Kallt, lugnt, livligt, känslofyllt vinterliv.
Jag kan konstatera att det där kanske var livets gossigaste januarimånad?
Pga. anledning jag nog egentligen inte behöver förklara. ”Fem ungar! FEM!?”. Det är så stort. Så stort. För ett år sedan hade vi just börjat inse att vi väntade en till människa till flocken. Det är så fantastiskt att hon är här nu. Gosiga lilla S.
Januari blev en månad där vardagen fick smygas igång efter det bonuslånga jullovet.
Där vi fyllde dagarna med hemmaliv, skola och arbete i en god blandning. Vintriga aktiviteter i massor.
Synen av Tripp Trapp Trull när de gör sig i ordning inför hockeyträning och hela hallen fylls med hockeymunderingar, småfolk som kläs i underställ med inbyggda halsskydd, ullstrumpor och en näst intill frustande pepp inför vad som väntar. En utav alla många gånger under veckan, som jag kolavippar pga. kärleksvärkande Mammahjärta. Iväg de susar med sin pappa sedan, som också är en utav föreningens alla fina hockeytränare . ”Tänk av ni nyss var 1,3 och 5 år!?”, tänker jag sedan.. när jag fyller i piggelinpoängen för ungarna som nu går i klass 1, 3 och 5….
…
Julen dansades ut lagom till att ljuset märkbart började att vända åter och gammköket har vecka för vecka bara mer och mer lyst i gult. Jag ÄLSKAR oxveckorna. Vardag, vardag, vardag!
Har i vanlig nystartsordning känt sug efter att skapa ordning och reda här hemma. Rensat ut en del småttingkläder, sorterat bort diverse prylar som inte använts på minst hundra år eller som varit trasiga.. likaså leksaker. Ett utav mina mamma-hacks är att med jämna mellanrum sortera bort leksaker, gömma i leksaksförrådet och istället plocka fram något ”nytt” som alltså varit gömt ett tag men som nu plötsligt får nytt liv igen. Barnens ”Livetdagböcker” för år 2025 har också skrivits ut och lagts till att sparas. Osv. osv. Sånt där små-påtande som det finns gott om utrymme för den här tiden på året medan naturens vintervila ännu råder.
Vinter i varje vrå! Så många kalla dagar på rad.
Vi har friskluftat oss mycket. Åkt skridskor, både hemma och nere på byn med kompisarna. Promenerat, grillat årets första korvlunch och varit ute med hästarna och pulsat i snön. Jag har tagit första ridturen efter att lilla femman kom till världen.. kroppen har känts redo länge men inte knoppen.. ”LÄMNA MITT LILLA BAAARN!!”, liksom .. men den lilla märkte varken när jag drog iväg eller kom hem… sömntutan.
Vi jobbar på med att lära känna den här individen. Tycker så mycket om honom. Han är otroligt snäll. Och nu är de kompisar, allihopa, där i hagen. Lugnet har lagt sig och det känns väldigt skönt. Än om jag vissa dagar saknar Ikran så det VÄRKER i mig, så är det så ofantligt skönt med bara lagomstora djur att umgås med tillsammans med barnen.. när man väger 600-700 kg så blir man liksom så lätt ”för mycket”. Åh, Blå Berget.
Men ja, nu längtar vi efter att vara ute på långa ridturer med denna pärla, ”Lillberget”, och att barnen ska få prova rida honom.. men efter skadorna i början (läs om allt HÄR om du vill) behövs fortfarande tid för mer läkning.
”Vår vardag. Våra barns barndom”. Orden ringer i huvudet, dag för dag. Och jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är över vår vardag. Tiden tillsammans. Ren och skär rikedom, i våra ögon. ”Mamma vill du åka dyna med oss utför lobryggan?”. -KLART JAG VILL! Följt av djurfix och rejs nere i lagårn.
Tjava med barnvagnen på hårda skoterspår mitt på dagen. Eller spara promenaden till lite senare.. för nu stannar faktiskt solen, ända till efter 15. Samma eufori varje år, när vi kan konstatera att ”mäh! Nu är det till och med ljus kvar trots att klockan är fyra!?”. Nu är vi där.
Redan nu har småsyskonen sådan glädje av varandra.. lillan ger sådan solglad respons när hennes storasyskon kommer nära. Vara med intill när vi bakar och lagar. Eller ligga på mage och kika på lilla storebror när han grejar med sina bilar. Både ock, så trevligt menar lillpigan som liksom bara så förnöjsamt hänger med. Storasyskonen är det roligaste hon vet! Näst efter mamma då, hon verkar nämligen vara så rolig att bubbelskrattet stundvis inte har någon hejd.
Januari blev februari.
De upptrampade stigarna över gården, viskar om barnalek och idogt omhändertagande av älskade djur. Höbalar bärs ut, extramånga, dag för dag för att hästarna ska hålla god värme i de många minusgraderna som hållit i sig hela första februariveckan. Nedanför tjugo är det vanliga just nu. Tjugofem om natten.
Och precis som alltid i dessa dagar på året, precis i början av februari.. känner jag hur Björnmorsan inom mig sakta börjar vakna till liv.. men innan det blir härligt fullt ut, ja då skaver det lite inom mig, olika mycket från år till år. I år känner jag så väldigt starkt, kemin i kroppen liksom. Jag känner mig själv så väl nu och sitter bara lugnt i båten (samt sover extra, lyfter tungt skrot, kramas massor med min flock) och vet att snart snart så är kemin i kroppen på gott köl igen.. men just nu, några dagar av att känna mig smått hudlös.. lägg till lite nymammahormoner på det och ni kan ana att det är en mycket lättrörd morsa här hemma just nu.
Det här fick mig att tänka på ett gammalt inlägg som jag skrev nästan på dagen för sex år sedan, ett utav mina mest lästa inlägg.
Läs HÄR, om du vill. ”Landat, Litar och Lever!”. Låt säga att det där bara var starten på en god spiral.. att jag med två barn till, landat, litat och lever.. ännu mer. Det är maffigt att lära sig om sig själv, tycker jag.
Dessa dagar med känslan av att vara skör och hudlös, bultar Mammahjärtat ännu hårdare, ännu mer och i vanlig ordning; för det stora i det lilla. Nattastunderna.. någon ammar medan saga läses..
Vardagen kan vara så innerligt vacker, bara vi stannar upp och ser den, tänker jag…
Tänker bara stunderna vid köksbordet. Vardagsfrullen, när vi möts efter natten. Pysselstunderna med alla samtal. Läxläsningen. Funderarstunderna på sofflocket med en hel hoper småungar intill. När vi möts för middag allihopa. Eller som häromdagen, kaffesörpel till morgonen med minstingarna och pappaledig M..
.. för att till eftermiddagen, duka upp kakorna och mammabrödet som lillen och jag hade bakat under förmiddagen, och bjuda storasyskon och småvänner och deras päron på. En onsdag, mitt i veckan, som blev vardagsfest! Fika och utelek tillsammans. Tänk va.. så många fler dagar vi har om vi också pysslar om vardagarna.. inte bara lever för helgen.
…
Kallt, lugnt, livligt, känslofyllt vinterliv. Vad som pågår här hemma just nu. Dagar som blir till ett pärlband av det vi kallar Livet. Idag är det lite mildare här i norr. Solen skiner och reflekterar mot snön.. och jag känner hur jag längtar ut att blunda mot ljuset. En barnvagnspromenad får inleda helgen. Det är så ofantligt vackert ute just nu!
Hoppas att du mår bra, tar hand om dig och får en fin första februarihelg!
…
Emmeli
Årstidslistan!
Det var en dag förrförra veckan då jag och lillen satt och ritade tillsammans.
Jag postade en bild på ögonblicket som gjorde mig varm i hjärtat.
Och helt spontant, så skrev jag något i stil med att ”medan lillen ritar, passar jag på att uppdatera Årstidslistan...”… och KÄRA NÅN, min inkorg svämmade över med ”skriv mer, vadå årstidslista?”, ”kan du inte berätta med om årstidslistan?”, ”vad är årstidslista för något?”.. osv. osv.
Jodå, nog kan jag det!
Det är inget nytt att jag älskar listor. Och jag kan ha ”odlat fram en hoper ungar”, som också äälskar listor.
Sedan alltid är de vana att det sitter en Årstidslista uppe där alla kan se den, ..till en början var listan för mig och den skäggige bara, med allt göööra vi ville hinna med bland övriga livet… med åren har listan kommit att bli av härligare variant, skulle jag säga.. en lista som uppdateras varje kvartal med inte bara en massa ”klassiska to dos”… utan en lista fylld med riktning och liiiv också, utefter årstid och naturens tempo. Vårlistan är väldigt mycket ivrigare än höstlistan, till exempel.
Årstidslistan gör vi tillsammans, funderar, ”vad händer i naturen?.. vad vill vi uppleva? .. vad är stående punkter hemma på gården? utöver.. vad är rimliga hittepå?”.
..listan gör det lätt för oss alla att både ana vad som händer i naturen just nu, barnen lär sig mer om årstiderna och vad som behöver göras på en gård med djur, året om. Alla känner riktning och delaktighet. Vissa punkter är ständigt återkommande år till år, som ni förstår. Som att det alltid behöver stormockas hagar om våren, sås frön och sättas potatis under varmvåren, alltid slås hö om sommaren, skördas om sensommaren osv.
Tillsammans kommer vi fram till, ”vad vill vi få ut av den kommande tiden tillsammans?”… på listan kan det stå allt från att som i höstas; ”föda bäbis…. gosa, gosa, gosa”, ”Mura skorsten”, till födelsedagsfiranden, olika bygg- och renoveringsprojekt eller som nu på Vinterlistan…
”Gosa bäbis & Gullbarn”, ”Vintra oss i snön!”, ”Lära känna Berry(hästen) mer”….. och Rensa ur STORA STÖKRUMMET, så vi i alla fall kan få en början av makandet av det efterlängtade, stora barnrummet… Och i slutet av denna tid, firar vi, en högt älskad Storebror.
…
Det är fullkomligt skitmysigt med en sån här lista… och vet ni vad det bästa är? -Den ger oss ingen press, den är bara en feelgood-grej som ger oss alla pepp. ”Göra hallen klar”.. den punkten är nog inne på fjärde årstidslistan nu? Ingen panik för det!! Men det äär magiskt härligt att till sist få pricka av en sån punkt. Dessutom, som en liten bonus, blir dessa listor (som jag såklart sparar), en liten livet-dagbok där vi kan se när vi gjorde vad… tänker då särskilt på grejer med huset.. Årstidslistan blir en gårdsdagbok på samma gång, mao. Listigt, va!
Emmeli
Det bonuslånga jullovet möter vardag!
2025 skulle bli 2026. Årets sista dag var fortfarande snöfattig men ändå så vacker.
Vi firade Nyårsafton med vänner halva dagen och familjen andra halvan. Lillan var urgullig i sin julklapp från sin farmor, en farmorstickad romper. Vid tolvslaget, var vi näranära hästarna, precis som vanligt.
Julovsdagar på rad.. i det där alldeles makalöst härliga tempot efter jul och nyår, där vi bara låter julen vara kvar, omfamna oss med värme och ljus och vi tar varje dag som den kommer.
En utav favoritjulklapparna.. Vildkatten! Så himla roligt spel!
Dra iväg och bowla med kompisar, också så festligt.
Duka i Salskammaren dag för dag, bjuda hem Farfars och Morfars. Älskade, alltid så efterlängtade vänner från norrnorr. Och goa byavänner.
(I bild, toscapäron… till vaniljglass. En favorit-efterrätt. Och ja, vi bjöd våra päron, på päron).
Gosiga, långa morgnar.
..för att sedan klä sig för olika utebestyr.
Där i syn, en stycke skäggig fembarnspappa som också njutit av jullov som varat prick lika länge som skolbarnens. Otroligt mysigt! Här skulle han nog ut och fodra djuren, eller spola lilla isen han gjort tillsammans med barnen eller kanske fylla velårn eller något annat viktigt. Men först…. försöka slita sig från hon som flinar så gulligt att man smälter.
Och i slutet av lovet, var det ofantligt gott att få åka hem till min mamma och pappa.
Basta. Pusta ut. Och inta finmiddag i pyjamas. Lillan, hon höll dock festkänslan uppe med sin röda juleklänning, så fascinerad av elden. En fin Trettondag.
Vi har haft ett gäng riktigt kalla dagar. Hästarna har pysslats om med extra mat och lilla ponnyn med dubbla täcken. Här inne har någon fyrbent levt kungligt.. Sivert ääälskar golvvärmen inne i Badrumstvättstugan.
Så när vardagen just skulle dra igång, kom snöstormen och hem från skolan ungarna skickades, efter bara någon skoltimme. ”Håll era barn hemma imorn, om möjligt”. Jo jag tackar, såklart vi gjorde.. bonuslångt jullov det blev! Kompisövernattning och varm chokladfrulle fastän det skulle varit skoldag. Ni anar peppen hos ungarna!
Helgen var iskall och solig… och barnen har åkt och åkt på sin alldeles egna lilla is. Vilket lifehack alltså, med en egen liten is hemma på gårn!
Jag tycker så mycket om att tjava promenad med min bäbisflicka, så jag går och går och får både vila och skön motion på samma gång.
Tända brasan till kvällen är fortfarande en så nymodig och älskad stund.
Och nu är vardagen här och det känns att ljuset har vänt.. det är inte längre tvärmörkt med ens det blir eftermiddag… nej inte ens klockan tre är det mörkt. Och med ljuset känns det gott att tacka julen för den här gången. Tjugondedag knut blev vårt startskott för utstuvandet, i vanlig ordning.
Barnen har varit så himla taggade på att ha julgransplundring så ikväll har vi dansat ringdans och plundrat granen på alla karamellfyllda smällkarameller. Det kändes rätt fräsigt att vi är så många i familjen nu att vi räckte till en hel ring runt granen, haha!
Vi glodde på granen in i det längsta. Oj, vad Lillan tyckt om den… lillhjärtat…
…
Tack för den här gången, Julen! Lillasysters första. Nu ska vi fortsätta vintra oss, åka skridskor och leka i snön. Och vintervila färdigt, förstås! Kanske målar vi hallen färdig… i år.. igen? Sedan någon gång, börja rota fram fröer, möta smygvärmande solstrålar och samtidigt vakna till igen, efter lång tid i ide. Lyssna på vårfåglar och vara med när lilla femman upplever livets första vår. Ha Sommarlov. Ta in hö. Och skörda. Fira sju födelsedagar. Någons allra första. Omfamnas av hösten och möta naturens nedvarvning igen. Sen, så möts vi ju igen, julen! För det har du lovat! Och det löftet, är mer än gott!
…
Emmeli
Det var Året 2025!
Jag tycker om att stanna upp, fundera och tänka tillbaka på året som just gått. Jag skrev just sluttampen av tillbakablicken klar och därmed är hela årssummeringen av det gångna året färdig. Om du vill, får du läsa..
Här kommer en liten årsresumé av året 2025! Gott Nytt År också och God Fortsättning, alla ni fina som kikar in här! <3
…
Januari
Året började skitkallt och lika vackert. Årets allra första dag, tog vi en tur med både två- och fyrbenta. Ikran intill barnvagnen. Inga konstigheter. Martin ritade och byggde på hallgarderoben. Jag lånade ut lilla treåringen till Morfars och Farfars någon dag utimellan, för att frökna nere på byaskolan. Räknade matte, tragglade läsning och ledde gympalektioner i salig, såå rolig blandning. Penseln var många timmar i min hand också, fönstersmygarna i köket gick från hårt kritvita till mjukt umbragröna.
Men det häftigast av allt denna månad? …. att vi fick reda på att vi väntade på ännu ett liv.
…
Februari
Vi tog oss ann oxveckorna. En efter en. Hemmalunk, skola, arbete, timmar i hockeyhallen, bakande med lillen… och smygvila, med ett otroligt illamående som ingen mer än Martin visste om. Allahjärtansdagdejten i vindskyddet, med en kram av någon jag beundrar så, med en häst intill.. önskar mig inget mer. Vårvinterns ljus och värmande sol, var så skön. I en driva vi satte oss, hela gänget, och sörplade choklad och åt grillad falukorv på tunnbröd.
…
Mars
Odlingssäsongen dras igång. Som alltid, med att vi spikar hål på några korkar till pet-flaskor och därmed ordnar oss sådana fiffiga vattnare till all plant. Det var sportlov, spelades mycket instrument i vanlig ordning och så dukade vi för kalas då Storebror fyllde år. Jag bakade vad jag tror blev årets kanske enda surdegsbröd? Surdegen gjorde MIG så skitsur att jag till slut hivade iväg eländet.. den ville aldrig ”vakna” och ni som hållit på med surdeg förstår frustrationen. Marsmånadens slut var så märkligt varm.. vårig till fullo. Det reds och trampades trampbil på bar lillväg och hästarna letade små gröna grässtrån i hagen. Märkligt! …
..och vi berättade för familj och vänner om våran lilla hemlis i min mage.
…
April
Sista marsdagen satt vi i t-shirt… men när april kom, försvann värmen och det blev en låång och kalll vår. Vi myste inne under ullfilten, mamman gäspade och sprang och mådde så helpyton. Vi firade påsk. Odlade. Och Fjädern tog mig på tur.
…
Maj
Denna månad, alltså! Alltid så efterlängtad. Alltid så ivrig. Alltid med en önskan om att vara dubbelt så lång. Martin byggde trappräcke. Vi rullade ner till granngårn med plant bak på trampbilsflaket. Vännerna kom och hjälpte oss att mocka ur hagarna efter vintern. Vi var på kosläpp ute i Åsäng hos Paulina och Charlie. Och så berättade vi ”för hela världen”, om vår lycka som buffade i min mage. Vi hade nu också varit på RUL och på barnens önskan, tagit reda på kön på lilla livet i mammans mage. Det är första gånge vi gör det och det kändes himla mysigt faktiskt, att på något sätt kunna dela väntan tillsammans ännu mer. Det har helt klart sin charm, både ock, att veta eller inte veta. Nu hade jag börjat må sådär mer än bra och orkade massor, perfect timing när vårbruket var igång!
…
Juni
Älskade junimånaden. Den är en utav favoriternas favoriter. Firade två födelsedagsbarn, där det ena överraskades med ankägg i 7-årspresent.. funna, efter presentjakt ner till lagårn. Magen växte och jag njöt av att få hänga tvätten på min nya kromoxidgröna, Martin-snickrade torkställning. Vi sådde i landen och satte pärer. Firade midsommar. Kokade saft, tog sommarlov, la ankäggen i ägg-kläckaren och bytte halva hustaket.
…
Juli
Sommar, sommar, sommar! Och vi blev med ankungar, helt otroligt söta!
Äääntligen en sommar där vädret var med oss och vi kunde helt utan stress, slå hö i bra tid och ta in det, tillsammans med vår älskade familj och våra vänner. Så, så, så såå tacksamma för den hjälpen, dagen när allt hö ska in, den är ovärderlig! Därefter följde några ofantligt varma veckor, där 28-29 grader klassades som en sval dag men över 30 var ”det normala”, typ. Vi åt jordgubbar från landet, badade varje, varje dag i hav och sjö och bestyren med djuren, som att stängsla nya beteshagar, var nästan oliiidliga. Under kvällarna målade Martin våra fönster Engelskt röda och det blev så makalöst trevligt. Tyvärr avslutades månaden med sjukstuga. Körtelfeber för ena barnet, i den värmen. Vilken mardröm. Mammahjärtat blödde totalt.
…
Augusti
Efter 17 dygn i Körtelfeberhärva, var vi alla mer än lyckliga att flockmedlemmen var på bättring. Vilket genomvidrig virus, alltså!! Vi var glada över att det var flera veckor kvar av sommarlovet där vi hann vila ikapp. Vi passade på att dra iväg på en välbehövlig semestertripp.. hela två mil.. till barnens Mormor och Morfar. Lånade husbilen från Farfars och drog iväg. Startade dagen med yoga på balkongen, badade i älven och hängde med två utav de finaste människorna vi vet. Augusti bjöd också på mer målning, bärplockning och till sist började tre utav ungarna skolan igen… och kvar här hemma, blev bara mamman, magen och Lillen. Och ankorna och alla de andra djuren, förstås!
…
September
Här stockar sig orden och jag blir alldeles rörd. September 2025, kommer för alltid att vara en otroligt speciell tid i livet. Vi väntade på lilla femman tillsammans. För fullt. Och jag var precis sådär boande och energisk som innan övriga födslar och gjorde sådär orimliga saker som att storrensa i gårdshuset, klättra hittan dittan för att putsa fönster osv osv. Den skäggige och treåringen tog dock tyngsta slitgörat som att ta upp pärerna. Lillen hjälpte mig med allt från att baka bäbisbullar, måla kökssoffa till att packa BB-väska. Och plötsligt, så var hon här hos oss. Älskade lilla Lillasyster. Så självklar och så oändligt älskad, från första stund.
…
Oktober
Nu var vi plötsligt fembarnsföräldrar och barnen hade fått sin lilla Lillasyster som de längtat så efter och tilltalat vid namn sedan de i våras fått veta att det var en lillpiga som väntades. Allt kändes lite overkligt på något vis (det gör det nästan fortfarande..). Som en dröm..
Vi var i total bäbisbubbla denna månad. När Signe var 10 dagar gammal, fyllde jag 35 år. Födelsedagspresenter totalt överflödiga. Småtvätt i köket och en liten människa som fyllde fyra år och från första stund gjort sitt yttersta för sin lillasyster… som där i bild, beredd att truga i nappen, på väg för att hämta skolbarn. Oktober blev också månaden som vår älskade, älskade Ikran, storpojken, Blå Berget, flyttade hemifrån. Ett väl genomtänkt men ändå så ofantligt tufft beslut.
…
November
Höstlov. Första små snöflingorna. Hästande. Med otrooligt liten marginal inför kallgraderna, hann Martin mura klart skorstenen. Bäbisgos i största fokus.
…
December
Advents-, och Juletid. Ny häst i hagen. Som hann bli skadad hela två gånger på kort tid. Isprinsen repade sig otroligt fort och han är en sådan pärla att det inte är klokt. Så trygg och fin, inifrån och ut. Vi fyllde månaden med massor av mys, pyssel och bakning. Alla tillsammans, det mysigaste hela familjen vet. Och vi fick avsluta året med en så fin jul, Lillasysters allra första.
…
Det var året 2025. Året som bland annat uppfyllde önskningen om en liten femma.. det är fortfarande smått overkligt att hon är här. Oändligt tacksam. Ett nytt år är här nu.. och det känns himla fint. 2026. Är så pepp på att fortsätta leva på med vår lilla flock här hemma på vår plats på jorden nu. En dag i sänder. Inga rivstarter eller många löften i sikte.. bara en så mjuk start på det nya året, som möjligt. Det är isande kallt. Klara, soliga dagar. Snön har äntligen kommit och är så gnistrande vacker. Det är midvinter. Snart står vardagen för dörren. Oxveckor på rad. Vardag. Det finaste vi har. Men först, sluttampen av jullovet.
Tack för att ni hängt med oss ännu ett år. Ni är fantastiska med er pepp och kärlek. Vi får väl se om vi hänger kvar här inne och på instagram ett år till! 😉
Gott Nytt År och God Fortsättning, allesammans!
Emmeli
Urkraften inom mig, gav mig dig.
Jag hade bestämt mig innan.
Att i alla fall försöka. Bara med anledning av nyfikenheten på min inre kraft, den vi alla kvinnor är skapta med. Kraften, som jag visste, att om jag bara kunde slappna av i smärtan, skulle kunna ge oss vårt femte barn.
Att föda. Helt naturligt, menar jag. Utan minsta smärtlindring eller yttre vägledning, bara med kroppen som kompass…
Jag skriver alla dessa ord, ytterst rörd och ödmjuk. Vi hade haft fyra så fina förlossningar innan denna. Att ens tänka tanken att avstå lustgassnuttande, fanns ändå inte ens med nummer fyra. När nummer två föddes, var det näst intill ”helt naturligt, helt utan smärtlindring”, men den förlossningen gick så, så fort, att det var svårt att hänga med.. och nog hann jag ändå få fatt på lustgasen någon minut innan hon sen var hon ute i vida världen, .. efter 20 min på förlossningen och en blixt tillika krystvärk.
Den här gången, var annorlunda..
…
År 2025 kommer, likt andra barnens födelseår, att alltid vara så speciellt. År 2025, året då vi fick vår lilla femma.
Här kommer berättelsen om när jag födde vårt femte barn. Ett minne från året som berört mig på djupet.
Det var i slutet av september.. en ny vecka.. och jag pendlade mellan att känna mig otroligt rastlös och att njuta så, av att vara höggravid, få må så pass bra att jag kunde ta tillvara på tiden hemma tillsammans med Lillminsting. Det var måndag och vi myste, målade kökssoffan rödbrun, rev av ett gympapass, .. och viskade ”koom uut nu, bäbisen”, till magen. Under tisdagen kånkade jag klädkartonger in och ut från gula huset, ut med sommarkläder och in med höstens.. hämtade hem barnen från skolan. Då bäbis lurat oss för ett par veckor sedan, så var lugnet nu något som förstås fick mig att känna att allt var inställt.. samtidigt som jag ändå anade att det nog var lugnet före stormen. Vad jag inte visste, var hur nära stormen var…
Det blev tisdag kväll och precis när alla barnen skulle nattas, kände jag att något var på gång. ”Yes, klädkånkandet i eftermiddags kanske hade gjort sitt!?”. Hintade till Martin att ”du.. NUU nattar vi barnen!”. När klockan var 21.00 kom första onda värken, som på beställning.. alla barnen hade hunnit somna.. puh. Kring 22 knäppte det till i kroppen.. känslan precis såsom jag minns den med Storasyster J. Vattnet som gick? Ja. Åtminstone ena hinnan. Blev först lite rädd att allt skulle gå precis så fort som med henne.. men kände ändå att tempot var ett annat. Mellan 22-23 hade jag 16 värkar. Värkparty! M och jag andades tillsammans och hans ord gav mig sånt lugn och sådan kraft att bara vara i värken. Kring 23 kommer farmor till oss för att fortsätta sova intill de sovande barnen. Vi andra, börjar bege oss mot förlossningen. Jag har ont nu, men är otroligt fokuserad och så ofantligt pepp på det här ontet.
Till midnatt är vi framme vid förlossningen. Blir direkt omhändertagna och välkomnade. ”Vad önskar du för smärtlindring, Emmeli?”, frågar barnmorskan … ”Helst ingen alls, men om jag fullständigt håller på att kolavippa, så vill jag ha lustgas”, hör jag mig själv säga. Värkarna strösslas.. jag känner allt som händer i kroppen.. är totalt närvarande. Klockan är 00.30 och nu börjar det göra ontontont, på riktigt. Jag möter det onda, andas mig igenom värkarna och vilar emellan.. öppnar ögonen och tittar på han jag älskar mer än allt. Jag känner hur kroppen börjar göra sig helt redo för att föda fram barnet. Känner hur värkarna börjar ändra skepnad. I rummet är det helt tyst. Barnmorskorna är där… beredda om de skulle ha behövt rycka in..men utanför våran bubbla. Och jag vill så innerligt hylla gänget på Förlossningen/BB Övik för det. Att de läste av mig så otroligt bra, fastän jag var mycket fåordig. De finns ju där för att förlösa kvinnor, med alla möjliga hjälpmedel.. men utan att jag behövde säga orden, så förstod de hur jag önskade ha det.. och just denna gång, önskade jag hänge mig totalt till min egen urkraft.
Det var så mäktigt att bara följa kroppen, inte tänka, bara följa.. mina andetag… den naturliga vägen framåt i födandet av vårt femte barn. Upplevelsen var så djurisk och gudomlig, på samma gång.
Jag väntade inga vägledande ord. Ingen behövde säga till mig att allt förarbete var klart. Kroppen berättade allt. Jag väntade inga ”du får krysta nu, Emmeli”-ord. Det var bara jag, Martin och bäbisen.
…
Nu är det nära, nära..och jag går mentalt på den sköraste av lingång.. en röst inom mig höll på att få total panik under några sekunder när smärtan var enorm och rösten sa ”hur tänkte du här? hur kunde du avstå smärtlindring? du måste GÖRA något, be om hjälp NU!”. Den andra rösten, talade lugnare, och högre; ”såja, lilla mamma. DU KLARAR DET HÄR! Lita på dig. Du kommer ångra dig för resten av livet om du avbryter den här upplevelsen nu… förresten så hinner du inte ens det, FORTSÄTT BARA SOM
DU GJORT HITTILLS.. ANDAAAAS! KÄNN URKRAFTEN INOM DIG!”.
.. minutrar senare känner jag hur nära vi är att mötas. Får ny kraft, andas, hör
tystnaden i rummet, mina andetag. Känner hans hand i min. Vår stund, när vårt femte är på väg till världen.
Så kommer den krystvärk där den brinnande smärtan når kulmen, det smått svartnar för ögonen och det lilla livet bubblar ur min kropp..01.10, vår älskade så efterlängtade lilla flicka föds. I nästa sekund är allt så klart, det är som en dröm när jag lyfter upp det nyfödda barnet till skyn och sedan lägger henne till mitt bröst. Nu är hon här.
Urkraften inom mig, gav mig dig. Vår älskade Välsignelse Signe.
3955 gram tung. 51 cm lång.
En förlossningsupplevelse jag har mycket svårt att beskriva med ord. Gudomlig. Djurisk. Mäktig. En sådan nåd. Jag är så ofantligt tacksam som fick uppleva denna dröm. Nu är hon tre månader och det är fortfarande så, att varje gång jag lyfter upp henne till mig, så påminner det om när jag fick göra det för allra första gången… att föda på naturlig väg, utan något som dimmar kropp eller knopp det minsta, var… ja, mäktigt. En vacker punkt på mitt barnafödande.
…
Övriga förlossningsberättelser finns att läsa.
…
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Att försöka ta vårt förnuft till fånga!
Våren 2025 är på ingång.. och två på feeling-körare försöker vara förnuftiga... 2024 var ett år där vi slirade runt bland en hel hoper projekt... "å troo vad vi ska ta oss för nu efter senaste mastodontprojektet (det HÄR)... vi river ner kökstaket och kikar vad som...
Att trygga sin flock!
Näe, vet nån vad! Nyheter och uttalanden från början av denna vecka, när ÖB gick ut med orden att vi i Sverige behöver förbereda oss för krig (inget nytt för nu, inget nytt som har hänt)..- Fy fasiken, säger jag bara. FÖRSVINN, äckelpäckelkrig! För två år sedan, när...
Det högt älskade pysselskåpet och dess innehåll!
Ser ni dörren där i gammköket? Ljusgröna dörren som oftast står lite på glänt sådär.. för att det alltid är någon eller några utav småfolket som är igång med något där ifrån.. ja allra särskilt denna tid på året och vintern igenom. Det är "Pysselskåpet" vi pratar om...
Drömgod blåbärskaka med smultopping!
Psst! Vill önska er god helg genom att sända er i runda slängar-receptet, på den där blåbärskakan jag irrat om i veckan. Som blev sådär oväntat god. Saftig och med drömgott smul på toppen! Ät den till vaniljvisp. Sörpla kaffe. Andas in. Andas ut. Njut. Nu ska ni få...
Stora delmål för gamla Drömgården!
(Inlägget innehåller Reklam för Klockestrands Såg&Hyvleri) Hej från vår hall som här var mitt i utrensning av varendaste pinal i hela rummet. Här, fotat i vidvinkel, men jag lovar er.. denna hall är tråång.. och helt, helt utan förvaring. Turkosa dörren går till...
Fyra Favoriter i långpanna!
Årets Påsk-kaka står färdig på köksbordet, omringad av fyra små hökungar, redo att hugga in, provsmaka på kantbitarna. Ja! Nu, hörreni, är det på sin plats att radda upp några snabba, enkla och suveränt goda recept, tycker jag! Kanske något inför Påskhelgen? Att baka...
Recept på ”Äkta hönökaka”!
Våra barn är tokiga i "mammabröd", som ni vet. Dom småbröden varvas med olika "mammalimpor" osv. Men ska det hembakta brödet varvas med något köpesbröd, så önskar barnen till exempel "runda mackor" (polarbröd) eller "Hööönöö!". När vi kom till vänner och blev bjudna...
En utav årets höjdpunkter!
Det är dags att summera.. blicka lite bakåt.. innan vi blickar framåt.. En, ja faktiskt obloggad, höjdpunkt från året... Den där strålande sommardagen då gården bara osade av liv... Som alltid när det är höskörd, så var det varmt så varmt. Min "lillsvågge" Jim,...
Tidstrolleri och livsinvesterande. Såhär fungerar drömgårdslivet!
Vi lever bara en endaste gång. Varför skynda och pressa oss genom fem utav veckans sju dagar, nu när livet bjuder fyra småungar och deras tid som småttingar aldrig aldrig kommer åter? Varför bara se vardagen som en lång längtan till helgen? Till sommarsemestern? Till...
Du med den lilla koftan blå
Du med den lilla koftan blå? .. jag vet jag sagt det om och om, men mamma älskar dig så! När du ler mot mig, med finurlig liten mun och tindrande blå, kan jag inte låta bli att fundera; säg, vad tänker du på? Jag tittar på dig och kan inte förstå.. -Vad...
Hur vi gjort Köksträdgård och Blomsterland!
Nu kör vi! En liten repa där ute på gården, från start till där vi är nu, i processen att göra oss Köksträdgård och Blomsterland. Ej ännu helt klart, men vi är en god bit på väg! Glömmer jag info om något ni undrar över, så bara fråga på. Klicka på inläggets rubrik,...
Från frö till skörd, så som jag gör!
Nu ska ni få hänga med på min sammanfattning av odlingsåret, så som jag gör. Från frö till skörd. En skara tips. Någon guide. Några tankar. En egenskriven.. dikt? Häng med! Jag har tjavat med mamma och pappa i barndomsträdgården, sedan alltid. Dom är mina...
För-Efter-bilder på Övre Hallen!
För att ta sig upp på den så kallade "övervåningen" (kallvinden), när vi flyttade in i Drömgården, så öppnade man dörren där mitt i nedervåningen och tog branta trappan upp. Där låg något slags golv men takhöjden var maxad upp till husets nock och det var kaaallt där...
Storebrors alldeles egna rum!
(Inlägget innehåller reklam för Colorama Lunde & Klockestrands Såg & Hyvleri!) Kommer ni ihåg hur det såg ut när vi startade med övervåningen? Låt oss minnas tillbaka lite tvärt. Innan vi tittar in i till att börja med, i Storebrors rum! "Skrytvåningen" med...
Raw-chokladkaka by Bertilen!
Han kan det där med att baka, min minsta prinskorv. Precis som sina storasyskon vill han nu alllltid vara med vid köksbänken där det lagas och bakas. Just nu är vi inte i ett skov där vi experimenterar oss fram, olika raw-bollar/kakor.. så gott! Igår svängde B och jag...
Om hur vi ordnar oss klassiska skurgolv på ”nya våningen”!
(Inlägget innehåller reklam för en lokal pärla; Klockestrands Såg & Hyvleri) Många, många tänker nog nu; fy tusan vad drygt, ska dom hålla på och skura och skura stup i ett nu för att hålla golven i schack!?SOM FÖÖÖÖRR i tiden....!? Men se, så fel. På 1800-talet...
Om oväntade, elaka gästerna i hästhagen och Hästlivet i övrigt!
Att kolla masken på våra hästar, varje år innan betessäsongen, något som ingår i rutinerna nu och alla år framåt. Jag har i hela mitt hästliv aldrig varit med om att ha elakaste sortens mask i lägret. "Men mask, då behöver man väl bara avmaska och sen är det bra!?",...
Landat, Litar och Lever!
Vet ni? -Jag tittar upp mot min himmel och ber till min Trygghet, att "ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden". Det ger mig maximalt med lyckliga stunder i mitt liv. Jag "följer flödet"...
Rapport från ”Hästdrömmen”!
Äntligen får vi vakna till en riktig Vinterdag här på Drömgården. Kalla grader, nysnö på marken och med vacker soluppgång. Efter söndagsfrukost ger vi oss ut, hela familjen. Om sisådär en vecka har hästpojkarna bott här på gården i två månader. Kära nån vilken...
Loppisfynd, Januarisol, Mammabröd… och Livet, ni vet!
Det är en ny dag och bara det, kändes så himla gott. Nu visste jag att "det här går bra", mina två förisungar är trygga dom timmar dom är iväg och här hemma har jag och Lillebror det gott under tiden. TACK ni underbara för all respons över orden från mitt mammahjärta!...
Modersvingen!
I morse stod två små ryggsäckar redo i hallen, fyllda med favorit-pippitröjan och annat som kan vara bra att ha när man ska iväg på litet, väldans stort, äventyr. Storebrors och Systerysters minikånkar. Och jag? Med Hjärtat i Handen, förstås. Jag vill bara trycka paus...
En rysligt snabb, småfuskig och världsgod Fiskgratäng!
Todiloo! Igår visade jag en bild på stories, i farten från när jag precis skulle säga "nu är det maaat!" här hemma. Och ni var så oerhört många som önskade receptet på denna smått småfuskigt lätta fiskgratäng. Såå, nu har jag försökt tänka vad jag gjorde och här...
