Höstlovet 2019!

Frostiga, kyliga morgnar. Klarblå himmel och sol.

Vackra hösten är.

Där i hemmet är det full fart.

Mamman och barnen har Höstlov.

Vi bakar kaka med svarta bönor och mörk choklad, några ”diskar” och det är prick hur blött som helst överallt. Vi har sångstunder i Salen och Musikfrökenmamman nyper sig i armen där hon sitter och plinkar på pianot.

Stundvis låter det också som Hela Havet Stormar och prick ingen är sams och håller med någon annan, om något… dom stunderna hör till, dom också. Vilja är en drivkraft, mumlar mamman tyst för sig själv.

Till kvällen badas ungar i baljor och sen byter vi ut bokläsningen och ser en film tillsammans. Festligheten över det, kan ingen ta miste på. Ej heller tröttheten hos hela gänget… där även mamman gjort natt flera gånger barnatidigt.

Vi äter frukostar, luncher och mellis på löpande band.

En dag dukade vi upp till finmellis. På loppade favoritfat äter vi nybakt chokladkaka som smakar som en bit himmel. Sa vi att kakan både är socker- och glutenfri OCH helt otroligt god?

.. Vilda Babyn B ville aldrig sluta mumsa. En njutbar syn.

Att det just nyss hade sanerats från bakningsracet och nu åter fanns en massa chokladkladd att ta hand. Pjtaa, det kunde inte bry mig mindre. Det tillhör livet som HemmaMamma, det också. Även lyxen, att få sitta där med dom där tre små människorna vid köksbordet och fundera på storheter. Femåringen konstaterar bland annat att kärlek är bland det bästa som finns… samt att vi saknar Morbror S, fastän han varit död i snart två år nu. Att oktobermånaden är på vippen över och att november nu väntar. Det blir en festlig månad, hoppas vi.

Vi träffar småvänner och barnen leker. Hemma här på gården, och också borta där i lillbyn. Goda möten med människor är bland det bästa som finns. Barn som leker och två mammor som utbyter livet.. Mammor, som egentligen inte har råd med andetag mellan orden, för att det finns så mycket att säga. Sånt är fint.

Vi friskluftar i massor…

…innan vi går in och värmer oss.. slumrar på kökssoffan, sätter enris i vas för Allhelgonafint, spelar Fia med knuff. Tänder ljus, tittar ut på höstblåsten och försöker stångas med en Förkylningsbasiluska som vandrar sin första höstavandring bland syskonskaran.

Höstlovet 2019. Du värmde mitt hjärta. Och fyllde dagarna med tid för mina barn. Det bästa, mysigaste, mest arbetssamma, viktigaste och roligaste jag kan tänka mig.

Jag sparar dessa Höstlovsdagar i Hjärteasken.

Och nu är vi mäkta glada för att helgen tar vid och Tillsammanstid likaså.

Önskar er alla en god Allhelgonahelg!

Emmeli

Måndagshälsningen!

Det är måndag,

Hoppas så att er helg varit hjärtegod.

-I vanlig ordning samlar jag mig med en tillbakablick på veckan som gick, innan vi tar lägesstatus och sånt..

Veckan var mestadels så otroligt grå. Och regnig. Inte ett väder som ger den där lilla extra energin precis.

Men en endaste dag, var sådär vacker. Vår Tillsammansmåndag. Då jobbade vi ute på gården. Lekte kurragömma hela familjen och Lillebror var fast besluten om att han också skulle hjälpa pappa att greja där på stegen.

En morgon var det så vackert och frostigt. Smygkallt när vi sov ner Lillebroren. Men friskt och gott. Sen låg dimman tät, tät dagen i ända.

Ett stycke renoveringsmorsa som serverade mjölk ena stunden, och stod och kvistlackade tack nästa.

En dag hade vi en sån skrattsalva tillsammans, jag och barnen.

Småttingarnas knasiga mamma tyckte det var en jättebra idé att dra iväg med fyrhjulingen för att hämta hem granris att täcka lökrabatten med. Det formligen regnade lera över oss. Den äldste av småttingarna, var enormt skeptisk och stod där som lilla Bonden Blom och menade att ”men mamma! vaad ska pappa säga nu då när fyrhjulingen är så lerig!? … fast, han kommer nog inte skälla på dig, för du är ju hans fru”.

Jag sprang. I få plusgrader och regn. En dag gav jag mig en rejäl utmaning. Var sugen på det. Ta i och visa för mig själv att jag klarar mer än jag tror, bara jag vågar ge mig den på det.

En eftermiddag lagade jag lasagne och så kryddade vi med god vardagskrydda genom att bjuda över Farmorn som sällskap kring middagsbordet. Så mysigt! Så tacksamma för Storfamiljen.

Jag kolavippade över söta konsten som hängde i hallen på förskolan. Storebrorskonst.

Helgen fylldes av allt möjligt. Ett besök hos GammelFarfar. Och andra lördagsbestyr.. Som att M hängde på snickeriet där vår trappa är tillverkad. Vackra snickeriskapelsen blev såpskurad… och jag och barnen gjorde annat trevligt under tiden..

… var på badhuset och hade det highlife med snälla Farmor, förstår ni! Det var en höjdardag, som jag tänker minnas för evigt.

Följt av en söndag med något så oerhört efterlängtat. Det var fem år sedan sist och jag var så nervös och tvivlade på om jag fortfarande kunde ens ett dugg…

… men jag grät en skvätt. Där uppe på trygga hästryggen. För där är jag hemma. Och där vill jag vara. Den där turen sparar jag långt in i hjärteasken och hoppas att det inte dröjer lika länge till nästa gång. Häst och Emmeli är likamed sant. Sådetså.

Veckan var till bredden fylld. Med liv.



Nu är det måndag och så otroligt gott att det tunga, grå vädret bytts ut mot hög och klar höstluft. Och sol. Det hjälper till. För om ni bara visste, vilken ångest jag bär idag.

..Som jag nämnde häromdagen… oron och ängsligheten över någon älskad som inte mår bra. Hjälplösheten när man faktiskt inte kan hjälpa, mer än att finnas till. Men jag är fullt övertygad om att alls ska bli bra. Men bakom väl genomtänkta inlägg, så är mitt hjärta lite trasigt också. Bara så att ni vet.


Veckans planer?

Skriva matlista och veckohandla, idag. Min bästa avlastning till mig själv under vardagarna.

Andas oktoberluft. När jag har tunga saker i livet som behöver min energi på det mentala planet, behöver jag naturen, friska luften och djupa andetagen massor. För att orka ge av mig själv till någon som inte mår bra. Jag tänker mig promenader och springturer. Precis som vanligt, ja. Motionen påverkar mig positivt på många olika sätt.

En tur till biblioteket med barnen

Göra mig en arbetsplats här inne. Spjälsängen, som precis iiingen någonsin sovit i, får ge plats för ett skrivbord. Jag ska ut på skattjakt i husen här på gården!

Fira älskade Storan, som fyller år idag. Älskade människa. Grattis på din dag! <3

Fota och skriva utkast inför olika jobb genom blogg och instagram

Sända er hälsningar, om ditt och datt. Livet styr! Ni har önskat boktips bland annat, till barnen. Och det ska ni få, förstås! Mitt enklaste, enklaste vardagsrecept ska jag nog minsann bjussa på också.. få ingredienser, toksnabbt lagat och hela familjen älskart!


Så. Vi tar måndag. Jag, med tudelat hjärta. Lycklig efter gårdagen och en vecka fylld med liv. Men så otroligt tung inombords, också. Alltsammans, Livet.

Och ni! Häng med oss på stories under dagarna, vetja. Jag tycker det är fantastiskt roligt att skicka er små från-precis-just-nu-glimtar där!

Ta hand om er, så hörs vi alldeles snart igen!



Emmeli

En blyertsgrå oktoberfredag!

Hej på er!

Tjurigt surväder pågår, lugn hemmafredag likaså.

Jag vill muttra på vädret men hejdar mig..för världsligt, ju. Vi äter långsam frukost, som lyckades skrapas ihop från det näst intill tomma kylskåpet som väntar på helghandling, men med nybryggt kaffe och ”mammabröd” blir det ändå alltid en höjdare. Tusen pålägg behövs faktiskt inte.

Så gav vi oss ut. För ut vill vi, oavsett väder. Både småttingar och mor mår gott av friskluft. Och medan vi gick där längs lillvägen, Storebror rullandes Lillebror i vagnen. Juniflickan med handen i min. Så tänkte jag; ”å, vad gulliga dom där!! och tuuusan, vad grått det är, idag IGENNN!”.

Sekunden efter min tanke, säger Storebror; ”kolla vad vackert det är med stenarna och löv, ta en bild!”. Gullungen.

Och han har så rätt. Surväder är vackert på sitt sätt, det med.

Vi leker ute innan vi går in och lagar lunch och spisar mjuk musik. Trots att jag har en muttrig dag och inombords undrar ”måste vi äta idag!? kan vi inte äta typ luft till lunch?”, så är det himla härligt när väl maten är lagad och ungarna mm:ar.. och jag vet ju, att jag bara är lite trött idag. Och har många tankar som snurrar.

Pappan kommer hem, fredagstidigt och nytränad, som alltid på fredagarna. Företaget han arbetar för friskvårdar som avslutning på fredagen. Sånt bra påfund. Själv önskade jag den skäggige god helg och sa ”maten står på spisen och här är din gulliga lunchdate” medan jag pekade på ettåringen som precis vaknat efter marathonsovning. ”vi andra har ätit, jag tar min friskvårdshalvtimme nu, ok?”. Fredagsgympa. Och det skingrar tankarna och ger mig styrka, inifrån och ut.

För nej. Allt är inte alltid rosenskimrande i livet. Allt har sin tid. Lycka har sin, olycka sin.

I förrgår hamnade en älskad i knipa och sedan dess kan jag knappt tänka på annat. En sån där grej jag inte kan påverka, då det inte handlar om mig. Men jag lider med personerna i fråga och skulle vilja kunna trolla. Går ej. Skit också.

Och så har jag ett kapitel i livet, som gör mig alldeles nervös av lycka men som jag inte vet om jag ska våga fullfölja. Fast Våga är ju kärt ord..

Och det största livskapitlet, är mig så enormt tacksamt och kärt och handlar om dom där fyra människorna jag älskar så hjärtat värker.

En blyertsgrå oktoberfredag, alltså. Med ännu en HemmaMammavecka i hjärteasken. Lite sådär fredagstrött nu, känslig och längtade efter Tillsammansdagar, är denna mor.

Livet, hörreni. -En ynnest! ..men inte alltid så lätt!

Hoppas att ni får en god start på helgen så hörs vi snart igen!

Emmeli

Att inandas hösten!

Vi tog oss upp på fjället. Där är så vackert, lugnt och tyst.

Ungarna kastade sten så det ploppade i vattenytan. Och Bertilen. Han skulle bada, till varje pris. Älskade triss i skatter. Vår livets rikedom.

Vi fikade. Sörplade kaffe, åt korvmackor och toppade med godaste kakan vi vet just nu.

Receptet fick ni ju igår, HÄR.

Livet.

Vi gick genom skogen.

Fantastiskt ljus.

Samtliga njöt.

Att få slå oss ner precis där. Ammemysa och andas småkyliga, goda luften. Låta naturens färgpalett omfamna oss.

Fjällturen. Du var själagod så det dånar om det!



Varmt tvagande och en god söndagmiddag därefter. Och planen nu, att knata tidigt i säng. Jo, jo. Idag tar vi hand om oss väl här på Drömgården. Hoppas att ni gjort precis likt, och pysslat om er med sånt ni mår bra utav!

Önskar er en god söndagkväll!


Emmeli

Att inte vara stadsbrud ett endaste dugg!

(Inlägget innehåller en reklamlänk)

Det var blyertsgrå oktobermorgon och jag mötte upp storasyster Storan. Vinkade hejdå till älsklingarna och det var så himla konstigt. Splittrat. Men dagen som följde, för oss alla, var helt underbar.

(Förresten! Jag fann min höstiga, ribbade topp i en snarlik variant HÄR om du är intresserad. Fanns i flera fina färger!)

Inget drastiskt. Jag tycker om mig (och mitt hår i detta fallet) som jag är, liksom. Men kära hjärtanes så härligt att bli ompysslad. Så himla, himla nöjd.

Framförallt. Så enormt tacksam. Över att ha en storasyster som är min bästa vän, också.

Det är 19 (!) år emellan oss, ”Storan” och ”Lillan”, fräsigt visst? Och så två darlingar emellan oss. Tillsammans tänker jag på oss systrar som fyra olika blommor som tillsammans bildar en vacker bukett, skapad av två människor jag älskar så. Sa jag att jag är obeskrivligt tacksam över mina storasystrar?

-Det är jag.

Och hur gick det nu då för Amningsprinsen B.. och mamman..? Hur bra som helst. Till kvällen när jag kom hem, tog vi igen allt mys och amning och allt har sedan varit som vanligt. Löjligt glad är jag för det. Kan hända att han efteråt varit än mer mammakär och ”dragit i blusen” än mer, bara för att försäkra sig om att allt är som det ska.

Har njutit så, så av Hemmalivet efter två stadsdagar denna vecka. Jag är fasiken ingen stadsbrud. Inte nånstans. Lantis inifrån och ut. Ungarna (som var med på ena stadsturen), jublar lika mycket dom, över att komma hem till ”Vackerhemma” efter stadsbrusiga turer.



Idag är det fredag. Oh, så härligt! Först väntar sköna, lugna timmar här hemma med barnen. Vi tog visst sovmorgon, myser nu och påtar med ditt och datt. Jag drar nog av ett gympapass alldeles snart också, för att väcka kropp och knopp. Sen åker vi iväg (igennn!), lämnar barnen hos världens bästa Mormor och Morfar en snabbis för att riva av ett möte, jag och M tillsammans med en ny möjlig samarbetspartner (ni får såklart hänga med på allt om det blir något utav det). Därefter väntar fredagsmys med vänner och det ska bli så himla mysigt! Ser fram emot den här fredagen!

Hoppas att du får en fin fredag och en god start på helgen!


Emmeli

Att inte fånga flugsvamp på burk idag!

Idag är det ingen vanlig dag förstår ni.
Mamman (!) ska susa iväg. Inte alls vara hemma och fånga flugsvamp på burk idag tillsammans med småttingarna.

Nej. Susa iväg. Alldeles själv. Vara på vift en hop timmar. Och jag ser så fram emot dagen…samtidigt som jag har ooont i både hjärta och själ över att lämna småttingarna.

Särskilt den minsta. Där det idag blir premiär på att hoppa över ett amningsmål… skynda långsamt… Något vi sannerligen tagit fasta på, jag och 16-månaders-Bertilen… Täänk om han tvärslutar över dagen..va, va va??

Unnar pappan dagen med gullungarna.

Insupa hösten, fånga flugsvampar och ordna ”världsbekymret” att burken är liite för liten. Klättra på ”klätterstenar” bakom lagårn och lyssna på olika livsfunderingar från tre små. Förstås en drös betydligt körigare stunder än så, också. Samt jonglera olika att-göra med små ”hjälpredor”. Men ändå, älskade HemmaMammaliv.

När man tillägnar ett helt inlägg om att man, jag menar jag, ska ge mig ut genom dörren solo alena.. jamen då förstår ni hur längesedan det var, hur konstigt det känns. ..Samt, att det nog är på tiden!

Ok. Nu ska denna HemmaMamma susa iväg tillsammans med sin storasyster. Hujedamig vilken fräsig dag!

Önskar er alla en god onsdag!

Emmeli