Mitt i alla susande vårbestyr slog vi oss ner i kvällssolen, bland små näpna penséer.. och bara andades lite.
…April firades ut.
Med start av takbyte. Svärfar var här en kväll och rev ner plåten tillsammans med M. Sen jobbade Martin och Jonas vidare i en otrolig fart, igång vi var, med byte av taksida två. Valborg med hela Torparfamiljen sedan. Middag, följt av brasa borta vid kyrkan.
Första majdagen, var varm som en sommardag! Vissa gungade medan andra till exempel skolade om en massa tomater och annan plant.
Värmen drog sig lite tillbaka efter många varma dagar.
På med jackan igen och fortsätta jobba på med än det ena än det andra där ute. Här i syn: Pappaledig papps som tillsammans med lillen satte hönsnät runt hela köksträdgården. Vi vill ju kunna ha kackel-, och kvackgänget fria, men se köksträdgården låter de ju förstås iiinte bli, så nu provar vi med nät runtom och hoppas att det håller gänget borta.
Jag och minstingarna har varit på några små egna turer. Mött upp små och stora kompisar. Sjungit och lekt på musiklekis. Det äär sån lyx att kunna rå om tiden tillsammans såhär. Sinom tid hinner barnen vara fast i ett schema, men tills dess njuter vi av att kunna ta dagen som den kommer, dag för dag.
Det är ingen hejd på göra denna tiden på året, både hemmavid och många små extra åtaganden hittan dittan. Men en dag sa vi ändå ”paus från arbete, nu drar vi på utflykt med vännerna”. Lycka. Att sitta och amma liten femma med havet och lekande syskon och småkompisar framför.
Utflykten. Till kär plats vi varit till så många gånger förut. Det blev Signes första utflykt, hon älskade att greja med sanden och sitta i pappans knä framför brasan. Vi päron njöt av blåsippor och glädjetjuten från ungarna som tog årets första dopp i havet. 8 maj. ”Det är jättevarmt, mamma!”. Barn. Älskar dem. <3.
En majhelg jobbade ”Team drömgården” med att hissa upp allt tegel på taket. Vi highfivade nöjt när de nära 1000 pannorna var ”på plats”. Sedan dess, har takjobbet stått sååå lydigt.. stilla…. till fördel för en massa annat.
11 maj. Små näpna, alldeles nyutslagna björklöv. Lillans första varmvår. Springturer och barnvagspromenader en efter en.
Vi har alla jobbat idogt med att preppa köksträdgården för sådd och utplantering av allt vi förodlat inne och i växthuset. Storebror klipper gladeligen gräset och levererar gräsklipp till bäddarna, som pappan och minstingarna preppat med hästskit och matjord.
20 maj var alla frön nere i jorden tack vare ett ivrigt litet gäng. Rekordtidigt för oss.. fröna brukar komma ner i jorden veckovis senare, men i år har vi prioriterat sådden högt, det känns så himla kul! Så himla mysigt att ha med lilla femman på alla bestyr också.. ”Signe, det här kallas för att så sockerärter”..
Nu var dopveckan här, värmen åter och häggen började blomma. Jag gjorde det lite försommarfint ute på bron och sa åt mig själv på skarpen att aldrig någonsin bli hemmablind för denna vy, den som gjorde att vi föll pladask för vår plats på jorden. Förstås massor av planering och fix bakom kulisserna. Dopet kan ni läsa om HÄR.
Välkommet regn gjorde att vi sjasades in för ett slag en dag… och tog hand om några vrår som iiinte prioriterats lika högt som tex. köksträdgården. Jag och små hjälpredor donar på när tid ges, en bit i taget. Sommarstädar, alltså. Men att såpskura är inget för en latmask, efter arbetspasset tillsammans med mor, så var det skönt att slå ikull sig och vila för ett slag, menade lillen. Jag kolavippade av synen av den snarkande minimänniskan där i vaggan, med fötterna i kors.
Varma dagar på rad. Doft av hägg. Och det nydöpta lilla flickebarnet.
Den sista majveckan, fylld med after-dop-känsla och äppelblom. Somnade och vaknade till synen av äppelblommorna precis utanför fönstret..
Fejande och grejande, dagarna i ända, bland gröna favoriter. Älskade färgerna i både tvättstuga (55% grönjord) och på tvättställningen (100% kromoxidgrön). Gysinges linoljefärg. Det äär ännu roligare att greja med tvätten i fin tvättstuga och hänga tvätten på fin torkställning, så är det bara!
(Reklam) Jag har jobbat med ännu en kampanj för Västerbottenssåpa. Och jag säger som barnen, när de veeeerkligen ska tala allvar och sanning; ”tio fingrar upp till Guuud!” -jag lovar er, det här är så otroligt bra grejer!. Missa inte rabattkoden dromgardsliv20 som just nu ger er 20% rabatt på ett helt köp. Jag tycker alla produkter är fantastiska men har ni inte provat tvättmedlet, så får det bli mitt varmaste tips just nu. Ni kommer direkt till kampanjen HÄR!
Majmånadens sista fredagsmys. Årets pärsättning! Något ingen vill missa. Nu hoppas vi på en rik potatisskörd, förra året blev inget hit alls.
Sista lördagen i maj.
En liten dag för världen, men en stor dag för mig och min 12-åring. Som vi preppat och längtat och förberett oss. Sedan i vintras har han och jag haft ett alldeles eget odlingsprojekt på sidan av vår övriga familjeodling. Vi har drivit upp en massa ätbart och blommigt, för att denna dag tillsammans vara med på byns årliga växtloppis. Det blev en riktig höjdardag!
Otroligt festlig dag och det gulliga ammebesöket nånstans på mitten, var väldigt uppskattat.
Morsdag. Med uppfyllda önskningar om extramånga kramar och kaffesörplande under det storblommande äppelträdet. Den sötaste sortens pyssel, små blombuketter och alster, likaså. Även fotbollspelande för storbarnen likt många andra söndagar, förstås. Lyx!
Första morsdagen som fembarnsmor. Lilla 8-månaders-femman i famnen. Jag blir helt rörd när jag ser bilderna den älskade pappan har tagit på oss. Vår rikedom och stora, stora välsignelse, alla dessa barn.
Maj blev juni …
-denna vecka har varit fylld av allt möjligt, den med. Vi har njutit hemmaliv, donat i trädgården, bakat bullar och haft kompisar på lek och ponnygos. Bvc-hembesök, varit mycket involverade i ljuvlig skolgårdskväll i ledning av föräldraföreningen som jag sitter med i styrelsen för. M har jobbat så mycket han bara hunnit uppe på taket och i helgen, är det både möhippa, körsjungande och födelsedagsfirande på agendan. Fantastiskt! Det har varit och är en helt otroligt livfylld vår och försommar, hejjigt minst sagt!
Våren är här och det är så mycket iver på alla håll, att det är inte klokt!
Idag är det sista måndagen i april och jag känner att nä nu tusan är det på sin plats att sätta sig ner på ändan här en stund och finna orden för senaste tiden, var så längesedan jag hann posta en redig drömgårdsrapport, har längtat!
Sedan sist? Ja, först och främst; ett gråtlyckligt utpustande. ”Nu är han som vaanligt igen, oongen!!”, tjoar vi! Lycka och tacksamhet, enorm. Vi hade ett barn i sensomras som fick körtelfeber (ett helt hemskt virus när man är ett lite större barn).. 17 dygn av hög feber (+ andra hemska symtom. ni anar.). Han repade sig otroligt bra, men det har varit så tydligt under vinterns intensivaste ”virusperiod”, att lilla kroppen varit så slut, och otroligt lättmottaglig för virus.. periodvis har vi lajvat ”hemskolande” för fullt. Återigen, tacksamma över att det alltid finns minst en förälder i hemmet, för himmel vad krångligt det hade varit med allt vabbande annars. Hela familjen är lycksaliga nu, och det finns ingen broms på någon av oss, som sagt, vårivern är här med besked!
Så mycket njut, så mycket fart, så innehållsrika dagar. Fyra kids, en bäbis, hemmaliv, arbete, skola, aktiviteter, påsk, kompishäng, knoppar som brister, bokföring av vårt företag som vill bli gjord, fotbollsträningar hit, familjekalas dit. Familjens musikalflicka som repat idogt och varit med på mäktig föreställning på stora scenen i stan. Dopplanerande, varma vårvindar, många, många älskade, idoga tag med krattan, gurkplantor som önskar större krukor, grönkål som gror för fullt.. och liten bäbis, som plötsligt gungar intill storasyskon, grejar på till synes så världsvant sittandes på köksgolvet och nu är sju helt ljuvliga månader.
Veden har gjorts och så många hopp i studsmattan är redan tagna. En liten trall har snickrats till ”hockey- skottrampen”. Hallen är för sjutton klar också sedan ett helt gäng veckor!! Och hörde jag takbyte av taksida två, denna vecka??
Ja.. det är så mycket liiiv… och mycket planering och projektledning, pustar undertecknad, haha! Våren bubblar i oss dagarna i ända.. och vi sover som grisar om natten.
Ok. Några glimtar från senaste tiden kommer här:
Mars avslutades med många stunder av sådd uppe i odlingsrummet. Många timmar av surdegsbrödsbakande. Fantastiskt, bådeock!
Det blev april. Tussilagoplock och både höns och ankor började värpa som bara den. Nöjda lagårdspigor. Hälften nöjda över så många ägg. Hälften nöjda över att ha tagit sig ur hönsgården utan att draken hann i kapp oss…. japp, ank-pojken har blivit könsmogen och är nu en arg individ. Må det ge sig, annars väntar himlen. Puh. Livet med djur.
Så blev det skärtorsdag och lillen hade pyntat påskriset så fint med allt pyssel vi hade skapat och lite gammalt pynt. Vi drog kanske inte ända till blåkulla för att påska, men absolut till Pinglan-grannen och andra darlingar i kring.
Påskgänget med en liten 6-månaders-påskkärring på toppen.
Det blev en otrolig påskhelg. God påskmiddag tillsammans med Storfamilj. Äggjakt med barnen. Utefika i varm aprilsol. Kompishäng.
Extra mycket djurgos… och jag passade också på att skura trallen (+ fotade, filmade och skrev texter.. som sedan någon vecka senare landade hos er.. såsom det går till vid makande av kampanjer!). Det var ett påsklov, så, så gott.
.. som dessutom, avslutades med att jag och M tiggde barnvakt utan någon annan anledning än att vi ville ge oss upp på berget tillsammans med båda islandshästarna en sån där stund under dagen när lillpigan långsov. Ni anar inte hur lyxigt det kändes! Två töltande kolabönor efter varandra. Så makalöst härligt!! (Tack Farmor för barnvakten!)
Ni anar ej heller huur många gånger vi senaste veckorna sagt ”alltså, fatta att VI har veden klar, redan nu!?”. Helt lyriska. Och något vi inte hade kunnat säga om det inte vore för att vi har så snälla människor i kring oss. Att låna en vedmaskin var som magi.Vips fick pappan lös tid för en massa annat kul. Som att lära sin förstfödde hur man makar en liten trall…
Skottramp 2.0 det blev. En älskad plats. Här står gänget och passar och skjuter, puck efter puck efter puck. I samma syn ser man också allt kring takbytet. Längtar såå, tills tegelpannorna är på plats och vi får röja upp denna ratsida.
Det har varit helt otroligt många aprildagar med ljuvligt väder och vi har varit ute i massor. Kratta är en favoritsyssla. Hela södersidan är redan klar och alla rabatter urstädade..tidigt ju! Skönt! Och himmel vilken hjälp jag har av ungarna.. är det inte Storebror som hjälper mig samla in högarna med sin lilltraktor, så kommer något annat mindre syskon med lilla fyrhjulingen och vagnen. Å är lillan vaken, så finns det alltid något storasyskon som vill vara med henne. Teamwork, det är det mycket av här hemma nu! Mitt i allt dunsar vi ner, äter en glass i trähammocken och blundar mot solen.. att amma min lilla flicka ute i våren och låta henne sova i min famn en stund innan jag lägger ner henne i vagnen, det är en utav livets favoritstunder för mig just nu. Gos gos gos.
Som sagt, teamwork. Massor av bus. Och massor av syskonkärlek. Rikedomens rikedom, menar någon…
I år har vi inte sått så väldigt mycket blomster, men desto fler tomater och annat ätbart. Kära nån.. tur att vi hjälps åt med skolandet och vattnandet.
Idag har det varit riktigt aprilväder med snö, sol, blåst och åter sol omvartannat. Veckan som gick var hejjig, med mycket utöver ”det vanliga”.. hemmamorsan har liksom haft ”människokläder” på sig typ tre-fyra dagar!?
…det var stort att se våran 9-åring stå på den där stora scenen i lillstan, till exempel. Och väldigt fint att få fira de där två darlingarna som fyllde år i helgen. För att inte säga hur härligt det var att se den där ungen som älskar att sporta men som pga sin ”körtelfeber-härva” inte kunnat sporta såsom han önskat under vintern men som nu sedan ett bra tag är så igång igen och i helgen spelade fotbollsmatch fullt ut.. ljuvligt och ni anar inte vad våra päronhjärtan jublade.
Ser också nu så fram emot en riktig hemmavecka, med massa donande hemmavid, valborgsfirande med vännerna och att möta maj..
Dessa bilder knipsade jag alldeles nyss. Pyssel och symaskinen står ännu framme på köksbordet sedan eftermiddagens pysslande, lillpigan sitter och grejar med sina leksaker och blir helt överlycklig när Sivert kommer emot henne. Alltsammans, medan kvällssolen skiner utanför och nu händer det, nu börjar det grönska både här och där.
Det är sista dagarna i april.. och tacksamheten över livet och att få uppleva ännu en vår här på vår älskade gård är stor, så stor.
…
Hoppas att ni mår gott! Bra jobbat om ni orkat läsa ända hit!! Vi hörs snart igen!
Trots att det fortfarande härjar virus kors och tvärs i massor, så är mars så mycket ”livet återvänder-”känsla. Midvintern har släppt taget, ljuset stannar längre dag för dag, men lämnar ändå i lagom tid för dagen för att ungarna ska vara lättsövda till kvällen. Sportlov, knallblå himmel och värmande sol. Det blev en fin start på månaden.
Storebror med tre småsyskon i släptåg. Vilken lycklig syn, menar mamman som stod med Lillan i barnvagnen här på skoterleden och hejjade på.
Pappan jobbade på kontoret en liten skvätt i början av sportlovsveckan, i övrigt var vi hemma alla tillsammans. Helt underbart. Dagen i Skule när ”storbarnen” åkte slalom med pappan med den vackraste av utsikt och jag och minstingarna höll oss på marknivå och servade med varm choklad och allt möjligt annat gott till samtliga. Det var en höjdardag. Lillan var förstås också med, hon marathonsov i vagnen. Tacksamt.
Tänk att vi får bo såhär.. men denna vy ”bara runt knuten”. Älskade Höga Kusten. Vi är så dåliga på att utnyttja hur vackert vi faktiskt bor.. jag menar, vi skulle kunna ”he oss” upp på olika berg ännu mer än vad vi redan gör. Vi har några favvisar, ridturerna tar oss ofta upp på berget närmast oss, Fäberget är också så lättillgängligt (titta HÄR vetja!) osv ..
Det kanske får bli en punkt på ”Vårlistan” som nu ska börja knåpas på… (Årstidslistan, ni vet…) … ”Topptur med hela flocken, till en för oss ny plats”.
Också sportlovsgöra. Spela spel och äta önskemat.
Vädret var helt otroligt. Andra halvan lovet steg temperaturen och med ens började det töa. Och det, med fart. Det har fullkomligt regnat av snö från lagårdstaket senaste veckan.
Efterlängtat semmelfika på solig bro. Satt som en smäck. Jag är tokig i semlor!
.. de nya solglajjorna till lilla S, sitter också som en smäck. Hur gullliiig!?
Liten gosjänta har också fått in en hel arsenal av syskonärvda leksaker. För nu grejas det förstår ni. Omåttligt gulligt. Så fint att ännu en gång få plocka in dessa bäbisgrejer.
När det blev sportlovslördag hade vi tagit i från tårna och fixat kalas med storfamiljen. När vi möts upp ”bara närmsta familjegänget” så blir vi nånstans mellan 25-30 personer. Rikedom, säger jag! Det var dukat här och där. Lillen hade dukat med ett pyttebord med fyra småstolar runt, där han och hans tre småvänner satt. För gulligt.
Tacos och morotskaketårta. Önskningar från en människa jag beundrar så enormt. Han som så självklart och kärleksfullt kånkar runt på sin minsta syrra där i bild.. där hänger hon tryggt och väldigt vant.
Tänk att jag och M levt vad som känns som livets liv, i 12 år nu. Tacksam, varje, varje dag. För 12 år sedan, skrev jag dessa ord.. samma känsla nu som då, mao. Men så mycket som hänt sedan dess.
Senaste veckan har verkligen haft vår i luften. Vårvintern i sitt esse, mao. Plusgraderna har fortsatt, även på natten. Vi kan konstatera att vi hade otrolig tur med sånt sportlovsväder och nu känns det himla härligt att det töar. Vi ser fram emot våren, av många anledningar. Under veckan har vi samlat på vårtecken här hemma. ”Cykel-och-gå-hämtat”, som Olles säger, skolbarnen från skolan. Hästarna släpper vinterpäls för fullt och vi hämtar dagligen in ägg från både ankor (!) och höns nu. Samt, så har vi ätit mellis ute på bron, dag för dag. Det går litervis av blåbärssmoothie under en mellisvecka här i hemmalivet.
Under sportlovsveckan hade vi så fullt sjå med annat, så vi hann aldrig starta upp vår odling då som tänkt. Men den här veckan har det dundrats ner frön för fullt och spikats världsbra småplants-vattnare.
Jag kom att tänka på ett matigt blogginlägg som har några år på nacken men som fortfarande är aktuellt och förklarar ”från frö till skörd, så som jag gör!”. Lite utav en så-kalender också, ni som efterfrågat det. Läs HÄR.
I odlingsrummet mår vi alla gott och nu ser vi så fram emot att de första fröna ska börja gro…
Den här helgen har vi bara varit hemma allihopa tillsammans. Mest vilat och rått om varandra. Helgens planer fick skrotas. Delar av gänget är nämligen förkylda, igen…. nu har jag och M drattat dit också och jag kan konstatera ännu en gång hur otroliga barn är på att ha hög feber.. vad snabbt man känner sig klubbad som vuxen. Längtan till vår och virusglesare tider, som sagt. Precis så.
Ändå mitt i allt, så tacksam. Vad är lite virus, liksom!
Jag vaknade tiidigt i morse av en otrooligt pigg och pepp 7-åring som sa ”Mamma! Jag har redan varit ute och gjort djuren. Hästarna har fått vatten och foder och så har jag tränat mina ankor!”. Extremt peppig väckning som gjorde mig helt lycklig. Och ja, vad är det för sak, när vi har så många smådrängar och småpigor som hjälper till att ro gårdslivet i hamn!?
Vi är mitt i årets version av ”vabruari”, som sannerligen känns som något utöver det vanliga? Det verkar vara otroligt många sjuka just nu. Hur mår ni? Har ni klarat er undan årets influensa?
Kära nån, alltså. Det är helt ljuvligt att ha många barn, vi trivs så bra i och med vår stora familj.. men det är tusan ingen lek, när det härjar sjuka i lägret. Tacksam ännu en gång för HemmaMammalivet, som gör att vi ju inte behöver krångla med vab och deala med stressen och dåliga samvetet över att inte kunna gå på jobbet. Jag har pysslat om våra små och försökt göra så att vi har det så gott det bara är möjligt. Det går bra, stundvis är det kaosigt och ”var är personalen??”-feeling. Vill inget hellre än att ungarna ska få bli friska men istället för att misströsta, har jag sett sjukstugedagarna som ett pärlband av extratid med våra älskade barn. Det är alltså alla tre skolbarn som varit prick lika influensa-dåliga, alla tre. Knäpper händerna för att minstingarna ska klara sig.
Vi är tillsammans. Har det varmt och gott i gamla timmerhuset, pappan eldar i kakelugnen varje morgon innan jobbet så det är varmt och gossigt när vi andra kommer ner. Skafferi och kylskåp fyllt. Lyx ju, hela alltet. Jag ”går ronden” med jämna mellanrum, snyter näsor, pytsar ut isglassar, blåbärssmoothie, örondroppar och nässpray.. hyllar febernedsättande som gör att sjuklingarna orkar äta och dricka någorlunda. ”Vad bra vi har det, ändå”, tänker jag.
Idag är allting mjölkvitt där ute, men igår sken den värmande solen och Björnmor i mig har gäspat färdigt sedan någon vecka och känner bara; ”Nyvaken-efter-vintern-skavet är borta, bring it on nu, ljuset! Ös på, ba!”.
Det har börjat dofta vårvinter och vi alla fantiserar nu om den.
”Tänk, friska dagar.. åka längskidor, skridskor, slalom… sitta ute i snön och sörpla varm choklad medan det droppar från taken….”. Sportlovet här i norr står strax för dörren. Februari ska bli mars.
…. och poff! har det nu gått några dagar sedan jag skrev orden här ovan. Jag hann aldrig avsluta inlägget. Så kan det vara! Nu är det helg. Sista februari-lördag med flera plusgrader, knallblå himmel och strålande sol.. takdropp.. ljudet av skotrar som far över lägdorna genom byn. Vi har kunnat vara ute hela familjen, hela dagen. Sjuklingar mår bättre, mao. Inte helt friska, men på bättring. Enormt tacksamt. Det var helt magiskt att slänga sig i en snödriva och känna värmen från solen. Amma lillan sittandes där i solgasset. Livet återvänder! Hallelujah! Det vore så otroligt gott nu, om sportlovet fick vara friskt och återhämtande.
…
Några glimtar från månaden som gått, kommer här..
Februari. Vardag. Hemmaliv. Arbete. Skola. Pyssel kring köksbordet. OS-tittande i tv-soffan. Hockeymatcher här och där.
Ompysslande av hästar, ankor, höns och kissekatt, dag för dag.
Längskidor på skoterleden. Sparkcykel och tjavande med barnvagnen, likaså. En första sväng till slalombacken. Och kärlekspost som skickats genom landet.
Det här var en rolig februaristund också. Äntligen gjorde vi slag i saken att måla ett brunt streck där i trappuppgången. Det skulle inte bli ”för perfekt”, så ingen maskeringstejp, bara tuta och köra. Har sett gamla pärlsponthallar som avdelat två färger såhär enkelt och det blev verkligen trevligt! 100 % bränd terra, gysinges linoljefärg, blev svaret på ”Huur ska vi kunna avgränsa på ett trevligt sätt, mellan övre och undre hallen?” (Vi ville alltså inte ha samma färg uppe och nere, det kändes så trååkigt, det finns ju så många fina färger ju!).
Jag har läst anteckningar från förra årets odling och beställt de frön vi behöver för i år. Många sorter har jag sparat fröer från själv från egen skörd. Sportlovet får bli startskottet för årets odlingssäsong, som vanligt. Gurka till gurkgardin och alla tomater ska sås. En surdeg startade jag visst för några veckor sedan också men pga. långdragna skitviruset så har den blivit bortglömd nu, stackarn. Nåväl. Kanske blir mars månaden den bubblar upp och ger oss det där brödet jag längtar så efter.
Den här dagen var så himla gossig, när jag och barnen bakade bullar tillsammans. Alla fem barnen var involverade. Ur bild här är Storebror som barnvaktar sin minsta lillasyster (HÄR kan man se denna dag i film). Nybakt bulle med kall mjölk, så gott. Dock lagom till fettisdag när semmelbullarna skulle fyllas, startade Sjukstuga Deluxe. Sååå… jag längtar fortfarande efter årets första semla.
Här var en fredag eftermiddag och alla hade precis fått helg. Årets första brofika på gårdshustrappen. Också ett februariminne.
Som alltid har vi ordning, varvat med totalt kreativt kaos. Det levs här.
Det här var häromdagen. Ny snö hade fallit på vår lilla is, så det var bara till att skotta. Lillen och morsan hjälptes åt. Han är ju för gullig i sina småskrillor och hockeybyxor… visar mig stolt hur hans pappa lärt honom ”åka bubblor”. Fint, hela alltet.
Det här är också ett sådant februari-håller-på-att-bli-mars-tecken. Pelargonerna väckta och samtliga blommor i hemmet har fått ny jord. Och som svar på frågan ”hur får ni saker gjorda med så många barn?”. -Vi låter de vara med på allt! (som inte är farligt för dom).
Dagen idag.
Så tacksam för vår plats på jorden. Och att få möta ännu en vårvinter här, den första som mor till fem små. Nyp mig i armen.
Jag kan konstatera att det där kanske var livets gossigaste januarimånad?
Pga. anledning jag nog egentligen inte behöver förklara. ”Fem ungar! FEM!?”. Det är så stort. Så stort. För ett år sedan hade vi just börjat inse att vi väntade en till människa till flocken. Det är så fantastiskt att hon är här nu. Gosiga lilla S.
Januari blev en månad där vardagen fick smygas igång efter det bonuslånga jullovet.
Där vi fyllde dagarna med hemmaliv, skola och arbete i en god blandning. Vintriga aktiviteter i massor.
Synen av Tripp Trapp Trull när de gör sig i ordning inför hockeyträning och hela hallen fylls med hockeymunderingar, småfolk som kläs i underställ med inbyggda halsskydd, ullstrumpor och en näst intill frustande pepp inför vad som väntar. En utav alla många gånger under veckan, som jag kolavippar pga. kärleksvärkande Mammahjärta. Iväg de susar med sin pappa sedan, som också är en utav föreningens alla fina hockeytränare . ”Tänk av ni nyss var 1,3 och 5 år!?”, tänker jag sedan.. när jag fyller i piggelinpoängen för ungarna som nu går i klass 1, 3 och 5….
…
Julen dansades ut lagom till att ljuset märkbart började att vända åter och gammköket har vecka för vecka bara mer och mer lyst i gult. Jag ÄLSKAR oxveckorna. Vardag, vardag, vardag!
Har i vanlig nystartsordning känt sug efter att skapa ordning och reda här hemma. Rensat ut en del småttingkläder, sorterat bort diverse prylar som inte använts på minst hundra år eller som varit trasiga.. likaså leksaker. Ett utav mina mamma-hacks är att med jämna mellanrum sortera bort leksaker, gömma i leksaksförrådet och istället plocka fram något ”nytt” som alltså varit gömt ett tag men som nu plötsligt får nytt liv igen. Barnens ”Livetdagböcker” för år 2025 har också skrivits ut och lagts till att sparas. Osv. osv. Sånt där små-påtande som det finns gott om utrymme för den här tiden på året medan naturens vintervila ännu råder.
Vinter i varje vrå! Så många kalla dagar på rad.
Vi har friskluftat oss mycket. Åkt skridskor, både hemma och nere på byn med kompisarna. Promenerat, grillat årets första korvlunch och varit ute med hästarna och pulsat i snön. Jag har tagit första ridturen efter att lilla femman kom till världen.. kroppen har känts redo länge men inte knoppen.. ”LÄMNA MITT LILLA BAAARN!!”, liksom .. men den lilla märkte varken när jag drog iväg eller kom hem… sömntutan.
Vi jobbar på med att lära känna den här individen. Tycker så mycket om honom. Han är otroligt snäll. Och nu är de kompisar, allihopa, där i hagen. Lugnet har lagt sig och det känns väldigt skönt. Än om jag vissa dagar saknar Ikran så det VÄRKER i mig, så är det så ofantligt skönt med bara lagomstora djur att umgås med tillsammans med barnen.. när man väger 600-700 kg så blir man liksom så lätt ”för mycket”. Åh, Blå Berget.
Men ja, nu längtar vi efter att vara ute på långa ridturer med denna pärla, ”Lillberget”, och att barnen ska få prova rida honom.. men efter skadorna i början (läs om allt HÄR om du vill) behövs fortfarande tid för mer läkning.
”Vår vardag. Våra barns barndom”. Orden ringer i huvudet, dag för dag. Och jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är över vår vardag. Tiden tillsammans. Ren och skär rikedom, i våra ögon. ”Mamma vill du åka dyna med oss utför lobryggan?”. -KLART JAG VILL! Följt av djurfix och rejs nere i lagårn.
Tjava med barnvagnen på hårda skoterspår mitt på dagen. Eller spara promenaden till lite senare.. för nu stannar faktiskt solen, ända till efter 15. Samma eufori varje år, när vi kan konstatera att ”mäh! Nu är det till och med ljus kvar trots att klockan är fyra!?”. Nu är vi där.
Redan nu har småsyskonen sådan glädje av varandra.. lillan ger sådan solglad respons när hennes storasyskon kommer nära. Vara med intill när vi bakar och lagar. Eller ligga på mage och kika på lilla storebror när han grejar med sina bilar. Både ock, så trevligt menar lillpigan som liksom bara så förnöjsamt hänger med. Storasyskonen är det roligaste hon vet! Näst efter mamma då, hon verkar nämligen vara så rolig att bubbelskrattet stundvis inte har någon hejd.
Januari blev februari.
De upptrampade stigarna över gården, viskar om barnalek och idogt omhändertagande av älskade djur. Höbalar bärs ut, extramånga, dag för dag för att hästarna ska hålla god värme i de många minusgraderna som hållit i sig hela första februariveckan. Nedanför tjugo är det vanliga just nu. Tjugofem om natten.
Och precis som alltid i dessa dagar på året, precis i början av februari.. känner jag hur Björnmorsan inom mig sakta börjar vakna till liv.. men innan det blir härligt fullt ut, ja då skaver det lite inom mig, olika mycket från år till år. I år känner jag så väldigt starkt, kemin i kroppen liksom. Jag känner mig själv så väl nu och sitter bara lugnt i båten (samt sover extra, lyfter tungt skrot, kramas massor med min flock) och vet att snart snart så är kemin i kroppen på gott köl igen.. men just nu, några dagar av att känna mig smått hudlös.. lägg till lite nymammahormoner på det och ni kan ana att det är en mycket lättrörd morsa här hemma just nu.
Det här fick mig att tänka på ett gammalt inlägg som jag skrev nästan på dagen för sex år sedan, ett utav mina mest lästa inlägg.
Läs HÄR, om du vill. ”Landat, Litar och Lever!”. Låt säga att det där bara var starten på en god spiral.. att jag med två barn till, landat, litat och lever.. ännu mer. Det är maffigt att lära sig om sig själv, tycker jag.
Dessa dagar med känslan av att vara skör och hudlös, bultar Mammahjärtat ännu hårdare, ännu mer och i vanlig ordning; för det stora i det lilla. Nattastunderna.. någon ammar medan saga läses..
Vardagen kan vara så innerligt vacker, bara vi stannar upp och ser den, tänker jag…
Tänker bara stunderna vid köksbordet. Vardagsfrullen, när vi möts efter natten. Pysselstunderna med alla samtal. Läxläsningen. Funderarstunderna på sofflocket med en hel hoper småungar intill. När vi möts för middag allihopa. Eller som häromdagen, kaffesörpel till morgonen med minstingarna och pappaledig M..
.. för att till eftermiddagen, duka upp kakorna och mammabrödet som lillen och jag hade bakat under förmiddagen, och bjuda storasyskon och småvänner och deras päron på. En onsdag, mitt i veckan, som blev vardagsfest! Fika och utelek tillsammans. Tänk va.. så många fler dagar vi har om vi också pysslar om vardagarna.. inte bara lever för helgen.
…
Kallt, lugnt, livligt, känslofyllt vinterliv. Vad som pågår här hemma just nu. Dagar som blir till ett pärlband av det vi kallar Livet. Idag är det lite mildare här i norr. Solen skiner och reflekterar mot snön.. och jag känner hur jag längtar ut att blunda mot ljuset. En barnvagnspromenad får inleda helgen. Det är så ofantligt vackert ute just nu!
Hoppas att du mår bra, tar hand om dig och får en fin första februarihelg!
2025 skulle bli 2026. Årets sista dag var fortfarande snöfattig men ändå så vacker.
Vi firade Nyårsafton med vänner halva dagen och familjen andra halvan. Lillan var urgullig i sin julklapp från sin farmor, en farmorstickad romper. Vid tolvslaget, var vi näranära hästarna, precis som vanligt.
Julovsdagar på rad.. i det där alldeles makalöst härliga tempot efter jul och nyår, där vi bara låter julen vara kvar, omfamna oss med värme och ljus och vi tar varje dag som den kommer.
En utav favoritjulklapparna.. Vildkatten! Så himla roligt spel!
Dra iväg och bowla med kompisar, också så festligt.
Duka i Salskammaren dag för dag, bjuda hem Farfars och Morfars. Älskade, alltid så efterlängtade vänner från norrnorr. Och goa byavänner.
(I bild, toscapäron… till vaniljglass. En favorit-efterrätt. Och ja, vi bjöd våra päron, på päron).
Gosiga, långa morgnar.
..för att sedan klä sig för olika utebestyr.
Där i syn, en stycke skäggig fembarnspappa som också njutit av jullov som varat prick lika länge som skolbarnens. Otroligt mysigt! Här skulle han nog ut och fodra djuren, eller spola lilla isen han gjort tillsammans med barnen eller kanske fylla velårn eller något annat viktigt. Men först…. försöka slita sig från hon som flinar så gulligt att man smälter.
Och i slutet av lovet, var det ofantligt gott att få åka hem till min mamma och pappa.
Basta. Pusta ut. Och inta finmiddag i pyjamas. Lillan, hon höll dock festkänslan uppe med sin röda juleklänning, så fascinerad av elden. En fin Trettondag.
Vi har haft ett gäng riktigt kalla dagar. Hästarna har pysslats om med extra mat och lilla ponnyn med dubbla täcken. Här inne har någon fyrbent levt kungligt.. Sivert ääälskar golvvärmen inne i Badrumstvättstugan.
Så när vardagen just skulle dra igång, kom snöstormen och hem från skolan ungarna skickades, efter bara någon skoltimme. ”Håll era barn hemma imorn, om möjligt”. Jo jag tackar, såklart vi gjorde.. bonuslångt jullov det blev! Kompisövernattning och varm chokladfrulle fastän det skulle varit skoldag. Ni anar peppen hos ungarna!
Helgen var iskall och solig… och barnen har åkt och åkt på sin alldeles egna lilla is. Vilket lifehack alltså, med en egen liten is hemma på gårn!
Jag tycker så mycket om att tjava promenad med min bäbisflicka, så jag går och går och får både vila och skön motion på samma gång.
Tända brasan till kvällen är fortfarande en så nymodig och älskad stund.
Och nu är vardagen här och det känns att ljuset har vänt.. det är inte längre tvärmörkt med ens det blir eftermiddag… nej inte ens klockan tre är det mörkt. Och med ljuset känns det gott att tacka julen för den här gången. Tjugondedag knut blev vårt startskott för utstuvandet, i vanlig ordning.
Barnen har varit så himla taggade på att ha julgransplundring så ikväll har vi dansat ringdans och plundrat granen på alla karamellfyllda smällkarameller. Det kändes rätt fräsigt att vi är så många i familjen nu att vi räckte till en hel ring runt granen, haha!
Vi glodde på granen in i det längsta. Oj, vad Lillan tyckt om den… lillhjärtat…
…
Tack för den här gången, Julen! Lillasysters första. Nu ska vi fortsätta vintra oss, åka skridskor och leka i snön. Och vintervila färdigt, förstås! Kanske målar vi hallen färdig… i år.. igen? Sedan någon gång, börja rota fram fröer, möta smygvärmande solstrålar och samtidigt vakna till igen, efter lång tid i ide. Lyssna på vårfåglar och vara med när lilla femman upplever livets första vår. Ha Sommarlov. Ta in hö. Och skörda. Fira sju födelsedagar. Någons allra första. Omfamnas av hösten och möta naturens nedvarvning igen. Sen, så möts vi ju igen, julen! För det har du lovat! Och det löftet, är mer än gott!
Senaste kommentarer