Kockums Jernverk, på återseende!

(Inlägget är ett samarbete med Kockums Jernverk)

Låt mig, lycklig från hjärtat, få presentera ett så kärt återseende, nämligen

Kockums Jernverk!

Det var såhär…

Året var 1883 och det emaljerade kokkärlet hittade ut från Familjen Kockums fabrik i Ronneby. Försäljningen är omåttlig och allra helst under 1930-talet.. det kokas grytor som aldrig förr ur dom hållbara materialen. Tills 1960-talet, och den dagen plastartiklarna knuffar undan dessa gedigna kärl. Produktionen på Kockums Jernverk stannar av… tills nu. Nu finns åter plats för kvalité och form i våra kök. Nu är det bästa från 30-talet taget, materialet och designen. Färgpaletten är uppdaterad och Kockums Jernverk är igång, igen!

Jag blev så himla glad när jag förstod att Kockums Jernverk är på återseende och nu återigen är här med en hop fantastiska produkter.

Som kastruller, muggar, slevar, ugnsformar, tallrikar, gjutjärngrytor och massa annat.

För mig är det här drömmarnas gåvor och julklappar.

Kanske till dig själv eller någon du tycker mycket om. Matlagning och köksstökeri med en känsla som inte kan liknas med något annat.

Att sörpla varm choklad ur en kockumsmugg, sittandes på köksoffan eller ute på renskinnet i snögropen… upplevelsen är fantastiskt god… och det bästa är, att jag vet att jag kommer kunna dubbelhandsfatta den där emaljmuggen, livet ut.

För att komma till Kockum och kika på alla dessa fantastiska produkter, klickar ni HÄR!


Må gott!


Emmeli

Måndagshälsningen!

God måndag alla ni!

Ny vecka. Och vi startar som vanligt med en Måndagshälsning!

Veckan som gick, fylldes av..

Vinterns första snögubbar.. Tripp Trapp Trull, i snögubbeformat, förstås!

..Innan Vattkoppsfesten var ett faktum och dagarna präglades av den där sjukan man som mor (och far <3) både bävat för men ändå vill göra bort. Bland ganska så tappert mod, med undantaget av ett riktigt jobbigt dygn, pysslade vi om varandra så gott vi kunde. Som att mysa och äta alldeles för mycket sockerkaka. Iklädd pappas tunna, håliga renoveringstisha som inte skavde någonstans..

Minstingarna var det full fart på och jag vet inte hur många timmar dom lekte koja i den där stora, stora kartongen. Med en massa klistermärken och egenritade konstverk, flödade kreativiteten och kartongen blev en kär koja.

Vilda Babyn blev plötsligt kär i Bolibompa. ”Boompaa!” sa han och satt nerbäddad i fotöljen säkert sju och en halv minut, i streck, stilla(!!!)… innan nya äventyr togs omhand.

Mitt i veckan hade vi hjärteont för Storkatten Salle, som varit i slagsmål och hade så gruvligt ont i ett framben. Jag grät en skvätt på hallgolvet. Var förstås trött efter intensiva, novembergrå, pyssla-om-dagar av småttingar och förstås var mannen iväg på extrauppdrag, så typiskt… med bilen, alltså. Rymdskeppet, som jag hade behövt för att ta katten till en veterinär. För det var vad som kändes som ett måste. Men, jag hade telefonkontakt med Veterinär och pysslade om Sallekatten så gott jag kunde, bar honom dit han behövde, typ på katt-toaletten, till maten och så.. fick en extra bäbis… Efter många, många timmar av sömn så vaknade han. Haltade. Men stödde på lilla tassen.. jag kände hopp. Ett dygn senare skuttade han runt som om inget hänt. Tacksamheten…. oooh.

Jag ägnade en dutt torsdag åt att putsa köksfönstren. Och göra hemmet helgfint. Det kändes gott efter Sjuktstugedagar.

Vi firade fredag, med friskluft och solstrålar på allas våra kinder. Och vidare solnjut i ett solbadande kök.. där strålarna tog sig in genom reeena vackerfönster. Så världsligt. Men så vackert! Att Vattkoppsunge nummer ett var betydligt mer på banan också, gjorde det där till en strålande Fredag.

Jag fyllde den lilla ”Hallförvaring” (som står precis innanför köksingången) vi har med Hemstickat i massor. Vi är vinterrredo!

Det blev helg och Sallekatten vaktade den lilla flickan som nu fått hög feber och verkar vara näst på Vattkoppstur.

Förutom att pyssla om smått, göra ett par fotouppdrag, motionera och släppa fram vår Adventslängtan.. så gick jag med lie runt Hästhagen och slog ner sånt som kunde vara i vägen för trådarna..

.. som mannen kämpat så tappert med. Tre trådar. Gud i himmelen.. gööör så att darlingar inte går igenom och krakarna hamnar ute på någon väg eller så.

Ni förstår. Jag har såna fjärilar i magen nu. Vi. Men M är mest bara pepp. Jag är nervös. Det närmar sig..

Ännu en Novembermåndag är här!

Det är ”en stund i taget”-läge här hemma. Vattkoppsfesten styr. Lite, lite stressande stundvis, men inget att göra. Så är det.

Vi kör en KANSKE-veckans-planer-lista..

Veckans (kanske) planer:

-Något som är helt säkert; -Pyssla om i Sjukstugan. Febern är borta.. så prickarna boorde komma snart.

– Om ungefär en vecka anländer hästarna. Det är liite kvar att hinna fixa inför dom. Men det är många nattatimmar innan nästa vecka… ni vet, i september hade vi ingen aning om att det här skulle bli hösten vi blir med hästar. Men så blev det. För vi föll pladask. Och allt kommer ordna sig innan nästa vecka, sådetså.

-Igår kväll var jag på underbart kör-rep, men vet ännu inte om jag kommer kunna medverka på konsterten till helgen… Vattkopporna styr.

-Jag har flera skriv- och fotouppdrag som nu hopar sig. Tacksamt, roligt och också lite trixigt att ordna men det ska nog gå finfint.

– Jag ska unna mig tid att göra det Vinterfint ute på Verandan. Det är blött och ruttet höst”piff” där nu..

-Åå, om Vattkoppsfesten tillåter har vi Mysdag hos Mormor och Morfar att se fram emot, hoppas hoppas den dagen blir av.

-.. och den där garanterat Fantastiska Konserten

-.. och Treårskalaset.. (inom familjen… som redan dejtat oss med tanken att småpluttarna i den familjen ska norpa vattkoppssmitta..)

… sååå, vi får se vad denna vecka bjuder. Vi tar en stund i taget.

Vi startar mjukt med Tillsammansmåndag här! Jag längtar efter skogsturen vi tänkt göra oss om en stund. Hämta både ett par granar, granris och så. Jaa, lovligt från vår egen skog, förstås!

Önskar er en god start på denna novembervecka! Ta hand om er, allt ni bara kan, ok?


Emmeli

Saffransbullar i stora lass!

Jo förstår ni, idag har jag och Junihjärtat bakat Lussebullar tillsammans. Ja, Skrållan var med så mycket hon förmådde… med sin (förmodade) Vattkoppsfeber.. Men styra assistenten, det gick som hejsan!

Idag fyllde vi Saffransbullarna med smör, mandelmassa, vaniljpulver, vaniljsocker och nystött kardemumma..

Dessa bullar kräver sin små timmar. Men det är såååhåå värt det!

Tada!

På toppen, uppvispat ägg, finhackad mandel och pärlsocker.

Nu blev det provsmakning, förstås..

Samtliga njöt. Lillebror med sin Livets Första Saffransbulle. Och iskall mjölk till.

Vill ni baka precis samma lika, så är det bara att kika HÄR så finner ni receptet!

Så himla underbart! Nu är frysen fylld av sisådär hundra saffransbullar och vi är redo för många mysiga fikastunder med nära och kära. Bland det bästa med julen, ju! Att träffa hjärtenära.


Må så gott så hörs vi imorn igen!



Emmeli

Startskottet!

Nu, så!

Utan att skämmas pågår här Adventslängtan och smygande Julepirr nu. Åhåhå!

Vi boar i hemmet, lite bit för bit. Det blir Vinterfint. Är inte på något sätt juligt än. Men känslan, att vi går den där varma, fantastiska högtiden till mötes. Den, är här. Och så god.

Efter timmar av utetid i snöfall, gick vi in vid skymningen och premiärspisade julig jazz och proppade apelsiner med nejlikor så tummen nästan blev krokig till på köpet. Doften, oslagbar!

Lillebror, som var pluttebäbis förra året, upplever allt som sin första gång nu och det är så gulligt. Han gör en liten dans av lycka med pepparkakan i handen…

Och vi är fast beslutna här hemma, om att det är goda känslan, värmen, dofterna, tryggheten, något extragott att äta, den vackra julegranen, det dyrbara i att få vara tillsammans… att det är det, som spelar roll och skapar Julemagi. Iiiinget den dyraste köpta julklappen kan klå. Sådetså.

Så. Nu vet ni. Utan att skämmas. -Startskottet har gått här på Drömgården!

Hos er med?



Emmeli



Novemberdagar!

Helgen närmar sig.


Det känns himla gott. Eller hur?

Den här veckan blev maxad alltså. Och visst är det lite typiskt sådär… att det oftast vill krångla med något när föräldrastyrkan inte är som den brukar, utan förstås händer det grejer med barn, djur, eltjafs och så, när M är på extrauppdrag och jag får dubbelknuta mig själv här hemma för att ro alltsammans i hamn. Men jag och barnen är ett dreamteam. Så är det bara.

¨

Vi dagdrömmer om helgen. Kanske bakar vi något gott för att fira att vi grejat denna vecka.

Kan varmt rekommendera er denna kaka. En ljuvlig mandelkaka med lingon. Så passande i dessa blyertgrå novemberdagar.

Receptet hittar ni HÄR.

Nu faller mörkret över Drömgården. Kvällen väntar och jag ska erkänna att jag längtar efter att krypa ner i den där renbäddade storsängen. Lite kvällsruljangs och golvskurande kvar, sen är både hem och liv redo för ännu en novemberhelg… en helg vi hade tänkt spendera med hjärtenvännerna i norrnorr. Planen, innan denna Vattkopppsfest drog igång, alltså. Som tur är sågs vi här hos oss förra veckan, så deppigheten minskade lite med tanken och känslan på att vi nyss kramades och delade livet tillsammans.

Ta hand om er fina ni! Jag är så hjärtans glad för att ni kikar in här hos mig.

Emmeli

Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.

Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas! 

Följ Drömgårdsliv

Mandelkaka med vinbär!

Mandelkaka med vinbär!

Med sommaren kvar i både själ, skog och mark och samtidigt med känslan av djupare andetag, högre luft och lugnet i naturens skiftande. Från sommariver till höstlugn. Augusti blev september. Det här är en god tid, tycker jag. Med vinbärsbuskarna dignande blir jag...

En rysligt snabb, småfuskig och världsgod Fiskgratäng!

En rysligt snabb, småfuskig och världsgod Fiskgratäng!

Todiloo! Igår visade jag en bild på stories, i farten från när jag precis skulle säga "nu är det maaat!" här hemma. Och ni var så oerhört många som önskade receptet på denna smått småfuskigt lätta fiskgratäng. Såå, nu har jag försökt tänka vad jag gjorde och här...

Hösten bjuder på Storasysterledig Juniflicka!

Hösten bjuder på Storasysterledig Juniflicka!

En vacker, blåsig, solstrålande höstdag. Storasysterlediga Juniflickan med sin Lillebror i vagnen. ... Nä. Jag har nog inte nämt det, va? Men Juniflickan tog Storasysterledigt istället för att börja på Förskolan för typ en månad sedan. Ja, det blev så ändå... ..Ni vet...

Att stilla en längtan (Recept; Morotskaka!).

Att stilla en längtan (Recept; Morotskaka!).

Det blev söndag och första dagen av oktober.. ...så fort dagen var igång, var några mer än peppade på att skörda den sista delen morötter som är kvar. Det är dom, morötterna, och en liten tuss sallad som växt till ett miniträd, som är kvar att skörda. Ett rejält...