Precis som i sagorna.
Det var kransar i alla de former.
Tomtar av både garn, tovad ull och gran.
Karameller och polkagrisar till fördärv.
Honung i höga travar och långa rader.
Stickesockar och fårskinn, både vita, grå och en för mig ny fårfärg; bruna (?).
Och det såldes ute-god mat på flera, flera ställen. Mannen bjöd mig på något slibbigt, men mättande och ohyggligt gott.
Det kryllade av folk bland alla säljare, tända machaller och den vackra, gamla kyrkbyn var vid liv och mer där till. Snön föll sådär lagom och mitt upp i allt det där, stod en bestämd-ögd man och slog på något vars ljud skickade mig till Emil i Lönneberga. Du vet den där gången när Emil skor en häst och får honom därefter. Lucas heter han ju. Och just här, i min saga som utspelades sig på riktigt, igår i Öjebyn, så fanns det ju en Lucas-häst. Som drog vagn, på vag, fulla av människor. Runt, runt gick han. Bland brinnande eldar och genom den gamla kyrkbyn, förbi stora kyrkan och tillbaka igen.
När vi vandrat fram och tillbaka, fram och tillbaka, ätit upp den där sladdriga mat-saken, köpt ljuvligt god honung, provsmakat knäck-crisp och blivit vän med både hästägare, häst och honungskvinna. Då drog vi hemåt. Med tårna som is och näsorna röda som Rudolfs. Men hjärtat, på oss alla tre. Det var varmt.
Ja. Det där är en julmarknad i en klass för sig. Precis, precis som i sagorna.
Nu är det måndag, och vi samlas för kväll. Det lagas risotto med rökt skinka, morot och kantareller till middag. Vi tänder så många ljus vi bara orkar. Och samtidigt fascineras vi över hur regnet stått som spön i backen, heela, hela dagen.
Ja, det är bra fint, nu också.
Kram/lillafrun
Att starta veckan, varm i hjärtat och Lucas-förälskad.
Åh.
Man är bra lättlurad när en endaste, helt örörd, heldag av familjetid, kan känns som en hel helg, typ. Igår hade vi en sån där dag som bara var bra, mysig och skön. Från början till slut.
Och idag vaknar vi till en ny vecka och jag har känslan från gårdagen kvar i kroppen, och jag ska göra allt jag kan för att behålla den, länge, länge.
Smått omöjligt är det förstås, eftersom jag om bara en amningsstund, ska lämna hemmet och mina två pojkar och kicka igång den här veckans skrivande. Men, lite varm i hjärtat-känsla från en söndag, kan nog gasa igång vilken trög uppsats som helst, tänker jag. Det är lite småspännande nu, om vi ska hinna eller inte. Men vi vill och vi har kämparglöden i ögonen, jag och käre kompanjonen. Så vi hoppas på det bästa.
Vi hörs ikväll. Då ska jag visa ännu några fler bilder från vår gårdag. Den var ännu bättre och mysigare än jag kunnat föreställa mig. Jag träffade ju Lucas. Blev störtblixtförälskad. Släppte barnvagnen på stället, M fick ta emot den och bäbisen. För i nästa sekund var jag framme vid den där varma, rykande mulen som doftade så, så gott. En sån där tycker jag att du ska ha någon gång, älskling! sa M när han kom fram till oss. Och jag höll med.
Ge min bäbis mat och sedan kicka igång veckan, var det ja!
God måndag, alla ni!
Kram/lillafrun
Något utav en klass för sig.
Vilken otroligt fin söndag det här är.
På förmiddagen ägnade vi oss åt såna där saker man gärna drar på men såna där det-är-så-förbaskat-skönt-när-det-är-gjort-saker och såna saker som bara måste göras NU. Tråkigt, men skönt att stryka och få ordning i bland annat linneskåpet. Nu ser det ut som jag vill ha det. Ordning och reda, då är det inre frid hos undertecknad.Och nu på stuberten-saker, som att sänka Litens spjälsäng. Han är ju nu mera en liten virvelvind som tar sig överallt i princip. Så här gäller det att säkra och vara stegen före, hela tiden.
Och sen klädde vi oss varmt och drog iväg på äventyr. Helt makalöst mysigt.
Jag berättar mer om det imorn, eller så. För nu har jag och M världens mysigaste stund, bara vi. Vi sitter i soffan, i långkallingar och stickesockar, rödvarma om kinderna och bara har det gott. Bäbisen sover ute, här inne brinner ljus och vi sörplar årets första glögg. Det är stora tankar som rör sig inne i mitt huvud. Dom gör mig både pirrig i magen, lite småskraj och samtidigt så, så längtig. Längtande, efter något jag inte riktigt vet vad det är jag längtar efter. Mycket märklig känsla, egentligen.
Så istället för att tänka så mycket djupare, än så, så fortsätter vi att sörpla varm glögg, låter tårna sakta men säkert vakna till liv igen, lyssnar på soft musik, googlar på drömkök och konstaterar att det här med dagar med familjen, är något utav en klass för sig.
Och det är en hel söndagkväll kvar, av bara sånt här. Så fint.
Önskar Er en fin kväll! Ta hand om Er. Lova det.
Kram/lillafrun
Någonting såå gott och något sedan länge-efterlängtat.
I natt, när bäbis sov gott, jag satt och mumlade för mig själv att shiiit, vad bra SÅ mycket bättre var ikväll, och klockan höll på att bli midnatt. Då, kom han hem. Den där efterlängtade. Vi nattfikade och myste till det lite extra genom att öppna pepparkakspaketet vi köpte förra helgen men aldrig öppnade. Själv hade jag suttit och varit sugen på pepparkakor hela kvällen, men ville vänta tills M kommit hem. Och ooh.. jag älskar kryddiga, köööpta pepparkakor. Mammas slår alla, såklart. Men såna där köpta, kryddiga…såå, så gott!
Så, där satt vi och tittade på varandra med sömn i ögonen. Sörplade kall mjölk och åt pepparkaka med ädelost på. Så vansinnigt mysigt.
Och idag?
Idag har vi söndag. Jag vaknar med världens träningsvärk och känner mig omåttligt glad över dagen, det är en ohyggligt sedan länge-efterlängtad sådan. Vi ska iväg på utflykt och jag ser så fram emot det.
Ute är det kyligt och kallt och vi kommer behöva klä oss väl.
Det har snöat lite under natten och är sådär vitt och fint. Vi ser fram emot några timmar bland hemstickat, kokta karameller, julkransar, värmande eldar, kanske tomtegröt? och bara en fin stund med familjen.
Önskar Er en underbar söndag!
Kram/lillafrun
Jag valde det andra och knäpper på näsan.
Jag behövde bara få sucka lite och tycka lite synd om mig själv.
Sen gav jag mig själv två val; fortsätta gräva grop eller tänka om, göra lördag av det här också och göra dagen till den bästa möjliga.
Jag valde det andra alternativet.
Jag och M hade bestämt träningsdate och följde planen så fort Liten somnat sin första gång för dagen. Jag ville helst skita i alltihopet men vi var överens om att en träningspass kanske var just precis vad jag behövde. Så vi körde ett tabatapass med styrkeövningar i TRX och fria vikter, varvat med pulshöjande kroppsviktsövningar. Mycket riktigt, efteråt kändes det genast lite bättre. M drog iväg och jag passade på att jobba undan tvätt och laga lunch till Liten. Ibland pustar jag lite över det där göra allt från grunden själv-görat, men när jag väl är framme vid målet och sitter där och ger Minimannen av den mat jag lagat och vet exakt vad den innehåller och ser hur himla gott han tycker att det är, då är det så värt det.
Ja, sen drog vi ut. Och det var faktiskt inte lika grått längre. Träden var frostiga, luften stod stilla och allt var mest bara, bara vitt. Vi traskade ner mot staden.
Bestämde oss för att helt enkelt mata oss igenom en hel radda med affärer. Vi prånglade oss till och med in hos Madame Filur. Min favvobutik här i lillastaden. Minimannen satt där i vagnen och glodde på doftljus, romantiskt porslin och en herrans massa julsaker. Och vi var till och med till Classe, Liten sa
men mamma, vad ska DU hit och göra? Det här är ju pappas affär…
och på Åhléns var vi och hittade den nästan-perfekta grunkan jag ska ha mina hyacinter i. Sen var vi så trötta efter allt traskande och alla hissåkningar, att vi vandrade hemåt.
Röda om nosarna.
Och nu är vi hemma och så glada över dagen tillsammans. Jag knäpper mig själv på näsan och säger du ska vara glad som har en så fin lya, att det går så bra för din man och hans egna företag och att det ju kommer en tillsammans-morgondag, som ni längtat massor efter. Precis så. Och jag har ju helt rätt…säger jag till mig själv.
Ikväll ska jag och mitt lilla sällskap mysa under filten i soffan och se på Så mycket bättre. Så fint att det här blev en bra lördag, ändå.
Hoppas Ni har haft en fin dag och så får ni ha en skön kväll också.
Kram/lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.