Måndagshälsningen! -Årets första!

Å, det känns som årets första måndag och jag tänker titta lite tvärt bakåt och gotta mig i några jullovsglimtar till utöver dom ni redan sett, innan vi blickar framåt!

Jullovet 2020..

Vi alla tryckte på slappna-av-knapparna och checkade in för energitankade.

Och oj som vi varit ute i vintern och friskluftat oss. Byggt snögubbar, åkt utför lobryggan, sprungit, promenerat, bara-vara-varit, ätit, fikat, hängt med hästarna..

.. och vännerna. Dom är Lycka! .. och att vi inte ser ut som ett gäng korvar med bröd, efter det här lovet, det är ett under! Förresten, var det rysligt gott med grillad lussekrans!!

Och så har vi hängt med familjen. Blir alldeles gråtig när jag tänker på alla fina människor vi är omringade av. Som vi kunnat träffa, ute, trots rådande pandemi. En hel hop längtar vi massor efter fortfarande och hoppas så att vi träffar snart, snart.

Och den där dagen i bilderna ovan, åt vi faktiskt INTE korv med bröd. Räseråkande med barnen varvades med fyllda pitabröd med köttfärs-paprika-vitkålsfräs och vitlöksröra. Och fika på toppen, förstås. Åhå som vi fikat detta jullov! Älskar det! Till sist byttes lussebrödet mot nybakta chokladiga mjuka kakor.. Bertan bakar ju helst varje dag så han har varit så lycklig så. Pepparkakor och hemkokta karameller på toppen!

Och det har åkts traktor (skotta, flytta tunga saker, fodra hästarna.. oj som vi är tacksamma över Pelletraktorn!) och ridits världens snällaste Lillponny.

En dag hade vi ombytta-roller-dag. Som barnen ÄLSKADE! På alla timmar under dagen fick mamman och pappan bara två ”nej” var på sig. Resulterade i mycket bus, som att vi bland annat tjavade ner med detta ekipage på byn och shoppade godis.. till lunch. Efterrätten blev tacos. Tokerier va!

En dag röjde vi i första delen av lagårdsstallet och det var så makalöst härligt. Vilket utrymme det blev. Nu är det bara ”resten kvar” där nere… målet är att skapa oss en uppställningsplats där inne, som Hovis kan använda till exempel.

Ja det där var verkligen Jullovet som kändes som balsam för själen och som önskades att det aldrig skulle ta slut. Fast till sist började jag ana känslan av att längta till rutiner, att inta första kaffekoppen i ottan istället för på halva förmiddagen, nya projekt här hemma, lite mindre sockerstint och lite ordning på både pinaler, hem och människor. Den känslan.. tyder nog ändå på att vi haft det väldigt fint tillsammans. Så tacksamma är vi.

Å, puh! Det gick ju rätt ok, det där. Att starta dagen med väckaklockering, alltså.

Vi väckte oss tidigt så vi kunde ha en lugn och skön morgon, hinna mysa och vakna till i lugnan ro. En skolpepp pojke lämnades på skolan och vi andra drog hem och gjorde morgon i lagårdsstallet. Många kalla grader, ungarna var inte alls pepp och lät därefter och med en SlarvMaja (undertecknad) som inte tömt vattenslangen på vatten så noggrant igår, så var det små frysproppar som satte stopp för vattenflödet… skit också. Bara bära in vattenslangen i vårt redan aptrånga duschrum. Beslöt mig för att skratta åt ”eländet”. Som ju inte alls är något elände. Så här är det, också! Drömgårdslivet. Väl inne i värmen blev minstingar glada och slang upptinad och mamman sörplade god påtår. Till sist fick hästarna sitt uppvärmda vatten (jo, det där har M fixat så bra. Isolerat och grejat så i hästarnas värmebalja serveras ljummet vatten vintern igenom och vatten fryser där)… hädanefter är jag mer noggrann med vattentömmandet efter vattning. Nu har ”Snösmockan” den utlovade dragit in över länet och det fullkomligt vräker ner snö. Klass-3-varning här hos oss… och vid kusten, där vi ju bor, som allra värst. Hujedamig. För spännande. I detta nu är M ute tillsammans med två genomgoda, hjälpsamma människor och strävar upp vår gamla, gamla lagård som vi länge tänkt att vi behöver göra något åt.. ifall att det skulle komma ett för tungt snötäcke på taket och den då skulle kunna ge med sig…. en sak vi inte kommit till skott med. Förrän nu ikväll, i smärre panik. Men vi har hjälp. Och som vi är tacksamma för det. Hoppas på att få vakna imorn till ett lugnt vinterväder med lagård och hästar lyckliga…. min högsta önskan för veckan. I övrigt, några fler planer? Självklart.

Veckans Önskeplaner:

– Välkomna vardagen varsamt! ... imorn är skolan stängd och vi tar hemmamysdag hela gänget. Det känns så jädrans mysigt! .. vi smygstartar vår mjuka vardag, helt enkelt. Gott.

– Jag ska unna mig stunder av rensa, röja, ordna och fixa. I ett hem som verkligen längtar efter just det!

– På Tjugondedag Knut dansas Julen Ut!

-Boka planeringsmöte med mig själv. Finula på innehåll för årets första månader, här på bloggen och instagram. Utöver texterna som bara kommer från hjärtat här och nu så ser jag fram emot att bit för bit få prata övervåning med er, planera årets Trädgårdsprojekt osv. Hojta också ni, om det är något särskilt ämne ni önskar!

-Röra på mig! Frisklufta! Andas häst! Januari är en utav dom månader jag behöver rörelse som mest. Jag vet att jag lätt pendlar mellan att känna mig pepp på ett nytt år, längtande och ivrig.. och också såå trött, orkeslös.. och på toppen kunna mötas av Skoskav i själen. Ångest, alltså. Mötte den för första gången, när det inte handlade om oro för någon annan i min närhet utan faktiskt ”min egen ångest”, för två år sedan. En jobbig men nyttig upplevelse. Läs HÄR.

-Städa! … längtar så efter nyskurat köksgolv.. nytvättad trasmatta utan pepparkakskladd och kanske den allra första tullisbuketten för denna vinter?

-Njuta av Januarihelg! .. vi har några planer som jag tror kan göra gott för oss alla fem.

Önskar er en god januarivecka. Ta hand om er. Allt ni bara kan, ok?

Emmeli

Jul- och Mellandagsglimtar!

Det är Jullov och vi anammar det ut i fingerspetsarna… landar, vilar, myser och tar igen oss, alltså.

Vi tar en liten kik på några Jul- och Mellandagasglimtar, vetja!

… efter Julafton kom Juldagen och i år till skillnad från ”alla andra” år, så var mamman inte uppe på Julotta utan tog lång, lång sovmorgon.. liksom hela gänget. Dagen förflöt sedan på Juldagsvis, lugnt, fridfullt och timmar av lek med nya Julklapparna.

Allt innemys varvas med mycket friskluft. En långtur med hela familjen. Storebror till ponny. Ursött ekipage, eller hur!?

Vi har ätit flera julmatsmiddagar. Där både Svärmor och Mor skämt bort oss med inlagd strömming och sill och annat. Förskräckilgt så bortskämda vi är.

En kväll ordnade vi oss ett Matrum. Ja, det blir det väl med ens om man ställer in ett bord i rummet, så det dugligt går att äta där? Just så. Alldeles ypperligt pussla- och bygga lego-bord blev det också. Själv dammade jag av felan och spelade. En jullovsstund att minnas. … och jaa, om ni visste vad det kliar i Herr och Fru L´s renoveringshänder att sätta igång med detta rum på riktigt.. men, vi är Jullovslediga nu, så det så.

När barnen somnat har jag och M dukat upp med massa gott och krupit upp i Finsoffan och sett dravvliga romantiska komedier. Det är kärlek så det förslår. Att Mannen ser sånt med sin fru utan att klaga, alltså. Han vet hur traumatiserad hans högkänslige fru blir av något läskigt eller alldeles för dramatiskt.

Vi har sprungit med våra nya Icebugs. Något jag och M unnade oss varsitt par nu lagom till jul. Otroligt roligt att springa med.. M har testat springa i full fart i skogen över stock och sten, sliriga rötter och annat och spikade, greppade skorna fungerar finfint. Så också på moddiga och isiga vägar, säger jag.

Vi firade Annandagen hos Mor och Far. Några timmar utefir, PappaMorfar och barnen skötte stora elden. Det grillades lunch och serverades varm choklad och Mammamormors goda, goda kakor.

För första gången i mitt liv, fick jag nöja mig med en titt in genom fönstret hos mamma och pappa, för att njuta av deras skapande av julemys. Det gick det med, än om jag önskar att få vara med om en ”Allt som vanligt”-jul, nästa år. Och vi fick ju ändå ses nu också, ju!

Så blev det ”Tredje dag Jul” och vi hade den pyttigaste Julesittningen i mannaminne. Men ack så mysig! Barnens Farmor och Farfar tjavade lilla vägen till oss och så åt vi gryta tillsammans. Barnen visade stolta, stolta upp övervåningen och alla nya rum.

Till efterrätt hade vi gjort en riktig favorit. Vaniljpannacotta med skogshallon och limesocker. Oerhört enkelt att göra. Och så makalöst gott! Receptet finns HÄR. En ypperlig nyårsdessert som enkelt går att förbereda!

Och titta här då! Gullungarna på väg till sina ”bästisar” på Sleepover. Coolingarna drog iväg med ”Loka crush” och ”Chirre” och hade det världsklass-härligt hos finfamiljen B. Till sist somnade även mamman här hemma…. haha! Så otroligt ovant att inte ha klanen samlad. Men så hejdlöst underbart att barnen är så trygga med våra vänner. En trygghet, för oss alla.

Och i morse vaknade vi till ännu ett nytt snötäcke. Jag vet inte vilket i ordningen. Norrisarna här, jublade över denna syn! Hittills har samtliga snötäcken kommit och sedan regnat bort lika tvärt. Snälla snön, ligg nu kvar här och sprid vinterlycka!

Ja. Det var några Jul- och Mellandagsglimtar, det!

…tänka sig, nu är det bara en liten snutt kvar av detta år. 2020. Jag tror att jag ska följa traditionen här inne och knåpa ihop en liten Årssammanfattning lagom till Nyår!

Ta hand om er tills vi hörs igen!


Emmeli

Måndagshälsningen! -sista för år 2020!

Det är måndag den 21 december.

Jag känner hopp. ”Det är midvinter. Och nu, alldeles snart, tänker ljuset vända åter”. Vilken tröst det känns som, mitt i allt som är, eller hur?

Jag är redo för årets sista Måndagshälsning… titta lite tillbaka, landa, innan vi tar oss ann Juleveckan!

Decemberveckan som gick..

Vi skickade julkort. Hur mysigt som helst!

NisseNissan busade och busade. En morgon hade han ”ordnat frulle” till barnen.. som tydligen låg klar i stekpannan….. i morse hade han visst varit och hjälpt oss pynta julgranen lite till också… med toapapper lindat runt, runt, runt. Ja, ni må tro att vi får många skratt!

En dag såg vi solen några få, få minuter. Chippen passade på och tog sig en tur!

Vi julbakade. Lussekatter! .. och ”Mors Rågsiktslimpor” (recept HÄR). Gott, gott, gott!

Vi familjegympade!

Vi levde i ett kreativt småbarns-, renoveringslivkaos. Som alltid. Och vi älskar det! Fast väldans skönt var det när det blev lite ordning och reda, lagom till helgen.

Vissa var väldans trötta stundvis. Morsan kan också stryka under på den känslan!

Vi tjavade över lillåkern till Tant G, för att önska God Jul och ge lite krameller och hembakt tunnbröd. Hjärtevärmande, för oss alla.

Och så hängde vi med hjärtevännerna, förstås. Det är ren och skär lycka, hur både stora och små kommer så väldigt väl överens. Ena dagen lekte ungarna där. En annan dag här. Veckans sista dag, Fjärde Advent, var vi ute på en så trevlig utflykt.. jag berättar mer om den imorn eller så!

Om det nu måste vara en dryg pandemi.. så är jag nu än gladare för att leva som vi gör. Och där vi gör det. Det är inte såå förskräckligt stor skillnad jämfört med ”vanliga livet”. Mer än att jag längtar ihjäl mig på att få pussa och krama på mina älskade päron. Men den tiden kommer åter… bara vi hjälps åt nu eller hur?

Än hur mycket vi saknar våra Matlag med vännerna och alla mysiga innehäng så ses vi bara, bara ute just nu. Barnen får ju ses inomhus.. men vi vuxna pälsar på oss och hänger ute, med goda avstånd. Vi åker ingenstans. Besöker ingen stad. Julhandlar inte i något köpcentrum. Handlar bara här i byn. Umgås bara, bara med vår närmsta krets. Försöker, försöker, försöker göra så gott vi kan. Det gör vi alla, visst? Tillsammans ska vi klara oss igenom denna prövning.

Nu tar vi hand om dom sista dagarna av detta året, så gott vi kan. Och ser fram emot ett nytt, hoppfullt år!

Juleveckans planer!

-Njuta varendaste guldstund som bjuds, med bara dagar kvar till Julafton! Det är helt otroligt hjärtevärmande med juletid tillsammans med småttingarna.. -om jag har koll på alla klappar och om ”allt är klart” här hemma inför Julen? Nix.. den biten är inte så väldans uppstyrd.. .särskilt inte i år, när vi just nu lägger extramycket tid på övervåningen, och när vi inte har någon stor bjudning inplanerad eller så. Jag tar tillfället i akt att vila i det som är och njuter väldigt. Full koll har jag på att ungarna mår gott och morsan och farsan, likaså… det är viktigast, alltid, visst? Det andra ordnar sig..

-Fira in Jullovet! Imorn, checkar nämligen Skolpojken och Rit- & Konstruktionschefen in på Jullov med oss andra Hemmakottar. Det ska bli helt underbart. Långt pärlband av dagar fyllda med nästan inga planer alls och bara massa Tillsammanstid väntar.

-Vi sjåar i det sista med övervåningen! .. och det är så kuul och som julafton, varje dag! Sånt pirr. Kanske sover vi sista natten här nere, till dan före dan… ”Mamma och Pappa! Ni veet att ni bara har TRE dagar på er nu, va!?”, sa 6-åringen med spänning i rösten till oss… ni följer oss i farten, genom att kika in på instagram (@dromgardsliv) och följa oss i stories där!

-Ni får en tidig Julklapp av mig inom kort, nämligen ”Julegympa”. I rörligt format, i stories, visar jag passet.. bara dra på musiken och ge er själva en god genomkörare.. lovar att julmaten smakar godare och finasoffan är ännu skönare, efter ett härligt gympapass!

-Skura köksgolvet och lägga på röda julmattan! Knipsa in lite nytt ris från skogen. Julhandla mat och förbereda för Julhelgen.

-Fira Jul! <3

Ta hand om er nu, allt ni kan. Önskar er en god, god Julevecka. Så god den bara kan bli. <3


Emmeli

Måndagshälsningen!

… Det är måndag.

Senaste dagarna har varit lite utav en dimma. ”Det är bara att förhålla sig till det som är”, som Hon skulle ha kunnat säga. Påverka det jag kan. Men ”bara förhålla sig”, till det andra. Vi tittar tillbaka på veckan som gick.. bland många härliga stunder, pågick också en oro och ledsamhet.

Så är livet, jag vet.. Högt och lågt i salig blandning. Ibland mer, ibland mindre.

Veckan som gick..

…startade regnigt. Igen. Och jag vägrade klaga på vädret. Någon kämpar med att få leva sin dag.. och jag snuddar vid tanken på vad ”tråååkigt väder det är”. Nä. Tacksam drog jag ut med ungarna.

I Drömgårdens egna Julkalender, stod det en kväll att vi skulle täppa igen alla ”lockhål” i taket.. hålen som annars skulle blivit ovanför taklisten ni vet. Så, det hade vi just gjort här. Och lampan i taket var provtänd. Nyp oss i armarna!

Hela-familjen-gympa hade vi också. Barnen älskar det! Och päronen lackar av svett. Alla nöjda! ..Titta! Medaljer fick vi denna gång också! Älskade barn. Så mycket glädje dom skänker.

Det pysslades och pysslades. Och apelsinklyftorna var mer än goda. Mamman smälter av att få vara mitt i bland dessa små. Avgudande blicken från Minsting till sin syster, går inte av för hackor.

Det slumrades på soffan.

Vi hade vänner här, på lek och fika. Ute, förstås. Barn leker och rider lillponny, mammor pratar livet. Sånt är fint.

Så blev det fredag och minstingarna och jag åkte förbi MammaMormor och PappaMorfar. Bara för att säga ”vi älskar er!”, lämna en blomma och lite choklad. Värmde gott. I allas hjärtan.

Denna decemberfredag blev också förskräckligt sorglig. Ofattbar tomhet och saknad uppenbarade sig. Jag är så tacksam som var en av alla som fick vara i L´s famn.

Lagom till fredagsmyset hade NisseNissan lämnat paket på bron… vad det var där i, får barnen berätta en annan dag!

Det blev lördag och medan ungarna var ute och lekte i timmar i den nyfallna snön, passade NisseNissan på att gömma chokladtomtar på barnens rum..

..och så hade vi en skara småvänner att hänga med, jag och M. Så fantastiskt att se barnen med sina vänner. Världens finaste dessutom. … Minsting låg och sov på köksgolvet. Ett försök hade gjorts att väcka honom efter vagnsvilan… men han somnade visst om där på fällen.. lillvän.

Jag fick kraft från barnen men i ensamma stunder, som här under långa promenaden, trillade tårarna.

Så blev det Luciamorgon.. vi tände änglaspelet och dukade fram mysfrukost. Lussebulle, förstås.

Vi vigde sedan dagen åt att glädja andra. Bland det bästa som finns. Bakade och lagade och susade med det till människor som behöver det mest.

Lusse-kortet med orden ”Glad Lusia”, gladde också några betydelsefulla människor för oss..

… dessa tu där i dörröppningen. Söndagen avrundades med att vi lussade för mina älskade föräldrar. Och direkt därifrån, till mannens älskade föräldrar. En förskräckligt sorglig, men otroligt vacker Lucia och Tredje adventshelg.

Veckans önskeplaner!

-Ta en dag i taget. Och ”bara leva”. En ynnest.

Göra ett litet med naggande gulligt fotouppdrag (läs: samla skolpojkens klass och föreviga den!)

-Julestöka! … barnen längtar efter ”mammas jullimpor.. såna som mormor också brukar baka”. Och såna tänker jag överraska med någon dag. Någon dag, när det passar.. med ork och så, ni vet.

-Frisklufta! Springa och promenera, leka ute med barnen, hänga med hästarna.. Gudomligt alltihopa!

-… tillåta mig smyglängta till Jullov. Jamen faktiskt. Jag älskar att leva i nuet. Men drömma och längta lite lagom, är också fint. Och nu ser jag enormt mycket fram emot Jullovet med min älskade storlilla familj.

Ta hand om er alla, så hörs vi under veckan! <3

Emmeli

Måndagshälsningen!



Det är måndag och ännu en mörk decemberdag här i norr.

När snön smälte bort för några dagar sedan och det sedan regnat och regnat, så är det så otroligt otroligt mörka och blöta dagar just nu. Men, det här är bara konstateranden. Inget klag. För fy tusan vad härligt det är. Att på friska ben, kunna knata ut. Andas friskluft och tanka energi. Oavsett väder.. om det inte blir ljust ens mitt över dagen, så är det bara så. Skäll skulle jag ha, om jag klagade för något så världsligt som att det regnar istället för snöar. Inte sant!? Vi pysslar om dagarna och gör dom så varma och trivsamma vi bara kan, visst?

Nu tar vi i vanlig ordning måndagshälsningen. Blickar lite tillbaka innan vi kikar på den här adventsveckans önskeplaner…!

Veckan som gick, fylldes med..

Sånt här. Mysiga stunder i hemmets trygga vrå. Jag beundrade stickesockarna jag fått av Svärmor, sörplade kaffet och spelade spel och pusslade tillsammans med småmänniskorna i mitt liv.

Månskenet var helt magiskt och nätterna kändes ljusa med skenet mot det tunna snötäcket. Och morgnarna, var som en saga. Dessa bilder är från morgonrundan till lagårn. En syssla alla mår så gott av.

NisseNissan är så busig i år förstår ni. Känner sig som hemma. Går i skafferiet och äter upp pepparkakor under natten och smular ner som tusan… (tror ni barnen är förtjusta?)…

Vi umgicks med våra helt underbara vänner. Vi säger det till varandra varje gång vi ses, vilken lycka det är att vi funnit varandra. I vår lilla by. Bara några minuter med bil, eller en promenad från varandra. En utefika med goda avstånd och lekande barn i kring, är så otroligt gott. Vi gör vad vi kan i dessa tider! N hade ordnat så otroligt mysigt och gott för oss alla!

Och den här eftermiddagen var magi för HemmaMamman. Den jag redan beskrivit. Den med huset fullt av småungar som lekte och fikade och fejade. En skara lyckliga ungar. Kan inte tänka mig ett härligare sällskap!

Så blev det regnig helg och hela lördageftermiddagen och till mörka kvällen, var jag och den skäggige på date. Ja, alltså.. date, på vårt vis. Inte på flådig restaurang eller så. Nä, medan lilla barnaskaran var hos älskade vänner och blev topp-ompysslade, fick deras mamma och pappa tumanhandtid, byggstädade inför slutspurt i bygget och åt middag på två. Ni förstår, så busigt det kändes! Och alldeles underbart, när skaran var hel sedan.

Så blev det söndag och Juni tände Andra Advent-ljuset. Pappan ser liite bekymrad ut.. undra om det beror på att Minstingen håller på att sätta sitt lilla pekfinger i ljuset? haha

Hela dagen var ett enda långt mys. Med kojbygge, julkaramellskokande och på toppen; Pepparkaksbygge och pyntande av det hela.

Veckans önskeplaner!

-Ha alldeles ”vanliga dagar” med min familj. Basic? Nä, inte alls. En ynnest. Och lyx!

-Göra det allra sista skriv- och fotouppdragen inför julen!

Göra några julklappar..det personliga är så roligt tycker jag!

Måla lister! Vi kämpar på i rekordmängd på övervåningen just nu, en ”Julkalender” är gjord och varje dag vet vi vad vi behöver hinna för att kaaanske kunna flytta upp till jul… vi gör så gott vi kan. Det räcker så. Bara lite roligt att ha ett tidsmål nu när vi är så nära! .. annat var det när vi stod i en spånhög och skottade och någon undrade ”när är ni klara tror ni?”. VI VET INTE, ju! Men nu, nu vet vi.. typ. Och det är… snart…. 😉

-Luciamysa! … kan bli alldeles gråtig när jag tänker på att vi inte får vara med om det där magiska i kyrkan i år. Lyssna på lilla 6-åringen … men! Det hade kunnat varit värre. Det, är inget att lägga fokus på. Pandemiskiten kommer dra sin kos. Snart. Det bara måste den! Framtill dess, gör vi livet så gott vi kan, med det vi har.

-”Bara Leva”. Det största vi kan göra. Vi mår så gott och är så tacksamma för det. Men livet sker ju…, högt och lågt, förstås. Jag har ont i magen över flera saker just nu. Och jag försöker ordna alltsammans, så mycket jag bara kan. Ger mig inte förrän motsatsen är mig bevisad, ni vet. Vi är så himla tacksamma över att få leva som hel familj, dag efter annan. Med små bekymmer som snoriga näsor, föör leriga hästhagar, decemberregn…. tänk gärna du med, på vad du har att vara tacksam över…

Önskar er en god decembervecka! Ta hand om er. Allt ni bara kan!

Emmeli

Måndagshälsningen!

God morgon måndag och alla ni som kikar in här!

Vad kuuul det är att ni blivit så många fler på sistone. Jag har mina aningar, att den där svep-uppfunktionen vi (ja, inget Drömgårdsliv utan er har jag ju sagt!) lyckades ordna oss för ett tag sedan, har gjort att ni är fler som hamnar här också och inte bara på instagram. Så glad är jag för det. Här inne, i min alldeles egna bubbla, trivs jag ju så ofantligt bra och här har vi plats att prata med fler ord och utbyta ämnen som kanske inte får plats på annan plats.. att kommentera gör ni genom att klicka er in på specifika inlägget, då dyker kommentarsfältet upp! Känn er varmt välkomna hit, alla alla!
Veckans första dag, alltså! En liten tillbakablick på veckan som gick, innan ny veckans planer önskelistas. Ja, så får det bli!

Veckan som gick!

Vi spenderade många, många timmar ute i friska luften. Lek och hästande, långa promenader och springturer med småttingar i vagnen.

Juniflickan var iväg och hängde med sina jämngamla vänner i Kottegruppen… nej förlåt, mamman är kvar i gamla hjulspår. Rääävgruppen heter det för 4-åringarna, ju! Kottegruppen är sista året innan förskoleklass. Just nu leker J med vännerna på förskolan ca 5 timmar i veckan, och tycker det är aaalldeles lagom. Mamman är ”bara lite” lycklig när alla samlas, den där dagen när inte bara stora skolpojken är på vift utan också Skrållan. Så härlig känsla, att känna hur barnen också uppskattar detta ”påhitt” vi har. Att investera i tid, tillsammans. Mysigt också att längta efter varandra under några timmar.

Det pysslades, för fullt, som alltid. Bara syskonskaran men också även när småvänner var på besök. Kreativt påtande. Inte kattskit, alltså! Ena pysselstunden var det pärlplattande (den HÄR boken är ett så fint julklappstips till en liten vän, tillsammans med pärlor och pärlplattor förstås!).

Fjädern tog mod till sig och hälsade på den mest viftande människan i familjen. Vilket framsteg, va! Och jag vet. Hagen ser förskräcklig ut. Tack och lov är det bara sjok av lera och stora partier är torra och fina. Nu har det dessutom frusit på, marken är frusen och hästar torra. Samtliga liv tacksamma!

Så blev det fredag och vi firade in den första adventshelgen med att dra ut i skogen. Ungarna smaskade lussebullar och sörplade festis medan päronen sågade ner en gran… som pryder gården så vackert nu!

I helgen har vi varit ute och fikat och eldat i dagarna två, hängt med hästarna och..

… förberett advent och snickrat.

Till vänster ser ni att barnens chokladkalendrar, peppishuset som ska byggas en dag när NisseNissan hintar om det, tråd och klistermärken till pysselstunden tillsammans.. och så fann jag så söta brickor på loppis för noll och ingenting… det blir årets juleminnespryl till barnen. Bara vet att dom kommer älska att bli serverad frukostmackan på sin egna julebricka. Höger i bild? En hjälte. Som bygger vårt hem. Och som gör allt som om han hade gjort det hur många gånger som helst innan, fastän det i själva verket är första gången med det mesta.. fantastiska människa.

Så blev det söndag och vi firade Första Advent, förstås. Efter lugn morgon med adventsljuset tänt, tog dagen fart. Barnen var med farmor en stund medan jag och M tog en promenad med hästarna. Sen samlades vi här hos oss, Farfars, Morfars och vi. Utomhus. Kring en stor eld. Goda avstånd men ändå med känslan av att vara nära, nära. Så himla, himla fin stund. Vi firade första advent, tillsammans. Trots allt.

Fyyyllda av härligt adventsmys vinkade vi älskade människor hejdå, gick in i värmen och medan Snickarpappan drog upp på övervåningen igen.. intog vi Kreativs Kaos-läge nere, vi också. Det städades ratigt skåp och pusslades och pysslades och påtades.. sen stupade vi i säng till kvällen. Till bredden fyllda av tacksamhet, allihopa.

Veckans önskeplaner:

-Adventsnjuta! – den här tiden, innan jul, är alldeles fantastisk tycker jag! Håller du med?

-Försöka komma en god bit på väg i julklappsfixandet. Det blir några få, väl valda som handlas hem. På nätet och lokalt i vår by. Storasyskonen i vår familj är också väl införstådda med att vi varken tycker att man ska, eller att vi för den skull har möjlighet, att köpa många, många julklappar. Känns viktigt att prata med barnen om sånt, tidigt. Värmer mitt mammahjärta när 6-åringen så självklart och innerligt säger att det bästa med julen är att träffa alla, myset, maten och julklapparna förstås.. men det är liksom inte i huvudfokus, alls.

-Jonglera mitt HemmaMammaliv med lite jobbuppdrag. Det ska fotas, redigeras och skrivas, mailas, bokföras och faktureras..

Mor ska till tandis! – bara rutinbesök.

– Njuta av vinterpälsiga mammutliknande hästar. Käre tid, så mycket lycka dom skänker. Islänningen har varit som en hoppetossa nu igen, under pälssättningen (samma visa var det i våras under pälssläpp) och varit så ”Nej! Vill inte! Gå du ett steg närmre mig så springer jag femtio steg från dig”. Tålamod, tålamod, tålamod, Emmeli… som jag lär mig mycket alltså. Nu är vi på banan igen. Gosar och har kul. Chippen styr runt på ungarna för fullt. Och M smygjobbar med inkörning av Ikran i små, små steg. Deras kontakt är så häftig att se. ”Tänk att vi har hästar nu mamma!”, sa ena ungen bara häromdagen… ja, ett år har gått men det är ändå så nymodigt.

– Måla lister! ”Du mamma! Du menar alltså att det ska vara grått, HÄR OCKSÅ!? Då kan vi kalla det här för Grå Rummet!”, sa Minimannen när han efter frågande som en världsvan MiniByggmästare, fått svar på att väggar, dörrar, foder etc. blir i olika nyanser av grått… nej, ”grååågröönt”, säger mamman. GröGRÖÖNT.

– Börja morgnarna så mjukt, så mjukt. Tända stjärnorna i fönstren, pyssla om yrvakna småungar, lyssna till änglaspelets sång… och bara följa med.. livet, menar jag. En dag i taget. Varje dag. En gåva. Är du med mig?

En sista dag av november kvar. Snart, snart möter vi årets sista månad. Önskar er alla ett gott novemberavslut och en fin början av december.

En god adventsvecka till er!


Emmeli