Höstkök och Kvalitetstid med Liten!

Oj oj som det var nödvändigt med en rejäl höststädning i detta gammkök

. Efter sommarlovsmånader följt av skördetid. Och förresten, så är det här sannerligen hemmets hjärta och det rum där vi hänger i allra, allra mest.. jämt, jämt. Det pysslas, och påtas, och bakas och lagas i massor.

Flugskiten dignande på fönsterrutorna, kylskåpet var äckligare än någonsin, kryddburkarna slant ur händerna pga alldeles flåttiga.. och så vidare.

Men inte längre.

Nu tusan, är det ett gemytligt och rent Höstkök vi har.

Det är gammalt, skavt och skruttigt och inte särskilt praktiskt, alls. Men fullt funktionsdugligt och framförallt så vansinnigt trevligt. Jag är löjligt förtjust i detta gamla skön-gröna kök.

Torkade jätteeterneller hänger lite här och där.

En bunt ovan diskbänken. Vilken himla grej, alltså. Blomsterprakt, året om! Eterneller blir det definitivt nästa år igen… och troligtvis någon fler sort. Mersmak, mao.

Och idag har vi tisdag!

Mamman och ”Liten” (min förstfödde prins kommer för alltid att vara ”Mammas Liten”, sådetså) har några egna hemmatimmar tillsammans. Kvalitetstid, bara vi. Det är ju verkligen inte så ofta vi får till det. Och i morse var någon ”så trött, mamma…” och jag bedömde snabbt läget som ”Myssjukt” och att en dag hemmavid var just vad min stora lillprins behövde. ”Vi är hemma idag, du och jag”, sa jag. Fann ingen anledning att pressa, där och då…det har inte varit ett tvek hos Storebror sedan skolstart förra hösten… aldrig ett klag. Så duktig jämt å jämt att jag får alldeles ont i hjärtat av tanken. Känns så gott att slippa ”göra en grej” av en sån här dag. Hyllar HemmaMammalivet ännu en gång, världens bästa. För oss.

En bara-vi-dag fick det bli, småtimmarna som Skrållan och Lillebror med full pepp är sina timmar på Kotte- och Rävgrupp.

Jag och S började med varsin kaffekopp i finsoffan i morse efter lämning av småsyskon. Nu har jag jobbat lite framför datorn medan han fått ladda ner ett roligt spel på mammas telefon… det sistnämnda är något hejdlöst fräsigt. Nu ska vi äta lunch på tumis och sen ta oss en liten friskluftstur innan vi hämtar hem övriga gänget.

Hoppas att ni har en god tisdag, vart än ni befinner er i livet och har för er!

Emmeli

Måndagshälsningen!

Hej i måndagen! Så himmelens härligt septemberväder vi bjudits på flera dagar i streck nu. Idag är vi ute och bara njuter. Plockar äpplen. Förbereder för en sista must-omgång. Och bara mår gott. Största pojkarna i familjen kom hem strax efter lunch efter skola/jobb och det är en så själagod grej att få starta veckan mjukt, tillsammans.

Låt oss kika på veckan som gick, vetja! Sen några önskeplaner för den här (lite för spännande) veckan..

Veckan som gick;

Började med soppmiddag. Höst + soppa = SANT. Eller hur? Den HÄR soppan blev det, till en god brödbit.

Jag tog hand om den sista zucchinin. Rev och frös in i lämpliga portioner för att sedan i ett nafs kunna baka det HÄR brödet.

HemmaMammans pärsigaste stund på veckan? .. när hemmet är tomt på ungar. ”Vad gör jag nuuu!?.. hur gööör man?”…En på skola, en på Rävgrupp, en på Kottegrupp… Bebbe-Uno!! Kom ut och håll mamman sällskap snart! … men jag försöker njuta av dessa småstunder, förstås. Några timmar går i ett nafs och sen är veckans pärs över, hehe. Promenera med bara mig själv i sällskap, till exempel. Inte så dumt ändå. Plocka en sån där bukett som känns så himmelens lyxig gjorde jag också..lyxig, precis som den allra första på våren ni vet? fast det nu är en utav dom allra, allra sista..

Så världsmysigt att ha eftermiddagshänget sedan när alla är samlade igen. Spela spel, äta mellis och snacksa oss fram på nötter och russin framtill middagsfixet..

En dag visade jag er våran trappa, på instagram. Det är ju för fräsigt att vi har en riktig trappa, tycker vi fortfarande, efter två år. Ledstång ej på plats. Ej heller ett riktigt räcke, bara ett provisoriskt… (dock barnsäkert, lovar!) Men titta, visst blev lamporna tjusiga där? Lycklig varje natt jag kliver upp och preggokissar och kan tända…

Vägde upp dom där timmarna utan barn, med att ta med mig några extra gullungar hem en annan dag. Finns det förresten något härligare än att säga ”nu är det fiiika!” till ett gäng leksvettiga småungar som bara ööser in bullar och saft och som tycker att livet leker?

Och från att ena dagen känna sig som en supermom med hur mycket kraft som helst.. putsa fönster, skura bro, kirra middag i lergryta, pyssla om en hel hop med ungar.. till att en annan dag vara en preggo-hormonbomb utan dess like.. känna sig ynklig, önskade få sitta i mammas knä och få saga läst för sig… gärna varm choklad serverad till mellis också… det går upp och det går ner, …. nog för att mamma säkert hade kokat varm choklad åt mig om jag susat hem till päronen.. men istället pysslade jag om barnen och mig själv med varm choklad och vispgrädde och ostmackor att doppa där i. Klappade egna kinden ömt. Eftermiddagsslumrade. Japp. Bra så. Dagen efter. Ny energi.

Vi fick världens finaste bud, från älskade älskade vänner långt nere i söder. Vi bodde tillsammans i samma trappuppgång, under Piteåtiden.. levde sannerligen med varandra. Fick våra första barn samtidigt. Nu bor vi 100 mil ifrån varandra. Men vänskapen är stark, så stark ännu. <3

Det blev fredag. Alla barnen var bjudna på födelsedagskalas…. och där hemma? Satt föräldrarna på sofflocket och moffade det där smågodiset som mannen hade köpt till sin fruga den där dagen hon var som ett barn… och också grät efter lösgodis. Haha!

Och så blev det lördag och helg. Och äääntligen fick vi vakna till sol efter vad som kändes som en evighet av moln och regn.

Skrållan var på eget mormor-och-morfar-dygn. Storebroren hängde hos sin kusin. Och Lillebror var hemma med päronen med fullt fokus. Alla hade det gott på sina håll, mao. Här hemma hästade vi. Bertil red en lång tur på sin ponny. Ikran promenixade med sin M. Väl hemma igen, tog jag ett pass med Kolabönan. Jackan kastades av och det var sensommarvarmt. Och jag längtade efter att få dundra fram på den där kolabönan.. men nöjde mig med att jobba honom ääännu ett pass från marken.. vi har trevligt ihop, det har vi.

Och så blev det veckans sista dag och ”någon” fortsatte sitt storstäda-boa-race. Väldans vad konstig denna bild blev, men skit samma. Dunderkulan jobbade på med fönsterputs och vilken flärdfull känsla att få bort en massa flugskit och kunna se ut igen!

Jag tog mig en tur med mina småpojkar också. Fyrhjulingsrace med morsan är en favorit för Minimannen förstår ni. Pappan målade lister, socklar och fönstersmygar i matrummet där hemma, så idogt att hälften vore nog imponerande.

Och veckan avslutades med att hela gänget var fulltaligt från sina äventyr och vi drog iväg på utflykt. Tog söndagmiddagen på tur. Grillade hamburgarna smakade himmel där vid vackra favoritplatsen. Vi lät självutlösaren föreviga stunden, sådär perfekt operfekt. Mannen stack sedan ut och red med sin mamma under kvällen, medan jag var hemma och såg Spirit (världens bästa häst-film) och åt upp karamellrester tillsammans med barnen… pappan anslöt till sist och vi kunde inte avsluta veckan godare.

Tack livet,.

Och nu är det en ny vecka som är här!

Önskeplaner för vecka 39:

Jag önskar att det blir en odramatisk vecka, hah! Brandispappan har jour och jag (även han) kan inte låta bli att vara lite nojjiga över att bebben skuuulle kunna vilja anlända världen lite tidigt och att det skuuulle kunna vara mitt i ett krångligt larm där brandismannen är fast att rädda liv… och vad gör vi då då? Hinner han? Lillminsting kanske tar det chill, eller så vill hen ut i raketfart precis som sin syster? Får fråga min allt-och-lite-till-Storan, fembarnsmorsan.. om hon ställer upp som doula för Lillan? haha

-Njuta av hösten! … Ljuvt så det förslår, med dom här ljuvliga soldagarna vi haft några på rad nu. Men regndagarna hör till dom också.. då påtar och pysslar vi på här inne med ditt och datt.

-Knåpa ihop några samarbeten!

-Dejta med vännerna!

-Kaanske bli klara med matrummet!! … så så så yttepytte kvar nu! Längtar efter att visa er då. Vårt hejdlöst utdragna projekt.

Säga tack till september och välkomna oktober.. åhåh, DET, blir en spännande månad, det!

Känner mig taggad på den här veckan. Inget är som väntans tider och nu är det grand finale-veckor, sannerligen. Migränhärvan är (nästan) glömd och kroppen har god energi… jag känner mig pigg, trots att jag grejar i massor nu så har jag så mycket mindre ont i ländryggen… typiskt tecken att lilla vännen fixerat sig.. Jag kan njuta av varje dag och föda-bebbe-peppen är här. Väldigt spännande att se hur länge Lillminsting tänker stanna i preggolyan… kanske lika länge som storebror? Då dröjer det några veckor till. Kanske ungefär lika länge som små storasyskonen? I sånt fall är det nära, nära.. vi tar en dag i taget!

Önskar ER goda sista septemberdagar.Ta hand om er. Allt vad ni bara kan! Så hörs vi snart igen!



Emmeli

Måndagshälsningen!

Hej från en trött och småsliten preggomorsa!
Men solig septembermåndag ju! ..och barn som är glada och leker, mycket mer behöver inte en mor för att känna sig lycklig. Jag ska inte svamla mer. Vi tar en liten tillbakablick på veckan som gick, lägesrapport och önskeplaner för nya veckan, vetja!

Veckan som gick!

Vi drog igång med vardagmåndag. Stora pojkar på jobb och skola och småsyskon hemma med mor. Vi gjorde handlingen i vanlig ordning och använde skrindan för att skjutsa alltsammans från bil till bro… man får sina knep som högpreggo..

Hovis kom och gav pållarna höstfina fötter. Alltsammans med obligatoriskt ”hovslagarfika” ute på lagårdsbacken efteråt. Blåbärskaka och allas favorit; Raw chokladkaka By Bertilen. Det receptet får ni bara inte missa. Finns HÄR!

Det var jourvecka med allt vad det innebär. Larm som går i tid och mest otid och timmar av brandövande. Där hemma gjorde vi det så mysigt vi kunde dom stunderna när pappsen var på vift. Som att fånga vad som kändes som Sommarens sista kväll.. spela finns i sjön på ett försök till ICKE blodigt allvar. Helt omöjligt. Men roligt hade vi!

Det blev dags för ”min bäbis” att (på eget bevåg) haka på Storasyrran mot några förskoletimmar. Jag hade graaav separationsångest här hemma dom små timmarna. Ni peppade så gulligt , så jag kände att jag ville skriva till er alla… om mina mammatankar där och då, så då gjorde jag det här i bilden ovan. Separationsångest hör förstås till utvecklingen hos både stora och små..nyttigt på ett sätt. Men jag är hutlöst glad över att vi får ha den på denna lyxiga, låga nivå.. att vi vågar fånga denna dyrbara tid i livet i livet så, och inte låta den skena iväg. Att jag och mannen tänker så lika så allt bara flyter på utifrån våra gemensamma värderingar.

Jag fyllde på mamma-energi-kontot med hästar, frisk luft, preggopromenader i lagom fart och skördande. I både köttfärssås och matbröd hamnade det zucchini!

..Brandismannen hästade, han också. Nu börjar längtan efter långa ridturer tillsammans att vara stor.. men allt har sin tid. Jag skulle inte förlåta mig själv om något hände bebben.. Ikran äär en cooling, men väldigt stor. Fjödur (islandshästen) är inte så stor, men istället en räserkille.. så ingen av dom två storhästarna känns särskilt lämplig för ett högpreggo som inte är i sin rätta balans, så nu får ridandet vänta ett slag.


Jag plockade blommor, band och levererade förbeställda buketter mest varje dag.. och fyllde Blomstervagnen mot helgen, förstås. Ett utav sommarens höjdare, alla blomster, tusan vad roligt det har varit och är… att den där ischias-nerven (eller vad det nu är) ömmar jäkel efter ett redigt binda-bukett-race… det låtsas jag inte om.

Det blev september. Magnifika, september.

Energin var god och vi fejade och grejade, bakade både söt- och matbröd. Går förstås som hejsan med dessa hjälpredor!

Varvade brädspel med makande av krusbärsmarmelad. Högst koncentrerad marmeladmakare som rensade bären, alltså!

Det är så fräsigt att få vara med om allt det här, Mamma- och Pappalivet alltså. En kväll var det fotbollsmatch och jag tog med mig alla barnen ner på byn. Minstingarna hejade på brorsan och lekte med sina småvänner samtidigt som jag stod och försökte ta in att vi har så stora små barn nu. Och till nattningarna är det inte bara mamman eller pappan som läser saga.. Storebror övar läsläxan för sina småsyskon också. Aj mitt mammahjärta, min första bäbis liksom… nu läser han och skriver egna sagor för fullt. Och tycker det är jätteroligt, det är det bästa! Älskling.

Det blev fredag och vi hade mysdag med vännerna. Jag provade baka ny variant av äppelpaj till knytiset. Päron pladdrade, barn lekte och så firade vi liten nybliven 2-åringsvän. … jag kände mig dock inombords inte helt hundra.. men tänkte att ”jag är bara trött och det blir bättre efter en lång natts sömn”..

Men lördagen blev bara ett enda kaos. Precis, precis som med Lillebroren i magen, vid samma tid av graviditeten, så har jag nu uppenbart kommit in i en svacka av väldigt kraftiga migränanfall. Som bara avlöser varandra. Jag har aldrig migrän annars, förutom när jag varit gravid. Under lördagen duggade tre, som ”strokeliknande” scenarion, och till kvällen tyckte mannen att nä, nu vill jag ringa 1177 och kolla så att det här verkligen är ”normalt” när hans fru återigen blev som ett jagvetintevad.. och preciis som med B blev det ett väldigt pådrag.. det handlar ju om ett litet liv och inte bara mitt eget ”lilla migränanfall”, så trots att jag kände mig som ett tjurigt barn som försökte vägra ta emot hjälpen, så är jag ändå tacksam för noggrannheten, förstås!! Jag domnar i halva kroppen, har ingen känsel i munnen, på tungan och det läskigaste; det går inte prata! .. det kommer bara strunt. Något vi inte visste men senare fick veta, är att havandeskapsförgiftning har vissa liknande symtom som kraftig migrän också,.. så då förstod jag varför mina sluddiga ”men det äär bara migrän” inte gick hem hos ambulanssjukvården och en tur till sjukan var ”ett måste”. Återigen konstaterades det att ja, det verkar vara något hormonellt megatjafs i kroppen i detta skede och bara ”att gilla läget”, typ.

..men hu, vad tröttsamt och ont det varit i helgen.

Lyckligt var, att det i helgen var Storebrors tur i kusinskaran av ha ”Eget dygn hos Farmor och Farfar” (sån världslyx för en liten storebrorsunge, med fullt mys och fokus av två favoriter).. och dom två småsyskon blev förstås ompysslade av vackerpappan medan morsan mest bara sovit och sovit och motat migränanfall. Lycklig var jag när jag kunde vara uppe på benen en stund.. njuta av en blombukett och samla in lite frön inför nästa år. Men i övrigt.. en soligt vacker helg.. som varit lite kämpig, milt sagt. Där jag gav mig den på att vila, vila, vila, vila…

… ganska tröstlöst att då vakna till tidigt måndag… och ett nytt, om än (peppar peppar!) mycketm mycket mildare bara ”ett klassiskt migränanfall” som sedan timmar redan dragit sin kos. Hoppas att det är som när B låg i magen.. då hade jag ca en vecka där det kom och gick migrän, sen gav det sig. Hoppas såå på samma nu. Jag lever på hoppet och tänker positivt inför veckan!

… det hade kunnat varit värre, kära hjärtanes ja. Nu tar vi en dag i taget.

Önskeplaner för v.36!

-Njuta av varje vacker septemberdag som bjuds nu, så mycket jag/vi bara kan och orkar.

Drömscenariot är att denna ocharmiga hormonhärva i kroppen drar sin kos och vi kan hitta på olika mys och hittepå….

-..Äppelträden dignar och vi läängtar efter att göra årets äppelmust! .. till exempel.

-Gå till barnmorskan och lyssna hjärtljud på Uno-Bebben.. ljuvligt ljud.

Jobba med ett par roliga samarbeten! .. med företag som passar oss och er som handen i handsken. Ja, det är bara såna samarbeten jag tackar ja till, det vet ni.

Börja göra slag i orden ”boa för bebbe”, på riktigt.. tvätta upp lite småkläder till exempel. Så overkligt på ett sätt. Tänk att vi ska bli en till <3 .. tänk att få byta migränont, mot att snusa bebbe? … den tanken gjorde mig megalängtig nu.

-Fira livet med lååång långhelg. Lite extra ledigt unnar vi oss nu. Lägligt. Efter en fartig sommar där ledigheten hade arbetsiver i massor från början till slut, kan vi nu ta ”ledigt med lite lägre tempo”. Gott både efter sommarfarten och att få återhämta oss nu. Livet på gården innebär alltid en fart, och vi älskar den. Vårbruk och slåttertid så fräsigt. Nu försöker vi skörda allt vi kan men också njuta av att naturens tempo börjar lugna ner sig…och helt sonika, bara ta hand om oss. <3

….

Vi tar en dag i sänder. Eller hur? Haffar tag i dagen och norpar guldstunder.

Jag tänker på storheten i doften från fruktdignande äppelträdet.. Känslan av kallt, nästan nollgradigt daggvått gräs mot handen… Höga, klara septemberluften i lungorna under promenaden .. Hjärtevänner. Kramarna från skäggig make och varma småbarn. Jag fantiserar om en tur i skogen. En favoritmiddag i hösttider.. Handen mot en varm mule… allt det där är det bästa och dyrbaraste jag har och precis vad jag tänker försöka norpa åt mig..



Ta hand om er, ni med! Så hörs vi snart igen!

Emmeli

I junikvällen…

Det är junikväll och ännu en helt sagolik sådan, efter ännu en helt sagolik dag.

Att få ha värmen ända från morgonen, äta frukost ute i skuggan på verandan eller i solen på lilltrappen under äppelträdet. Sen bara göra det allra nödvändigaste inne, för att sedan spendera prick hela dagen ute. Ja jag kan knappt tänka mig något härligare.

Vilka junidagar vi har!

Idag har jag grävt ner dom allra sista dahliorna i blomsterbäddarna. Och umgåtts med dom coolaste små människorna jag vet, förstås. Så glad över att snart ha alla plant i den jord den ska vara. Några fröpåsar ska ner i det för kvällen nyfrästa lök- och rotfrukstlandet (frö och sättlök menar jag) och sen ska jag nog strö ut någon liten påse med någon klassisk sommarblandning av blomster.. sen, är vi tusan i hamn och kan börja med att ”bara” ta hand om hela alltet. Det ska bli härligt!

Vi tog långpromenaden mitt i dagen i mycket vanlig ordning. Lillebror slumrade, mamman tjavade och Juniflickan varvade åkande med att springa på egna små sommarben så mycket hon ville. Med lillnäven full av blommor hon plockat i dikeskanten. När vi hämtat Storebror från hans sista skoldag så firade vi med glass på vägen hem. Jag är så ofantligt stolt över honom, min stora lillpojke som har livets första skolavslutning imorn, efter ett så himla fint förskoleklass-år.

Efter eftermiddagshäng med hela familjen hemma i vanlig torsdagsordning. Påtande ute i köksträdgården. Sill(och till barnen fiskpinne-)middag med gräslök klippt från lilla odlingstäppan och färskpotatis till. Lite småstädande. Då, tog jag barnen och drog till liljekonvaljskogen. Alla njöt.

Och nu är det kvällen, ja. Liljekonvaljer fick samsas med fler favoriter..

Liljekonvalj, pion och syren. Akleja och hundkex.

Det doftar så gott! Och allt är så ofantligt vackert nu, eller hur? Det gör nästan lite ont. Men mest mest mest är det bara helt underbart. Vi har många junidagar kvar att njuta av.

Mitt i roligt sjåande, slår jag mig ner titt som tätt.. och bara doftar, tom-glor, blundar, lyssnar, känner- Junimagin..

Medan hästarna håller mig sällskap här bredvid, ska jag binda några fler småbuketter.. till viktiga människor som gör ett hjältejobb med våra gulliga ungar i skolan. När jag var liten gjorde jag det till mina egna fröknar, nu får jag hjälpa min lillpojke att göra det till sina. Fräsigt och väldigt mysigt.

Tack livet, för att jag får uppleva ännu en junimånad. Tillsammans med dom jag älskar mest. Inget inget inget att ta för givet.

Emmeli

Sommarbullar och Barfotabarn!

Om bara några dagar har vi en treåring i huset.

Han är helt ljuvlig, från topp till tå. Så liten och så klok. Så snäll, kär, mjuk och rar mot sin mor.., och är det något han bara älskar, så är det att baka. Att det nu var tal om bullbak, inför hans födelsedag, det gjorde peppen helt enorm. Så mysigt vi hade (en liten filmsekvens finns postad på instagram, där ser ni hur vi snurrar våra bullar!).

Å, som modern njöt av synen av Barfotabarnen som kutade in i köket, följde doften och haffade bullar och saft innan dom pös ut i sommarvärmen igen och mumsade..

Sommarbullar, Barfotabarn… och den allra första syrenkvisten som doftar så gott att det gör lite ont i kroppen. Min och Pappas absoluta favoritblomma.

Och ni! Bullreceptet med fyllning av chokladkräm, den finner ni HÄR!

Nu ska jag susa ut i trädgården igen. Idag har jag kånkat ner all plant från våning två.. puh. Lite är redan på plats i rabatterna.. men det är mycket som behöver få komma i jord NU. Ikväll har vi bäddat om tomaterna i den gamla lilla Odlingstäppan. Och ”Mästelbagale Bettil” (som han själv kallar sig) svirade om till Trädgårdsmästare och har sått persilja för fulla rader. Vad vi tar oss ann härnäst, det får vi se.. det är bara att välja och vraka bland sysslorna. Sjåigt och väldigt härligt!

Emmeli

Det bästa i livet!

Att få hålla er i handen.

Att se er växa, utforska livet och i lugn och långsam takt puttas ur boet.

Att finnas här för er. Alltid med en öppen famn.

Att alltid ha tid för en kram och lyssna till era funderingar. Att få leva livet, med er. Det är det största och mest underbara för mig.

Det bästa i livet, är att få vara eran mor, Tripp Trapp Trull. Tack livet, för er och den vackraste människan jag vet, eran pappa. Att en liten Lillminsting buffar för fullt där inne i bebbemagen också, är nästan för stort för att förstå.

Jag är så evigt tacksam och ödmjuk inför livet. Idag förvandlades våren till försommar av det varmaste slag. Äppelblommorna slogs ut och jag fick fira dagen med dom jag älskar mest. Inget av det här, är något jag tar för givet. Tack livet, för att jag får vara med.

Och grattis, alla alla mammor på våran dag. Då räknar jag in småttingmammor, bonusmammor, Hästmammor, Hönsmammor, Gudmammor, Extra-mammor, Mammas-Mammor…. ja ni förstår. Alla, är ni så viktiga! <3

Emmeli