändå vill göra bort. Bland ganska så tappert mod, med undantaget av ett riktigt jobbigt dygn, pysslade vi om varandra så gott vi kunde. Som att mysa och äta alldeles för mycket sockerkaka. Iklädd pappas tunna, håliga renoveringstisha som inte skavde någonstans..

Minstingarna var det full fart på och jag vet inte hur många timmar dom lekte koja i den där stora, stora kartongen. Med en massa klistermärken och egenritade konstverk, flödade kreativiteten och kartongen blev en kär koja.

Vilda Babyn blev plötsligt kär i Bolibompa. ”Boompaa!” sa han och satt nerbäddad i fotöljen säkert sju och en halv minut, i streck, stilla(!!!)… innan nya äventyr togs omhand.

Mitt i veckan hade vi hjärteont för Storkatten Salle, som varit i slagsmål och hade så gruvligt ont i ett framben. Jag grät en skvätt på hallgolvet. Var förstås trött efter intensiva, novembergrå, pyssla-om-dagar av småttingar och förstås var mannen iväg på extrauppdrag, så typiskt… med bilen, alltså. Rymdskeppet, som jag hade behövt för att ta katten till en veterinär. För det var vad som kändes som ett måste. Men, jag hade telefonkontakt med Veterinär och pysslade om Sallekatten så gott jag kunde, bar honom dit han behövde, typ på katt-toaletten, till maten och så.. fick en extra bäbis… Efter många, många timmar av sömn så vaknade han. Haltade. Men stödde på lilla tassen.. jag kände hopp. Ett dygn senare skuttade han runt som om inget hänt. Tacksamheten…. oooh.

Jag ägnade en dutt torsdag åt att putsa köksfönstren. Och göra hemmet helgfint. Det kändes gott efter Sjuktstugedagar.

Vi firade fredag, med friskluft och solstrålar på allas våra kinder. Och vidare solnjut i ett solbadande kök.. där strålarna tog sig in genom reeena vackerfönster. Så världsligt. Men så vackert! Att Vattkoppsunge nummer ett var betydligt mer på banan också, gjorde det där till en strålande Fredag.

Jag fyllde den lilla ”Hallförvaring” (som står precis innanför köksingången) vi har med Hemstickat i massor. Vi är vinterrredo!

Det blev helg och Sallekatten vaktade den lilla flickan som nu fått hög feber och verkar vara näst på Vattkoppstur.

Förutom att pyssla om smått, göra ett par fotouppdrag, motionera och släppa fram vår Adventslängtan.. så gick jag med lie runt Hästhagen och slog ner sånt som kunde vara i vägen för trådarna..

.. som mannen kämpat så tappert med. Tre trådar. Gud i himmelen.. gööör så att darlingar inte går igenom och krakarna hamnar ute på någon väg eller så.

Ni förstår. Jag har såna fjärilar i magen nu. Vi. Men M är mest bara pepp. Jag är nervös. Det närmar sig..

Ännu en Novembermåndag är här!

Det är ”en stund i taget”-läge här hemma. Vattkoppsfesten styr. Lite, lite stressande stundvis, men inget att göra. Så är det.

Vi kör en KANSKE-veckans-planer-lista..

Veckans (kanske) planer:

-Något som är helt säkert; -Pyssla om i Sjukstugan. Febern är borta.. så prickarna boorde komma snart.

– Om ungefär en vecka anländer hästarna. Det är liite kvar att hinna fixa inför dom. Men det är många nattatimmar innan nästa vecka… ni vet, i september hade vi ingen aning om att det här skulle bli hösten vi blir med hästar. Men så blev det. För vi föll pladask. Och allt kommer ordna sig innan nästa vecka, sådetså.

-Igår kväll var jag på underbart kör-rep, men vet ännu inte om jag kommer kunna medverka på konsterten till helgen… Vattkopporna styr.

-Jag har flera skriv- och fotouppdrag som nu hopar sig. Tacksamt, roligt och också lite trixigt att ordna men det ska nog gå finfint.

– Jag ska unna mig tid att göra det Vinterfint ute på Verandan. Det är blött och ruttet höst”piff” där nu..

-Åå, om Vattkoppsfesten tillåter har vi Mysdag hos Mormor och Morfar att se fram emot, hoppas hoppas den dagen blir av.

-.. och den där garanterat Fantastiska Konserten

-.. och Treårskalaset.. (inom familjen… som redan dejtat oss med tanken att småpluttarna i den familjen ska norpa vattkoppssmitta..)

… sååå, vi får se vad denna vecka bjuder. Vi tar en stund i taget.

Vi startar mjukt med Tillsammansmåndag här! Jag längtar efter skogsturen vi tänkt göra oss om en stund. Hämta både ett par granar, granris och så. Jaa, lovligt från vår egen skog, förstås!

Önskar er en god start på denna novembervecka! Ta hand om er, allt ni bara kan, ok?


Emmeli

Måndagshälsningen!

Tänk att det redan är i mitten av november, alldeles snart. Känner att det svischar nu, alltså. Ni med?

Det är mycket på alla fronter här. Och än om jag vill vara här och nu, alltid. Så lääängtar jag till om några veckor när det lugnat ner sig lite, längtar till när hästarna står där ute i hagen och hemtamt tuggar hö. Längtar efter Adventstid. Och Jullov med familjen. Dagar som flätas samman av tillsammanstid med ta-dagen-som-den-kommer-bestyr.

Men en sak i taget. Jag vill ta vara på novemberdagarna som kvarstår också. Vi tar en titt på veckan som gick innan vi tar tag i denna!

Jag började veckan med att känna mig helt slut och i absolut behov av en långtur till fots i friska luften. Vilken lycka, att jag kunde få precis det. Återvände hem med snusande B i vagnen, och en helt annan energi i kroppen, efter kilometrar, skogsluft och stilla hav. Dessa novemberveckor som är nu, strax efter vintertiden slagit till, dom äär inte fyllda av energi precis. Inte för mig i alla fall. Att vara lite extra snäll mot sig själv, är ett måste.

En helt fantastisk guldeftermiddag var det när vi fick finbesök av älskade Hjärtevännerna.

Graderna sjönk rejält och jag fick en smärre sköldchock. Kände mig rikast på jorden när jag gick till ”stickeförrådet” och hämtade ett osprättat par Svärmorstickade strumpor. Eller kanske är det till och med M´s Mormor som stickat dessa.

Storebroren drog på sig sin senaste Farmorstickade tröja (så vacker, visst!?) och spelade munspel ”som pappa lärt mig”.

Jag var Duktig På Riktig. -Och lyssnade på kroppen. Sände er hälsningen på instagram stories och ni var så många som skickade hjärtan och kände igen er. Det är en balansgång, att driva på sig själv, lagom…särskilt (tror jag?) när man är en sån som är väldigt bra på att driva.

Den där dagen tog jag det så lugnt jag kunde. Ungar snusade i vagnen. Jag blundade mot solen. Tankade energi. Stod mitt i en solig skogsdunge och passade på att skicka ett mail och ringa viktigt samtal. Ett lyxigt arbetsrum.

Vi hade pysselstuga.

.. och ännu mera pysslestuga. Så enormt mysigt! Jag ska visa vad det blev av detta, under veckan!

En kväll överraskades storasyskonen med frågan ”vill ni se på en film och äta popcorn?”. Varpå lyckojublet kunde blåsa liv i vilken vintersovande björn som helst. Lite extra lugn och återhämtning behöver även barnen denna tid på året. Sådetså.

Vi var på loppis! Och spanade på juligt.

Under helgen hade vi Världens Snällaste Människa hos oss, som hjälpte till att gräva här på gården, medan vi andra jobbade i blivande Lösdriften.

Den första snön la sig på marken. Så stämningsfullt! Lite som bomull för själen också, kände jag. Jag startade helgen med en springande mil, bara jag och jag. Och avslutade helgen med en liten halvmil, i nyfallen snö med två barn i vagnen. Dom turerna var jämbördigt jobbiga och gjorde mig så saligt lycklig, båda två. Jag älskar att springa. Helt sonika.

Vi avslutade veckan med Farsadagsfirande dagen lång. Kunde inte låta bli att fnissa lite åt dom där två stollarna i bild som tyckte sig vara klara och redo att gå ut genom dörren, mot Farfar-och-Morfar-firande. Gullisar!!

Ny novembervecka nu! Med god känsla från veckan som gick. Livet är fint. Och oändligt kärt. Så känns det.

Veckans planer

Tillsammansmåndag. Med renoveringstimmar, långpromenad för mig och snusande bebben i vagnen och massa ompysslade av småttingar där Basiluskan kommit på ovälkommet andra besök för denna hösten. Blåsor i liten mun och hög feber.. suck.

Laga middagsmat som Findus fiskpinnar och nyvispad potatismos. Huvudsaken barnen äter. Och att mamman inte tar kål på sig själv.

Göra foto- och skrivuppdrag.

Motionera i nyfallen snö (härligt ju!!)

Vara glada över om vi lyckas få till några renoveringstimmar under kommande veckodagar. Allt är bonus.

Förhoppppningsvis (om nu hela familjen är frisk) ha ett drömmigt veckoavslut tillsammans med Älskade Hjärtevänner.

Och på toppen av veckan, väntar Gospelövning inför en konsert jag längtar efter att få delta i. M också. Älskar att sjunga tillsammans med honom.

Önskar er alla en god novembervecka. Ta hand om er, tänd många ljus, norpa andetag av friskluft så många du kan om dagen, var snäll mot dig själv. Ok? Så hörs vi under veckan! Både här och HÄR!

Emmeli

Måndagshälsningen!

Veckan, då oktober mötte november .. och vi hade Höstlov, som ni vet. Och förutom Höstlovsmys, några fler glimtar?

Jag krattade löv under äppelträdet och spridde på rabatter och kompost.

Bertilen sussade sött i vagnen. Och förutom vid sömn och ammemys, var han knappt stilla en sekund. Stundvis flåsade jag som en gammal urlakad hund.

Jag bjöd på Husmans av bästa (tycker vi) kvalisort. Som köttgryta, som fått puttra och puttra och puttra..

Jag sände er en hop filmsnuttar och bilder på instagram stories. Fullkomligt älskar det, ofiltrerat och härligt. Just med denna bild handlade det om pepp till att röra på sig… den peppen vill jag alltid försöka låta hamna hos er alla.

Vi åkte och hämtade Drömtrappan på snickeriet!! Tjohoo! Och på plats hamnade den också, av mannen och Svärfar (så enormt tacksamma för såna där guld värda-timmar, med extrahänder som hjälp!!).

Vi var på det allra mysigaste och sötaste halloweenpartyt som någonsin existerat. Det törs jag lova!

Det blev Allhelgonahelg och jag och barnen och MammaMormor susade kyrkrundan och tände ljus hos våra älskade som inte längre vandrar här på jorden men som vi tänker på jämt och jämt. Dom där människorna som varit så stor del i att jag är den jag är idag.

Alltid i mitt hjärta.

Så gott att efter ljuständning få åka hem till Mamma och Pappa och bara umgås, äta Mammalagad mat och värma sig framför Pappaeldad brasa. Dom stunderna känner jag mig så hutlöst bortskämd. Till kvällen rullade jag och barnen hemåt Drömgården och mötte så småningom en Brandispappa som snickrat under dagen, men varit på otäckt larm under kvällen.

… kände mig än mer bortskämd när det blir söndag och jag kände mig så fransig i kanten, urtrött och kommer på att mor skickade med köttbullar från gårdagens middag som vi kan äta till lunch. Så himmelens lyxigt! (och gott!!).

Juniflickan avslutade veckan med att önska fräsig färg på naglarna. Såklart hon fick.

Och så bjöd vi hem Världens snällaste Farmor och Farfar på söndagmiddag. Så väldans mysigt avslut på veckan!

Den allra första hela novemberveckan väntar nu, och jag tänker i vanlig ordning att Livet styr men önskar veckan lite såhär;

VECKANS PLANER:

Ta dagen som den kommer tillsammans med älskade barnen. Förhoppningsvis är Förkylningsbasiluskan på väg att dra sin kos, för den här gången!

Landa i november, njuta av naturens lugn på långa promenader och springturer. Jag och barnen gjorde ordning fågelbordet till småfåglarna igår och det, är ett härligt vintertecken vi börjar med denna vecka; att mata småfåglarna.

Gå på föräldramöte. Alltså, så ohyggligt vuxen grej, är jag ens vuxen, liksom!?

Träffa älskade, älskade vänner från norrnorr, som vi prick alltid längtar efter.

.. och börja smygdrömma om Advent.

Planera kommande samarbeten så att dom blir så inspirerande som möjligt för er.

Plita ihop en gäng inlägg till er, tänker att ni ska få se trappan, förstås. Så kan ni vänta er det där himlagoda, chokladiga receptet. Just det! Jag har ju heller inte visat er min alldeles egna lilla arbetsplats jag ordnat mig här hemma. Mjaa.. lite så. Sen till det allra, allra roligaste (tycker jag).. tänker jag berätta en hjärtans härlig hemlis, som (nästan) är för drömmig för att vara sann..

Och till sist, Fira älskade pappor!

Är så glad för att ni är med mig här och på instagram. Det vore inte ens en bråkdel så roligt annars! Vi gör den här platsen tillsammans, liksom. Tack. <3

Önskar er en god måndag och en fin novembervecka, kom ihåg och rå om er lite extra i dessa mörka tider!


Emmeli

Måndagshälsningen!

Den allra sista hela oktoberveckan, fylldes med Livet. Livets ytterligheter på något vis. Som det ofta kan vara. Ganska så uttömmande… att försöka finna sig i olika utkanter, väldig lycka och väldig sorg, samtidigt. Men vi gjorde vårt bästa, tillsammans.

Bertilen gosade med katterna och jag vilade ögonen på den söta synen.

Jag bakade limpa och gav Storan på hennes födelsedag, innan vi sedan knatade ut på den obligatoriska Storan-Lillan-promenaden. En utav veckans höjdpunkter!

Juniflickan var på bibblan och lånade böcker åt sig själv och brorsorna. Och så löste vi världsproblem och gjorde stordåd där hemma i köket. Bland färgpennor och kallkaffe. Livet när det är själagott!

Dom sista löven föll från träden. Det blev mörkare för var dag. Stormen kom på besök. Jag samlade kraft och motade oro, med löpturer och gympapass.

Plötsligt, mitt i veckan, fick jag kvidande ont i magen och visste direkt att ”ahapp.. magkatarr”. Jag är en känslomänniska av rang och när det blir för mycket, eller kanske när det varit mycket och jag sedan slappnar av, kan det hända att jag hittar mig själv dubbelvikt för ett slag och måste varva ner, göra och äta snällt. Räddande Storan kom förbi på sin prommis och jag fick chans att slå i kull mig för en stund, medan samarinen försökte verka.. tacksamheten, den anar ni va?

Jag log åt synen av det här; en drös ytterkläder i tre små storlekar. Tillhörande dom tre häftigaste människorna jag vet.

Vi firade piggare mamma-mage med liten utflykt. Mellis i lekparken! Väldigt uppskattat av både stora och små.

Jag plockade in den allra, allra, aallra sista luktärtsbuketten. Vilken känsla, så mycket glädje dom där blomsterna givit mig denna trädgårdssäsong. Hoppas på många, många fler!

Så blev det fredag och barnen och jag pysslade och påtade inför kalas, innan vi till kvällen åkte hela familjen till Mäjadalen och firade Mormostern som fyllt år. En ofantligt god kväll, på alla sätt.

Helgen är som ett töcken.. så overklig. Jag ska berätta mer. Alldeles snart.

Vi njöt av lördagssolen i massor, bland annat. Och filmkvällen, när vi somnade allesammans i ett trassel. Den sparar jag i Hjärteasken. Likaså alla amningspauser, älskar dom.

Sommartid byttes mot Vintertid. Nu blickar vi framåt…

Veckans planer?

-Göra en Höstlovsvecka för barnen, version så mysig jag bara kan!.

-Vara Brandisfru, min älskade har jourvecka, mao. Och det innebär alltid lite extra teamworkande, men det är vi ju supervana så det kommer gå finfint.

-Elda en stor hög med brädfodring som ligger och ser skräpig ut nedanför lagården… det blir älskvärt pådrag med hjälp av min far.

-Göra lite Allhelgonafint här hemma!

-Jobba vidare med ett ganska så stort projekt här hemma som hela familjen är engagerad i.

-Om det klaffar för alla, så kanske vi får till en lekdate med vänner!

-Gå på Halloweenparty, livets första för oss alla. Så spännande!

-Njuta av några få oktoberdagar till, alldeles snart möter vi november.

… och förstås! Sända er hälsningar här från Drömgården.. Livet styr.

Ta hand om er, allt ni bara kan. God måndag… så hörs vi snart igen!



Emmeli

Måndagshälsningen!

Det är måndag,

Hoppas så att er helg varit hjärtegod.

-I vanlig ordning samlar jag mig med en tillbakablick på veckan som gick, innan vi tar lägesstatus och sånt..

Veckan var mestadels så otroligt grå. Och regnig. Inte ett väder som ger den där lilla extra energin precis.

Men en endaste dag, var sådär vacker. Vår Tillsammansmåndag. Då jobbade vi ute på gården. Lekte kurragömma hela familjen och Lillebror var fast besluten om att han också skulle hjälpa pappa att greja där på stegen.

En morgon var det så vackert och frostigt. Smygkallt när vi sov ner Lillebroren. Men friskt och gott. Sen låg dimman tät, tät dagen i ända.

Ett stycke renoveringsmorsa som serverade mjölk ena stunden, och stod och kvistlackade tack nästa.

En dag hade vi en sån skrattsalva tillsammans, jag och barnen.

Småttingarnas knasiga mamma tyckte det var en jättebra idé att dra iväg med fyrhjulingen för att hämta hem granris att täcka lökrabatten med. Det formligen regnade lera över oss. Den äldste av småttingarna, var enormt skeptisk och stod där som lilla Bonden Blom och menade att ”men mamma! vaad ska pappa säga nu då när fyrhjulingen är så lerig!? … fast, han kommer nog inte skälla på dig, för du är ju hans fru”.

Jag sprang. I få plusgrader och regn. En dag gav jag mig en rejäl utmaning. Var sugen på det. Ta i och visa för mig själv att jag klarar mer än jag tror, bara jag vågar ge mig den på det.

En eftermiddag lagade jag lasagne och så kryddade vi med god vardagskrydda genom att bjuda över Farmorn som sällskap kring middagsbordet. Så mysigt! Så tacksamma för Storfamiljen.

Jag kolavippade över söta konsten som hängde i hallen på förskolan. Storebrorskonst.

Helgen fylldes av allt möjligt. Ett besök hos GammelFarfar. Och andra lördagsbestyr.. Som att M hängde på snickeriet där vår trappa är tillverkad. Vackra snickeriskapelsen blev såpskurad… och jag och barnen gjorde annat trevligt under tiden..

… var på badhuset och hade det highlife med snälla Farmor, förstår ni! Det var en höjdardag, som jag tänker minnas för evigt.

Följt av en söndag med något så oerhört efterlängtat. Det var fem år sedan sist och jag var så nervös och tvivlade på om jag fortfarande kunde ens ett dugg…

… men jag grät en skvätt. Där uppe på trygga hästryggen. För där är jag hemma. Och där vill jag vara. Den där turen sparar jag långt in i hjärteasken och hoppas att det inte dröjer lika länge till nästa gång. Häst och Emmeli är likamed sant. Sådetså.

Veckan var till bredden fylld. Med liv.



Nu är det måndag och så otroligt gott att det tunga, grå vädret bytts ut mot hög och klar höstluft. Och sol. Det hjälper till. För om ni bara visste, vilken ångest jag bär idag.

..Som jag nämnde häromdagen… oron och ängsligheten över någon älskad som inte mår bra. Hjälplösheten när man faktiskt inte kan hjälpa, mer än att finnas till. Men jag är fullt övertygad om att alls ska bli bra. Men bakom väl genomtänkta inlägg, så är mitt hjärta lite trasigt också. Bara så att ni vet.


Veckans planer?

Skriva matlista och veckohandla, idag. Min bästa avlastning till mig själv under vardagarna.

Andas oktoberluft. När jag har tunga saker i livet som behöver min energi på det mentala planet, behöver jag naturen, friska luften och djupa andetagen massor. För att orka ge av mig själv till någon som inte mår bra. Jag tänker mig promenader och springturer. Precis som vanligt, ja. Motionen påverkar mig positivt på många olika sätt.

En tur till biblioteket med barnen

Göra mig en arbetsplats här inne. Spjälsängen, som precis iiingen någonsin sovit i, får ge plats för ett skrivbord. Jag ska ut på skattjakt i husen här på gården!

Fira älskade Storan, som fyller år idag. Älskade människa. Grattis på din dag! <3

Fota och skriva utkast inför olika jobb genom blogg och instagram

Sända er hälsningar, om ditt och datt. Livet styr! Ni har önskat boktips bland annat, till barnen. Och det ska ni få, förstås! Mitt enklaste, enklaste vardagsrecept ska jag nog minsann bjussa på också.. få ingredienser, toksnabbt lagat och hela familjen älskart!


Så. Vi tar måndag. Jag, med tudelat hjärta. Lycklig efter gårdagen och en vecka fylld med liv. Men så otroligt tung inombords, också. Alltsammans, Livet.

Och ni! Häng med oss på stories under dagarna, vetja. Jag tycker det är fantastiskt roligt att skicka er små från-precis-just-nu-glimtar där!

Ta hand om er, så hörs vi alldeles snart igen!



Emmeli