Måndagshälsningen!

Hej kompisar!!

Det har hunnit bli måndagkväll och jag har inte haft en gnutta tid över till att kika in här förrän nu. Dagen har varit magi. Några glimtar kan ni se på instastories! Men det galnaste… ptja, det finns det ingen glimt på. Utan är något jag måste få smälta själv för ett slag, innan jag kan berätta. Puh.

Vi tar en tillbakablick innan omladdande för ny vecka!

Veckan som gick ,fylldes med..

Snö! Äntligen byttes den där förbaskade blankisen ut mot att snön återvände till oss igen. Samtliga på gården, nöjda. Och snöiga!

Vi ammemyste. Jag och Bertilen är inne på vår tjugoförsta amme-månad tillsammans. Fast senaste veckan, har det inte bara varit mysigt. Här i bild njuter pluttit av mellis. Men senaste veckan, har jag om natten börjat förvandlas till En Levande Napp.. och jag har ej sovit så gott som jag är van. Om B sovit taskigt? … neej han snuttar och snuttar medan jag känner mig lite som en kattmamma som är såååhåå less på att kattungarna som är flyttredo aldrig vill släppa taget, ni vet… men, jag tror extrasnuttandet berott på krassligheten. Sådetså!

Storebror var på Förskolan vissa dagar, medan jag pysslade om två superkrassliga småsyskon. Äppelbitar och Pippi Långstrump gick varm som kombination. Själv fyllde jag kaffekopp efter kaffekopp… samt intalade mig själv att ”det ääär vackert med superskraltiga tullisar, också…” i brist på ork/vilja att hiva iväg dom…

Ork och vilja, det fanns det däremot till renovering. Medan M var borta dom flesta kvällarna, uppdrag härs och tvärs, så pep jag upp på övervåningen efter nattandet av småttingarna. Genom ”babyvakten” kunde jag höra sussandet från Trion.

Jag skickade er också en hop livet-tankar på stories.

Bland annat om att VILAN är så viktig. Något jag lärt mig med åren. Nu som trebarnsmorsa kan jag liksom inte skoja bort återhämtning. Särskilt inte en vecka, som förra veckan. Med mannen som jobbade massor och jag som ska orka ta hand om älsklingar, som dessutom var sjuka. Och ofta, ofta kommer så mycket härligt, kreativitet och inspiration, av att bara tom-glo för ett slag.

En annan tanke jag hade där uppe i målarhaket.. handlade om att jag målade, och hann måla nääästan hela taket. ”Piss att jag inte hann hela!”.. eller ”shit pommes vilken bonus, att ha målat näästan allt och därmed vara så nära ett färdigt tak?” Alternativ nummer två, förstås, visst?

Juni gjorde en snögubbe som hetter Olof, förstås. Och han ”gillar varma kramar”. Kära hjärtanes, vilken fröjd att få umgås med dessa små liv, en ren och skär ynnest att få vandra bredvid och upptäcka världen som på nytt, genom deras ögon.

Här höll vi på att vänta in Hovslagaren, den Bästa. Ikran var så glad att se sin Bästis-M… vi andra också, förstås.. efter att Vackerpappan knappt syns till på några dagar. Och! Hovisbesöket gick prima !

Veckan var maxad… och ungefär här… med en stund kvar till fredag, så höll energi på att pysa ut alldeles. Men äsch, tänkte jag… struntade i att dra igång helgstädningen och satte mig precis där, bredvid älsklingar, och bara hade det prick hur mysigt som helst. Varför ta kål på sig liksom?

Till sist blev det fredag och hemmet doftade såpa, hela familjen var till sist samlad om än brandismannen susade iväg på ännu en trafikolycka-larm. Helgen omfamnade oss och behandlade oss väl. Dygnet hos min Mamma och pappa var fantastiskt!

Januari blev februari och vips, så blev det veckans sista dag och vi återvände hem till gården, med Rymdskeppet mer än fullt. Mötte älskade hästar. Och en skäggig, som hade renoverat i massor. Det var med packning, spackel och loppisfynd i salig blandning vi ramlade innanför dörren. Tittar ni ryyysligt noga ser ni en utav favoritfynden där i bagaget?

Förra veckan var fin, så fin. Men också väldans energikrävande, med ett pusslande för Team Drömgården. Idag är det måndag och den här veckan önskar jag lite såhär;

Veckans planer;

-Återhämtning för denna småtrötta, men väldigt glada mor! Började med en springtur i morse!

– Njuta av varje litet tecken av vårvinter. Fågelkvitter och värmande sol gör mig alldeles pirrig i magen!

-Fota till flera inlägg jag vill posta er här inne!

-kaaanske ids jag (googla norrländskan!), skicka efter nya foton till våra familjealbum.. barnen längtar efter det! Och det är ju så himla roligt att dom är pepp!

-TAPETSERA DET NYA SOVRUMMET!!

-Möta upp fina Mammavännen, långpromenera och prata i kapp livet sedan sist.

– Ha Popcornmys och filmkväll tillsammans med småttingarna. Typiskt bra kvällsbestyr den där kvällen när Vackerpappan är iväg till sena natten..

-Fånga februaridagar och skapa själagoda stunder. Andas djupa andetag och sånt, ni vet. Och förra veckan lästa jag så bra ord inne hos Knorkan; ”Fäll inte upp paraplyt förrän det regnar”. Ooohlala som jag är en mästare på att dra till med duubbla paraplyer om utifall att det kaanske ska regna. Jag är en sån som oroar mig lätt. Men jag tänker att, det ska jag försöka jobba på! Inga paraplyer ska upp förrän det regnar, okej!?

Är ni med mig? Ny vecka? – Ja, vi kör!



Emmeli

Måndagshälsningen!

Å puh, en aningens sliten måndag här idag!

..med en väldans massa grubblerier om ditt och datt i mitt huvud. Försöker sortera, tänka en sak i taget, mota bort hjärnspöken och andas djupt med känslan av; ”allt löser sig”. Tänker låta mig landa, genom att kika lite bakåt på veckan som gick och ta nya tag inför veckan som är här!

Måndagshälsningen och veckan som gick;

Jag och barnen hade en drömmig veckostart, tillsammans med Mammamormor och Pappamorfar här på gården. En dag för hjärteasken!

Storebroren tappade sina livets två första mjölkisar!! Han och Lillebror höll på att busa, förstår ni… Storebroren bet tag i ett gosedjur och Lillebror drooog.. och ut FLÖG två mjölktänder. Vilken tragedi först, för att två sekunder senare blir ett ”men vänta, det här är ju rätt så coolt” och snabbt i med tänderna i en liten kaffekopp och poff hade ju dom förvandlats till två gullpengar, förstås och Minimannen var lycklig så det förslog!

Jag tankade kraft, ork och energi med skön puls i kroppen och strösslande endorfiner genom hela mig.

Vi lekte inne på Lekrummet och bytte tänkta förskoletimmar för storasyskonen, mot hemmatid och kurerande av Storebror..

Fast StoraLillasyster var så cool och tyckte att det skulle gå hur bra som helst utan även storebror på föris, så två små svängar var hon där själv i alla fall, och mamman fick, medan Lillebror sov, så fina tumanhandtimmar med sin förstfödde.

Det var isgata, storm men väldigt vackra skymningar.

Mellistime gånger många! Och i sann januarianda åts dom allra sista peppisarna upp från julen..


Jag bjöd älsklingasgänget på värmande favorit; Fisksoppa! (receptet på soppan finner ni HÄR)

Minsting njöt av gårdens alla djur. Fransson och ”Chipp” (Lilla ponnyn Chippen) är han lite extra kär i.

Det blir fredag och jag och Juniflickan laddar upp för Härligt Fredagsmys. Det blir en pangkväll och livet känns lite fööör bra.. jag skickar er en hälsning på bloggen, uppfylld av livet. En kvart senare, när barnen somnat och jag M just satt oss till ro i Finsoffan… då kommer Lillebror upp, sätter sig i min famn och täcker mamman med sånt man inte vill bli täckt av men som också ingår i mammalivet… Herr Äckelsjuka verkade vara hos oss och tjoflöjt sån sordin den kan lägga på livet!

Det blir lördag och natten hade varit lugn om än aga-sovande för päronen… ”blev det inte mer än såhär!?”, säger jag och mannen men vågar inte tro att det skulle vara sant. Vågar inte chansa på att bege oss på efterlängtade familjekalaset på lördagkvällen varpå tårögda, kusin-längtande småungar blir ledsna, men vi bestämmer oss för att mysa skiten ur lördagen, här hemma. Det blev en fin lördag. Lite trött och sjukstugestött i kanten, förstås.

Peppiga stunder på övervåningen och en fantastisk söndag, med ridbyxorna på, avslutade veckan..

… men idag är det som sagt ett trött gäng här. Helgen som började med att roliga planer kraschades och byttes ut mot sjukstuga kanske tagit ut sin rätt lite också..Ej så lätt att tanka energi i sjukstuga. Sjukstugan, som vi visserligen är makalöst glada över att den inte blev Herr Äckelsjuka.. det kan inte riktigt ha varit det för B, eftersom ingen annan insjuknat.. ur hans jobbiga fredagskväll kom nämligen feber och en hiskelig hosta. Som även Storalillasyster nu fått fast utan den dryga snusk-starten. Storebror är tack och lov nästan helt host-fri efter hans förra vecka som krasslig. Åhå, den tid på året alltså… mammahjärtat värker… Med tre älskade små, som lever tätt, tätt.. pjtaa.. det känns som att sjukorna kommer avlösa varandra nu, Vabruari igenom!!… ääär det någon som känner igen sig??

.. Tänker också.. Det hade kunnat vara så, så mycket värre! <3

Veckans planer:

Jag har en må-bra-plan; Pyssla om barnen allt jag bara kan och sänka kraven på annat.. Exempelvis ambitionen på matlagandet, som kräver sin ganska så stora dos energi av Hemmamamman dag för dag…. fiskpinnar få bli en utav veckans middagar. Pannkaka en annan. Huvudsaken krassliga barnen äter.

-”Vi” har brandisjour veckan lång, dygnet runt, med allt vad det innebär. Brandisjour, med brandövnig och eventuella utryckningar (vilket betyder att jag är den som har 100 % ansvar för älsklingsbarn). Vackerpappan har också tv-uppdrag.. vilket utmynnar i att både pappan och mamman behöver använda extrakrafter denna vecka. Ej så passande just nu, men så blir det ibland. Vi kämpar på tillsammans, Team Drömgården.

-Hovslagaren kommer och verkar hästpojkarnas fossingar. Det blir spännande!

-Kika in till er så ofta livet tillåter. Älskar ju att sända er hälsningar och är så förbenat glad för er som finns som en hjärtevarm trupp i kring!

-Tanka energi genom motion, hästgos och lugna målningsstunder på övervåningen,, som nu börjar bli ett favoritställe i hemmet!!

-Ha helgen i lyckosikte! Då åker jag och barnen på litet högst älskvärt äventyr!

Slutligen…

-Ta en stund i taget, samla hjärtat med guldstunder.. livet är ju inte svart eller vitt. En dag behöver ju inte vara ”bra”/”dålig” rakt igenom, dagarna fylls med livets alla nyanser, visst?… varje guldstund haffar jag tag i, som alltid!

Vi på Drömgården önskar Er en god vecka!



Emmeli

Måndagshälsningen!

God morgon, hoppas att ni har sovit gott och känner er vid gott mod inför en ny vecka!

Om inte, så finns det tusen chanser och knep, till att ordna upp vad som ordnas kan! Jag säger, som må-bra-recept; sömn, god mat, friskluft, motion och några goda möten med människor man blir glad av. Lagom mängd av allt och där mår jag så gott. Hur DU mår som bäst vet inte jag, men det gör nog du. Så lova mig att ta hand om dig, allt du bara kan, på ditt sätt! <3

Nu ska vi ta måndag här! Men först en liten återblick på veckan som gick. Den fylldes med..

VI hade vardag och åt stekt torsk och potatis med spenatstuvning till. Så himla fräscht och gott!

Älsklingar började på Förskolan och mammahjärtat gick av för ett slag men kom väl tillbaka. Det är ju så himmelens gott att jag är där jag är, än om storasyskonen susar iväg någon timme, så finns jag här med kärlek och mammabröd, tid för småstora samtal och pusselbyggen.

Tillsammans med Lillebroren var jag på biblioteket och andra små äventyr. Och så postade vi paket till Moster M och skickade till Huvudstaden.

Vädret var ”Isgata och väldigt upp och ner i temperatur”. Så knasigt vinterväder med mycket regn!? Därför så extrahärligt med januarisol plötsligt. Småttingarna och morsan njöt friskluft varje dag.

Lillebroren fick en feberdutt och låg nerbäddad för ett slag i storsängen, med händerna på varandra och Babblarna framför nosen.

Det blev fredag. Och Hemmamamman njöt av att vi då inte skulle ut genom dörren hela hopen på morgonen, utan kunde svassa runt i hemmet, sörpla kaffe och njuta synen av gullungar.

Vi gjorde en helgkaka! Som var tänkt att synas i reportaget som skulle fotas hos oss i lördags. Men det fick skjutas på framtiden. Kakan, den blev prick hur god som helst i alla fall och är något ni kommer få recept på!

Jag och M var iväg på ett så spännande och inspirerande möte. Barnen var under tiden hos Mammamormor och Pappamorfar. När vi kom från mötet hade mamma gjort sig så himla för och lagat otroligt god mat till oss. Oj så bortskämda vi kände oss! Toscapäronen till efterrätt.. mmm!

I helgen har vi varvat renovering och lördagsgodis med memoryspelande och hästgos. Lite träning på toppen också, förstås. Det har varit en vilsam och så god, energipåfyllande helg. Wow. <3

Nu sparkar (!) vi igång denna januarivecka!

Kanske blir den lite såhär;

Veckans planer:

-Tillsammansmåndag med tre generationer här på gården! Vi ska elda, grilla korv och umgås tillsammans med mina föräldrar idag! Mannen är dock på vift sedan 03 i natt.. släcker brinnande hus och är en riktig hjälte, ni vet.

-Pyssla om småttingar… samt ge mig den på att vinna i memory någon himla gång… (veet ni hur roligt det är att spela memory? prova! skit i den där förbenade skärmen och spela ett spel eller lägg ett pussel, vetja!… eller gör något annat istället för skärmtid!)

-Måla sovrumstak!

-Sända er hälsningar. Ett litet pysseltips och smarrigt recept bland annat! Och så är ni en hop som önskat info om det nybyggda Foderbordet till pållarna!

– Springa och gympa!

– Jobba med utkast inför kommande samarbeten på Drömgårdsliv i vår. Ni kommer tycka om, det är jag säker på!

-Fira en älskad systerson, Gudson och kusin <3

… det känns på förhand som en väldigt god vecka. Ser mycket fram emot den. Knäpper händerna för friska barn. <3

Har ni några trevliga planer inför veckan? Eller kanske något ni bävar inför?.. i såna fall skickar jag styrka och pepp till dig! Det gör jag förstås alltid, oavsett.

Ta hand om er så hörs vi snart igen!


Emmeli

Måndagshälsningen!

God måndag!
Hoppas att ni har haft en god helg!
Dags för en liten sedvanlig Måndagshälsning, visst?

Veckan som gick…

Vi startade veckan så snällt det gick, myste kvar i Julebubblan in i det längsta.

På tisdagen startade Vardagen igen efter långa Jullovet. Medan pappan drog på Konstruktörsarbetet, drog jag och ungarna på Förskolan för ett slag. Väldans roligt! Vi firade lyckad första dag med utelek och räserkjälkeåkning efter Arbetshästen Mamma.

Veckans alla dagar har jag hjälp med hästsysslorna. Det är helt sagolikt att få umgås med småbarnen och vackra djuren.

Det var mörk och hal onsdageftermiddag, men med spikar fast på skorna och reflexväst på, gick springturen som hejsan. Månen var min enda lampa!

Sen förstår ni, så började min utfasning av julen, den jag skulle ”fasa ut långsamt så att jag knappt märker det själv och slipper bli julen-är-slut-deppig”. Pyttsan! INGEN kunde ta miste på Juleutstökandet, för plötsligt var hela hemmet upp och ner. Besparar er fler bilder, men.. julens tyger, tingeltangel och gudvetallt, var överallt!

Jag tvättade så mycket att det kändes ovant om inte ljudet av tvättmaskin hördes. Förutom en herrans massa kläder, så tvättades mattor och soffplymåer och kökssoffetyg och hemmet gnoddes så rent, rum för rum. Tvättbergen veks och hamnade på sina platser och det kändes så härligt hela alltet!

På köksbänken samsades gamla julblommor med kantskavd snutte, jag menar kaffekopp. Och en dutt renoveringsspår, förstås, i form av pensel i linolja.

Ungarna var mina älskade hjälp- och stjälpredor i allt Julestök. Plundra pepparkakshus gjorde dom med bravur!

Någon grejade på med vad han tycker är roligt just nu; att stava! Fräsiga Minimannen.

.. och Juniflickan bäddade ner småtomtarna i sina lådor och prasselpapper. Första var hon så peppad så, sen bröt hon ihop över att julen var över… ”meen, det var ju såå myysigt!”, sa hon. Och jag höll förstås med henne, lillhjärtat.

Men snabbt återvände peppen när hemmet började likna en vinterfin version och små loppisting satte pricken över det hela. Jag ska visa er mina små fynd!

Det blev helg efter vardagar, den första för året, och vi var alla så trötta. Bertilen snusade i vagnen med sin snutte… hammaren. Vilken renoveringunge alltså. Lilla vännen.

Under lördagen rymde jag och barnen några timmar till mina älskade päron. Kramades och fikade gott. Och jag lånade pappas hardcoregym och körde skiten ur mina ben. Det var hur skönt som helst. Innan passet kände jag mig tvärslut i kropp och själ. Och efter passet, var jag ny igen. Den här tiden på året är endorfinerna extra viktiga för mig.

När vi kom hem till Drömgården igen, hade pappan lagt det sista golvet färdigt. Dom två rum som är kvar utan golv, är dels det rum som ska bli badrum och sen ett stort rum vi inte riktigt vet vad vi ska ha till ännu. Så dom två rummen ingår inte i den här renoveringssvängen. Vi är alltså ”klara” med golven nu överallt och medan jag jobbar på med takfix, jobbar M vidare med väggreglande. Tapeter i sikte, mao!

Veckans sista dag dansade vi ut det sista av julen, myste med hästarna och åkte spark på vår åker som mer liknar en jättejättestor skridskobana än något annat.

Människorna, djuren och den här platsen som vi får kalla för Vår plats på jorden. Alltsammans gör mig enormt lycklig. Varje, varje dag. Jag behöver inga dyra smycken, tjusiga kläder eller resor långt bort. Får jag gå en sväng till lagårdsstallet och ta hand om hästar och pussa mule, höra barnens små funderingar och alltid finnas med en famn för dom. Då, är jag så innerligt nöjd och lycklig.

Veckans planer:

-Nu är hemmet storstädat, men behöver piffas med lite nya blommor. En tur till blomsterhak är nödvändigt. Så himla ”tråkig” att-göra-syssla, va….! (superskojar, äälskar ju blommor!)

-Fortsätta inskolning av StoraLillasyster!

-Det kan vara så att det återigen är reportagedags för lilla Drömgården. Jo, så är det. Till helgen kommer en ganska så stor tidning hit och det känns jätteroligt och lite för spännande. Lite roddande inför det behövs.

-Jag ska fylla på frysen med matbröd!

– Sända er hälsningar! .. jag funderar på om det är dags för en frågestund snart, skulle det vara roligt tro?

– Tillsammans med den skäggige ska jag iväg på ett möte som kan mynna ut i ett roligt samarbete!

-Framförallt! Njuta HemmaMammaliv allt jag bara kan och pussla, pyssla och kramas med gullungar och vackerhästar!

Önskar er en hjärtevarm och god januarivecka! Tänk på, att varje människa du möter, bär på något som skaver. Möt varje människa med snälla ögon och den säkra vetskapen om att ”vi är alla bara människor”. Ok? Yes, high five på den!

Emmeli

Måndagshälsningen på en tisdag! -med jullovsglimtar och veckoplaner!

Hej där!

Hoppas att ni mår bra allihopa! Idag har vardagen dragit igång här för oss på gamla Drömgården efter ett långt, långt Jullov. Pappan åter på arbetet och barn och mor som lever Hemmaliv och så möts vi till kvällen. Vardagen är god, den med. Men nu tar vi en titt på jullovet, vetja!

Vårt Jullov var så gott. Efter Julhelgen väntade en lång rad av pärlbandsdagar. Det vilade en sån ro över dagarna och vi tog varje dag som den kom…

Byggde lego och andra lekiga bestyr. Titt som tätt drog också jourande Brandispappan iväg och var någons Räddare i Nöden, men återvände snabbt in i Jullovsbubblan.

Vi träffade älskade Storfamiljen, titt som tätt. Som här, där det var disco i Salen med småkusinerna. Bland det gulligaste jag skådat!

Vi lekte ute i snön, innan snön blev isgata vill säga. Åkte räserkälke med arbetshästen Mamma som draghjälp. Mellan löpturerna var det också en rolig motion. Snölek är roligt för både stora och små!

Vi har ”hästat” i massor. Här var vi efter ett pass på en liten prommis över till Tand G. En gång hästtjej, alltid hästtjej. Gamla, gamla tanten blev så lycklig över att få träffa hästarna.

Samtliga i familjen blir lyckliga av hästarna. Barnen ääälskar sin ponny.

Den här stunden var nog en utav Bertilens allra lyckligaste i livet hittills. Vilken syn alltså. Prinskorven skrek som en stucken liten minigris när turen var över. Älskade lilla djurvännen. Han är så kär i både katterna och hästarna.

Vi har blivit ompysslade både i mitt och mannens barndomshem. Våra föräldrar, barnens Mor- och Farföräldrar. Fyra obeskrivligt viktiga människor i våra liv.

En eftermiddag hade Lillebror och Pappa tumistid hemma, medan jag fick äran att susa till stan och gå på bio med dom två Storasyskonen.

Och från att ha lagt projekttid på hästfix senaste månaderna, så blev det färdigt, nytt år är här med ny energi och vi kan åter igen dra vidare med vår övervåning. Vi är så himmelens peppade! Har haft vår första renoveringspaus sedan vi flyttade hit och det har varit såhåå skönt! Att påbörja takmåleri kändes superpeppigt tyckte jag och har senaste dagarna målat taket i bild, tre varv och Junihjärtat har plötsligt ett färdigt tak.

Mannen har lagt golv i trapprummet. Det rummet har tagit massssor av tid då väggarna var som ett vågigt hav.. oj som M slitit med att yxa väggar hyfsat raka och därefter regla. Nu har M i ett nafs lagt färdigt golvet där i trapprummet efter att riktandet är färdigt, och väggarna är alltså redo för pärlspont… målarfrugan måste lägga in högväxel!

Golven som var fyllda med spån och allt möjligt, tömdes ju och i det nya mellanbjälklaget ligger nu istället fräsch Cellulosaisolering.. och förstås har vi lagt ner en hälsning från oss till framtiden. Ett reportage från Drömgården, några skrivna rader och alla upphittade skor som ska bringa lycka, fick förstås också läggas tillbaka på sin plats.

Så märkvärdigt att kunna GÅ där uppe! Så märkvärdigt, överlyxigt, att få skapa vårt Hem tillsammans.

Ja, åh.. vilket Jullov.. som vi fyllt med allt möjligt gott. Lycklig är jag över att barnen varit friska och att vi har kunnat fylla dagarna med så mycket mys. Nu väntar Vardagslivet och Känslomänniskan Den Stora (undertecknad) är förstås lite vemodig i hjärtat. Ääälskar ju Juletiden och hade gäärna kunnat tänka mig ännu fler långa, julloviga dagar, alla tillsammans. Men Vardagen är igång nu och den älskar jag ju, också. Allt blir bra, bara vi är igång med kära rutiner.

Just nu är vi till exempel skittrötta när klockan är 09 på morgonen och precis iingen busunge är på väg till kudden den tid dom egentligen brukar. Vi har haft Jullov, med andra ord. Så fint så.

Veckans Planer:

Vända tillbaka dygnet och försöka hoppa in i vardagen på ett snällt sätt för oss alla..

Ta hand om småungar och nypa mig själv i armen över att få gå mot ännu en vår som HemmaMamma

Följa Storasyskonen till Förskolan!! ..har inte landat i det här ännu…kanske återkommer med inombordsbubbel…

Så sakteligen försöka påta undan Julen så att jag knappt märker det själv och hinner tycka att det är sorgligt…

Samtidigt som jag klättrar i ett berg av tvätt, försöka beta av mail och andra viktigheter..

Sända er hälsningar, förstås! Nu är Jullovsbloggandet förbi och här kommer trilla hälsningar som vanligt igen. Ni har massor av frågor om golvet vi lägger på övervåningen, återkommer med bland annat svar om det!

Landa! I ett nytt år. och månaden Januari. Det blir nog fint.

Önskar er alla en mjuk och fin start på den allra första hela Januariveckan så hörs vi snart igen!

Emmeli

Måndagshälsningen!

Hej på er!

En utav årets allra sista måndagar är här och här kommer årets allra sista Måndagshälsning, en gedigen sådan (hah!). Vi tittar tillbaka på veckan som gick, den fylldes med högt och lågt. Och därefter, planer för veckan och vad längtan är så stor efter..

Jag fick börja veckan på mycket älskat vis; med en springtur i snön med smygande sol och bara mig själv som sällskap.

Tisdagen var som en drömdag. Såg ut sådär. Jag och Tripp, Trapp och Trull höll oss utomhus en god del.

Tjavade ner på byn och sedan hem igen, små ben kämpade tappert och mysigt var det att komma hem till hästarna sedan.

Så drog vi till med Det Stora Julelimpabaket. Vansiinnigt mysigt. Och gott!

…. så, till kvällen skedde något jag var noll procent beredd på; Storhästen Ikran provade plötsligt rejält vem som skulle vara den nya flockledaren, egentligen.. han eller jag? En mörk decemberstund jag förmodligen aldrig kommer att glömma, följt av en sen kväll och natt som var mer eller mindre kaos. Drömmen kändes som en mardröm. Både jag och M kände oss otroligt ledsna.. och villrådiga. Samtidigt, som vi hela tiden sa att ”han är en häst. hästar är flyktdjur. han är inte trygg ännu. han testar oss”.

Dagen efter, kände jag mig som mitt vanliga häst-Emmeli igen.. Fullt påhejad av familj och älskade vänner. Från mitt räddaste jag, plockades uppenbarligen det där häst-modet fram igen, det som ju var jag för en hop år sedan men som nu känts ovant och dammigt för ett slag. Jag beslöt mig för att VÅGA, som vanligt. In jag stegade i hagen, och berättade för Ikran att ”det här är min hage också. Framförallt min mat också, flytta på dig”. Varpå hästen backade, frustade, sänkte huvudet och förstod. Sen dess har vi inte tjafsat mer. Ni förstår; högst i rang, kommer först fram till maten.

Jag skulle aldrig kunna sova om natten om min teori gick ut på att bestraffa hästen och ta i med hårda tag, för att få honom att lyda mig. Jag vill inte kuva min häst, jag vill skapa mig ett språk med min häst. Och vi är på god väg. Fler testande bakslag kommer garanterat komma, men tillit håller på att skapas, det är tydligt. Hästkillen har stor kostym, men behöver min (och M´s) tydliga hand… precis som alla nordisar. -Fortsättning följer, resan har bara börjat..!

En dag kom mina älskade föräldrar och kramade om småslut dotter och tre små glada barnbarn. Vi fikade julefika och hade det gott.

Storebroren susade till förskolan två svängar och en dag var det lusse-firande. .. småsyskonen hakade på, dom också. Tre små nissar satt och åt frulle tillsammans och det är ungefär den gulligaste synen jag vet; dom där tre tillsammans, snicksnackandes om ditt och datt.

Jag knatade långprommis med snusande sällskap.

Och bjöds på alldeles underbart fint luciafirande i kyrkan. I bild, min vackra Musikfröken-Storan.

Det blev fredag, lugn luciamorgon hemma, följt av att vi stillade oss för avsked av en gammal, gammal människa som lämnat jordelivet. Sorgligt och så vackert, på samma gång.

Det blev helg och i hallen, en hel hög av nya hästgrejer.

Barbacka-pad, nytt repträns till liten ponny och långa rep till träning med Ikran. Lördagen gick åt till att försöka få hästpojkarna till ligghallen för att torka lite i det otroligt blötkalla vädret. Vi lockade in dom genom att flytta maten dit in.. egentligen inte som vi vill ha det, men i kallblöta nöden, så kändes det gott. Vi vill ha långt mellan mat och vatten och så, för att hästarna ska ha det så naturligt som möjligt och söka sig emellan allt, och däremellan få vardagsmotion.

Till kvällen; mys och bastu hos mina föräldrar. Maj gadd, så skönt. Julepyssel vid köksbordet också!

Så blev det veckans sista dag och Tredje Advent. Vi var ute i skogen hela familjen och letade (och hittade, hurra!) en julgran. Dyngsura kom vi hem och svirade om för att sedan gå till gullegrannen på mysfika. Till kvällen skrev jag och Bertilen julkort.

En adventsvecka så omtumlande, orolig, sorglig, lycklig, mysig…. och alltid, trygg. Tacksam, är ett fjuttigt ord.

Och nu då? Juleveckan, med bara (tyyp) en vecka kvar till jul. Ska vi kika på vad jag har i görningen?

Veckans planer

-Tillsammnsmåndag. Ni förstår Nissenissan gav barnen en badpuff i adventspaketet igår.. som en ledtråd till denna dag. Där NisseNissan i samråd med föräldrar, hade gjort upp om att göra drömmåndag för ungarna, med besök på Äventyrsbadet! Och ni kan bara ana hur roligt vi haft, hela familjen tillsammans. Rutschkaneåkande, lunch på Restaurang och ännu mer vattenbus. Ungar och päron är omåttligt glada över dagen.. och sådär efter-bad-i-flera-timmar-trötta-nu. En lugn måndagkväll väntar!

-Hade som mål förra veckan att bli klar med julklapparna. Det sket sig totalis. Men jag tror nog att det ska ordna sig inom kort! Eller jag HOPPAS det, haha!

– Skicka julkort!

-Bvc med Lillebroren B.

-Hjälpa Minimannen att ordna små frökenpresenter.

-Beta av lite pappersjobb i mitt älskade lilla företag. Är så enormt tacksam över den här platsen, där jag får orda och bilda och dela med mig av livets höga och låga, till er.

-Skapa små äventyr för barnen.. älskar det!

– Sända er hälsningar, förstås!

-Fira julllllooooov!!! Och jag längtar så att det värker i hela mig när jag tänker på det. Ska bli så ofantligt gott.

Tack, igen och igen för att ni alltid finns som ett bollplank ,precis alltid. Förra veckan var kruxig, bitvis. Jag uttryckte hur jobbigt det kändes med hästkrångel… och som ni högg in och hjälpte till på alla vis ni kunde. Tack. <3
Ta hand om er och ha en så luuugn, mjuk och snäll veckan-innan-jul ni bara kan ha. Det kommer liksom bli jul än om du prickar bort någon av dom där alla punkterna du ”villhöver” göra. Jag försöker träna på det, redan från start som småttingmor i juletider.. jag vill liksom inte bli den där utarbetade som inte orkar hålla humöret uppe. Förstås måste man alltid få bli trött och tappa modet, tiden nu är tuff med så mycket mörket och minimalt med solljus. Men ni förstår nog hur jag menar…

Allt gott!

Emmeli