Dom stoppas rakt in i den där asken.
Vi hade ju lilla julafton här igår.
Ja, sådär så att vi åt gröt och skinkmacka tillsammans.
Barnen lekte så det stod härliga till! Ja, Liten lekte faktiskt med sina kusiner för första gången. Alldeles andfådd och rödblommig blev han. Och instängd i fängelset, så lille H kunde köra kaninteater från utsidan. Bubbelskrattet var ett faktum, som du ser också!
Såå underbart att se och höra!
Sagostund.
Och Mormoster, älskade R och Liten slogs sig ner på köksgolvet och spelade en trudelutt.
Och det var så himla mysigt. Att få duka fint, plocka fram en massa karameller jag visste skulle slå högt hos kidsen.
Och tända ljus och sedan öppna dörren för min älskade familj och bara umgås. Vi åt och tjattrade och delade paket som man INTE får öppna förrän på julafton. 
Så sjöng vi tomteboggie med komp från gull-pappa-morfar. Och som jag njöt!
När gänget dragit ute genom dörren, kände jag mig som Tant Berg i Lotta på Bråkmakargatan. Hade vi haft en gungstol här i huset, hade den definitivt gungat av sig själv en lång stund efteråt. Vi plockade undan, nattade en tomtebäbis och sen satte vi oss ner på köksgolvet, jag och mannen.
Bland papper och julklappar och snören, så började vi med årets inslagning av alla klappar. Det är ju så mysigt, det där. Att sitta där och skicka sax och snöre emellan varandra och göra så fina paket man bara kan. Hoppas Liten kommer uppskatta den där rosetten jag försökte få så perfekt jag bara kunde…..
Sen blev jag inföst i sovrummet. Stanna här en stund! ,sa M. Han slog in yttligare några paket och jag är så nyfiken att jag smäller av.
Det här lilla, hårda, fyrkantiga. Det är jag mest, mest nyfiken på…. håhå!
Sen var det min tur att fösa bort honom från köket. Satte mig ner, klockan närmade sig midnatt, och tänkte att nu är det bara fyra paket kvar. Då tar tejpen slut. VILKEN TUUR! att jag har mitt älskade lack, tänkte jag….. som jag bara en liten stund senare fullkomligt höll på att bli galen på innan jag var klar. Okej med EN stämpel på ett par paket. Men att använda den där himla stämpeln och lacket, istället för tejp…
Men fint blev det! Och M är värd dom finaste paketen i stan, så är det bara!
Så den där kvällen var bara helmysig, rakt igenom. Först tillsammans med familjen, bland lek och stoj och tomtegröt och en oändlig tacksamhet, över att få ha dom där människorna i mitt liv. Och så en avslutning på köksgolvet, tillsammans med han jag älskar så, i full färd med att slå in paket och sedan lägga under den megastora gröna granen.
Dessa dagar, alltså. Dom stoppas rakt in i den där asken. I hjärtat.
Kram/lillafrun
Att kanske ha peppar-festat lite föör.
God morgon!
Snön faller utanför, här inne brinner ljus och jag sitter och beskådar min lilla Miniman, med skrattet bubblande i magen.
M är iväg på vift, så det är bara han och jag nu. Den senaste veckan har varit snudd på nästan lika bubbla-aktig som Litens första vecka i livet. Den bäbisbubblan som pågick allra, allra första veckan, den var ju helt galet magisk! Såklart fortsätter den där bubblan, men just första, första tiden var såå speciell. Precis så har den här senaste veckan varit också. Fastän på ett juligt vis. Julbubblan! Ohyggligt mysig, lugn och stilla. Ja, med en del fart och fläkt och massa pyssel, på toppen.
För en liten stund sedan lämnade jag Minimannen vid köksbordet. Bara för en pyttestund, för att snabbt bädda ihop andra halvan av sänghavet. Ja, du fattar, en ministund! Han satt ju ändå i sin stol, kunde inte ramla någonstans och hade leverpastejbitar att äta så det räckte och skulle inte hinna sakna mamma på några sekunder.
Vad jag ser när jag återvänder?
Han sitter där i sin stol, pastejbitarna är slut. Men han äter på något annat, i en hiskla fart! Blinkar småhysteriskt med ögonen, ”småhuskes” (norrländska!) och tycker uppenbart att det var sådär det han fått tag på och kastar iväg munsbiten.
Minimannen har lyckats sträcka sin lilla arm, som tydligen kan bli helt sjuukt lång, efter påläggsfatet. Där ligger leverpastej. Och pepparsalami….
Varendaste pepparsalamiskiva är tömd på peppar, som Minimannen suttit och sugit i sig. När han varit klar med pepparn, har han kastat den (åt pepparN?) ner på köksgolvet. Och börjat på nästa.
Alltså, någon sketen minut och det kan hända massor. Trots! Att man tänker att man säkrat upp för allt.
Jag kunde inte låta bli att småfnissa där han satt och såg så busig ut. Med korv runt sig och peppar runt munnen. Högst tacksam när jag erbjöd honom vatten. Så ja, det var denna måndagmorgon, dan före dan före dopparedan! Minimannen. Min älskade busunge! Mamma ber om att du inte ska få ont i magen nu, efter denna peppar-fest.
Kram/lillafrun
Fjärde och sista advent.
Långpromenad i gnistrande snö och strålande sol. Jag och mannen fick feeling och blev kramsugna. Där, mitt på vägen. Utan att vi det minsta lagt märke till, att det kommit en bil, som saktat in och liksom stod och väntade på att vi skulle kramas färdigt…någon himla gång! (man hörde det på brummet, liksom).
Hrm.. Lite småpinsamt, kanske. Tyckte den ena av oss. Den andra, hon är för uppe i det blå för att tycka saker är pinsamt, verkar det som. Rätt befriande!
Hela familjen i en enda skugga. En mamma, en pappa och en bäbis i vagn.
Sen åkte vi iväg till Litens mormor och morfar och klädde julgranen. Helt enligt tradition. Och sånt, är viktigt! Traditioner, alltså.
Liten åt get så det stod härliga till! Nytt för i år var den där bäbisen som gör mig hög på livet. Älsklings-Minimannen!
Vi tog en paus i klädnaden. Pustade ut och blev bjudna på så gott fika. Jag smakade mammas biskvier, den första för i år. Koooolavippar så god den var. Får jag bara den till jul, då är jag nöjd sedan. Det är min favoritkaka. Jo,jo! Ska det va, så ska det va! 
Sen slutförde vi vårt arbete och konstaterade att årets gran det ääär den finaste någonsin..
Nu är vi hemma i huset igen. Det kokas tomtgröt och griljeras skinka (livets första, cooolt!) som ska ätas i vårt Juliga Sommarhemma, ikväll. Familjen kommer över på en liten lilla julafton. Det ska bli så mysigt!
Fjärde och sista advent. Årets mörkaste dag. Bara tre dagar kvar till jul. Ho, ho!
Kram/lillafrun
En lördagkväll, arm-mot-arm-nära.
Åhå!
Vilken sovmorgon som bjöds denna fjärde advent. Vi svarade uppenbart JA,tack! på den, alla tre. Idag skiner solen igen och himlen är isande blå. Så himla, himla vackert.
Och kvällen igår?
Så mysig.
Vi dukade ut bordet åt alla håll och gjorde det så stort det orkade med.
På varje tallrik låg en liten miniminigran och en röd rosett. Som för att säga välkommen!, ännu lite extra.
Vi åt färsk lax som fått gotta till sig i ugnen med mängder av dill. Pressad potatis, sallad och en god sås. Så enkelt. Så gott. Oftast är ju det enkla, det allra godaste.
Och efterrätten?
Jordgubbsparfait med varma jordgubbar kokta i vanilj och en liten maräng på toppen!
Jordgubbigt, kan man säga. Som en liten tvärväg från allt juligt vi kommer äta kommande vecka.
(HÄR är parfait-receptet jag använde mig av. Av alla äggvitor som blev över i parfait-makandet, så gjorde jag maränger. HÄR är marängreceptet! Jordgubbarna strödde jag bara lite socker på och massa vaniljpulver och lät det koka länge, länge).
Så satt vi där, arm-mot-arm-nära varandra, bland tända ljus och en julmusik som spelade idogt. Åt och åt, pratade och beundrade dom där två små liven som vi fått i gåva detta år. Liten och hans söta kusse! Som han är hela EN dag äldre. Läckert, va?
Det var vår lördagkväll, det. Och idag är det söndag och vi har minsann börjat med en höjdarsovrmorgon. Nu ska vi klä på oss vintermunderingen och gå ut!
Önskar dig en fin fjärde advent!
Kram/lillafrun
Alla tre.
Förstår du hur mycket jag njuter av den här lördagen?
Vi är lediga, alla tre. Den här hösten har ju innehållit en herrans massa lördagar med uppdrag, för mannen. På ett sätt en förutsättning för att allt ska ha kunnat gå ihop på veckorna, så det har ju varit bra när han istället kunnat hålla sig hemma en vardag och jag och kompanjonen har fått skriva.
Men oooh, det här är så ljuvligt!
Lördagen har visat sig från sin allra vackraste sida. Det har varit så himla härligt vinterväder. Några kallgrader och strålande sol. Efter att vi klätt julgranen var bäbisen mer än redo för förmiddagsvilan. När han somnat rullade vi över han till sin farmor och farfar, och stack sedan ut på en löptur tillsammans. Det äär så guld värt, det där; att bara få en halvtimme här och där. Att bara vara vi, E och M. Att springa tillsammans är så romantiskt så jag blir pirrig i magen av att bara tänka på det. Att kämpa tillsammans, liksom.
För ja, idag var det ren och skär kämpan. Solen gjorde oss taggade, det var så läckert. Men det var såå tungt att springa i snön, utan broddar. Ett steg fram och två bak. Rödblommiga och toksvettiga sprang vi mot målet; att komma hem så snabbt som möjligt till den där sonen vi pratade om i alla fall halva vägen. Nu är det bara sista backen; mot Sixten!!!
Och ikväll kommer svärisarna och min svägerska med familj, över på middag. Så mysigt! I frysen står något kallt som ska serveras till efterrätt. Hoppas det blir bra, jag testar något jag aldrig tidigare gjort, nämligen. Till, ska vi äta minimaränger och något varmt och gott som jag ska sätta igång med nu. Ja, vi får se om det blir gott, så kan jag ju tipsa såklart!
Innan mörkret föll för dagen, var vi ut ännu en sväng. Denna gång för att Liten skulle sova eftermiddagsvila. Han är som en hund. Älskar friskluft oavsett väder, så man tar sig liksom alltid, alltid ut. Det gillar jag! Dessutom ser han ju ut som en liten hundvalp nu också, där han kryper på alla fyra med tungan torr och hängandes utanför munnen. Ha, ha!
Nu ska jag öva lite fela. Sen ska här dukas och lagas middag!
Ledig lördag, alltså. Halleda, så skönt!
Kram/lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
