I junikvällen…

Det är junikväll och ännu en helt sagolik sådan, efter ännu en helt sagolik dag.

Att få ha värmen ända från morgonen, äta frukost ute i skuggan på verandan eller i solen på lilltrappen under äppelträdet. Sen bara göra det allra nödvändigaste inne, för att sedan spendera prick hela dagen ute. Ja jag kan knappt tänka mig något härligare.

Vilka junidagar vi har!

Idag har jag grävt ner dom allra sista dahliorna i blomsterbäddarna. Och umgåtts med dom coolaste små människorna jag vet, förstås. Så glad över att snart ha alla plant i den jord den ska vara. Några fröpåsar ska ner i det för kvällen nyfrästa lök- och rotfrukstlandet (frö och sättlök menar jag) och sen ska jag nog strö ut någon liten påse med någon klassisk sommarblandning av blomster.. sen, är vi tusan i hamn och kan börja med att ”bara” ta hand om hela alltet. Det ska bli härligt!

Vi tog långpromenaden mitt i dagen i mycket vanlig ordning. Lillebror slumrade, mamman tjavade och Juniflickan varvade åkande med att springa på egna små sommarben så mycket hon ville. Med lillnäven full av blommor hon plockat i dikeskanten. När vi hämtat Storebror från hans sista skoldag så firade vi med glass på vägen hem. Jag är så ofantligt stolt över honom, min stora lillpojke som har livets första skolavslutning imorn, efter ett så himla fint förskoleklass-år.

Efter eftermiddagshäng med hela familjen hemma i vanlig torsdagsordning. Påtande ute i köksträdgården. Sill(och till barnen fiskpinne-)middag med gräslök klippt från lilla odlingstäppan och färskpotatis till. Lite småstädande. Då, tog jag barnen och drog till liljekonvaljskogen. Alla njöt.

Och nu är det kvällen, ja. Liljekonvaljer fick samsas med fler favoriter..

Liljekonvalj, pion och syren. Akleja och hundkex.

Det doftar så gott! Och allt är så ofantligt vackert nu, eller hur? Det gör nästan lite ont. Men mest mest mest är det bara helt underbart. Vi har många junidagar kvar att njuta av.

Mitt i roligt sjåande, slår jag mig ner titt som tätt.. och bara doftar, tom-glor, blundar, lyssnar, känner- Junimagin..

Medan hästarna håller mig sällskap här bredvid, ska jag binda några fler småbuketter.. till viktiga människor som gör ett hjältejobb med våra gulliga ungar i skolan. När jag var liten gjorde jag det till mina egna fröknar, nu får jag hjälpa min lillpojke att göra det till sina. Fräsigt och väldigt mysigt.

Tack livet, för att jag får uppleva ännu en junimånad. Tillsammans med dom jag älskar mest. Inget inget inget att ta för givet.

Emmeli

Sommarbullar och Barfotabarn!

Om bara några dagar har vi en treåring i huset.

Han är helt ljuvlig, från topp till tå. Så liten och så klok. Så snäll, kär, mjuk och rar mot sin mor.., och är det något han bara älskar, så är det att baka. Att det nu var tal om bullbak, inför hans födelsedag, det gjorde peppen helt enorm. Så mysigt vi hade (en liten filmsekvens finns postad på instagram, där ser ni hur vi snurrar våra bullar!).

Å, som modern njöt av synen av Barfotabarnen som kutade in i köket, följde doften och haffade bullar och saft innan dom pös ut i sommarvärmen igen och mumsade..

Sommarbullar, Barfotabarn… och den allra första syrenkvisten som doftar så gott att det gör lite ont i kroppen. Min och Pappas absoluta favoritblomma.

Och ni! Bullreceptet med fyllning av chokladkräm, den finner ni HÄR!

Nu ska jag susa ut i trädgården igen. Idag har jag kånkat ner all plant från våning två.. puh. Lite är redan på plats i rabatterna.. men det är mycket som behöver få komma i jord NU. Ikväll har vi bäddat om tomaterna i den gamla lilla Odlingstäppan. Och ”Mästelbagale Bettil” (som han själv kallar sig) svirade om till Trädgårdsmästare och har sått persilja för fulla rader. Vad vi tar oss ann härnäst, det får vi se.. det är bara att välja och vraka bland sysslorna. Sjåigt och väldigt härligt!

Emmeli

Det bästa i livet!

Att få hålla er i handen.

Att se er växa, utforska livet och i lugn och långsam takt puttas ur boet.

Att finnas här för er. Alltid med en öppen famn.

Att alltid ha tid för en kram och lyssna till era funderingar. Att få leva livet, med er. Det är det största och mest underbara för mig.

Det bästa i livet, är att få vara eran mor, Tripp Trapp Trull. Tack livet, för er och den vackraste människan jag vet, eran pappa. Att en liten Lillminsting buffar för fullt där inne i bebbemagen också, är nästan för stort för att förstå.

Jag är så evigt tacksam och ödmjuk inför livet. Idag förvandlades våren till försommar av det varmaste slag. Äppelblommorna slogs ut och jag fick fira dagen med dom jag älskar mest. Inget av det här, är något jag tar för givet. Tack livet, för att jag får vara med.

Och grattis, alla alla mammor på våran dag. Då räknar jag in småttingmammor, bonusmammor, Hästmammor, Hönsmammor, Gudmammor, Extra-mammor, Mammas-Mammor…. ja ni förstår. Alla, är ni så viktiga! <3

Emmeli

TACK! .. och det där att bromsa och njuta av drömmarna…

Kära hjärtanes, som ni överöst oss med grattisar och lyckoönskningar! Tusen tusen tack, världens bästa läsare, följare, släkt, vänner och familj. Tacksamma är vi, för er alla.

Nu ska jag sätta mig ute på bron, verandan mao… min sedvanliga majkvällsstund. Där sitter jag och tänker och klappar mage, njuter vackernaturen, känner bebbebuffar och vilar innan natten för ett slag.

Himmel och plättar alltså, vad vi sjåar just nu.. skrattar lite åt att vi hade på planen att bygga ett hönshus också denna vår. Förnuftet dök tack och lov på oss (för en gångs skull) och sa; nämen ge er nu, ni har redan så många drömmar igång nu redan, det ska vara njutbart också annars seglar allt bara förbi… drömmar är till för att förverkligas, ja.. men allt behöver inte ske på en gång!

Vi har tre småttingar vi ger vårt allt till. Tre hästar likaså. En stor gård, som vi just nu gör mer levande än den varit på många, många år. Förutom renoveringen.. är det förutom den trädgård vi skapat oss under åren, också nu stort pärland igång och maffiga bäddar att ha min lilla blomsterodling i som jag förhoppningsvis ska få många blomsterbuntar från att också låta er ta del av..och hela familjen är längtiga på allt gott som också ska bli till där i köksträdgården. Det är vårbruk på alla fronter.. hagar byggs, hästar vänjs in på bete och vi mockar och mockar. Det är förstås också arbete på andra fronter också, denna vår extramycket för Konstruktörspappan och Brandismannen.. och mamman som superjobbar här hemifrån utöver HemmaMammandet. Sen har vi andra projekt på agendan också… på toppen la vi till ”och så väntar vi på Lillminsting också!” … och den resan vill vi så hinna njuta av, inte sjåa igenom. Fine om det är en ivrig tid nu, innan alla frön är där dom ska, småplanten fått flytta ut och en massa annat.. det är så mycket härligt!! …men sen får det lugna ner sig en aning och vi ska njuta pärlbandslångt Sommarlov, tillsammans.. med lagom sjåande, förhoppningsvis massa badande, glassätande, blomsterplock och sommarnjuteri. Tillsammanstid.

Så, vad vill jag säga med allt svammel? Jo.. att det känns himla fint, att stanna upp.. se oss omkring, toknjuta av allt som händer just nu.. att jag förespråkar ”följ hjärtat, drömmarna och köör!”.. men också ”stanna upp, känn tacksamheten och njut”.

God kväll då!



Emmeli

Lillminsting, vi längtar efter dig!

Vi ska bara njuta av en massa sommar först. Men sen, lagom till skördetiden är över, löven färgas röda och gula och kanske har den första frosten kommit? Om allt går väl, så ses vi då älskade lilla vännen. Familjens Lillminsting, som vi längtar efter dig!

Livet. Och att få bli mamma och pappa till en alldeles egen Fyrklöver. Det känns alldeles overkligt. Alldeles underbart.

Minimannen, Juniflickan och Lillebror ska få ett litet syskon.

Jag njuter så nu. Av att få bära detta lilla liv. Av vetskapen att ultraljudet sa att det verkar vara en väldans livlig liten en där inne där allt som man kan se, ser fint ut. Och festligast är nu, dom små puffarna som säger ”hej mamma!”. Så lugnande. Annat var det om ni skulle mött mig i mars. Hujedamig. Så pisspotta jag mådde första tiden. Vi snackar kämp dygnet runt. Många trötta, oroliga tårar. ”Tänk om det blir missfall som innan Lillebror?”. Illamående konstant. Magkatarr som gjorde att jag inte visste vad jag kunde äta. Kravlande ur sängen. Knappt vaken på hela dagen. Följt av covidhärva där det kändes allt annat än roligt att ha blivit sjuk. Ett mission att få HemmaMammalivet att gå ihop. Men det gick. Vi gjorde det tillsammans. Och vi klarade det. Än om jag ska vara ärlig och säga att jag nån gång sa; ”men Martin, huuur kan vi utsätta oss för det här frivilligt!?”…. det säger en del om måendet. Nu kommer jag inte ihåg att jag mått som en spyfluga. Är så himla tacksam. Jag mår prima, älskar att dela detta med barnen som nu är så pass stora att alla tre förstår. I varierande mån, förstås. Storasyskonen har så kloka funderingar, lurar på namn och är rädd om mamma. Lillebror pussar mage, processar att någon annan ska snutta på mammas ”nån” och säger ”äääälskar din mage, mamma!” för att i nästa sekund undra ”men, när kommer bäbisen!? jag vill leka med den!”.

Ikväll tänkte jag pula med lite luktärter. Så glad över att få må bra. Orka. Är jag bara klok så slipper jag ont. Men vissa dagar sjåar jag kanske lite väl i dessa tider och då känns det längst ner i mammaryggen. Och jag njuter till och med av det… att vara gravid, bära på ett liv.. det är en sån ynnest. Och med fjärde lillungen, lika häftigt. Om än annorlunda.. jag tror att jag är mer orolig nu (”kan det gå bra en gång till!?”)och samtidigt än mer ödmjuk till livet nu än när jag bar vårt första barn som ung, oerfaren, novis 23-åring.. det är en fin känsla, att ha vuxit inifrån och ut. Tack barnen för det. <3

Lillminsting, vi längtar efter dig! Och älskar dig redan så.

Mamma Emmeli

Måndagshälsningen!

Hej i majmåndagen!

Vilken rivig vecka vi Drömgårdslivare lämnar bakom om. Tror ej vi är ensamma om det i denna ivriga tid. Vi körde på allt vi kunde på alla fronter, så när fredagen kom var vi gode trötta… helgen innebar mycket påtande men också härlig återhämtning. Vi startar veckan med en skolpojke som har studiedag och Hemmamamman njuter av att få rå om alla barnen prick hela dagen, en vanlig måndag. Får ibland magknip av att vi inte äger EXAKT all vår tid tillsammans längre, men tröstar mig snabbt med hur otroligt fina dagarna är. Att jag äär här hemma, finns här, hela tiden som en trygghet för alla tre skatterna. Lillvännen trivs som bara den i skolan och det är ju bara några timmars skoldag sen har vi massor av tid, att kunna fylla våra dagar med livliga påhitt tillsammans bara vi, med storfamilj och vänner. Det dyrbaraste jag kan tänka mig!

Ok. Vi tar en titt nu på veckan som gick!

Det var måndag och regnet vräkte ner och jag plockade årets allra första trädgårdsbukett. Bakom kulisserna målades det också matrumstak och fotades roligt samarbete.

Det motionerades på olika vis. På en utav prommisarna fann vi natt och dag-blomster.. och utblommade, vitfluffiga tussilago. Ena lillungen tog fluff-tussilagon, blåste och önskade sig vad hon hade på hjärtat. ”Jag önskar mig att hela min familj ska få må bra och att vi ska ha en bra dag”. Mamman fick kämpa för att inte totalt brista ut i fulgråt. Så klok liten vän, bara 4 år gammal.. klokare än så många vuxna jag känner.

Vi bakade mammabröd i två omgångar, rullade chokladbollar och hade finvännerna på alldeles ljuvligt eftermiddagshäng som vi aldrig ville skulle ta slut. Det fikades, lektes, surrades och travades på liten världssnäll ponny.

Efter veckostartens regn grönskade det än mer. Vi bar in torrhö i lagårn. Hästarna lämnar nu hösilaget för torrhö kombinerat med det gröna gräset, för att snart bara äta grönt.

Mitt i veckan var båda storasyskonen iväg på sina äventyr under några timmar och jag och Bertil fick rå om varandra, bara han och jag. Guldstund. Han sätter agendan till stor del. Här önskades pannkakslunch, mor föreslog picknick ute på gårdshustrappen och Minsting var inte sen på att haka på idén. SOM vi njöt den solvarma lunchen!

Björkarna sprakade och fick dom sötaste av smålöv. Tack för vettet att stanna upp. Och bara andas. Än om jag får påminna mig stundvis nu med så mycket på ”vill-göra-listan”.

Plötsligt blev det torsdag och sommarvärmen var på snabbvisit. Ungarna hoppade i shorts och åt glassar på livet. Hurra!

Det var svintidiga morgnar till sena kvällar som gällde. En utav dom sena kvällarna slipade Byggmästare M vårt matrumsgolv. Det blev så otroligt vackert! Längtar efter att visa er när det är klart. Vi troor att det inte dröjer så länge… näst på tur är fönstersmygar, sen tapet och på toppen lister. Sen, klart! Okej.. såpskurning av golv också, förstås!

Så blev det fredag och gäsparna duggade tätt, men förnöjsamt. Jag tog den lilla kraft jag hade kvar i mammakroppen, till att svassa runt i hemmet och göra det Pingstfint. Kladdfritt och med en färsk bukett på köksbordet. Fint så. Stora sommarstädningen… med fönsterputs osv.. den ,.. den tar vi ”sedan” nån gång. Liv och trädgård går före!

Helt underbar ”After work”-date med min make och våra två storpojkar. Tack snälla svärmor för att du ställde upp och hängde med småttingarna ett par timmar så vi fick denna tumistid. Det var månader sedan vi red tillsammans nu, jag och M, och som vi njöt. Alla fyra!

Nånstans här checkade han som haft väckaren på 04 hela veckan, ut. Jag bjöd familjen på laxmiddag och sen stupade vi i säng tillsammans med gullungar.

Det blev Pingstlördag, vi vaknade utvilade och lät tempot dras ner, rejält. Åkte på familjeutflykt, andades skogsluft, plockade vitsippor, småshoppade på finaste Gårdsbutiken och åt glass från samma drömställe.

Veckans sista dag fylldes med massor av gott. Ungarna pysslade.

Vi fick en världslyxigt stor rabarber från svärisarna att gräva ner här hemma hos oss..

Jag smygbakade årets första rabarberkaka och mindes inte när jag senast fick hålla i vispen själv, haha! Det krävs ett smygbakande för det!

Vi slutförde veckans ena punkt ”jordförbättra och kantskära rabatterna”. Grävde ner nya perenner och också en ros som jag fått i för tidig morsdagspresent.. en louise bugnet. Älskar den!

Ungarna hade sina jämngamla kusiner här på lek i timmar och vi fikade nybakt kaka tillsammans med MammaMormor och PappaMorfar som också kom och förgyllde vår söndag. Gården var fylld av liv, som vi älskar! Till kvällen var ungarna ännu en gång stjärnor.. ombäddade i storsängen somnade dom själva, tätt intill varandra.. medan mamman och pappan var ute i hästhagen och fångade färska bajsbollar att skicka in på odling för parasiter. När vi kom in möttes vi av synen av tre sovande små som somnat i tryggheten av varandra, den fick både mitt och mannens hjärta att gå av lite… älskade liven. Älskade Liiivet. Tack för att vi får vara med om allt det här! Det är inte bara raka vägar, kruxfritt och utan ansträngning.. tvärtom.. men vi gör alltsammans Tillsammans. Av hjärtats lust och med livet inom oss som vägvisare.

Önskeplaner vecka 21!

-Omfamna varendaste majdag som den dyrbaraste av gåvor. Det här är en alldeles särskilt vacker och bubblande tid tycker jag.. är så lycklig som har tid. Till allt det där jag älskar så. Att hinna njuta av dagarna..

-Jobba på med vårbruket! Det är MASSOR att göra. Vi hann mycket förra veckan och jobbar vidare nu. Pärlandet är näästan färdigfräst men ska nu fräsas klart och pärer ska sättas, bland annat!

-Vi kombinerar alla våra ekonomiska bollar i luften denna veckan och pappan är i Brandistjänst 24/7. Häpp häpp, säger vi hela familjen och kavlar upp ärmarna. Främst hejar vi på vår stora, ständigt skäggige, idol, förstås. <3

-Plantera ut luktärterna! Ja. Dom klarar sig fint än om det tänker komma någon kallnatt till. Är desto fegare med skörare sommarplant.

-Börja så i landen! Så himmelens spännande och roligt det känns.

-Ge er ett brant, maffigt utflyktstips! .. ett recept och litet annat kul kommer också på post här inne!

-FIRA MORSDAG! Äääälskar den dagen. <3

”Urban, Vilhelmina, Blenda så skola sommaren lända (25+26+27 maj så blir väder i juni, juli och augusti)”. Enligt Bondepraktikan… så spännande, eller hur! Nu är längtan efter ihållande värme, stor. För blomster, barnafötter och alla vi andra, visst?

Ta hand om er. Allt ni kan! Så hörs vi under veckan!



Emmeli