Att sitta där på sofflocket och bara drömma!

(I samarbete med Impecta Fröhandel)

Där sitter vi;

Bertilen och jag, på sofflocket. Ammar och myser. Favoritstunder och något jag förevigt tänker minnas från den här tiden som Småttingmor och Hemmamamma.

Och idag, är det också väldans lovligt att drömma oss framåt lite, vi trädgårdsodlare emellan menar jag. Ser ni att jag håller i något?

Nämligen det där; 5 utav Impectas 100 (!) förnyheter för ådlingsåret 2020.

Kära hjärtanes, hur nipprigt kan det bli! Det äär så skönt och alldeles otroligt välbehövligt för både trädgård och människa, med denna Vintervila. Och himla härligt också, att få smygdrömma lite. Om sånt här…

Trädgårds- och odlingslycka när den är som bäst!

Spana in Frönyheterna som släpps idag, 4/12, ni med!

HÄR kommer ni till dom 100 frö-nykomlingarna!

Nu ska jag krypa ner i Storsängen tillsammans med småttingarna. Dagens kapitel i vår julebok ska läsas, sen känner jag på mig att John Blund kommer haffa inte bara barnen utan också modern. Jag pendlar ni vet, mellan att nattasudda ohyggligt sent (älskar det!) och att somna med små älsklingarna (älskar det också!). Vi kanske kan kalla det någon slags balans. Typ..

Hoppas er decemberonsdag varit god!

Emmeli

Medan löven faller, sätter jag hopp om en ny vår, i jorden!

Precis så.

-Löven faller så det bara prasslar om det. Naturen andas lugna djupa andetag. Visst kan vädret kännas lite moloket när det spöregnar, är blyertsgrått och mörkret faller på tidigare för varje dag. Men..

Allt har sin tid.

Eller hur?

… och var tid har sin charm!

Nu är tid för lugnare tempo, långkok och tända ljus. För mjuka filtar, stickade sockar och eftertänksamhet. Jag känner själv hur jag förvandlas till en björnliknande varelse denna tid.. vill boa, samla truppen här i lyan och bara vara tillsammans med människor jag håller kär.

Vi omfamnar hösten. Känner den själagod. Och vilsam. Och dagar som ovan, när solen skiner mot löven i eldiga färger, då är det så ljuvt att det inte är klokt, ju!

Och jag, sätter vårlökar i jorden och fylls av hopp om en ny vår.

Min Farmor hade ingen brådis med vårlökarna. Det kunde vara småfruset i marken till och med, innan dom hamnade där det var tänkt. Så du som inte hunnit ännu, hinner! ”Hellre tjäle än för varmt, så lökarna inte sätter igång redan på hösten och fryser bort under vintern”.

Eftersom vi bor i norr, har jag landat i vad jag tycker är värt att sätta inför våren. Narcisser. Min favorit.

Dubbla och alldeles ljuvliga narcisser!

Och några krokus.

Det får räcka. Så himla fint.

Vi bor så högt upp i norr (Höga Kusten) att tullisarna jag tidigare satt, brukar blomma när jag liksom är pepp på sommarblommor. Det är inte så roligt, liksom. blomma.

Men en hoper dubbla pingsliljor och krokus. Det blir finfint!

Det känns på ett sätt som igår. På ett annat, som en evighet sedan jag i våras gick och plockade dessa buketter som en start på sommartiden.

En kvist alldeles nyutslagen björk, lite hägg, något strå ogräs som var så vackert och så dom där ljuvliga små pingstliljorna.

Så hur gör jag när jag sätter mina lökar i jorden?

Gräver en grop. Sätter lökarna som ett kärt vännergäng. Inte en och en här och där. Ihop, i klunga, ska det vara. Det är vackrast, tycker jag.

Täcker med jord så att löken är täckt med några centimeter. Sen bäddar jag om med granris. Mest för att inte katterna ska skita och sprätta sönder hela alltet.

Förskräckligt lättsamt och trevligt, hoppingivande göra!

Löven faller och jag är fylld av hopp om att få uppleva ännu en grönskande vår. Livet. Här och Nu.

Har ni satt några vårlökar? Vad i såna fall? Så roligt att höra.

Ta hand om er!


Emmeli

Förgängligt!

Det där blev min sista trädgårdsbukett för den här blomstertiden. Och som jag blomsternjutit, ända tills sommaren stöp i minusgrader och frostbitet grönt.

Så förgängligt ändå, hela alltet. Precis som ju livet är.

Jag säger inte att det alltid är lätt, självklart eller genomförbart. Men, i många, många stunder, försöker jag andas djupt. Sänka axlarna. Känna efter, hur känns solen eller fjuniga bebbehåret mot kinden? -Vara här och nu, så mycket det bara går.

Krama om dom vi älskar. Hålla hårt i tacksamhetstankar. Inte kika med bitterhet på vad ’alla andra har och gör’. Glädjas med andra, absolut! Men alltid utgå från sitt eget avstamp, sitt eget hjärta och försöka fylla själen med så mycket gott vi bara kan. Jag tror sånt bringar lycka. Inifrån och ut.

Hoppas att ni får en fin start på helgen,

Själv ska jag krama på mina små. Som jag gör prick varje dag. Men jag kan liksom inte få nog. Och lyckans också, den skäggige checkar snart in för helg. Eftermiddagen tänkte jag spendera med påtande, ute. Det är bland det mysigaste jag vet och den här septemberfredagen är sådär ljuv som bara en solklar höstdag kan vara. Kanske är det hösttjusigt ute på verandan innan fredagsmyset tar vid. Kanske inte.. bara för att jag tycker sånt pyssel är så roligt att jag inte vill bli klar på en gång. Just så.

Ta hand om er.

Emmeli


Höst i Drömgårdens Trädgård… och frösamlande inför nästa år!

Nu är det höst.
Ingen återvändo.
..och visst, är det faktiskt så att vi behöver den här tiden som väntar, också. -Eller hur?

Inte bara, bara sommartidens iver liksom. Vi följer naturen, saktar in, skördar, bunkrar och boar.

Ute i trädgården är det nära på, helt och hållet höstat och klart. Hela familjeföretaget har varit igång!

Sommarmöblerna är inplockade, små drällande leksaker samlas ihop och rabatterna har blivit städade på alltsammans som frosten nupit.

Ettårsplanten är mestadels upptagen ur jorden och istället grävde jag ner ett par nya rosor jag införskaffat. Bäddade om med brunnen kodynga från lagårn, förstås! Min plan med rabatterna är ju att dom mest ska innehålla rosor och perenner och en dutt ettårsplant, så jag ökar på lite i taget.

Nytt för mig i år, är att prova samla egna fröer.

Tobaksblommorna tycker jag verkar väldans lätta att ta frö ifrån. Kapslarna som blir efter överblomning läggs på ett fat och torkas. Ur kapslarna faller dom små, små fröna sedan lätt ur.

Vit tobaksblomma. Doftar himmel om sommarkvällarna.

Rosenskära har jag också provat att spara fröer från. Överblommade ”gammblommorna” fick torka på fat och sen petades dom svarta, avlånga små fröna ut. Titta här;

Enkel rosenskära i mörkt röd färg, så vacker!

Och här, nog en utav av sommarens absolut favoriter; Ringblomman ’Bronzed Beauty’. Så söt, visst? Och fröna också, som små krulliga korvar.

Jag provar såhär, så får vi se vad det blir.

Ringblommefröna är inte riiktigt helt torkade ännu så dom får ligga i några dagar till, medan fröna från tobaksblomma och rosenskära, redan ligger i sina kaffefilter och väntar på nästa trädgårdssäsong.

Och så till det sista i denna trädgårdsrunda inför hösten.. -att gräva upp dom älskade dahliaknölarna, nu när frosten igår kom på sitt första riktiga besök och knölarna då absolut inte vill bo i jorden längre.

Sista, sista..

Knölarna grävdes upp, skakades hyfsat fria från jord. Sen bäddade jag ett tidningspapper runt och la alltsammans i en kartong och vidare till ett svalare sortens rum.

Jag hoppas att det ska gå vägen. Vore så fräsigt att få kora in som Farmor Gertrud där också, med att spara dahliaknölar år efter år menar jag..

Nu gör vi höst i Drömgårdens Trädgård… och samlar fröer inför nästa år! Var sak har sin tid. Var tid har sin charm…

Allt gott till er!

Nu ska jag ta barnen på en liten byatur. Bibblan och boklånande bland annat. Så mysigt att jag får dåndimpen!

Och just det! Glöm inte trycka på hjärtat om ni gillade inlägget!



Emmeli

Om jag bara fick välja en endaste… (vilket nästan är omöjligt!)

-En endaste. Av alla vackra, väldoftande, lyckoframkallande, blommor. Skulle jag tipsa er om att så (går bra att både förså och strössla ut på friland när frosten dragit på riktigt) en endaste sommarblomma. Så skulle det bli…

-Rosenskäran.

Enkel, mörkt mörkt röd. Ljusa, rosafluffiga dubbla.

Den är så otroligt tacksam. Blommar i evighet. Från mitt i sommaren till nu och fram till frosten nypt den alldeles. Den är både så vacker i rabatterna och står sig bra inne. Dessa bilder är ju från alldeles nyss, så ni förstår; blomsterlycka i september här i norr!

Ett stycke nyplockat fång med lycka!

Det äär en omöjlighet att välja, egentligen. En endaste av ettårings-sommarblomster. Jag äälskar ju luktärterna. Praktvädden blev också magi. Men den som kräver minst men ändå levererar otroligt. Är definitivt rosenskäran.

Så du som tänker att ”nästa år ska jag tusan också prova att ordna mig egna sommarblommor”, satsa på minst en sorts Rosenskära.

Jag är väldans nära att börja sucka längtar-efter-er-redan-suckar, till mina blommor. Fast det är slösaktigt. Så istället njuter jag allt jag bara förmår!

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

Ps! Ser ni lilla ”knappen” med hjärtat, nedanför min underskrift ”Emmeli”?. Trycker ni på den knappen, så ser jag att ni gillar inlägget.. både som en pepp och hint till mig, vad ni gillar. Så glad om ni trycker, förstås! Ds.


Emmeli

Skördetider med hösten kring knuten.

Det är september och skördetider. Pallkragar, rabatter, fruktträd och skog ger mig känslan av att vara alldeles rik.

Det bästa i livet är gratis. Visst? Som kärlek. Blåbär i skogen. Och rödvinbär utifrån gården…

Idag har det varit riktig Skördedag här hemma.

Jag och barnen har saftat och syltat.

Och ja, det såg ut som ett bombnedslag där i köket ett tag. Med bärstänk nästan prick överallt. Men vi hade trevligt, ryckte på axlarna åt att det visst kokade över ännu en gång från saftkitteln och till sist stod en massa härligt där på köksbordet.

Jag gör på Mamma-Mormor-vis när jag kokar saft; fyller kitteln med olika bär. Den här gången blev det svarta och röda vinbär och hallon.

Jag vet inte alls hur mycket av varje eller totalt, men paltkitteln var fylld med bär till tre fjärdedelar ungefär och så hällde jag på vatten så att det täckte nästan alla bär.

Sen fick det koka och puttra och koka över och puttra lite till, medan vi oooh-ade över goda doften, byggde lego, hade amme-mys och kom springandes till spisen lite, lite för sent flera gånger så att bombnedslaget inte skulle vara gjort med måtta så att säga.

När bären kokat, jag skummat av skum så mycket jag haft tålamod till, då silar vi saften genom en silduk. Klämmer ur all saft som bara går. Och av gojset som blir över kan man förstås göra en paj eller så av, på äkta Mandelmanns-vis.

När saften är färdigsilad låter jag den koka upp igen, med cirka 5 dl socker per liter saft. Tappar upp i ett par glasflaskor och har kylt i kylskåpet medan resten tappas upp i petflaskor som får bo i frysen.

Drottningsylt, då. Hallon och blåbär. Koka bären, med en liten skvätt vatten, omringas av Lotta på Bråkmakargatan-Mormors-känslan. Ta bort skummet. Och sockra med syltsocker efter tycke smak.

Ja, det är plättlätt att göra sylt. Och ingen konstiga tillsatser hivas i. Glasburk i kylen och resten i fryspåsar som stoppas i frysen och plockas fram till första bästa pannkaksplättfest.

Nykokt saft och sylt. Blomster-, persilja-, morot,- och lite äppelplock på toppen. Alltsammans en lisa för själen. Skördetider med hösten kring knuten.

Ja, nu omfamnar vi den nya stundande årstiden, tycker jag!


Ta hand om er!


Emmeli