Mars är så härligt, alltid.

Trots att det fortfarande härjar virus kors och tvärs i massor, så är mars så mycket ”livet återvänder-”känsla. Midvintern har släppt taget, ljuset stannar längre dag för dag, men lämnar ändå i lagom tid för dagen för att ungarna ska vara lättsövda till kvällen. Sportlov, knallblå himmel och värmande sol. Det blev en fin start på månaden.

Storebror med tre småsyskon i släptåg. Vilken lycklig syn, menar mamman som stod med Lillan i barnvagnen här på skoterleden och hejjade på.

Pappan jobbade på kontoret en liten skvätt i början av sportlovsveckan, i övrigt var vi hemma alla tillsammans. Helt underbart. Dagen i Skule när ”storbarnen” åkte slalom med pappan med den vackraste av utsikt och jag och minstingarna höll oss på marknivå och servade med varm choklad och allt möjligt annat gott till samtliga. Det var en höjdardag. Lillan var förstås också med, hon marathonsov i vagnen. Tacksamt.

Tänk att vi får bo såhär.. men denna vy ”bara runt knuten”. Älskade Höga Kusten. Vi är så dåliga på att utnyttja hur vackert vi faktiskt bor.. jag menar, vi skulle kunna ”he oss” upp på olika berg ännu mer än vad vi redan gör. Vi har några favvisar, ridturerna tar oss ofta upp på berget närmast oss, Fäberget är också så lättillgängligt (titta HÄR vetja!) osv ..

Det kanske får bli en punkt på ”Vårlistan” som nu ska börja knåpas på… (Årstidslistan, ni vet…) … ”Topptur med hela flocken, till en för oss ny plats”.

Också sportlovsgöra. Spela spel och äta önskemat.

Vädret var helt otroligt. Andra halvan lovet steg temperaturen och med ens började det töa. Och det, med fart. Det har fullkomligt regnat av snö från lagårdstaket senaste veckan.

Efterlängtat semmelfika på solig bro. Satt som en smäck. Jag är tokig i semlor!

.. de nya solglajjorna till lilla S, sitter också som en smäck. Hur gullliiig!?

Liten gosjänta har också fått in en hel arsenal av syskonärvda leksaker. För nu grejas det förstår ni. Omåttligt gulligt. Så fint att ännu en gång få plocka in dessa bäbisgrejer.

När det blev sportlovslördag hade vi tagit i från tårna och fixat kalas med storfamiljen. När vi möts upp ”bara närmsta familjegänget” så blir vi nånstans mellan 25-30 personer. Rikedom, säger jag! Det var dukat här och där. Lillen hade dukat med ett pyttebord med fyra småstolar runt, där han och hans tre småvänner satt. För gulligt.

Tacos och morotskaketårta. Önskningar från en människa jag beundrar så enormt. Han som så självklart och kärleksfullt kånkar runt på sin minsta syrra där i bild.. där hänger hon tryggt och väldigt vant.

Tänk att jag och M levt vad som känns som livets liv, i 12 år nu. Tacksam, varje, varje dag. För 12 år sedan, skrev jag dessa ord.. samma känsla nu som då, mao. Men så mycket som hänt sedan dess.

Senaste veckan har verkligen haft vår i luften. Vårvintern i sitt esse, mao. Plusgraderna har fortsatt, även på natten. Vi kan konstatera att vi hade otrolig tur med sånt sportlovsväder och nu känns det himla härligt att det töar. Vi ser fram emot våren, av många anledningar. Under veckan har vi samlat på vårtecken här hemma. ”Cykel-och-gå-hämtat”, som Olles säger, skolbarnen från skolan. Hästarna släpper vinterpäls för fullt och vi hämtar dagligen in ägg från både ankor (!) och höns nu. Samt, så har vi ätit mellis ute på bron, dag för dag. Det går litervis av blåbärssmoothie under en mellisvecka här i hemmalivet.

Under sportlovsveckan hade vi så fullt sjå med annat, så vi hann aldrig starta upp vår odling då som tänkt. Men den här veckan har det dundrats ner frön för fullt och spikats världsbra småplants-vattnare.

Jag kom att tänka på ett matigt blogginlägg som har några år på nacken men som fortfarande är aktuellt och förklarar ”från frö till skörd, så som jag gör!”. Lite utav en så-kalender också, ni som efterfrågat det. Läs HÄR.

I odlingsrummet mår vi alla gott och nu ser vi så fram emot att de första fröna ska börja gro…

Den här helgen har vi bara varit hemma allihopa tillsammans. Mest vilat och rått om varandra. Helgens planer fick skrotas. Delar av gänget är nämligen förkylda, igen…. nu har jag och M drattat dit också och jag kan konstatera ännu en gång hur otroliga barn är på att ha hög feber.. vad snabbt man känner sig klubbad som vuxen. Längtan till vår och virusglesare tider, som sagt. Precis så.

Ändå mitt i allt, så tacksam. Vad är lite virus, liksom!

Jag vaknade tiidigt i morse av en otrooligt pigg och pepp 7-åring som sa ”Mamma! Jag har redan varit ute och gjort djuren. Hästarna har fått vatten och foder och så har jag tränat mina ankor!”. Extremt peppig väckning som gjorde mig helt lycklig. Och ja, vad är det för sak, när vi har så många smådrängar och småpigor som hjälper till att ro gårdslivet i hamn!?

Hoppas att ni har det gott!

Emmeli

Det är alldeles i slutet av februari.

Vi är mitt i årets version av ”vabruari”, som sannerligen känns som något utöver det vanliga? Det verkar vara otroligt många sjuka just nu. Hur mår ni? Har ni klarat er undan årets influensa?

Kära nån, alltså. Det är helt ljuvligt att ha många barn, vi trivs så bra i och med vår stora familj.. men det är tusan ingen lek, när det härjar sjuka i lägret. Tacksam ännu en gång för HemmaMammalivet, som gör att vi ju inte behöver krångla med vab och deala med stressen och dåliga samvetet över att inte kunna gå på jobbet. Jag har pysslat om våra små och försökt göra så att vi har det så gott det bara är möjligt. Det går bra, stundvis är det kaosigt och ”var är personalen??”-feeling. Vill inget hellre än att ungarna ska få bli friska men istället för att misströsta, har jag sett sjukstugedagarna som ett pärlband av extratid med våra älskade barn. Det är alltså alla tre skolbarn som varit prick lika influensa-dåliga, alla tre. Knäpper händerna för att minstingarna ska klara sig.

Vi är tillsammans. Har det varmt och gott i gamla timmerhuset, pappan eldar i kakelugnen varje morgon innan jobbet så det är varmt och gossigt när vi andra kommer ner. Skafferi och kylskåp fyllt. Lyx ju, hela alltet. Jag ”går ronden” med jämna mellanrum, snyter näsor, pytsar ut isglassar, blåbärssmoothie, örondroppar och nässpray.. hyllar febernedsättande som gör att sjuklingarna orkar äta och dricka någorlunda. ”Vad bra vi har det, ändå”, tänker jag.

Idag är allting mjölkvitt där ute, men igår sken den värmande solen och Björnmor i mig har gäspat färdigt sedan någon vecka och känner bara; ”Nyvaken-efter-vintern-skavet är borta, bring it on nu, ljuset! Ös på, ba!”.

Det har börjat dofta vårvinter och vi alla fantiserar nu om den.

”Tänk, friska dagar.. åka längskidor, skridskor, slalom… sitta ute i snön och sörpla varm choklad medan det droppar från taken….”. Sportlovet här i norr står strax för dörren. Februari ska bli mars.

…. och poff! har det nu gått några dagar sedan jag skrev orden här ovan. Jag hann aldrig avsluta inlägget. Så kan det vara! Nu är det helg. Sista februari-lördag med flera plusgrader, knallblå himmel och strålande sol.. takdropp.. ljudet av skotrar som far över lägdorna genom byn. Vi har kunnat vara ute hela familjen, hela dagen. Sjuklingar mår bättre, mao. Inte helt friska, men på bättring. Enormt tacksamt. Det var helt magiskt att slänga sig i en snödriva och känna värmen från solen. Amma lillan sittandes där i solgasset. Livet återvänder! Hallelujah! Det vore så otroligt gott nu, om sportlovet fick vara friskt och återhämtande.

…

Några glimtar från månaden som gått, kommer här..

Februari. Vardag. Hemmaliv. Arbete. Skola. Pyssel kring köksbordet. OS-tittande i tv-soffan. Hockeymatcher här och där.

Ompysslande av hästar, ankor, höns och kissekatt, dag för dag.

Längskidor på skoterleden. Sparkcykel och tjavande med barnvagnen, likaså. En första sväng till slalombacken. Och kärlekspost som skickats genom landet.

Det här var en rolig februaristund också. Äntligen gjorde vi slag i saken att måla ett brunt streck där i trappuppgången. Det skulle inte bli ”för perfekt”, så ingen maskeringstejp, bara tuta och köra. Har sett gamla pärlsponthallar som avdelat två färger såhär enkelt och det blev verkligen trevligt! 100 % bränd terra, gysinges linoljefärg, blev svaret på ”Huur ska vi kunna avgränsa på ett trevligt sätt, mellan övre och undre hallen?” (Vi ville alltså inte ha samma färg uppe och nere, det kändes så trååkigt, det finns ju så många fina färger ju!).

Jag har läst anteckningar från förra årets odling och beställt de frön vi behöver för i år. Många sorter har jag sparat fröer från själv från egen skörd. Sportlovet får bli startskottet för årets odlingssäsong, som vanligt. Gurka till gurkgardin och alla tomater ska sås. En surdeg startade jag visst för några veckor sedan också men pga. långdragna skitviruset så har den blivit bortglömd nu, stackarn. Nåväl. Kanske blir mars månaden den bubblar upp och ger oss det där brödet jag längtar så efter.

Den här dagen var så himla gossig, när jag och barnen bakade bullar tillsammans. Alla fem barnen var involverade. Ur bild här är Storebror som barnvaktar sin minsta lillasyster (HÄR kan man se denna dag i film). Nybakt bulle med kall mjölk, så gott. Dock lagom till fettisdag när semmelbullarna skulle fyllas, startade Sjukstuga Deluxe. Sååå… jag längtar fortfarande efter årets första semla.

Här var en fredag eftermiddag och alla hade precis fått helg. Årets första brofika på gårdshustrappen. Också ett februariminne.

Som alltid har vi ordning, varvat med totalt kreativt kaos. Det levs här.

Det här var häromdagen. Ny snö hade fallit på vår lilla is, så det var bara till att skotta. Lillen och morsan hjälptes åt. Han är ju för gullig i sina småskrillor och hockeybyxor… visar mig stolt hur hans pappa lärt honom ”åka bubblor”. Fint, hela alltet.

Det här är också ett sådant februari-håller-på-att-bli-mars-tecken. Pelargonerna väckta och samtliga blommor i hemmet har fått ny jord. Och som svar på frågan ”hur får ni saker gjorda med så många barn?”. -Vi låter de vara med på allt! (som inte är farligt för dom).

Dagen idag.

Så tacksam för vår plats på jorden. Och att få möta ännu en vårvinter här, den första som mor till fem små. Nyp mig i armen.

…

Önskar er och oss en god marsmånad nu!

Emmeli