Rikast på jorden.

Sång från nyvakna småmänniskor, kärleksalster, kramar och paket. Ett uppvaknade denna morsdag, som jag aldrig vill glömma.

Sen bjöds jag till finfrukost i matrummet. Dom här små minutrarna, när precis alla sitter vid bordet samtidigt, värt att förevigas. Små minutrar, som är bland det bästa jag vet.

Det var stekta ägg. Kokta ägg. Gröten och äppelmoset. Rykande varma kaffet. Det kan vara så att jag bakade ”mammabröd” igår också, så att det fanns extra gott bröd. Och den skäggige kan sin fruga.. banan och vispad grädde, det ääär ju livets kombo. Ni ser ju, så bortskämd jag blev. Och jag kände mig sååhåå värd det, haha!

Sen fyllde jag en kartong med lite plant och gick över till min älskade svärmor. En liten men kärleksfull morsdagspresent från mig till henne. Hon är guld värd.. men några små plantor fick visa min kärlek idag.

Och sen tog vi oss varsin springtur. Först Hon, sniffandes en kvist brudspirea. Sedan Han. Smådugg. Syrerikt. Försommardofter. En god tur.

Så blev det lunchserverande, middagspreppande, påklädande, utpackande i bilen och wroooom!, iväg till grannbyn!

Bland grannbyarnas päron och ungar, fotbollar härsan tvärsan, beundransvärda eldsjälar.. där, möttes små fotbollslag mot varandra och det bubblade innanför bröstet när ännu ett av våra små barn är så stor att hon kickar fotboll… med Ibra-tröja och allt, coachad av storebrorsan. Lill-Olof agerade paus-gos av bästa kvalisort.

Efter timmar på fotbollsplanen återvände vi hemåt. Jag fixade lilla presenten till den bästa mamman jag vet. Min. En liten lyckoklöver, mitt favorit-fotsalt till sommarens fotbad och en sten att hålla i handen.. mamma är inte bara min mamma, hon är också min bästa vän. Så är det.

Lycka. Att få spendera Morsdagskvällen med mina älskade päron.

En kväll barnen sett så mycket fram emot. ”Mormor och Morfar kommer, och vi ska äta PIZZA!”. Juniflickan var först ut med att önska pizza och njöt i fulla drag.

Jag hade önskat denna middag och M gjorde så gott så gott så gott för oss alla.

Att grädda på stålet som han fick av mig förra året i födelsedagspresent .Det, är en hit! Vi gjorde denna pizzadeg igår och har sedan kalltjäst alltsammans under senaste dygnet, i kylskåp. Pizzan smakade stenugnsbakad surdegspizza, maakalöst gott!!

Att sno ihop en egen pizzasallad är lika enkelt som gott!

Titta! Ett hjärta. Han vet hur han ska charma sin fru.

Mätta så mätta, gick jag ut en sväng. Ikran undrade vad jag gjorde, medan han stod och tuggade torrhö i brist på godare grejer..

”Det är en kall vår”, konstaterade jag och Blå Berget. Torrt är det också. Betet växer trögt. Och äppelträdet har alldeles precis börjat slå ut, mestadels är det rosa knoppar bara..

Det sistnämnda gillar jag mycket, jag tycker om att känna att jag hinner med i blomningen, gillar inte när allt bara blommar över i ett nafs. Men det där andra, att backen är torr och vi behöver både mer regn och värme.. jo det önskar mig!

Nåväl. Värmen kommer nog snart! Titta här då! Vår alldeles egna rabarber, som växt så fint från förra året. Så mysigt att plocka in lite.

För att göra Årets Första Knäckiga Rabarberpaj. Förskräckligt så gott! Med vaniljglass till.

Pappa-Morfar och Lill-Olof myste på i vanlig ordning, alldeles innan vi kramades hejdå så höll dessa hjärtevänner på att knäcka krypkoden tillsammans. Sånt gör mig spagettimjuk och bubblig i hjärtat. Framförallt så tacksam, att vi får leva livet tillsammans, tre generationer.

Vi kramade Mamma-Mormor och Pappa-Morfar hejdå, innan vi tog en liten tur längs lillvägen. En sista nypa majluft innan natten. Ett andetag i häggblomningen. Lill-Olofs allra första blomstertid.

Min Älskade Fyrklöver.

Idag. Och precis alla alla dagar. Känner jag mig Rikast på jorden. Som får vara eran Mamma.

En morsdag jag alltid vill minnas.

Grattis, alla alla mammor på morsdag. Då räknar jag in Småttingmammor, bonusmammor, Hästmammor, Hönsmammor, Gudmammor, Extra-mammor, Mammas-Mammor…. ja ni förstår. Alla, är ni så viktiga! <3

Emmeli

I fullmånens sken…

I fullmånens sken, bland gnistrande frost… i den sena oktobernatten.

Då började du, din livets vandringsfärd,. Och vi undrade, vem var det vi väntat på? …

Jo, det var Du. Vår älskling! Lilla hjärtat! Välkommen hit till jorden, är du. Livet, det börjar nu!

Gosevännen! Lilla minsting! -Ja, det är Du!

Vi älskar dig!

Lilla Du. <3

Vårregnet faller och det grönskar mer och mer för var minut. Idag ska du döpas, vårt älskade älskade lilla barn. ”Familjepatrullen” sjunger din alldeles egna sång, som är bara bara din. Och det känns så fint, att även du, ska få omfamnas av Guds välsignelse. Omfamnas av tryggheten vi tycker så mycket om att ha omkring oss. Dela dagen tillsammans med våra hjärtenära. Människor som både är på plats, och på plats fast på avstånd. En ynnest hela alltet.

Så. Då vet ni vad vi gör. Vi firar dop.

Önskar er alla en god majhelg!



Emmeli

Det där om Skärmtid!

Jag får då och då frågan om hur jag gör för att barnen inte ska få så mycket skärmtid..

För det första har vi ju tre små storasyskon och en liten bäbis, våra barn är små i ämnet, menar jag.. vi får väl se när det är ett gäng tonåringar vi ska snacka skärmtid med. Men, såhär gör vi i alla fall nu med en snart-8-åring, 5,5-åring och 3,5-åring.

Utgångsläget; ”skärmtid” är ingenting vi har i vårt ”standardschema” på dagarna. Finns ej naturligt här hemma, vi är rätt så ”skärmlösa”, det finns ingen padda än hur mycket man letar.. Vi har inga tv-spel och allt vad det nu är man kan ha.

Vi tycker helt sonika att det är härligare att sitta med barnen och bygga ett pussel tillsammans, med träbitar, som känns i handen, finula tillsammans… än att göra det på skärmen. INGEN VÄRDERING i det. Och helt ärligt, så ägnar jag ju (i princip) hela mitt liv åt ungarna. Jag är med dom, 24/7. Barnen är mina gullungar, mitt ”400%-arbete”, mitt allt. Jag vill ge dom all min energi just nu i livet. Det bara är så. Ja, deras pappa är iväg på jobb, men hemma är det fullt krut på barnen.

Vi har sedan regler.

Barn älskar tusan regler. Ibland känner jag mig nästan som en regelbok med alla våra små egenpåhittade ramsor och regler för allt möjligt under HemmaMamma-dagarna. ”Jackan på kroken, skorna på rad. Vantarna och mössan i korgen, yeah!” Det är en ramsa som ungarna rabblar när dom kommer in genom dörren efter utelek, vips hänger och är allt pulat där det ska vara.

Och gällande skärmtid, har vi också regler, något som vi kallar för ”Veckans skärmtid”. På torsdageftermiddagarna. Supertaktiskt… när jag brukar skura golv.. eller så är jag trött och snusar med bäbisen.. eller gör något annat.. då, får barnen veckans skärmtid. Jooo.. givetvis får dom se barnprogram/film på tv:n under veckorna (den tiden har också sina ramar) , men om vi nu pratar skärmtid som i att störst får ”spela mindcraft på pappas telefon”, eller näst störst ”spela uno på mammas dator”.. eller Trull-ungen välja vad han vill se på barnkanalen.. sån skärmtid, det har vi avsatt en stund på torsdageftermiddagarna för .

Och that´s it. Så stränga och tråkiga vi kanske låter? Nåväl. Det här funkar finfint för oss.

Blir det någon stund mellan torsdagarna, då är det något speciellt och det hurras förstås hejvilt då. Regler är till för att brytas, förstås! Idag är StoraLillasyster och StoraLillebror tvärsjuka i covid och jag sa till Juni att ”ska vi se om vi hittar något roligt på youtube?”, varpå hon knappt trodde sina öron då just youtube är ett ställe vi hänger miniminimalt. Det är så lätt att halka in på så nedrans mycket dravel där trycker jag? Söker man upp något trevligt klipp är barnen snabbt inne på en massa annat. Gillar ej.

Det är inte så att våra barn är annorlunda andra barn.. skulle vi erbjuda dom mer skärmtid skulle dom förmodligen gladeligen tacka ja till det, själva känner dom ju inte rimligt stopp. Kommer barnen till kompisar/familj med tv-spel/paddor osv är det så hutlöst lockande, förstås.. på den nivån vill vi ha det just nu. Att skärmtid är något buskul och festligt.

Leka, leka, leka.. pyssla, pussla, dona och frisklufta i massor. Hotellbyggena….. som aldrig tar slut. Snickra med pappan, baka med mamman, laga middag med pappan, fodra hästarna med mamman.. så ser livet ut för kidsen just nu.

Tids nog hinner dom få fyrkantiga ögon, ”gibba” och allt vad det heter, … säger tant, 31 år gammal! 😉

Emmeli

Tidstrolleri och livsinvesterande. Såhär fungerar drömgårdslivet!

Tidstrolleri och livsinvesterande. Såhär fungerar drömgårdslivet!

Vi lever bara en endaste gång. Varför skynda och pressa oss genom fem utav veckans sju dagar, nu när livet bjuder fyra småungar och deras tid som småttingar aldrig aldrig kommer åter? Varför bara se vardagen som en lång längtan till helgen? Till sommarsemestern? Till veckan utomlands som ska rädda upp orken för resten av året? Varför inte göra vårt allt, för att leva så som våra hjärtan och själar mår som allra bäst utav? (Med ”våra”, menar vi just våra, som i vi som lever här på gården).

.. dessa frågor är några utav alla självklara ledord som gör att vi är där vi är. Vårt ”varför”, är inte svårt att förstå. Livet, och tiden tillsammans. Det, är vårt mål. Just nu i livet, mitt i småttinglivet, mer än någonsin, kan jag tro…

Livet här på gamla gården i norr, det vi kallar ”Drömgårdslivet”. Ej att missta med ”dröm” som i att det är så jäkla enkelt alltid. Oh, ibland, är jag och M så trötta att vi undrar vad fasiken vi håller på med… men dom gångerna, ja till och med då när vi är vimmelkantiga av att försöka få allt att gå ihop, så känns det som en vinst. För vi har kämpat för det vi älskar, brinner för och tror på.

-Nej. Det går inte att bara vara ledig och ledig, allihopa, prick jämt. SJÄLVKLART INTE! Men! Trivs man INTE med ”Det klassiska ekorrhjulet”, så finns det så många fler vägar att välja, i ett småbarnsliv, än att båda föräldrarna susar iväg till hundra procent, fem dagar i veckan och barnen på sitt under lika många timmar.

..Sagt och gjort. Och här är vi nu. Mitt i Drömgårdslivet. Som nej, inte står för dröm-som-i-perfekt. Eller som i ”lätt och ledigt för jämnan”. Huh, nej. Men ”dröm” är det, som i att vi har lyckats skapa oss Vårt Drömliv.. med en sån där vardag som vi tycker om, allihopa. Den varianten som inte alls håller fokus på pengar i överflöd men som ger våra barn en mjuk start i livet och också ger oss alla maximalt med frihet, trygghet och tid tillsammans. Vad vi, tycker är viktigast. För oss.

Ni är otroooligt många som skriver till oss och undrar cirkus ”men hur gööör ni?”.

Alltså jag är såå avundsjuk på er fina gård! Jag vet inte vad den kostade eller vad ni bor, men för mig är det helt otänkbart att jobba mindre och därmed tjäna mindre om jag någonsin ska kunna köpa en gård. Nu bor jag i södra Sverige och här kostar en hästgård (utan särskilt hög standard) 3-4 miljoner. Vilket innebär en halv miljon i kontantinsats ca. Det låter så underbart att kunna downshifta och leva livet på landet men för många av oss är livet på landet dyrt och vi måste snurra runt i ekorrhjulet ändå. Nu menar jag inte detta som en kritik utan bara en reflektion. Tycker dock din blogg är mycket inspirerande och en avlägsen dröm för mig att kunna få leva ett sånt liv åtminstone till viss del”

Hur prioriterar ni ekonomiskt?”

”Hej! Älskar ju hur du är hemma med barnen.  Nog för att våra barn har korta dagar men mer hemmatid behövs verkligen. Förlåt för påträngande frågor men lever ni helt enkelt på en lön eller har ni något annat tips? (Studerande make i denna familj så en lön är lite väl tight)”

Hej! vilken fin blogg du har. Blir nyfiken på hur ni får ihop livet med 3 små, renovering och nu hästar ( em dröm jag har). Hur hinner ni? vad prioriterar ni? för och nackdelar med att bo på landet? Vem sköter hästarna och vad är ditt jobb när du inte är hemmamamma? ja många frågor…Tack för all inspiration”

Osv…

-Mitt kortaste, snabbaste svar på era frågor om ”Att få ihop det” är;

—> Att välja… är att välja bort! Hänger ni med?


Ni ser hur vi lever på en stor gammal bondgård mitt i Höga kusten, med fyra små barn, två katter och tre strövande hästar utanför fönstren. Ni ser hur vi hela familjen hjälps åt med lagårdsbestyren och hur vi renoverar, bakar bröd. En mamma som alltid är hemma och en pappa som jobbar med också är hemma lyxigt mycket. Vårt drömliv. Att bo här på landet, där vi ändå bor nära, är den bästa levnadsplats vi kan tänka oss. Men i det här livet vi lever, så är det också väldigt många ’välja bort’. Inga sådana som är en uppoffring för oss.. men som för någon annan av er, kanske skulle vara otänkbart att välja bort. Vi är ju alla olika liksom..! Med det sagt, finns det ju NOLL rätt eller fel i hur man väljer att leva sina liv. Jag är bara sån förespråkare till att vi inte ska tro, att ”klassiska ekorrhjulet” är det enda alternativet.. därför har vi valt att så öppet dela med oss av vårt Drömgårdsliv, så kanske andra småttingfamiljer också vågar prova lite samma sak..

Låt oss göra en lista så ni förstår vad jag menar, många av punkterna handlar både om ekonomi och miljö;

Vi väljer bort, just nu i livet

  • Att resa (av fler själ än rent ekonomiskt, förstås). En veckas familje-charter med två vuxna och fyra barn. Det är många kronor.. som vi alltså INTE reser för just nu. Vi köpte oss en hop hästar istället, typ.
  • Att köpa dyra teknikprylar.. typ ha en stor tv eller dylikt.. (tänk Hedenhös-style och oss i samma klan.. här hemma ser ni ingen padda än hur mycket ni letar)
  • Att äta ute på restaurang .. det händer, men väldigt, väldigt sällan under ”vanliga året”, det ska vara under vår sommartrip till släktgården på Gotland då..
  • Att slös-köpa.. du vet, sånt som kanske är kul för stunden men som man egentligen inte behöver. En ny mössa för säsongen, senaste blusen som det kom peppigt mail om,
  • Jag sminkar mig typ aldrig. Smink och sånt där kolijox blir många kronor om man börjar räkna.
  • Vi väljer bort att köpa en massa nya kläder och leksaker till barnen, bara för att. Kläder ärvs i mesta möjliga mån, både från kusiner och syskonen emellan. Leksaker likaså! Men köper Vi, väljer vi ändå inte det billigaste.. nej, kvalitet ska det vara. Då håller det ju, länge! Ta till exempel våra vintermunderingar till ungarna. Drömmiga sådana. Men så håller dom lätt till fyra barn också.
  • Vi väljer bort att köpa onödiga prylar och kläder till oss själva också, jag och M. Hade jag pratat med Emmeli 20 år, hade hon kollat konstigt på mig nu.. med andra ord har jag varit en ohyggligt stor shopaholic och köpt blusar och toppar bara för att jag hade lust (hujedamig om jag hade sparat dom pengarna i stället…). Ja, ooh som jag kommit ifrån det! Något enstaka plagg ibland, för att det verkligen är nödvändigt, annars har jag byggt mig en kapselgarderob där allt passar ihop med allt. Perfekt, inga onödiga plagg behövs!
  • Jag dricker inte alkohol (!). Alls. Aldrig varit ”min grej”.. och där, väldigt många fler anledningar än att spara pengar, förstås! Men! Det sparar faktiskt pengar.
  • Jag väljer bort täta frisörbesök och går till lyxens snurrstol, en gång om året… i bästa fall. Nu är det nog 2,5 år sedan..
  • Vi väljer bort flådigt storstadsliv och bor på landsbygden, i norra Sverige! (hurrraaa!!) Vårt paradis. Där vi tacksamt kunde köpa ett helt hemman till ett rimligt pris för två 24-åringar. Detta går INTE att likställa med en stor gård nere i söder..
  • Träningskort och dylikt, kommer aldrig på frågan. Här tränas det hemma på köksgolvet, kutas i höga kusten-backar och cyklas på PappaMorfars gamla testcykel. Alltsammans, gratis.
  • Vi renoverar för fullt, ja! Men vi gör ALLLLT själva och lejer inte bort något. (Just nu står det helt stilla i vår renovering.. när jag och M inte gör något, är det ingen annan som gör det heller. Men, vi har inte bråttom. Att ha bråttom, kostar pengar! Och att skynda, är det fulaste ord vi vet).
  • Vi har så iiiinte någon hög standard här hemma.. alltså, Katthult smygmöter Junibacken, där vi hunnit oss fram med renoveringen, liksom. Men annars är det ju mest Villa Villekulla som tar i hand med Bullerbyn och slutligen en himla massa Tant Berg och Pettson-lösningar på toppen. Loppisfynden kryllar det av, vi köper sällan, sällan nytt! .. och vi ÄLSKAR vårt hem! Hemtrevligt behöver INTE vara lika med Dyrt & Flådigt!

Vi väljer, just nu i livet;

  • Barnens mjuka uppväxt, före allt. Med lugnan ro i massor, en hel gård att härja runt på med syskon täta i åldrar, en hop djur att gosa med och nära och kära att träffa ofta, ofta. Och förstås, vid en viss ålder adderas några förskoletimmar i veckan, men bara precis utefter hur livet vill.. leka med kompisar kan vi göra ändå men som för Juni som börjar förskoleklass till hösten ska vi försöka pricka in hennes Kottegrupp nu i vår. Tanken var redan i höstas, men vi strök den pga alla sjukor som härjat/härjar som värst under denna tid..
  • En 100 %-HemmaMamma .. (som kan jobba hemifrån med sitt företag på tider livet tycker att det passar… och okej, ibland passar det egentligen inte att jag sitter och jobbar med foton och texter mitt i natten, men om det gör att det hamnar mat på bordet och att jag ändå får fortsätta följa med på barnens livet-resa dagarna i ända, så är det värt det!)
  • Tillsammanslediga fredagar, varje varje vecka, hela familjen. Livet går inte i repris. Vi köper tid för pengarna.
  • Jag och M pusslar tillsammans för att greja ekonomin.. vi driver gemensamt företag, vi sprider ut små föräldradagar i det lääängsta, M är deltidsbrandman vilket går att kombinera med hans vanliga arbete, Rit- och konstruktionschefandet. En vanlig vecka hos oss så kommer pappan och skolpojken hem mitt i dagen på måndagen. Följt av tre dagar där pappan jobbar heldagar och jag HemmaMammar för fullt med skolskjuts/hämt, ”dagliga verksamheten” här hemma, lekdejtandet, djuren, ”markservicen”.. och så landar vi i ledig fredag och långhelg..
  • Vi väljer att hemestra och göra små utflykter, att tanka oss med det Bästa Naturen skänker oss, här behövs inga dyra spaupplevelser inte. Det är bara att gå ut på gården, till skogen eller tjava långpromenaden runt favoritrundan, så gratis och gott!
  • Eftersom vi har mycket tid här hemma, har jag till exempel tid och ORK över till att baka mycket bröd. Vi kan absolut köpa bröd, för att mamma-bageriet ska få vila, typ. Men vi bakar, syltar, saftar och donar. Istället för att köpa. Plockar bären om hösten, bunkrar inför vintertiden och känner oss så rika!
  • Vi väljer Att Livspussla! .. vissa veckor äär det mer jobbuppdrag för mannen och då Hemmamamma:ar jag desto mer här hemma med barnen.. men allt som allt, vilar en balans och dessa köra-ihop-sig-veckor är inte det vanligaste, tack och lov… samtidigt behövs dom för att pusslet ska gå ihop.
  • Vi väljer att sy ihop små byxor istället för att direkt köpa ett par nya..
  • Vi skriver matlista och veckohandlar (ibland halkar vi ur det här och märker direkt att det då svävar iväg på matkontot)
  • Vi äter god, allsidig kost.. men inte det dyraste och flådigaste, alls. Det får tillhöra kalastillfällena!
  • Vi köper det mesta i pryttlar och möbler osv, i andra hand (bra för både plånbok och miljön)
  • Vi väljer..Att få ta tillvara på denna tid i livet, som aldrig aldrig kommer åter. Precis som alla tider i livet.. men just just nu, när det är så många småbarn i vårat liv, så vill vi inte jäkta och skynda onödigt mycket, eller för den skull vara iväg, från våra barn, onödigt mycket, när vi allra allra helst, vill vara MED DOM.
  • VI väljer att tänka Var Sak Har Sin Tid. Nu är nu. Och nu, är tid för att så mycket vi bara kan, leva lantliv med våra fyra små barn i åldrarna 3 år, 5 år , 7 år och Lillminsting, 3 månader…. och höga löner och pengar på hög, kommer vi nog aldrig imponeras utav.

Så, nu vet ni…

Att välja. Är ofta Att välja bort.

Vad väljer ni och vad väljer ni bort? Ni behöver inte berätta för mig om ni inte vill. Men fundera för er själva, om ni känner att ni inte riktigt är nöjda med er vardag, alltså. Kanske tänker ni, ”å dom DÄR, dom kan minsann göra ALLT, dom!”.. men så är det ju inte, har vi lärt oss eller hur? ”Dom” väljer garanterat bort något… om så inte pengar och materiell ”Lycka”, så Frihet i tid…

Emmeli

ATT VARA HEMMAMamma TILL VÅRA BARN!

Det är februari nu. 

Vintern håller ännu naturen i sin djupa vila och dagarna är ännu ganska korta om än längre för var dag. Här hemma har vi vår alldeles egna lilla verksamhet. Det pysslas, pusslas och kojbyggs. Vi bakar och spelar spel. Gullar och myser med bäbisbror. Hjälps åt att baka matbröd och göra dagliga lagårdsturen. Gosar med katter och hästar. Ringer Mormor och Morfar på facetime, typ samma tid, varje dag. Storebror kommer hem från skolan mitt i dagen och truppen är fulltalig. Antingen är det bara jag och barnen under eftermiddagen, eller så möter vi upp några vi tycker om. Restriktioner och att vilja skydda en liten bäbisbror, har förstås gjort att senaste tiden innehållit färre lekdejter. Men snart är varmare våren här och basiluskor lite längre bort. Tänk vilka nyheter som släpptes idag angående pandemin? Är det sant, ska vi bli fria nu? En utav veckans höjdpunkter var då vi åt vi mellis ute på bron. Varma nyponsoppan med gräddskvätten i. Och ännu finns saffransbullar i frysen från julen som smakar himla gott nytinade. Ute, dessutom. ”Det här är livet!”, sa snart-8-åringen.

Älskade HemmaMammaliv, tänker jag för mig själv. Min vardag. Dagarna, som vi fyller med liv. Och som flätas samman och blir till våra barns barndom..

När jag ser hur gott och roligt gänget har tillsammans, tänker jag ”vilken tur att ni har varandra, barnen”. Kompisar varje dag. Som leker och leker tillsammans. Tjivas, tjuvnyps, blir sams, kramas. Lär, älskar och lever. Sover tätt intill varandra om natten.

Barnen är det dyrbaraste vi har och en kärleksproppad, lugn, ojäktande, närvarande uppväxt är det finaste vi kan ge dom. Och att för oss föräldrar, få all denna tiden med våra barn, är det dyrbaraste för oss. Dom är bara barn en gång i livet.. all min energi, vill jag ge till dom just nu i livet. 

Det är så värt att pussla på olika vis, med olika jobb-bollar i luften, med våra tidstrollerilösningar, trots att det inte alltid är så lätt. Men är det något som inte kan kännas mer rätt, så är det att få trötta ut sig på dom viktigaste människorna i våra liv. 

Hela konceptet, ”Drömgårdslivet”, handlar om att våga kliva åt sidan den utstakade vägen och bana vår egen väg. Den vi mår som allra bäst utav. Att alltid ha minst en förälder i hemmet, för att inte barnen ska måsta pressas in i samhällets ekorrhjul som liten, liten människa. Att få dom bästa förutsättningarna att vara dom föräldrarna vi önskar vara till våra barn. Det, är vad det här livs-valet handlar om. Nu har vi möjligheten. Och vi tar den, med hull och hår. Istället för att fem dagar i veckan allesammans hasta iväg tidigt, tidigt om morgonen och komma hem trötta, trötta till middagstid, med sinande ork och tålamod.

Vi är inte rika på pengar, tvärtom. Men vi är rika på tid, tillsammans. Att råda över vår tid, kan vara den häftigaste känslan. Känslan av frihet. 


Inga pengar och dyrt fräseri i världen, slår känslan av att möta en ny dag tillsammans, i lugn och ro. Att ha tid tillsammans. Ork för det viktigaste för oss. Tid till att göra tillsammans. Tid till att göra ingenting. Chans att låta kroppar och knoppar önska, leva med naturen, låta livet har perioder med mer och mindre. Känna in energier och behov. En dag i sänder. Vi har tid att träffa älskade mor- och farföräldrar mitt i vardagen. Planera in små lekdejter när ork och lust finns. Få ta dagen som den kommer, utefter ungarnas önskningar och behov. 

Just just nu bjuder HemmaMammalivet en Storebror som har det gott på skolan några timmar varje vardag och här hemma hänger tre småsyskon. Strax efter lunch, är vi fulltaligt gäng. Vi har tyvärr ingen öppen förskola här i närheten, men tack och lov går det ganska lätt att tima lekdejter med både jämngamla familjemedlemmar och vänner. Att vara en liten skvätt på förskola, så pass att ett litet kompisgäng för barnet känns ”som mitt gäng”, provat vara ifrån hemmalivet en skvätt i ”skolmiljö” och se hur himla najs det också är, innan ungen ska börja förskoleklass. Det, finner vi också viktigt. Men vi tar det piano med det, som ni märker. Storebroren hade ju gått lite förskola när Lillasyster kom, vi hade sedan kvar hans plats så han fick använda den lite hit och dit, utefter livet. Han hade ju ingen liten vän att leka med hemma, liksom.. hon var ju ”bara bäbis”. Men för både nummer två och tre i skaran, har behovet inte funnits på samma sätt, då det alltid funnits syskon att leka med här hemma. Och ni kan ju bara ana hur underhållen Lill-Olof redan är. 

Vi hade en tanke att J, som börjar förskoleklass till hösten, skulle ha några fasta timmar i veckan på förskola detta läsår (Bertilen ville haka på syrran kring höstterminens start och ”jaja, då får du väl det”, tänkte jag fastän jag inte alls tänkt att han ”redan” skulle börja..). Det blev några ”Kotte,- och Rävgruppsträffar”, men sedan avbröt vi. För hu så mycket smittor och elände som härjat. Kanske våren ser annorlunda ut. Men det är ju det här som äär så himla lyxigt… både för stor och liten. Vi kan VÄLJA! Ta det som det kommer. Anpassa oss, efter oss själva. 

Det mäktigaste i hela alltet. Är att se hur gott barnen mår. Att det inte bara är som vi anat och trott. Nu uttrycker ungarna ord som bekräftar oss. Så för oss, är det här den bästa vardagen vi kan tänka oss. Och jag kan inte tänka mig något mer fantastiskt, än att får vara HemmaMamma till våra barn.

Emmeli

Det var såhär det började!

Till sommaren är det tio år sedan jag började blogga. Jo, ni läste rätt. Ett enormt gediget arkiv finns, med en tio år lång livsresa. För det är vad det är. Från den unga, unga ”lilla frun” (bloggen hette ju lillafrunsdagbok till bara något år sedan när namnet var totalt urväxt) , till den väldigt mycket mer livserfarne, men fortfarande så över-livet-tacksamma, än mer ödmjuka fyrbarnsmamman.

Ni är väldigt många fler som läser och följer oss nu, än då och mycket har hänt på dessa år. Några ämnen ligger mig varmare om hjärtat och i en följetång av inlägg kommer jag att ta er med på en liten återblick, för ni är många som tillkommit på senare år som undrar hur i hela friden vi hamnade här, ”mitt i allt”. En återblick till hur ”allt detta” började. HemmaMammalivet. Gårdslivet. Hur det ”fungerar”, det här så kallade Drömgårdslivet.. etc. Det här är inlägg nummer ett i följetången och kommer sedan att finnas under kategorin ”Mammalivet”.

Idag besvaras frågor som ”Hur såg livet ut när er förstfödde var liten, jämfört med hur livet ser ut nu?”, ”Har du alltid vetat att du vill vara HemmaMamma?”, ”Hur hamnade ni på Drömgården?”, ”Hur började HemmaMammalivet?”.


Året var 2013… en skärmdump från ett blogginlägg jag postade hösten 2013 kommer här;

..

Här står jag i ett övningsrum på högskolan, förevigade bäbismage och hade cirka 1,5 år kvar på min lärarutbildning. Efter en fem år lång utbildning, med en högskoleexamen i musik, fiol-, piano- och klasslärare var målet att tacka för sig till Luleå Universitet och Piteå Musikhögskola. Men redan här, fanns inte tid för något ”vänta”. Unga, nygifta och helt supersäkra på varandra. Nu skulle vi bli päron för första gången. Sådetså.

Men jag ville heller inte pausa studierna. Min klass var (är) den bästa på jorden nämligen och det var med dom jag ville ta min examen. Så, jag beslöt mig för att trappa upp studietempot rejält och läsa dubbelt under graviditeten med Liten i magen. Som ni anar av orden, mådde jag skitbra annars hade det ju förstås inte gått. Ingen annan att ta hand om heller.. så enkelt var det att vila när det behövdes. Men nog tufft, ja det var det ändå.

Så föddes han. Vår älskade Liten. Vår förstfödde. Minimannen.

Här, en bild där jag vilar med honom i vår sockersöta studentlya som vi hade inrett till en shabby chic-dröm. Så ung och oerfaren livet. Men å mycket med känslan av att vara ”rätt i livet”. Det, en ynnest.

Bara barnen, ju! Två 23-åringar som nyblivna föräldrar. Bilden är tagen av älskade vännen Eleonor. Emil och Eleonor bodde bara en trappa upp, alldeles ovanför oss. Och med deras lilla M som var bara veckor äldre än vår lille S, så kan ni ana att vi hängde i massor tillsammans. En tid vi aldrig någonsin glömmer. Bevarad i hjärtat för alltid. En vänskap som förstås lever gott ännu.

Litens första halvår hade jag ”pluggat in” och kunde (i det allra närmsta) vara helt och hållet studiefri. Liten-ledig, som vi kallade det. Helt magiska månader. Och Litens första sommar, spenderade vi hemma i höga kusten. Svärmor hade ordnat åt oss, på vår önskan, så vi fick hyra huset som ligger granngårds med mannens föräldrahem.

Sen blev det höst, halvårsbäbisen helammades fortfarande men mamman behövde fortsätta det sista i studierna med en examensrapport och slutpraktik. Det, var pussliga tider vill jag lova. Mannen jobbade mycket kvällar och helger, med sitt egna företag så när jag och vännen C skrev (världens bästa Caroliiin!) på examensarbetet var lillvännen med pappan. Kommer aldrig glömma när vi stod på en redovisning och det mitt i allt blev amme-tid.. pappan langade in bäbisen genom ett fönster så kunde jag smyg-amma bäbisen längst bak i salen utan att störa resten av redovisningsgänget. Sen langades lillbäbisen ut genom fönstret igen. Frid och fröjd och tack Gud för välmående, världsnöjd bebbe som hängde med på alla knasiga hittepå.

Det blev juletid och vi, lilla familjen, återvände till det där huset vi hade hyrt under sommaren, nära alla där hemmahemma. Vi hade lyckan att få fortsätta hyra huset, så varje gång vi kom hem till Höga Kusten, så var det dit vi åkte. Fy farao, vad vi trivdes där! Och fy farao, vad ledsen jag var att det inte var hit vi skulle flytta då mina studier var klara. Vi skulle flytta till Umeå. Där hade mannen bäst chanser till jobb inom sin (ljud)bransch.. att jobba på svt hade han redan smygbörjat med.. och som lärare, ptja då får du jobb överallt.. ungefär så.

Nåväl. ”Vad är väl en bal på slottet”. Nu var det i alla fall gott med en jullovspaus… bara slutspurten kvar av studierna, skulle vi få ihop alltsammans? .. och vart ska vi då hamna sedan?

Tillbaka till ”Norrnorr” vi drog. Liten lärde sig gå, fyllde ett par månader senare ett år och levde lajvet med sin mamma och pappa där i lyan. Klättrade på pappsens gitarrfodral, hängde med lilla kompisen M en trappa upp, och till sist..

.. så tog vi lärarexamen tillsammans, Liten och jag. Den här dagen var stor så stor. Vi klararde det.

Lilla Lilla familjen.

Och nu då? vad hände sen?
Vi packade ihop lyan, ”vissa” grät floder över att säga hejdå till vännerna som nu skulle spridas för vinden över hela landet. Men mest var det enormt mycket pirr i magen…

För vad vi också kämpat för under Litens första år (jo, vi valde att lyssna till hjärtat och inte förnuftet…”jobb får lösa sig!”), var att få återvända till den där gården vi hade hyrt och råkat bli alldeles nerkärade i. Men vi önskade inte återvända som hyresgäster. Så medan jag slutstuderade, så hade M jobbat som en galning med sitt företag… det var ”inte bara”, när han drog iväg till Tjeckien och roddade hockey-VM i tre veckor. Fy vad vi längtade efter honom då. Men såna galna (ljud)uppdrag (M är en tusenkonstnär och jobbar med ”lite av varje”.. ritar inte bara hus, släcker bränder och så.. han har också ett eget företag inom ljudbranchen.. som han jobbade fullt ut med tidigare, men som nu mer är ”en liten boll i jonglerandet” då det som fyrbarnsfar inte passar så väl att vara borta dygn efter dygn.. tro mig, det provade vi med två små barn och det höll på att gå dåligt..) ja, dessa smågalna uppdrag då, ”i begynnelsen”, gjorde att detta var möjligt…

Sommaren 2015. Då blev vi hemmansägare.

Hoppade i vad som kändes som en lite för stor kostym. Ägare av en stor gård, med skog och mark. Men som vi var lyckliga över hela alltet. Och så ännu är. Kommer aldrig glömma den där dagen, när vi just skrivit på en massa papper, Liten firade med att sparka bollen över gräsmattan och vi andra två slängde oss i famnen på varandra.

Sommaren gick, vi pustade ut. Var totalt utfattiga, på pengar, men världslyckliga. Det ville till att både mamman och pappan gav sig iväg för att ordna gullpengar. Mamman Musikfröknade och Liten var på byns förskola några timmar i veckan. Vi pusslade så timmarna aldrig var mer än 15-17 stycken.. det kändes alldeles nog. Pappan. Mamman. Farfarn. Vi, turades om att hämta hem lillprinsen så fort vi kunde.

Alldeles rätt kändes det inte i mitt mammahjärta, att lämna bort den lilla 1,5-åringen, men samtidigt ingick det i vår plan ifrån början… Minimannen hade det inte på något sätt dåligt på förskolan och vi behövde vara förnuftiga.

Ett läsår senare…

… då såg livet ut såhär.

Som den sanna, coola, sommardrömmen hon är, föddes då Lillasyster Juni. Och då, började HemmaMammalivet. Och har så pågått, fullt ut, sedan dess. Min livetdröm sedan alltid.

Men mer om det, i nästa inlägg.

Emmeli

…. som blir lite (mycket) gråtig av denna återblick. Puh, alltså. Livet.