Första lilla snön kom redan 10 november. Några få singlande flingor. Ankorna är tuffa i kyla också, verkar det som.. ut ska dom, trots att kvicksilvret sjunker. Så roliga djur!
Inne i gamla timmergårn är det varmt och gott.
Vi eldar i kakelugnen, morgon och kväll. Bland det mysigaste vi alla vet! Det känns fortfarande, vinter två nu, så nymodigt att kunna elda.
Och se där, ja, vårt kära polkagrishus..
-med både några röda och lika många vita fönster. Rött återbrukat tegeltak.. och en nymurad skorsten som M jobbat med under hösten, murad med gammalt stortegel vi fann på en blocketannons i våras… tungt att jobba med, men så fint!! Ja, så har han alltså murat en skorsten för första gången i livet också, den där skäggige. Impad är jag.
Men inget är riktigt klart som ni ser. Fönster ska målas på gavlarna, nya hängrännor och stuprör ska till, plåt fattas på skorstenen och andra sidan taket läggs om troligtvis till våren och därmed hamnar nockpannorna på plats, vindskivorna behöver ordnas osv osv…. sinom tid, sinom tid.
Men nu är inte tid för att hinna så mycket det bara är möjligt. Nej, nu är tid för så mycket stanna upp, passa av och njuta av nuet som vi bara kan! Bäbistiden är så särskilt speciell.
Kom ihåg att Vintervila också! manar Björnmor. Tänk att vi är i andra halvan av november..livet innehåller sina måsten och åtaganden.. men jag tror på att lyssna på naturen och följa dess iver och fart, året om, för att må så bra som möjligt. Vad tror du?
Storkok är en favorit. Laga mycket och kunna ha restfest. Här lagade jag en högrevsgryta medan övriga gänget var i vår skog och hämtade hem gran-, och enris som vi ska pynta entrén med inför advent.
Grytan blev otroligt, med kött från Lidbölegård i grannbyn. Receptet fann jag HÄR förresten!
Sol som skiner dag för dag, så ofantligt lyxigt i novembertider.
Mörkret faller tvärt till eftermiddagen.. och typ det enda jag vill då, är att sitta på sofflocket i gammköket, sörpla kaffe och fika något gott. Med bäbis i famn och ungar i kring. Nyper mig i armen, att få spendera ännu en novembermånad som HemmaMammaBondmora.
Årets första saffranskaka bjöd vi kompisarna på. Receptet på kakan, har du HÄR.
Djurliv i november.
Kallt och frusen mark. Så stort att se hur barnen tar mer och mer eget ansvar och vågar mer och mer.
”Det här ÄR den mysigaste tiden på året!”, sa ene sonen häromdagen när vi vaknade till ännu en frostvacker morgon och jag fick feeling och hängde upp rödrutiga gardinerna i köket. Jag är beredd att hålla med honom.
Lyckas man som mor (och far?) också att hålla ribban lagom hög för allt som önskas göras, så blir det succé. Jag tänker mycket på det här, det vet ni. Livet får styra, från år till år. Sopar iväg hittepåmåsten, ett efter ett. Inget av barnen kommer säga ”ååå mamma, vad UNDERBART att du slet ut dig till jul, i år igen!”… näääpp. Jag vill ha ro att sitta ner… pyssla det barnen vill pyssla. Baka det barnen tycker om. Städa lite lagom. Laga ett stort gäng köttbullar att ha i frysen till jullovets luncher som ingen egentligen orkar laga.. för köttbullar, det tycker vi alla om.. sju sorters sillar bryr vi oss föga om. Pynta lite lagom. Med stjärnor i fönstren, buntar av en och gran i några rediga krus samt röda julmattan så kommer vi långt. Och julgranen, förstås! En drös julklappar till alla ungar? Nix. Några få. Något de behöver. Något de verkligen önskar sig. Samt en upplevelse. Att barnen värdesätter närvaro och lugnan ro högt, det törs jag nästan lova!
Hösten var så väldigt vacker i år. Men tänk, nu är den här! Vintern!
I veckan har jag gjort hallen helt redo för en lång vinter, kånkat ut höstens ytterkläder och skor och tagit in allas vintermunderingar. Firade rockaden, med en långprommis med Lillan, medan pappaledige pappan var hemma med övriga gänget.
Igår vaknade vi till en trött, trött fredag. Eller det var nog jag som var tröttast då.. vi är bortskämda med ännu en bäbis som sover gott om natten, men den där natten var jag vaken med en väldans språksam liten snart-tvåmånaders-bäbis. Hon tyckte att vi hade ypperlig prat-, och jollertid då och sov sedan igen sin sömn under hela dagen igår.. men inte jag, så det var otroligt skönt när det blev fredagsmys och vi bara drösade ihop i finsoffan allihopa.
TACK alla ni som engagerade er i min fråga igår morse inne på instagram, också! Jag undrade hur er erfarenhet av rotavaccin (ett vaccin för EN variant av magvirus) är och ni var hundratals som svarade. Som jag förstår har vaccinet ”förfinats” senaste åren och den första varianten verkar ha gett väldigt mycket mer magont och besvär som biverkningar, än den varianten som ges nu. Skönt att veta! En hel del skrev att ni avstått vaccinet. De allra flesta skriver att ni valt att ge det och att det gått väldigt bra, kanske lite pruttigare lillmage och magknip som ändå gett sig efter några timmar. Typ så. Några få fall har fått riktigt tuffa biverkningar och de skrämmer mig massor. Vaccinet skyddar också säkert, i enbart två år. Eftersom jag gärna både långtidsammar (vilket ger gott skydd för allt möjligt) och vi dessutom inte flänger runt så mycket eller har barn på förskola där det cirkulerar mer magis än i skolan, så känns det inte självklart att ge just detta vaccin, faktiskt. Övrig vaccinplan följer vi förstås, men rotavaccinet har inget av våra barn fått.. det har funnits så kort tid, bara Minsta Lillebroren som skulle ha kunnat få det, men vi valde bort det. Han ammades till strax över tre (!) år och har ännu inte fått sin första magis (!), trots att precis alla i familjen har varit magsjuka någon sväng… men inte han… kanske bara en tillfällighet?.. kanske har också amningen givit honom ett väldigt bra skydd under dessa år. <3
Jag var i alla fall för trött och skör igår för att kunna ta ett beslut om vår lilltjej ska få det eller ej, så det blev ett alldeles vanligt bara mäta-, och vägabesök hos bvc igår. Älskar att gå till bvc, vi har en fantastisk bvc-sköterska som alla våra barn tyckt/tycker så gott om. Lillan har veckor på sig att hinna ta det där vaccinet ifall vi bestämmer oss för det, så vi sköt beslutet på framtiden helt enkelt.
I morse vaknade vi till en utsövd lördag.. frukost med flocken samlad.. pusselbygge framför brasan. Morfars tittade in en snabbis, djuren gjordes, barnvagnspromenaden vandrades och nu har vi precis kommit hem efter att ha varit på kusinkalas. Nu väntar en vilsam kväll för oss alla.
Dagarna flyter ihop som ett pärlband av pärlor fyllda med livet. Oktober har blivit november…
Fyller dagarna med liv. Älskad vardag. Ammandet och snusandet i Lillans hår. Lillens hand i min när vi går mot djuren. Det kalla höstregnet och leran som letar sig in i hemmets alla vrår. Trötthet som lappas över med kärlek. Promenaden tillsammans med mina döttrar. Synen av mitt största barn som håller sitt minsta syskon så tryggt och världsvant i sin famn. Snabba kyssen från M, i förbifarten på väg mellan arbete, middag och hockeyträningarna. 11-åringen som gjort morgonkaffe till sin mamma. Stunderna bredvid min Prins Bertil när han läser för mig. Eftermiddagarna när skoldagen är slut och vi möts igen, fikar mellis, pratar och pysslar. Tvättandet av småkläder, bvc-besök, skolväskor som fylls med extrakläder och fruktburkar. Låg höstsol, ständiga sms-pling från biblioteket om böcker som måste lämnas åter och just det, vinterdäcken! Läxläsning, fundera ut middagar, ge lillponnyn sin dagliga medicin, handla och laga mat. Disken, vika tvätten, borsta småtänderna, vyssa liten, Gud som haver innan natten..Vardagen.. det finaste vi har.
Här kommer några glimtar från senaste veckorna här hemma på gården;
Varmt. För att vara mitten av oktober. Höstlistan hänger i köket, vad behöver göras? ”Vi kan kasta in veden!”, sa dom. Tur för mig och M att vi har såna otroligt hjälpsamma ungar.
Här stockar sig gråten i halsen, … dagen då ”Ikran blev stor och flyttade hemifrån”.
Jag grät otröstligt i en vecka.. trots dagliga uppdateringar om hur bra han hade/har det. Han har kommit till en fantastisk familj och vi har fått nya så fina bekantskaper. Efter en vecka, hände något med gråten.. den fick hjälp att ta pauser ibland. Men mer om det i ett annat inlägg, det här kommer bli en novell i alla fall.
Dagen efter, fyllde vår älskade lilla O, 4 år.
Vi firade honom, bara vi familjen, dagen lång. Att få äta bulle i sängen, öppna presenterna, bygga nya legot och spela knähockey med nya lilla klubban tillsammans med syskonen, dra iväg på cykeltur hela ligan, få favoritmaten till middag och läsa nya böckerna till kvällen… såna höjdare, tyckte lilla Lillebror.
Några dyrbara solstrålar i gammköket. Och två gulliga Bästisar. <3
Slumra bland buller och bång, det är livet som en sömnig lillpiga.
Nu skulle 4-årskalaset med storfamiljen snart börja. ”Hulkentårtan” pimpades av storasyskonen, det drällde av kalasklädda små och någon höll på att kolavippa söthetsdöden av synen av hela alltet….
Chokladbullar och chokladbollar. Morotskakor. Kolakakor. Kladdkaka och grön gräddtårta med vaniljkräm och jordgubbssylt från sommarens bär. Gott. Men godast av allt, fikakön av människor som slingrade sig genom köket.
V.44. Novemberlov. Höstlov. Läslov! Pärlov? Vi startade i alla fall lovveckan på bibblan, det är en favorit att gå dit och läsa och låna med oss böcker hem.
Mest skrotade vi bara på. Vilade upp oss liksom.
Pappan var ledig från kontoret stor del av lovveckan så vi njöt av alla-tillsammans-tid på olika vis. Donade hemma på gården. Vintrade på olika vis, som att ta in sommarhagen.
En dag drog vi med kusinerna på technichus i Härnösand. En annan, hängde vi med andra delar av storfamiljen.
Allhelgonadagen dukade vi fint i vinterbonade salskammaren, lagade lax i stora lass och välkomnade stora och små vänner för höstlovsmys tillsammans.
För prick en vecka sedan vinkade vi hejdå till drakarna, ankpojkarna. Så fint att de får leva vidare och glädja på annan gård. Vi behåller tre flickorna och en pojke, lagom anktrupp för oss. Hoppas på stora ankägg att göra pannkaka av till våren…
November. Morfars på eftermiddagsfika. Kyligare promenaderna. Mörkret som faller. Dagarnas längd, mäts i ljus.
Och titta!
”hej det är jag som är Signe, sex veckor gammal nu. Det här är min mamma, hon och jag är lika rufsiga i håret och har båda en svag doft av häst i det, konstant. Min mamma pussar på mig jämt å jämt och jag älskar henne, att vara i min mammas famn och amma och helst bara liksom hänga kvar där i ammemyset i gosiga evigheter, det är det bästa jag vet. Har därmed tvärväxt och är det gossigaste hela familjen vet”.
I helgen har startskottet för vintrigt, smygjuligt pyssel gått här hemma. Juni hälsar att ”Julpyssla med kreativa Karin” är en toppenbok.
Idag är det farsdag och jag är så tacksam över att mina barn har den pappa dom har. Dessutom har den där skäggige och jag, varsin pappa som båda gör allt och lite till för sina nära. Lyx, alltihopa!
…
Och det var lite om den senaste tiden här på gården. Vi hörs snart igen, fina ni!
När älskade Ikran hälsade på Lillasyster på nära håll för första gången… han äär en så cool häst, det känns ofta som att stå och prata med en människa som svarar en med de skönaste, mest lugnande svaren..
Bäbisbubbla och höstbestyr som samsas.
Hösten känns, kanske inte så konstigt, så extra vacker i år…
Tänk att alltid ha en famn att få slumra tryggt hos. Som här, hos Storebror. Alla blir vi alldeles saliga av att hålla i det där varma lilla knytet.
Familjens två S i bild, faktiskt. Stora S och Lilla S…
Första dagarna i oktober tog vi hand om de sista kilona sommartomater som mognat här inne. En del frös vi in. En del kokade vi grön tomatmarmelad av, det blev otroligt gott! Tack alla ni som tipsat om att göra det! Och hjälpredor, ja det ser ni att jag och den skäggige har i massor här hemma.
Den fjärde oktoberdagen fyllde morsan 35 år. … jag var ute en tvärsväng i ösregnet och plockade in vad som blev den allra sista stora trädgårdsbuketten. Hästpojkarna hummade grattis när jag gick förbi. Inne dukades det upp för ett litet familjekalas.
.. inte bara för mamman, utan också för…
.. Lillasyster, Signe!
Vår älskade Signe-liten.
Signe. Ett namn som hängt med mig och Martin ”sedan alltid”, dessutom ett släktnamn och lyckligtvis också ett namn som alla storasyskon tycker så om och helt övertygat har kallat bäbisen för sedan vi fick reda på att det var en liten lillasyster som sprattlade runt i mammas mage. Det var liksom inga funderingar när lillan äntrade världen, ”det där ÄR ju Signe, mamma!”, sa barnen. Och ja, det där ÄR ju Signe… älskade pappan hade till och med beställt prinsesstårta från bageriet nere i Ullångers-byn till kalaset, så lyxigt och gott på alla sätt.
Som ni förstår kändes presenter helt och hållet överflödiga denna födelsedag. Oförglömlig födelsedag. Flocken känns så sagolikt komplett nu med Lilla S här hos oss.
På 11-dagars-dagen i stora lilla livet, så kom älskade vänner och hälsade på i bäbisbubblan. Man kan ana en storasyster som är mer än stolt över sin lillasyster, va?
Veckan som var, fylldes förstås mestadels med bäbisgos, amning, amning, amning, byte av små pytteblöjor och ännu mera gos, gos, gos. Men också några rediga pass ute i köksträdgården där jag vintrade in bäddarna och slutskördade det sista förutom persiljan. Livet hann också med att bjuda på bla. första lilla miniförkylningen för lillan.. såklart, om det snoras i kring så ska immunförsvaret testas igång med ens. Aj mitt oroliga mammahjärta som slängde tillbaka mig till känslan när lillen fick RS och inte kunde andas. Tack Gud för desto lugnare pappa och hallelujah för RS-vaccin som både jag tagit som gravid och även lillan fick en egen antikropp-dos utav när hon just kommit ut till livet. Cred också till kombinationen koksalt + bröstmjölk i lillnäsan samt nässug.. otroligt effektiv trio! Som ett brev på posten efter dygnet med snorig liten näsa = inte lika lätt att amma, så ”firade” jag med en första mjölkstockning, feber, huvud,- och kroppsvärk. Häpp, häpp. Tog till alla knep jag har och fick bort eländet inom ett dygn, puh. Ingen värstingvariant, mao… mjölkstockning kan verkligen vara eländigt ont. Himla glad för en väldigt mild variant denna gång.
Poff var ”10 dagarna” över för Pappa M och den skäggige drog åter till kontoret. Tjohej, så grumligt allt kändes när vardagssnurret skulle igång… ”huuur göör jag nu?”, tänkte jag yrvaket… där jag stod med hårtofsen på sned i mjölkiga nattlinnet..servandes några barn frulle med halva kroppen och ammandes bäbis med andra halvan….
Men ni ser någon som jobbade på vid min sida, för fullt, på allllla fronter! Världens sötaste mest kärleksfulle lilla Storebror…
”heej Signe, du är ssssupervacker!”, säger han småviskandes i hennes öra där han vaggar henne världsvant med lillfoten mot vaggan.
Under amningsstunder när mamman inte riktigt har koll på läget i kring,.. dåå passas det på att gå i skafferiet och förse sig med diverse småkakor och annat gott samt fila på det där med att skriva dubbelbokstäver, såsom storasyskonen gör… på papper? ääsch, soffan går lika bra! Å seen bär det iväg, mot skolhämtning, lillen alltid beredd med en napp ifall lillan börjar vråla!
Frågor på något av ovanstående? Nä, tänkte väl det.
Ja kära hjärtanes. Vilken höst det är! Hösten vi blev sju här hemma.
Helgen bjöd på blåsigt men soligt höstväder. Ankbäbisarna våra har vuxit och blivit så stora, ser ni!
De med mörka huvuden är pojkar, drakar. De tre med ljusa, är flickor, ankor. Ni anar dilemmat vi står inför… vi kan liksom inte ha fem drakar kvar till bara tre flickor. Är det någon av er som vill ta över fyra drakar? Säg bara till, ni får de! Som jag förstått det så kan man ha en grupp med bara flickor eller bara pojkar, det ska jag gå fint… men i blandflock såhär, behövs en annan fördelning… åå puh..
Helgen innehöll också första besöket hemma hos Mormor och Morfar.
Idag är det måndagen den…? 13 oktober, tydligen! Dag 19 i Lillasysters liv, det har vi full koll på. Ena storasyskonet är hemma med lite feber och förkylning. Lillen pysslar om oss alla och taggar inför vad som sker i slutet av veckan… vår älskade treåring ska ju fylla fyra. Ute är det blyertsgrå himmel men träden sprakar i färg. Lillan klunkar mjölk och slumrar och slumrar. På varma elementet i köket hänger små pyttekläder på tork. Jag tror jag tar och gråter en skvätt.. det är så overkligt gossigt att få uppleva det vi just nu upplever tillsammans här hemma.
Här är det varmt, gott och så lugnt. Kärlek i oändlighet. Oro över allt och inget. Hormonsvaj och eftervärkar. Mjölkdoftande bäbissnus. Första mötet mellan storasyskonen och deras nya pyttelilla lillasyster. Här är syskonkärlek så vacker att hjärtat värker. Här är skratt åt små bäbisminer, lammliknande knorr och bestämda Bäbis-önskar-mat-NU-vrål. Här är lyckorus, energitoppar och hejdlös trötthet. Här är känslan av att vara stark så stark.. och samtidigt så skör, så skör. Vi är i Bäbisbubblan. Och tror lite att vi drömmer.
Tack Gode Gud för att vi får uppleva det här ännu en gång. Tack livet, för att vi fått världens finaste lilla lillasyster.
(TUSEN Tack för alla grattis, älskade familj, vänner och finaste följarna! <3)
…
Här kommer några glimtar från bubblan..
Första syskonmötet. Firades med gos och glass.
Kärlek overload.
”Åh, det här känns inte verkligt. Det känns som en dröm!”. Syskonsnack som sparas långt in i Päron-hjärteasken.
Första lilla barnvagnsturen ute i friska luften.
Amma, vara hud mot hud, slumra till. Glömma bort att morsan verkligen behöver äta och dricka ordentligt, dippa i energi och bli påmind.
Vakna till sagolik vacker höstdag, en efter en.
Få hålla i bäbisen som vi alla längtat så efter i en smärre evighet.
Bäbisfika.
Bli uppvaktade och så bortskämda med vackra blomster, hjälpande händer, fina gåvor.
Och mysa lite till.
Igår kom Mormor och Morfar och var med oss. En fantastisk dag jag kommer minnas för evigt. Älskade mamma stuvade bort dagliga tvätten.
Pappa klöv upp den där veden vi haft på vår Vårlista, senare Sommarlistan och nu Höstlistan men liksom inte fått till..
Generationshäng, finaste vi har.
Magiskt att få vara hemma alla tillsammans och bäbisgosa och greja om vartannat.
Systrarna på tur!
September blev oktober och i morse vaknade vi till den första rediga frosten.
Förra måndagen målade jag och Lillen kökssoffan varv ett. ”Vi tar varv två på onsdag!”, sa vi… det blev inte av förra onsdagen.. för då låg vi på BB och hade näsan i kalufsen på det alldeles otroligt färska lilla knytet. Varv två blev idag i stället.. jag njöt av att sitta halvt dubbelvikt.
Lillen tyckte varv två var tråkigt att måla så han gick till torka-av-penseln-väggen-istället och skrev sitt namn och målade konstverk där. Det gjorde han rätt i!
Under tiden sussade lillasyster gott i vaggan. Vaggan som jag själv sov i som bäbis. Så glad att hon får sova gott i den nu.
Vår lilla Lillan, prick en vecka gammal idag. Beskyddad av en liten poliskonstapel.
Nu är vår bebbväntan på sluttampen-veckorna… så hejdlöst spännande!
..håller oss sysselsatta med än det ena, än det andra. Jag varvar mellan att verkligen kunna njuta av tiden som är just just nu… och att nästan få totalt bryt av längt efter lillungen. Vid nära totalt bryt, då är Ikran som alltid en Gudagåva. ”Lugna ner dig nu!”, säger han, buffar till mig och menar att ”börja klia mig nu, istället för att görma på!”.
Det arbetas, tjavas till skolan och levs Hemmaliv. Tacksam för arbetsivriga små som gärna hjälper till. Här sa vi tack och hej till sommarens planteringar.
Gå ut i växthuset och ännu kunna plocka med sig smågurkor in. Ta turen förbi blomsterbäddarna och skrapa ihop småbuketter att sprida här och där i hemmet. Bjuda ungarna på nybakt Mammabröd till mellis. Månaden september är en utav favoriterna.
Bland det vackraste är att plocka in ett par kvistar nypon bland alla blommor.
Liten blomsterbukett bredvid handfatet så länge blommor finns = ”ett måste”. När vi ändå kikar in i Badrumstvättstugan…titta här;
M har byggt ett så vackert överskåp (ja utan luckor ännu, för det prioriterade vi bort med ens… till ”sedan”) som nu gjort att vrån för skötbädden är i ordning och redo för Lilla Femman. Och om ni tror att jag vid varje samarbete med Västerbottenssåpa, använder min egen rabattkod för att jag älskar att ha ett ljuvt såpa-lager? … -Då tror ni rätt. Älskar att städa och tvätta med Västerbottenssåpa. Antar att jag måste skriva ”Reklam för Västerbottenssåpa” här nu, för att ingen ska ruttna ur på mig 😉
Vi har också tjavat i skogen efter svamp senaste veckan. Och gröna tomaterna har mognat väldigt bra med ett äpple som kompis.
Cykel-promme-turer med lillen. Också så himla mysigt. September har varit så himla varmt.
Annat gott som sätter guldkant på vardagen? Enkla, goda middagar. Hurra när lill-coop sålde pinsapizzor billigt. Toppad till oss vuxna på det sätt en darling i storfamiljen lärt oss; creme fraishe underst, lite salt och peppar sedan. Följt av en god smakrik ost, hackade valnötter, finstrimlad rödlök, grönkål och honung. Otrooligt gott!
Att sedan sitta ute tillsammans och njuta av ljum septemberkväll, spela kort tills gäsparna bara avlöser varandra..
-Livet-moment ju. En alldeles vanlig, underbar, vardagskväll.
Helgbuketten näst sista helgen i september.
Vi fyllde helgen med lite av varje. Lördagen var solig och luften fortsatt varm. Ponny och barn (och flåsande preggo) rastades.
Söndagen, en regnig variant. Dessa tu satt ihop som det sötaste av klister. Målade badrumsskåpet ett andra varv och tog upp pärer, bland annat. I övrigt så röstade vi i kyrkovalet förstås, broderade, förvällde svamp och spelade väl många sextondelar på pianot skrivna av Motzart.
Nu är en ny septembervecka igång och efter att ha vinkat av storasyskonen inför skoldagen, körde jag och lillen igång med sedvanliga måndagsgympan följt av något så festligt som att bara tvärmåla kökssoffan. Varv ett är klart. ”På onsdag ska vi måla igen”, säger Lillminsting nöjt som var så himla idog och tålmodig preciis hela målningsstunden. Morsan impad.
Idag har vi vikt mängder av tvätt, rensat ur garderober med urväxta storlekar hos barnen, sommarkläderna ur min och den skäggiges garderob. Kånkat ut till Gula Huset osv osv.
Nu väntar kvällen tillsammans med samlad flock. Det blåser halv storm och luften har tvärt blivit en annan. Kylig och klar.. kanske lurar frosten precis bakom hörnet? Snart, snart, snart….
Septemberbestyr pågår och för varje avbetad syssla tänker jag ”ja se, nu hann vi det här också, innan bäbis”.
Som i början av veckan när vi plockade rödvinbär.
Kokade gelé och bakade långpannekaka att först bjuda Världens Bästa Hovslagare på som kom och gjorde hästpojkarnas fötter fina och sedan lägga resten av kakbitarna i frysen inför kommande bäbis-fikor…
Barnen ritar och pysslar i massor. Särskilt de dagar där septemberregnet faller.
Till skillnad från när barn ett och två var pluttar och jag tålde stök och kladd så väldans dåligt ..jag menar; man bliir ju bra på det man tränar på och jag är nu lite utav en expert på att dansa fram i ett ”kreativt hem”, vissa dagar så stökigt och kladdigt så du förstår inte.. meeen, vissa saker, som när det ska göras eget illblått slime och jag är höggravid och just just skurat golv osv.. dåå får lillgänget hålla till ute när det ska experimenteras. Inte de emot!
Skrållan tjavandes med sin ponny längs vägen. Och Störst och Minst ute på tur med ”epatraktorn”, med ankorna intill.
Säger då det; Djur och Barn. Den kombon.
Skördande.
Det blev ju faktiskt lite vitlök av vår första vitlökssättning någonsin, trots att hönsen var ute i landet och sprätte upp hela bädden i våras.. jag petade ner lökarna igen och ja, en liten skörd det blev i alla fall. Hur skördandet sett/ser ut i övrigt i år?
-Mycket, mycket god broccoli har vi fått. Och goda gurkor. Likaså persilja, rödbetor, grönkål.. minns tillbaka till sommarens frossande av jordgubbar också. Men till exempel morotssådden torkade bort och potatislandet har total invasion av ogräs och har så haft sedan tidigt på sommaren. Sockerärterna tog först skator, sedan ankor.
Halvdålig?/ Halvbra? odlingssäsong kan vi säga. Men så får det vara.
Det passar ganska bra i år att vi inte heller har några äpplen att hämta här hemma till äppelmust eller i granngården till äppelmos….våren var så kall… Har fått svartvinbär från Pinglan-grannen och plockat rödvinbär här hemma. Plockat hallon och blåbär i skogen. Så frysen har sina bär i alla fall.
Och ännu njuts det av ätbart direkt från köksträdgården.. september är varmt hittills… ringblommor, astrar och luktärter njuter jag av dagligen också.
Tacksam för rotsaksvecka med billiga och fina rotsaker nere på lill-coop. Korvgryta med massor av persilja, smakade ljuvligt.
Bakar bullar och bäbis. Väntar och längtar. Andas djupa andetag, laddar. Njuter av att rå om fyrklövern lite extra, vet att snart blir det delat fokus, mycket mamma-bäbis-tid och det är precis som det ska. Den känns därmed så dyrbar, tiden med Lillminsting till exempel.. hans sista tid som Lillminsting, stunderna att vara bara han och jag. Han älskar bäbisen säger han, klappar och pussar magen. En god början…
Någon sitter ute på bron och täljer.. någon kutar till granngårn med liten blombukett och nybakta bullar.
Idag skiner solen igen efter två väldigt regniga och stormiga dagar. Jag vankar fram och plockar in lite fröer. Massor av ringblommefrön, för det kan man bara aldrig ha för mycket utav!
Pappan har sin ”fixa inför bäbis-lista”, han också. Sin alldeles egna. Där det till exempel står ”snickra skåpstomme till överskåpet i Badrumstvättstugan”… så att allt som står där på bänken ovanför tvättmaskinerna, kan hamna i skåpet och det därmed blir plats för en skötbädd där på bänken i stället.
Och förutom att plocka in frön, har jag fått hjälp av min lille Prins Bertil att plocka in MÄNGDER av GRÖNA tomater.
.. för de där frilandstomaterna hade behövt lite mer sol och värme än vad de fick, de små, ändock otrooligt varma, juliveckorna räckte inte riktigt.. men kanske, kanske kan vi få ett gäng att mogna inomhus?
…
Så, lite så grejar vi på här hemma på gårn dessa septemberdagar.
Solen värmer ena stunden. Höstregnet står som spön i backen nästa. Det fixas, grejas och vilas. Pustas och stånkas. Klappas mule och laddas upp. För marathon nummer fem. Som kan stå för dörren precis nu.. eller vara någon vecka bort. Alla, både stora och små, är otroligt taggade.
Senaste kommentarer