Det finns få saker.

Oj, det här är ju inte klokt.

Sedan i eftermiddags har jag suttit på fällen, med tejp, papper, rött sidenband, hampasnöre och allt som kan tänkas behövas för att slå in julklapparna sådär som jag vill ha dom; personliga och välgjorda. Inte bara ihophafsade i någon stress dagen innan julafton. Nä, jag vill hinna titta och njuta, sådetså. Men, tomteverkstad, tills nu alltså!? Ja, en matpaus, en kaffepaus, 10 kolla-på-magen-och-inte-förstå-vad-Liten-pysslar-med-pauser… Men annars, non-stop. Och så är jag nöjd också. Och har en aningen ont i baken.

Gammeldags med brunt papper och rött sidenband, eller rött papper med brunt hampasnöre. Bara det finaste åt en LaxbäcksEva. Vem är det, undrar du. Äsch, det är ena syrran. Det svärmar av interna smeknamn i våran familj. Ibland undrar man vad folk heter på riktigt.

Det finns i alla fall få saker som får mig i sån julstämning, som att sitta på golvet, på mitt rum här hemmahemma och slå in julklappar. Nu är det gjort för i år. Och jag kan inte riktigt förstå var det här året har tagit vägen, samtidigt som jag förstår precis. Livet.

Det är hög tid för kudden, säger detta preggo. GODNATT!

Kram/lillafrun